Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson m. fl.
1961-02-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fartygsanställdas
värnpliktstjänstgöring.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren av herr Gorthon
och fröken Andersson samt nr 588 i andra kammaren av fröken Karlsson
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att förslag snarast möjligt framlägges om
en ändring i gällande värnpliktsförfattningar i huvudsaklig överensstämmelse
med det förslag som framlagts av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 503.
Gällande bestämmelser
Enligt värnpliktslagen den 30 december 19M är svensk man värnpliktig
från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det
under vilket han fyller 47 år. Under vissa förutsättningar kan dock yngling
på egen begäran inskrivas som värnpliktig från och med det år då han fyller
16 år. Vid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som
inkallas till tjänstgöring, så länge behovet det kräver. Till följd av lyte, sjukdom
eller liknande kan värnpliktig frikallas från värnpliktens fullgörande
eller befrias därifrån under erforderlig tid. Jämväl i vissa andra fall må
Konungen befria från värnpliktstjänstgöring helt eller delvis. De värnpliktiga
skall tilldelas armén, marinen eller flygvapnet och — vid armén —
truppslag och eventuellt även tjänst samt — vid marinen — flottan eller
kustartilleriet ävensom — då Kungl. Maj:t så bestämt — förband. Denna
indelning gäller sedan som regel för den värnpliktige under hela hans värnpliktstid.
Värnpliktig skall inskrivas, och för dylikt ändamål är riket indelat
i inskrivningsområden med en inskrivningschef och en eller flera inskrivningsnämnder.
Värnpliktig är som regel skyldig att personligen inställa sig
till inskrivningsförrättning det år han fyller 18 år. I fråga om de värnplik
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
tigas utbildningstid gäller som huvudregel att värnpliktig är skyldig tjänstgöra
394 dagar. De som uttagits till underbefäls- eller underofficersutbildning
är skyldiga att tjänstgöra en sammanlagd tid om mellan 414 och 540
dagar. Den som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen
eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller maskinteknikerkurs och
som tilldelats flottan är skyldig att utöver de grundläggande 394 dagarna
eller, för underbefäl och underofficerare vid flottan, 444 respektive 540 dagarna
fullgöra fortsatt tjänstgöring under 120 dagar. Värnpliktig som fullbordat,
ägnar eller kommer att ägna sig åt sådana studier vid högre läroanstalt
eller liknande som kan vara av gagn för krigsmakten må kunna åläggas
att utöver soldat- och befälsutbildning fullgöra fackutbildning och facktjänstgöring
samt att, utöver de grundläggande dagarna, fullgöra fortsatt
tjänstgöring under högst 146 dagar. Sättet för fullgörande av tjänstgöring
bestämmes av Konungen som jämväl äger i särskilda fall bestämma att tjänstgöringen
skall fullgöras i annan än nyssnämnd ordning. Första tjänstgöring
och tjänstgöring i en följd skall taga sin början före utgången av tredje året
efter inskrivningsåret. Om Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så
prövar nödigt, må värnpliktig därjämte fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt högst 180 dagar. Då rikets försvar eller dess säkerhet
eljest det kräver, må Konungen efter statsrådets hörande inkalla samtliga
eller ett större eller mindre antal värnpliktiga. Anstånd med påbörjande
av tjänstgöring må medgivas under vissa förutsättningar, bl. a. då sjömanshusinskriven
värnpliktig är mönstrad å fartyg för utrikes fart och som på
grund därav icke kan inställa sig. Tjänstgöringen skall dock börja senast
det år under vilket den värnpliktige fyller 24 år, där ej Konungen finner
synnerliga skäl för ytterligare anstånd föreligga. Inkallelse till tjänstgöring
sker genom personlig order eller kungörelse eller, där Konungen så förordnar,
på annat lämpligt sätt. Såsom laga förfall för inställelse till tjänstgöring
skall, förutom de allmänna förfallen sjukdom, sittande i häkte, intagning
i fångvårdsanstalt etc., för värnpliktig som är inskriven å sjömanshus dessutom
vid inkallelse under krig eller vid utbrott av eller fara för krig räknas,
att vara stadd på utrikes sjöresa. Det åligger dock den värnpliktige att så
snart ske kan återvända till hemlandet och där omedelbart anmäla sig till
tjänstgöring.
