Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre.
1961-03-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1961:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot
flyghavre.
Genom en den 17 februari 1961 dagtecknad proposition, nr 51, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
Förordning
med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Spannmål som ej undergått finförmalning (fingröpning) må ej saluhållas
eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre (Avena
fatua eller Avena sterilis) i större antal än som är tillåtet enligt de föreskrifter
lantbruksstyrelsen utfärdar.
Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse
och ej heller där den som odlat spannmålen säljer därav till förbrukare i
orten utan offentligt utbjudande.
2 §•
Transport av spannmål, som odlats här i riket eller hit införts samt förtullats
och som ej undergått finförmalning, skall, om varan ej kan antagas vara
fri från frön av flyghavre, ske på sådant sätt att spridning av flyghavre under
transporten förhindras. Föreskrifter om vad sålunda skall iakttagas vid
transport av spannmål meddelas av lantbruksstyrelsen.
Vad i första stycket stadgas skall, där ej annat följer av 12 §, icke gälla
transport mellan ägor och ekonomibyggnader tillhörande den brukningsenhet
där spannmålen odlats eller skall användas.
3 §•
Den som på sin brukningsenhet odlat spannmål är, då han säljer därav,
pliktig att, vare sig det av köparen påfordras eller icke, senast vid leveransen
lämna köparen skriftligt meddelande huruvida flyghavre förekommer
på brukningsenheten eller icke. Är säljaren oviss huru härmed förhåller sig,
äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 10
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
4 §•
Köpman som i och för sin rörelse för foderändamål förvärvat spannmål
av odlare, vilken icke i meddelande enligt 3 § uppgivit att hans brukningsenhet
är fri från flyghavre, så ock den som för foderändamål till riket infört
spannmål är skyldig att enligt föreskrifter som lantbruksstyrelsen utfärdar
låta prov av varan tagas och analyseras med avseende på halt av flyghavre.
5 §•
I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan
undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 4 § ske innan varan
fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan icke må saluhållas
utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas i importorten.
Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter det föranleda, medgiva
undantag från stadgandena i första stycket.
6 §.
Vid köp av foderspannmål mellan köpmän i och för deras rörelse är säljaren,
vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel
eller köpekontrakt eller genom annan skriftlig handling lämna köparen uppgift
huruvida i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan icke
får saluhållas eller säljas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl
angiva analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.
7 §•
Säck som använts för spannmål må icke, med mindre säcken gjorts ren
från frön av flyghavre, saluhållas, säljas eller tillhandahållas för transport
eller förvaring av gödningsämne, utsäde eller fodervara.
Vad nu sagts skall icke gälla vid försäljning av spannmål till förbrukare
i fall som avses i 1 § andra stycket.
8 §•
Vad i denna förordning stadgas om spannmål skall i tillämpliga delar
även gälla spannmålsavrens och annat avfall som framkommer vid anläggning
för rensning eller annan behandling av spannmål eller frö.
Avfall, som icke får saluhållas eller säljas utan finförmalning, skall, i den
mån varan icke överlåtes i finförmalet skick, brännas eller på annat sätt
förstöras så att spridning av flyghavre förhindras.
9 §•
Vid försäljning av halm annat än för industriellt ändamål är säljaren,
vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att senast vid leveransen
lämna köparen skriftligt meddelande huruvida halmen härrör från brukningsenhet
som är fri från flyghavre eller icke. År säljaren oviss huru härmed
förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.
10 §.
Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet förbud som stadgas i
1 eller 7 § eller bryter någon mot 2, 4, 5 eller 8 § eller mot föreskrift som
meddelats med stöd därav eller underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet
enligt 3, 6 eller 9 § eller lämnar någon vid fullgörande av sådan skyldighet
medvetet eller av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
3
11 §•
Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,
äger Kungl. Maj :t på framställning av hushållningssällskapet förordna att
flyghavre inom området eller viss del därav skall bekämpas enligt en av sällskapet
upprättad och av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av lantbruksstyrelsen fastställd plan.
Skyldighet att följa fastställd bekämpningsplan åligger jordägaren eller,
där jorden innehaves med annan nyttjanderätt än i 1 kap. 7 § lagen om
nyttjanderätt till fast egendom avses, innehavaren av nyttjanderätten.
12 §.
Bekämpningsplan skall angiva den tid inom vilken i planen föreskriven
åtgärd skall vara verkställd. I den mån planen så angiver skall det i 2 §
andra stycket stadgade undantaget icke gälla.
13 §.
Uraktlåter jordägare eller nyttj anderättsinnehavare, som avses i 11 §, att
inom utsatt tid vidtaga åtgärd som angives i bekämpningsplan, äger länsstyrelsen
på framställning av hushållningssällskapet vid vite förelägga den
försumlige att inom viss tid verkställa honom åliggande åtgärder.
