Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

1961-11-02 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:56, Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sexton inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 48 i första kammaren av herr Jacobsson,

Per, samt nr 64 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården

om ändrade regler för beräkning av avgift och av pensionsgrundande inkomst

inom den allmänna tilläggspensioneringen,

2. de likalydande motionerna nr 50 i första kammaren av herr Persson,

Helmer, och herr öhman, samt nr 66 i andra kammaren av herr Senander

m. fl. om sänkning av pensionsåldern,

3. de likalydande motionerna nr 367 i första kammaren av herr Lundström

m. fl., samt nr 426 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. om vissa

ändringar i lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

4. de likalydande motionerna nr 498 i första kammaren av herrar Bengtson

och Jonasson, samt nr 584 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

om utredning rörande personlig frivillig tilläggspensionering,

5. de likalydande motionerna nr 500 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl., samt nr 585 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om sänkning

av folkpensionsåldern,

6. de likalydande motionerna nr 501 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl., samt nr 586 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om viss reformering

av den allmänna tilläggspensioneringen,

7. de likalydande motionerna nr 506 i första kammaren av herr Hansson,

Nils, och fru Segerstedt-Wiberg, samt nr 581 i andra kammaren av herr

Gustafson i Göteborg och fröken Elmén om utredning rörande den allmänna

tilläggspensioneringen såvitt avser utländsk arbetskraft inom svenska handelsflottan,

8. motionen nr 244 i andra kammaren av fru Gunne angående beräkningen

i visst fall av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, samt

9. motionen nr 596 i andra kammaren av herr Spångberg om rätt för i

Sverige bosatt svensk medborgare att åtnjuta tjänstepension för i grannland

förvärvad inkomst.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. 2 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Motionsyrkandena

I motionerna I: 48 och II: 64 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag snarast framlägges för riksdagen

om sådan ändring av lagen om allmän tilläggspensionering, att sammanfallande

regler blir gällande för avgiftsberäkning och beräkning av pensionsgrundande

inkomst vid korttidsinkomster, såsom t. ex. för jordbrukare

med regelbundna korttidsinkomster av skogsarbete».

I motionerna I: 50 och II: 66 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tilläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern

till 60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete».

I motionerna I: 367 och II: 426 har hemställts om

1. »skyndsam utredning och förslag till nästa års riksdag om rätt för

företagare till återlån ur Allmänna pensionsfonden genom betalning av avgifter

medelst revers och i övrigt efter i motionen angivna riktlinjer»,

2. »närmare utredning om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att uppnå

full pension före 67 års ålder samt om frivillig omdisponering inom

ATP:s ram av en del av ålderspensionsrätten till förstärkt familje- och invalidskydd»,

samt

3. »att Kungl. Maj :t uppmärksammar övriga i motionen omnämnda förhållanden,

bl. a. frågan om en självständig pensionsrätt för hemarbetande

husmödrar och möjligheterna för företagare att avsätta medel i egen rörelse

för sin pensionering, samt sedan undersökningar gjorts med beaktande av

vunna erfarenheter förelägger riksdagen därav föranledda förslag».

I motionerna beröres därjämte frågor om karensbestämmelser, preskriptionsbestämmelser,

sammanträffande pensionsförmåner, besvärsregler och

regler om rätt till förtidspension.

I motionerna I: 498 och II: 584 har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag senast

till 1962 års vårriksdag angående anordningar för underlättande av personligt

frivillig tilläggspensionering i enlighet med motionens syfte».

I motionerna I: 500 och II: 585 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning angående sänkning av

folkpensionsåldern i enlighet med vad i motionen har anförts».

I motionerna I: 501 och II: 586 har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag angående

reformering av ATP i syfte att borttaga de s. k. 15-års- och 30-årsreglerna

och förbättra de korttidsanställdas pensioner samt förbättra möjligheterna

för småföretagare till återlån från den allmänna pensionsfonden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

3

I motionerna I: 506 och II: 581 har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära en särskild utredning om ATP-villkoren för

utländsk arbetskraft, anställd i den svenska handelsflottan, och förelägga

riksdagen de förslag till lagändringar som utredningsarbetet kan föranleda

samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte beakta vad i motionen anförts».

I motionen II: 244 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om utredning om beräkningen av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension i de fall, då skatteberäkning

sker jämlikt 1 § förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst».

I motionen II: 596 har hemställts, »att riksdagen hos regeringen anhåller

om att förslag snarast framlägges till sådan lagändring, att svenska medborgare

som bor i Sverige blir berättigade till tjänstepension för inkomster i något

av grannländerna».

De ovan upptagna motionsparen 1:367 och 11:426, 1:500 och 11:585

samt I: 501 och II: 586 behandlas endast i ovan redovisade delar i detta utlåtande.

Andra i motionerna framställda yrkanden har behandlats i utskottets

utlåtanden nr 2 och 45 år 1961.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för motionsyrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 64, II: 66, II: 426, II: 584, II: 585, II: 586, II: 581, II: 244

och II 596.

Frågan om personlig frivillig tilläggspensionering

Huvuddragen av lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension

Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari

1960. Tilläggspensioner skall börja utges år 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra

alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd avvägt

i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten.

Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här

mantalsskriven utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomst, som

förvärvas i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan

4 000 och 30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande

inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig.

Även de nämnda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.

Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För

full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket

krav successivt höjes till att avse BO år. Jämte folkpensionen kommer

full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två

tredjedelar av hela arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension

kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den

som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss

höjning av pensionen.

Förtidspension lämnas till den, som åtnjuter invalidförmån från folkpensioneringen.

Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension med

samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension från 67 års

ålder. Vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan utgår 60 procent av hel

förtidspension.

Familjepensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension

utgår förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och

att det varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock

änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension

utgår då den avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens

familjepension motsvarar en viss del av den tilläggspension, som

den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen

för en efterlevande (änka eller barn) 40 procent, för två efterlevande (änka

och ett barn eller två barn) 50 procent o. s. v. För fem eller flera efterlevande

utgår 80 procent av den avlidnes tilläggspension.

I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt

ett fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott

av skattemedel; inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande

fond, allmänna pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges

kollektiv arbetsgivaravgift. På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges

egenavgift, vilken benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent

tillämpas för arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift.

Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och

med år 1960. Avgiftsuttaget har till en början fastställts för fem år och

utgör 3 procent år 1960 för att sedan stiga med en procent om året till 7

procent år 1964. Räknat på den totala lönesumman blir arbetsgivaravgiften

vid konstant penningvärde och oförändrad inkomstnivå 1,9 procent

1960 och 4,5 procent 1964. Det har förutsatts att arbetsgivaravgiften framdeles

inte kommer att överstiga 10 procent av den totala lönesumman.

Försäkringen är i princip obligatorisk, men möjligheter finns till undantagande

från den allmänna tilläggspensioneringen, kollektivt för inkomst

av anställning och individuellt för inkomst av annat förvärvsarbete.

Allmänna pensionsfonden beräknas vid konstant penningvärde och oförädrad

inkomstnivå uppgå till 4 700 miljoner kronor vid 1964 års utgång.

Förvaltningen av fonden är anförtrodd åt tre styrelser. Första fondstyrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

förvaltar de arbetsgivaravgifter som erlägges av det allmänna, andra fondstyrelsen

arbetsgivaravgifter från enskilda större arbetsgivare samt tredje

fondstyrelsen övriga arbetsgivaravgifter och tilläggspensionsavgifter. I styrelserna

skall företrädare finnas för närmast berörda parter utan att någon

parts representanter ensamma har majoritet.

En betydande del av fondmedlen kan i form av återlån genom banker

och andra kreditinstitut gå tillbaka till dem som erlagt avgifter. Övriga fondmedel

placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som utfärdas av

staten, kommuner och kreditinrättningar m. fl.

Historik

Förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension förelädes 1959

års riksdag genom propositionen nr 100. Propositionen behandlades av särskilda

utskottet, som i sitt utlåtande nr 1 avstyrkte propositionen. Riksdagen

biföll emellertid lagförslaget i enlighet med en vid utlåtandet fogad

reservation. I propositionen anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Nilsson, bland annat följande.

De arbetsinsatser, som de äldre har gjort i samhället under sin verksamma

tid, bildar den grund, på vilken den yngre generationen bygger vidare.

Produktionsresultatet är alltså en följd av de olika generationernas gemensamma

ansträngningar. När de äldre träder ut ur produktionslivet, kan de

inte som tidigare genom arbetsinkomsten tillgodogöra sig resultatet av sina

insatser. Det är därför en gammal tanke, att de som är i aktiv ålder skall

avstå en del av produktionsresultatet till pension åt de äldre. Med detta

betraktelsesätt ter det sig också naturligt att de äldre, när de drar sig tillbaka

från arbetslivet, för sig och sina familjer inte skall behöva vidkännas

en alltför kännbar sänkning av den levnadsnivå, på vilken de kunnat inrätta

sitt liv medan de stod kvar i produktionen. Pensionen bör alltså i princip

avvägas efter inkomsten under den aktiva tiden och motsvara en väsentlig del

av denna inkomst. Diskussionen kring pensionsfrågan har visat, att det

sist sagda ger uttryck för en mycket utbredd uppfattning.

Genom folkpensioneringen avstår de som är i aktiv ålder en del av sina

inkomster till pensionärerna. Folkpensioneringens förmåner är dock inte

avhängiga av vars och ens tidigare inkomster utan utgår med enhetsbelopp.

Det är ur många synpunkter önskvärt, att folkpensioneringen lägges som

grund i ett nytt pensionssystem. För att detta system skall fylla det anspråk,

som nyss angivits i fråga om pensionernas storlek, måste de enhetliga folkpensionerna

kompletteras med tilläggspensioner, som är avpassade efter

vars och ens tidigare inkomstförhållanden.

Sedan länge har vi i vårt land haft en lagstiftning om folkpensionering.

Tack vare lagstiftningen kan folkpensioneringen finansieras genom ett fördelningssystem.

En sådan finansieringsmetod innebär renodlad, att varje

års pensionsutgifter bekostas av de pensionsavgifter och andra inkomster,

som inflyter under året. Fördelarna med detta finansieringssystem är uppenbara

och allmänt erkända såvitt angår folkpensioneringen. Alla kan få rätt

till pensioner av i lagen bestämd storlek. Pensionsförbättringar kräver ingen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

lång uppbyggnadstid utan kan genomföras snabbt. Pensionerna kan göras

automatiskt värdebeständiga.

Genom att finansiera tilläggspensioneringen enligt samma metod som

folkpensioneringen kan man utnyttja dessa fördelar för hela pensionssystemet.

Man kan alltså relativt snabbt tillförsäkra alla förvärvsarbetande och

deras familjer värdebeständiga pensioner av tillfredsställande storlek.

I sitt utlåtande nr 1 anförde särskilda utskottet:

I motionerna I: 429 av herr Bengtson in. fl. och II: 519 av herr Hedlund

in. fl., I: 431 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 520 av herr Hjalinarson m. fl

samt I: 433 av herr Aastrup in. fl. och II: 523 av herr Ohlin in fl. har från

skilda utgångspunkter principiella och praktiska skäl framförts för att

Kungl. Maj:ts förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension icke

kan godtagas. Utskottet har även för sin del funnit att Kungl. Maj:ts förslag

bör avslås.

För utskottet framstår det som synnerligen betydelsefullt att allt flera

människor i vårt land får möjlighet att ordna sin trygga försörjning för

ålderdomen. Detta kan ske i en råd olika former, genom pensionsanordningar

och andra försäkringar och genom sparande exempelvis i egen rörelse,

egen gård eller eget hem.

Den gemensamma grunden för alla måste emellertid vara folkpensioneringen.

Dess utbyggnad och säkerhet måste därför alltid vara av primärt

intresse. Ett stort antal anställda torde önska en komplettering av folkpensionen

genom pensionsförsäkringar eller annat försäkringsmässigt sparande.

För jordbrukare och andra företagare torde det vanligen vara mest fördelaktigt

att placera sitt ålderssparande i den egna rörelsen.

Beträffande utformningen av de pensions- och försäkringsmässiga anordningarna

och angelägenheten av att göra sparandet för sådana ändamål

värdebeständigt återkommer utskottet i andra avsnitt av sin framställning.

I förevarande sammanhang inskränker sig utskottet alltså till att beträffande

sådant försäkringssparande understryka några synpunkter, vilka utskottet

betraktar som betydelsefulla. Den första av dessa är att utbyggnaden

av detta sparande får ske på ett sådant sätt att det medför en kapitalbildning

som är så långt som möjligt decentraliserad. Denna måste få komma

produktionen till godo och liksom annat enskilt sparande leda till en

effektivisering av vårt näringsliv så att detta får möjlighet att bibehålla sin

internationella konkurrenskraft och att bilda underlaget för en förbättring

av levnadsförhållandena för alla folkgrupper. Genom decentralisering måste

man undvika en otillbörlig prioritering av den statliga sektorn av investeringarna

och därmed att näringslivet även i fortsättningen blir underförsörjt

med kapital.

En annan betydelsefull synpunkt som utskottet vill framföra är att en

ytterligare utbyggnad av pensioneringen inte får ske på ett sådant sätt att

hinder läggs i vägen för fullföljande av arbetet på folkpensionernas utbyggnad

till en solidarisk medborgerlig grundpension.

Angående motiveringen i övrigt för utskottets avslagsyrkande hänvisas

till vad som framförts i motionerna 1:429 av herr Bengtson m. fl. och

II: 519 av herr Hedlund in. fl. I: 431 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 520 av

herr Hjalmarson m. fl. samt I: 433 av herr Aastrup m. fl. och II: 523 av herr

Ohlin m. fl.

I reservationen, vari propositionen tillstyrktes, anfördes:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

När det gäller främst ålderdoms- och invaliditetsskydd men även i fråga

om efterlevandeskyddet har genom den allmänna folkpensioneringen skapats

ett grundskydd, som kommer att avsevärt vidgas och stärkas vid ett

förverkligande av de planer på en vidare utbyggnad av folkpensioneringen,

vartill riksdagen förra året uttalade sin anslutning. Emellertid har i takt

med standardutvecklingen och ökningen av samhällets resurser den meningen

vuxit sig allt starkare bland allt större grupper av vårt folk, att den

trygghet som bör åstundas inte bör begränsas till enbart ett minimiskydd.

