Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lydnadsföreskrifter vid permittering från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 507 i första kammaren av herrar Hellebladh och Wirmark samt nr 597 i andra kammaren av herr Svensson i Kungälv m. fl.

1961-10-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:58, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lydnadsföreskrifter vid permittering från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 507 i första kammaren av herrar Hellebladh och Wirmark samt nr 597 i andra kammaren av herr Svensson i Kungälv m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

1

It M <; Myl(r, n f .i .bil

■I Ui.M i.ft/1 lin.'';.) •,

Nr 58

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lydnadsföreskrifter

vid permittering från allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 507 i första kammaren av herrar

Hellebladh och Wirmark samt nr 597 i andra kammaren av herr Svensson

i Kungälv m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte hemställa om följande ändring i 51 § andra stycket lagen om

nykterhetsvård:

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vare sig övervakning anordnas eller

ej, må anstaltens styrelse såsom

villkor för permission meddela den

permitterade lydnadsföreskrifter, därvid

bestämmelserna i 36 § andra—

fjärde styckena skola äga motsvarande

tillämpning.

Vare sig övervakning anordnas eller

ej, bör anstaltens styrelse såsom

villkor för permission meddela den

permitterade lydnadsföreskrifter, därvid

bestämmelserna i 36 § andra—

fjärde styckena skola äga motsvarande

tillämpning.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 597.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Yttranden har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Stockholms stads nykterhetsnämnd och

Erkända vårdanstalten för alkoholmissbrukare Åsbrohemmet.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 27 juli 195k om nykterhetsvård kan den som är hemfallen

åt alkoholmissbruk under vissa förutsättningar, för vilka här icke närmare

torde behöva redogöras, av nykterhetsnämnd ställas under övervak1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

ning, s. k. föregående övervakning (15 §). övervakningen må fortgå under

högst ett år från beslutet därom. Där särskilda förhållanden påkallar längre

övervakningstid, må övervakningen dock fortgå under högst två år.

Under vissa förutsättningar kan den som är hemfallen åt alkoholmissbruk

tvångsintagas å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Beslut härom

fattas av länsstyrelsen (18 §). Sedan sådant beslut meddelats, ankommer

det i vissa fall på länsstyrelsen och i övriga på nykterhetsnämnden att

föranstalta om verkställighet av beslutet (34 §). Enligt 35 § föreligger därvid

möjlighet för länsstyrelsen eller nykterhetsnämnden att bevilja villkorligt

anstånd med tvångsintagningen. I samband med sådant beslut skall den

bestämmande myndigheten ställa alkoholmissbrukaren under övervakning

(36 §). Sådan övervakning må — till skillnad från den föregående övervakningen

—- i den mån det finnes påkallat för att återföra alkoholmissbrukaren

till ett nyktert liv, förenas med lydnadsföreskrifter angående hans sysselsättning,

vistelseort eller annat. Såsom exempel på lydnadsföreskrifter nämnes i

36 § bland annat, att den föreskriften angår skall bemyndiga person, som nykterhetsnämnden

eller övervakaren finner lämplig, att uppbära honom tillkommande

arbetsförtjänst eller andra penningmedel, så ock att underkasta

sig andra inskränkningar i fråga om förfogandet däröver. Då beslut om anstånd

meddelas av länsstyrelsen, må denna uppdraga åt nykterhetsnämnden

att förordna om övervakning och beslut om lydnadsföreskrift. övervakningen

får fortgå högst så lång tid som är föreskriven för den föregående

övervakningen.

Den som intagits på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare är pliktig

att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av en ändamålsenlig vård ålägges

honom (43 §). Enligt 29 § stadgan den 23 november 1956 för allmänna

vårdanstalter för alkoholmissbrukare äger intagen därvid åtnjuta flitpenning

för arbetsvilja och välförhållande enligt grunder som bestämmes av socialstyrelsen.

Några sådana grunder har ännu icke utfärdats, utan varje anstalts

styrelse beslutar om ordningen för flitpenningar.

Vårdtiden för den som intagits å allmän vårdanstalt utgör ett år och för

den som återintagits inom fem år från senaste utskrivningen två år. Utskrivning

kan ske före vårdtidens utgång och vårdtiden kan även förlängas med

två år.

