Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsförmåner åt vissa grupper av kvinnor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt nr 190 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

1961-02-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsförmåner åt vissa grupper av kvinnor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt nr 190 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsförmåner

åt vissa grupper av kvinnor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av

fru Hamrin-Thorell m. fl. samt nr 190 i andra kammaren av fröken

Elmén m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag om möjligt måtte föreläggas

1962 års riksdag angående möjligheterna att bereda pension före 67

år till dem, som på grund av skötseln av föräldrar eller andra anförvanter

inte blivit i tillfälle att ha förvärvsarbete eller som av annan orsak har

starkt reducerade försörjningsmöjligheter; samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

och förslag dels angående pensionsförmåner före 67 år till kvinnor, som

under längre tid sammanbott med män utan att äktenskap ingåtts, samt

dels angående pensionsförmåner till frånskilda kvinnor».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 158.

I motionerna behandlas pensionsfrågan för tre olika grupper av kvinnor,

nämligen

a) hemmadöttrarna, d. v. s. ogifta kvinnor, som stannat i hemmet och tagit

vård om föräldrar eller andra anhöriga, samt därmed jämställda grupper,

b) hushållerskorna, varmed i motionerna avses ogifta kvinnor, vilka

sammanlever med män under äktenskapsliknande förhållanden men icke

tidigare varit gifta med mannen eller har eller har haft barn med honom,

samt

c) de frånskilda kvinnorna.

Utskottet kommer i det följande att — utom såvitt gäller utskottets eget

yttrande — behandla pensionsfrågan för envar av de ovannämnda grupperna

för sig.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Hemmadöttrarna och därmed jämställda grupper

Motionerna

I motionerna hävdas, att frågan om pension till hemmadöttrarna från

den dag då deras vårduppgift upphört närmast är en fråga om förtida

uttag av folkpension. Denna fråga är under utredning av 1958 års socialförsäkringskommitté.

Enligt motionärernas uppfattning borde därför

hemmadöttrarnas pensionsfråga utredas av socialförsäkringskommittén.

Emellertid har frågan, i enlighet med en hemställan från 1960 års riksdag,

överlämnats till socialpolitiska kommittén att av denna beaktas vid

dess utredningsarbete. Motionärerna befarar, att frågans lösning försenas

genom att två kommittéer sysslar därmed. I motionerna förutsättes, att

Kungl. Maj :t i mån av behov samordnar utredningsarbetet samt att detta

bedrives så skyndsamt att förslag om möjligt kan föreläggas 1962 års

riksdag.

1958 års A-riksdag

I samband med pensionsfrågan behandlade 1958 års A-riksdag två motioner

(1:316 och 11:407), vari uttalades önskemål om invalidpension

till bl. a. kvinnor som till framskriden ålder vårdat eller uppfostrat anhöriga

m. fl. I sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anförde

särskilda utskottet, att utskottet i det föregående berört en åtgärd för att

åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67

års ålder, nämligen genom förtida uttag av ålderspension. En annan metod

vore att mildra kravet på arbetsförmågans nedsättning vid bedömandet

av rätten till invalidförmåner. Utskottet ville vidare peka på möjligheten

att tillgodose de framförda önskemålen genom en lämplig utformning av

reglerna för bedömningen av invaliditet i det enskilda fallet. Utskottet,

som i det föregående förordat, att en utredning tillkallades för att utreda

invalidpensioneringens problem, förutsatte, att vid denna utredning skulle

undersökas de av utskottet berörda olika möjligheterna att i ökad utsträckning

bereda rätt till pension före 67 år.

1958 års socialförsåkringskommitté

I direktiven för 1958 års socialförsåkringskommitté erinrades om att

riksdagen föreslagit, att invalidpensioneringens problem skulle utredas

samt att vid en sådan utredning borde undersökas olika åtgärder för att

åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67

år, varvid bl. a. frågan om rätt att uttaga ålderspension före nämnda

ålder borde bli föremål för fortsatt utredning. Bl. a. de sålunda skisserade

utredningsuppgifterna anförtroddes kommittén. Kommittén väntas framlägga

förslag i ämnet under innevarande halvår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 3

1960 års riksdag

I samband med sin behandling av reformen på änkepensioneringens område

(prop. nr Ib, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175) behandlade

1960 års riksdag motioner (I: 316 och II: 391, I: 575 och II: 713

samt I: 578 och II: 716) som syftade till att bereda hemmadöttrar och liknande

grupper bättre socialt försäkringsskydd. Andra lagutskottet anförde

i anledning av motionerna:

I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa i

inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov

av men inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla förmåner

från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k. hemmadöttrarna,

d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet

och tagit vård om sina föräldrar till dessas död. Det framhålles, att sådana

kvinnor på grund av ensidigt och isolerat levnadssätt ofta har svårigheter

att efter föräldrarnas död skaffa sig försörjning. Eftersom de i allmänhet är

under 67 år kan de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras

i allmänhet låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga

eller allenast ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.

Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes

motioner (1:316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning

av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss man

kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.

En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var att

mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde, att

frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten till

invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget har

anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.

Enligt utskottets mening torde de i föreliggande motioner aktualiserade

frågorna inte helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller

genom förtida uttag av ålderspension. Ytterligare åtgärder kan bli erforderliga.

Innan slutlig ståndpunkt kan tagas härtill synes en utredning böra

ske i syfte att kartlägga föreliggande behov och eventuellt erforderliga

åtgärder. Det torde vara lämpligt att detta utredningsarbete får ske i anslutning

till socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet förordar därför

att föreliggande motioner överlämnas till kommittén för att av denna beaktas

vid dess fortsatta arbete.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet förordat.

Motionerna har sedermera överlämnats till socialpolitiska kommittén,

där förevarande frågor för närvarande är under utredning.

Hushållerskorna

Gällande bestämmelser

Änkepension enligt folkpensioneringslagen kan i vissa fall utgå till

kvinna, som vid mannens död inte var gift med honom. I 3 § 4 mom.

fjärde stycket stadgas sålunda, att ogift eller frånskild kvinna eller änka,

1 * ■—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 and. Nr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling

vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn

med honom, likställes i fråga om rätt till änkepension med änka. I överensstämmelse

härmed stadgas i 12 §, att med gift pensionsberättigad

likställes i lagen pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med

annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har

haft barn.

Historik

Före den 1 juli 1960 reglerades frågan om att likställa ogift pensionsberättigad

med gift uteslutande i 12 §, där det stadgades, att, där särskilda

skäl föreligger, ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må vid

tillämpningen av folkpensioneringslagen anses såsom gift med denne. I

rättspraxis gavs änkepensionsreglerna den tolkningen att, om en sådan

äktenskapsliknande sammanlevnad som avsågs i 12 § förelegat mellan

man och kvinna, kvinnan vid den samboende mannens död ansågs jämställd

med änka i fråga om rätt till änkepension.

1958 års socialförsäkringskommitté anförde i sitt förslag till förbättrade

änkepensioner (SOU 1959: 32), att slopandet av inkomstprövningen

och höjningen av pensionsbeloppen borde liksom den stora utvidgningen

av kretsen pensionsberättigade ge anledning till försiktighet vid de nya

bestämmelsernas utformning, och man borde därför i den kommande lagstiftningen

iakttaga större återhållsamhet vid beviljande av änkepension

åt kvinna, som ej varit gift med mannen, än enligt dåvarande praxis.

Enligt kommittén kunde det antagas, att den kvinnliga kontrahenten

i utomäktenskapliga förbindelser var förvärvsarbetande i större utsträckning

än gifta kvinnor, åtminstone när förbindelserna var barnlösa. En

restriktivare inställning i fråga om änkepension till ogifta, barnlösa kvinnor

skulle därför på grund av inkomstprövningen i praktiken inte innebära

att något mera nämnvärt antal kvinnor skulle komma i sämre läge än enligt

dåvarande praxis. Kommittén föreslog därför att av de ogifta kvinnorna

endast sådana skulle vara berättigade till änkepension som stadigvarande

sammanbodde med en ogift man och antingen hade eller hade haft barn

med honom. Det torde, framhöll kommittén, i huvudsak vara i de fall där

det finns gemensamma barn som kvinnan för sin försörjning är beroende

av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat att

vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension.

Kommitténs förslag avstyrktes vid remissbehandlingen av pensionsstyrelsen

men tillstyrktes av övriga remissinstanser som yttrade sig däröver.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anslöt sig i propositionen

nr 75 år 1960 till socialförsäkringskommitténs uppfattning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 5

och framhöll därvid, att förutsättningarna för att utge änkepension aven

då kvinna inte var gift med den avlidne mannen borde vara anknutna

till vissa lätt konstaterbara fakta. Departementschefen föreslog dock en

viss utvidgning i förhållande till kommitténs förslag, därigenom att i förevarande

avseende med gift kvinna borde likställas jämväl ogift kvinna,

som tidigare varit gift med mannen.

