Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson m. fl.

1961-02-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas

värnpliktstjänstgöring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon

och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att förslag snarast möjligt framlägges om

en ändring i gällande värnpliktsförfattningar i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag som framlagts av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 503.

Gällande bestämmelser

Enligt värnpliktslagen den 30 december 19M är svensk man värnpliktig

från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det

under vilket han fyller 47 år. Under vissa förutsättningar kan dock yngling

på egen begäran inskrivas som värnpliktig från och med det år då han fyller

16 år. Vid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som

inkallas till tjänstgöring, så länge behovet det kräver. Till följd av lyte, sjukdom

eller liknande kan värnpliktig frikallas från värnpliktens fullgörande

eller befrias därifrån under erforderlig tid. Jämväl i vissa andra fall må

Konungen befria från värnpliktstjänstgöring helt eller delvis. De värnpliktiga

skall tilldelas armén, marinen eller flygvapnet och — vid armén —

truppslag och eventuellt även tjänst samt — vid marinen — flottan eller

kustartilleriet ävensom — då Kungl. Maj:t så bestämt — förband. Denna

indelning gäller sedan som regel för den värnpliktige under hela hans värnpliktstid.

Värnpliktig skall inskrivas, och för dylikt ändamål är riket indelat

i inskrivningsområden med en inskrivningschef och en eller flera inskrivningsnämnder.

Värnpliktig är som regel skyldig att personligen inställa sig

till inskrivningsförrättning det år han fyller 18 år. I fråga om de värnplik
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

tigas utbildningstid gäller som huvudregel att värnpliktig är skyldig tjänstgöra

394 dagar. De som uttagits till underbefäls- eller underofficersutbildning

är skyldiga att tjänstgöra en sammanlagd tid om mellan 414 och 540

dagar. Den som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen

eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller maskinteknikerkurs och

som tilldelats flottan är skyldig att utöver de grundläggande 394 dagarna

eller, för underbefäl och underofficerare vid flottan, 444 respektive 540 dagarna

fullgöra fortsatt tjänstgöring under 120 dagar. Värnpliktig som fullbordat,

ägnar eller kommer att ägna sig åt sådana studier vid högre läroanstalt

eller liknande som kan vara av gagn för krigsmakten må kunna åläggas

att utöver soldat- och befälsutbildning fullgöra fackutbildning och facktjänstgöring

samt att, utöver de grundläggande dagarna, fullgöra fortsatt

tjänstgöring under högst 146 dagar. Sättet för fullgörande av tjänstgöring

bestämmes av Konungen som jämväl äger i särskilda fall bestämma att tjänstgöringen

skall fullgöras i annan än nyssnämnd ordning. Första tjänstgöring

och tjänstgöring i en följd skall taga sin början före utgången av tredje året

efter inskrivningsåret. Om Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så

prövar nödigt, må värnpliktig därjämte fullgöra en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar. Då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver, må Konungen efter statsrådets hörande inkalla samtliga

eller ett större eller mindre antal värnpliktiga. Anstånd med påbörjande

av tjänstgöring må medgivas under vissa förutsättningar, bl. a. då sjömanshusinskriven

värnpliktig är mönstrad å fartyg för utrikes fart och som på

grund därav icke kan inställa sig. Tjänstgöringen skall dock börja senast

det år under vilket den värnpliktige fyller 24 år, där ej Konungen finner

synnerliga skäl för ytterligare anstånd föreligga. Inkallelse till tjänstgöring

sker genom personlig order eller kungörelse eller, där Konungen så förordnar,

på annat lämpligt sätt. Såsom laga förfall för inställelse till tjänstgöring

skall, förutom de allmänna förfallen sjukdom, sittande i häkte, intagning

i fångvårdsanstalt etc., för värnpliktig som är inskriven å sjömanshus dessutom

vid inkallelse under krig eller vid utbrott av eller fara för krig räknas,

att vara stadd på utrikes sjöresa. Det åligger dock den värnpliktige att så

snart ske kan återvända till hemlandet och där omedelbart anmäla sig till

tjänstgöring.