Efterkommes icke givet föreläggande äger länsstyrelsen utdöma vitet eller
låta verkställa föreskrivna åtgärder på den försumliges bekostnad.
14 §.
Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
15 §.
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1961, då förordningen den 31
maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre skall upphöra att gälla.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 571 av herr
Larsson, Anton, och i andra kammaren nr 670 av herr Johansson i Dockered.
I motionerna, vilka är likalydande, hemställes »att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 51 måtte för sin del besluta, att importör som
till riket infört produkt av spannmål skall vara skyldig att låta analysera
varan med avseende på halt av flyghavre, därest säljaren icke skriftligt intygat,
att frön av flyghavre icke förekommer i varan i större antal än som
är tillåtet enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter; samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring av den i propositionen
föreslagna förordningen».
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till ny förordning med vissa bestämmelser
om skydd mot flyghavre, avsedd att ersätta nuvarande bestämmelser,
som innehåller föreskrifter huvudsakligen i syfte att hindra ogräsets
spridning via fodersäd. Enligt förslaget utökas spridningsskyddet med stadgande
att transport av all spannmål skall ske så att spridning av flyghavre
under transporten förhindras. Begagnade spannmålssäckar får endast om
de gjorts rena från flyghavrekärnor säljas eller tillhandahållas för återanvändning
till utsäde, fodervaror eller gödningsämnen. Beträffande spannmålsavrens
och liknande föreslås att såväl de nya som de nu gällande
bestämmelserna för spannmål blir tillämpliga. Skyldighet införes vidare att
förstöra allt rensavfall som inte avyttras i finförmalet skick. Vid försäljning
av halm skall säljaren vara ovillkorligt skyldig att skriftligen upplysa
köparen om huruvida halmen härrör från flyghavrefri brukningsenhet eller
ej. Är säljaren oviss härom, äger han i stället uppgiva detta. Möjlighet öppnas
för planmässig bekämpning av flyghavreförelcomster inom hushållningssällskapens
områden och under sällskapens överinseende. Jordägare
och de flesta nyttjanderättshavare åligger att deltaga i bekämpningen och
underlåtna åtgärder kan medföra vite eller utförande av arbetet på den försumliges
bekostnad.
Tillkomsten av och innehållet i tidigare och nu gällande lagstiftning
I syfte att motverka en ökad spridning inom landet av ogräset flyghavre
(Avena fatua eller Avena sterilis) har under senare år vidtagits olika åtgärder
såväl från enskilt håll som från myndigheternas och statsmakternas sida.
För utsädesspannmålens del har en gradvis förbättring kunnat åstadkommas
bl. a. genom alltmer skärpta bestämmelser inom ramen för tillämpningsföreskrifterna
till lagen om handel med utsädesvaror. Vid sidan härom
har med hänsyn till spridningsrisken via fodersäd utfärdats dels en förordning
den 21 mars 1952 och dels den nu gällande förordningen den 31
maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre jämte kungörelse samma dag (nr 245) om tillsyn å efterlevnaden
av förordningen.
För tillkomsten av och innehållet i 1952 och 1957 års förordningar har en
redogörelse lämnats i propositionen å sid. 5—9, vartill utskottet hänvisar.
Innehållet i 1957 års förordning framgår i huvudsak även av departementschefens
nedan återgivna uttalande.
Förslag av lantbruksstyrelsen år 1960
I skrivelse den 5 augusti 1960 har lantbruksstyrelsen hemställt om nya
bestämmelser till motverkande av spridningen av flyghavre. I en vid skrivelsen
fogad promemoria har styrelsen anfört, att flyghavren trots vidtagna
åtgärder numera nått en sådan utbredning inom landet att endast sju hushållningssällskap
är fria från detta ogräs inom sina områden, nämligen
Älvsborgs läns södra, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns, Västernorrlands
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
läns, Jämtlands läns, Västerbottens läns och Norrbottens läns hushållningssällskap.
Inom övriga områden har förekomsten av styrelsen betecknats
som mycket växlande. Störst har den angivits vara inom Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,
Örebro och Västmanlands län.
Ehuru hittills gällande bestämmelser i vissa avseenden givit positiv effekt,
har enligt styrelsen erfarenheterna ådagalagt, att bestämmelserna är
otillräckliga. Den utbyggnad av nu gällande bestämmelser som styrelsen
funnit erforderlig har styrelsen sammanfattat i ett förslag till ny förordning.
De huvudsakliga nyheterna i styrelsens förslag kan sammanfattas sålunda.
