Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrtioförsta sammanträde

1961-11-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:61, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrtioförsta sammanträde

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961

1

Nr (»1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation

av vissa av Internationella arbetsorganisationens

konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde

sammanträde och år 1958 vid dess fgrtioförsta sammanträde

(sjätte respektive sjunde sjöfartskonferensen)

antagna konventioner.

Genom en den 14 april 1961 dagtecknad proposition, nr 163, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden, föreslagit riksdagen att godkänna att Sverige ansluter

sig

dels till en vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1946 vid

dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöf artskonferensen) antagen konvention

(nr 73) angående läkarundersökning av sjömän,

dels ock — vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas mellan Sverige,

Danmark, Finland och Norge — till en vid organisationens konferens år 1958

vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagen

konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän.

Texterna till konventionerna har såsom bilagor (Bil. A och B) fogats till

propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet hänvisa till nämnda

bilagor.

Internationella arbetsorganisationens beslutande församling — Internationella

arbetskonferensen — har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande

sjöfolkets arbetsförhållanden. Sju sammanträden — sjöfartskonferenser

—• har sålunda hållits, vilka uteslutande avsett sådana frågor. De två

senaste sjöfartskonferenserna — den sjätte och den sjunde — ägde rum i

Seattle år 1946 respektive Geneve år 1958. Vid den förstnämnda antogs konventionen

(nr 73) angående läkarundersökning av sjömän och vid den sistnämnda

konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för

sjömän. Frågan om ratificering av dessa konventioner har tidigare förelagts

riksdagen genom propositionen nr 321 år 1947 respektive propositionen

nr 78 år 1959.

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Denna konvention, som trädde i kraft den 17 augusti 1955, har ratificerats

av fjorton stater, nämligen Argentina, Belgien, Bulgarien, Canada, Cuba,

Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal

och Uruguay.

För att skapa garanti för ett gott hälsotillstånd bland sjömän har såsom

villkor för anställning i skeppstjänst i konventionen föreskrivits, att läkar
1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961

intyg skall företes av sjöman. Konventionen äger tillämpning på samtliga

sjömän ombord på fartyg om minst 200 tons bruttodräktighet i såväl inrikes

som utrikes fart. Anställning får ske, endast såframt företett läkarintyg

visar att sjömannen är duglig för det arbete, med vilket han skall sysselsättas

till sjöss. Utfärdandet av intyg skall föregås av undersökning av

legitimerad läkare. Intyget skall ha en giltighet av högst 2 år eller, såvitt

avser färgsinnet, högst 6 år.

Vid behandlingen år 1947 av frågan om konventionens ratificering anmälde

dåvarande chefen för handelsdepartementet, att bl. a. denna konvention

i stor utsträckning berörde ämnen, som då utreddes, och att i yttrandena

över konventionen föreslagits att den för det dåvarande icke skulle

ratificeras. Departementschefen anslöt sig till denna mening. — Andra lagutskottet

(utlåtande nr 49) ansåg likaså, att med avgörandet av frågan om

konventionens ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet

på området borde dock eftersträvas, att konventionen så småningom

skulle kunna ratificeras. — Detta blev också riksdagens beslut.

Bestämmelserna om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg för

sjömän återfinnes i 32 § sjölagen, 27 § sjömanslagen och 6 § sjöbefälskungörelsen.

Intill utgången av juni 1961 gällde i hithörande avseenden även bestämmelser

i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i

riket samt sjömäns på- och avmönstring in. in. (sjömanshuskungörelsen)

ävensom i förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående vissa villkor

beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning

å fartyg i viss fart m. m.; jfr förordningen den 31 december 1917 (nr

932) angående läkarintyg för sjöfolk.

Beträffande innehållet av dessa bestämmelser får utskottet hänvisa till

propositionen s. 3 f. Här må endast nämnas att frånsett en bestämmelse, som

syftade till en läkarundersökning vart fjärde år av den vaktindelade personalens

syn- och hörselförmåga, ingenting föreskrevs om kontinuerlig läkartillsyn

av sjömännen. För det stora antal sjömän, som regelbundet mönstrades

utomlands, förekom över huvud taget inte någon allsidig läkartillsyn.

Samma var förhållandet med dem, som här i landet sysselsattes i den inrikes

farten.

Spörsmålet om ändrad utformning av de svenska bestämmelserna om läkarundersökning

av sjöfolk har haft nära samband med frågan om reglerna

för mönstring och registrering av sjömän. Sedan 1960 års riksdag behandlat

ett i proposition nr 124 framlagt förslag angående nya bestämmelser

härom, har den 14 april 1961 utfärdats en förordning om registrering

och mönstring av sjömän (mönstringsförordning). Samtidigt har utfärdats

en kungörelse angående läkarintyg för sjöfolk.