I anslutning till förslaget om nya regler för rätten till änkepension för

ogift kvinna föreslog socialförsäkringskommittén motsvarande ändringar

i de allmänna reglerna i 12 § om i vilka fall ogift pensionsberättigad skall

i pensionshänseende likställas med gift. De sålunda föreslagna reglerna

överensstämde med vad som föreslagits i fråga om rätten till änkepension.

Kommitténs förslag rönte i denna del kritik från pensionsstyrelsen, som

i sitt remissyttrande ansåg det obestridligt, att den föreslagna ändringen

skulle göra lagtillämpningen enklare, men fann det lika klart att denna synpunkt

inte kunde vara avgörande för bestämmelsernas avfattning. Styrelsen

påpekade, att de föreslagna bestämmelserna inte skulle undanröja vad som

vid tillkomsten av den dåvarande 12 § ansågs verka synnerligen stötande

för rättsmedvetandet, nämligen att personer, vilka sedan en följd av år

sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt

högre pension än om de varit gifta. Kritiken mot 12 § från pensionsnämnder

och styrelsens ombud in. fl. hade, framhöll styrelsen, varit stark

men den hade inte gått i riktning mot en inskränkning av bestämmelsernas

tillämpningsområde utan tvärtom i riktning mot en utvidgning av detsamma.

Pensionsstyrelsen sade sig ha klart för sig, att det ingalunda var

en enkel sak att komma till en rättvis avvägning av de spörsmål, som den

dåvarande 12 g var avsedd att lösa. Styrelsen fann i varje fall att man inte

utan ytterligare utredning kunde träffa ett avgörande i frågan.

Departementschefen anförde i förevarande fråga:

Syftet med den förevarande bestämmelsen är att förhindra att det ställer

sig ofördelaktigare i pensionshänseende att sammanleva i äktenskap än i

en fri förbindelse. Däremot skulle det uppenbarligen föra för långt att låta

den omständigheten att pensionärer har gemensam bostad leda till en minskning

av deras pensioner. Gränsen mellan de fall som bör likställas med äktenskap

i pensionsavseende och övriga fall av samboende dragés nu med

hjälp av begreppet »sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden».

Det ligger i öppen dag att man vid prövningen av om detta villkor ar

uppfyllt står inför mycket vanskliga avgöranden och att utrymmet för rent

skönsmässiga överväganden blir stort. Regler, som anknyter till objektivt

lättare konstaterbara fakta, torde vara ett önskemål, som i inte u*~

sträckning vinner förståelse hos pensionsnämnderna. Socialförsäkringskommitténs

förslag bygger likaledes på uppfattningen att en gransdragning,

som anknyter till oomtvistliga faktiska omständigheter, är att föredraga

framför den nuvarande mera allmänt hållna regeln. .lag delar denna

uppfattning och anser den av kommittén föreslagna bestämmelsen lämplig.

Några allmängiltiga regler av det slag som nyss framhållits såsom önskvärda

torde inte kunna uppställas om man vill utsträcka möjligheten att be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

trakta icke gifta pensionärer som gifta utöver vad kommittén föreslagit.

Jag förordar alltså, att nämnda möjlighet begränsas till de fall då man och

kvinna stadigvarande sammanbor samt antingen tidigare varit gifta med varandra

eller också har eller har haft barn tillsammans. Om både mannen

och kvinnan är pensionärer utgår alltså i dessa fall pensionen till vardera

med det för en gift pensionstagare bestämda beloppet. Endast i dessa fall

kan hustrutillägg beviljas, oaktat lagligt äktenskap inte föreligger.

De sålunda föreslagna ändringarna (3 § 4 mom. fjärde stycket och 12 §

folkpensioneringslagen) föranledde inte någon erinran från riksdagens sida

(andra lagutskottets utlåtande nr 20/1960, rskr. nr 175).