Strävandena har i stället alltmer inriktats på att nå därhän, att den förvärvsarbetande,

när han med ålderns rätt drar sig tillbaka från sin verksamhet,

skall genom pension vara garanterad en levnadsstandard som någorlunda

kan anses motsvara den han haft under sin aktiva tid. Motsvarande

betraktelsesätt har också gjort sig gällande i fråga om målsättningen för

invaliditets- och efterlevandeskyddet. Med utgångspunkt från sådana bedömanden

har också vissa befolkningsgrupper sin pensionsfråga ordnad på

ett tillfredsställande sätt. Detta gäller i huvudsak statens och kommunernas

anställda, vilka erhåller en ålderspension som i stort sett utgör två tredjedelar

av lönen och som numera i praktiken är värdebeständig. Även om det

vid sidan av dem finns grupper som har pensionsfrågan mer eller mindre

väl ordnad, saknar dock den stora massan av förvärvsarbetande i vårt land

rätt till pension utöver folkpensionen. Denna klyfta bör nu överbryggas,

och målet bör vara att skänka alla förvärvsarbetande möjlighet att under

jämbördiga villkor förvärva rätt till pension för sig och sina efterlevande utöver

de förmåner folkpensioneringen kan erbjuda.

En stor majoritet inom vårt folk och i riksdagen ansluter sig numera

till den uppfattningen att ett genomförande av en allmän och effektiv tillläggspensionering

kräver lagstiftning i någon form. Enighet råder därvid

också om att en sådan lagstiftning bör innebära ett åliggande för arbetsgivarna

att erlägga avgifter för de anställdas pensionering.

Utskottet är för sin del av den bestämda uppfattningen att lagstiftningsvägen

är den enda framkomliga om man verkligen vill realisera önskemålen

om att snabbt bereda alla förvärvsarbetande rätt till tillfredsställande

pensionsförmåner. Tiden måste nu också anses mogen att — efter en följd

av utredningar i fråga — skrida till lagstiftning på området.

När det gäller utformningen av den lagstiftning som enligt utskottets

mening snarast bör komma till stånd har utskottet att nu taga ställning

till två framlagda förslag, nämligen dels propositionens förslag — som

föreligger i form av en utarbetad lagtext — dels det i de likalydande motionerna

I: 433 av herr Aastrup in. fl. och II: 523 av herr Ohlin m. fl. framlagda

principförslaget, som anger riktlinjerna för en lösning efter andra

grunder än de propositionen innehåller.

Vid sin granskning av de föreliggande förslagen har utskottet prövat

möjligheterna att genom de föreslagna anordningarna tillgodose tre huvudkrav,

vid vars uppfyllande utskottet fäster avgörande vikt: att tillförsäkra

alla förvärvsarbetande tilläggspensioner av tillfredsställande storlek, att

relativt snabbt åstadkomma sådana pensioner samt alt garantera deras

värdebeständighet.

Från angivna utgångspunkter leder utskottets bedömande tveklöst till

att en lagstiftning bär grundas på de i propositionen givna förutsättningarna.

Det företräde, som vid den jämförelse, varom här är fråga, måste tillerkännas

propositionens förslag, söker sitt ursprung främst däri, alt man

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

i propositionen valt ett finansieringssystem — fördelningssystemet — som

bättre än det i motionerna förordade premiereservsystemet är ägnat att

främja ett infriande av de nämnda kraven. Att nöjaktigt tillgodose dessa

krav inom ramen för ett pensionssystem byggt på premiereservmetoden

synes utskottet icke möjligt.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades, att den allmänna tjänstepensionen

skulle avskaffas och ersättas med vidgade möjligheter till personlig

frivillig försäkring. Motionsyrkande av innebörd att den som begärt utträde

ur ATP skulle beredas liknande möjligheter förelåg också.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Genom

beslutet i fjol att införa den allmänna tilläggspensioneringen tog

riksdagen ställning till frågan om tilläggstrygghetens ordnande. Därvid

förelåg förslag icke blott till den genomförda lagstiftningen utan även till

andra lösningar av frågan, lösningar som nära överensstämmer med de i

motionerna I: 446 och II: 560 samt I: 450 och II: 565 anvisade. Såvitt utskottet

kan finna har därefter intet inträffat som ger anledning till ändrat ställningstagande

till frågan, och utskottet kan därför icke tillstyrka de i nämnda

motioner framställda yrkandena.

Motioner

I motionsparen I: 367 och 11: 426 samt 1: 498 och II: 584 yrkas, att anordningar

skyndsamt tillskapas för underlättande av personligt frivillig

tilläggspensionering. Härom anföres i motionerna I: 498 och II: 584:

En sådan pensionering kan ske på olika sätt, t. ex. genom sparande i bank

eller annan kreditinrättning, i obligationer, andelar och aktier, genom avsättning

i eget hem, jordbruksfastighet eller annan fastighet, genom investering

i jordbruk eller rörelse och genom tecknande av försäkring i någon

form. Det är angeläget att sådant trygghetssparande får största möjliga omfattning.

Möjligheterna till sådant trygghetssparande står i princip öppna

för dem som har rätt att utträda ur ATP. Men som nämnts måste avsättningar

till detta trygghetssparande kunna ske på villkor som är likvärdiga med

dem som gäller för avgift till ATP. Främst gäller det att lösa beskattningsfrågan

och värdesäkringsfrågan.

Vad frågan om värdesäkring beträffar pågår överväganden inom värdesäkringskommittén.

Det synes därför lämpligt att kommittén genom tillläggsdirektiv

får uppdrag att utreda formerna för värdesäkring vid personligt

frivillig pensionering.

Personligt frivilligt trygghetssparande som sker på betryggande sätt måste

i likhet med avgift till ATP vara skattefritt. Avsättningar bör alltså intill

ett visst årligt maximibelopp få avdragas den taxerande inkomsten vid beskattningen.

Att ett sådant förfarande skulle medföra en ökning av det

personliga sparandet torde inte närmare behöva framhållas. Spörsmålen

om främjande av det personliga sparandet har behandlats inom utredningen

om sparstimulerande åtgärder. Utredningen har dock inte haft att utreda

här berörda trygghetssparande. I en reservation till utredningens betänkande

har emellertid den av utredningens ledamöter som tillhör vår meningsriktning

berört grunddragen för hur man vid taxeringen kan konsta
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

tera omfattningen av personligt sparande i alla de former som är aktuella

i detta sammanhang. Från sådan utgångspunkt bör det vara möjligt att

lösa de skattetekniska frågorna vid en personlig frivillig pensionering, även

om måhända andra metoder kan väljas. Förslag i detta hänseende bör kunna

föreläggas riksdagen inom en nära framtid. Därest utredningen av värdesäkringsfrågan

tar längre tid i anspråk, bör inte hinder föreligga att under

tiden framlägga förslag avseende beskattningen.

I samma fråga anföres i motionerna I: 367 och II: 426:

Företagare, som träder ut ur ATP eller som önskar komplettera en Al Ppension

på liknande sätt som nyligen skett för tjänstemännens del, bör

vidare enligt vår mening få möjlighet att skattefritt avsätta medel i egen

rörelse för pensionering av sig själv. Denna fråga synes böra prövas av

lämplig skatteteknisk expertis i samråd med företagarnas organisationer.

Frågan om undantagande från försäkringen

Gällande regler m. m.

I fråga om rätt till undantagande från försäkringen gäller enligt 36 § lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, såvitt angår inkomst av annat

förvärvsarbete, att för den försäkrade från och med året efter det då

han gjort anmälan om undantagande icke skall tagas hänsyn till sådan inkomst.

Sådan anmälan kan återkallas, dock att återkallelsen får verkan först

sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan om undantagande

återkallats, får anmälan inte ånyo göras.

Om skälen för och de begränsningar i rätten till undantagande som de

förenämnda reglerna innebär uttalades i specialmotiveringen till propositionen

nr 100 vid 1959 års riksdag:

Om någon inte längre vill att undantagande enligt denna paragraf skall

gälla för honom, synes det i regel inte böra förvägras honom att få detsamma

upphävt. Han har därför möjlighet att återkalla gjord anmälan. Återkallelsen

får verkan från och med året efter det att den göres, dock tidigast sedan anmälan

ägt giltighet i fem år. Bestämmelsen om att undantagande inte kan

bringas att upphöra förrän efter viss tid har sin grund i att man vill undvika

förhastade anmälningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.

Den som gör sådan anmälan bör noga ha övervägt sin situation

på längre sikt. Undantagande bör således som regel grundas på en bedömning

av pensionsbehovet och inte göras annat än där detta av olika

skäl är mindre framträdande eller blir tillgodosett i annan ordning. Någon

anledning för försäkringen alt underlätta kortfristiga spekulationer för att

undkomma avgiftsskyldighet under något eller några år föreligger självfallet

inte. Även om anmälan enligt denna paragraf således normalt bör ske

med tanke på att den skall gälla permanent, kan naturligtvis ändrade förhållanden

göra det önskvärt för den, för vilken undantagande gäller, att

åter bli fullt omfattad av försäkringen. Då det inte synes lämpligt att medge

återanslutning till försäkringen efter alltför kort tid, har den minsta tiden

för giltigheten av anmälan enligt denna paragraf bcslämts till fem år. Vad

nyss framhållits om att anmälan om undantagande måste förutsätta grund
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

liga överväganden av den försäkrade rörande hans pensionssituation på lång

sikt låter sig inte förena med att en försäkrad flera gånger går ut och in

i det allmänna systemet. Med hänsyn härtill föreskrives, att den som en

gång återkallat gjord anmälan inte ånyo får göra sådan anmälan.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 50/1959 i anledning av propositionen

nr 175 med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

in. in., uttalade andra lagutskottet, att det borde övervägas, om det inte

framdeles kunde överlämnas till den försäkrade att själv sörja för betalning

av tilläggspensionsavgiften. En sådan lösning skulle uppenbarligen

medföra, att den försäkrade genom att underlåta att inbetala avgiften för

visst år kunde bli undantagen från försäkringen för det året.

Vidare må nämnas, att undantagande från försäkringen alltid medför

minskning i pensionen, som är på visst sätt proportionell till det antal år

undantagandet varat. Samma gäller för det fall att den försäkrade underlåtit

betala pensionsavgift.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades skyndsam utredning i syfte att

helt slopa eller modifiera spärren för undantagande och återinträde.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 hemställde andra

lagutskottet, att enär erfarenhet ännu icke vunnits av de gällande reglernas

verkningar motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motioner

I motionerna I: 367 och II: 4-26 har anförts:

I fråga om utträdesrätt för andra inkomsttagare än löntagare gäller f. n.

en andragångsspärr för undantagande. Detta synes bero på att man önskat

undvika risker för utträden vid mera framskriden ålder, då ATP-avgiften

kan beräknas vara högre än under tidigare år. Det förefaller oss emellertid

föga sannolikt att denna inskränkning i valfriheten är nödvändig. I här berörda

fall torde realinkomsten i högre aktiv ålder regelmässigt vara större

än under yngre år, och värdet av en kronas intjänt pensionsrätt är mycket

högre i t. ex. sextioårsåldern än i trettioårsåldern. Det borde därför allvarligt

övervägas att helt slopa spärrarna för undantagande och återinträde i dessa

fall.

Frågan om pensionsålder

Gällande bestämmelser m. m.

Inom folkpensioneringen gäller alltsedan 1914 en pensionsålder av 67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen:

Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste

stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom

vissa arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få

pension från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp.

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar denna

rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att ta ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. Jag finner en anordning av detta slag väl

värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då

han uppnår 63 års ålder.

Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års ålder, 60 procent av ett

på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar i princip den försäkrades

medelinkomst under hans femton bästa inkomstår, minskad med

det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde).

Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas den med 0,6 procent

för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning av denna regel

kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension vid 63 års ålder, får

vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till cirka 71 procent av vad

han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga ålderspensionen vid 65

års ålder får en reduktion till cirka 86 procent. — Den, som dröjer med

pensionsuttaget till efter 67 års ålder, får en motsvarande höjning av

pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga om sådan

höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den försäkrade

fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin ålderspension

får denna höjd med cirka 20 procent.

Till den som på grund av nedsättning av arbetsförmågan åtnjuter folkpension

i form av invalidpension eller sjukbidrag utgår förtidspension. Förtidspensionen

utgår i princip med samma belopp som ålderspension, som

börjar uttagas vid 67 års ålder.

Efter försäkrad, som avlider, utgår i princip familjepension. Familjepensionen,

som utgår till änka och barn (adoptivbarn), utgör viss andel av

den invalidpension som tillkommit den avlidne, om han vid dödsfallet varit

berättigad till sådan pension. Andelen utgör för eu efterlevande familje
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

pensionsberättigad 40 procent, för två 50 procent, för tre 60 procent, för

fyra 70 procent samt för fem eller flera 80 procent.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

bland annat följande.

Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skulle låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

att vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension

som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner (1:428 och 11:524),

vari hemställdes om sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels

ock motioner (I: 430 och II: 525), vari begärdes sänkning med det snaraste

av pensionsåldern för vissa arbetare samt därefter en sänkning av den

allmänna pensionsåldern till 65 år för manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

I förutnämnda vid särskilda utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till en rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —- bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från en tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare utredning

bör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmaner

och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man —

utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget

— kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

är invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67 års ålder.

Däremot finner sig utskottet — av bland annat samhällsekonomiska

skäl icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna I: 430 och II: 525.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

I motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av dennas tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna biträda förevarande önskemål.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961: 29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Kommittén förordar, att inom folkpensioneringen införes bestämmelser

om uppskjutet uttag av ålderspension motsvarande dem, som redan finnes

inom tilläggspensioneringen. Dock bör gälla att ålderspensionen inte bör

förhöjas för den som flyttar in i landet först efter fyllda 67 år.

Frågan om förtida uttag av den i huvudsak skattefinansierade ålderspensionen

från folkpensioneringen måste bedömas även ur andra synpunkter

än dem, som varit vägledande vid den avgiftsfinansierade tilläggspensioneringens

utformning. Förut har redovisats vissa av allmänna pensionsberedningen

befarade olägenheter med ett förtida uttag av ålderspension från

folkpensioneringen. Dessa olägenheter kvarstår i viss mån även efter tillkomsten

av den allmänna tilläggspensioneringen. Risken för att en i förtid

uttagen reducerad ålderspension blir otillräcklig för den framtida försörjningen

blir dock mindre i den mån folkpensionen kompletteras med tilläggspension.

Anledning kan likväl finnas att hysa betänkligheter mot införande

av rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen. Risk torde

således komma att föreligga, att sådant uttag mången gång kommer att ske,

ehuru något behov därav inte föreligger. Vidare kan det antagas att den som

av någon anledning tror, att han har blott kort tid kvar att leva, söker utnyttja

möjligheten att erhålla pension tidigare än eljest, även om han är

helt arbetsför. Arbetsovilliga personer, som utgår från att det allmänna under

alla omständigheter skall försörja dem på ålderdomen, kan förutsättas

i stor utsträckning söka pension så snart som möjligt. Ett förtida uttag kan

slutligen försvåra samordningen mellan folkpensionerna och sådana pensionsförmåner,

som utgår på grund av anställning. Vissa inte obetydliga

olägenheter kan således vara förenade med rätt till förtida uttag av ålderspension

från folkpensioneringen.

