Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

1961-10-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:54, Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående körkortsprov

in. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 268 i första kammaren av herr Berg,

Gunnar, m. fl. och nr 246 i andra kammaren av herr Lindkvist m. fl. angående

körkortsprov, samt

2) de likalydande motionerna nr 275 i första kammaren av herr Holmqvist

och nr 245 i andra kammaren av fru Holmqvist angående rätt för bilskolor

att utfärda kompetensbevis för körkort.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 268 och II: 246 föreslås, »att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t hemställa om utredning dels rörande möjligheterna att införa obligatorisk

testning vid bilskola av såväl körkortsaspiranter, vilka genomgått privatundervisning,

som körkortsinnehavare vilka önskar genomgå prov för

erhållande av trafikkort, dels rörande möjligheterna att överföra till de auktoriserade

bilskolorna den körkortsprövning som nu handhas av bilinspektionen.

»

I motionerna I: 275 och II: 245 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om rätt för bilskolor att

meddela kompetensbevis för körkort måtte utredas varvid även bilinspektionens

uppgifter som tillsynsmyndighet prövas.»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 268 och I: 275.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens

trafiksäkerhetsråd. Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits

av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Sveriges

bilskolors riksförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt föreskrift i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 får motorfordon

och -— med vissa undantag — med gummihjul försedd traktor

föras endast av den, som genom körkort är berättigad att föra fordonet. För

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt 2 avd. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5k år 1961

tjänstgöring som förare av automobil i yrkesmässig trafik — d. v. s. sådan

trafik i vilken automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten

för person- eller godsbefordran — erfordras särskilt tillstånd, trafikkort.

Krav på sådant tillstånd skall successivt genomföras även för dem,

som har till yrke att för annans räkning framföra buss eller sådan lastbil,

vars totalvikt överstiger 7 ton, eller utryckningsfordon.

Den soin önskar erhålla körkort skall undergå förarprov som regel inför

besiktningsman. Provet omfattar en praktisk och en teoretisk del och är beträffande

den sistnämnda såväl muntligt som skriftligt. Som besiktningsmän

fungerar de vid statens bilinspektion knutna förste bilinspektörerna,

bilinspektörerna och andra befattningshavare, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordnar därtill. Har sökanden avlagt godkänt förarprov,

skall den som anställt provet meddela honom bevis därom, kompetensbevis.

Efter ansökan åtföljd av kompetensbevis och vissa andra handlingar

utfärdar därefter vederbörande länsstyrelse efter föreskriven prövning körkortet.

Liknande regler gäller för erhållande av trafikkort.

Den som för att erhålla körkort vill förvärva färdighet i körning med motorfordon

får utan hinder av att han icke innehar körkort föra sådant fordon

vid övningskörning under vissa angivna förutsättningar, övningskörning

behöver icke äga rum i körskola men sker vanligen i sådan.

För bedrivande av körskola kräves tillstånd av länsstyrelsen. Vid skolan

skall finnas en för dess utbildningsarbete ansvarig föreståndare och om så

erfordras med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet en eller

flera lärare med kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning.

För uppsikt över övningskörning må ock finnas särskilda instruktörer. Såväl

föreståndare som lärare och instruktör skall vara godkänd för uppdraget

av länsstyrelsen. Sådant godkännande förutsätter prov inför besiktningsman.

Undervisningen i körskola skall bedrivas i enlighet med kursplaner, som

jämte närmare anvisningar utfärdas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid undervisningen skall därjämte användas lärobok, som godkänts av styrelsen.

Innehavaren av körskolan skall årligen insända redogörelse till länsstyrelsen

för undervisningen under nästföregående år omfattande bland annat

uppgifter angående antal elever, avlagda körkortsprov och anställda vid

skolan. Kontroll över skolorna utövas genom inspektion av besiktningsman.

Sådan inspektion skall ske om möjligt minst en gång årligen. Skolorna är

dessutom underkastade den tillsyn i övrigt varom länsstyrelsen förordnar.