Styrelsen har föreslagit dels att finförmalningstvång —
som tidigare gällt för vara, vari förekommer frön av flyghavre i större antal
än som tillåtits enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter —
i princip skall inträda redan när varan icke är helt fri från flyghavre, dels
— vilket icke tidigare förekommit — vissa transportrestriktioner
till motverkande av riskerna för spridning av flyghavre vid frakt av
spannmål av olika slag, dels den lättnaden i förhållande till tidigare gällande
analysskyldighet att från analysskyldighet skall undantagas
importfodersäd, som avses att finförmalas redan i importorten, samt svenskodlad
vara, som avses att finförmalas på mottagningsplatsen, dels bestämmelser
— vilka saknar motsvarighet i nu gällande förordning -— om förhindrande
av spridningsmöjligheter via säckar och halm, dels en utvidgning
av bestämmelserna till skydd mot spridning genom spannmålsa
v r e n s, dels ock bestämmelser med syfte att skapa förutsättningar för
en effektiv planmässig bekämpning mot flyghavre som under
gångna år hunnit sprida sig.
Den i motionerna väckta frågan har i viss mån berörts av lantbruksstyrelsen
i anslutning till dess förslag. Sålunda har styrelsen framhållit, att kli
i vissa fall visat sig innehålla flyghavre. Anledningen härtill har styrelsen
ansett uppenbarligen vara, att kli i egentlig mening uppblandats med oförmalt
avrens. Styrelsen anför härom vidare följande: »Försäljningsförbud för
sådan vara har övervägts. Vid import av kli skulle emellertid erfordras liknande
bestämmelser om analys som gäller för fodersäd, vilket skulle innebära
praktiskt synnerligen svårlösta problem och medföra betydande kostnader.
Lantbruksstyrelsen avstår därför från att föreslå sådant försäljningsförbud
men förutsätter att handeln i sina köpeavtal med importörer
eller tillverkare kommer att fordra intyg om flyghavrefrihet.»
En utförlig redogörelse för lantbruksstyrelsens förslag återfinnes å sid.
9—14 i propositionen.
Remissyttranden
Över lantbruksstyrelsens ovannämnda framställning har efter remiss yttranden
avgivits av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala
frökontrollanstalt, Sveriges centrala fröråd, Föreningen Svenska handelskvarnar,
Svenska bygdekvarnars riksförbund, Sveriges grossistförbund,
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges fröengrossistförening, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter,
Svenska utsädesfirmornas förening samt Svenska lantmännens
riksförbund.
Förslaget att ytterligare skärpa bestämmelserna till skydd mot flyghavre
har i huvudsak rönt välvilligt mottagande. Flertalet remissinstanser har
även uttalat sin tillfredsställelse över att de föreslagna åtgärderna är ägnade
att i högre grad än hittills varit möjligt göra den enskilde jordbrukaren
aktiv i kampen mot ogräset i fråga. Såsom framgår av den å sid. 14—22 i
propositionen intagna redogörelsen för det närmare innehållet i remissyttrandena
har vissa synpunkter på och viss kritik mot förslaget i särskilda
punkter anförts. Kritiken har i huvudsak bemötts och i viss mån beaktats
av departementschefen, vars uttalande nedan refereras.
Departementschefen
Departementschefen framhåller till en början den allvarliga utbredning
som flyghavre nått i stora delar av vårt land och de ekonomiska olägenheter
för jordbruket som följer härav. Vidare beröres de åtgärder som hittills
företagits mot spridning genom utsäde och fodersäd. I likhet med lantbruksstyrelsen
finner departementschefen åtgärder enbart mot fodersäden icke
till fyllest och anser, att de bestämmelser styrelsen föreslagit till förekommande
av ogräsets spridning i andra hänseenden i allt väsentligt bör genomföras.
I sitt utlåtande går departementschefen härefter till en början in på frågan
om finför målning och anför.
»Huvudstadgandet i den nu gällande förordningen med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flyghavre är förbudet att som fodervara
saluhålla eller sälja spannmål som ej undergått finförmalning, därest
i varan förekommer frön av flyghavre i större antal än lantbruksstyrelsen
föreskriver eller för närvarande fem per kilogram. Detta stadgande föreslår
styrelsen ändrat därhän att förbudet skall gälla vid varje förekomst av flyghavrefrön
i varan. Den hittillsvarande rättigheten för lantbruksstyrelsen att
beträffande fodersäd liksom för frövaror alltefter behovet kunna reglera föreskrifterna
om högsta tillåtna ogräshalt anser jag emellertid böra kvarstå.