Emellertid måste folk- och tilläggspensioneringarna ses såsom delar av

ett enhetligt pensionssystem, vilket bl. a. innebär att reglerna om förutsättningarna

för förmånernas utgivande i största möjliga utsträckning hör

vara lika. Då det, såsom förut framhållits, i ett avsevärt antal fall föreligger

behov av möjlighet till förtida pensionsuttag, finner kommittén att

övervägande skäl talar för alt i folkpensioneringen införes bestämmelser

om förtida uttag av ålderspension motsvarande dem som nu finnes inom

tilläggspensioneringen. Kommittén föreslår därför, att rätt till uttag av

reducerad ålderspension även inom folkpensioneringen skall föreligga från

63 års ålder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering som

folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd. Om

för vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för

övriga medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna.

Ln sadan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

Motioner

I motionerna 1: 50 och 11: 66 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tilläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete.

Motionärerna har bland annat anfört:

Vi betraktar en allmän sänkning av pensionsåldern som en ur arbetarskyddssynpunkt

nödvändig och brådskande åtgärd. För kvinnor och grupper

med tungt eller hälsovådligt arbete bör därutöver pensionsåldern vlter
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

ligare reduceras. Som en första etapp fastställes den allmänna pensionsåldern

till 65 år för män och 60 år för kvinnor.

I motionerna I: 367 och II: U26 har bland annat yrkats närmare utredning

om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att uppnå full pension före

67 års ålder samt om frivillig omdisponering inom ATP:s ram av en del av

ålderspensionsrätten till förstärkt familje- och invalidskydd.

Härom har motionärerna anfört:

Ett svårare problem utgör emellertid frågan om full pensionsnivå vid

lägre pensionsålder än 67 år. Vi är medvetna om de betydande svårigheter

som möter, om man i ATP-systemet vill infoga individuella eller kollektiva

överenskommelser om differentierade avgifter för att möjliggöra full pension

vid lägre pensionsålder än 67 år. Under det senaste året har för industritjänstemännens

och arbetsledarnas del en lösning av bl. a. denna fråga

uppnåtts genom avtal om komplettering av den allmänna tilläggspensionen

med s. k. ITP-pensionering. Det förefaller i och för sig sannolikt att denna

metod kommer att få en vidgad tillämpning.

Frågan om full pension vid lägre pensionsålder än 67 år är emellertid i

synnerhet för. en del yrkesgrupper med särskilt pressande arbete så viktig

att den bör ytterligare utredas liksom även möjligheterna att inom ATP:s

ram frivilligt något stärka familje- och invalidskyddet genom uppoffrande

av viss ålderspensionsrätt.

I motionerna I: 500 och II: 585 har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning angående sänkning

av folkpensionsåldern.

Motionärerna har motiverat yrkandet på följande sätt:

Ett ökat produktionsresultat bör även möjliggöra en sänkt folkpensionsålder.

För vissa grupper med tungt och slitsamt arbete är en sänkning av

folkpensionsåldern särskilt angelägen. Pensionsåldern i fråga om tjänstepensioneringen

är för tjänstemannagrupperna och de statsanställda i allmänhet

65 år. Socialförsäkringskommittén har i uppdrag att bl. a. undersöka olika

åtgärder för att åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få

pension före 67 år. Inför de reformönskemål, som på olika områden framträder,

bör man emellertid enligt vår mening inte begränsa denna prövning

till enbart vissa grupper. Vid en avvägning av de socialpolitiska reformer,

som kan sägas stå på önskelistan för den närmaste framtiden, bör man enligt

vår mening sätta en allmän sänkning av folkpensionsåldern på en framträdande

plats. En sådan avvägning bör kunna göras av socialförsäkringskommittén.

Sambandet mellan pensionsavgift och pensionsgrundande inkomst

Gällande bestämmelser m. m.

Pensionsgrundande inkomst för ett år utgöres i princip av summan av

den försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete

för året, i den mån summan överstiger det för året gällande basbeloppet,

d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde inen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Basbeloppet avräknas i första hand

mot inkomsten av anställning. På den pensionsgrundande inkomsten beräknas

pensionspoäng, som i sin tur ligger till grund för bestämmandet av de

förmåner som skall utgå från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande

inkomst fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas

honom. Pensionspoäng beräknas på så sätt att den pensionsgrundande

inkomsten delas med det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Full ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng

för 30 år tillgodoräknats den försäkrade. I fråga om försäkrad som är född

år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser, som innebär att ett

mindre antal år än 30 krävs för full pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt

från medelpoängen under ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen

under de 15 år då poängen varit högst.

Avgift till pensioneringen erlägges i fråga om inkomst av anställning av

arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade

själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger

basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak

så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman,

minskad med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas

den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den som

varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den

som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd o. s. v.

— I fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst av annat förvärvsarbete,

sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten, i vad

denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges

av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres

den anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda

fallen har förutsatts att basbeloppet är 4 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som

varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor.

Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva

basbeloppet, alltså å (4 000 — 2 000 =) 2 000 kronor, men någon pensionsgrundande

inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte

överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av

verksamhet i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning.

För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,

som beräknas på lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet,

alltså på (4 000 — »/4 X 4 000 =) 3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig

att själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom

avdraget för basbelopp i första hand skall göras på inkomsten av

anställning, som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas

avgiften på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall

kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

som ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren

erlägger för den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för

den försäkrade.

Lagen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen är därför inte

direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall avse just denne

försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen nr 100 till

1959 års riksdag under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring

för allmän tilläggspension följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A: 55 skall finansieringen av

de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av

samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.

En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av tilläggspensioneringen

för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,

och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas, eller

för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbygd i överensstämmelse

härmed, och i denna paragrafs första stycke föreskrives, att

arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under året utgivit

såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade

är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anfördes

1 propositionen bland annat:

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast

på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande för

de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form av

basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet för

var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid

vara uppenbart orimligt. En arbetsgivare med många korttidsanställda

skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få för

dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända vid beslutet

om den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett uttalande

i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen, vari

han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning

jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan

om företagarinkomst regelbundet bär säsongbetonade löneinkomster av

mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning

att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,

som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli

pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 hemställde andra lagutskottet,

att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2 — It ihan g till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. 2 avd. Nr 56

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Motioner

I motionerna I: 48 och 11: 64 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla att förslag snarast framlägges för riksdagen om

sådan ändring av lagen om allmän tilläggspensionering, att sammanfallande

regler blir gällande för avgiftsberäkning och beräkning av pensionsgrundande

inkomst vid korttidsinkomster, såsom t. ex. för jordbrukare med regelbundna

korttidsinkomster av skogsarbete.

Motionärerna har bland annat anfört:

Frågan om avräkningsregeln behandlades i proposition nr 100 till 1959

års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid, att det synes

böra övervägas att efter vidare utredning jämka avräkningsregeln med tanke

på sådana skogskörare och skogsarbetare, som vid sidan av företagarinkomst

regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av mindre omfattning.

Det är av rättviseskäl angeläget, att den utredning som av departementschefen

ställs i utsikt snarast kommer till stånd, så att förslag med jämkning

av avräkningsregeln kan föreläggas riksdagen. Fn sådan jämkning får

givetvis också stor betydelse för andra kategorier av korttidsanställda än

jordbrukare med korttidsinkomster av skogsarbete.

Även i motionerna I: 501 och II: 586 har yrkats förbättring av de korttidsanställdas

pensioner. Härom har motionärerna anfört:

Korttidsanställda får sålunda i många fall inte pensionsförmåner som

svarar mot de pensionsavgifter som inbetalts för dem. Denna konsekvens

synes särskilt framträda för stora grupper av småföretagare, som under

större delen av året är sysselsatta med skötseln av det egna företaget men

under en kortare tid utför arbete för annans räkning. Detta gäller exempelvis

den stora kategori jordbrukare, som en kortare tid av året utför skogskörslor

eller annat skogsarbete för annans räkning. Det gäller också i stor

utsträckning husmödrar, som ofta tar korttidsanställningar.

Vid ett sådant samband mellan pensionsavgift och pensionsgrundande inkomst

som vi ovan förordat löses givetvis även de korttidsanställdas problem

i förevarande avseende. I den mån och så länge detta inte skulle vara

möjligt att uppnå, bör bestämmelserna i fråga om korttidsanställning ändras

så, att antingen arbetsgivaravgift inte skall erläggas för inkomst, som inte

blir pensionsgrundande, eller så att inkomsten skall bli pensionsgrundande

i den mån arbetsgivaravgift erlagts för den.

I de ovannämnda motionerna I: 501 och 11: 586 har också hemställts om

skyndsam utredning i syfte att borttaga de s. k. 15-års- och 30-årsreglerna.

I denna fråga har motionärerna anfört:

Det gällande ATP-systemet favoriserar i stort sett de högre inkomstgrupperna

på bekostnad av de lägre genom de s. k. 30- och 15-årsreglerna. Pension

skall, när systemet är helt utbyggt, utgå efter 30 intjänade år, men avgifter

skall inbetalas för hela den aktiva arbetstiden. De som får avstå till ATPavgifter

under 50 år får sålunda inte räkna fler pensionsgrundande år än de

som fått avstå till avgifter i endast 30 år, vilket i stort sett måste missgynna

låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet. Samma effekt får den

s. k. 15-årsregeln om att pensionerna skall beräknas på genomsnittsinkomsten

under de 15 bästa åren. De grupper som har brant stigande inkomster un
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1901

der senare delen av sin aktiva tid favoriseras härigenom. De lägre inkomstgrupperna

har i regel en jämn inkomstutveckling under hela sin aktiva tid.

Det bör vara möjligt att låta samtliga premieår vara pensionsgrundande

och att avpassa pensionen efter medelinkomsten för samtliga dessa år, varigenom

en rättvisare pensionering kan uppnås.

Frågan om återlån av allmänna pensionsfondens medel

Gällande bestämmelser angående förvaltningen av pensionsmedlen

Avgifterna till försäkringen inbetalas till allmänna pensionsfonden. Fondens

tillgångar skall enligt reglementet för fondens förvaltning placeras dels

i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser, dels såsom lån till kreditinrättningar.

De kreditinrättningar, som kan få låna pengar av fonden, är

riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, postgirot, sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshvpotekskassan

samt annan av Konungen godkänd kreditinrättning.

Förutsättning för att kreditinrättning skall få låna pengar i fonden är

att inrättningen i sin tur utlånat motsvarande belopp till den som erlagt pensionsavgift

och att den erlagda avgiften uppgår till minst dubbelt så mycket

som lånet. Lägsta belopp som kreditinrättning på detta sätt får återlåna

är 500 kronor. Det betyder, att om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna

inte uppgår till 1 000 kronor återlån inte kan komma i fråga.

Räntan på lån från fonden till kreditinrättningen skall i regel med en

halv procent överstiga högsta av bankerna tillämpade inlåningsränta. Några

bestämmelser om vilken ränta som skall tillämpas mellan kreditinrättningen

och den som återlånar inbetalade pensionsavgifter finns inte, utan räntans

storlek är vid dessa lån beroende av parternas överenskommelse.

Likaså beror det på överenskommelse mellan kreditinrättningen och den

enskilde om något lån över huvud taget skall ske. Denna fråga får kreditinrättningen

pröva efter bankmässiga grunder, eftersom banken har att själv

stå risken för att den enskilde inte förmår återbetala sitt lån.

Återlån från fonden skall av kreditinrättningen amorteras på tio år.

Rätten till återlån på grund av avgiftsinbetalning uppstår först året efter

avgiftsbetalningen.

Om fondmedlens förvaltning anförde föredragande departementschefen i

propositionen nr 100 till 1959 års riksdag:

Fondmedlen skall givetvis förvaltas på det sätt som bäst gagnar tilläggspensioneringen.

Pensionsfonden bör följaktligen placeras så att den ger god

avkastning under betryggande säkerhet. Verksamheten bör emellertid bedrivas

under sådana former att fondstyrelserna inte behöver skaffa sig en

vidlyftig administration för kreditprövning och låneförvaltning.

I likhet med vad pensionskommittén föreslog bör en betydande del av

fondmedlen i form av återlån gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.

Det nyss anförda medför, alt man för denna verksamhet får anlita

banker och andra kreditinstitut.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Vid utformningen av reglerna för återlån har jag i olika hänseenden avvikit

från kommittéförslaget i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Var

och en som erlagt pensionsavgift för ett visst år skall året därpå kunna söka

återlån med upp till 50 procent av avgiftsbeloppet. Denna gräns skall komma

till användning redan från början; kommittéförslaget hade en gräns vid

40 procent avseende första årets avgiftsbetalning. Lånens löptid skall kunna

uppgå till tio år — utan den av pensionskommittén förordade begränsningen

till fall då inteckningssäkerhet kan presteras. Om räntesatsen för

återlån får överenskommelse träffas mellan kreditinrättningen och låntagaren.

Då återlånen är avsedda som ett led i företagens kapitalförsörjning,

kunde det synas naturligt, att endast lån av något större omfattning skulle

komma i fråga. Med hänsyn främst till småföretagarna föreslår jag emellertid

att lånegränsen sättes så lågt som vid 500 kronor och att företagare därjämte

skall kunna räkna samman pensionsavgifterna för sig och sina anställda

för att komma över denna gräns.

Kreditinrättningen skall äga rätt att för utgivet återlån erhålla motsvarande

belopp i lån från den fondstyrelse, som förvaltar sådana pensionsavgifter

som låntagaren erlagt. I överensstämmelse med kommittéförslaget

innebär reglerna om räntesatsen för sådana lån bland annat att räntan, om

inte bunden räntesats avtalas, skall ligga en halv procent över den högsta

allmänt förekommande ränta som bankerna tillämpar för dem som sätter

in penningmedel.

De fondmedel, som inte tas i anspråk för återlån, skall i överensstämmelse

med kommittéförslaget placeras i obligationer och förlagsbevis. Därutöver

förordar jag emellertid, att placering skall kunna ske även i andra skuldförbindelser,

nämligen sådana som är utfärdade av staten, kommuner in. fl.

och av vissa kreditinrättningar såsom banker, sparbanker och centralkassor

för jordbrukskredit samt vissa andra kreditinstitut. Även kreditinstitut

som nybildas för att tillgodose näringslivets behov av långfristig kredit bör

enligt min mening här kunna komma i fråga.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades liberalare regler i fråga om möjligheterna

att använda pensionsmedlen för företagens kapitalförsörjning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Bestämmelserna

om återlån av inbetalda avgifter antogs så sent som i

fjol och har endast varit tillämpning sedan årsskiftet. Innan erfarenheter

vunnits av deras verkningar i olika hänseenden, bör de inte ändras. Det

kan härvid erinras om att man vid utarbetandet och antagandet av bestämmelserna

förutsatt att en omprövning av dem kunde bli erforderlig vid slutet

av 1960-talet. Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl biträda de

i motionerna I: 448 och II: 551, I: 461 och II: 579 samt I: 462 och II: 549

framställda önskemålen om liberalare återlåneregler.