Genom mönstringsförordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1961, upphävdes

1925 års förordning och — med vissa undantag — bestämmelserna i

sjömanshuskungörelsen. Kungörelsen angående läkarintyg för sjöfolk ersätter

från och med sagda dag 1917 års förordning i ämnet.

Enligt de nya bestämmelserna skall en regelbunden hälsokontroll av sjö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961

3

männen ske genom en grundlig läkarundersökning vartannat år. Intyg över

sådan undersökning får i allmänhet åberopas vid inskrivning och mönstring

som sker intill två år efter utfärdandet. I enlighet med konventionens gränsdragning

har kravet på en sådan kvalificerad läkartillsyn endast upprätthållits

vid påmönstring av sjöfolk på fartyg med en bruttodräktighet av 200

registerton eller mera. I övriga fall skall nuvarande mera summariska läkarundersökning

även framdeles få godtagas.

De bestämmelser om läkarkontroll av sjömän, som sålunda gäller från

och med den 1 juli i år, uppfyller konventionens krav. Med hänsyn härtill

förordar föredragande departementschefen, statsrådet Lange, att konventionen

om läkarundersökning av sjömän ratificeras.

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

Konventionen, som trädde i kraft den 19 februari 1961, har hittills ratificerats

av Ghana, Guatemala, Honduras och Tunisien. Det bör tilläggas, att

Storbritannien — utan att ännu ha ratificerat konventionen men i anledning

av densamma -— den 1 juni 1960 utfärdat författning om identitetshandling

för brittiska sjömän, vilken författning trädde i kraft den 1 september

samma år och då ersatte en motsvarande författning av år 1942. Enligt

uppgift avses ratificering av konventionen komma att ske från brittisk sida.

Beträffande innehållet i konventionen, gällande svenska bestämmelser

samt de yttranden, som avgivits över konventionen, torde få hänvisas till

det såsom bilaga till propositionen 1959: 78 fogade utdraget av statsrådsprotokollet

s. 5—12. Här må endast erinras om att konventionens syfte är

att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell identitetshandling

för sjömän samt att en dylik identitetshandling skall berättiga innehavaren

dels att återvända till det land, vilket utfärdat identitetshandling

för honom, dels att gå i land i främmande hamn och dels att genom främmande

länder företaga sådana resor, som betingas av hans på- och avmönstring

av fartyg.

Vidare må erinras om att departementschefen vid anmälan av nämnda

proposition gav sin fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn

till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om

upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna ansågs emellertid

frågan om konventionens ratificering av de nordiska länderna vara en

gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Det anfördes

därvid vidare, att utlänningskontrollmyndighelerna i såväl Sverige som

Danmark, Finland och Norge rest erinringar mot en ratificering av konventionen

på grund av de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt

skulle uppstå vid dess tillämpning, men att spörsmålen härom skulle bli

föremål för gemensamma nordiska överläggningar mellan representanter för

sjöfarlsmyndigheterna och för utlänningskontrollmyndigheterna. I avbidan

på dessa överläggningar ansågs en ratificering av konventionen från svensk

sida icke kunna förordas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (19/1959) att det enligt utskottets

åsikt var angeläget att Sverige genom att ratificera konventionen

bidrog till att dess regler snarast genomfördes och att utskottet således helt

delade departementschefens positiva inställning till konventionens syfte. -—- Riksdagen hade samma mening.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Sedan frågan om ratificering av konventionen angående nationella identitetshandlingar

för sjömän behandlats av 1959 års riksdag, har frågan varit

föremål för överläggningar mellan representanter för de nordiska ministerier,

som handlägger sjöfartssociala ärenden, och för de nordiska ministerier,

som handhar frågor om utlänningskontrollen. Man har därvid å svensk,

dansk och norsk sida blivit ense om att konventionen bör ratificeras, dock

under förutsättning att även Storbritannien ratificerar densamma. På finsk

sida har man ännu icke kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande.

Detta kan dock förväntas ske under hösten 1961. Såsom framhölls vid anmälan

av propositionen 1959: 78 i ämnet är — med hänsyn till överenskommelsen

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av

passkontrollen vid de internordiska gränserna — frågan om ratificering av

konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet,

som måste lösas enhetligt. Samtidigt som jag tillstyrker, att konventionen ratificeras

för Sveriges del, vill jag på grund av förut angivna omständigheter

förorda, att ratificering sker först vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas

mellan de nordiska länderna.

Någon lagändring i anledning av ratificeringen är inte erforderlig.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att Sverige ansluter sig

till ifrågavarande konventioner.

På grund därav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 163.

Stockholm den 7 november 1961

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Virgin

och Thorsten Larsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,

fru Ekendahl, herr Bengtsson i Varberg, fru Gunne, herrar Fredriksson*,

Gustavsson i Alvesta* och Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611154

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m- a1 i texten