Även inom ramen för de möjligheter styrelsen här förfogar över kan, när
läget så kräver, göras en erforderlig skärpning av tillåtna högsta halt. Förslaget
att redan nu taga steget fullt ut och helt förbjuda flyghavre i fodersäd
vill jag dock inte biträda. En dylik föreskrift kan väntas medföra stora
svårigheter att upprätthålla en rättvisande övervakning av bestämmelsens
efterlevnad. Det synes också klart att betydande fördelar är förenade med
den i Danmark tillämpade regeln att kräva finförmalning vid en flyghavrehalt
av två frön per kilogram. Stor vikt bör dessutom fästas vid det i några
remissyttranden påpekade värdet av om möjligt enhetliga regler de nordiska
länderna emellan. Den nuvarande bestämmelsen i förordningen bör således
Tredje laguiskolteis utlåtande nr 10 år 1961 7
bibehållas i huvudsak oförändrad. Vid tillämpningen synes lantbruksstyrel
sen
böra beakta erfarenheterna av den nyssnämnda danska regeln.--
— Oaktat det vore i hög grad önskvärt att göra finförmalningstvånget tilllämpligt
även på den s. k. grannhandeln, bör dock liksom i lagen om handel
med utsädesvaror undantag tills vidare göras för sådan försäljning från
odlare som sker utan offentligt utbjudande. Genom en smärre ändring i
författningstexten betonas att undantaget endast avser dylik försäljning till
förbrukare i orten. Liksom tidigare föreligger inget behov att stadga finförmalning
vid försäljning till köpman och undantaget härför bör oförändrat
gälla.»
De av lantbruksstyrelsen föreslagna transportrestriktionern
a godtages i princip av departementschefen, som härutinnan andrager.
»De nuvarande bestämmelserna om flyghavre innehåller inga andra regler
angående forsling av spannmål än som följer av påbudet att importvara
skall analyseras och i förekommande fall finförmalas i importorten. Detta
transportförbud tager inte sikte främst på riskerna för spridning av flyghavre
under själva transporten. Bestämmelser i syfte att effektivt minska
faran för ogräsets spridning under transport inte blott av importfodersäd
utan av all spannmål överhuvudtaget är emellertid som lantbruksstyrelsen
framhållit påkallade. Inte minst av hänsyn till de stora ansträngningar som
på vissa håll gjorts för att befria hela områden från redan förekommande
flyghavre bör de föreslagna transportrestriktionerna genomföras. Som
nämnts är särskilt utsädesodlingarna värda ökat skydd. Jag tillstyrker därför
att i förordningen stadgas, att transport av spannmål skall ske så att spridning
av flyghavre under transporten förhindras ävensom att de närmare föreskrifterna
om vad som därvid skall iakttagas får meddelas av lantbruksstyrelsen.
Självfallet bör styrelsen vid föreskrifternas utformning taga tillbörlig hänsyn
till berörda parters önskemål. Skyldighet att ställa sig transportbestämmelserna
till efterrättelse synes i första hand böra åligga varans ägare eller,
där transporten sker i anledning av köp, säljaren eller annan avsändare. Om
varan hämtas av köparen eller av annan för dennes räkning åligger skyldigheten
i stället den som hämtar varan. Bestämmelsen bör gälla alla slag av
spannmål men måste, med tanke på att i stora delar av landet flyghavre
inte förekommer, utformas så att spannmål som odlats i dessa delar ej omfattas
av bestämmelserna. Enligt gällande förordning åligger det lantbruksstyrelsen
att årligen upprätta och kungöra förteckning över de län eller delar
av län där flyghavreförekomst av någon betydelse iakttagits. Detta stadgande
föreslår jag få gälla oförändrat. Enär spannmål som odlats i andra
delar av landet sålunda kan antagas vara fri från frön av flyghavre, bör den
inte beröras av transportrestriktionerna. Motsvarande bör gälla spannmål
som härrör från delar av riket där flyghavre förekommer eller hit införts
från utlandet men som av någon särskild påvisbar anledning kan antagas
vara fri från frön av flyghavre. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna regeln
att endast vara som kan misstänkas innehålla flyghavre skall lyda under
restriktionerna finner jag således inte tillräcklig.
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
För att de transportrestriktioner som sålunda bör genomföras inte skall
förlama skördearbetet eller försvåra det rutinmässiga arbetet inom brukningsenheten
måste undantag från bestämmelserna göras för de vanligtvis
korta transporterna mellan ägor och ekonomibyggnader på den brukningsenhet
där spannmålen odlats. Samma torde böra gälla i de fall varan
förvärvats från annat håll för att användas på brukningsenheten. Vid
frakter till eller från brukningsenheten såsom vid köp från spannmålshandlare
eller mellan jordbrukare i orten, inkörning till torkanläggning
som inte tillhör brukningsenheten eller inleverering till uppköpare bör däremot
huvudregeln gälla. Transporter som sker under tullverkets kontroll bör
ligga utanför regleringen. Forsling av spannmålspartier inom lager eller
fabrik såsom led i varans bearbetning bör, i den mån dylika smärre förflyttningar
inte är att anse som transport, självfallet utföras så att flyghavrekärnor
inte kan spridas till kringliggande mark eller till flyghavrefria
partier.»