Motioner

I motionerna I: 367 och 11: 426 samt 1: 501 och II: 586 yrkas liberalare

återlånemöjligheter. Härom anföres i motionerna 1: 367 och II: 426:

Enligt vår mening borde pensionsfonden disponeras under tillgodoseende

av tre huvudkrav:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år VJ61

21

1. Till näringslivets förfogande bör ställas medel i minst den omfattning

varmed produktionen inom detta bidrar till uppbyggande av ATP-fonden.

2. Formerna härför bör vara enkla och medge praktisk och snabb handläggning.

3. Företagarnas intressen måste på betryggande sätt skyddas.

Det är klart att dessa bestämmelser icke alls tillgodoser de båda ovan av

oss angivna huvudkraven. Vi fäster, som vi också i olika sammanhang tidigare

framhållit, största vikt vid en rätt för företagen att inom sin verksamhet

använda en väsentlig del av avgifterna. Vi har hävdat att en dylik

ordning står i god överensstämmelse med de anställdas intresse av att företagens

utveckling främjas genom att de erhåller större ekonomisk styrka.

När vi nu åter föreslår en utredning om reglerna för pensionsfonden och

dess förvaltning bör således ett första syfte med en sådan utredning vara att

ange liur rätt till återlån från pensionsfonden på lämpligt sätt bör stadfästas.

När det gäller metoden för återlån bör utredningen utgå ifrån att det enklaste

och mest praktiska tillvägagångssättet är betalning an en del au avgifterna

med revers till pensionsfonden. I ett mycket stort antal fall torde

detta tillvägagångssätt vara till fyllest. Som vi tidigare framhållit anser vi

att möjligheterna att erhålla återlån och erlägga pensionsavgifter i form

av revers inte bör vara knutna till förekomsten av bankmässig säkerhet.

De risker som är förknippade med att enstaka företag kan komma på obestånd

kan mötas med någon form av garantiförsäkring utan att krediten

därigenom fördyras mer än i ringa grad. Utredningen hör även omfatta den

organisatoriska utformningen av en sådan garantiförsäkring.

Härvid kan man numera i viss mån bygga på resultat av de överväganden

av snarlik art som lett till skapandet av ett kreditförsäkringssystem vid industritjänstemännens

och arbetsledarnas tjänstepensionering. För dessa

stora grupper av löntagare har av statsmakterna (genom det allmännas

tillsynsorgan) ett kreditförsäkringssystem godkänts, som ger de pensionsberättigade

fullgod säkerhet för intjänt pensionsrätt, samtidigt som företagen

har fördelen av att kunna bibehålla pensionsmedlen i sin rörelse fullt

ut i den mån de ej erfordras för utbetalning av pensionsbelopp.

Emellertid måste den av oss förordade utredningen taga hänsyn till att

nyssnämnda kreditförsäkringssystem tillkommit med tanke på föreskrifterna

rörande det i anknytning till detsamma stående pensionsstiftelseinstitutet.

När det gäller rätt till återlån från ATP-fonden mot revers finns

ingen anledning att knyta densamma till någon speciell företagsform. Såväl

aktiebolag som ekonomiska föreningar och andra företagsformer bör därför

i princip härvidlag vara likställda.

Man måste räkna med att en del av ATP-fondens från näringslivet härrörande

medel ej kommer att återlånas i den ovan skisserade formen. Som

vi förra året framhöll bör utredningen även omfatta frågan om hur en för

näringslivet lämplig kanalisering av sådana medel skall kunna komma till

stånd. Vi betonar, nu liksom tidigare, att vi fäster mycket stor vikt vid alt

småföretagare på jordbrukets, hantverkets, handelns och småindustriens

områden icke försätts i ett ogynnsamt läge. Vi upprepar vidare vad vi förra

året i delta sammanhang framförde: »Självklart hör denna kreditförmedling

ske genom affärsbanker, sparbanker och andra nu befintliga eller nybildade

kreditinstitut. Deras roll hör bli vidgad i förhållande lill lagens rätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

snäva gränser därför.» Vi vill tillfoga att t. ex. AB Industrikredit säkerligen

med en lämplig ändring och komplettering av bestämmelserna för dess verksamhet

skulle även genom förmedling av lån från pensionsfonden kunna

bidraga till småföretagsamhetens försörjning med långfristigt kapital på ett

helt annat och effektivare sätt än vad som för närvarande är möjligt.

Vi vil! också beträffande metoderna och villkoren för återlån framhålla

att den nu gällande amorteringstiden, 10 år, icke är till fyllest. Amorteringstiden

är naturligtvis i viss mån beroende av takten för avgiftsutvecklingen

inom ATP och den genomsnittliga fonderingstiden för pensionsmedlen. Goda

förutsättningar synes dock föreligga för en fördubbling till 20 år av

amorteringstiden.

Då här berörda angelägenheter är av stor vikt för en så gynnsam utveckling

som möjligt av framstegstakten inom vårt samhälle bör utredningen

av hithörande spörsmål bedrivas med sådan snabbhet att förslag kan föreläggas

1962 års riksdag.

1 motionerna I: 501 och II: 586 motiveras yrkandet på följande sätt:

Bestämmelserna — minimisumman på 500 kronor, begränsningen till

föregående års avgifter och amorteringstidens längd — är i praktiken sådana

att de klart diskriminerar de mindre företagen. I den mån dessa inte

har tillgång till hypoteksinrättningar torde de så gott som helt bli utestängda

från möjligheten att få medel ur pensionsfonden. Även om de skulle komma

upp i en årlig avgiftssumma, som ger återlånerätt, kan de dock endast få

en mängd smålån utan betydelse som finansieringskälla. Återlånerätten

måste sägas vara i praktiken värdelös för småföretagaren. Varken ur rättvise-

eller samhällsekonomisk synpunkt kan detta vara riktigt.

Det är givetvis angeläget, att kapitalmarknaden tillföres medel från pensionsfonderna.

Men detta bör inte få ske genom bestämmelser, som ger

småföretagarna enbart en skenbar återlånerätt och som i praktiken utestänger

dem.

Det enklaste sättet att göra återlånerätten inte blott formellt utan även

reellt lika för alla synes oss vara, att man i stället för nu gällande regler inför

den bestämmelsen, att en viss kvot av ATP-avgifterna till andra och tredje

pensionsfonderna, vilka avser näringslivet, placeras i kreditinstitut för

utlåning av dessa efter vanliga bankmässiga grunder. Denna kvot bör vara

minst hälften av avgifterna — alltså motsvara nuvarande återlånerätt —

men med möjlighet för fondstyrelserna att överskrida hälften. För medel

som placeras på detta sätt finns det ingen anledning att kräva högre ränta

än vanlig inlåningsränta. Gängse efter rådande marknadsläge förekommande

inlåningsränta bör tillämpas.

Frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst vid skatteberäkning enligt

förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Gällande bestämmelser

Kungl. förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst innehåller regler för skatteberäkningen

för det fall att fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

under något beskattningsår haft inkomst, som hänför sig till minst två

beskattningsår. Statlig inkomstskatt å sådan inkomst beräknas som om inkomsten

beskattats med lika delar under taxeringsåret och så många av de

närmast föregående åren, att inkomsten blir fördelad på det antal år till

vilka den hänför sig. Ackumulerad inkomst får icke fördelas på mera än

tio år. Om det icke kan utredas till hur många år inkomsten hänför sig skall

den anses hänföra sig till tre år. Skattebräkning för ackumulerad inkomst

får ske endast om den ackumulerade inkomsten uppgår till minst 4 000

kronor och dessutom utgör minst en tredjedel av den skattskyldiges inkomst

för det taxeringsår då den ackumulerade inkomsten beskattas. Förordningen

är icke tillämplig på alla slag av inkomster. Skattskyldig som

vill ha skatt beräknad såsom för ackumulerad inkomst har att göra ansökan

därom hos prövningsnämnden.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för visst år skall jämlikt

cS § tilläggspensioneringslagen bortses från inkomst utöver ett belopp motsvarande

sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Till följd härav kan försäkrad, som åtnjutit ackumulerad inkomst, d. v. s.

inkomst härrörande från flera års förvärvsverksamhet, erhålla lägre pensionsrätt,

än om förvärvsinkomsten vid beräkningen av pensionsgrundande

inkomst fått fördelas å de år, varunder förvärvsinkomsten intjänats. Vidare

kan sådan försäkrad på grund av bestämmelserna i 12 § tilläggspensioneringslagen,

om han under åren närmast före åtnjutandet av den ackumulerade

inkomsten icke taxerats för andra förvärvsinkomster, överstigande

basbeloppet för respektive år, och därför icke förvärvat någon pensionspoäng

för dessa år, få vidkännas en icke sällan kännbar minskning i pensionsbeloppet.

Dessutom kan, såvitt gäller förtidspension och familjepension,

pensionsberäkningen komma att ske efter en ofördelaktigare beräkningsmetod,

än som skulle ha tillämpats vid fördelning av inkomsten på

ovan angivet sätt (16 och 17 §§ tilläggspensioneringslagen).

Motionen

I motionen 11: har yrkats utredning om beräkningen av pensionsgrun
dande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension i de

fall, då skatteberäkning sker jämlikt 1 § förordningen angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Motionären har anfört:

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst infördes för att undanröja vissa

orättvisor vid beskattningen. Motsvarande form av orättvisa kan nu inställa

sig i fråga om beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension. Det synes därför angeläget att frågan

om beräkning av pensionsgrundande inkomst i de fall, då särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst förekommer, snarast blir föremål för

utredning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Remissyttranden

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten och riksskattenämnden.

Riksförsäkringsanstalten biträder hemställan om utredning och anför:

Att regelmässigt automatiskt anknyta beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten till skatteberäkningen för ackumulerad inkomst torde dock

icke vara lämpligt. Det skulle nämligen icke alltid vara till fördel för en försäkrad

att få ackumulerad inkomst fördelad på flera år vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst. Sålunda skulle exempelvis ett inkomstbelopp,

som försäkrad åtnjutit under något av de första åren av försäkringens tillvaro

men som delvis hänför sig till verksamhet före försäkringens ikraftträdande,

icke komma att tagas med i beräkningen, i vad detsamma belöper sig å

tiden före ikraftträdandet, medan enligt nuvarande bestämmelser beloppet i

sin helhet tages i betraktande vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst

för det år, för vilket den försäkrade taxerats för inkomsten. Vidare

skulle, om den ackumulerade inkomsten är av mindre storleksordning eller

hänför sig till ett större antal år, ett eller flera av årsbeloppen kunna komma

att helt konsumeras av basbeloppsavdrag, därvid slutresultatet bleve ofördelaktigare

för den försäkrade, än om han fått räkna hela beloppet såsom pensionsgrundande

inkomst det år, detsamma uppburits.

Riksskattenämnden anför:

Riksskattenämnden anser sig sakna anledning taga ställning till huruvida

materiellt fog för motionen föreligger men har intet att erinra emot att frågan

utredes. Nämnden vill emellertid framhålla, att ett tillgodoseende av motionärens

önskemål torde stöta på vissa författningstekniska svårigheter.

Det förhåller sig nämligen så, att den pensionsgrundande inkomsten skall

bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt

medan tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst icke är ett led i taxeringsförfarande och icke

heller innefattar ändring i åsatt taxering utan blott utgör en omräkning av

den statliga inkomstskatten.

Frågan om rätt för i Sverige bosatt svensk medborgare att åtnjuta tjänstepension

för i grannland förvärvad inkomst

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt mellan Sverige och de nordiska grannländerna ingångna avtal för

undvikande av dubbelbeskattning beskattas i allmänhet inkomst av tjänst

allenast i den stat, där den skattskyldige utövat den verksamhet, från vilken

inkomsten härrör. Detta innebär, att en i Sverige bosatt person, vilken åtnjuter

inkomst av tjänst på grund av verksamhet i något av de nordiska

grannländerna, i allmänhet icke taxeras till statlig inkomstskatt här i riket

för denna inkomst. Icke heller erlägger svensk sjöman sjömansskatt i Sverige

vid anställning å fartyg av dansk, finsk eller norsk nationalitet eller

taxeras till statlig inkomstskatt här i riket för inkomst, som intjänas ombord.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Från nu angivna huvudregel föreligger vissa undantag. Om anställningsinkomst,

som en här i riket bosatt person åtnjutit pa grund av verksamhet

i något av grannländerna, utgått uteslutande från svensk arbetsgivare, beskattas

sålunda inkomsten i Sverige, när den anställde på grund av tjänsten

endast tillfälligt uppehållit sig i grannlandet (konventionen med Finland)

respektive uppehållit sig i grannlandet högst 183 dagar av beskattningsåret

(konventionerna med Danmark och Norge). Likaså beskattas här i Sverige

personer, bosatta inom vissa i slutprotokollet till konventionen med Finland

angivna svenska gränskommuner, även för inkomst, som åtnjutits på grund

av tjänst i Finland.

Underlaget för beräkningen av pensionsgrundande inkomst utgöres av

taxeringen eller, såvitt gäller inkomst, för vilken försäkrad haft att erlägga

sjömansskatt, redares kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten

taxeringsförordningen. Inkomst, för vilken en härstädes bosatt person icke

taxerats till statlig inkomstskatt här i riket eller erlagt svensk sjömansskatt,

grundar därför icke pensionsrätt inom försäkringen för allmän tilläggspension.

Vad beträffar sådan lön från utländsk arbetsgivare, för vilken försäkrad

icke är skattskyldig här i riket, finnes sålunda vid nuvarande system icke

något underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta gäller

alltså i fråga om lön, som åtnjutes av här i riket bosatt svensk försäkrad

med arbetsanställning i grannland eller å fartyg, hemmahörande i grannland.

I proposition nr 100 år 1959 anför föredragande departementschefen beträffande

reglerna i 5 § tilläggspensionslagen om inkomst av anställning:

Om en inkomst är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning, åligger

det såsom förut nämnts arbetsgivaren att erlägga arbetsgivaravgift. I de

fall möjlighet regelmässigt inte föreligger att göra krav på arbetsgivaravgift

gällande bör sådan skyldighet inte föreskrivas. Lön eller annan ersättning

från sådan arbetsgivare bör då inte heller bli pensionsgrundande som anställningsinkomst.

