Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
1961-10-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:54, Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
1
Nr 54
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående körkortsprov
in. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 268 i första kammaren av herr Berg,
Gunnar, m. fl. och nr 246 i andra kammaren av herr Lindkvist m. fl. angående
körkortsprov, samt
2) de likalydande motionerna nr 275 i första kammaren av herr Holmqvist
och nr 245 i andra kammaren av fru Holmqvist angående rätt för bilskolor
att utfärda kompetensbevis för körkort.
Motionsyrkandena
I motionerna I: 268 och II: 246 föreslås, »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t hemställa om utredning dels rörande möjligheterna att införa obligatorisk
testning vid bilskola av såväl körkortsaspiranter, vilka genomgått privatundervisning,
som körkortsinnehavare vilka önskar genomgå prov för
erhållande av trafikkort, dels rörande möjligheterna att överföra till de auktoriserade
bilskolorna den körkortsprövning som nu handhas av bilinspektionen.
»
I motionerna I: 275 och II: 245 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om rätt för bilskolor att
meddela kompetensbevis för körkort måtte utredas varvid även bilinspektionens
uppgifter som tillsynsmyndighet prövas.»
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 268 och I: 275.
över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens
trafiksäkerhetsråd. Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits
av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Sveriges
bilskolors riksförbund.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt föreskrift i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 får motorfordon
och -— med vissa undantag — med gummihjul försedd traktor
föras endast av den, som genom körkort är berättigad att föra fordonet. För
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt 2 avd. Nr 61
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 5k år 1961
tjänstgöring som förare av automobil i yrkesmässig trafik — d. v. s. sådan
trafik i vilken automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten
för person- eller godsbefordran — erfordras särskilt tillstånd, trafikkort.
Krav på sådant tillstånd skall successivt genomföras även för dem,
som har till yrke att för annans räkning framföra buss eller sådan lastbil,
vars totalvikt överstiger 7 ton, eller utryckningsfordon.
Den soin önskar erhålla körkort skall undergå förarprov som regel inför
besiktningsman. Provet omfattar en praktisk och en teoretisk del och är beträffande
den sistnämnda såväl muntligt som skriftligt. Som besiktningsmän
fungerar de vid statens bilinspektion knutna förste bilinspektörerna,
bilinspektörerna och andra befattningshavare, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordnar därtill. Har sökanden avlagt godkänt förarprov,
skall den som anställt provet meddela honom bevis därom, kompetensbevis.
Efter ansökan åtföljd av kompetensbevis och vissa andra handlingar
utfärdar därefter vederbörande länsstyrelse efter föreskriven prövning körkortet.
Liknande regler gäller för erhållande av trafikkort.
Den som för att erhålla körkort vill förvärva färdighet i körning med motorfordon
får utan hinder av att han icke innehar körkort föra sådant fordon
vid övningskörning under vissa angivna förutsättningar, övningskörning
behöver icke äga rum i körskola men sker vanligen i sådan.
För bedrivande av körskola kräves tillstånd av länsstyrelsen. Vid skolan
skall finnas en för dess utbildningsarbete ansvarig föreståndare och om så
erfordras med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet en eller
flera lärare med kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning.
För uppsikt över övningskörning må ock finnas särskilda instruktörer. Såväl
föreståndare som lärare och instruktör skall vara godkänd för uppdraget
av länsstyrelsen. Sådant godkännande förutsätter prov inför besiktningsman.
Undervisningen i körskola skall bedrivas i enlighet med kursplaner, som
jämte närmare anvisningar utfärdas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vid undervisningen skall därjämte användas lärobok, som godkänts av styrelsen.
Innehavaren av körskolan skall årligen insända redogörelse till länsstyrelsen
för undervisningen under nästföregående år omfattande bland annat
uppgifter angående antal elever, avlagda körkortsprov och anställda vid
skolan. Kontroll över skolorna utövas genom inspektion av besiktningsman.
Sådan inspektion skall ske om möjligt minst en gång årligen. Skolorna är
dessutom underkastade den tillsyn i övrigt varom länsstyrelsen förordnar.