Av lantbruksstyrelsen föreslagna generella undantag från det år 1957 införda
förbudet att frakta importvara från importorten före analys och finförmalning
har departementschefen ansett sig icke kunna biträda.
Icke heller de föreslagna lättnaderna i fråga om analysskyldighet
har godtagits av departementschefen.
Angående spridningsmöjligheterna via säckar och halm innehåller
uttalandet följande.
»De för jordbrukarna särskilt förrädiska spridningsmöjligheterna via säckar
och halm finner jag angeläget att söka komma till rätta med. Lantbruksstyrelsen
föreslår ett förbud att sälja begagnade tomsäckar innan de
gjorts fria från flyghavrekärnor. Ett sådant förbud kan, såsom under remissbehandlingen
framhållits, inte göras alltför vidsträckt. Det torde vara
ändamålsenligt att ge bestämmelsen sådant innehåll att den inte omfattar
annat än huvudsakligaste delen av de i marknaden förekommande säckar
vari flyghavrekärnor kan fastna, d. v. s. sådana som på ett eller annat sätt
begagnats för spannmål. Dylika säckar torde, i den mån de inte efter förslitning
säljes till lump, endast i begränsad omfattning åter nyttjas för
annat än jordbruksändamål. De allvarligaste riskerna för spridning av flyghavre
kan därför beräknas vara förknippade med användning av begagnade
spannmålssäckar för frakt eller förvaring av produkter, som är avsedda
för jordbruket. Uppmärksamheten torde främst böra riktas mot gödningsämnen
av alla slag, utsädesvaror, potatisutsäde inbegripet, samt fodervaror,
däribland även sådana som inte innehåller spannmål i någon form. Det bör
vara till fyllest att inskränka förbudet i enlighet härmed. I överensstämmelse
med det för grannhandeln med spannmål stadgade undantaget från finförmainingstvång
bör för denna handel inte heller gälla förbud att begagna
tillgängliga tomsäckar utan särskild rengöring.
Svårigheten att ur partier med halm taga representativa prover för analys
av flyghavrehalt torde göra tanken på att införa analysplikt för halm
omöjlig att förverkliga. Det främsta vapnet mot spridning genom halm
Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år J961
9
blir därför en ökad upplysning om denna spridningsväg. Ett värdefullt
komplement till sådan upplysning kan dock enligt min mening erhållas
genom den av lantbruksstyrelsen föreslagna skyldigheten för säljare av
halm att vid leverans lämna köparen skriftligt besked om flyghavreförekomst
på den brukningsenhet varifrån halmen härrör. Skyldigheten bör
gälla vid varje försäljning, således förutom köpmän emellan även vid försäljning
från köpman till jordbrukare eller från jordbrukare till uppköpare
eller förbrukare. Jordbrukare eller annan säljare, som är oviss om
flyghavre förekommer på brukningsenheten, bör äga möjlighet att i stället
uppgiva detta i meddelandet. De svårigheter som av flera remissorgan
förmodats bli följden för uppgiftsskyldighetens tillämpning på den importerade
halmen synes genom sistnämnda möjlighet ha eliminerats. Då
en försäljare av importerad halm vanligtvis saknar besked om flyghavreförekomst
på den mark varifrån halmen härrör, kan möjligheten att skriftligen
förklara sig oviss komma väl till pass. En dylik förklaring synes vidare
tjäna ändamålet att väcka förbrukarens uppmärksamhet på faran
av att använda halm med inslag av flyghavrekärnor. Den goda anpassning
till förordningens bestämmelser om flyghavrehaltig fodersäd som numera
råder inom spannmålshandeln finner jag visa att motsvarande utveckling
för handeln med halm bör kunna påräknas, därest den nu förordade bestämmelsen
genomföres. Om en prisdifferentiering blir följden av bestämmelsen,
torde det av några remissorgan påpekade behovet att kunna företaga
samlastning av olika halmpartier bli mindre aktuellt. Såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit bör halm som säljes för industriellt ändamål inte
beröras av stadgandet.»
Om den föreslagna utvidgningen av skyddet mot spridning genom spannmålsavrens
yttrar departementschefen.
»I den nu gällande förordningen är bestämmelserna så avfattade att finförmalningstvånget
gäller för spannmålsavrens lika väl som för spannmål
medan övriga föreskrifter om analysskyldighet och uppgiftsplikt m. m.
gäller endast spannmål. Då nödvändigheten av att hindra flyghavrespridning
genom avrens är stor, anser jag i huvudsaklig överensstämmelse med
lantbruksstyrelsens förslag att det inte längre bör gälla mindre stränga regler
för avrens än för spannmål. För att vinna enhetlighet vid tillämpningen
bör för övrigt allt avfall, som framkommer vid anläggning för rensning eller
annan behandling av spannmål eller frö, vara underkastat bestämmelserna.
