Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre.

1961-03-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot

flyghavre.

Genom en den 17 februari 1961 dagtecknad proposition, nr 51, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Förordning

med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Spannmål som ej undergått finförmalning (fingröpning) må ej saluhållas

eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre (Avena

fatua eller Avena sterilis) i större antal än som är tillåtet enligt de föreskrifter

lantbruksstyrelsen utfärdar.

Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse

och ej heller där den som odlat spannmålen säljer därav till förbrukare i

orten utan offentligt utbjudande.

2 §•

Transport av spannmål, som odlats här i riket eller hit införts samt förtullats

och som ej undergått finförmalning, skall, om varan ej kan antagas vara

fri från frön av flyghavre, ske på sådant sätt att spridning av flyghavre under

transporten förhindras. Föreskrifter om vad sålunda skall iakttagas vid

transport av spannmål meddelas av lantbruksstyrelsen.

Vad i första stycket stadgas skall, där ej annat följer av 12 §, icke gälla

transport mellan ägor och ekonomibyggnader tillhörande den brukningsenhet

där spannmålen odlats eller skall användas.

3 §•

Den som på sin brukningsenhet odlat spannmål är, då han säljer därav,

pliktig att, vare sig det av köparen påfordras eller icke, senast vid leveransen

lämna köparen skriftligt meddelande huruvida flyghavre förekommer

på brukningsenheten eller icke. Är säljaren oviss huru härmed förhåller sig,

äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

4 §•

Köpman som i och för sin rörelse för foderändamål förvärvat spannmål

av odlare, vilken icke i meddelande enligt 3 § uppgivit att hans brukningsenhet

är fri från flyghavre, så ock den som för foderändamål till riket infört

spannmål är skyldig att enligt föreskrifter som lantbruksstyrelsen utfärdar

låta prov av varan tagas och analyseras med avseende på halt av flyghavre.

5 §•

I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan

undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 4 § ske innan varan

fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan icke må saluhållas

utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas i importorten.

Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter det föranleda, medgiva

undantag från stadgandena i första stycket.

6 §.

Vid köp av foderspannmål mellan köpmän i och för deras rörelse är säljaren,

vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel

eller köpekontrakt eller genom annan skriftlig handling lämna köparen uppgift

huruvida i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan icke

får saluhållas eller säljas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl

angiva analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.

7 §•

Säck som använts för spannmål må icke, med mindre säcken gjorts ren

från frön av flyghavre, saluhållas, säljas eller tillhandahållas för transport

eller förvaring av gödningsämne, utsäde eller fodervara.

Vad nu sagts skall icke gälla vid försäljning av spannmål till förbrukare

i fall som avses i 1 § andra stycket.

8 §•

Vad i denna förordning stadgas om spannmål skall i tillämpliga delar

även gälla spannmålsavrens och annat avfall som framkommer vid anläggning

för rensning eller annan behandling av spannmål eller frö.

Avfall, som icke får saluhållas eller säljas utan finförmalning, skall, i den

mån varan icke överlåtes i finförmalet skick, brännas eller på annat sätt

förstöras så att spridning av flyghavre förhindras.

9 §•

Vid försäljning av halm annat än för industriellt ändamål är säljaren,

vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att senast vid leveransen

lämna köparen skriftligt meddelande huruvida halmen härrör från brukningsenhet

som är fri från flyghavre eller icke. År säljaren oviss huru härmed

förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

10 §.

Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet förbud som stadgas i

1 eller 7 § eller bryter någon mot 2, 4, 5 eller 8 § eller mot föreskrift som

meddelats med stöd därav eller underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet

enligt 3, 6 eller 9 § eller lämnar någon vid fullgörande av sådan skyldighet

medvetet eller av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

3

11 §•

Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,

äger Kungl. Maj :t på framställning av hushållningssällskapet förordna att

flyghavre inom området eller viss del därav skall bekämpas enligt en av sällskapet

upprättad och av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av lantbruksstyrelsen fastställd plan.

