Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m.

1961-12-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

1

Nr 74

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om undanförsel och förstöring, m. m.

Genom en den 10 november 1961 dagtecknad proposition, nr 202, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag om undanförsel och förstöring; och

2) lag om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angående

skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser.

Författningsförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avel. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 ''y år 1961

Förslag

till

Lag om undanförsel och förstöring

Härigenom förordnas som följer.

Undanförsel

1 §•

För att förhindra, att varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg, arkivalier,

böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål ävensom annan egendom

av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna

genom krigshandlingar förstöras eller annorledes gå förlorade eller för att nå

en från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning av egendom

av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, äger Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner

sig, besluta, att sådan egendom skall föras från den plats där den finnes

till annan förvaringsplats (undanförsel). Dylikt beslut må ock avse förflyttning

av viss industriell eller annan verksamhet av betydelse som ovan

sagts.

Påkallas eljest av utomordentliga förhållanden undanförsel för ändamål

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke besluta

därom.

Egendom må ej utan tillstånd eller på andra villkor än dem som angivas

i tillståndet flyttas från den plats dit egendomen undanförts. Vad nu sagts

skall icke utgöra hinder för distribution av egendomen i försörjningssyfte

eller förflyttning som eljest är förenlig med undanförselns ändamål.

2 §.

För det ändamål och i den ordning som i 1 § sägs kan föreskrivas, att egendom

som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område av riket eller

ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på villkor, som angivas

i tillståndet.

3 §.

Har beslut om undanförsel meddelats, åligger det ägare eller innehavare

av egendom, som omfattas av beslutet, att, där ej annat angivits, ombesörja

undanförseln och därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande

denna, som må hava meddelats. Möter hinder att ombesörja undanförseln.

skall anmälan härom ofördröj ligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen

finnes eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till denna

myndighet.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande åtgärder

för undanförseln ävensom att, då myndighet ombesörjer undanförseln,

lämna nödigt biträde vid dess genomförande.

4§.

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till

fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för medverkan vid förberedande

åtgärder eller biträde vid undanförselns genomförande utgår ersättning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 dr 1961

3

statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har kostnad

eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel och

står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava

medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning

av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller innehavaren

pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån han

enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv

verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.

Anspråk på ersättning enligt första stycket prövas i den ordning som är

stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

Förstöring

5 §•

Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens innehav

därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall

falla i fiendens hand och möter hinder mot undanförsel av egendomen, äger

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egendomen

skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).

6 §•

Vad i 3 § är stadgat om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträffande

förstöring.

För medverkan vid förberedande åtgärd för förstöring skall ersättning av

statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.

Särskilda bestämmelser

7 §•

Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats, äger myndighet,

som Konungen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen,

transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erforderligt

för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i

allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.

8 §•

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med straffarbete i högst två år straffes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter

alt verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom

givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter

att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förhud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga

villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, må rätten, i den män det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för

egendomens värde.

lf fl ihan (/ till riksdagens protokoll 19G1. 9 samt. 2 avd. Nr 74

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

9 §•

Mot beslut, som enligt 1, 2, 3 eller 5 § eller 6 § första stycket meddelats av

annan än Konungen, må talan icke föras.

10 §.

Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda

föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda

för krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk samt

företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet.

11 §•

Konungen äger föreskriva särskilda åtgärder, ägnade att underlätta genomförandet

av undanförsel och förstöring, ävensom i övrigt meddela de

närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

Genom denna lag upphöra bestämmelserna i 40—43 och 66—68 §§ civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 jämte till dessa paragrafer anslutande bestämmelser

i 9 kap. samma lag att gälla.

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angaende skyldighet

att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser

Härigenom förordnas, att lagen den 14 oktober 1939 angående skyldighet

att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser skall upphöra

att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1944 års civilförsvarslag rörande

undanförsel och förstöring — vilka enligt övergångsstadgande till 1960

års civilförsvarslag gäller intill dess särskild lagstiftning i ämnet kommer

till stånd — skall ersättas med en lag om undanförsel och förstöring.