Några särskilda bestämmelser angående utbildningstiden för fartygsanställda
värnpliktiga finns inte. Inte heller finns det några föreskrifter med
syfte att åstadkomma en ur beredskapssynpunkt lämplig bemanning av den
svenska handelsflottan, såvida man inte vill räkna dit stadgandet i den från
den 1 juli 1961 gällande mönstringsförordningen att vid påmönstring inom
riket å svenskt fartyg skall tillses, att besättningen, befälhavaren däri inberäknad,
består till minst två tredjedelar av svenska medborgare eller medborgare
i de nordiska länderna.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961
3
Historik
Med stöd av kungl. brev tillkallade chefen för marinen i november 1954
särskilda sakkunniga med uppgift att utreda frågan om handelsfartygs skydd,
beväpning och utrustning i krig. De sakkunniga, som antog benämningen
samarbetskommittén örlogsflottan-handelsflottan, avlämnade i maj 1955
vissa principförslag i ämnet. I samband med behandling av frågan om den
personal, som erfordrades för bemanning av artilleriet å handelsfartyg, diskuterades
huruvida tjänstgöring i .handelsflottan under ett visst antal år
borde — helt eller delvis — få tillgodoräknas som fullgjord värnpliktstjänstgöring.
Kommittén hänvisade till att ett sådant system tillämpades i England
och Holland och ansåg att problemet var av sådan betydelse att det borde
noga övervägas.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 21 april 1956 framförde Sveriges redareförening
och de ombordanställdas organisationer liknande synpunkter. I
skrivelsen framhölls att det ur beredskapssynpunkt var angeläget, att handelsflottan
i händelse av krig fick behålla sin personal och att denna erhöll
sådan militär utbildning, som gjorde den ägnad att deltaga i handelsfartygens
försvar och skydd under krigstid. För sådan utbildning torde dock icke erfordras
den långa värnpliktstjänstgöring, som föreskrevs i värnpliktslagen,
utan en betydligt kortare tid. En sådan förkortning av värnpliktstiden skulle
verka stimulerande till en bättre rekrytering men måste å andra sidan sammankopplas
med krav på att vederbörande sjöman kvarstannade inom handelsflottan
ett visst antal år, förslagsvis sju år efter värnpliktsålderns inträde.
Kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor
I januari 1957 tillkallade chefen för handelsdepartementet särskilda sakkunniga
för att verkställa bearbetning och komplettering av de framlagda
riktlinjerna och förslagen angående handelsfartygens skydd, beväpning och
utrustning i krig m. m. De sakkunniga antog benämningen kommittén för
sjöfartens beredskapsfrågor och avlämnade i september 1958 sitt betänkande
»Handelsflottans beredskap» (stencilerat). Sedan kommittén först behandlat
frågor rörande handelsfartygens utrustning för beredskapsändamål
— hestyckning jämte därmed sammanhängande förstärkningsarbeten, minskydd
samt vissa anordningar i övrigt — tog kommittén upp till behandling
spörsmålen angående handelsfartygens beredskapshemapning. Av innehållet
i denna del av betänkandet må följande framhållas:
För att handelsflottan skall kunna även i krig fullgöra sina viktiga uppgifter
kräves, att å fartygen finns ej blott erforderliga försvars- och skyddsmedel
utan även personal, som har eu för handelsfartygens självförsvar läm
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 8
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961
pad utbildning. Denna personal, som skall utgöras av de ombord anställda
sjömännen, måste således bibringas sådana kunskaper och färdigheter att
de i krig kan handha olika medel för fartygs försvar och skydd. Sådan utbildning