Skyldighet att följa fastställd bekämpningsplan åligger jordägaren eller,

där jorden innehaves med annan nyttjanderätt än i 1 kap. 7 § lagen om

nyttjanderätt till fast egendom avses, innehavaren av nyttjanderätten.

12 §.

Bekämpningsplan skall angiva den tid inom vilken i planen föreskriven

åtgärd skall vara verkställd. I den mån planen så angiver skall det i 2 §

andra stycket stadgade undantaget icke gälla.

13 §.

Uraktlåter jordägare eller nyttj anderättsinnehavare, som avses i 11 §, att

inom utsatt tid vidtaga åtgärd som angives i bekämpningsplan, äger länsstyrelsen

på framställning av hushållningssällskapet vid vite förelägga den

försumlige att inom viss tid verkställa honom åliggande åtgärder.

Efterkommes icke givet föreläggande äger länsstyrelsen utdöma vitet eller

låta verkställa föreskrivna åtgärder på den försumliges bekostnad.

14 §.

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

15 §.

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1961, då förordningen den 31

maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre skall upphöra att gälla.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 571 av herr

Larsson, Anton, och i andra kammaren nr 670 av herr Johansson i Dockered.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes »att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 51 måtte för sin del besluta, att importör som

till riket infört produkt av spannmål skall vara skyldig att låta analysera

varan med avseende på halt av flyghavre, därest säljaren icke skriftligt intygat,

att frön av flyghavre icke förekommer i varan i större antal än som

är tillåtet enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter; samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring av den i propositionen

föreslagna förordningen».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny förordning med vissa bestämmelser

om skydd mot flyghavre, avsedd att ersätta nuvarande bestämmelser,

som innehåller föreskrifter huvudsakligen i syfte att hindra ogräsets

spridning via fodersäd. Enligt förslaget utökas spridningsskyddet med stadgande

att transport av all spannmål skall ske så att spridning av flyghavre

under transporten förhindras. Begagnade spannmålssäckar får endast om

de gjorts rena från flyghavrekärnor säljas eller tillhandahållas för återanvändning

till utsäde, fodervaror eller gödningsämnen. Beträffande spannmålsavrens

och liknande föreslås att såväl de nya som de nu gällande

bestämmelserna för spannmål blir tillämpliga. Skyldighet införes vidare att

förstöra allt rensavfall som inte avyttras i finförmalet skick. Vid försäljning

av halm skall säljaren vara ovillkorligt skyldig att skriftligen upplysa

köparen om huruvida halmen härrör från flyghavrefri brukningsenhet eller

ej. Är säljaren oviss härom, äger han i stället uppgiva detta. Möjlighet öppnas

för planmässig bekämpning av flyghavreförelcomster inom hushållningssällskapens

områden och under sällskapens överinseende. Jordägare

och de flesta nyttjanderättshavare åligger att deltaga i bekämpningen och

underlåtna åtgärder kan medföra vite eller utförande av arbetet på den försumliges

bekostnad.

Tillkomsten av och innehållet i tidigare och nu gällande lagstiftning

I syfte att motverka en ökad spridning inom landet av ogräset flyghavre

(Avena fatua eller Avena sterilis) har under senare år vidtagits olika åtgärder

såväl från enskilt håll som från myndigheternas och statsmakternas sida.

För utsädesspannmålens del har en gradvis förbättring kunnat åstadkommas

bl. a. genom alltmer skärpta bestämmelser inom ramen för tillämpningsföreskrifterna

till lagen om handel med utsädesvaror. Vid sidan härom

har med hänsyn till spridningsrisken via fodersäd utfärdats dels en förordning

den 21 mars 1952 och dels den nu gällande förordningen den 31

maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre jämte kungörelse samma dag (nr 245) om tillsyn å efterlevnaden

av förordningen.

För tillkomsten av och innehållet i 1952 och 1957 års förordningar har en

redogörelse lämnats i propositionen å sid. 5—9, vartill utskottet hänvisar.