Motionerna

I motionerna erinras om att sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden

numera kan grunda rätt till hustrutillägg och änkepension endast

om de samboende tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller

har haft barn tillsammans. Motionärerna framhåller, att en icke oväsentlig

grupp kvinnor, som sammanbor med män utan att äktenskap ingåtts, genom

de nya reglerna berövats möjligheten att erhålla änkepension. Enligt motionärernas

mening befinner sig dessa kvinnor i avseende å rätten till pension

i ungefär samma situation som hemmadöttrarna.

De frånskilda kvinnorna

Historik

Frågan om pensionsförmåner åt frånskild kvinna, vilkens förutvarande

man avlider, prövades av 1958 års socialförsäkringskommitté, som föreslog,

att en pension, motsvarande hälften av änkepensionen, skulle utgå till kvinnan

vid den förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar

i fråga om ålder och förekomst av barn som om äktenskapet upplösts

först genom mannens död. Dock skulle inte pensionsrätt föreligga, om

äktenskapsskillnaden beviljats på talan av mannen under åberopande av

vissa omständigheter, som innebar att hustrun grovt åsidosatt sina plikter

mot mannen.

Vid remissbehandlingen utsattes kommitténs förslag för kritik i vissa

yttranden. Bl. a. påpekades, att förslaget skulle leda till pensionsrätt för

kvinnor, vilkas försörjningsläge inte alls påverkades av att den förutvarande

mannen avlider.

Socialförsäkringskommitténs förevarande förslag behandlades i propositionen

nr 75 till 1960 års riksdag. Föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, anslöt sig därvid till kritiken och anförde:

För egen del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten

bor reserveras för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda

kvinnan kommer i ett sämre försörj ningsläge genom mannens död. Kommitténs

förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning

av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom

kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frågan

om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste

även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För

sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande

det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en

och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera

frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grunden

för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén,

som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen,

har även uppmärksammat frågan om frånskild makes

pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kommunal

och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse

i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hithörande

spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes

mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen

inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra

övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den samlade

lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som

enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför

inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt

för frånskilda kvinnor.

Detta departementschefens ställningstagande föranledde icke någon erinran

eller särskilt uttalande från riksdagens sida (andra lagutskottets utlåtande

nr 20/1960, rskr. nr 175).

Motionerna

Motionärerna erinrar om att pensionsfrågan för de frånskilda kvinnorna

ännu inte blivit tillfredsställande löst.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågan om pension till tre olika grupper

av kvinnor, vilka enligt gällande regler icke kan före 67 års ålder erhålla

folkpension i annan form än invalidpension.

Den första gruppen är hemmadöttrarna, varmed brukar avses äldre ogifta

kvinnor, vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra

anhöriga. Motionärerna erinrar om det utredningsarbete, som bedrives av

1958 års socialförsäkringskommitté och som bl. a. avser en reformering av

invalidpensioneringen samt möjligheterna till förtida uttag av ålderspension,

samt vidare om de undersökningar som socialpolitiska kommittén för

närvarande bedriver för att kartlägga behoven av stödåtgärder bl. a. åt denna

grupp av kvinnor. I motionerna hemställcs att kommittéernas arbete måtte

samordnas i denna del i syfte att förslag om pensioner före 67 års ålder

till hemmadöttrarna och andra grupper i liknande situation skall kunna

föreläggas nästa års riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Fjolårets riksdag behandlade motioner, som syftade till att bereda socialt

försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. fl. Riksdagen uttalade därvid,

att denna fråga inte torde helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen

eller genom ett förtida uttag av ålderspension, varför ytterligare

åtgärder kunde bli erforderliga. Innan slutlig ståndpunkt togs till

eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning ske i syfte att kartlägga

behoven härav. Riksdagen ansåg lämpligt att en sådan utredning skedde i

anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete. I enlighet med vad riksdagen

anfört har motionerna överlämnats till socialpolitiska kommittén

för att beaktas av denna vid dess fortsatta arbete.

Enligt utskottets mening saknas anledning att nu förorda en annan behandling

av frågan om socialt försäkringsskydd för hemmadöttrarna m. fl.

än den fjolårets riksdag föreslog. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandena

i denna del.

I motionerna har vidare tagits upp frågan om pension till ogifta kvinnor,

som sammanlever med en man under äktenskapsliknande förhållanden.

Enligt gällande regler kan sådan kvinna få änkepension eller hustrutillägg,

endast under förutsättning att hon antingen tidigare varit gift med mannen

eller ock har eller har haft barn med honom. Motionärerna begär en

utredning, syftande till att införa möjligheter för dessa kvinnor att få

hustrutillägg och änkepension, även om nyssnämnda förutsättningar inte

är uppfyllda.