Några särskilda bestämmelser angående utbildningstiden för fartygsanställda

värnpliktiga finns inte. Inte heller finns det några föreskrifter med

syfte att åstadkomma en ur beredskapssynpunkt lämplig bemanning av den

svenska handelsflottan, såvida man inte vill räkna dit stadgandet i den från

den 1 juli 1961 gällande mönstringsförordningen att vid påmönstring inom

riket å svenskt fartyg skall tillses, att besättningen, befälhavaren däri inberäknad,

består till minst två tredjedelar av svenska medborgare eller medborgare

i de nordiska länderna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961

3

Historik

Med stöd av kungl. brev tillkallade chefen för marinen i november 1954

särskilda sakkunniga med uppgift att utreda frågan om handelsfartygs skydd,

beväpning och utrustning i krig. De sakkunniga, som antog benämningen

samarbetskommittén örlogsflottan-handelsflottan, avlämnade i maj 1955

vissa principförslag i ämnet. I samband med behandling av frågan om den

personal, som erfordrades för bemanning av artilleriet å handelsfartyg, diskuterades

huruvida tjänstgöring i .handelsflottan under ett visst antal år

borde — helt eller delvis — få tillgodoräknas som fullgjord värnpliktstjänstgöring.

Kommittén hänvisade till att ett sådant system tillämpades i England

och Holland och ansåg att problemet var av sådan betydelse att det borde

noga övervägas.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 21 april 1956 framförde Sveriges redareförening

och de ombordanställdas organisationer liknande synpunkter. I

skrivelsen framhölls att det ur beredskapssynpunkt var angeläget, att handelsflottan

i händelse av krig fick behålla sin personal och att denna erhöll

sådan militär utbildning, som gjorde den ägnad att deltaga i handelsfartygens

försvar och skydd under krigstid. För sådan utbildning torde dock icke erfordras

den långa värnpliktstjänstgöring, som föreskrevs i värnpliktslagen,

utan en betydligt kortare tid. En sådan förkortning av värnpliktstiden skulle

verka stimulerande till en bättre rekrytering men måste å andra sidan sammankopplas

med krav på att vederbörande sjöman kvarstannade inom handelsflottan

ett visst antal år, förslagsvis sju år efter värnpliktsålderns inträde.

Kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor

I januari 1957 tillkallade chefen för handelsdepartementet särskilda sakkunniga

för att verkställa bearbetning och komplettering av de framlagda

riktlinjerna och förslagen angående handelsfartygens skydd, beväpning och

utrustning i krig m. m. De sakkunniga antog benämningen kommittén för

sjöfartens beredskapsfrågor och avlämnade i september 1958 sitt betänkande

»Handelsflottans beredskap» (stencilerat). Sedan kommittén först behandlat

frågor rörande handelsfartygens utrustning för beredskapsändamål

— hestyckning jämte därmed sammanhängande förstärkningsarbeten, minskydd

samt vissa anordningar i övrigt — tog kommittén upp till behandling

spörsmålen angående handelsfartygens beredskapshemapning. Av innehållet

i denna del av betänkandet må följande framhållas:

För att handelsflottan skall kunna även i krig fullgöra sina viktiga uppgifter

kräves, att å fartygen finns ej blott erforderliga försvars- och skyddsmedel

utan även personal, som har eu för handelsfartygens självförsvar läm
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961