Lagförslaget bygger väsentligen på gällande lagstiftning. Föreslagna ändringar

syftar till att anpassa lagreglerna efter nu rådande förutsättningar,

främst betingade av den vapentekniska utvecklingen och planerna på om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

fattande utrymningar. Liksom hittills föreslås den grundläggande författningen

få karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur, avsedd att kompletteras

med tillämpningsföreskrifter och med anvisningar, vilka lätt kan

ändras efter utvecklingens krav. I enlighet härmed innehåller den föreslagna

lagen i huvudsak de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstöring

med angivande av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande samt

ersättningsprinciper.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1962.

Vidare föreslås i propositionen, att lagen angående skyldighet att meddela

uppgifter om kostnader för krigsleveranser upphäves.

Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar vad föredragande

departementschefen anfört i propositionen. I fråga om gällande

bestämmelser samt det betänkande, som legat till grund för propositionen,

ävensom remissyttranden får utskottet hänvisa till propositionen.

Lagrådet har icke funnit anledning till erinran mot de framlagda lagförslagen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har i samband med

förslagets avlåtande till lagrådet anfört:

»Det förslag till lag om undanförsel och förstöring, som riksnämnden efter

samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden

och sjukvårdsberedskapsnämnden framlagt, bygger i huvudsak på gällande

lagstiftning. Föreslagna ändringar syftar till att anpassa lagbestämmelserna

efter numera rådande förutsättningar. Förslaget och motiven för detsamma

har överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

I många yttranden understryks behovet av en reviderad lagstiftning och

konstateras att förslaget synes väl anpassat efter utvecklingens krav. Jag

kan i allt väsentligt biträda den uppfattning som sålunda kommit till uttryck.

Därest den grundläggande författningen i ämnet liksom hittills får

karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur och kompletteras med tilllämpningsföreskrifter

samt med anvisningar, vilka lätt kan ändras i takt

med utvecklingen, bör enligt min mening författningskomplexet kunna bli

ett användbart instrument för planläggning och verkställighet av undanförsel

och förstöring. Från beredskapssynpunkt framstår det såsom högst

angeläget att hithörande frågor blir tillfredsställande lösta.

Med hänsyn till den överensstämmelse som råder mellan gällande lagstiftning

och den föreslagna lagen anser jag mig kunna begränsa de allmänna

uttalandena till huvudsakligen sådana spörsmål, vilka föreslås bli lösta på

annat sätt än hittills eller beträffande vilka skilda åsikter framförts.

I fråga om undanförselns syfte torde skyddsändamålet — som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

enligt gällande rätt utgör det enda motivet för undanförsel — alltjämt bli

av primär betydelse. Med tanke på det väsentligt ändrade utgångsläget, i

första hand till följd av massförstörelsevapnens utveckling och därav betingade

omfattande utrymningsplaner, måste emellertid de rena folkförsörjningssynpunkterna

hädanefter komma till tydligare uttryck. Enighet råder

sålunda om att möjlighet bör finnas att besluta om undanförsel jämväl för

att nå en från beredskapssynpunlct ändamålsenligare geografisk fördelning

av för försvaret eller folkförsörjningen viktigare förnödenheter även om

någon reell förbättring av skyddet därigenom icke uppnås. De ändrade betingelserna

synes också motivera att man slopar nuvarande uppdelning i två

huvudtyper av undanförsel samt anknytningen till civilförsvarsområden.