förekommer för närvarande icke i Sverige, och kommittén föreslår,
att den kommer till stånd i följande utformning. Det är i och för sig önskvärt,
att samtliga inom den svenska handelsflottan tjänstgörande svenskar
är utbildade i handelsfartygsskydd. Å andra sidan är det inte rimligt att ge
sådan utbildning åt det stora antal svenska medborgare, som endast under
någon kortare tid ägnar sig åt sjömansyrket. Endast de som mera stadigvarande
arbetar i yrket bör sålunda ifrågakomma. Till denna kategori skall
hänföras de sjömän, som kan antas bli verksamma inom handelsflottan under
en tid av minst sju år. På grund av behovet av fartygsskyddsutbildade
sjömän är det icke rimligt avvakta, att sjömännen fullgör sju års tjänst inom
handelsflottan, innan utbildningen påbörjas. Sedan de arbetat i sjömansyrket
två år, bör de kunna tillfrågas huruvida de avser att stadigvarande ägna
sig däråt i sammanlagt sju år och vid jakande svar uttagas till den särskilda
utbildningen. Denna skall vara obligatorisk och utgöra en särskild form av
värnpliktsutbildning om sammanlagt 90 dagar. De som icke kvarstannar i
sjömansyrket under sju år skall, då anställningen till sjöss upphör, vara
skyldiga att fullgöra värnpliktstjänstgöring intill det sammanlagda dagantal,
som gäller för huvuddelen av de värnpliktiga. Utbildningen skall differentieras
med hänsyn till befäl och manskap samt upptaga i huvudsak följande
ämnen: allmän militär utbildning, närförsvars- och säkerhetstjänst,
skyddstjänst, skeppshaveritjänst, sjukvårdstjänst, silhuettigenkänning, artilleritjänst,
artilleriteknisk tjänst, signaltjänst, mintjänst, taktik (konvojtjänst),
radartjänst samt gymnastik och idrott. Sjömän som fullgjort
dylik utbildning och fortlöpande utövat sjömansyrket i sammanlagt sju år
skall vara befriade från skyldighet att fullgöra annan värnpliktstjänstgöring.
Beredskaps- och krigstjänstgöring skall vederbörande däremot
vara skyldig fullgöra, därest så ur totalförsvarssynpunkt bedömes lämpligt.
Därjämte skall gälla, att sjöfolk av denna kategori icke under sin yrkesverksamma
tid ens tillfälligt berövas handelsflottan genom inkallelse till
annan värnpliktstjänstgöring än utbildning i handelsfartygsskydd. För sjömän
som icke genomgått den ifrågasatta särskilda värnpliktsutbildningen
tänker sig kommittén frivilliga kortare kurser om högst en vecka. För att
uppehålla en reserv av yrkeskunniga sjömän som genomgått fartygsskyddsutbildning
får sådana sjömän förbehållas handelssjöfarten även för en tid
efter det de upphört att vara verksamma inom sjömansyrket, lämpligen under
en tid av fyra år. Som en följd av de föreslagna reglerna kan man vänta
ett ökat antal långtidstjänstgörande svenska sjömän inom handelsflottan
ävensom att rekryteringen till handelsflottan stimuleras. Kommittén understryker
emellertid, att rekryteringssynpunkten icke varit något huvudsyfte
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961 5
för kommittén. Kommittén beräknar den årliga utbildningskontingenten till
1 600 sjömän.
Remissbehandling
över kommittéförslaget avgavs efter remiss yttranden av överbefälhavaren,
centrala värnpliktsbyrån, chefen för marinen, arbetsmarknadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, sjofartsstyrelsen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges redareförening,
Sveriges varvsindustriförening, Sjöassuradörernas förening,
Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen,
Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska hamnförbundet.
Sjöfartsstyrelsen har till sitt yttrande fogat utlåtanden från sjömanshusen
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.