pad utbildning. Denna personal, som skall utgöras av de ombord anställda

sjömännen, måste således bibringas sådana kunskaper och färdigheter att

de i krig kan handha olika medel för fartygs försvar och skydd. Sådan utbildning

förekommer för närvarande icke i Sverige, och kommittén föreslår,

att den kommer till stånd i följande utformning. Det är i och för sig önskvärt,

att samtliga inom den svenska handelsflottan tjänstgörande svenskar

är utbildade i handelsfartygsskydd. Å andra sidan är det inte rimligt att ge

sådan utbildning åt det stora antal svenska medborgare, som endast under

någon kortare tid ägnar sig åt sjömansyrket. Endast de som mera stadigvarande

arbetar i yrket bör sålunda ifrågakomma. Till denna kategori skall

hänföras de sjömän, som kan antas bli verksamma inom handelsflottan under

en tid av minst sju år. På grund av behovet av fartygsskyddsutbildade

sjömän är det icke rimligt avvakta, att sjömännen fullgör sju års tjänst inom

handelsflottan, innan utbildningen påbörjas. Sedan de arbetat i sjömansyrket

två år, bör de kunna tillfrågas huruvida de avser att stadigvarande ägna

sig däråt i sammanlagt sju år och vid jakande svar uttagas till den särskilda

utbildningen. Denna skall vara obligatorisk och utgöra en särskild form av

värnpliktsutbildning om sammanlagt 90 dagar. De som icke kvarstannar i

sjömansyrket under sju år skall, då anställningen till sjöss upphör, vara

skyldiga att fullgöra värnpliktstjänstgöring intill det sammanlagda dagantal,

som gäller för huvuddelen av de värnpliktiga. Utbildningen skall differentieras

med hänsyn till befäl och manskap samt upptaga i huvudsak följande

ämnen: allmän militär utbildning, närförsvars- och säkerhetstjänst,

skyddstjänst, skeppshaveritjänst, sjukvårdstjänst, silhuettigenkänning, artilleritjänst,

artilleriteknisk tjänst, signaltjänst, mintjänst, taktik (konvojtjänst),

radartjänst samt gymnastik och idrott. Sjömän som fullgjort

dylik utbildning och fortlöpande utövat sjömansyrket i sammanlagt sju år

skall vara befriade från skyldighet att fullgöra annan värnpliktstjänstgöring.

Beredskaps- och krigstjänstgöring skall vederbörande däremot

vara skyldig fullgöra, därest så ur totalförsvarssynpunkt bedömes lämpligt.

Därjämte skall gälla, att sjöfolk av denna kategori icke under sin yrkesverksamma

tid ens tillfälligt berövas handelsflottan genom inkallelse till

annan värnpliktstjänstgöring än utbildning i handelsfartygsskydd. För sjömän

som icke genomgått den ifrågasatta särskilda värnpliktsutbildningen

tänker sig kommittén frivilliga kortare kurser om högst en vecka. För att

uppehålla en reserv av yrkeskunniga sjömän som genomgått fartygsskyddsutbildning

får sådana sjömän förbehållas handelssjöfarten även för en tid

efter det de upphört att vara verksamma inom sjömansyrket, lämpligen under

en tid av fyra år. Som en följd av de föreslagna reglerna kan man vänta

ett ökat antal långtidstjänstgörande svenska sjömän inom handelsflottan

ävensom att rekryteringen till handelsflottan stimuleras. Kommittén understryker

emellertid, att rekryteringssynpunkten icke varit något huvudsyfte

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961 5

för kommittén. Kommittén beräknar den årliga utbildningskontingenten till

1 600 sjömän.

Remissbehandling

över kommittéförslaget avgavs efter remiss yttranden av överbefälhavaren,

centrala värnpliktsbyrån, chefen för marinen, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, sjofartsstyrelsen,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges redareförening,

Sveriges varvsindustriförening, Sjöassuradörernas förening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen,

Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska hamnförbundet.