Av ett av statens pris- och kartellnämnd i augusti 1961 avgivet betänkande

»Körskolornas verksamhet» framgår, att det våren 1961 fanns 791 körskolor,

som hade länsstyrelsens tillstånd att bedriva körundervisning, varav

flertalet var organiserade i Sveriges bilskolors riksförbund. I genomsnitt

sysselsatte en bilskola ungefär fyra personer, varav en föreståndare och

två instruktörer. Antalet prov inför besiktningsman för erhållande av kör
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 5\ år 1!)61

kort uppgick år 1960 till 156 000. Av dessa körkortsaspiranter hade 95 procent

erhållit sin utbildning i körskolor och 5 procent privatutbildats. Av

samtliga prov underkändes närmare en femtedel. Andelen underkända prov

varierade starkt mellan olika orter. Sålunda underkändes mellan 20 och 25

procent av körproven i exempelvis Stockholm och Göteborg, medan andelen

icke godkända prov i Östergötlands, Kopparbergs och Örebro län stannade

vid 9—11 procent. Bland de körkortsaspiranter, som var privatutbildade, var

andelen underkända prov 35 procent i medeltal för hela landet.

Historik m. m.

Skyldighet att inför besiktningsman avlägga förarprov infördes redan i

den första förordningen om automobiltrafik den 21 september 1906 och har

därefter överförts i de författningar som successivt ersatt denna 1916, 1923,

1930, 1936 och 1951. Samtidigt har bestämmelser tillkommit i syfte att förbättra

förarutbildningen. Senast så skedde var 1958 då i proposition nr 69 föreslogs

de nuvarande reglerna om undervisning i körskola efter av myndighet

utfärdade kursplaner och med användande av särskild lärobok samt

om intensifierad inspektion av körskolornas verksamhet. Samtidigt utökades

förarprovet med muntligt förhör. Genom dessa föreskrifter har bilinspektionens

arbetsuppgifter blivit väsentligt utvidgade, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har under senare år hemställt om personalförstärkning

vid bilinspektionen. I motiveringen för sin senaste hemställan, intagen i statsverkspropositionen

till årets riksdag, anförde styrelsen:

Arbetsförhållandena vid statens bilinspektion är inte tillfredsställande

med nuvarande personalstyrka. Pressen på besiktningsmännen från den

förrättningssökande allmänheten och bilskolorna blir allt starkare. Detta

gäller inte endast under våren och försommaren, som tidigare var toppbelastningstider,

utan snart sagt året runt. Landets bilskolor måste i

många fall arbeta under synnerligen svåra förhållanden, då färdigutbildade

elever inte inom rimlig tid kan beredas plats för uppkörning. Nya elever

avskräcks dessutom att påbörja körkortsutbildning. Bilskolorna torde även

i många fall vara nödsakade att avvisa nya elever enbart därför att tid

för uppkörning inte kan påräknas inom rimlig tid. De nuvarande långa

väntetiderna kan vidare medföra stora ekonomiska avbräck för fordonsägarna.

Lastbilar och fordonskombinationer kan få stå outnyttjade veckotals

i avvaktan på registrerings- eller ombesiktning. Bilinspektionen ställs

här inför ständiga avvägningsproblem beträffande personalinsatsen för körkort

och trafikkor t resp. besiktningar.

Att verksamheten vid bilinspektionen dock kunnat upprätthållas ulan

rent katastrofala konsekvenser för den förrättningssökande allmänheten

beror i första hand på att vissa i och för sig mycket viktiga arbetsuppgifter

av icke löpande natur fått åsidosättas helt eller delvis. Sålunda har

exempelvis inspektionen av körskolor, som framhållits såsom en betydelsefull

uppgift i trafiksäkerhetsarbetet, inte kunnat utföras i önskvärd omfattning.

Någon avmattning i belastningen är heller inte skönjbar.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1901. 9 samt. 2 avd. Nr 54

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

Styrelsen hemställde därför om inrättandet av ytterligare tolv bilinspektörstjänster.

I enlighet med departementschefens förslag beslöt riksdagen

(statsutskottets utlåtande nr 6 år 1961) om utökandet av bilinspektionens

personal med ytterligare fem bilinspektörer.