Det ligger i sakens natur, att tidpunkten för genomförande

av undanförsel är en betydelsefull faktor. För att undvika eller mildra

de komplikationer av skilda slag, som synes ofrånkomliga därest mobilisering,

utrymning och undanförsel måste genomföras i stort sett samtidigt, bör

strävan vara att åstadkomma erforderliga undanförselåtgärder i ett så tidigt

skede som det överhuvudtaget är möjligt. I syfte att vidga möjligheterna att

tidigare än vid krig eller krigsfara — då samtliga beredskapslagar är avsedda

att senast träda i tillämpning — vidta nödiga åtgärder föreslår jag att

i lagen upptages en bestämmelse av innebörd att under andra utomordentliga

förhållanden Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke skall äga förordna

om undanförsel.

Förslaget att genomförandet av undanförsel också fortsättningsvis

bör i princip ankomma på vederbörande ägare eller innehavare av

egendomen biträder jag. Skälet härför är icke blott att ägaren eller innehavaren

ofta har ett starkt eget intresse av att egendomen flyttas utan även och

kanske främst att myndigheterna saknar praktiska möjligheter att verkställa

undanförseln. Det är emellertid av största vikt att den enskilde vid behov

får hjälp av myndigheterna, i första hand länsstyrelserna, med anskaffande

av erforderliga resurser i form av transportmedel, arbetskraft m. m. I det

sammanhanget påkallar frågan om ianspråktagande av dylika resurser uppmärksamhet.

Jag delar riksnämndens och flera remissmyndigheters uppfattning

rörande behovet av särskilda förfoganderättsbestämmelser. Visserligen

kan i vissa lägen allmänna förfogandelagen förutsättas vara i tillämpning

och således möjliggöra ianspråktagande även för här avsett ändamål.

Emellertid är att märka att förfogandelagstiftningen ej täcker hela undanförselområdet

— arkivalier, kulturhistoriska föremål etc. faller exempelvis

utanför — och dessutom är det, såsom jag redan framhållit, synnerligen

önskvärt att undanförsel kan ske redan innan beredskapslagarna i övrigt

satts i tillämpning. Vid sådant förhållande torde särskilda förfoganderegler

i undanförsellagen vara erforderliga. Vad gäller transportmedel utgår jag

ifrån att undanförselmyndigheterna anlitar den allmänna civila transportledning,

som organiseras. Liksom riksnämnden är jag av den åsikten att

föreskrift om ianspråktagande av arbetskraft med särskild tjänsteplikt däremot

ej lämpligen bör komma i fråga. Man torde nämligen ha anledning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

7

räkna med att, därest erforderlig arbetskraft ej finns att tillgå exempelvis

genom civilförsvarets försorg, tjänstepliktslagen blir tillämplig eller speciella

åtgärder i annan ordning vidtages.

Jag har förut berört frågan om undanförsel i tidigt skede. Härvid bör beaktas

möjligheterna till frivillig undanförsel, d. v. s. ägare eller innehavare

av egendom kan främst i eget intresse verkställa planenlig undanförsel, ehuru

sådan ej anbefallts. Det måste anses vara ett allmänt intresse att stödja

enskilda initiativ i den riktningen och myndigheterna bör därför i möjligaste

mån verka för att åstadkomma överenskommelser med olika företagare om

dylik undanförsel. Av avgörande betydelse är dock de ersättningsspörsmål

som härvid torde uppkomma. Såsom en del remissorgan påpekat lär riksnämndens

rekommendationer i fråga om ersättning icke vara tillräckliga för

att stimulera egendomsägare till frivillig undanförsel. Å andra sidan är det

icke möjligt att i förevarande sammanhang föreslå ersättningsregler av mera

generell innebörd. Såsom princip torde som riksnämnden förordat böra gälla,

att den som utför frivillig undanförsel, därest beslut om undanförsel

sedermera meddelas, ej skall komma i sämre ekonomiskt läge än den som

verkställer undanförsel först efter beslutet. Härutöver synes det emellertid

önskvärt att statsmedel ställs till förfogande så att riksnämnden och

andra fackmyndigheter efter överenskommelser i särskilda fall och beträffande

viktigare förnödenheter beredes möjlighet att helt eller delvis ersätta

egendomsägare för frivilliga undanförselåtgärder. Jag är i enlighet härmed

beredd att — - efter utredning av frågan inom fackmyndigheterna — medverka

till förslag till riksdagen om anvisande av visst anslag å beredskapsstat

för ändamålet.