I tredje stycket av förevarande paragraf stadgas därför,

att vid beräkning av inkomst av anställning hänsyn inte skall tagas till lön

eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är

bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den

försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse

som bedrives från här beläget fast driftställe. Hänsyn skall heller inte

tagas till lön eller ersättning, som försäkrad åtnjutit från främmande makts

härvarande beskickning eller lönade konsulat eller någon som tillhör beskickning

eller konsulat som nu sagts och inte är svensk medborgare. Mot

detta lagrum korresponderar en bestämmelse i 33 § tredje stycket, varigenom

nu ifrågavarande arbetsgivare uttryckligen befriats från avgiftsskyldighet. I

sistnämnda lagrum stadgas även att avgift inte skall erläggas för lön eller annan

ersättning som utgivits för arbete utom riket till arbetstagare, vilken

varken är svensk medborgare eller mantalsskriven här. Det bör i detta sammanhang

påpekas, alt lön för arbete utomlands, som en svensk medborgare

eller en här i riket mantalsskriven utlänning uppbär från en här bosatt

svensk medborgare eller svensk juridisk person, är att anse såsom anställningsinkomst

på samma sätt som om arbetet utförts i Sverige.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Motionen

I motionen II: 596 liar yrkats utredning om rätt för i Sverige bosatt svensk

medborgare att åtnjuta tjänstepension för i grannland förvärvad inkomst.

Motionären har motiverat yrkandet på följande sätt:

I trakterna vid riksgränsen förekommer att svenska medborgare som bor

i Sverige helt eller delvis har sitt arbete och inkomst i grannlandet där de

även betalar skatt. Samma förhållande råder för utländska arbetare i Sverige.

Det blir ett utbyte av arbetskraft över gränserna som är både praktiskt

och önskvärt.

De sociala rättigheterna är i regel ordnade utan olägenhet eller förlust

för den anställde. En viktig förmån har dock lämnats utanför denna rättsregel,

nämligen tjänstepensionen. Det är viktigt att denna fråga ordnas utan

tidsutdräkt.

Den organisatoriska delen behöver inte medföra några svårigheter, då

sjukkassorna handhar uppgifterna för tjänstepensioneringen och här ifrågavarande

arbetare är registrerade för sjukförsäkringen i dessa kassor.

Beträffande arbetsgivaravgifterna uppställer sig givetvis vissa spörsmål

då utländska arbetsgivare inte erlägger dessa avgifter för svenska medborgare.

Men inte heller detta kan utgöra något problem, då avgifterna kan

anses täckta genom de arbetsgivaravgifter som erlägges här för den utländska

arbetskraft som har anställning i Sverige.

Remissyttrande

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten, som anfört:

Om arbetsinkomsten i de i motionen avsedda fallen skulle göras pensionsgrundande,

måste ett godtagbart underlag för beräkning av pensionsgrundande

inkomst skapas. Huruvida detta kan ske, exempelvis i form av en

särskild inkomstuppgift från den försäkrade försedd med bestyrkande av

den utländske arbetsgivaren och eventuellt också av myndighet i vederbörande

land, torde endast kunna avgöras efter närmare utredning.

Vid en utsträckning av pensionsrätten till att omfatta de i motionen avsedda

fallen bör, enär någon möjlighet att uttaga avgift av här berörda utländska

arbetsgivare icke finnes, ifrågavarande arbetstagares anställningsinkomst

räknas såsom inkomst av »annat förvärvsarbete» vid bestämmandet

av den pensionsgrundande inkomsten. Avgiftsplikten skulle härigenom komma

att åvila den försäkrade. Vad i motionen anförts om att avgifterna kunna

anses täckta genom de arbetsgivaravgifter, som erläggas för utländsk arbetskraft

med anställning i Sverige, synes irrelevant och därför icke godtagbart.

Riksförsäkringsanstalten har för sin del intet att erinra mot att förevarande

fråga blir föremål för utredning.

Enär även sjukförsäkringsförhållandena för de kategorier svenska medborgare,

varom här är fråga, torde få anses mindre tillfredsställande, bör vid

utredningen jämväl undersökas möjligheterna att åvägabringa ändring av

dessa förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1661

Frågan om tilläggspension för utländsk arbetskraft inom svenska

handelsflottan

Gällande bestämmelser m. m.

I 11 § t iläggs pensionslagen stadgas, att rätt till ålderspension föreligger

om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Om den

försäkrade icke är svensk medborgare krävs för enahanda rätt att pensionspoäng

tillgodoräknats honom för tio år. I proposition nr 100 år 1959 har

föredragande departementschefen beträffande denna regel uttalat:

Förutom den nyssnämnda treårsregeln innehåller förevarande paragraf

en särskild bestämmelse för utlänningar. Inom utländska pensionssystem - även sådana som närmast motsvarar folkpensioneringen hos oss —- uppställes

i allmänhet fordran på betydligt längre tids avgiftsbetalning än tre år.

Femton år är sålunda en i flera fall förekommande kvalifikationstid. Det

gäller bl. a. enligt det västtyska systemet, vilket i viss mån är jämförbart med

tilläggspensioneringen enligt denna lag. De utländska pensionssystemen uppställer

stundom även särskilda villkor för att utlänningar skall få rätt till

pension, det västtyska exempelvis att pensionären är bosatt i landet.

Det synes inte välbetänkt för svenskt vidkommande att tillförsäkra medborgare''i

ett främmande land rätt till ålderspension från den svenska tillläggspensioneringen

på samma mycket förmånliga villkor, som skall gälla

för svenska medborgare, om inte något så när motsvarande förmåner kommer

svenska medborgai’e till del i det andra landet. I denna paragraf uppställes

därför krav på 10 års pensionspoäng för att utlänning skall bli berättigad

till ålderspension. Frågan huruvida en försäkrad är svensk medborgare

eller ej får avgöras med hänsyn till förhållandet vid tidpunkten för

ansökan om pension. Undantag från vad i denna paragraf stadgas rörande

utlänningar kan med stöd av 54 § göras i konventioner med andra stater.

Av 46 £ samma lag framgår, att pensionsförmånerna för utländsk medborgare,

som är bosatt utomlands, reduceras till hälften av vad som eljest

skulle utgått. Vidare stadgas, att pensionsförmånerna för sådan försäkrad

icke är indexreglerade och således icke förhöjes på grund av penningvärdeförsämring.

Undantag från dessa regler kan med stöd av 54 § göras i konventioner

med andra stater. I ovannämnda proposition har föredragande

departementschefen anfört:

Den värdebeständighet med hänsyn till penningvärdeutvecklingen i Sverige,

som pensionssystemet garanterar i fråga om pensionsförmånerna, är

tillkommen med tanke på dem som är bosatta här i riket. Beträffande utlänningar

som ej är bosatta här i landet kan det inte anses motiverat, att de

blir delaktiga av denna garanti. En viss nedsättning av pensionsbeloppen för

deras del har med hänsyn härtill befunnits påkallad. Även andra skäl talar

i samma riktning, såsom svårigheterna att trots regeln i föregående paragraf

erhålla tillräcklig kontroll över pensionstagare utom riket. Med hänsyn härtill

har i förevarande paragraf intagits bestämmelser om nedsättning av pensionerna

i sådana fall. Som utgångspunkt vid beräkningen av nedsättningen

bär valts pensionsbeloppet vid den tidpunkt, då vederbörande pensionstagare

upphörde att vara bosatt bär i riket eller, om den pensionsberättigade redan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

vid tiden för pensionsrätter inträde var bosatt utomlands, det belopp vartill

pensionen första gången skulle ha uppgått, om bosättning i riket då förelegat.

Därvid har föreskrivits att pensionen skall utgå med hälften av det

belopp, som sålunda skall gälla som utgångsvärde. Anknytningen till viss

tidpunkt föranleder den kompletterande regeln, att pensionen på grund av

dessa stadganden dock inte får utgå med högre belopp än om den pensionsberättigade

varit bosatt i Sverige.

I analogi med bestämmelserna i 30 § första stycket yrkesskadeförsäkringslagen

har i andra stycket av förevarande paragraf intagits kapitaliscringsregler

för utländsk pensionstagare som är bosatt utom riket. Sålunda

föreskrives till en början, att pensionen även utan pensionstagarens samtycke

må utbytas mot ett engångsbelopp, motsvarande kapitalvärdet av den

pension vederbörande var berättigad till jämlikt närmast föregående stycke

i paragrafen. Pensionsmyndigheten har här att bedöma, om pensionen skall

fortfara att utgå — med nedsatt belopp — eller om avlösning skall ske med

engångsbelopp motsvarande det sålunda kapitaliserade värdet. Härvidlag har

myndigheten att taga hänsyn bl. a. till de förpliktelser för svstemet, som

pensionsfallet innebär, ävensom till de kontrollsvårigheter och övriga olägenheter,

som följer av utbetalning utomlands. Skulle pensionsmyndigheten för

sin del finna, att engångsbelopp enligt de angivna reglerna inte bör utgivas,

men påyrkar den pensionsberättigade att så sker, kan pensionsorganet likväl

lämna medgivande till utbyte, eventuellt med ett med hänsvn till omständigheterna

i det särskilda fallet skäligen nedsatt kapitalbelopp. Regler

härom ges i förevarande paragraf, varvid dock föreskrives att nedsättningen

inte får ske till belopp under 40 procent av kapitalvärdet av den enligt första

stycket i paragrafen beräknade pensionen.

Grunderna för beräkning av kapitalvärdet i fall som nu sagts skall fastställas

av Konungen.

I och med att ett engångsbelopp utbetalats har pensionsrätt på grundval

av dessförinnan intjänade poäng upphört. Stadgande härom återfinnes i

paragrafen. Givetvis utesluter inte detta att vederbörande sedermera kan

tjäna in poäng inom systemet och därigenom ånyo erhålla viss pensionsrätt.

Riksdagen har i år haft att taga ställning till frågor om sjöfolks pensionering

och sjöfartssociala frågor. Andra lagutskottet har i ärendena avgivit

av riksdagen godkända utlåtanden nr 47 och nr 50. I det sistnämnda utlåtandet,

har utskottet understrukit principen om att utländsk arbetskraft,

sysselsatt inom svenskt näringsliv, skall åtnjuta förmåner likvärdiga dem

som tillkommer den inhemska arbetskraften. Utskottet motiverar sitt ståndpunktstagande

huvudsakligen med att de utländska medborgarna erlägger

svensk sjömansskatt och därför bör komma i åtnjutande av de ifrågavarande

i viss utsträckning skattefinansierade förmånerna.

Motionerna

I motionerna 1:506 och 11:581 har yrkats utredning om ATP-villkoren

för utländsk arbetskraft anställd i den svenska handelsflottan. Motionärerna

har bland annat anfört:

Det är emellertid i många fall mycket olyckligt att utländska medborgare

i svensk tjänst behandlas annorlunda då det gäller anställningsvillkor, så
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

som pensionstryggheten, än sina svenska kolleger. Den hittills vägledande

principen har varit likabehandling. Det kan därför ifrågasättas om inte ATPlagen

borde reformeras så, att full jämställdhet skulle råda mellan utlänningar

och svenska medborgare. Ett förslag i denna riktning har framförts

av Tjänstemännens centralorganisation till statsrådet och chefen för kungl.

socialdepartementet i en skrivelse den 29 november 1960.

Enligt 54 § i ATP-lagen äger Konungen emellertid rätt att sluta konventioner

angående tillämpningen av lagen på utländska medborgare. Härigenom

finns möjlighet att åstadkomma lättnader i fråga om restriktiva särbestämmelser

som lagen innehåller för utlänningar. Man har anledning att

vänta att Sverige kommer att sluta konventioner med flera länder. Vi vill

här betona att det är angeläget att överenskommelserna träffas snabbt.

Skälet härför är att de samordningsförhandlingar i pensionsfrågan mellan

olika arbetsmarknadsorganisationer — som blev följden av ATP-lagens

införande och som gällde en anpassning av tidigare pensionsvillkor till

folkpensioneringen och ATP — inte ledde till tillfredsställande lösningar

för utländska medborgare. De utländska sjöbefäl, som tjänstgör i svenska

handelsflottan, hade tidigare samma pensionsvillkor som svenska sjöbefäl.

Nu har de däremot sämre villkor, eftersom ATP ingår i sjöbefälens tjänstepensionering.

Förhållandet är detsamma för åtskilliga utländska tjänstemän

på den övriga svenska arbetsmarknaden. I samband med genomförandet av

pensionsreformen uttalades från alla håll att införandet av en allmän tillläggspensionering

inte skulle tas till intäkt för försämringar av tidigare

gällande pensions- och anställningsvillkor.

Om här berörda problem kan lösas genom att vårt land träffar överenskommelser

med andra länder om den utländska arbetskraftens ATP-villkor,

bör, som vi tidigare framhållit, Kungl. Maj:t handla med största skyndsamhet.

Genom överenskommelserna kan också svenska medborgare i utländsk

tjänst erhålla tryggare anställningsvillkor i pensionshänseende. Då

särskilda förhållanden råder inom handelsflottan, är det emellertid mindre

sannolikt att konventioner löser problemen. Mycket talar för att man skulle

kunna nå den bästa lösningen genom sådan ändring av ATP-lagen att denna

innehåller särskilda bestämmelser för utländsk arbetskraft inom svenska

handelsflottan. Dessa ändringar bör syfta till att möjliggöra likabehandling

av svensk och utländsk arbetskraft.

Övriga frågor

Självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar

Enligt 1 § tilläggspensionslagen grundas rätt till pension på inkomst av

förvärvsarbete. Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke

rätt till pension. Pcnsionsutrcdningen anförde i denna fråga i sitt år 1950

avgivna betänkande (SOU 1950: 33) bland annat:

Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av

bär angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet

av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen

detta skulle medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall

icke är fråga om ett principiellt avståndstagande. Här rör det sig endast om

en avvägning på kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

som sådant. Utredningen vill därför sluta behandlingen av frågan om husmödrars

pensionering med en rekommendation till dem, som av olika anledningar

komma att taga ställning till utredningens förslag, att uppmärksamma

detta spörsmål.

I motionerna I: 367 och II: 426 anföres:

Ett problem som är av stor teknisk svårighetsgrad är frågan om eu självständig

pensionsrätt för de hemarbetande husmödrarna. Å andra sidan är

det ingen tvekan om att för en sådan rätt, förutom rättviseskäl, även talar

den större trygghet som i många fall skulle följa därav. Även om en lämpligt

utformad, självständig pensionsrätt för husmödrar kan vara svår att finna,

bör därför enligt vår mening detta problem upptagas till eu ingående undersökning,

vilket hittills knappast skett.

Interimistiska beslut i pensionsårenden

I motionerna I: 367 och II: 426 anföres:

Särskilt i fråga om familje- och invalidpensionen är karensbestämmelserna

betänkliga. Det är olyckligt att man skall behöva avvakta inkomstdeklarationer

från flera år innan det skydd som en familj kan åtnjuta vid

sjukdom eller dödsfall kan bestämmas. Det är möjligt att någon form av

preliminär fastställelse av pensionsbelopp kan bidraga till en förbättring i

detta avseende. Även karensbestämmelserna för ålderspensionen synes böra

överses.