Syftet med kommitténs förslag hälsades vid remissbehandlingen över lag
med tillfredsställelse. Ganska allmänt underströks med olika utgångspunkter
betydelsen i skilda hänseenden av en förstärkning av den svenska handelsflottans
beredskap och försvarsförmåga i ett krigsläge. Flertalet av de
hörda myndigheterna och organisationerna godkände också kommitténs förslag
till lösningar. Samtidigt kom emellertid från framför allt den militära
sidan starkt kritiska invändningar på avgörande punkter till uttryck. De
gällde bland annat det praktiska värdet av vissa av de av kommittén föreslagna
åtgärderna. På en del håll uttalades även tvivel om möjligheterna att
realisera betänkandet ur exempelvis ekonomiska och tekniska synpunkter.
Den inställningen hade överbefälhavaren, som avstyrkte betänkandet helt,
då han ansåg vissa av förslagen ur vapentekniska, ekonomiska och beredskapssynpunkter
icke tillräckligt analyserade och avvägda för att kunna
tjäna som slutligt underlag för beslut i ämnet.
Vad gällde kommitténs förslag om den personella beredskapen framhöll
överbefälhavaren, att slutlig ställning därtill kunde tas först sedan pågående
undersökningar om totalförsvarets personalbehov hade slutförts. Bland annat
tillgodosåg inte betänkandet kravet att den värnpliktige skulle kunna
ges kompletterande utbildning för att kunna användas för andra uppgifter
inom krigsmakten eller inom totalförsvaret i övrigt. Över huvud taget syntes
enligt överbefälhavaren systemet att låta viss anställning utanför krigsmakten
kompenseras med lättnader i skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring
ej vara i överensstämmelse med värnpliktslagens mening.
Centrala värnpliktsbyrån framhöll också att en ändamålsenlig fördelning
av tillgängliga personalresurser krävde att samtliga föreliggande och inom
överskådlig framtid väntade behov vägdes mot varandra. Handelsflottans
personalbehov borde sålunda inte bedömas separat.
Chefen för marinen tillstyrkte förslaget om särskild värnpliktsutbildning
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
för vissa sjömän men trodde, att den årliga utbildningskontingenten kom
att bli mindre än kommittén räknat med. Vid ett genomförande av utredningens
förslag kom större delen av det värnpliktiga sjöbefälet, som är en
viktig del i både krigs- och fredsorganisationen, att bortfalla. Detta medförde
att flottan måste tillföras annan värnpliktig personal att utbildas för
ifrågakommande uppgifter.
Av de ombordanställdas organisationer, vilka alla ställde sig i huvudsak
positiva till förslaget om särskild värnpliktsutbildning för sjömän, ansåg
Svenska maskinbefälsförbundet de föreslagna villkoren för att vederbörande
sjöman skulle få genomgå endast den kortare värnpliktsutbildningen något
rigorösa. Med en kvalifikationstid av sju år blev det troligen bara ett mycket
litet antal sjömän, som kom att genomgå denna.
1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov
Efter samråd mellan cheferna för handels- och försvarsdepartementen
överlämnades det av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor avgivna betänkandet
jämte tillhörande remissyttranden till 1954 års utredning rörande
totalförsvarets personalbehov. Utredningen avgav i mars 1960 ett särskilt
utlåtande i ärendet under rubriken »Granskning av kommitténs för sjöfartens
beredskapsfrågor förslag till beredskapsbemanning m. m. jämte utredningens
förslag till åtgärder» (stencilerat). I utlåtandet fann utredningen
det riktigt och angeläget, att handelsfartygens personal gavs ökade möjligheter
att skydda sig själva och sina fartyg. Sedan utredningen uppehållit sig
vid frågan om handelsfartygens beväpning, tog den upp spörsmålet om särskild
värnpliktstjänstgöring för sjömän. Utredningen konstaterade, att vid
ett genomförande av kommittéförslaget flertalet av dem, som hade fullgjort
sju års tjänst inom svenska handelsflottan, icke skulle kunna efter 28 års
ålder disponeras för användning inom totalförsvaret på annat sätt än genom
uppskov för exempelvis verksamhet inom krigsviktig industri eller liknande.
