Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen glass. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herrar Eric Carlsson och Thorsten Larsson samt nr 8 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Elmwall.

1961-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:1, Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen glass. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herrar Eric Carlsson och Thorsten Larsson samt nr 8 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Elmwall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1961

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen

glass.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herrar Eric Carlsson och

Thorsten Larsson samt nr 8 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och

Elmwall.

I motionerna hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utfärdande av föreskrifter angående skyldighet att angiva sammansättningen

av glass, som försälj es i portionsförpackningar, antingen genom

dubbelbenämning, som anger det använda fettämnet, eller genom särskild

varudeklaration å förpackningen i enlighet med vad som anförts i

motionen».

Den av motionärerna behandlade frågan har tidigare varit föremål för behandling

i riksdagen, nämligen vid 1958 års B-riksdag i anledning av motionerna

I: 148 och II: 190 samt vid 1960 års riksdag i anledning av motionerna

I: 314 och II: 390. över motionerna har utskottet avgivit utlåtandena

nr B 4 år 1958 och nr 5 år 1960.

Beträffande innehållet i gällande rätt och viss utländsk lagstiftning hänvisas

till det år 1958 avgivna utlåtandet.

I de år 1960 väckta motionerna ägnades särskild uppmärksamhet åt de

verkningar som kunde följa av Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA). Motionärerna ansåg det otillfredsställande,

att till vårt land kunde komma att importeras glass, som sedan kunde här

försäljas under en benämning som icke finge användas i tillverkningslandet.

I anledning härav anförde utskottet följande.

Enligt utskottets mening är det ur svensk synpunkt strängt taget ovidkommande

under vilken beteckning en här saluförd vara säljes i ett annat

land. Av betydelse för oss är däremot varans beskaffenhet. Utskottet anser

nu liksom år 1958 att varudeklaration i någon form är önskvärd. Frågan

huruvida föreskrifter därom blir erforderliga för importerad glass bör emellertid

icke upptagas förrän det avgjorts till vilket varuslag (jordbruksvara

eller industrivara) glass enligt frihandelskonventionen kommer att hänföras

och utvecklingen visat att fog finnes för införande av varudeklarationsskyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1961

Motionärerna anför nu.

De erfarenheter, som vunnits efter EFTA-konventionens ikraftträdande,

har otvivelaktigt ytterligare aktualiserat behovet av konsumentupplysning

i fråga om glassen. Under hösten har till vårt land importerats betydande

kvantiteter glass främst från England, enligt uppgift cirka 165 000 kg fram

till den 1 november 1960. Undersökningar som verkställts tyder på att vid

framställningen såsom fettämne använts ister. Att denna vara det oaktat

kunnat försäljas här i så stor omfattning torde i första hand bero på att

den i beteckningen inte kunnat särskiljas från annan glass. Då den chokladöverdragna

glassen enligt EFTA-konventionen är registrerad som industrivara,

måste man räkna med ytterligare ökad import av sådan glass i takt

med att tullsänkningarna genomföres inom EFTA.

Vidare anför motionärerna.

Såsom förhållandena utvecklats synes särskilda författningsbestämmelser

erforderliga för uppnående av en tillfredsställande konsumentupplysning

i fråga om glassvarorna. På annat sätt torde konsumenterna inte kunna beredas

tillgång till sådan upplysning om glassens sammansättning, att de

kan göra ett medvetet val mellan olika glassorter, enligt den målsättning,

som tredje lagutskottet angav i sitt utlåtande 1958.

Det mest effektiva sättet till lösning av frågan skulle med all säkerhet

vara, att benämningen glass förbehålles glassvara, vid vars tillverkning använts

mjölkfett utan tillsats av annat fett, och att annan nu som glass betecknad

vara finge saluföras under annan benämning. Häremot kan emellertid

invändas, att ordet glass vunnit hävd som beteckning för såväl varor

av mjölkfett som av annat fett och att det gängse språkbruket därför inte

bör ändras. Den erforderliga upplysningen i fråga om glassens sammansättning

synes då kunna åstadkommas antingen genom föreskrift, att all glass

— i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska

länderna — skall saluföras under dubbelbenämning såsom t. ex. gräddglass,

mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass eller genom införande av skyldighet

att å de förpackningar, vari glassen tillhandahålles, deklarera varans

fettsammansättning. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare pröva

vilken av dessa båda metoder som kan anses vara lämpligast för syftet och

därefter utfärda de erforderliga föreskrifterna.

Utskottet

Då utskottet vid 1958 års B-riksdag och 1960 års riksdag i anslutning till

väckta motioner hade att behandla frågan om användningen av benämningen

glass var motionärernas hemställan av en delvis annan innebörd än nu förevarande

motioner. I 1958 års motioner yrkades att benämningen glass skulle

förbehållas glass vid vars tillverkning såsom fettämne använts endast mjölkfett.