I 47 § tilläggspensionslagen finnes en bestämmelse av innebörd att då skäl

därtill föranleder pension må bestämmas att intill dess slutligt beslut fattats

utgå enligt de grunder och på de villkor i övrigt som det pensionsbeviljande

organet föreskriver.

I proposition nr 100 år 1959 har föredragande departementschefen beträffande

47 § tilläggspensionslagen anfört:

Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om interimistiska beslut

i ärenden rörande pension. En sådan bestämmelse är motiverad med hänsyn

till att det i det särskilda fallet kan hinna förflyta en avsevärd tid efter ansökningens

ingivande, innan alla de för pensionsrätten relevanta omständigheterna

hunnit klarläggas. I fall då skäl föreligger att antaga att pension

kommer att utgå men tillräcklig klarhet för ett slutligt ställningstagande

ännu inte föreligger, bör det finnas möjlighet för pensionsorganet att meddela

interimistiskt beslut angående pension. I paragrafen stadgas sålunda,

att då skäl föranleder därtill pension må bestämmas att intill dess slutligt

beslut fattas utgå enligt de grunder och på de villkor i övrigt som det pensionsbeviljande

organet föreskriver. I samband med det slutliga beslutet i

ärendet skall givetvis en avräkning ske på så sätt, att vad som för en viss

tidsperiod utgivits på grund av det interimistiska beslutet skall avräknas

från den slutligt fastställda pensionen för samma tid. Om den interimistiskt

beslutade pensionen skulle visa sig vara för hög, skall någon återbetalningsskyldighet

beträffande det överskjutande beloppet inte komma i fråga i vidare

mån än som följer av 50 §.

Förevarande paragraf har motsvarighet i 36 § sjätte stycket folkpension
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

ringslagen och 34 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen. Pensionsutredningen

upptog i 84 § i sitt lagförslag en bestämmelse av samma innebörd.

Preskription av pension

I 49 § tilläggspensionslagen stadgas, att pensionsbelopp, som ej lyfts före

utgången av året näst efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall

vara förverkat. En bestämmelse av samma innebörd återfinnes i 38 § 3 mom.

sista stycket folkpensioneringslagen.

I motionerna I: 367 och II: i26 framhålles, att denna bestämmelse framstår

som alltför hård med hänsyn till att det är fråga om intjänad pensionsrätt.

Sammanträffande pensionsförmåner

Rätt till förtidspension föreligger enligt tilläggspensionslagen endast för

tid före den månad, då den försäkrade fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan

börjar utgå till honom. Någon motsvarande övre gräns för rätt till

änkepension enligt tilläggspensionslagen föreligger däremot inte. Rätt till

sådan pension kan sålunda föreligga samtidigt med rätt till ålderspension

enligt samma lag. Vidare kan förutsättningarna vara uppfyllda samtidigt för

rätt till förtidspension, änkepension, barnpension efter fader och barnpension

efter moder. I 43 § tilläggspensionslagen stadgas emellertid att om någon

för samma månad är berättigad till flera pensioner enligt denna lag, så

utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de största är lika

stora, en av dessa, i första hand ålders- eller förtidspensionen.

I förarbetena till 43 § tilläggspensionslagen (prop. nr 100/1959) har emellertid

uttalats att utformningen av 43 § inte är slutgiltig utan får omprövas

i samband med nästa reformetapp. Departementschefen framhöll också, att

spörsmålet huruvida familjepension skall kunna utgå även jämsides med

annan pension från tilläggspensioneringen hörde till de frågor, som han avsåg

att hänskjuta till 1958 års socialförsäkringskommitté för utredning. I

den av riksdagen godkända reservationen av herr Strand in. fl. till särskilda

utskottets utlåtande (nr 1) underströks vikten av att så sker och att utredningen

bedrives så skyndsamt att resultatet kan föreligga innan förmåner

skall börja utgå från försäkringen.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961: 29) i denna fråga uttalat:

Vid övervägande av här aktuella samordningsproblem har kommittén

funnit anledning saknas att frångå den nuvarande principen i FPL att en

person aldrig kan samtidigt uppbära mer än en folkpension, antingen egenpension

eller familjepension. Vad beträffar tilläggspensioneringen kan emellertid

enligt kommitténs mening anföras starka skäl för alt vid sammanträffande

mellan egenpension och familjepension båda skall kunna utgå.

De för de statsanställda gällande pcnsionsbeslämmelserna har i viss utsträckning

använts som förebild för tilläggspensionssystemet och enligt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

dessa bestämmelser kan såväl egenpension som familjepension samtidigt

utgå.

Enligt bestämmelserna i TPL — vilka inte på denna punkt av statsmakterna

betraktats såsom provisoriska — utgår full änkepension helt

oberoende av de inkomster änkan samtidigt kan ha av anställning eller av

annat förvärvsarbete. Dessa inkomster -— utöver basbeloppet — är pensionsgrundande

och medför avgiftsplikt enligt TPL. Det förhållandet att

arbetsinkomsten sedermera faller bort och ersättes av egenpension i form

av förtidspension eller ålderspension kan då inte rimligen tagas till intäkt

för att draga in änkepensionen, till vilken rätt grundats genom den avlidne

mannens försäkring enligt TPL.

Den nuvarande regeln i 43 § TPL kan vidare sägas innebära ett icke

önskvärt incitament för en anmälan om undantagande enligt 36 § samma

lag från gift kvinnlig företagare, som i denna egenskap kan tjäna in egenpension

från tilläggspensioneringen, men finner det icke motiverat att erlägga

avgift för denna pensionering. Hon får nämligen ingen eller obetydlig

valuta för avgiften, eftersom hon inte kan få både egenpension och

änkepension efter mannen.

Kommittén anser av anförda skäl att egen- och familjepension enligt

TPL bör kunna utgå samtidigt. Frågan är då om båda pensionerna bör

utges fullt ut eller om endera av dem bör reduceras. Enligt 7 § 5 mom.

statens allmänna tjänstepensionsreglemente utgives i sådant fall egenpensionen

helt, medan familjepensionen reduceras med egenpensionen, dock

att därvid minst 3U av familjepensionen skall utgå. Det ligger då nära till

hands att införa en motsvarande reduktionsregel i TPL. Emellertid kan

sägas att en reduktion redan skett inom den allmänna pensioneringen. För

det första faller den i änkepensionen ingående folkpensionsdelen bort, om

egenpension från folkpensioneringen skall utgå. Vidare får en ensam änka

eller ett ensamt barn enligt det statliga pensionsreglementet i princip 50

procent av den avlidnes pension, medan vederbörande enligt TPL får endast

40 procent. Änka och ett barn får enligt pensionsreglementet 70 procent

av den avlidnes pension, medan de enligt TPL får endast 50 procent av hans

pension. Motsvarande skillnad kvarstår även om antalet förmånsberättigade

är flera.

Kommittén förordar att vid sammanträffande mellan egenpension (dvs.

förtids- eller ålderspension) och familjepension (dvs. änke- eller barnpension)

enligt TPL båda pensionerna skall utgå fullt ut.

I motionerna I: 367 och II: 426 har anförts:

Konfiskation av pensionsrätt kan i viss mån sägas inträffa vid tillämpning

av den nu gällande bestämmelsen att om t. ex. en kvinna samtidigt erhåller

änkepension och en på egen inkomst baserad ålderspension, så skall

endast den högsta av dessa båda pensioner utgå, trots att avgifter erlagts

för båda pensionsrätterna.

Fullföljd av talan mot pensionsmyndighetens beslut

I motionerna I: 367 och II: 426 har anförts:

Besvär över pensionsmyndighetens beslut kan fullföljas endast om myndigheten

lämnar sitt tillstånd därtill. Denna bestämmelse innebär en mycket

kraftig försämring av den enskildes rättssäkerhet i jämförelse med tidigare

förhållanden på tilläggspensionsområdet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Enligt 53 § tilläggspensionslagen i den lydelse paragrafen erhållit genom

lagändring, som trätt i kraft den 1 juli 1961, krävs icke längre pensionsmyndighetens

tillstånd för rätt att anföra besvär över dess beslut.

Förutsättningar för förtidspension

För utgivande av förtidspension i händelse av invaliditet krävs för närvarande,

att pensionspoäng skall ha intjänats för minst två av de senaste

fyra åren före invalidfallet.

I motionerna I: 367 och II: 426 har uttalats önskemål om en mildring av

denna bestämmelse.

1958 års socialförsäkringskommitté har bland annat gjort en översyn av

bestämmelserna i 16 och 17 §§ tilläggspensionslagen och redovisar i sitt betänkande

(SOU 1961: 29) sammanfattningsvis sitt förslag på följande sätt:

På anförda skäl förordar kommittén en regel av följande innehåll. Den

försäkrade skall för varje år fr. o. m. det då pensionsfallet inträffar t. o. m.

det då han uppnår 65 års ålder antagas ha tillgodoräknats pensionspoäng

motsvarande medeltalet av de pensionspoäng, vilka tillgodoräknats honom

under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade

eller, därest pensionen därigenom blir större, under de år varunder han

varit omfattad av försäkringen enligt TPL. Vid beräkningen av nämnda

medeltal skall i båda fallen bortses från de år intill ett antal av hälften,

för vilka poängtalet är lägst eller för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats

den försäkrade.

Det må särskilt framhållas, att den förordade nya förutsättningen för

tillgodoräknande av antagandepoäng i kombination med den föreslagna alternativa

regeln för beräkning av antagandepoängens storlek medför, att

det nuvarande minimikravet i fråga om intjänade poängår för rätt till förtidspension

sänkes från två till ett år. Invaliditets- och dödsfallsskyddet

beredes härigenom från en tidigare tidpunkt än enligt nu gällande bestämmelser.

Utskottet

Lagen om försäkring för allmän tilläggspension antogs vid 1959 års riksdag.

Till grund för lagen låg ett omfattande och mångårigt utredningsarbete.

Tilläggspensioner enligt lagen skall börja utges år 1963.

I motionerna 1: 367 och II: 426 samt I: 498 och II: 584 har yrkats, att anordningar

skall tillskapas för att underlätta personlig frivillig

tilläggspensionering. I det förstnämnda motionsparet framhålles,

att möjlighet bör beredas företagare, som utträtt ur ATP eller som önskar

komplettera sin ATP-pension, att skattefritt avsätta medel i egen rörelse

för pensionering av sig själv. 1 de sistnämnda motionerna påpekas, att en

sådan pensionering kan ske på olika sätt, t. ex. genom sparande i bank eller

annan kreditinrättning, i obligationer, andelar och aktier, genom investering

i jordbruk eller rörelse och genom tecknande av försäkring i någon form.

3-—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 56

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Genom beslutet år 1959 att införa den allmänna tilläggspensioneringen

tog riksdagen ställning till frågan om ordnandet av tilläggstryggheten. Såväl

vid detta tillfälle som år 1960 hade riksdagen att taga ställning till förslag

av likartad innebörd som de nu ifrågavarande, därvid riksdagen avslog

motionsyrkandena. Utskottet finner icke skäl till ändrat ställningstagande

till frågan och kan därför icke tillstyrka de i motionerna framställda yrkandena.

Enligt 36 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension gäller i fråga

om undantagande från försäkringen, att hänsyn icke skall

tagas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst till sådan inkomst av

annat förvärvsarbete, som uppburits fr. o. m. året efter det då den försäkrade

gjort anmälan om undantagande. Sådan anmälan kan återkallas, men

återkallelsen får verkan först sedan undantagandet ägt giltighet i fem år.

Har anmälan om undantagande återkallats, får anmälan inte ånyo göras.

I motionerna 1: 367 och 11: A26 har yrkats, att spärrarna för undantagande

och återinträde måtte slopas.

Bestämmelsen att undantagande inte kan bringas upphöra förrän efter

viss tid bär sin grund i att man vill undvika förhastade anmälningar om

undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen. Den som gör sådan

anmälan bör noga ha övervägt sitt pensionsbehov. Även om anmälan

således normalt bör ske med tanke på att den skall gälla permanent, kan

naturligtvis ändrade förhållanden göra det önskvärt för den, för vilken

undantagande gäller, att åter bli fullt omfattad av försäkringen. Sådan möjlighet

finnes enligt de ovan refererade reglerna. Anledningen till att återanslutning

till försäkringen är medgiven först fem år efter det anmälan om

undantagande skett är att man velat undvika kortfristiga spekulationer för

att undkomma avgiftsskyldighet under något eller några år. Upprepad anmälan

om undantagande har av samma skäl icke medgivits.

De ovan relaterade reglerna synes utskottet ändamålsenliga och ägnade

att skapa fasthet och ordning beträffande vilka som omfattas av försäkringen.

Skäl finnes därför enligt utskottets uppfattning inte att tillmötesgå

motionärernas önskemål.

Inom folkpensioneringen gäller beträffande ålderspensionen allt sedan

1914 en generell pensionsålder av 67 år. Rätt till ålderspension inom

tilläggs pensioneringen föreligger i princip från och med den månad, under

vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter särskild framställning från den

försäkrade utgår emellertid sådan ålderspension även för tid dessförinnan,

dock tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder. Uttages

pensionen före 67 års ålder minskas den med 0,6 procent för varje månad

den uttages i förväg. Möjlighet finns också att dröja med pensionsuttaget

till efter 67 års ålder. I sådant fall höjes pensionsbeloppen på motsvarande

sätt med 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga om sådan höjning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961 35

skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den försäkrade fyllt

70 år.

I motionerna 1: 500 och II: 585 har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning angående sänkning

av folkpensionsåldern.

I motionerna I: 50 och II: 66 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tilläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern

till 60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar

med särskilt tungt eller hälsovådligt arbete.

I motionerna 1: 367 och II: 426 har bland annat yrkats närmare utredning

om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att uppnå full pension före 67 års

ålder samt om frivillig omdisponering inom ATP:s ram av en del av ålderspensionsrätten

till förstärkt familje- och invalidskydd.

Frågor om pensionsåldern såväl inom folkpensioneringen som inom ATP

har varit föremål för överväganden inom 1958 års socialförsäkringskommitté.

Proposition på grundval av dess i år avgivna betänkande är enligt

vad som upplysts att vänta till 1962 års vårriksdag. Under sådana förhållanden

anser utskottet det nu icke påkallat med någon riksdagens åtgärd i

ämnet.

I motionsparen I: 48 och II: 64 samt I: 501 och II: 586 behandlas korttidsanställda

arbetstagare, för vilka arbetsgivaren i vissa fall

kan få erlägga avgift till försäkringen utan att motsvarande pensionspoäng

blir tillgodoräknade den anställde. Motionärerna önskar sådan ändring i

lagen, att i dessa fall antingen arbetsgivaren befrias från att erlägga avgift

eller den anställde tillgodoföres pensionspoäng.