Vad i den nya förordningen stadgas om spannmål torde därför i tillämpliga
delar få gälla även dylikt avfall. Det är emellertid sedan länge känt att avrens
och annat avfall, som inte säljes, kan vara en svår spridningskälla. Om
det exempelvis fritt får avhämtas eller avstjälpes på olämplig plats, förfelas
lätt andra åtgärder i trakten att hindra flyghavren spridas. Det torde därför
vara behövligt med ett stadgande att avfall, som enligt huvudregeln för
spannmål inte får saluhållas eller säljas utan finförmalning, inte heller
eljest får överlåtas annat än i finförmalet skick. För avfall, som inte saluhålles
eller överlåtes, bör föreskrivas alt det i stället skall brännas eller på
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
annat sätt oskadliggöras. Uppblandning av kli med oförmalt avrens blir härigenom
inte tillåten.»
Slutligen uttalas om förslaget till bestämmelser åsyftande en planmässig
bekämpning av förekommande bestånd av flyghavre följande.
»I den mångåriga kamp som förts mot flyghavren i vårt land har upplysning
om ogräsets förekomst och spridningssätt utgjort en viktig del. Genom
bland annat hushållningssällskapen har här betydesefullt arbete utförts.
Allmän enighet synes råda om att det därutöver fordras en på lång sikt verkande
bekämpningsaktion mot den flyghavre som under de gångna åren
hunnit sprida sig. En dylik insats måste i första hand genomföras med hjälp
av jordbrukarna själva. För att den möda som det stora flertalet av dessa
därvid kan väntas lägga ned inte skall förspillas av att några få i oförstånd
underlåter att deltaga efter förmåga, torde vissa tvångsåtgärder vara oundvikliga.
En smidig anpassning till det faktum att olika åtgärder kan tänkas
vara erforderliga i olika landsdelar måste vidare åstadkommas. Jag har
därför intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att, där förhållandena
inom hushållningssällskaps område det påkallar, flyghavre som växer
inom området eller del därav skall kunna bekämpas under sällskapets överinseende
och enligt en bestämd plan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att efter framställning av sällskapet förordna, att sådan planmässig bekämpning
får igångsättas inom området.
De närmare föreskrifter en bekämpningsplan kan komma att innehålla
torde i första hand röra skyldighet att före frösättningen plocka bort eller
på annat sätt avlägsna samt oskadliggöra alla flyghavreplantor på växtplatser
av visst slag, såsom inom slättbygdsområden plantor på angivet
avstånd från rågång eller annan fastighetsgräns. I dalgång med vattendrag,
som rinner genom flyghavreinfekterat område, kan skyldigheten förklaras
avse de plantor som står på mark inom vattendragets högvattenområde. I
område med ringa flyghavreförekomst bör skyldigheten kunna avse alla
plantor var helst de förekommer inom området. Vidare kan bekämpningsplan
behöva innefatta föreskrifter för rengöring av tröskor och andra redskap
i gemensamt bruk. I den mån framdeles nya bekämpningsmetoder
anses praktiskt genomförbara torde även sådana kunna få föreskrivas i
planen.
Förordningen torde böra innehålla bemyndigande för Kungl. Maj:t att
fastställa de bekämpningsplaner med i huvudsak nu angivet innehåll varom
framställningar göres. Kungl. Maj:t torde därjämte böra äga möjlighet att,
då närmare erfarenhet vunnits om den praktiska tillämpningen av dylika
planer, delegera till lantbruksstyrelsen rätten att fastställa dessa.
Skyldighet att ställa sig bekämpningsföreskrifterna till efterrättelse bör
principiellt åligga samma jordägare och nyttjanderättshavare som enligt lagen
den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis är skyldiga att utföra
sådan utrotning. Något särskilt stadgande om innehavare av betesrätt
torde, i motsats till vad fallet är i nämnda lag, inte vara erforderligt i förevarande
sammanhang. Den ringa förekomst av flyghavre som undantagsvis
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
kan påträffas i skogs- och betesmarker saknar praktisk betydelse. Uttryckligt
undantag för dylik mark kan, där så erfordras, i stället göras i bekämpningsplanen.
Ingripande mot flyghavrebestånden måste ske innan kärnorna faller till
marken, eljest är borttagande av plantan meningslöst. I bekämpningsplan
bör därför alltid angivas den tid inom vilken åtgärderna årligen skall ha vidtagits.
För att inte äventyra resultatet av en intensifierad kampanj måste
eljest tillåtna, oskyddade transporter av spannmål inom brukningsenheten
undvikas. Bekämpningsplanen bör därför, i fall där så är lämpligt, kunna
stadga inskränkning i undantaget från transportrestriktionerna. Jag föreslår
att bestämmelser i nu nämnda hänseenden upptages i förordningen.