Motionerna

I motionerna I: 268 och 11: 246 pekas på den långa väntetid, som uppstått

för körkortsaspiranter innan de får avlägga förarprov, beroende på besiktningsmännens

arbetsbörda. De konstaterar att ett förarprov, som icke godkänts,

belastar besiktningsmannens arbetstid till ingen nytta och anser till

följd därav att antalet underkännanden måste nedbringas. Då kuggningsprocenten

är störst bland dem som privatutbildats och dem som söker trafikkort

bör enligt motionärerna för dessa föreskrivas någon form av förberedande

testning, omfattande ett mindre antal lektionstimmar, verkställd vid

bilskola. — Vidare föreslår de att frågan huruvida bilskolorna skall kunna

anförtros uppgiften att omhänderha körkortsaspiranternas avslutande prov

företages till utredning.

Sistnämnda yrkande återkommer i motionerna I: 275 och 11: 245, i vilka

motionärerna efter att ha redogjort för körskoleutbildningens utveckling

anför bl. a.:

Redan under nu rådande förhållanden torde åtminstone mera erfarna

föreståndare och lärare ha minst lika goda förutsättningar som besiktningsmännen

all bedöma körskickligheten hos körkortsaspiranterna. Bilskolornas

lärare har därtill — vilket är av avgörande betydelse — möjlighet att

under relativt lång tid följa körkortsaspiranternas utveckling och avge ett

rättvisande omdöme om när de kan anses kompetenta att tilldelas körkort.

Den för undervisningen ansvarige får med nuvarande ordning intyga att

eleven anses färdig för körkortsprovet, men det är besiktningsmannen som

vid provet slutligt avgör om körskickligheten kan anses räcka för tilldelning

av körkort. Ogynnsamma betingelser under de merendels få minuter som

ägnas aspiranten kan leda till att även den mest välutbildade elev blir underkänd.

—---

Den utveckling som bilskoleundervisningen numera nått gör det enligt

min mening möjligt att ifrågasätta om inte körkortsprövningen vid bilinspektionen

bör slopas och bilskolorna få rätt att utfärda bevis på kompetens

för körkort. Inspektionens uppgifter på förevarande område bör i så

fall företrädesvis bli att som tillsynsmyndighet över skolorna vaka över att

utbildningen bedrivs på ändamålsenligt sätt och att eleverna föres fram till

önskvärd kunskapsnivå innan kompetensbevis utfärdas. Det förhållandet

att flertalet skolor är privatägda bör inte utgöra hinder för en sådan ordning.

Konkurrensen dem emellan behöver inte befaras vara till nackdel, om inspektionen

blir effektiv, utan bör i stället kunna stimulera till utveckling av

hjälpmedel och metoder i utbildningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1961

5

Remissyttrandena

Mot förslaget att utreda frågan om förberedande testning av

vissa kör kortssökande och trafik kortssökande har Sveriges

Bilskolors riksförbund icke något att invända. Övriga remissinstanser

avstyrker däremot förslaget.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anför:

Den vinst, som enligt motionärernas förslag skulle erhållas i form av

ökat antal godkända prov, är förhållandevis mycket liten. Av de under år

1960 avlagda körkortsproven avsåg ej mindre än 95 % personer, som erhållit

utbildning i körskola. De privatutbildade hade visserligen dubbelt så

hög underkännandeprocent (38 %) som de körskoleutbildade (18 %), men

på grund av det ringa antalet prov skulle »vinsten» bli mindre än 1 %

av det totala antalet''körkortsprov, därest underkännandeprocenten kunde

nedbringas till körskolornas nivå genom den föreslagna testningen. Att för

en så obetydlig vinst föreskriva en tvångstestning hos körskola före provet

hos besiktningsman bör ej komma i fråga med hänsyn till de extra kostnader

och olägenheter i övrigt, som skulle uppstå för allmänheten.

Vad beträffar trafikkortsproven — som i antal är mindre än 10 % av körkortsproven

—- förekommer redan, att de sökande utbildas av körskolor i

så stor omfattning, att någon märkbar bättring ej skulle vinnas om förslaget

genomfördes.

Liknande synpunkter framföres av statens trafiksäkerhetsråd och Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande, vilka därjämte gör den invändningen

mot förslaget att ett genomförande av detsamma tvingar den enskilde

körkorts- och trafikkortsaspiranten att underkasta sig dubbla prov.