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras

och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.

Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.

Det är därför icke möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse

mellan inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger

med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har

samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta

är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt

vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i

motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat

för riksdagen att taga något initiativ i frågan.

I princip gäller för erhållande av full ålderspension inom ATP att pen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

sionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år. Pensionen beräknas

på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då pensionspoängen

varit högst.

I motionerna I: 501 och II: 586 har hemställts om skyndsam utredning i

syfte att borttaga dessa 15-års - och 30-årsregler.

Motionärerna har motiverat yrkandet med att den nuvarande 30-årsregeln

missgynnar låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får

erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnas enligt motionärernas

uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster under

senare delen av sin aktiva tid.

Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,

där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension

upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras

för full pension, begränsats till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på

grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även

gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under

ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att endast

30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer, som på

grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet

under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att 30-årsregeln är en

lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15

år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största

realinkoinsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet

kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon

förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den

omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra

grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

I motionerna I: 367 och II: 426 samt I: 501 och II: 586 har yrkats liberalare

återlånemöjligheter från allmänna pensionsfonden.

Bestämmelserna om återlån av inbetalda arbetsgivaravgifter

antogs år 1959 och har varit i tillämpning från och med 1960 års

ingång. Erfarenheter i någon betydande utsträckning av reglernas verkningar

i olika hänseenden har därför ännu icke vunnits. Även om de gällande

bestämmelserna inte i alla avseenden synes helt ändamålsenliga anser

utskottet sig icke för närvarande böra biträda motionärernas förslag

om liberalare återlåneregler. Det bör i sammanhanget erinras om att man

vid utarbetandet och antagandet av reglerna förutsatt att en omprövning av

dem kunde bli erforderlig vid slutet av 1960-talet.

Om skattskyldig under något år haft inkomst, som härrör från förvärvsverksamhet

under två eller flera år, kan han under vissa förutsättningar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

efter ansökan få sin statliga inkomstskatt beräknad såsom för ackumulerad

inkomst. Detta innebär att skatten beräknas som om inkomsten

beskattats med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast

föregående åren, att inkomsten blir fördelad på det antal år den härrör

från, dock högst tio. Motsvarande möjlighet till fördelning av inkomsten

finnes ej inom ATP. I motionen II: 244 hemställes om utredning i syfte att

tillskapa sådan möjlighet.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP för visst år skall

bortses från inkomst som överstiger ett belopp motsvarande sju och en halv

gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Denna regel kan för försäkrad,

som åtnjutit ackumulerad inkomst, alltså inkomst härrörande från

flera års förvärvsverksamhet, bli betydligt kännbarare om förvärvsinkomsten

vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst inte får fördelas på de

år, varunder förvärvsinkomsten intjänats. Vidare kan sådan försäkrad, om

han under åren närmast före åtnjutandet av den ackumulerade inkomsten

icke haft andra förvärvsinkomster överstigande basbeloppet för respektive

år bli helt utan pensionspoäng. Dessutom kan, såvitt gäller förtidspension

och familjepension, pensionsberäkningen komma att ske efter en ofördelaktigare

beräkningsmetod, än som skulle ha tillämpats vid fördelning av

inkomsten på ovan angivet sätt. Å andra sidan är det icke alltid till fördel

för en försäkrad att få ackumulerad inkomst fördelad på flera år vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst. Sålunda skulle ett inkomstbelopp,

som försäkrad åtnjutit under något av de första åren av försäkringens tillvaro

men som delvis hänför sig till verksamhet före försäkringens ikraftträdande,

i motsats till enligt gällande regler icke komma att tagas med i beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, i vad detsamma belöper sig å

tiden före ikraftträdandet. Vidare skulle, om den ackumulerade inkomsten

är av mindre storleksordning eller hänför sig till ett större antal år, ett

eller flera av årsbeloppen kunna komma att helt konsumeras av basbeloppsavdrag.

Frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst i fall där ackumulerad

inkomst uppburits, inrymmer således flera problem av invecklad beskaffenhet.

Utskottet finner det önskvärt att frågan göres till föremål för

utredning och tillstyrker därför bifall till motionen II: 244.

I motionen II: 596 har yrkats utredning om rätt för i Sverige

bosatt svensk medborgare att åtnjuta tjänstepension

för i grannland förvärvad inkomst.

Enligt mellan Sverige och de nordiska grannländerna ingångna avtal för

undvikande av dubbelbeskattning beskattas i allmänhet inkomst av tjänst

allenast i den stat, där den skattskyldige utövat den verksamhet, från vilken

inkomsten härrör. Detta innebär, alt en i Sverige bosatt person, som åtnjuter

inkomst av tjänst i något av de nordiska grannländerna, i allmänhet icke

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

taxeras till statlig inkomstskatt här i riket för denna inkomst. Icke heller

erlägger svensk sjöman sjömansskatt i Sverige vid anställning å fartyg av

dansk, finsk eller norsk nationalitet eller taxeras till statlig inkomstskatt här

i riket för inkomst, som intjänas ombord.

Underlaget för beräkningen av pensionsgrundande inkomst utgöres av

taxeringen eller, såvitt gäller inkomst, för vilken försäkrad haft att erlägga

sjömansskatt, redares kontrolluppgift. Då inkomst, för vilken en härstädes

bosatt person icke taxerats till statlig inkomstskatt här i riket eller erlagt

svensk sjömansskatt, icke skall upptagas i självdeklaration eller motsvarande

uppgift, som skall avlämnas här i landet, finnes icke något underlag för

beräkning av pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst grundar därför

icke pensionsrätt inom ATP.

Ett inordnande av de kategorier, som avses i motionen, i ATP-systemet

skulle först och främst förutsätta ett särskilt registreringsförfarande av deras

inkomster. Även om ett sådant skulle kunna införas, skulle det likväl

bli svårt för myndigheterna att kontrollera omfattningen av utomlands förvärvade

arbetsinkomster. Då vidare möjlighet icke synes föreligga att ålägga

den utländske arbetsgivaren skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, skulle

avgiften behöva uttagas av den anställde såsom egenavgift. Utskottet är

icke berett att förorda en sådan lösning, som innebär ett obligatoriskt åläggande

av avgiftsskyldighet för den anställde.

Motionären synes särskilt ha haft svenska medborgare med arbetsanställning

i Norge i åtanke. Det bör därför i sammanhanget erinras om att dessa

bar möjlighet att erhålla tjänstepension i Norge för arbetsinkomster, för

vilka pensionsavgift erlägges därstädes.

Med beaktande av det anförda och med hänsyn till att erfarenheter ännu

icke vunnits av de nuvarande reglernas verkningar finner sig utskottet icke

böra biträda motionsyrkandet.

I motionerna 1:506 och 11:581 har yrkats utredning om ÅT P-vi likören

för utländsk arbetskraft anställd i den svenska

handelsflottan. I It § ATP-lagen stadgas, att rätt till ålderspension

föreligger om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre

år. Om den försäkrade icke är svensk medborgare krävs för enahanda rätt

att pensionspoäng tillgodoräknats honom för tio år. Av 46 § samma lag

framgår, att pensionsförmånerna för utländsk medborgare, som är bosatt

utomlands, reduceras till hälften av vad som eljest skulle utgått. Vidare

stadgas, att pensionsförmånerna för sådan försäkrad icke är indexreglerade

och således icke förhöjes på grund av penningvärdeförsämring. Undantag

från dessa regler kan med stöd av 54 § göras i konventioner med andra

stater.

Motionärerna har framhållit, att det i många fall är olyckligt, att utländska

medborgare i svensk tjänst behandlas annorlunda då det gäller anställ
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

ningsvillkor, såsom pensionstryggheten, än sina svenska kolleger. Den hittills

vägledande principen har varit likabehandling. Det kan därför enligt

motionärernas uppfattning ifrågasättas om inte ATP-lagen borde reformeras

så, att full jämställdhet skall råda mellan utlänningar och svenska medborgare,

som är sysselsatta inom den svenska handelsflottan.

Utskottet har under årets vårriksdag haft att taga ställning till sjöfartssociala

frågor och har i ärendet avgivit av riksdagen godkänt utlåtande nr

50. I detta utlåtande har utskottet understrukit principen om att utländsk

arbetskraft, sysselsatt inom svenskt näringsliv, skall åtnjuta förmåner likvärdiga

dem som tillkommer den inhemska arbetskraften. Utskottet motiverar

sitt ståndpunktstagande bland annat med att de utländska medborgarna

erlägger svensk sjömansskatt och därför bör komma i åtnjutande

av de ifrågavarande i viss utsträckning skattefinansierade förmånerna.

Även om principen om likabehandling enligt utskottets mening så långt möjligt

bör uppehållas kan icke utan vidare samma synpunkter läggas på den

avgiftsfinansierade allmänna tjänstepensioneringen.

De ovannämnda särbestämmelserna för utlänningar i ATP-lagen är betingade

bland annat av att man velat göra förmånerna i viss mån likvärdiga

dem som kommer svenska medborgare till del inom utländska pensionssystem.

Utskottet vill med hänsyn härtill uttala tvivel om att det lämpligaste

sättet att lösa de i motionerna aktualiserade problemen är att vidtaga ändringar

i ATP-lagen, syftande till att generellt jämställa svenska och utländska

medborgare; detta så mycket mera som några erfarenheter av betydelse

om ATP-reglernas verkningar ännu icke kan ha vunnits. I sammanhanget

bör erinras om att möjlighet finnes att göra undantag från särbestämmelserna

om utlänningar i konventioner med andra stater. Denna utväg

synes utskottet i första hand böra prövas.

Rätt till pension inom ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete. Värdet

av en husmoders arbete i hemmet är alltså icke pensionsgrundande.

I motionerna I: 367 och II: \26 har yrkats, att frågan om en självständig

pensionsrätt för hem arbetande husmödrar tages

upp till ingående undersökning. Motionärerna framhåller, att problemet

är av stor teknisk svårighetsgrad men att för en sådan rätt talar, förutom

rättviseskäl, även den större trygghet som skulle följa därav.

Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal

problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det

enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av

husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes

en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell

pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip måste

vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig tillhaka

från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer

inom vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna ske. Härtill

kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle

komma att drabba familjens kontantinkomster, d. v. s. regelmässigt makens

arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader

för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att obligatoriskt

ålägga sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt eller genomförbart.

För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det framstå som

mera angeläget att kunna disponera större del av mannens arbetsförtjänster

under den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner

som familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och mannens

ATP-pension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet

på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring

åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes

såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.

I motionerna I: 367 och II: 426 har tagits upp frågor om interimistiska

beslut i pensionsärenden och fullföljd av talan

mot pensions myndighetens beslut. I båda avseendena är

motionärernas önskemål numera tillgodosedda, såvitt avser den förstnämnda

frågan genom 47 § tilläggspensionslagen, vari stadgas om möjlighet till

interimistiska beslut i pensionsärenden, och såvitt avser den sistnämnda

frågan genom borttagandet under årets vårriksdag av bestämmelsen att pensionsmyndighetens

tillstånd skulle krävas för rätt att anföra besvär över

dess beslut.

I motionerna 1:367 och II: 426 framhålles, att föreskriften i 49 § tillläggspensionslagen

om preskription av pensionsbelopp framstår

som alltför hård.

Bestämmelsen, som har en direkt motsvarighet i folkpensioneringslagen,

innebär att pensionsbelopp, som ej lyfts före utgången av året näst efter

det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkat. Utskottet

finner det icke motiverat att andra regler skall gälla för ATP än för folkpension

och kan därför icke tillstyrka motionärernas yrkande om ändring

av regeln.

De ovannämnda motionerna I: 367 och II: 426 behandlar också en fråga

om sammanträffande pensionsförmåner, därvid framhålles,

att om t. ex. en kvinna samtidigt erhåller änkepension och en på egen

inkomst baserad ålderspension, endast den högsta av dessa båda pensioner

skall utgå. Motionärerna anser att eftersom avgifter erlagts för båda pensionerna

dessa borde utgå i full utsträckning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Enligt gällande regler kan rätt till änkepension föreligga samtidigt med

rätt till ålderspension enligt ATP-lagen. Vidare kan förutsättningarna vara

uppfyllda samtidigt för rätt till förtidspension, änkepension, barnpension

efter fader och barnpension efter moder. I 43 § tilläggspensionslagen stadgas

emellertid att om någon för samma månad är berättigad till flera pensioner

enligt denna lag, endast den största av dem skall utgivas eller, om

samtliga eller de största är lika stora, en av dessa, i första hand ålders- eller

förtidspensionen.

Den i motionerna aktualiserade frågan har varit föremål för utredning

inom 1958 års socialförsäkringskommitté, som förordar att vid sammanträffande

mellan egen pension och familjepension båda pensionerna skall utgå

fullt ut. Proposition i ämnet är enligt vad som upplysts att vänta till 1962

års vårriksdag. Under sådana förhållanden finner utskottet icke anledning

för riksdagen att nu taga ställning till frågan.

För erhållande av förtidspension i händelse av invaliditet krävs,

att pensionspoäng skall ha intjänats för minst två av de senaste fyra aren

före invalidfallet.

I motionerna I: 367 och 11: 426 har uttalats önskemål om en mildring av

denna bestämmelse.