Innehållet i 1957 års förordning framgår i huvudsak även av departementschefens

nedan återgivna uttalande.

Förslag av lantbruksstyrelsen år 1960

I skrivelse den 5 augusti 1960 har lantbruksstyrelsen hemställt om nya

bestämmelser till motverkande av spridningen av flyghavre. I en vid skrivelsen

fogad promemoria har styrelsen anfört, att flyghavren trots vidtagna

åtgärder numera nått en sådan utbredning inom landet att endast sju hushållningssällskap

är fria från detta ogräs inom sina områden, nämligen

Älvsborgs läns södra, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns, Västernorrlands

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

läns, Jämtlands läns, Västerbottens läns och Norrbottens läns hushållningssällskap.

Inom övriga områden har förekomsten av styrelsen betecknats

som mycket växlande. Störst har den angivits vara inom Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Örebro och Västmanlands län.

Ehuru hittills gällande bestämmelser i vissa avseenden givit positiv effekt,

har enligt styrelsen erfarenheterna ådagalagt, att bestämmelserna är

otillräckliga. Den utbyggnad av nu gällande bestämmelser som styrelsen

funnit erforderlig har styrelsen sammanfattat i ett förslag till ny förordning.

De huvudsakliga nyheterna i styrelsens förslag kan sammanfattas sålunda.

Styrelsen har föreslagit dels att finförmalningstvång —

som tidigare gällt för vara, vari förekommer frön av flyghavre i större antal

än som tillåtits enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter —

i princip skall inträda redan när varan icke är helt fri från flyghavre, dels

— vilket icke tidigare förekommit — vissa transportrestriktioner

till motverkande av riskerna för spridning av flyghavre vid frakt av

spannmål av olika slag, dels den lättnaden i förhållande till tidigare gällande

analysskyldighet att från analysskyldighet skall undantagas

importfodersäd, som avses att finförmalas redan i importorten, samt svenskodlad

vara, som avses att finförmalas på mottagningsplatsen, dels bestämmelser

— vilka saknar motsvarighet i nu gällande förordning -— om förhindrande

av spridningsmöjligheter via säckar och halm, dels en utvidgning

av bestämmelserna till skydd mot spridning genom spannmålsa

v r e n s, dels ock bestämmelser med syfte att skapa förutsättningar för

en effektiv planmässig bekämpning mot flyghavre som under

gångna år hunnit sprida sig.

Den i motionerna väckta frågan har i viss mån berörts av lantbruksstyrelsen

i anslutning till dess förslag. Sålunda har styrelsen framhållit, att kli

i vissa fall visat sig innehålla flyghavre. Anledningen härtill har styrelsen

ansett uppenbarligen vara, att kli i egentlig mening uppblandats med oförmalt

avrens. Styrelsen anför härom vidare följande: »Försäljningsförbud för

sådan vara har övervägts. Vid import av kli skulle emellertid erfordras liknande

bestämmelser om analys som gäller för fodersäd, vilket skulle innebära

praktiskt synnerligen svårlösta problem och medföra betydande kostnader.

Lantbruksstyrelsen avstår därför från att föreslå sådant försäljningsförbud

men förutsätter att handeln i sina köpeavtal med importörer

eller tillverkare kommer att fordra intyg om flyghavrefrihet.»

En utförlig redogörelse för lantbruksstyrelsens förslag återfinnes å sid.

9—14 i propositionen.

Remissyttranden

Över lantbruksstyrelsens ovannämnda framställning har efter remiss yttranden

avgivits av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala

frökontrollanstalt, Sveriges centrala fröråd, Föreningen Svenska handelskvarnar,

Svenska bygdekvarnars riksförbund, Sveriges grossistförbund,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges fröengrossistförening, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter,

Svenska utsädesfirmornas förening samt Svenska lantmännens

riksförbund.

