Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m.
1961-12-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
1
Nr 74
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om undanförsel och förstöring, m. m.
Genom en den 10 november 1961 dagtecknad proposition, nr 202, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag om undanförsel och förstöring; och
2) lag om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angående
skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser.
Författningsförslagen är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avel. Nr 74
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 ''y år 1961
Förslag
till
Lag om undanförsel och förstöring
Härigenom förordnas som följer.
Undanförsel
1 §•
För att förhindra, att varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg, arkivalier,
böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål ävensom annan egendom
av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna
genom krigshandlingar förstöras eller annorledes gå förlorade eller för att nå
en från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning av egendom
av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, äger Konungen eller
den myndighet Konungen bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner
sig, besluta, att sådan egendom skall föras från den plats där den finnes
till annan förvaringsplats (undanförsel). Dylikt beslut må ock avse förflyttning
av viss industriell eller annan verksamhet av betydelse som ovan
sagts.
Påkallas eljest av utomordentliga förhållanden undanförsel för ändamål
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke besluta
därom.
Egendom må ej utan tillstånd eller på andra villkor än dem som angivas
i tillståndet flyttas från den plats dit egendomen undanförts. Vad nu sagts
skall icke utgöra hinder för distribution av egendomen i försörjningssyfte
eller förflyttning som eljest är förenlig med undanförselns ändamål.
2 §.
För det ändamål och i den ordning som i 1 § sägs kan föreskrivas, att egendom
som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område av riket eller
ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på villkor, som angivas
i tillståndet.
3 §.
Har beslut om undanförsel meddelats, åligger det ägare eller innehavare
av egendom, som omfattas av beslutet, att, där ej annat angivits, ombesörja
undanförseln och därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande
denna, som må hava meddelats. Möter hinder att ombesörja undanförseln.
skall anmälan härom ofördröj ligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen
finnes eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till denna
myndighet.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande åtgärder
för undanförseln ävensom att, då myndighet ombesörjer undanförseln,
lämna nödigt biträde vid dess genomförande.
4§.
För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till
fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för medverkan vid förberedande
åtgärder eller biträde vid undanförselns genomförande utgår ersättning av
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 dr 1961
3
statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har kostnad
eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel och
står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava
medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning
av statsmedel.
Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller innehavaren
pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån han
enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv
verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.
Anspråk på ersättning enligt första stycket prövas i den ordning som är
stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Förstöring
5 §•
Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens innehav
därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall
falla i fiendens hand och möter hinder mot undanförsel av egendomen, äger
Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egendomen
skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).
6 §•
Vad i 3 § är stadgat om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträffande
förstöring.
För medverkan vid förberedande åtgärd för förstöring skall ersättning av
statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.
Särskilda bestämmelser
7 §•
Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats, äger myndighet,
som Konungen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen,
transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erforderligt
för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i
allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.
8 §•
Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med straffarbete i högst två år straffes
1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter
alt verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom
givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter
att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt
2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter
mot förhud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga
villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd
med straff, må rätten, i den män det finnes skäligt, förklara egendom, som
undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen
ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för
egendomens värde.
lf fl ihan (/ till riksdagens protokoll 19G1. 9 samt. 2 avd. Nr 74
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
9 §•
Mot beslut, som enligt 1, 2, 3 eller 5 § eller 6 § första stycket meddelats av
annan än Konungen, må talan icke föras.
10 §.
Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda
föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda
för krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk samt
företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet.
11 §•
Konungen äger föreskriva särskilda åtgärder, ägnade att underlätta genomförandet
av undanförsel och förstöring, ävensom i övrigt meddela de
närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.
Genom denna lag upphöra bestämmelserna i 40—43 och 66—68 §§ civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 jämte till dessa paragrafer anslutande bestämmelser
i 9 kap. samma lag att gälla.