1958 års socialförsäkringskommitté har föreslagit, att det nuvarande minimikravet

i fråga om intjänade poängår för rätt till förtidspension sänkes

från två till ett år. Med hänsyn till att proposition i ämnet är att vänta finner

utskottet icke skäl för riksdagen att nu göra någon framställning i frågan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen med bifall till motionen II: 244 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning av frågan

om beräkning av pensionsgrundande inkomst i sådana

fall då skatt beräknas såsom för ackumulerad inkomst;

B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 506 och

11:581 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört i fråga om tilläggspension

för utländsk arbetskraft inom svenska handelsflottan;

samt

C. att följande motioner, nämligen

1. motionerna I: 367 och II: 426, såvitt de avser personlig

frivillig tilläggspensionering;

2. motionerna 1:498 och 11:584, vilka avser personlig

frivillig tilläggspensionering;

3. motionerna 1:367 och 11:426, såvitt de avser undantagande

från försäkringen;

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

4. motionerna I: 500 och II: 585, såvitt de avser pensionsålder;
5.

motionerna I: 50 och II: 66, vilka avser pensionsålder;

6. motionerna I: 367 och II: 426, såvitt de avser pensionsålder;
7.

motionerna I: 48 och II: 64, vilka avser korttidsanställda

arbetstagare;

8. motionerna I: 501 och II: 586, såvitt de avser korttidsanställda

arbetstagare;

9. motionerna 1:501 och 11:586, såvitt de avser 15-årsoch

30-årsreglerna;

10. motionerna I: 367 och II: 426 samt motionerna I: 501

och II: 586, såvitt de avser återlån av inbetalda arbetsgivaravgifter;
11.

motionen II: 596, vilken avser rätt för i Sverige bosatt

svensk medborgare att åtnjuta tjänstepension för i grannland

förvärvad inkomst;

12. motionerna 1:367 och 11:426, såvitt de avser självständig

pensionsrätt för hemarbetande husmödrar;

13. motionerna I: 367 och II: 426, såvitt de avser interimistiska

beslut i pensionsärenden och fullföljd av talan mot

pensionsmyndighetens beslut, preskription av pensionsbelopp,

sammanträffande pensionsförmåner samt förtidspension;
icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 november 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herrar Kaijser, Nyman och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Odhe, Bengtsson i Varberg, fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson

och Gustavsson i Alvesta.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

43

Reservationer

Vid utskottets hemställan under C. 1)

av fru Hamrin-Thorell, herrar Nyman, Anderson i Sundsvall och Rimmerfors,

vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra följande:

»Genom 1959 års riksdagsbeslut får frågan om tilläggspensioneringens

ordnande anses i princip löst av statsmakterna, vilket inte utesluter vissa

reformer inom ATP:s ram liksom inte heller kompletterande anordningar

till denna. Den i förevarande motioner uppmärksammade frågan om företagarnas

pensionsproblem avser åstadkommandet av en lämplig kompletteringsanordning

till ATP antingen företagaren kvarstår i ATP och önskar

ett kompletterande pensions- och efterlevandeskydd eller utträtt ur ATP

och av den anledningen önskar lösa sin pensionsfråga på annat sätt. Nuvarande

regler, vad gäller den skatterättsliga behandlingen av avsättningar

i rörelsen för pensionering, är i detta hänseende så utformade, att de icke

medger avdrag för avsättning i rörelse som företagaren skulle önska göra

för egen pensionering. Härvidlag råder en olikhet gentemot avsättningar för

de anställdas pensionering, som försvårar en ändamålsenlig och legitim lösning

av de enskilda företagarnas problem att skapa koinpletteringsanordningar

till ATP för sin egen pensionering på samma villkor som för de anställda.

Detta hinder bör enligt utskottets mening undanröjas. Utskottet förutsätter,

att vid den fortsatta prövning av hithörande spörsmål, som avses

ske bl. a. genom pensionsstiftelseutredningen, frågan om företagarnas möjligheter

att i rörelsen avsätta medel för egen pensionering upptas till behandling,

så att förslag till ändrade regler, som öppnar rätt till sådan avsättning,

snarast förelägges riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ger denna mening till känna till ledning för det fortsatta

utredningsarbetet.»

b) att utskottet under C. 1) bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna 1:367 och 11:426 i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte som sin mening ge till känna vad utskottet anfört

angående utredning och förslag om ändring av gällande regler så att företagare

medges rätt att i rörelsen skattefritt avsätta medel för egen pensionering.

»

Vid utskottets hemställan under C. 2)

av herrar Kaijser, Thorsten Larsson, fru Gunne och herr Gustavsson i

Alvesta, vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra följande:

»Den genom riksdagsbeslut 1959 införda pensionsordningen innebär bl. a.

alt vissa grupper, företagare och fria yrkesutövare, har rätt att utträda ur

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

ATP-systemet och ordna sin pensionering på annat sätt. Som bekant har

denna möjlighet utnyttjats av ett betydande antal. Såsom framhållits i motionerna

är det angeläget att de som begärt utträde och de som framgent

kan komma att begära utträde beredes möjlighet att ordna sin pensionering

på ett sätt som i fråga om beskattning, värdesäkring m. m. är likvärdigt med

ATP-pensioneringen.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att ifrågavarande spörsmål

även gäller de hemarbetande husmödrarna. Vid utredningsarbetet bör detta

sålunda beaktas. Utskottet tillstyrker därför att dessa spörsmål skyndsamt

utredes i huvudsak enligt vad som anförts i motionerna I: 498 och II: 584.»

b) att utskottet under C. 2) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 498 och II: 584, i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om personlig frivillig

tilläggspensionering.»

Vid utskottets hemställan under C. 4)

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar med orden »Frågor

om» och slutar med orden »i ämnet» (s. 35) bort utbytas mot text av följande

lydelse:

»Frågor om pensionsåldern såväl inom folkpensioneringen som inom ATP

har varit föremål för överväganden inom 1958 års socialförsäkringskommitté,

som föreslagit bl. a. möjligheter till viss rörlighet i fråga om folkpensionsåldern

såsom gäller inom ATP men inte ansett sig kunna förorda

en mera generell sänkning av folkpensionsåldern för vissa grupper med särskilt

påfrestande arbete. Utskottet delar den i motionerna I: 500 och II: 585

uttryckta uppfattningen, att folkpensionsåldern bör sänkas generellt för alla

grupper. Den standardförbättring, som folkpensionärerna skall få genom

fortsatta etapphöjningar av pensionsbeloppen fram till 1968 i enlighet med

pensionsberedningens förslag, är givetvis den närmast liggande reformuppgiften

på detta område. Men då en allmän sänkning av folkpensionsåldern

enligt utskottets mening måste sättas på framträdande plats vid en

avvägning av socialpolitiska reformönskemål för framtiden, förordar utskottet,

att denna fråga skyndsamt upptages till prövning i enlighet med

vad som föreslagits i de nämnda motionerna.»

b) att utskottet under C. 4) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 500 och II: 585, i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning av frågan om en allmän

sänkning av folkpensionsåldern.»

Vid utskottets hemställan under C. 8)

av herrar Kaijser, Thorsten Larsson, fru Gunne och herr Gustavsson i

Alvesta, vilka ansett,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar med orden »ATP-lagen

bygger» och slutar med orden »i frågan» (s. 35) bort utbytas mot text

av följande lydelse:

»Såsom utskottet påpekade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

6/1960 ger det nuvarande systemet för avgiftsuppbörd, registrering, beräkning

av pensionsrätt etc. inte ett tillfredsställande resultat för de korttidsanställda.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom socialdepartementet, i

likhet med vad som uppgavs föregående år, vissa överväganden rörande bl. a.

dessa frågor. Utskottet finner sig dock icke kunna åtnöjas med att år efter

år endast konstatera att de påtalade orättvisorna ökar i takt med avgifternas

stegring. Utskottet föreslår därför att riksdagen i anledning av motionerna

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning och förslag

i frågan till 1962 års riksdag.»

b) att utskottet under C. 8) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:501 och 11:586, i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning av de korttidsanställda arbetstagarnas

pensionsförmåner inom ATP.»

Vid utskottets hemställan under C. 9)

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande, som börjar med orden »Regeln

om» och slutar med orden »biträda motionsyrkandena» (s. 36) bort utbytas

mot text av följande lydelse:

»Regeln om 30 pensionsgrundande år är särskilt ofördelaktig för de lägre

inkomstgrupperna. Dessa har vanligen lång tids förvärvsarbete, ofta 45

50 år. 30-årsregeln medför att de inte får pensionsrätt eller pension för det

antal år varmed förvärvstiden överskrider 30 år.

Även regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de

15 år, då den försäkrade haft de största inkomsterna, är oförmånlig för de

lägre inkomstgrupperna. Jämfört med andra grupper har nämligen dessa en

flack inkomstkurva och får därför till följd av 15-årsregeln en lägre pension

än som skulle bli fallet om en för alla grupper likvärdig beräkningsgrund

tillämpades.

Den för de lägre inkomstgrupperna negativa ekonomiska omfördelning,

som följer av 30-års- och 15-årsreglerna kan inte tolereras. Samhällets uppgift

måste vara alt för alla medborgare ombesörja en lika god grundtrygghet.

Därvid bör finansieringen utformas pa ett sådant sätt att en föi de lägre

inkomstgrupperna positiv ekonomisk omfördelning kommer till stånd. I

fråga om utöver grundtryggheten förekommande trygghetsskapande anordningar

bör emellertid inte vissa grupper särskilt favoriseras eller stödjas.

Regeln att den enskilde i fråga om sådan tilläggstrygghet själv skall svara för

kostnaden måste vara vägledande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Utskottet finner sig sålunda böra tillstyrka det i motionerna framförda

kravet på utredning i syfte att borttaga 15-års- och 30-årsreglerna. Enligt

utskottets mening bör pensionsrätten i stället beräknas enligt ett system

som grundar sig på presterad avgift.»

b) att utskottet under C. 9) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 501 och II: 586, i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om skyndsam utredning i syfte att borttaga

15-års- och 30-årsreglerna.»

Vid utskottets hemställan under C. 10)

av fru Hamrin-Thorell, herrar Kaijser, Nyman, Thorsten Larsson, Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors, fru Gunne och herr Gustavsson i Alvesta,

vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar med orden »Bestämmelserna

om» och slutar med orden »av 1960-talet» (s. 36) bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Bestämmelserna om återlån av inbetalda arbetsgivaravgifter har visserligen

varit i tillämpning endast kort tid, men redan nu kan anses fullt klart

att möjligheten för företagen att erhålla lån ur ATP-fonden är allt för begränsade

och därför icke tillfredsställande. I motionerna anföres exempel

dels på begränsningar i lånevillkoren, som ter sig onödigt snäva, och dels

på andra problem, som har samband med lånemöjligheterna. Att avvakta

den omprövning av lånebestämmelserna, som förutsättes komma till stånd

i slutet av 1960-talet, anser vi icke rimligt.»

b) att utskottet under C. 10) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 367 och II: 426 samt I: 501

och II: 586, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning

och förslag om förbättrade möjligheter för företag till återlån från allmänna

pensionsfonden.»

Vid utskottets hemställan under C. 12)

av fru Hamrin-Thorell, herrar Nyman, Anderson i Sundsvall och Rimmerfors,

vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar med orden »I motionerna»

och slutar med orden »enskild pensionsförsäkring» (s. 39—40)

bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionerna 1: 367 och II: 426 har yrkats att frågan om en självständig

pensionsrätt för hem arbetande husmödrar tages

upp till ingående undersökning. Som motionärerna framhållit anmäler sig här

problem av stor teknisk svårighetsgrad. Det är å andra sidan klart att en reform,

som skulle medgiva självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar

inom ATP.s ram, vilken nu saknas, skulle betyda en väsentlig social

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

vinning genom den större trygghet för den hemarbetande hustrun som skulle

följa därav i många fall. Sålunda synes det möjligt att en reform i angivna

riktning kan underlätta en lösning av tilläggspensioneringsfrågan för de

frånskilda kvinnor, vilka under giftermålet icke varit förvärvsarbetande. De

tekniska svårigheter, som kan bli förknippade med en sådan reform, bör enligt

utskottets mening inte lägga hinder i vägen för att frågan, såsom motionärerna

föreslagit, upptages till ingående undersökning. Att avvisa tanken

innan ett mera fullständigt tekniskt material utarbetats, anser utskottet under

inga omständigheter bör komma i fråga. Utskottet tillstyrker därför

moionärernas yrkande om en utredning av frågan.»

b) att utskottet under C. 12) bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 367 och II: 426, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om självständig pensionsrätt

inom ATP för hemarbetande husmödrar.»

Särskilda yttranden

I

Angående undantagande från försäkringen av fru Hamrin-Thorett,

herrar Nyman, Anderson i Sundsvall och Rimmerfors, som anfört:
»I

motionerna I: 367 och II: 426 har anförts, att det borde övervägas att

slopa spärrarna för undantagande och återinträde i tilläggspensioneringen

i vissa fall.

Då vi i detta avseende icke framställt särskilt yrkande, vill vi framhålla,

att fördelningsprincipen gör det nödvändigt att särskilda bestämmelser finns

rörande undantag och återinträde för att hindra kortfristiga spekulationer.

Det kan också vara naturligt att dessa bestämmelser göres restriktiva. Såsom

motionärerna påpekat finns det å andra sidan faktiska omständigheter

som motverkar eventuella planer på spekulation, varför spärreglerna i vissa

avseenden synes onödigt restriktiva. Vid en kommande översyn av ATPsystemet,

där erfarenheterna av systemets funktion under dess första tid

bör beaktas, synes det motiverat att spärreglernas utformning upptas till

granskning.»

II

Angående pensionsålder av fru Hamrin-Thorell, herrar Nyman,

Anderson i Sundsvall och Rimmerfors, som anfört:

»I motionerna I: 367 och II: 426 har bland annat också yrkats närmare utredning

om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att uppnå full pension före

67 års ålder samt om frivillig omdisponering inom ATP:s ram av en del av

ålderspensionsrätten till förmån för ett förstärkt familje- och invalidskydd.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1961

Frågor om pensionsåldern såväl inom folkpensioneringen som inom ATP

har varit föremål för överväganden inom 1958 års socialförsäkringskommitté,

som föreslagit reformerade bestämmelser i syfte att öka möjligheterna

till uttag inom vissa gränser av pension före 67 års ålder. Då proposition

enligt vad som upplysts är att vänta till nästa års riksdag i anledning av

kommitténs förslag, vill vi i detta avseende inskränka oss till att understryka

vad som i motionerna framhållits rörande behovet av förstärkta möjligheter

till pension före 67 årsåldern såväl i enskilda fall som för vissa arbetstagargrupper

med särskilt tungt och slitsamt arbete.

Möjligheten att inom tilläggspensioneringen ta hänsyn till skiftande pensionsbehov

för individer och grupper saknas praktiskt taget. För åtskilliga

kan det helt säkert framstå som ett önskemål, att genom omdisponering av

rätten till ålderspension inom ATP erhålla ett förstärkt familje- och invalidskydd.

Motionärerna anser, att möjligheterna till en sådan omdisponering

borde närmare undersökas. Vi ansluter oss till uppfattningen att problemet

kan vara värt att undersöka men anser, att därmed kan bero till en kommande

översyn av bestämmelserna rörande tilläggspensioneringen.»

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Motionerna ................................................... 1

Frågan om personlig frivillig tilläggspensionering 3

Frågan om undantagande från försäkringen 9

Frågan om pensionsålder ....................................... 10

Sambandet mellan pensionsavgift och pensionsgrundande inkomst 15

Frågan om återlån av allmänna pensionsfondens medel 19

Frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst vid skatteberäkning

enligt förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst 22

Frågan om rätt för i Sverige bosatt svensk medborgare att åtnjuta

tjänstepension för i grannland förvärvad inkomst 24

Frågan om tilläggspension för utländsk arbetskraft inom svenska handelsflottan

.......................................... 27

Övriga frågor ...................................... 29

Utskottet ............................................. 33

Reservationer .......................... 43

Särskilda yttranden . . . 47

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61

107363

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m- a1 i texten