Av ett av statens pris- och kartellnämnd i augusti 1961 avgivet betänkande
»Körskolornas verksamhet» framgår, att det våren 1961 fanns 791 körskolor,
som hade länsstyrelsens tillstånd att bedriva körundervisning, varav
flertalet var organiserade i Sveriges bilskolors riksförbund. I genomsnitt
sysselsatte en bilskola ungefär fyra personer, varav en föreståndare och
två instruktörer. Antalet prov inför besiktningsman för erhållande av kör
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 5\ år 1!)61
kort uppgick år 1960 till 156 000. Av dessa körkortsaspiranter hade 95 procent
erhållit sin utbildning i körskolor och 5 procent privatutbildats. Av
samtliga prov underkändes närmare en femtedel. Andelen underkända prov
varierade starkt mellan olika orter. Sålunda underkändes mellan 20 och 25
procent av körproven i exempelvis Stockholm och Göteborg, medan andelen
icke godkända prov i Östergötlands, Kopparbergs och Örebro län stannade
vid 9—11 procent. Bland de körkortsaspiranter, som var privatutbildade, var
andelen underkända prov 35 procent i medeltal för hela landet.
Historik m. m.
Skyldighet att inför besiktningsman avlägga förarprov infördes redan i
den första förordningen om automobiltrafik den 21 september 1906 och har
därefter överförts i de författningar som successivt ersatt denna 1916, 1923,
1930, 1936 och 1951. Samtidigt har bestämmelser tillkommit i syfte att förbättra
förarutbildningen. Senast så skedde var 1958 då i proposition nr 69 föreslogs
de nuvarande reglerna om undervisning i körskola efter av myndighet
utfärdade kursplaner och med användande av särskild lärobok samt
om intensifierad inspektion av körskolornas verksamhet. Samtidigt utökades
förarprovet med muntligt förhör. Genom dessa föreskrifter har bilinspektionens
arbetsuppgifter blivit väsentligt utvidgade, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har under senare år hemställt om personalförstärkning
vid bilinspektionen. I motiveringen för sin senaste hemställan, intagen i statsverkspropositionen
till årets riksdag, anförde styrelsen:
Arbetsförhållandena vid statens bilinspektion är inte tillfredsställande
med nuvarande personalstyrka. Pressen på besiktningsmännen från den
förrättningssökande allmänheten och bilskolorna blir allt starkare. Detta
gäller inte endast under våren och försommaren, som tidigare var toppbelastningstider,
utan snart sagt året runt. Landets bilskolor måste i
många fall arbeta under synnerligen svåra förhållanden, då färdigutbildade
elever inte inom rimlig tid kan beredas plats för uppkörning. Nya elever
avskräcks dessutom att påbörja körkortsutbildning. Bilskolorna torde även
i många fall vara nödsakade att avvisa nya elever enbart därför att tid
för uppkörning inte kan påräknas inom rimlig tid. De nuvarande långa
väntetiderna kan vidare medföra stora ekonomiska avbräck för fordonsägarna.
Lastbilar och fordonskombinationer kan få stå outnyttjade veckotals
i avvaktan på registrerings- eller ombesiktning. Bilinspektionen ställs
här inför ständiga avvägningsproblem beträffande personalinsatsen för körkort
och trafikkor t resp. besiktningar.
Att verksamheten vid bilinspektionen dock kunnat upprätthållas ulan
rent katastrofala konsekvenser för den förrättningssökande allmänheten
beror i första hand på att vissa i och för sig mycket viktiga arbetsuppgifter
av icke löpande natur fått åsidosättas helt eller delvis. Sålunda har
exempelvis inspektionen av körskolor, som framhållits såsom en betydelsefull
uppgift i trafiksäkerhetsarbetet, inte kunnat utföras i önskvärd omfattning.
Någon avmattning i belastningen är heller inte skönjbar.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1901. 9 samt. 2 avd. Nr 54
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
Styrelsen hemställde därför om inrättandet av ytterligare tolv bilinspektörstjänster.
I enlighet med departementschefens förslag beslöt riksdagen
(statsutskottets utlåtande nr 6 år 1961) om utökandet av bilinspektionens
personal med ytterligare fem bilinspektörer.