Förslag
till
Lag
om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angaende skyldighet
att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser
Härigenom förordnas, att lagen den 14 oktober 1939 angående skyldighet
att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser skall upphöra
att gälla.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1944 års civilförsvarslag rörande
undanförsel och förstöring — vilka enligt övergångsstadgande till 1960
års civilförsvarslag gäller intill dess särskild lagstiftning i ämnet kommer
till stånd — skall ersättas med en lag om undanförsel och förstöring.
Lagförslaget bygger väsentligen på gällande lagstiftning. Föreslagna ändringar
syftar till att anpassa lagreglerna efter nu rådande förutsättningar,
främst betingade av den vapentekniska utvecklingen och planerna på om
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
fattande utrymningar. Liksom hittills föreslås den grundläggande författningen
få karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur, avsedd att kompletteras
med tillämpningsföreskrifter och med anvisningar, vilka lätt kan
ändras efter utvecklingens krav. I enlighet härmed innehåller den föreslagna
lagen i huvudsak de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstöring
med angivande av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande samt
ersättningsprinciper.
Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1962.
Vidare föreslås i propositionen, att lagen angående skyldighet att meddela
uppgifter om kostnader för krigsleveranser upphäves.
Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar vad föredragande
departementschefen anfört i propositionen. I fråga om gällande
bestämmelser samt det betänkande, som legat till grund för propositionen,
ävensom remissyttranden får utskottet hänvisa till propositionen.
Lagrådet har icke funnit anledning till erinran mot de framlagda lagförslagen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har i samband med
förslagets avlåtande till lagrådet anfört:
»Det förslag till lag om undanförsel och förstöring, som riksnämnden efter
samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden
och sjukvårdsberedskapsnämnden framlagt, bygger i huvudsak på gällande
lagstiftning. Föreslagna ändringar syftar till att anpassa lagbestämmelserna
efter numera rådande förutsättningar. Förslaget och motiven för detsamma
har överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
I många yttranden understryks behovet av en reviderad lagstiftning och
konstateras att förslaget synes väl anpassat efter utvecklingens krav. Jag
kan i allt väsentligt biträda den uppfattning som sålunda kommit till uttryck.
Därest den grundläggande författningen i ämnet liksom hittills får
karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur och kompletteras med tilllämpningsföreskrifter
samt med anvisningar, vilka lätt kan ändras i takt
med utvecklingen, bör enligt min mening författningskomplexet kunna bli
ett användbart instrument för planläggning och verkställighet av undanförsel
och förstöring. Från beredskapssynpunkt framstår det såsom högst
angeläget att hithörande frågor blir tillfredsställande lösta.
Med hänsyn till den överensstämmelse som råder mellan gällande lagstiftning
och den föreslagna lagen anser jag mig kunna begränsa de allmänna
uttalandena till huvudsakligen sådana spörsmål, vilka föreslås bli lösta på
annat sätt än hittills eller beträffande vilka skilda åsikter framförts.
I fråga om undanförselns syfte torde skyddsändamålet — som
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
enligt gällande rätt utgör det enda motivet för undanförsel — alltjämt bli
av primär betydelse. Med tanke på det väsentligt ändrade utgångsläget, i
första hand till följd av massförstörelsevapnens utveckling och därav betingade
omfattande utrymningsplaner, måste emellertid de rena folkförsörjningssynpunkterna
hädanefter komma till tydligare uttryck. Enighet råder
sålunda om att möjlighet bör finnas att besluta om undanförsel jämväl för
att nå en från beredskapssynpunlct ändamålsenligare geografisk fördelning
av för försvaret eller folkförsörjningen viktigare förnödenheter även om
någon reell förbättring av skyddet därigenom icke uppnås. De ändrade betingelserna
synes också motivera att man slopar nuvarande uppdelning i två
huvudtyper av undanförsel samt anknytningen till civilförsvarsområden.