I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag det ändamålsenligt att öppna
möjlighet för länsstyrelse att vid bristande efterlevnad av bekämpningsplan
på framställning av hushållningssällskap i länet vid vite förelägga
den försumlige att verkställa föreskrivna åtgärder. Enär åtgärderna i sådant
fall torde böra genomföras utan tidsutdräkt, bör i föreläggandet viss
tid för dessa utsättas. Av samma skäl synes det vara lämpligt att, när föreläggande
inte efterkommes, ej i första hand giva nytt föreläggande utan i
stället låta på den försumliges bekostnad snarast utföra det eftersatta bekämpningsarbetet.
Länsstyrelsen torde därför böra bemyndigas att förordna
härom. Det ligger närmast till hands att länsstyrelsen därvid föreskriver
att åtgärderna skall vidtagas genom hushållningssällskapets försorg. I enlighet
med vad som allmänt torde gälla om förbud att utdöma försuttet vite,
då ändamålet med vitet förfallit, bör inte heller, i fall då nu angivna åtgärder
utföres på den försumliges bekostnad, dessförinnan förelagt vite utdömas.
Underlåtenhet att ställa sig övriga stadganden enligt förordningen till
efterrättelse bör liksom för närvarande straffas med dagsböter.
En förutsättning för rationellt bekämpningsarbete inom hushållningssällskapens
ram är att varje sällskap har noggrann kunskap om var inom dess
område flyghavre förekommer. Sådan kunskap erhålles inte alltid från jordbrukarna
själva. Skyldigheten för en jordbrukare att vid leverans av spannmål
ge mottagaren besked om flyghavreförekomst på gården eller förklara
sig oviss härom är förestavad av mottagarens analysskyldighet beträffande
fodersäd från ej flyghavrefria brukningsenheter. Uppgifterna kommer inte
hushållningssällskapen till del. Lantbruksstyrelsen har därför föreslagit att
denna upplysningskälla göres nyttig genom förpliktande för spannmålsuppköparna
att årligen sammanställa och till sällskapen vidarebefordra dessa
uppgifter. Den grundläggande tanken bakom det av mig förordade författningsstödet
för planmässiga bekämpningsåtgärder områdesvis är emellertid
att med hushållningssällskapens hjälp aktivera jordbrukarnas egna insatser.
Det synes därför mera följdriktigt att inte via handeln inhämta upplysningar
om flyghavreförekomst i området utan i stället genom fortsatt
upplysning söka vidga förståelsen bland jordbrukarna för behovet av samverkan.
I samma anda bör dessa uppmanas att själva, lämpligen till hushåll
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
ningsgillena, rapportera förekommande flyghavre. De från spannmålshandelns
sida påvisade olägenheterna med den föreslagna rapportskyldigheten
saknar inte grund. Av nu angivna skäl är jag således inte beredd att tillstyrka
lantbruksstyrelsens förslag i denna del. Den av några remissorgan i
sammanhanget väckta frågan om offentlig friförklaring av flyghavrefria
brukningsenheter vill jag närmare överväga först sedan man vunnit erfarenhet
av de nu föreslagna nya bestämmelserna.»
Motionerna
Motionärerna bedömer det i propositionen föreslagna skyddet mot spridning
av flyghavre genom importerad fodersäd såsom tillfredsställande men
ifrågasätter, om skyddet blivit tillräckligt effektivt mot flyghavrespridning
genom importerade produkter av spannmål. Det uppges i motionerna, att
vid provtagning importerat vetekli befunnits bemängt med relativt stort antal
flyghavrekärnor, i vissa fall Över 100 kärnor per kilogram, och att även
prov tagna ur kraftfoderblandningar visat sig innehålla flyghavre.
I motionerna hänvisas till ett av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
den 25 november 1959 i första kammaren avgivet svar på en
interpellation av herr Robert Johansson. I interpellationssvaret har statsrådet
förklarat behov av skydd mot spridning av flyghavre genom importerade
fodervaror, t. ex. vetekli, föreligga. Anledningen till att förslag härom
icke tidigare framlagts var enligt statsrådet att sådan kontroll och undersökning
av varor som skulle erfordras i samband med importen ansetts bli
förenad med alltför stora praktiska svårigheter. Med hänvisning till lantbruksstyrelsens
då pågående arbete med översyn av bestämmelserna till
skydd mot flyghavre förklarade sig statsrådet slutligen vara beredd att, därest
översynen skulle visa att en kontroll av även importerade produkter av
spannmål kan praktiskt genomföras, föreslå bestämmelser därom.