I förslaget att utreda frågan om överflyttning av körkort sprövningen

till körskolorna instämmer Sveriges bilskolors riksförbund.

Övriga remissinstanser avstyrker däremot detsamma.

Väg- och vattenbyggnadstsyrelsen delar icke den uppfattningen att mera

erfarna föreståndare och lärare skulle ha lika goda förutsättningar som besiktningsmannen

att bedöma körskickligheten hos körkortsaspiranterna, och

fortsätter:

De bestämmelser, som efter förslag från 1953 års trafiksäkerhetsutredning

infördes år 1958 i vägtrafikförordningen om kursplaner, godkända läroböcker

och inspektion av körskolorna, har ännu icke lett till att standarden

hos körskolorna överlag är av den goda kvalitet som motionären antar.

Därom vittnar iakttagelser från inspektioner gjorde av såväl bilinspektionens

som styrelsens personal. Endast vissa skolor skulle därför kunna

medges rätt att utfärda kompetensbevis och därmed skulle följa mycket

besvärliga och svårlösta problem. I praktiken torde endast sådana skolor,

som kunde meddelas ifrågavarande rätt, kunna fortleva.

Styrelsen har emellertid även invändningar av principiell natur att göra

mot förslaget och fortsätter:

Risken att ekonomiska intressen -— såväl hos körskolan som eleven —

skulle kunna påverka bedömningen är uppenbar. Körskolan hedrives som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

ett affärsföretag, och ägarens inkomster från skolan är helt beroende av

elevtillströmningen. Konkurrensen mellan körskolorna om eleverna är mycket

hård och det kan befaras att frestelsen att göra körskolan populär hland

allmänheten genom att slå av på fordringarna för kompetensbevis skulle

bli övermäktig för många körskoleinnehavare, om det av motionären föreslagna

systemet skulle genomföras. Skolor med en sämre utbildning skulle

kunna locka elever till sig genom löften om kort utbildningstid och låga

kostnader. Detta måste till slut verka i den riktningen att även den noggranna

och ansvarsmedvetna körskolan måste för att kunna existera ge avkall

på kravet om en god utbildning. Mot delta kan visserligen invändas att

ökad inspektionsverksamhet kan råda bot på missförhållanden av denna

art. Emellertid är inspektion av körskola en förrättning av så kvalificerad

art, att det endast kan ges i uppdrag åt vissa besiktningsmän att handha

detta arbete. Styrelsen anser det icke tänkbart att inspektionsverksamheten

— på grund av den begränsade personaltillgången hos bilinspektionen —

skulle kunna bedrivas i (ten omfattning och på det sätt som erfordrades.

Statens trafiksäkerhetsråd anser, att vid ett genomförande av förslaget

olägenheter skulle följa, som har sin grund i bland annat sådana omständigheter

som den ojämna standarden på körskolorna och privatekonomiska

intressen. Rådet fortsätter:

I motionerna antydes, att nyssnämnda olägenheter kan motverkas genom

övervakning av körskolorna. Sådan övervakning förekommer redan nu, ehuru

den med hänsyn till personalbristen ej kan bli så effektiv som önskvärt

vore. Om körkortsprövningen överflyttades från besiktningsmännen till körskolorna

skulle besiktningsmännen visserligen få ökad tid att ägna sig åt

inspektionsverksamhet men samtidigt måste hållas i minnet att en reform

av detta slag skulle kräva en väsentligt utbyggd kontroll. Ur samhällsekonomisk

synpunkt synes icke försvarligt att lägga ned kostnader på en så omfattande

kontrollapparat. Tillgängliga resurser inom bilinspektionen synes i

stället böra ägnas direkt åt prövningen av körkortsaspiranters lämplighet.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande framhåller, att alla

åtgärder som sammanhänger med utbildningen för körkort och utfärdande

av körkort har stor betydelse för ökad trafiksäkerhet, och fortsätter:

Uppmjukningar av bestämmelserna härför bör knappast ske. Vid den delegering

av rätten att utfärda de nyssnämnda kompetensbevisen skulle ett

förfarande som hittills ansetts böra bygga på statliga garantier överlämnas

till de helt privata körskolorna. NTF anser att andra utvägar, som i princip

kan bevara det nuvarande förfaringssättet dessförinnan noggrant bör prövas.