Där det prövas vara till gagn, får anstaltens styrelse medgiva den intagne

att under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav på försök

vistas utom anstalten, försökspermission. Tillfällig permission, avseende

högst sju dagar, får beviljas av föreståndaren för anstalten (49 §). Enligt

51 § skall anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda omständigheter

finnes obehövligt, ställa den permitterade under övervakning eller uppdraga

åt nykterhetsnämnd att besörja därom. Vare sig övervakning anordnas

eller ej, må anstaltens styrelse såsom villkor för permission meddela

den permitterade lydnadsföreskrifter. Anstaltens styrelse äger uppdraga åt

föreståndaren att beträffande den som permitterats av honom förordna om

övervakning eller besluta om lydnadsföreskrifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

Vid utskrivning från vårdanstalt skall vad som är stadgat om övervakning

och meddelande av lydnadsföreskrifter vid permission äga motsvarande tilllämpning

(54 §).

Praxis beträffande flitpenningar m. m.

Som tidigare nämnts utgår för närvarande flitpenningar till de intagna

efter den ordning, som styrelsen vid varje särskild anstalt bestämt. Som regel

erhåller en vårdtagare antingen en flitpenning per dag, varvid belopp

på två—tre kronor numera hör till vanligheten, eller ersättning för utfört

arbete enligt ackordsprincipen, varvid inkomsten kan bli högre, upp till

omkring fem kronor per arbetsdag.

I de fall, där vårdtagaren i stället för att utföra arbete vid själva anstalten

får arbeta hos arbetsgivare utom denna, äger anstalten av den vårdade uttaga

avgift med skäligt belopp för denne tillkommande naturaförmåner vid anstalten.

Fickpengarna användes i övrigt av de intagna för en del personliga

behov, såsom inköp av toalettartiklar, skrivmateriel, tobaksvaror m. m. Vårdlagarna

får också använda dessa medel för kostnader i samband med tillfälliga

permissioner från vårdanstalten. För många vårdtagare torde de

belopp, som därutöver kan sparas, vara rätt obetydliga. Icke sällan händer

emellertid att en vårdtagare vid avgången från anstalten kan ha ett tillgodohavande

på några hundra kronor.

Att lydnadsföreskrift meddelas i samband med försökspermission eller

vid utskrivning från vårdanstalt i den formen att vårdtagaren skall vidkännas

inskränkning i sin rätt att omedelbart förfoga över sålunda intjänta

flitpengar förekommer i mycket ringa utsträckning. Däremot är det synnerligen

vanligt, att lydnadsföreskrifter meddelas, men då som regel endast i

form av ett åläggande om fullständig avhållsamhet från bruk av alkoholhaltiga

drycker.

Sedan gammalt tillämpas i stället beträffande intjänta flitpengar den ordningen,

att den intagne vid avgången från anstalten får med sig hela beloppet,

om detta är någorlunda ringa. Om tillgodohavandet är större, brukar

ett mindre belopp utlämnas kontant, varvid hänsyn tages till hans närmaste

behov av kontanta medel, medan återstoden översändes till vederbörande

nykterhetsnämnd. Avsikten härmed är, att nykterhetsnämnden skall överlämna

dessa medel till den permilterade under förhållanden, som så långt

det är möjligt utesluter att de användes för inköp av rusdrycker. Emellertid

har under senare år flera anstalter funnit det ur psykologisk synpunkt mindre

lämpligt att på delta sätt utöva förmynderskap beträffande medel, som den

vårdade anser sig själv ha tjänat in och därför böra ha förfoganderätt över,

och det har på grund därav blivit allt vanligare, att det innestående beloppet

i sin helhet utlämnas till vederbörande, när han lämnar anstalten. En motsvarande

uppfattning har i stor utsträckning kommit till synes bland nykterhetsnämnderna,

som finner det svårt att vägra och icke heller har någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

absolut rätt att vägra klienten att på en gång erhålla hela det belopp, som

till äventyrs översänts till nämnden.

Historik

Enligt lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag)

ägde styrelsen för alkoholistanstalt att vid försökspermission och utskrivning

ålägga den intagne skyldighet att underkasta sig vissa lydnadsföreskrifter.

I vilken utsträckning så skulle ske redovisades inte i lagens

förarbeten.