Sjöfartsstyrelsen har till sitt yttrande fogat utlåtanden från sjömanshusen

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Syftet med kommitténs förslag hälsades vid remissbehandlingen över lag

med tillfredsställelse. Ganska allmänt underströks med olika utgångspunkter

betydelsen i skilda hänseenden av en förstärkning av den svenska handelsflottans

beredskap och försvarsförmåga i ett krigsläge. Flertalet av de

hörda myndigheterna och organisationerna godkände också kommitténs förslag

till lösningar. Samtidigt kom emellertid från framför allt den militära

sidan starkt kritiska invändningar på avgörande punkter till uttryck. De

gällde bland annat det praktiska värdet av vissa av de av kommittén föreslagna

åtgärderna. På en del håll uttalades även tvivel om möjligheterna att

realisera betänkandet ur exempelvis ekonomiska och tekniska synpunkter.

Den inställningen hade överbefälhavaren, som avstyrkte betänkandet helt,

då han ansåg vissa av förslagen ur vapentekniska, ekonomiska och beredskapssynpunkter

icke tillräckligt analyserade och avvägda för att kunna

tjäna som slutligt underlag för beslut i ämnet.

Vad gällde kommitténs förslag om den personella beredskapen framhöll

överbefälhavaren, att slutlig ställning därtill kunde tas först sedan pågående

undersökningar om totalförsvarets personalbehov hade slutförts. Bland annat

tillgodosåg inte betänkandet kravet att den värnpliktige skulle kunna

ges kompletterande utbildning för att kunna användas för andra uppgifter

inom krigsmakten eller inom totalförsvaret i övrigt. Över huvud taget syntes

enligt överbefälhavaren systemet att låta viss anställning utanför krigsmakten

kompenseras med lättnader i skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring

ej vara i överensstämmelse med värnpliktslagens mening.

Centrala värnpliktsbyrån framhöll också att en ändamålsenlig fördelning

av tillgängliga personalresurser krävde att samtliga föreliggande och inom

överskådlig framtid väntade behov vägdes mot varandra. Handelsflottans

personalbehov borde sålunda inte bedömas separat.

Chefen för marinen tillstyrkte förslaget om särskild värnpliktsutbildning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

för vissa sjömän men trodde, att den årliga utbildningskontingenten kom

att bli mindre än kommittén räknat med. Vid ett genomförande av utredningens

förslag kom större delen av det värnpliktiga sjöbefälet, som är en

viktig del i både krigs- och fredsorganisationen, att bortfalla. Detta medförde

att flottan måste tillföras annan värnpliktig personal att utbildas för

ifrågakommande uppgifter.

Av de ombordanställdas organisationer, vilka alla ställde sig i huvudsak

positiva till förslaget om särskild värnpliktsutbildning för sjömän, ansåg

Svenska maskinbefälsförbundet de föreslagna villkoren för att vederbörande

sjöman skulle få genomgå endast den kortare värnpliktsutbildningen något

rigorösa. Med en kvalifikationstid av sju år blev det troligen bara ett mycket

litet antal sjömän, som kom att genomgå denna.

1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov

Efter samråd mellan cheferna för handels- och försvarsdepartementen

överlämnades det av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor avgivna betänkandet

jämte tillhörande remissyttranden till 1954 års utredning rörande

totalförsvarets personalbehov. Utredningen avgav i mars 1960 ett särskilt

utlåtande i ärendet under rubriken »Granskning av kommitténs för sjöfartens

beredskapsfrågor förslag till beredskapsbemanning m. m. jämte utredningens

förslag till åtgärder» (stencilerat). I utlåtandet fann utredningen

det riktigt och angeläget, att handelsfartygens personal gavs ökade möjligheter

att skydda sig själva och sina fartyg. Sedan utredningen uppehållit sig

vid frågan om handelsfartygens beväpning, tog den upp spörsmålet om särskild

värnpliktstjänstgöring för sjömän. Utredningen konstaterade, att vid

ett genomförande av kommittéförslaget flertalet av dem, som hade fullgjort

sju års tjänst inom svenska handelsflottan, icke skulle kunna efter 28 års

ålder disponeras för användning inom totalförsvaret på annat sätt än genom

uppskov för exempelvis verksamhet inom krigsviktig industri eller liknande.