Det ligger i sakens natur, att tidpunkten för genomförande
av undanförsel är en betydelsefull faktor. För att undvika eller mildra
de komplikationer av skilda slag, som synes ofrånkomliga därest mobilisering,
utrymning och undanförsel måste genomföras i stort sett samtidigt, bör
strävan vara att åstadkomma erforderliga undanförselåtgärder i ett så tidigt
skede som det överhuvudtaget är möjligt. I syfte att vidga möjligheterna att
tidigare än vid krig eller krigsfara — då samtliga beredskapslagar är avsedda
att senast träda i tillämpning — vidta nödiga åtgärder föreslår jag att
i lagen upptages en bestämmelse av innebörd att under andra utomordentliga
förhållanden Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke skall äga förordna
om undanförsel.
Förslaget att genomförandet av undanförsel också fortsättningsvis
bör i princip ankomma på vederbörande ägare eller innehavare av
egendomen biträder jag. Skälet härför är icke blott att ägaren eller innehavaren
ofta har ett starkt eget intresse av att egendomen flyttas utan även och
kanske främst att myndigheterna saknar praktiska möjligheter att verkställa
undanförseln. Det är emellertid av största vikt att den enskilde vid behov
får hjälp av myndigheterna, i första hand länsstyrelserna, med anskaffande
av erforderliga resurser i form av transportmedel, arbetskraft m. m. I det
sammanhanget påkallar frågan om ianspråktagande av dylika resurser uppmärksamhet.
Jag delar riksnämndens och flera remissmyndigheters uppfattning
rörande behovet av särskilda förfoganderättsbestämmelser. Visserligen
kan i vissa lägen allmänna förfogandelagen förutsättas vara i tillämpning
och således möjliggöra ianspråktagande även för här avsett ändamål.
Emellertid är att märka att förfogandelagstiftningen ej täcker hela undanförselområdet
— arkivalier, kulturhistoriska föremål etc. faller exempelvis
utanför — och dessutom är det, såsom jag redan framhållit, synnerligen
önskvärt att undanförsel kan ske redan innan beredskapslagarna i övrigt
satts i tillämpning. Vid sådant förhållande torde särskilda förfoganderegler
i undanförsellagen vara erforderliga. Vad gäller transportmedel utgår jag
ifrån att undanförselmyndigheterna anlitar den allmänna civila transportledning,
som organiseras. Liksom riksnämnden är jag av den åsikten att
föreskrift om ianspråktagande av arbetskraft med särskild tjänsteplikt däremot
ej lämpligen bör komma i fråga. Man torde nämligen ha anledning
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
7
räkna med att, därest erforderlig arbetskraft ej finns att tillgå exempelvis
genom civilförsvarets försorg, tjänstepliktslagen blir tillämplig eller speciella
åtgärder i annan ordning vidtages.
Jag har förut berört frågan om undanförsel i tidigt skede. Härvid bör beaktas
möjligheterna till frivillig undanförsel, d. v. s. ägare eller innehavare
av egendom kan främst i eget intresse verkställa planenlig undanförsel, ehuru
sådan ej anbefallts. Det måste anses vara ett allmänt intresse att stödja
enskilda initiativ i den riktningen och myndigheterna bör därför i möjligaste
mån verka för att åstadkomma överenskommelser med olika företagare om
dylik undanförsel. Av avgörande betydelse är dock de ersättningsspörsmål
som härvid torde uppkomma. Såsom en del remissorgan påpekat lär riksnämndens
rekommendationer i fråga om ersättning icke vara tillräckliga för
att stimulera egendomsägare till frivillig undanförsel. Å andra sidan är det
icke möjligt att i förevarande sammanhang föreslå ersättningsregler av mera
generell innebörd. Såsom princip torde som riksnämnden förordat böra gälla,
att den som utför frivillig undanförsel, därest beslut om undanförsel
sedermera meddelas, ej skall komma i sämre ekonomiskt läge än den som
verkställer undanförsel först efter beslutet. Härutöver synes det emellertid
önskvärt att statsmedel ställs till förfogande så att riksnämnden och
andra fackmyndigheter efter överenskommelser i särskilda fall och beträffande
viktigare förnödenheter beredes möjlighet att helt eller delvis ersätta
egendomsägare för frivilliga undanförselåtgärder. Jag är i enlighet härmed
beredd att — - efter utredning av frågan inom fackmyndigheterna — medverka
till förslag till riksdagen om anvisande av visst anslag å beredskapsstat
för ändamålet.