Ett snabbt och effektivt utförande av undanförsel- och förstöringsåtgärder

förutsätter en omfattande planläggning. De föreslagna lagbestämmelserna

är liksom gällande lagstiftning avsedda att utgöra det författningsmässiga

underlaget för vidtagandet av nödiga åtgärder. Tyngdpunkten ligger

emellertid från beredskapssynpunkt på den planering som i skilda hänseenden

fordras för att det hela i en aktuell situation skall kunna fungera. Härvidlag

är planläggningen i såväl central som regional instans av största vikt.

Bestämmandet av undanförsel- och mottagningsområden, upprättandet av

organisationsplaner, frågor angående transportmedel, emballage, lagerlokaler

m. m. samt organisatoriska spörsmål av olika slag är väsentliga problem.

De riktlinjer riksnämnden uppdragit beträffande planläggningsarbetet kan

jag i väsentliga delar biträda. Erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen

kommer att utarbetas på grundval av det av riksnämnden framlagda kungörelseförslaget

med vederbörligt beaktande av vid remissbehandlingen och eljest

framkomna synpunkter. Jag är angelägen om att redan nu betona, att frågan

om länsstyrelsernas befattning med undanförseluppgifter måste särskilt

beaktas. Avslutningsvis vill jag framhålla, att ett planläggningsarbete under

senare år kontinuerligt bedrivits. Eu översyn och förnyelse av denna

planläggning är emellertid påkallad efter den senaste utvecklingens krav

och sedan delvis nya lagbestämmelser trätt i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

Till vissa frågor i samband med den föreslagna lagstiftningen torde jag

få återkomma i specialmotiveringen till förslaget.

Kungl. Maj :t har — i enlighet med riksnämndens förslag — genom kungörelse

den 6 juni 1957 (nr 292) om upphävande av kungörelsen den 2 december

1938 (nr 663) med vissa bestämmelser om krigsleveranser m. m. förordnat,

att sistnämnda kungörelse skall upphöra att gälla. I överensstämmelse

härmed torde — av skäl som anförts i riksnämndens framställning —

lagen angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser

böra upphävas.»

I specialmotiveringen till de olika stadgandena har departementschefen

anfört:

»1 §.

Såsom jag tidigare antytt bör den grundläggande bestämmelsen om undanförsel

av egendom vara så vid och elastisk att med stöd av densamma

erforderliga åtgärder kan vidtagas. Med denna utgångspunkt och under hänvisning

till vad jag uttalat i den allmänna motiveringen till lagförslaget vill

jag i det väsentliga biträda de av riksnämnden anförda synpunkterna. Den

föreslagna utvidgningen av undanförselobjekten till att avse även arkivalier,

böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål av allmän betydelse finner

jag högst angelägen. I enlighet med vad jag redan framhållit ter det sig

numera realistiskt att mera beakta de försörj ningsmässiga aspekterna, att

överge hittillsvarande anknytning till civilförsvarsområden samt att införa

ett sammanfattande undanförselbegrepp.

För att möjliggöra undanförselåtgärder i ett tidigt skede föreslår jag, enligt

vad i den allmänna motiveringen nämnts, en vidgad rätt för Kungl.

Maj :t att — med riksdagens samtycke — under andra utomordentliga förhållanden

än krig eller krigsfara besluta om undanförsel.

Anledning torde saknas att frångå den vanligen tillämpade tekniken att

i den grundläggande författningen överlåta på Kungl. Maj :t att bestämma,

vilken eller vilka myndigheter som bör få erforderliga befogenheter på det

aktuella området. I vilken utsträckning Kungl. Maj :t skall överlåta på underordnad

myndighet att förordna om undanförsel torde få bedömas särskilt

i varje aktuellt fall. Av naturliga skäl torde Kungl. Maj :ts beslut rörande

undanförsel i regel få mera generell karaktär under det att konkreta

avgöranden torde få delegeras.