De nu gällande reglerna på förevarande område trädde i kraft den 1 juli

1960. Dessförinnan gällde bestämmelser som i huvudsak överensstämde med

de av motionärerna nu framställda önskemålen. Förutsättningen för hustrutillägg

och änkepension i förevarande fall var sålunda bl. a., att kontrahenterna

sammanlevde resp. sammanlevat »under äktenskapsliknande förhållanden».

Ett av de huvudsakliga motiven för de nya reglerna var, att

pensionsrälten borde anknytas till lätt konstaterbara fakta i stället för att

i många fall vara beroende av rent skönsmässiga avgöranden. Då de nya

reglerna antogs av fjolårets riksdag, fann riksdagen inte anledning till

erinran eller särskilt uttalande.

Enligt utskottets mening talar starka sakliga skäl för den lösning av förevarande

fråga som beslöts i fjol. Med hänsyn härtill och då därefter inte

förekommit något som bör föranleda till ett ändrat ställningstagande, kan

utskottet inte heller biträda detta motionsyrkande.

I motionerna begäres slutligen, att frågan om pensionsförmåner till de

frånskilda kvinnorna måtte utredas. Denna fråga har prövats av 1958 års

socialförsäkringskommitté, som i sitt betänkande »Förbättrade familjeförmåner

från folkpensioneringen m. in.» framlade förslag om sådana pensionsförmåner.

Denna del av betänkandet utsattes dock för kritik vid remissbehandlingen

och ledde därför inte fram till något lagförslag. I propositionen

nr 75 till 1960 års riksdag redovisade föredragande departementschefen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 9

sina skäl härför. Därvid anförde han bl. a., att frågan om frånskilda kvinnors

pensionsrätt inte ägnade sig fö/r att lösas separat inom folkpensioneringen

utan borde i stället övervägas i ett större sammanhang, lämpligen

vid utarbetandet av den samlade lagstiftning, inbegripande både folk- och

tilläggspensioneringen, som förutskickades vara genomförd år 1963. Enligt

vad utskottet inhämtat är också frågan för närvarande föremål för

övervägande inom socialdepartementet. Med hänsyn härtill synes någon

framställning från riksdagens sida inte påkallad.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 158 och II: 190, icke matte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herr Birke och fröken

Nordström;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herrar Odhe, Wahlund*, fröken Sandell, herrar

Fredriksson och Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

avseende pensionsförmåner åt hemmadöttrarna

och därmed jämställda grupper

av fru Hamrin-Thorell, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Anderson

i Sundsvall, Wahlund och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 8, som börjar med orden »Enligt

utskottets mening saknas» och slutar med orden »denna del», bort ersättas

med text av följande lydelse.

»Enligt utskottets mening är frågan om socialt försäkringsskydd för

heinmadöttrar och andra grupper, som på grund av liknande omständigheter

saknar försörjningsmöjligheter, till övervägande del en fråga om rätt

till uttag av ålderspension före 67 års ålder. Nämnda problem ligger inom

1958 års socialförsäkringskommittés utredningsuppdrag. Som framgått av

det föregående beslöt emellertid 1960 års riksdag att hänskjuta frågan om

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

socialt försäkringsskydd till socialpolitiska kommittén för kartläggning

av behovet och eventuellt erforderliga åtgärder. Genom att tvenne utredningskommittéer

erhållit uppdrag att utreda samma problemkomplex föreligger

enligt utskottets mening risk för försening av ärendet. Då det är av

stor vikt, att den här aktualiserade frågan snarast möjligt erhåller en tillfredsställande

lösning, förutsätter utskottet att utredningsarbetet i denna

del samordnas eller i vart fall att socialpolitiska kommitténs kartläggning

av problemet drives med sådan skyndsamhet att förslag i ärendet kan föreläggas

1962 års riksdag.»

b) att utskottet i frågan om pension till hemmadöttrarna och därmed

jämställda grupper bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 158

och II: 190, i motsvarande del måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att förslag om möjligt förelägges 1962 års

riksdag angående möjligheterna att bereda pension före 67

år till dem som på grund av skötsel av föräldrar eller av

andra orsaker inte blivit i tillfälle att ha förvärvsarbete».

<!•>,.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM •!

103050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.