Utredningen kunde icke ansluta sig till en dylik lösning. Flottans värnpliktskontingent

sammansattes med hänsyn till dels krigsrekryteringsbehovet, dels

vad som därutöver erfordrades för fredstjänstens bedrivande. Flottan tilldelade

sjömanshusinskrivna värnpliktiga användes företrädesvis för att tillgodose

fredstjänstgöringsbehovet. Skulle visst antal sjömän tas från fredsorganisationen,

måste de — enligt chefens för marinen remissyttrande _

ersättas med lika många andra värnpliktiga. Yrkessjömännens fredstjänstgöring

var sålunda ur försvarssynpunkt, närmast flottans beredskap och

utbildning, icke någon bortkastad tid. Utredningen erinrade i sammanhanget,

att marinens värnpliktiga får utbildning i skyddstjäst och tilläde att, sedan

kommittén avgav sitt betänkande, utbildningsmetoder och utbildningsanordningar

vid flottan utvecklats väsentligt och nu torde fylla högt ställda

krav på modernitet och effektivitet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

7

Därest emellertid särskild utbildning för sjömän skulle ifrågakomma —

vilket utredningen i och för sig ansåg önskvärt — syntes den årliga utbildningskontingenten

ej kunna beräknas till högre än 400 å 500 man. När det

gällde uttagningen till en eventuell fartygsskyddsutbildning avstyrkte utredningen

på anförda skäl den av kommittén föreslagna sjuårsregeln.

Med utgångspunkt från vad nu anförts uppställde och granskade utredningen

olika alternativ för en särskild skyddstjänstutbildning för sjömän,

vilken jämväl innefattade betjäning av luftvärnspjäser. Utredningen stannade

för att en eventuell dylik utbildning borde ordnas enligt följande:

För att komma i fråga för den särskilda utbildningen skall vederbörande

sjöman, i likhet med vad kommittén föreslagit, ha två års anställning inom

den svenska handelsflottan. Uttagningen grundas på frivillig ansökan. Första

tjänstgöring vid flottan bör för dessa sjömän omfatta tillsammans 274 dagar,

fördelade i princip på 92 dagars rekrytskola och fartygsskyddsutbildning

samt 182 dagars tjänstgöring i fredsbefattning. Därefter skall följa repetitionsövningar,

vilka fullgöres efter avslutad anställning i handelsflottan till

ett antal av högst fyra, men i reducerat antal allt eftersom antalet anställningsår

som yrkessjöman ökar. Avslutas anställningen under det trettiosjunde

levnadsåret eller senare blir sjömannen helt befriad från repetitionsövningar.

Dessa avses för omskolning till befattning i arméns eller marinens

krigsorganisation eller inom civilförsvaret. Yrkessjöman som efter sammanlagt

minst sju års anställning i den svenska handelsflottan upphör att idka

sjöfart överföres till handelsflottans personalreserv. Sjömanshusinskrivna

värnpliktiga, tilldelade flottan men icke uttagna för fartygsskyddsutbildning,

ges viss utbildning i passiva skyddsåtgärder, dvs. brandsläckning, läcktätning,

röjning etc. Frivillig utbildning vid särskilda kurser kompletterar på

sätt kommittén förordat.

Remissbehandling

Utredningens förslag gjordes till föremål för remissbehandling vid de

myndigheter, som yttrade sig över kommitténs betänkande. Förslagen om

handelsfartygens beväpning och om särskild värnpliktsutbildning för sjömän

biträddes i allt väsentligt av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,

överbefälhavaren samt chefen för marinen och chefen för flygvapnet.

Sjöfartsstyrelsen kunde emellertid icke tillstyrka en begränsning av utbildningskontingenten

till mellan 400 och 500 man och ej heller förlängning,

jämfört med det tidigare kommittéförslaget, av värnpliktstiden för sjömän.