Utredningen kunde icke ansluta sig till en dylik lösning. Flottans värnpliktskontingent
sammansattes med hänsyn till dels krigsrekryteringsbehovet, dels
vad som därutöver erfordrades för fredstjänstens bedrivande. Flottan tilldelade
sjömanshusinskrivna värnpliktiga användes företrädesvis för att tillgodose
fredstjänstgöringsbehovet. Skulle visst antal sjömän tas från fredsorganisationen,
måste de — enligt chefens för marinen remissyttrande _
ersättas med lika många andra värnpliktiga. Yrkessjömännens fredstjänstgöring
var sålunda ur försvarssynpunkt, närmast flottans beredskap och
utbildning, icke någon bortkastad tid. Utredningen erinrade i sammanhanget,
att marinens värnpliktiga får utbildning i skyddstjäst och tilläde att, sedan
kommittén avgav sitt betänkande, utbildningsmetoder och utbildningsanordningar
vid flottan utvecklats väsentligt och nu torde fylla högt ställda
krav på modernitet och effektivitet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
7
Därest emellertid särskild utbildning för sjömän skulle ifrågakomma —
vilket utredningen i och för sig ansåg önskvärt — syntes den årliga utbildningskontingenten
ej kunna beräknas till högre än 400 å 500 man. När det
gällde uttagningen till en eventuell fartygsskyddsutbildning avstyrkte utredningen
på anförda skäl den av kommittén föreslagna sjuårsregeln.
Med utgångspunkt från vad nu anförts uppställde och granskade utredningen
olika alternativ för en särskild skyddstjänstutbildning för sjömän,
vilken jämväl innefattade betjäning av luftvärnspjäser. Utredningen stannade
för att en eventuell dylik utbildning borde ordnas enligt följande:
För att komma i fråga för den särskilda utbildningen skall vederbörande
sjöman, i likhet med vad kommittén föreslagit, ha två års anställning inom
den svenska handelsflottan. Uttagningen grundas på frivillig ansökan. Första
tjänstgöring vid flottan bör för dessa sjömän omfatta tillsammans 274 dagar,
fördelade i princip på 92 dagars rekrytskola och fartygsskyddsutbildning
samt 182 dagars tjänstgöring i fredsbefattning. Därefter skall följa repetitionsövningar,
vilka fullgöres efter avslutad anställning i handelsflottan till
ett antal av högst fyra, men i reducerat antal allt eftersom antalet anställningsår
som yrkessjöman ökar. Avslutas anställningen under det trettiosjunde
levnadsåret eller senare blir sjömannen helt befriad från repetitionsövningar.
Dessa avses för omskolning till befattning i arméns eller marinens
krigsorganisation eller inom civilförsvaret. Yrkessjöman som efter sammanlagt
minst sju års anställning i den svenska handelsflottan upphör att idka
sjöfart överföres till handelsflottans personalreserv. Sjömanshusinskrivna
värnpliktiga, tilldelade flottan men icke uttagna för fartygsskyddsutbildning,
ges viss utbildning i passiva skyddsåtgärder, dvs. brandsläckning, läcktätning,
röjning etc. Frivillig utbildning vid särskilda kurser kompletterar på
sätt kommittén förordat.
Remissbehandling
Utredningens förslag gjordes till föremål för remissbehandling vid de
myndigheter, som yttrade sig över kommitténs betänkande. Förslagen om
handelsfartygens beväpning och om särskild värnpliktsutbildning för sjömän
biträddes i allt väsentligt av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,
överbefälhavaren samt chefen för marinen och chefen för flygvapnet.
Sjöfartsstyrelsen kunde emellertid icke tillstyrka en begränsning av utbildningskontingenten
till mellan 400 och 500 man och ej heller förlängning,
jämfört med det tidigare kommittéförslaget, av värnpliktstiden för sjömän.