Förslaget att ytterligare skärpa bestämmelserna till skydd mot flyghavre

har i huvudsak rönt välvilligt mottagande. Flertalet remissinstanser har

även uttalat sin tillfredsställelse över att de föreslagna åtgärderna är ägnade

att i högre grad än hittills varit möjligt göra den enskilde jordbrukaren

aktiv i kampen mot ogräset i fråga. Såsom framgår av den å sid. 14—22 i

propositionen intagna redogörelsen för det närmare innehållet i remissyttrandena

har vissa synpunkter på och viss kritik mot förslaget i särskilda

punkter anförts. Kritiken har i huvudsak bemötts och i viss mån beaktats

av departementschefen, vars uttalande nedan refereras.

Departementschefen

Departementschefen framhåller till en början den allvarliga utbredning

som flyghavre nått i stora delar av vårt land och de ekonomiska olägenheter

för jordbruket som följer härav. Vidare beröres de åtgärder som hittills

företagits mot spridning genom utsäde och fodersäd. I likhet med lantbruksstyrelsen

finner departementschefen åtgärder enbart mot fodersäden icke

till fyllest och anser, att de bestämmelser styrelsen föreslagit till förekommande

av ogräsets spridning i andra hänseenden i allt väsentligt bör genomföras.

I sitt utlåtande går departementschefen härefter till en början in på frågan

om finför målning och anför.

»Huvudstadgandet i den nu gällande förordningen med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre är förbudet att som fodervara

saluhålla eller sälja spannmål som ej undergått finförmalning, därest

i varan förekommer frön av flyghavre i större antal än lantbruksstyrelsen

föreskriver eller för närvarande fem per kilogram. Detta stadgande föreslår

styrelsen ändrat därhän att förbudet skall gälla vid varje förekomst av flyghavrefrön

i varan. Den hittillsvarande rättigheten för lantbruksstyrelsen att

beträffande fodersäd liksom för frövaror alltefter behovet kunna reglera föreskrifterna

om högsta tillåtna ogräshalt anser jag emellertid böra kvarstå.

Även inom ramen för de möjligheter styrelsen här förfogar över kan, när

läget så kräver, göras en erforderlig skärpning av tillåtna högsta halt. Förslaget

att redan nu taga steget fullt ut och helt förbjuda flyghavre i fodersäd

vill jag dock inte biträda. En dylik föreskrift kan väntas medföra stora

svårigheter att upprätthålla en rättvisande övervakning av bestämmelsens

efterlevnad. Det synes också klart att betydande fördelar är förenade med

den i Danmark tillämpade regeln att kräva finförmalning vid en flyghavrehalt

av två frön per kilogram. Stor vikt bör dessutom fästas vid det i några

remissyttranden påpekade värdet av om möjligt enhetliga regler de nordiska

länderna emellan. Den nuvarande bestämmelsen i förordningen bör således

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje laguiskolteis utlåtande nr 10 år 1961 7

bibehållas i huvudsak oförändrad. Vid tillämpningen synes lantbruksstyrel
sen

böra beakta erfarenheterna av den nyssnämnda danska regeln.--

— Oaktat det vore i hög grad önskvärt att göra finförmalningstvånget tilllämpligt

även på den s. k. grannhandeln, bör dock liksom i lagen om handel

med utsädesvaror undantag tills vidare göras för sådan försäljning från

odlare som sker utan offentligt utbjudande. Genom en smärre ändring i

författningstexten betonas att undantaget endast avser dylik försäljning till

förbrukare i orten. Liksom tidigare föreligger inget behov att stadga finförmalning

vid försäljning till köpman och undantaget härför bör oförändrat

gälla.»

De av lantbruksstyrelsen föreslagna transportrestriktionern

a godtages i princip av departementschefen, som härutinnan andrager.