Föreskriften i tredje stycket, vartill motsvarighet finns i gällande lagstiftning,

avser att förhindra ett kringgående av beslut om undanförsel.

4 §•

Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen vill jag

understryka att, såsom även riksnämnden uttalat, ersättning för transportkostnader

m. m. enligt första styckets första mening normalt avses skola utgå

av statsmedel. För att tydligare markera detta har också föreslagits en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

viss jämkning av ordatydelsen i förhållande till den nuvarande. Ehuiu undantagsbestämmelsen

således bör tolkas restriktivt, är den dock även enligt

min mening befogad i fall, då särskilda omständigheter föreligger. Stundom

torde nämligen undanförseln för vederbörande varuägare få anses vara av så

väsentlig betydelse — exempelvis då ett grosshandelsföretags varulager flyttas

från utrymningsorten till evakueringsort och därigenom möjlighet ges

att omsätta varorna — att undantagsvis kostnaderna eller del av dessa skäligen

bör bestridas av ägaren. — Vad gäller andra kostnader än direkta transportkostnader

m. m. synes det också fortsättningsvis motiverat att ersättning

av statsmedel utgår i mera begränsad omfattning. Den situationen, att

kostnaden stått i uppenbart missförhållande till den nytta undanförselåtgärden

medfört, kan t. ex. tänkas inträda då egendom av visst slag krävt

speciella anordningar i fråga om emballage och packning, då förvaringslokaler

av särskild beskaffenhet måst iordningställas etc. Skälighetsprövning

torde därvid få ske i det enskilda fallet.

Jag biträder uppfattningen, att med hänsyn främst till dess i sammanhanget

speciella karaktär bestämmelsen om retentionsrätt icke torde vara

erforderlig. I enlighet härmed har i departementsförslaget stadgandet fått

utgå.

Vad gäller ersättning för förlust av egendom till följd av undanförsel

eller förstöring bör alltjämt beaktas, att dylik förlust under vissa förutsättningar

kan behandlas såsom krigsskada. Gottgörelse kan följaktligen komma

i fråga jämlikt lagen om ersättning för krigsskada å egendom. I övrigt

torde sådana ersättningsfrågor böra lösas först i en aktuell situation, då det

allmänna ekonomiska läget och andra inverkande, på förhand okända faktorer

blivit klarlagda. Lagstiftning in casu eller andra erforderliga åtgärder

i syfte alt i möjligaste mån hålla vederbörande egendomsägare skadeslösa

torde då kunna påräknas.

5 §•

Anledning saknas enligt min mening att borttaga den redan i gällande

lagregel förekommande begränsningen »väsentligen». Bibehållandet av denna

begränsning torde icke föranleda tvekan om vilken omfattning planläggningen

av förstöring skall ha.

I departementsförslaget har den ändringen vidtagits, att beskaffenheten

av de hinder mot undanförsel, som må föreligga, ej närmare angivits. Såsom

länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet

i sitt remissyttrande framhållit lär nämligen hindrets beskaffenhet knappast

ha någon betydelse för spörsmålet om förstöring. Om t. ex. området, där

egendomen finns, är omringat av en övermäktig fiende och bedöms som förlorat,

måste förutsättning för förstöring vara för handen oavsett anledningen

till att undanförsel av egendomen ej kan ske.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 7-4 år 1961

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen

framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 202.

Stockholm den 6 december 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, fru Carlqvist, fru

Gärda Svenson, herrar Lars Larsson, Söderquist och Eric Peterson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtssön i Varberg, Johansson

i Södertälje, fru Svensson i Kungsör och herr Tobé.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611332

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:408 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 a1 i texten