Även Sveriges fartygsbefälsförening tillstyrkte genomförandet av sjöfartsberedskapskommitténs
förslag. Detsamma gjorde Svenska sjöfolks förbundet
med hänsyn till de intressen förbundet hade att företräda. Svenska stewardsföreningen
biträdde i och för sig sjöfolksförbundets yttrande men ville det
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
oaktat tillstyrka utredningens förslag, samtidigt som föreningen uttalade
en förhoppning om att en verksamhet i enlighet med framlagda förslag snarast
igångsattes. Sveriges redareförening föreslog en differentiering av värnpliktsutbildningen
för sjömän av innebörd, att vissa sjömän skulle genomgå
särskild militärutbildning för yrkessjömän, vissa utbildas helt för örlogsflottan
och vissa befrias från all militärutbildning, så länge de kvarstod i
yrket. För dem som fullgjort sju års tjänst i handelsflottan borde enligt
Rederiföreningen för mindre fartyg ingen ytterligare värnpliktsutbildning
förekomma.
Årets statsverksproposition
I bilaga 12 till statsverkspropositionen till innevarande års riksdag omnämnes,
att det av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor avlämnade
betänkandet rörande handelsflottans beredskap efter remissbehandling och
därpå grundad prövning inom handelsdepartementet icke ansetts böra läggas
till grund för proposition i ämnet. Med hänsyn till numera tillgängliga
uppgifter synes hela frågan om handelsflottans beredskap böra ses i samband
med andra frågor rörande materiel- och personalbehov för totalförsvaret,
vilka är under utredning. Bland annat har Kungl. Maj:t i december 1960
uppdragit åt överbefälhavaren att förutsättningslöst undersöka, huruvida
vissa luftvärnspjäser, vilka angivits utan kostnad kunna ställas till handelsflottans
förfogande, bör utnyttjas inom totalförsvaret och i så fall för vilka
ändamål de lämpligast bör avses.
Utskottet
Förevarande motioner syftar bland annat till att värnpliktiga anställda å
handelsfartyg måtte erhålla utbildning i försvar och skydd av fartygen i
krigstid.
Värnpliktslagen föreskriver beträffande de värnpliktigas utbildningstid
som huvudregel, att de värnpliktiga är skyldiga att tjänstgöra 394 dagar.
För vissa grupper, i huvudsak värnpliktiga som uttagits till befäls- eller underofficersutbildning
eller som genomgått särskild civil utbildning, är tjänstgöringsskyldigheten
utsträckt. Konungen kan därjämte, om med hänsyn till
krigsberedskapen så prövas nödigt, ålägga värnpliktig att fullgöra en eller
flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Beträffande innehållet
i utbildningen finns för närvarande inte några bestämmelser, som
föreskriver, att värnpliktiga anställda inom handelsflottan skall bibringas
sådana kunskaper och färdigheter, att de i krig kan handha olika medel för
handelsfartygens försvar och skydd.
I ett av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor i september 1958 fram
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
9
lagt betänkande »Handelsflottans beredskap» föreslogs emellertid särskild
utbildning i handelsfartygsskydd för yrkessjömän, vilken med hänsyn till
syftet med utbildningen och de färdigheter som den avsåg att förmedla borde
anses som en särskild form av värnpliktsutbildning. Denna skulle meddelas
de sjömän som mera stadigvarande ägnade sig åt sjömansyrket samt omfatta
en tid av 90 dagar. Sjömän, som fullgjort sådan utbildning och fortlöpande
utövat sjömansyrket i sammanlagt sju år, skulle vara befriade från skyldighet
att fullgöra annan värnpliktstjänstgöring. Sjömän, som däremot icke
varit verksamma i handelsflottan under så lång tid, skulle, da anställningen
till sjöss upphörde, vara skyldiga att fullgöra vanlig, längre värnpliktstjänstgöring
med avdrag för den tid de genomgått den särskilda utbildningen. En
utförligare redogörelse för innehållet i kommitténs förslag har lämnats i
det föregående.