»De nuvarande bestämmelserna om flyghavre innehåller inga andra regler

angående forsling av spannmål än som följer av påbudet att importvara

skall analyseras och i förekommande fall finförmalas i importorten. Detta

transportförbud tager inte sikte främst på riskerna för spridning av flyghavre

under själva transporten. Bestämmelser i syfte att effektivt minska

faran för ogräsets spridning under transport inte blott av importfodersäd

utan av all spannmål överhuvudtaget är emellertid som lantbruksstyrelsen

framhållit påkallade. Inte minst av hänsyn till de stora ansträngningar som

på vissa håll gjorts för att befria hela områden från redan förekommande

flyghavre bör de föreslagna transportrestriktionerna genomföras. Som

nämnts är särskilt utsädesodlingarna värda ökat skydd. Jag tillstyrker därför

att i förordningen stadgas, att transport av spannmål skall ske så att spridning

av flyghavre under transporten förhindras ävensom att de närmare föreskrifterna

om vad som därvid skall iakttagas får meddelas av lantbruksstyrelsen.

Självfallet bör styrelsen vid föreskrifternas utformning taga tillbörlig hänsyn

till berörda parters önskemål. Skyldighet att ställa sig transportbestämmelserna

till efterrättelse synes i första hand böra åligga varans ägare eller,

där transporten sker i anledning av köp, säljaren eller annan avsändare. Om

varan hämtas av köparen eller av annan för dennes räkning åligger skyldigheten

i stället den som hämtar varan. Bestämmelsen bör gälla alla slag av

spannmål men måste, med tanke på att i stora delar av landet flyghavre

inte förekommer, utformas så att spannmål som odlats i dessa delar ej omfattas

av bestämmelserna. Enligt gällande förordning åligger det lantbruksstyrelsen

att årligen upprätta och kungöra förteckning över de län eller delar

av län där flyghavreförekomst av någon betydelse iakttagits. Detta stadgande

föreslår jag få gälla oförändrat. Enär spannmål som odlats i andra

delar av landet sålunda kan antagas vara fri från frön av flyghavre, bör den

inte beröras av transportrestriktionerna. Motsvarande bör gälla spannmål

som härrör från delar av riket där flyghavre förekommer eller hit införts

från utlandet men som av någon särskild påvisbar anledning kan antagas

vara fri från frön av flyghavre. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna regeln

att endast vara som kan misstänkas innehålla flyghavre skall lyda under

restriktionerna finner jag således inte tillräcklig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

För att de transportrestriktioner som sålunda bör genomföras inte skall

förlama skördearbetet eller försvåra det rutinmässiga arbetet inom brukningsenheten

måste undantag från bestämmelserna göras för de vanligtvis

korta transporterna mellan ägor och ekonomibyggnader på den brukningsenhet

där spannmålen odlats. Samma torde böra gälla i de fall varan

förvärvats från annat håll för att användas på brukningsenheten. Vid

frakter till eller från brukningsenheten såsom vid köp från spannmålshandlare

eller mellan jordbrukare i orten, inkörning till torkanläggning

som inte tillhör brukningsenheten eller inleverering till uppköpare bör däremot

huvudregeln gälla. Transporter som sker under tullverkets kontroll bör

ligga utanför regleringen. Forsling av spannmålspartier inom lager eller

fabrik såsom led i varans bearbetning bör, i den mån dylika smärre förflyttningar

inte är att anse som transport, självfallet utföras så att flyghavrekärnor

inte kan spridas till kringliggande mark eller till flyghavrefria

partier.»

Av lantbruksstyrelsen föreslagna generella undantag från det år 1957 införda

förbudet att frakta importvara från importorten före analys och finförmalning

har departementschefen ansett sig icke kunna biträda.

Icke heller de föreslagna lättnaderna i fråga om analysskyldighet

har godtagits av departementschefen.

Angående spridningsmöjligheterna via säckar och halm innehåller

uttalandet följande.