Genom lagen den 27 juli 195b om ngkterhetsvård, som ersatte alkoholistlagen,

utsträcktes möjligheterna att meddela lydnadsföreskrifter till att omfatta

jämväl de fall, då förordnanden om villkorligt anstånd med tvångsintagning

å vårdanstalt givits. I anslutning härtill yttrade föredragande departementschefen

i propositionen nr 159 till 195t års riksdag med förslag till

lagen följande:

Den preventiva effekten av ett beslut om anstånd med internering förstärkes

tydligen om anståndet förknippas med särskilda lydnadsföreskrifter.

Utredningens förslag att efter mönster av vad som gäller vid utskrivning

från alkoholistanstalt införa lagstadgad möjlighet härtill har också lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. Ehuru jag hyser viss tvekan om nykterhetsnämndernas

möjligheter att alltid kunna rätt bedöma och avgöra de

svåra och i enskilda medborgares liv och frihet djupt ingripande frågor, som

avses med sådana föreskrifter, vill jag därför likväl tillstyrka utredningens

förslag. Möjligheterna torde emellertid böra utnyttjas med varsamhet och

efter noggrann prövning i varje särskilt fall. Härvid bör syftet att återföra

vederbörande till ett nyktert liv alltid fasthållas och föreskrifter, som betingas

av andra motiv, bör icke komma i fråga. Såsom framhållits i ett förut

återgivet uttalande av direktören för alkoholistanstalten å Venngarn får föreskrifterna

nämligen anses vara ett led i vården och ej ha repressiv karaktär.

I detta sammanhang må vidare erinras om den ändring som vid 1960 års

riksdag genomfördes i sjukförsäkringslagen, efter förebild av folkpensioneringslagen,

av innebörd att sjukpenning jämte barntillägg skulle kunna

utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan

person för att användas till den försäkrades eller hans familjs uppehälle, då

den sjuke var hemfallen åt sådant alkoholmissbruk att han kunde av nykterhetsnämnd

ställas under övervakning. Motsvarande ändringar företogs

samtidigt i yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att införtjänta flitpengar, som utlämnas till

alkoholmissbrukaren, ofta användes till inköp av rusdrycker. Då ett sådant

förhållande kan medföra återfall i spritmissbruk, anser motionärerna det

önskvärt om nykterhetsnämnden eller övervakaren i varje särskilt fall ges

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

rätt att disponera över dessa intjänta pengar. Enligt deras uppfattning skulle

frågan kunna lösas genom att det i nykterhetsvårdslagen intogs en mer

tvingande bestämmelse om att intagen, som försökspermitteras eller utskrives,

bör — stället för enligt nuvarande bestämmelse må — meddelas lydnadsföreskrift.

Remissyttrandena

Remissinstanserna kan i stort sett sägas instämma i motionernas syfte.

Däremot är meningarna delade beträffande den av motionärerna föreslagna

vägen att främja detta syfte genom ändring i nykterhetsvårdslagen.

Socialstyrelsen avstyrker sålunda den föreslagna lagändringen under följande

motivering:

Otvivelaktigt kan man genom en strikt tillämpning av de möjligheter bestämmelserna

om lydnadsföreskrifter ger, nå en sådan ordning, att vårdtagarna

som regel icke får på en gång förfoga över de av dem intjänade penningmedlen.

Detta resultat torde emellertid icke främjas av den lagändring,

som motionärerna föreslår, eftersom lydnadsföreskrifter redan nu meddelas

i praktiskt taget samtliga de fall, där sådana kan meddelas i samband med

avgång från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Det är omfattningen

av lydnadsföreskrifterna som här är avgörande, och därvidlag bör man

enligt socialstyrelsens mening alltjämt överlämna åt de olika anstalternas

styrelser och föreståndare att handla med hänsyn till omständigheterna i

varje enskilt vårdfall. Detta utesluter väl icke att vissa närmare regler uppställes

för handhavandet av tillämpningen av bestämmelserna om lydnadsföreskrifter.