I förevarande motioner framhålles vikten av att besättningarna å handelsfartygen
erhåller sådan utbildning, som gör dem skickade att deltaga i fartygens
försvar och skydd under krigstid. Motionärerna har därför hemställt
om sådana ändringar i gällande värnpliktsförfattningar, som föranledes av
ett genomförande av komitténs förslag.
Som framgår av den ovan intagna redogörelsen har vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag framför allt från militärt håll starkt kritiska invändningar
kommit till uttryck på avgörande punkter. Förslaget har i anledning
därav varit föremål för granskning av 1954 års utredning rörande totalförsvarets
personalbehov, varvid utredningen förklarat sig icke kunna förorda
kommitténs förslag om väsentligt avkortad militär utbildning med hänsyn
till det totala försvarets behov av personal och betydelsen av dennas användbarhet
för flera olika slag av uppgifter i krig.
I statsverkspropositionen till årets riksdag har chefen för handelsdepartementet
meddelat, att kommitténs förslag efter remissbehandling och därpå
grundad prövning inom departementet icke ansetts böra läggas till grund
för proposition i ämnet. Hela frågan om handelsflottans beredskap borde
nämligen med hänsyn till numera tillgängliga uppgifter ses i samband med
andra frågor rörande materiel- och personalbehov för totalförsvaret, vilka är
under utredning.
Utskottet finner för sin del inte skäl att intaga annan ståndpunkt till kommitténs
förslag än departementschefen gjort och kan följaktligen icke biträda
motionsyrkandct. Emellertid vill utskottet understryka önskvärdheten
av att de å handelsfartygen anställda erhåller sådan utbildning, att de
effektivt kan handha fartygens försvars- och skyddsmedel i krigstid. Det
är därför angeläget, att denna fråga tas upp till behandling i samband med
det utredningsarbete, som enligt statsverkspropositionen pågår. Denna utskottets
uppfattning torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1961
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 503
och II: 588, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
giva till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 28 februari 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Svenson, fröken Nordström och herr
Virgin; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Odhe, Wahlund* fröken Sandell, herrar
Carlsson i Huskvarna* och Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering
Reservation
av herr Nils Elowsson, som ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som
börjar med orden »Utskottet finner» och slutar med orden »Kungl. Maj:ts
kännedom», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet delar denna departementschefens uppfattning. Ett genomförande
av kommitténs förslag skulle nämligen medföra betydligt ökade risker
för våra handelsfartyg under krigstid; detta även i fall Sverige kunde bevara
sin neutralitet.
Speciell utbildning av handelsflottans personal för deltagande i strid förutsätter
åtgärder för handelsflottans beväpning, åtgärder som kan väntas
bli tagna till intäkt för en sänkning utan föregående varning, varför redan
ett beslut om särskild vapenutbildning av handelsflottans personal skulle
bryta den allmänt rådande uppfattningen i alla länder, att neutralt handelsfartyg
inte får vara beväpnat till självförsvar. Man komme nämligen helt
visst att från krigförande parts sida säga, att man övar inte personalen för
strid, om det inte är meningen att den också skall strida, och redan ett beslut
om värnplikt av detta slag skulle sålunda göra vårt lands neutralitet misstänkt.
Eftersom vi i Sverige icke utesluter möjligheten av att kunna bevara vår
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1961
11
neutralitet även under ett eventuellt framtida krig, kan man ej, så som
kommittén gjort, göra jämförelser mellan vårt land och länder, vilka måste
räkna med att obönhörligt bli indragna i kriget redan från början och vars
handelsfartyg i så fall äger rätt till beväring.
Däremot anser utskottet, att övning i sådana skyddsåtgärder, som behöver
vidtagas på grund av exempelvis brand eller minsprängning, bör förekomma.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 2k § kommunalskattela a1 i texten