Samma yrkande förekom i 1960 års motioner men då såsom alternativ

till en föreslagen bestämmelse om att glass, vid vars tillverkning använts annat

fettämne än mjölkfett eller som framställts utan fettämne, endast skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 dr 1961

3

få saluföras under sådan dubbelbenämning att detta klart framginge, t. ex.

genom att ordet margarin eller motsvarande tillfogades före ordet glass. Förslaget

om dubbelbenämning återkommer i årets motioner men nu som alternativ

till en bestämmelse om särskild varudeklaration å förpackning vari

glass tillhandahålles vid försäljning.

Den förskjutning motionsyrkandena sålunda undergått innebär ett närmande

till den mening varåt utskottet givit uttryck i sina utlåtanden år 1958

(nr B 4) och år 1960 (nr 5). Utskottet avvisade då av olika skäl tanken på

en sådan lagstiftning att benämningen glass reserverades för glass innehållande

mjölkfett. Av delvis samma skäl förkastades även förslaget om dubbelbenämning

för sådan glass som ej innehåller mjölkfett. Däremot ansåg utskottet

att någon form av varudeklaration å de förpackningar vari glassen

tillhandahålles skulle vara av värde. Såvitt gällde inom landet tillverkad glass

erinrade utskottet emellertid om den på frivillig väg anordnade kvalitetskontrollen

genom runmärkning och förordade därför för det dåvarande inga bestämmelser

om varudeklarationsskyldighet.

Utskottet anser alltjämt, att det ej bör komma i fråga att på annat sätt än

genom införande av någon form av varudeklaration tillfredsställa konsumenternas

berättigade krav på att kunna göra ett medvetet val mellan olika glasssorter.

I fall då hälsosynpunkter ej föranleder annat bör emellertid i första

hand eftersträvas en lösning på frivillighetens väg. Glass intager i detta hänseende

ingen särställning. Även beträffande otaliga andra varor saknar konsumenterna

möjlighet att göra ett medvetet val med hänsyn till varans beståndsdelar

in. in. Om en lösning ej går att uppnå utan lagstiftning bör frågan

om införande av författningsbestämmelser rörande varudeklarationsskyldighet

för glass därför icke upptagas isolerat utan i samband med ett ställningstagande

till frågan om konsumentupplysning i vidare sammanhang.

Frågan om beskaffenheten av importerad glass och importens verkningar

för den svenska glassproduktionen — särskilt med hänsyn till Sveriges anslutning

till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) — upptogs

först i 1960 års motioner. Utskottet ansåg, att frågan om varudeklarationsskyldighet

för importerad glass ej borde upptagas förrän det avgjorts till

vilket varuslag (jordbruksvara eller industrivara) glass enligt frihandelskonventionen

kunde komma att hänföras och utvecklingen visat att fog funnes

för införande av sådan skyldighet. I nu förevarande motioner har uppgivits,

att chokladöverdragen glass enligt frihandelskonventionen hänföres

till industrivara, att betydande kvantiteter glass importerats främst från England,

att en ökad import kan förväntas samt att gjorda undersökningar tyder

på att vid framställningen av glassen såsom fettämne använts ister.

Glassimportens eventuella menliga verkningar med avseende å den svenska

glassproduktionen och avsättningen för mjölkprodukter kan enligt utskottets

mening icke läggas till grund för ändringar i den svenska livsmedelslag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 dr 1961

stiftningen. Denna lagstiftning har nämligen — som utskottet år 1958 uttalade

— främst till uppgift att skydda konsumenterna mot mindervärda livsmedel.

Om den importerade glassen däremot kan anses hälsofarlig föreligger

direkt anledning till ingripande.

Även beträffande importerad glass gör sig självfallet gällande de synpunkter

angående varudeklaration som föruti redovisats. Den importerade glassen

kan ej anses i detta avseende intaga någon särställning. Möjligheterna att på

frivillig väg anordna kvalitetskontroll kan dock vara mindre, då det gäller

importerad glass, och detta kan påverka frågan om införande av varudeklarationsskyldighet.

Huruvida särskilda åtgärder skall bli påkallade till följd

av import av glass är naturligtvis även beroende av i vilken utsträckning sådan

import förekommer. Enligt utskottets mening är erfarenheterna i detta

hänseende fortfarande alltför begränsade för att kunna läggas till grund för

några åtgärder.

Utskottet anser således, att frågan om införande av författningsbestämmelser

rörande varudeklarationsskyldighet för glass om möjligt bör upptagas i

samband med överväganden angående sådan skyldighet för varor i allmänhet,

beträffande vilka konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet val

är begränsade. De i viss mån speciella förhållandena beträffande importerad

glass bör dock enligt utskottets mening ägnas uppmärksamhet, och utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t därvid, om så befinnes erforderligt, vidtager de

åtgärder som kan anses påkallade.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva-till

känna vad) utskottet anfört i anledning av motionerna 1:4

och 11:8.

Stockholm den 14 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Georg

Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Jansson i

Benestad, Andersson i Ryggestad, Johansson i öckerö, fröken Andersson i

Lerum*, herrar Hammarberg och Palm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående stat för statens allmänna fastighets fond för budge a1 i texten