Ett snabbt och effektivt utförande av undanförsel- och förstöringsåtgärder
förutsätter en omfattande planläggning. De föreslagna lagbestämmelserna
är liksom gällande lagstiftning avsedda att utgöra det författningsmässiga
underlaget för vidtagandet av nödiga åtgärder. Tyngdpunkten ligger
emellertid från beredskapssynpunkt på den planering som i skilda hänseenden
fordras för att det hela i en aktuell situation skall kunna fungera. Härvidlag
är planläggningen i såväl central som regional instans av största vikt.
Bestämmandet av undanförsel- och mottagningsområden, upprättandet av
organisationsplaner, frågor angående transportmedel, emballage, lagerlokaler
m. m. samt organisatoriska spörsmål av olika slag är väsentliga problem.
De riktlinjer riksnämnden uppdragit beträffande planläggningsarbetet kan
jag i väsentliga delar biträda. Erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen
kommer att utarbetas på grundval av det av riksnämnden framlagda kungörelseförslaget
med vederbörligt beaktande av vid remissbehandlingen och eljest
framkomna synpunkter. Jag är angelägen om att redan nu betona, att frågan
om länsstyrelsernas befattning med undanförseluppgifter måste särskilt
beaktas. Avslutningsvis vill jag framhålla, att ett planläggningsarbete under
senare år kontinuerligt bedrivits. Eu översyn och förnyelse av denna
planläggning är emellertid påkallad efter den senaste utvecklingens krav
och sedan delvis nya lagbestämmelser trätt i kraft.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
Till vissa frågor i samband med den föreslagna lagstiftningen torde jag
få återkomma i specialmotiveringen till förslaget.
Kungl. Maj :t har — i enlighet med riksnämndens förslag — genom kungörelse
den 6 juni 1957 (nr 292) om upphävande av kungörelsen den 2 december
1938 (nr 663) med vissa bestämmelser om krigsleveranser m. m. förordnat,
att sistnämnda kungörelse skall upphöra att gälla. I överensstämmelse
härmed torde — av skäl som anförts i riksnämndens framställning —
lagen angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser
böra upphävas.»
I specialmotiveringen till de olika stadgandena har departementschefen
anfört:
»1 §.
Såsom jag tidigare antytt bör den grundläggande bestämmelsen om undanförsel
av egendom vara så vid och elastisk att med stöd av densamma
erforderliga åtgärder kan vidtagas. Med denna utgångspunkt och under hänvisning
till vad jag uttalat i den allmänna motiveringen till lagförslaget vill
jag i det väsentliga biträda de av riksnämnden anförda synpunkterna. Den
föreslagna utvidgningen av undanförselobjekten till att avse även arkivalier,
böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål av allmän betydelse finner
jag högst angelägen. I enlighet med vad jag redan framhållit ter det sig
numera realistiskt att mera beakta de försörj ningsmässiga aspekterna, att
överge hittillsvarande anknytning till civilförsvarsområden samt att införa
ett sammanfattande undanförselbegrepp.
För att möjliggöra undanförselåtgärder i ett tidigt skede föreslår jag, enligt
vad i den allmänna motiveringen nämnts, en vidgad rätt för Kungl.
Maj :t att — med riksdagens samtycke — under andra utomordentliga förhållanden
än krig eller krigsfara besluta om undanförsel.