Motionerna
I motionerna I: 268 och 11: 246 pekas på den långa väntetid, som uppstått
för körkortsaspiranter innan de får avlägga förarprov, beroende på besiktningsmännens
arbetsbörda. De konstaterar att ett förarprov, som icke godkänts,
belastar besiktningsmannens arbetstid till ingen nytta och anser till
följd därav att antalet underkännanden måste nedbringas. Då kuggningsprocenten
är störst bland dem som privatutbildats och dem som söker trafikkort
bör enligt motionärerna för dessa föreskrivas någon form av förberedande
testning, omfattande ett mindre antal lektionstimmar, verkställd vid
bilskola. — Vidare föreslår de att frågan huruvida bilskolorna skall kunna
anförtros uppgiften att omhänderha körkortsaspiranternas avslutande prov
företages till utredning.
Sistnämnda yrkande återkommer i motionerna I: 275 och 11: 245, i vilka
motionärerna efter att ha redogjort för körskoleutbildningens utveckling
anför bl. a.:
Redan under nu rådande förhållanden torde åtminstone mera erfarna
föreståndare och lärare ha minst lika goda förutsättningar som besiktningsmännen
all bedöma körskickligheten hos körkortsaspiranterna. Bilskolornas
lärare har därtill — vilket är av avgörande betydelse — möjlighet att
under relativt lång tid följa körkortsaspiranternas utveckling och avge ett
rättvisande omdöme om när de kan anses kompetenta att tilldelas körkort.
Den för undervisningen ansvarige får med nuvarande ordning intyga att
eleven anses färdig för körkortsprovet, men det är besiktningsmannen som
vid provet slutligt avgör om körskickligheten kan anses räcka för tilldelning
av körkort. Ogynnsamma betingelser under de merendels få minuter som
ägnas aspiranten kan leda till att även den mest välutbildade elev blir underkänd.
—---
Den utveckling som bilskoleundervisningen numera nått gör det enligt
min mening möjligt att ifrågasätta om inte körkortsprövningen vid bilinspektionen
bör slopas och bilskolorna få rätt att utfärda bevis på kompetens
för körkort. Inspektionens uppgifter på förevarande område bör i så
fall företrädesvis bli att som tillsynsmyndighet över skolorna vaka över att
utbildningen bedrivs på ändamålsenligt sätt och att eleverna föres fram till
önskvärd kunskapsnivå innan kompetensbevis utfärdas. Det förhållandet
att flertalet skolor är privatägda bör inte utgöra hinder för en sådan ordning.
Konkurrensen dem emellan behöver inte befaras vara till nackdel, om inspektionen
blir effektiv, utan bör i stället kunna stimulera till utveckling av
hjälpmedel och metoder i utbildningen.
Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1961
5
Remissyttrandena
Mot förslaget att utreda frågan om förberedande testning av
vissa kör kortssökande och trafik kortssökande har Sveriges
Bilskolors riksförbund icke något att invända. Övriga remissinstanser
avstyrker däremot förslaget.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anför:
Den vinst, som enligt motionärernas förslag skulle erhållas i form av
ökat antal godkända prov, är förhållandevis mycket liten. Av de under år
1960 avlagda körkortsproven avsåg ej mindre än 95 % personer, som erhållit
utbildning i körskola. De privatutbildade hade visserligen dubbelt så
hög underkännandeprocent (38 %) som de körskoleutbildade (18 %), men
på grund av det ringa antalet prov skulle »vinsten» bli mindre än 1 %
av det totala antalet''körkortsprov, därest underkännandeprocenten kunde
nedbringas till körskolornas nivå genom den föreslagna testningen. Att för
en så obetydlig vinst föreskriva en tvångstestning hos körskola före provet
hos besiktningsman bör ej komma i fråga med hänsyn till de extra kostnader
och olägenheter i övrigt, som skulle uppstå för allmänheten.
Vad beträffar trafikkortsproven — som i antal är mindre än 10 % av körkortsproven
—- förekommer redan, att de sökande utbildas av körskolor i
så stor omfattning, att någon märkbar bättring ej skulle vinnas om förslaget
genomfördes.
Liknande synpunkter framföres av statens trafiksäkerhetsråd och Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande, vilka därjämte gör den invändningen
mot förslaget att ett genomförande av detsamma tvingar den enskilde
körkorts- och trafikkortsaspiranten att underkasta sig dubbla prov.