Med framhållande, att propositionen icke innehåller något förslag om åtgärder
till skydd mot flyghavrespridning genom importerade spannmålsprodukter,
anför motionärerna vidare: »Även om en kontroll i detta syfte
kan vara praktiskt svår att genomföra, är det dock enligt vår mening angeläget
att den kommer till stånd — med hänsyn till dess stora betydelse för
vårt lands jordbruk. Det bör enligt vår mening vara möjligt att genomföra
den ordningen, att importör som importerat produkt av spannmål skall
vara skyldig att enligt föreskrifter av lantbruksstyrelsen låta analysera
varan med avseende på halt av flyghavre, därest säljaren i exportlandet icke
skriftligen intygat, att flyghavrekärnor icke förekommer i varan i större antal
än som är tillåtet enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter. Därest flyghavre
därvid befinnes förekomma i icke tillåten utsträckning, måste det
givetvis ankomma på importören att tillse, att varan före försäljning till förbrukare
sättes i sådant skick, att risk för flyghavrespridning inte förelig
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961 13
Utskottet
Flyghavrens spridning genoin utsädesspannmål kan numera sägas vara
förhindrad så effektivt som det genom lagstiftningsåtgärder är möjligt. Långt
gående bestämmelser Har också meddelats till skydd mot spridning genom
fodersäd. Trots detta har ogräsets fortsatta utbredning icke kunnat hejdas.
I denna situation måste förslaget med skärpta bestämmelser hälsas med tillfredsställelse,
även om bestämmelserna måste bli starkt ingripande för den
enskilde jordbrukaren och köpmannen.
Det kan ifrågasättas, om ens med utfärdande av den nu föreslagna förordningen
bestämmelserna till skydd mot flyghavre skall visa sig tillräckligt
effektiva. Utskottet förutsätter emellertid, att forskningen inom området
ävensom på forskningens resultat grundad praktisk försöksverksamhet ges
vidgade möjligheter, samt att de erfarenheter som härvid vinnes beaktas i de
föreskrifter lantbruksstyrelsen äger utfärda och framför allt i de s. k. bekämpningsplanerna.
Effektiviteten i den direkta bekämpning på särskilda
områden, som förslaget avser att främja, synes utskottet vara en av de främsta
förutsättningarna för att man skall komma till rätta med förevarande
problem. Utskottet utgår vidare från att utvecklingen med största uppmärksamhet
följes så att åtgärder eventuellt i form av ändrade bestämmelser kan
vidtagas så snart det kan finnas påkallat.
Forskningen bör inriktas på att klarlägga flyghavrens spridningsbiologi
och belysa därmed sammanhängande problem. Enligt vad utskottet erfarit
har nyligen vissa kemiska medel visat sig effektiva för bekämpning av ogräset.
Dessa medels effektivitet och användningssätt bör givetvis ytterligare utforskas.
Det bör även undersökas, huruvida flyghavre sprides på vägar där
åtgärder hittills ej vidtagits. Vidare kan särskilt nämnas emballagefrågan,
där exempelvis lämpligheten av att använda papperssäckar bör prövas.
En mycket viktig förutsättning för en effektiv bekämpning av ogräset är
otvivelaktigt en ökad insikt hos och därmed en ökad aktiv medverkan från
jordbrukarna själva. Den nyss nämnda planmässiga bekämpningen torde bli
värdefull i detta hänseende. Utskottet vill emellertid betona vikten av upplysningsverksamhet
på området.
I motionerna har framhållits, att det kan föreligga risk för spridning av
flyghavre genom importerade produkter av spannmål såsom veteldi och
kraftloderblandningar. Som hl. a. lantbrukstyrelsen framhållit måste föreskrifter
liknande dem som gäller för importerad fodersäd praktiskt le sig
mycket svåra alt genomföra beträffande sådana produkter. Härtill kommer,
att förekomsten av flyghavre i sådana produkter synes vara sällsynt förekommande.
Enligt uppgift har lantbruksstyrelsen sig icke bekant annat än
något enstaka fall då flyghavre konstaterats i importerat kli. Är vetekli fingröpat
torde det inte innehålla grobara flyghavrekärnor annat än i de fall det
uppblandats med avrens. Vad kraftloderblandningar beträffar må framhållas,
alt oljekakor, som ingår i sådana blandningar, under tillverkningen re
-
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
gelmässigt utsättes för upphettning till omkring 100° C., varvid eventuella
ogräsfrön dödas. Skäl synes dock föreligga att de undersökningar, varom utskottet
tidigare talat, inriktas även på denna fråga, varvid analyser bör göras
antingen på stickprov eller på prov av partier som särskilt kan misstänkas
innehålla flyghavre.
Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna I: 571 och II: 670,
måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 23 mars 1961
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Göran Karlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Åkesson, Ernst Olsson och Wirmark;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i öckerö, Persson i
Tandö, Mattsson, fru Ekroth, herrar Hammarberg, Tobé och Turesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610409
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:149 Skrivelse till Konungen angående ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen. a1 i texten