Detta torde dock icke böra ske genom lagändring utan genom

särskilda anvisningar, vilka vid behov bör utfärdas av socialstyrelsen.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län avstyrker också den

ifrågasatta lagändringen. Nämnden understryker emellertid att nuvarande

system ofta äventyrar den från nykterhetsnämndernas sida planerade eftervården

och tillstyrker därför åtgärder, som syftar till att nykterhetsnämnderna

i större utsträckning än för närvarande erhåller möjlighet att förvalta

klientens penningmedel. Sådana åtgärder synes enligt nämndens mening

kunna inskränkas till att socialstyrelsen meddelar vårdanstalterna behövliga

instruktioner rörande utfärdandet av lydnadsföreskrifter.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län vitsordar, att alkoliolmissbrukare,

som återvänder från vårdanstalt, ofta förbrukar sina penningmedel till

inköp av sprit och tillstyrker att åtgärder vidtages, som ger ökade möjligheter

för nykterhetsvårdens organ att disponera över alkoholmissbrukares

penningmedel. Nämnden ställer sig däremot tveksam till huruvida den föreslagna

lagändringen innebär en lagtekniskt adekvat lösning av problemet och

förordar därför att frågan göres till föremål för utredning.

Stockholms stads nykterhetsnämnd anser, att motionärernas förslag är

cn acceptabel utväg för att i görligaste mån åstadkomma att vårdtagarens

penningmedel kommer honom till verklig nytta. Nämnden är visserligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

medveten om att man ur vårdpsykologisk synpunkt kan resa invändningar

mot en lydnadsföreskrift av föreslaget innehåll och anför:

Vårdtagaren har i regel svårt att inse eller medge att han ej kan betros

med handhavandet av sina egna medel. Mången gång väcker redan anordningen

att medlen sändes till nykterhetsnämnden i stället för att överlämnas

i vårdtagarens hand irritation och opposition. En sådan stämning hos vårdtagaren,

då han står i begrepp att lämna vårdanstalten, betraktas som en negativ

faktor. Alkoholmissbrukaren utmärker sig ofta för överkänslighet och

höggradigt beroende av stämningar och det anses vara av värde för hans

möjligheter att undvika återfall att han befinner sig i psykisk balans, då han

möter friheten. Bland annat av detta skäl föreligger en tendens inom vårdanstalterna

att i görligaste mån undvika att utfärda särskilda lydnadsföreskrifter.

Från anstaltens sida måste man också inrikta sig på att i möjligaste

mån undvika att undergräva vårdtagarens ofta allt för ringa självtillit.

Särskilda dispositioner beträffande hans penningmedel framkallar lätt hos

den vårdade känslan av att det är just honom, som man ej har förtroende

för.

Emellertid anser nämnden, att vårdtagaren svårligen skulle kunna känna

en föreskrift om medelsdisposition som ett mot honom personligen riktat

misstroendevotum, om anstaltsledningen kan påvisa, att lagstiftaren på

grund av principiella överväganden utfärdat bestämmelser, som knappast

medger valfrihet och individuellt hänsynstagande.

Erkända vårdanstalten för alkoholmissbrukare Åsbrohemmet anser också,

att vissa omständigheter talar för att en lydnadsföreskrift om medelsdisposition

bör meddelas med varsamhet och endast i särskilda fall. Sålunda

torde vissheten och känslan, fortsätter anstalten, av att annan skall disponera

över de förhållandevis små medel, som kunna förvärvas på en vårdanstalt,

icke verka stimulerande på en intagens arbetslust och det torde kunna

diskuteras, om en permittents allmänna känsla och ofrihet i fråga om

sådana medel kan bidraga till ett lyckat resultat i det blivande arbetet med

eftervården. Anstalten ifrågasätter därför, om den föreslagna lagändringen

bör vidtagas. I vart fall, anser anstalten, torde motionärernas syfte kunna

nås genom att socialstyrelsen utfärdar anvisningar i ämnet. Sådana anvisningar

torde i så fall ges tillämpning inte endast på flitpengar utan även på

andra penningmedel, såsom kontanta medel som inedföres vid ankomsten

till anstalten, avlöningsmedel som utbetalas i efterskott, skatterestitutioner

samt arvs-, pensions- och sjukkassemedel.