I förslaget att utreda frågan om överflyttning av körkort sprövningen
till körskolorna instämmer Sveriges bilskolors riksförbund.
Övriga remissinstanser avstyrker däremot detsamma.
Väg- och vattenbyggnadstsyrelsen delar icke den uppfattningen att mera
erfarna föreståndare och lärare skulle ha lika goda förutsättningar som besiktningsmannen
att bedöma körskickligheten hos körkortsaspiranterna, och
fortsätter:
De bestämmelser, som efter förslag från 1953 års trafiksäkerhetsutredning
infördes år 1958 i vägtrafikförordningen om kursplaner, godkända läroböcker
och inspektion av körskolorna, har ännu icke lett till att standarden
hos körskolorna överlag är av den goda kvalitet som motionären antar.
Därom vittnar iakttagelser från inspektioner gjorde av såväl bilinspektionens
som styrelsens personal. Endast vissa skolor skulle därför kunna
medges rätt att utfärda kompetensbevis och därmed skulle följa mycket
besvärliga och svårlösta problem. I praktiken torde endast sådana skolor,
som kunde meddelas ifrågavarande rätt, kunna fortleva.
Styrelsen har emellertid även invändningar av principiell natur att göra
mot förslaget och fortsätter:
Risken att ekonomiska intressen -— såväl hos körskolan som eleven —
skulle kunna påverka bedömningen är uppenbar. Körskolan hedrives som
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
ett affärsföretag, och ägarens inkomster från skolan är helt beroende av
elevtillströmningen. Konkurrensen mellan körskolorna om eleverna är mycket
hård och det kan befaras att frestelsen att göra körskolan populär hland
allmänheten genom att slå av på fordringarna för kompetensbevis skulle
bli övermäktig för många körskoleinnehavare, om det av motionären föreslagna
systemet skulle genomföras. Skolor med en sämre utbildning skulle
kunna locka elever till sig genom löften om kort utbildningstid och låga
kostnader. Detta måste till slut verka i den riktningen att även den noggranna
och ansvarsmedvetna körskolan måste för att kunna existera ge avkall
på kravet om en god utbildning. Mot delta kan visserligen invändas att
ökad inspektionsverksamhet kan råda bot på missförhållanden av denna
art. Emellertid är inspektion av körskola en förrättning av så kvalificerad
art, att det endast kan ges i uppdrag åt vissa besiktningsmän att handha
detta arbete. Styrelsen anser det icke tänkbart att inspektionsverksamheten
— på grund av den begränsade personaltillgången hos bilinspektionen —
skulle kunna bedrivas i (ten omfattning och på det sätt som erfordrades.
Statens trafiksäkerhetsråd anser, att vid ett genomförande av förslaget
olägenheter skulle följa, som har sin grund i bland annat sådana omständigheter
som den ojämna standarden på körskolorna och privatekonomiska
intressen. Rådet fortsätter:
I motionerna antydes, att nyssnämnda olägenheter kan motverkas genom
övervakning av körskolorna. Sådan övervakning förekommer redan nu, ehuru
den med hänsyn till personalbristen ej kan bli så effektiv som önskvärt
vore. Om körkortsprövningen överflyttades från besiktningsmännen till körskolorna
skulle besiktningsmännen visserligen få ökad tid att ägna sig åt
inspektionsverksamhet men samtidigt måste hållas i minnet att en reform
av detta slag skulle kräva en väsentligt utbyggd kontroll. Ur samhällsekonomisk
synpunkt synes icke försvarligt att lägga ned kostnader på en så omfattande
kontrollapparat. Tillgängliga resurser inom bilinspektionen synes i
stället böra ägnas direkt åt prövningen av körkortsaspiranters lämplighet.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande framhåller, att alla
åtgärder som sammanhänger med utbildningen för körkort och utfärdande
av körkort har stor betydelse för ökad trafiksäkerhet, och fortsätter:
Uppmjukningar av bestämmelserna härför bör knappast ske. Vid den delegering
av rätten att utfärda de nyssnämnda kompetensbevisen skulle ett
förfarande som hittills ansetts böra bygga på statliga garantier överlämnas
till de helt privata körskolorna. NTF anser att andra utvägar, som i princip
kan bevara det nuvarande förfaringssättet dessförinnan noggrant bör prövas.