»De för jordbrukarna särskilt förrädiska spridningsmöjligheterna via säckar

och halm finner jag angeläget att söka komma till rätta med. Lantbruksstyrelsen

föreslår ett förbud att sälja begagnade tomsäckar innan de

gjorts fria från flyghavrekärnor. Ett sådant förbud kan, såsom under remissbehandlingen

framhållits, inte göras alltför vidsträckt. Det torde vara

ändamålsenligt att ge bestämmelsen sådant innehåll att den inte omfattar

annat än huvudsakligaste delen av de i marknaden förekommande säckar

vari flyghavrekärnor kan fastna, d. v. s. sådana som på ett eller annat sätt

begagnats för spannmål. Dylika säckar torde, i den mån de inte efter förslitning

säljes till lump, endast i begränsad omfattning åter nyttjas för

annat än jordbruksändamål. De allvarligaste riskerna för spridning av flyghavre

kan därför beräknas vara förknippade med användning av begagnade

spannmålssäckar för frakt eller förvaring av produkter, som är avsedda

för jordbruket. Uppmärksamheten torde främst böra riktas mot gödningsämnen

av alla slag, utsädesvaror, potatisutsäde inbegripet, samt fodervaror,

däribland även sådana som inte innehåller spannmål i någon form. Det bör

vara till fyllest att inskränka förbudet i enlighet härmed. I överensstämmelse

med det för grannhandeln med spannmål stadgade undantaget från finförmainingstvång

bör för denna handel inte heller gälla förbud att begagna

tillgängliga tomsäckar utan särskild rengöring.

Svårigheten att ur partier med halm taga representativa prover för analys

av flyghavrehalt torde göra tanken på att införa analysplikt för halm

omöjlig att förverkliga. Det främsta vapnet mot spridning genom halm

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år J961

9

blir därför en ökad upplysning om denna spridningsväg. Ett värdefullt

komplement till sådan upplysning kan dock enligt min mening erhållas

genom den av lantbruksstyrelsen föreslagna skyldigheten för säljare av

halm att vid leverans lämna köparen skriftligt besked om flyghavreförekomst

på den brukningsenhet varifrån halmen härrör. Skyldigheten bör

gälla vid varje försäljning, således förutom köpmän emellan även vid försäljning

från köpman till jordbrukare eller från jordbrukare till uppköpare

eller förbrukare. Jordbrukare eller annan säljare, som är oviss om

flyghavre förekommer på brukningsenheten, bör äga möjlighet att i stället

uppgiva detta i meddelandet. De svårigheter som av flera remissorgan

förmodats bli följden för uppgiftsskyldighetens tillämpning på den importerade

halmen synes genom sistnämnda möjlighet ha eliminerats. Då

en försäljare av importerad halm vanligtvis saknar besked om flyghavreförekomst

på den mark varifrån halmen härrör, kan möjligheten att skriftligen

förklara sig oviss komma väl till pass. En dylik förklaring synes vidare

tjäna ändamålet att väcka förbrukarens uppmärksamhet på faran

av att använda halm med inslag av flyghavrekärnor. Den goda anpassning

till förordningens bestämmelser om flyghavrehaltig fodersäd som numera

råder inom spannmålshandeln finner jag visa att motsvarande utveckling

för handeln med halm bör kunna påräknas, därest den nu förordade bestämmelsen

genomföres. Om en prisdifferentiering blir följden av bestämmelsen,

torde det av några remissorgan påpekade behovet att kunna företaga

samlastning av olika halmpartier bli mindre aktuellt. Såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit bör halm som säljes för industriellt ändamål inte

beröras av stadgandet.»

Om den föreslagna utvidgningen av skyddet mot spridning genom spannmålsavrens

yttrar departementschefen.

»I den nu gällande förordningen är bestämmelserna så avfattade att finförmalningstvånget

gäller för spannmålsavrens lika väl som för spannmål

medan övriga föreskrifter om analysskyldighet och uppgiftsplikt m. m.

gäller endast spannmål. Då nödvändigheten av att hindra flyghavrespridning

genom avrens är stor, anser jag i huvudsaklig överensstämmelse med

lantbruksstyrelsens förslag att det inte längre bör gälla mindre stränga regler

för avrens än för spannmål. För att vinna enhetlighet vid tillämpningen

bör för övrigt allt avfall, som framkommer vid anläggning för rensning eller

annan behandling av spannmål eller frö, vara underkastat bestämmelserna.