Ekonomiska hinder borde icke få resas mot att frågan ang. ett smidigt

och praktiskt system i statlig regi för körkortsproven skall kunna genomföras.

De tre avstyrkande instanserna är emellertid ense om att förhållandena

vid bilinspektionen i vad avser möjligheten att utan onödigt dröjsmål efter

avslutad utbildning kunna avlägga prov inför besiktningsman inte är tillfredsställande

beroende på otillräcklig personaltillgång. Statens trafiksäkerhetsråd

och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande understryker

därför att bilinspektionen bör förses med de resurser, som erfordras för

att den skall kunna fylla sina uppgifter. Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen

hyser den förhoppningen, att man genom anställande av assistenter för enk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1901 7

lare besiktningsarbete, anlitande av militära besiktningsmän och deltidsanställning

av personal, utbildad enbart för körkortsprövning, skall — under

förutsättning att erforderliga avlöningsmedel ställes till styrelsens förfogande

-— kunna minska väntetiden för de körkortssökande.

Utskottet

För erhållande av körkort kräves att godkänt förarprov avlagts inför besiktningsman.

Som besiktningsmän tjänstgör främst de vid statens bilinspektion

knutna befattningshavarna. Förarprovet omfattar en praktisk och

en teoretisk del och är beträffande den sistnämnda såväl muntligt som

skriftligt. Då godkänt förarprov avlagts, meddelar besiktningsmannen bevis

därom, s. k. kompetensbevis. Efter ansökan åtföljd av kompetensbevis

och vissa andra handlingar utfärdar därefter vederbörande länsstyrelse efter

föreskriven prövning körkortet. Liknande regler gäller för erhållande av

trafikkort.

Under de senaste båda decennierna har antalet avlagda förarprov undergått

en kraftig stegring. Antalet avlagda körkortsprov har sålunda ökat från

cirka 16 500 i genomsnitt för åren 1940—1944 till 156 000 år 1960. Sistnämnda

år uppgick därjämte antalet trafikkortsprov till ungefär 13 700. Genom

att bilinspektionen icke tillförts personalförstärkningar i takt med ökningen

av inspektionens arbetsbörda, kan i dagens läge arbetsförhållandena

vid inspektionen betecknas som mindre tillfredsställande. I syfte att underlätta

besiktningsmännens nuvarande arbetsbelastning föreslås i förevarande

motioner att vissa frågor göres till föremål för utredning.

I motionerna I: 268 och II: 246 göres sålunda gällande att ett underkänt

förarprov belastar besiktningsmannens arbetstid till ingen nytta. Åtgärder

bör därför enligt motionärerna vidtagas för att nedbringa antalet underkännanden.

Eftersom kuggningsprocenten är störst bland de körkortssökanden,

som icke undervisats i körskola, och bland dem som söker trafikkort, hemställer

motionärerna om utredning av möjligheterna att för dessa införa

någon form av obligatorisk testning, omfattande ett mindre antal lektionstimmar

vid körskola.

Av de personer som under år 1960 avlade förarprov för erhållande av

körkort hade 95 procent genomgått undervisning i körskola och endast 5

procent utbildats privat. Av samtliga 156 000 prov underkändes närmare en

femtedel. Underkännandeprocenten för de körskoleutbildade uppgick till 19

och för de privatutbildade till 35 i medeltal för hela landet. Om motionärernas

förslag genomfördes, torde det praktiska resultatet i bästa fall bli, att

underkännandeprocenten för de privatutbildade sjönk till samma nivå som

för de körskoleutbildade. Med utgångspunkt från 1960 års siffror skulle

detta innebära cirka 1 250 färre underkända körkortsprov, d. v. s. mindre än

en procent (0,8) av samtliga avlagda prov. Även när det gäller trafikkortsproven

skulle genom motionärernas förslag mycket blygsamma fördelar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1961

vinnas, enär de som söker trafikkort redan nu i stor omfattning genomgår

kompletteringsutbildning i körskola. Att belasta de privatutbildade körkortsaspiranterna

och trafikkortsaspiranterna med obligatorisk testning vid körskola

med därav följande kostnader och övriga olägenheter för att uppnå en

förhållandevis obetydlig lindring i besiktningsmännens arbetsbörda finner

utskottet icke rimligt. Utskottet avstyrker därför motionerna i denna del.