Ekonomiska hinder borde icke få resas mot att frågan ang. ett smidigt
och praktiskt system i statlig regi för körkortsproven skall kunna genomföras.
De tre avstyrkande instanserna är emellertid ense om att förhållandena
vid bilinspektionen i vad avser möjligheten att utan onödigt dröjsmål efter
avslutad utbildning kunna avlägga prov inför besiktningsman inte är tillfredsställande
beroende på otillräcklig personaltillgång. Statens trafiksäkerhetsråd
och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande understryker
därför att bilinspektionen bör förses med de resurser, som erfordras för
att den skall kunna fylla sina uppgifter. Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen
hyser den förhoppningen, att man genom anställande av assistenter för enk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1901 7
lare besiktningsarbete, anlitande av militära besiktningsmän och deltidsanställning
av personal, utbildad enbart för körkortsprövning, skall — under
förutsättning att erforderliga avlöningsmedel ställes till styrelsens förfogande
-— kunna minska väntetiden för de körkortssökande.
Utskottet
För erhållande av körkort kräves att godkänt förarprov avlagts inför besiktningsman.
Som besiktningsmän tjänstgör främst de vid statens bilinspektion
knutna befattningshavarna. Förarprovet omfattar en praktisk och
en teoretisk del och är beträffande den sistnämnda såväl muntligt som
skriftligt. Då godkänt förarprov avlagts, meddelar besiktningsmannen bevis
därom, s. k. kompetensbevis. Efter ansökan åtföljd av kompetensbevis
och vissa andra handlingar utfärdar därefter vederbörande länsstyrelse efter
föreskriven prövning körkortet. Liknande regler gäller för erhållande av
trafikkort.
Under de senaste båda decennierna har antalet avlagda förarprov undergått
en kraftig stegring. Antalet avlagda körkortsprov har sålunda ökat från
cirka 16 500 i genomsnitt för åren 1940—1944 till 156 000 år 1960. Sistnämnda
år uppgick därjämte antalet trafikkortsprov till ungefär 13 700. Genom
att bilinspektionen icke tillförts personalförstärkningar i takt med ökningen
av inspektionens arbetsbörda, kan i dagens läge arbetsförhållandena
vid inspektionen betecknas som mindre tillfredsställande. I syfte att underlätta
besiktningsmännens nuvarande arbetsbelastning föreslås i förevarande
motioner att vissa frågor göres till föremål för utredning.
I motionerna I: 268 och II: 246 göres sålunda gällande att ett underkänt
förarprov belastar besiktningsmannens arbetstid till ingen nytta. Åtgärder
bör därför enligt motionärerna vidtagas för att nedbringa antalet underkännanden.
Eftersom kuggningsprocenten är störst bland de körkortssökanden,
som icke undervisats i körskola, och bland dem som söker trafikkort, hemställer
motionärerna om utredning av möjligheterna att för dessa införa
någon form av obligatorisk testning, omfattande ett mindre antal lektionstimmar
vid körskola.
Av de personer som under år 1960 avlade förarprov för erhållande av
körkort hade 95 procent genomgått undervisning i körskola och endast 5
procent utbildats privat. Av samtliga 156 000 prov underkändes närmare en
femtedel. Underkännandeprocenten för de körskoleutbildade uppgick till 19
och för de privatutbildade till 35 i medeltal för hela landet. Om motionärernas
förslag genomfördes, torde det praktiska resultatet i bästa fall bli, att
underkännandeprocenten för de privatutbildade sjönk till samma nivå som
för de körskoleutbildade. Med utgångspunkt från 1960 års siffror skulle
detta innebära cirka 1 250 färre underkända körkortsprov, d. v. s. mindre än
en procent (0,8) av samtliga avlagda prov. Även när det gäller trafikkortsproven
skulle genom motionärernas förslag mycket blygsamma fördelar
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961
vinnas, enär de som söker trafikkort redan nu i stor omfattning genomgår
kompletteringsutbildning i körskola. Att belasta de privatutbildade körkortsaspiranterna
och trafikkortsaspiranterna med obligatorisk testning vid körskola
med därav följande kostnader och övriga olägenheter för att uppnå en
förhållandevis obetydlig lindring i besiktningsmännens arbetsbörda finner
utskottet icke rimligt. Utskottet avstyrker därför motionerna i denna del.