Anledning torde saknas att frångå den vanligen tillämpade tekniken att
i den grundläggande författningen överlåta på Kungl. Maj :t att bestämma,
vilken eller vilka myndigheter som bör få erforderliga befogenheter på det
aktuella området. I vilken utsträckning Kungl. Maj :t skall överlåta på underordnad
myndighet att förordna om undanförsel torde få bedömas särskilt
i varje aktuellt fall. Av naturliga skäl torde Kungl. Maj :ts beslut rörande
undanförsel i regel få mera generell karaktär under det att konkreta
avgöranden torde få delegeras.
Föreskriften i tredje stycket, vartill motsvarighet finns i gällande lagstiftning,
avser att förhindra ett kringgående av beslut om undanförsel.
4 §•
Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen vill jag
understryka att, såsom även riksnämnden uttalat, ersättning för transportkostnader
m. m. enligt första styckets första mening normalt avses skola utgå
av statsmedel. För att tydligare markera detta har också föreslagits en
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961
viss jämkning av ordatydelsen i förhållande till den nuvarande. Ehuiu undantagsbestämmelsen
således bör tolkas restriktivt, är den dock även enligt
min mening befogad i fall, då särskilda omständigheter föreligger. Stundom
torde nämligen undanförseln för vederbörande varuägare få anses vara av så
väsentlig betydelse — exempelvis då ett grosshandelsföretags varulager flyttas
från utrymningsorten till evakueringsort och därigenom möjlighet ges
att omsätta varorna — att undantagsvis kostnaderna eller del av dessa skäligen
bör bestridas av ägaren. — Vad gäller andra kostnader än direkta transportkostnader
m. m. synes det också fortsättningsvis motiverat att ersättning
av statsmedel utgår i mera begränsad omfattning. Den situationen, att
kostnaden stått i uppenbart missförhållande till den nytta undanförselåtgärden
medfört, kan t. ex. tänkas inträda då egendom av visst slag krävt
speciella anordningar i fråga om emballage och packning, då förvaringslokaler
av särskild beskaffenhet måst iordningställas etc. Skälighetsprövning
torde därvid få ske i det enskilda fallet.
Jag biträder uppfattningen, att med hänsyn främst till dess i sammanhanget
speciella karaktär bestämmelsen om retentionsrätt icke torde vara
erforderlig. I enlighet härmed har i departementsförslaget stadgandet fått
utgå.
Vad gäller ersättning för förlust av egendom till följd av undanförsel
eller förstöring bör alltjämt beaktas, att dylik förlust under vissa förutsättningar
kan behandlas såsom krigsskada. Gottgörelse kan följaktligen komma
i fråga jämlikt lagen om ersättning för krigsskada å egendom. I övrigt
torde sådana ersättningsfrågor böra lösas först i en aktuell situation, då det
allmänna ekonomiska läget och andra inverkande, på förhand okända faktorer
blivit klarlagda. Lagstiftning in casu eller andra erforderliga åtgärder
i syfte alt i möjligaste mån hålla vederbörande egendomsägare skadeslösa
torde då kunna påräknas.
5 §•
Anledning saknas enligt min mening att borttaga den redan i gällande
lagregel förekommande begränsningen »väsentligen». Bibehållandet av denna
begränsning torde icke föranleda tvekan om vilken omfattning planläggningen
av förstöring skall ha.
I departementsförslaget har den ändringen vidtagits, att beskaffenheten
av de hinder mot undanförsel, som må föreligga, ej närmare angivits. Såsom
länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet
i sitt remissyttrande framhållit lär nämligen hindrets beskaffenhet knappast
ha någon betydelse för spörsmålet om förstöring. Om t. ex. området, där
egendomen finns, är omringat av en övermäktig fiende och bedöms som förlorat,
måste förutsättning för förstöring vara för handen oavsett anledningen
till att undanförsel av egendomen ej kan ske.»
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 7-4 år 1961
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 202.
Stockholm den 6 december 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, fru Carlqvist, fru
Gärda Svenson, herrar Lars Larsson, Söderquist och Eric Peterson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtssön i Varberg, Johansson
i Södertälje, fru Svensson i Kungsör och herr Tobé.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611332
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:408 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 a1 i texten