Även Sveriges fartygsbefälsförening tillstyrkte genomförandet av sjöfartsberedskapskommitténs

förslag. Detsamma gjorde Svenska sjöfolks förbundet

med hänsyn till de intressen förbundet hade att företräda. Svenska stewardsföreningen

biträdde i och för sig sjöfolksförbundets yttrande men ville det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

oaktat tillstyrka utredningens förslag, samtidigt som föreningen uttalade

en förhoppning om att en verksamhet i enlighet med framlagda förslag snarast

igångsattes. Sveriges redareförening föreslog en differentiering av värnpliktsutbildningen

för sjömän av innebörd, att vissa sjömän skulle genomgå

särskild militärutbildning för yrkessjömän, vissa utbildas helt för örlogsflottan

och vissa befrias från all militärutbildning, så länge de kvarstod i

yrket. För dem som fullgjort sju års tjänst i handelsflottan borde enligt

Rederiföreningen för mindre fartyg ingen ytterligare värnpliktsutbildning

förekomma.

Årets statsverksproposition

I bilaga 12 till statsverkspropositionen till innevarande års riksdag omnämnes,

att det av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor avlämnade

betänkandet rörande handelsflottans beredskap efter remissbehandling och

därpå grundad prövning inom handelsdepartementet icke ansetts böra läggas

till grund för proposition i ämnet. Med hänsyn till numera tillgängliga

uppgifter synes hela frågan om handelsflottans beredskap böra ses i samband

med andra frågor rörande materiel- och personalbehov för totalförsvaret,

vilka är under utredning. Bland annat har Kungl. Maj:t i december 1960

uppdragit åt överbefälhavaren att förutsättningslöst undersöka, huruvida

vissa luftvärnspjäser, vilka angivits utan kostnad kunna ställas till handelsflottans

förfogande, bör utnyttjas inom totalförsvaret och i så fall för vilka

ändamål de lämpligast bör avses.

Utskottet

Förevarande motioner syftar bland annat till att värnpliktiga anställda å

handelsfartyg måtte erhålla utbildning i försvar och skydd av fartygen i

krigstid.

Värnpliktslagen föreskriver beträffande de värnpliktigas utbildningstid

som huvudregel, att de värnpliktiga är skyldiga att tjänstgöra 394 dagar.

För vissa grupper, i huvudsak värnpliktiga som uttagits till befäls- eller underofficersutbildning

eller som genomgått särskild civil utbildning, är tjänstgöringsskyldigheten

utsträckt. Konungen kan därjämte, om med hänsyn till

krigsberedskapen så prövas nödigt, ålägga värnpliktig att fullgöra en eller

flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Beträffande innehållet

i utbildningen finns för närvarande inte några bestämmelser, som

föreskriver, att värnpliktiga anställda inom handelsflottan skall bibringas

sådana kunskaper och färdigheter, att de i krig kan handha olika medel för

handelsfartygens försvar och skydd.

I ett av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor i september 1958 fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

9

lagt betänkande »Handelsflottans beredskap» föreslogs emellertid särskild

utbildning i handelsfartygsskydd för yrkessjömän, vilken med hänsyn till

syftet med utbildningen och de färdigheter som den avsåg att förmedla borde

anses som en särskild form av värnpliktsutbildning. Denna skulle meddelas

de sjömän som mera stadigvarande ägnade sig åt sjömansyrket samt omfatta

en tid av 90 dagar. Sjömän, som fullgjort sådan utbildning och fortlöpande

utövat sjömansyrket i sammanlagt sju år, skulle vara befriade från skyldighet

att fullgöra annan värnpliktstjänstgöring. Sjömän, som däremot icke

varit verksamma i handelsflottan under så lång tid, skulle, da anställningen

till sjöss upphörde, vara skyldiga att fullgöra vanlig, längre värnpliktstjänstgöring

med avdrag för den tid de genomgått den särskilda utbildningen. En

utförligare redogörelse för innehållet i kommitténs förslag har lämnats i

det föregående.