I motionerna 1:268 och 11:246 hemställes vidare om utredning av möjligheterna
att överföra den körkortsprövning, som nu ankommer på besiktningsmännen,
till körskolorna. Samma yrkande framställes i motionerna
I: 275 och II: 245, i vilka därjämte hemställes att bilinspektionens uppgifter
som tillsynsmyndighet måtte i sammanhanget bli prövade.
I motionerna framhålles att körskolornas föreståndare och lärare i många
o
fall kan anses ha lika goda förutsättningar som besiktningsmännen att
bedöma körkortsaspiranternas körskicklighet och kunskaper i förarprovets
teoretiska del. Denna uppfattning har enligt utskottets bedömande visst fog.
Utskottet anser för sin del också att man som krav för antagande av föreståndare
och lärare vid körskola bör ställa att vederbörande har sådana förutsättningar.
Den som meddelat körkortsaspiranten utbildning skall nämligen
enligt gällande regler intyga, innan förarprov får avläggas, att eleven
besitter nödiga insikter. Det förhållandet att 19 procent av alla körskoleutbildade
körkortsaspiranter underkänts vid förarproven förra året
kan enligt utskottets mening till stor del ha sin förklaring däri att aspiranten
under den psykiska påfrestning, som provet inneburit, icke förmått att
under den korta tid som detsamma pågått prestera lika gott resultat som
han gjort vid utbildningens slutskede.
Mot motionärernas förslag kan emellertid invändningar resas av principiell
natur. Körskolorna bedrives i allmänhet som enskilda affärsföretag,
där ägarens vinst är avhängig framför allt av omfattningen av meddelad
undervisning. Eftersom kostnaderna för körkortsutbildningen är beroende
av utbildningstidens längd och numera uppgår till åtskilliga hundra kronor,
ligger det helt naturligt i elevens intresse att göra densamma så kort som
möjhgt. Å andra sidan kan körskoleinnehavaren i vissa fall ha ett ekonomiskt
intresse av att utbildningstiden utsträckes. Att i detta läge, då motsatsförhållande
mellan körskoleinnehavaren och eleven lätt kan uppstå, tilllägga
den förstnämnde rätten att omhänderha elevens avslutande prov finner
utskottet icke lämpligt. Samma invändning kan visserligen göras mot
körskoleinnehavarens rätt att utfärda bevis om genomgången körutbildning
men gör sig där icke gällande med samma styrka, enär sådant bevis kan utfärdas
av annan än körskoleinnehavare. Ett genomförande av motionärernas
förslag skulle därför enligt utskottets mening kräva eu omläggning av
hela körskoleverksamhetens organisation och kontroll. Utskottet finner icke
att de förbättringar motionerna syftar till motiverar en sådan omläggning.
På grund av vad sålunda anförts anser sig utskottet i likhet med flertalet
remissinstanser icke kunna biträda motionärernas förslag om överflyttning
av körkortsprövningen till körskolorna.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 5i år 1961
Såsom utskottet tidigare näjnnt är arbetsförhållandena vid bilinspektionen
på grund av den stora arbetsbelastningen i förhållande till personalstyrkan
mindre tillfredsställande. Utskottet vill emellertid erinra om att genom
beslut av årets riksdag bilinspektionens personal från och med den 1 juli
utökats med fem bilinspektörer. Utskottet förutsätter att fortlöpande uppmärksamhet
ägnas åt bilinspektionens arbetsförhållanden samt att möjligheterna
att tillgodose behovet av ytterligare förstärkning av personalen blir
föremål för prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner
1) I: 268 och II: 246 samt
2) I: 275 och II: 245,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 oktober 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Svenson, fröken Nordström, herrar Gunnar Berg, Kaijser och Eric Peterson;
från
andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors*, Odhe*, Bengtsson i Varberg, fru Gunne*, herrar Johansson
i Södertälje och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Gunnar Berg.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
611002
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.