I motionerna 1:268 och 11:246 hemställes vidare om utredning av möjligheterna

att överföra den körkortsprövning, som nu ankommer på besiktningsmännen,

till körskolorna. Samma yrkande framställes i motionerna

I: 275 och II: 245, i vilka därjämte hemställes att bilinspektionens uppgifter

som tillsynsmyndighet måtte i sammanhanget bli prövade.

I motionerna framhålles att körskolornas föreståndare och lärare i många

o

fall kan anses ha lika goda förutsättningar som besiktningsmännen att

bedöma körkortsaspiranternas körskicklighet och kunskaper i förarprovets

teoretiska del. Denna uppfattning har enligt utskottets bedömande visst fog.

Utskottet anser för sin del också att man som krav för antagande av föreståndare

och lärare vid körskola bör ställa att vederbörande har sådana förutsättningar.

Den som meddelat körkortsaspiranten utbildning skall nämligen

enligt gällande regler intyga, innan förarprov får avläggas, att eleven

besitter nödiga insikter. Det förhållandet att 19 procent av alla körskoleutbildade

körkortsaspiranter underkänts vid förarproven förra året

kan enligt utskottets mening till stor del ha sin förklaring däri att aspiranten

under den psykiska påfrestning, som provet inneburit, icke förmått att

under den korta tid som detsamma pågått prestera lika gott resultat som

han gjort vid utbildningens slutskede.

Mot motionärernas förslag kan emellertid invändningar resas av principiell

natur. Körskolorna bedrives i allmänhet som enskilda affärsföretag,

där ägarens vinst är avhängig framför allt av omfattningen av meddelad

undervisning. Eftersom kostnaderna för körkortsutbildningen är beroende

av utbildningstidens längd och numera uppgår till åtskilliga hundra kronor,

ligger det helt naturligt i elevens intresse att göra densamma så kort som

möjhgt. Å andra sidan kan körskoleinnehavaren i vissa fall ha ett ekonomiskt

intresse av att utbildningstiden utsträckes. Att i detta läge, då motsatsförhållande

mellan körskoleinnehavaren och eleven lätt kan uppstå, tilllägga

den förstnämnde rätten att omhänderha elevens avslutande prov finner

utskottet icke lämpligt. Samma invändning kan visserligen göras mot

körskoleinnehavarens rätt att utfärda bevis om genomgången körutbildning

men gör sig där icke gällande med samma styrka, enär sådant bevis kan utfärdas

av annan än körskoleinnehavare. Ett genomförande av motionärernas

förslag skulle därför enligt utskottets mening kräva eu omläggning av

hela körskoleverksamhetens organisation och kontroll. Utskottet finner icke

att de förbättringar motionerna syftar till motiverar en sådan omläggning.

På grund av vad sålunda anförts anser sig utskottet i likhet med flertalet

remissinstanser icke kunna biträda motionärernas förslag om överflyttning

av körkortsprövningen till körskolorna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 5i år 1961

Såsom utskottet tidigare näjnnt är arbetsförhållandena vid bilinspektionen

på grund av den stora arbetsbelastningen i förhållande till personalstyrkan

mindre tillfredsställande. Utskottet vill emellertid erinra om att genom

beslut av årets riksdag bilinspektionens personal från och med den 1 juli

utökats med fem bilinspektörer. Utskottet förutsätter att fortlöpande uppmärksamhet

ägnas åt bilinspektionens arbetsförhållanden samt att möjligheterna

att tillgodose behovet av ytterligare förstärkning av personalen blir

föremål för prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner

1) I: 268 och II: 246 samt

2) I: 275 och II: 245,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 oktober 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Svenson, fröken Nordström, herrar Gunnar Berg, Kaijser och Eric Peterson;
från

andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors*, Odhe*, Bengtsson i Varberg, fru Gunne*, herrar Johansson

i Södertälje och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Gunnar Berg.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

611002

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.