I förevarande motioner framhålles vikten av att besättningarna å handelsfartygen

erhåller sådan utbildning, som gör dem skickade att deltaga i fartygens

försvar och skydd under krigstid. Motionärerna har därför hemställt

om sådana ändringar i gällande värnpliktsförfattningar, som föranledes av

ett genomförande av komitténs förslag.

Som framgår av den ovan intagna redogörelsen har vid remissbehandlingen

av kommitténs förslag framför allt från militärt håll starkt kritiska invändningar

kommit till uttryck på avgörande punkter. Förslaget har i anledning

därav varit föremål för granskning av 1954 års utredning rörande totalförsvarets

personalbehov, varvid utredningen förklarat sig icke kunna förorda

kommitténs förslag om väsentligt avkortad militär utbildning med hänsyn

till det totala försvarets behov av personal och betydelsen av dennas användbarhet

för flera olika slag av uppgifter i krig.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har chefen för handelsdepartementet

meddelat, att kommitténs förslag efter remissbehandling och därpå

grundad prövning inom departementet icke ansetts böra läggas till grund

för proposition i ämnet. Hela frågan om handelsflottans beredskap borde

nämligen med hänsyn till numera tillgängliga uppgifter ses i samband med

andra frågor rörande materiel- och personalbehov för totalförsvaret, vilka är

under utredning.

Utskottet finner för sin del inte skäl att intaga annan ståndpunkt till kommitténs

förslag än departementschefen gjort och kan följaktligen icke biträda

motionsyrkandct. Emellertid vill utskottet understryka önskvärdheten

av att de å handelsfartygen anställda erhåller sådan utbildning, att de

effektivt kan handha fartygens försvars- och skyddsmedel i krigstid. Det

är därför angeläget, att denna fråga tas upp till behandling i samband med

det utredningsarbete, som enligt statsverkspropositionen pågår. Denna utskottets

uppfattning torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 503

och II: 588, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Svenson, fröken Nordström och herr

Virgin; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herrar Odhe, Wahlund* fröken Sandell, herrar

Carlsson i Huskvarna* och Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Reservation

av herr Nils Elowsson, som ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som

börjar med orden »Utskottet finner» och slutar med orden »Kungl. Maj:ts

kännedom», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar denna departementschefens uppfattning. Ett genomförande

av kommitténs förslag skulle nämligen medföra betydligt ökade risker

för våra handelsfartyg under krigstid; detta även i fall Sverige kunde bevara

sin neutralitet.

Speciell utbildning av handelsflottans personal för deltagande i strid förutsätter

åtgärder för handelsflottans beväpning, åtgärder som kan väntas

bli tagna till intäkt för en sänkning utan föregående varning, varför redan

ett beslut om särskild vapenutbildning av handelsflottans personal skulle

bryta den allmänt rådande uppfattningen i alla länder, att neutralt handelsfartyg

inte får vara beväpnat till självförsvar. Man komme nämligen helt

visst att från krigförande parts sida säga, att man övar inte personalen för

strid, om det inte är meningen att den också skall strida, och redan ett beslut

om värnplikt av detta slag skulle sålunda göra vårt lands neutralitet misstänkt.

Eftersom vi i Sverige icke utesluter möjligheten av att kunna bevara vår

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961

11

neutralitet även under ett eventuellt framtida krig, kan man ej, så som

kommittén gjort, göra jämförelser mellan vårt land och länder, vilka måste

räkna med att obönhörligt bli indragna i kriget redan från början och vars

handelsfartyg i så fall äger rätt till beväring.

Däremot anser utskottet, att övning i sådana skyddsåtgärder, som behöver

vidtagas på grund av exempelvis brand eller minsprängning, bör förekomma.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 2k § kommunalskattela a1 i texten