Utskottet

Enligt bestämmelser i nykterhetsvårdslagen kan den som intagits på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare vid försöksperinission eller utskrivning

från anstalten meddelas lydnadsföreskrifter av varierande innehåll. Sålunda

kan föreskrivas, att den intagne skall uppdraga åt nykterhetsvårdens

organ att omhänderha hans penningmedel. En sådan föreskrift får i allmänhet

betydelse främst för de flitpengar, som den intagne kunnat spara under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1!)61

anstaltsvistelsen. Emellertid förekommer det i mycket ringa utsträckning

att lydnadsföreskrift av detta innehåll meddelas. I stället tillämpas beträffande

flitpengar den ordningen, att ett mindre belopp utlämnas kontant till

vårdtagaren vid avgången, varvid hänsyn tages till hans närmaste behov av

kontanta medel, medan återstoden översändes till vederbörande nykterhetsnämnd.

Denna har sedermera att utlämna medlen till vårdtagaren under

förhållanden, som så långt möjligt utesluter att de användes för inköp av rusdrycker.

Nykterhetsnämnden har däremot icke rätt att innehålla pengarna,

om vårdtagaren kräver att utfå dem.

I förevarande motioner framhålles att de till den permitterade eller utskrivne

alkoholmissbrukaren överlämnade penningmedlen ofta användes av

honom för inköp av rusdrycker. Till förhindrande härav anser motionäTerna

det önskvärt, att nykterhetsnämnden eller övervakaren i varje särskilt

fall får rätt att disponera över dessa pengar. I syfte att nå detta resultat

föreslår de, att reglerna i nykterhetsvårdslagen om meddelande av lydnadsföreskrifter

göres mer tvingande genom att bestämmelsen att lydnadsföreskrifter

»må» meddelas utbytes mot ett stadgande att lydnadsföreskrifter

»bör» meddelas.

Skälen för att icke meddela alkoholmissbrukare, som lämnar vårdanstalt,

lydnadsföreskrift angående hans under anstaltstiden insparade penningmedel

har främst varit av vårdpsykologisk natur. Man har befarat, att ett mera

allmänt meddelande av sådana föreskrifter skulle inverka negativt på de intagnas

arbetslust. Vidare har det ansetts vara av värde alt vårdtagarnas psykiska

balans icke störes genom de irritationsmoment, som sådana föreskrifter

i allmänhet utgör; ett förhållande som bedömes vara av stor vikt för

vårdtagarnas möjligheter att undvika återfall.

Även om sålunda vissa skäl talar för den nuvarande ordningen, finner utskottet

i likhet med motionärerna det klart otillfredsställande, att alkoholmissbrukaren

omedelbart efter det han lämnat vårdanstalt skall kunna förfoga

över sina under anstaltstiden hopsparade penningmedel för inköp av

rusdrycker. Sådana inköp går som regel ut över vårdtagarens och hans familjs

nödvändiga behov av livsförnödenheter och liknande och kan dessutom

i väsentlig mån bidraga till återfall i spritmissbruk. Hela den för vårdtagaren

synnerligen betydelsefulla eftervården med ändamål att kvarhålla honom

i ett nyktert levnadssätt kan med andra ord äventyras. Dessa skäl väger

enligt utskottets mening så tungt, att en ändring av den nuvarande ordningen

bör genomföras, och nykerhetsvårdens organ i större utsträckning givas rätt

alt förvalta vårdtagarens penningmedel. Utskottet anser eu sådan åtgärd

väl motiverad jämväl mot bakgrunden av de ändringar som förra året genomfördes

i sjukförsäkringslagen, yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

av innebörd att medel, som enligt dessa författningar

utgick till person hemfallen åt alkoholmissbruk, skulle kunna utbetalas

till kommunal myndighet eller vederbörandes make eller annan person.

Eftersom redan nu lydnadsföreskrifter utfärdas i så gott som samtliga

fall — dock av annat innehåll än motionerna avser — främjas icke det an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

givna syftet av den lagändring motionärerna föreslår. I stället bör regler

utfärdas angående omfattningen av lydnadsföreskrifternas innehåll. Sådana

regler bör lämpligen meddelas i form av anvisningar utfärdade av socialstyrelsen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa»

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 507

och II: 597, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 31 oktober 1961

På andra lagutskottes vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson*, fröken Nordström, herrar Virgin och Eric Peterson;
från

andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Björkman, Gustavsson i

Alvesta, Svensson i Kungälv och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611024

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:357 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vattenlagen m. m., dels ock i ämnet väckta motione a1 i texten