Vad i den nya förordningen stadgas om spannmål torde därför i tillämpliga

delar få gälla även dylikt avfall. Det är emellertid sedan länge känt att avrens

och annat avfall, som inte säljes, kan vara en svår spridningskälla. Om

det exempelvis fritt får avhämtas eller avstjälpes på olämplig plats, förfelas

lätt andra åtgärder i trakten att hindra flyghavren spridas. Det torde därför

vara behövligt med ett stadgande att avfall, som enligt huvudregeln för

spannmål inte får saluhållas eller säljas utan finförmalning, inte heller

eljest får överlåtas annat än i finförmalet skick. För avfall, som inte saluhålles

eller överlåtes, bör föreskrivas alt det i stället skall brännas eller på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

annat sätt oskadliggöras. Uppblandning av kli med oförmalt avrens blir härigenom

inte tillåten.»

Slutligen uttalas om förslaget till bestämmelser åsyftande en planmässig

bekämpning av förekommande bestånd av flyghavre följande.

»I den mångåriga kamp som förts mot flyghavren i vårt land har upplysning

om ogräsets förekomst och spridningssätt utgjort en viktig del. Genom

bland annat hushållningssällskapen har här betydesefullt arbete utförts.

Allmän enighet synes råda om att det därutöver fordras en på lång sikt verkande

bekämpningsaktion mot den flyghavre som under de gångna åren

hunnit sprida sig. En dylik insats måste i första hand genomföras med hjälp

av jordbrukarna själva. För att den möda som det stora flertalet av dessa

därvid kan väntas lägga ned inte skall förspillas av att några få i oförstånd

underlåter att deltaga efter förmåga, torde vissa tvångsåtgärder vara oundvikliga.

En smidig anpassning till det faktum att olika åtgärder kan tänkas

vara erforderliga i olika landsdelar måste vidare åstadkommas. Jag har

därför intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att, där förhållandena

inom hushållningssällskaps område det påkallar, flyghavre som växer

inom området eller del därav skall kunna bekämpas under sällskapets överinseende

och enligt en bestämd plan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att efter framställning av sällskapet förordna, att sådan planmässig bekämpning

får igångsättas inom området.

De närmare föreskrifter en bekämpningsplan kan komma att innehålla

torde i första hand röra skyldighet att före frösättningen plocka bort eller

på annat sätt avlägsna samt oskadliggöra alla flyghavreplantor på växtplatser

av visst slag, såsom inom slättbygdsområden plantor på angivet

avstånd från rågång eller annan fastighetsgräns. I dalgång med vattendrag,

som rinner genom flyghavreinfekterat område, kan skyldigheten förklaras

avse de plantor som står på mark inom vattendragets högvattenområde. I

område med ringa flyghavreförekomst bör skyldigheten kunna avse alla

plantor var helst de förekommer inom området. Vidare kan bekämpningsplan

behöva innefatta föreskrifter för rengöring av tröskor och andra redskap

i gemensamt bruk. I den mån framdeles nya bekämpningsmetoder

anses praktiskt genomförbara torde även sådana kunna få föreskrivas i

planen.

Förordningen torde böra innehålla bemyndigande för Kungl. Maj:t att

fastställa de bekämpningsplaner med i huvudsak nu angivet innehåll varom

framställningar göres. Kungl. Maj:t torde därjämte böra äga möjlighet att,

då närmare erfarenhet vunnits om den praktiska tillämpningen av dylika

planer, delegera till lantbruksstyrelsen rätten att fastställa dessa.

Skyldighet att ställa sig bekämpningsföreskrifterna till efterrättelse bör

principiellt åligga samma jordägare och nyttjanderättshavare som enligt lagen

den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis är skyldiga att utföra

sådan utrotning. Något särskilt stadgande om innehavare av betesrätt

torde, i motsats till vad fallet är i nämnda lag, inte vara erforderligt i förevarande

sammanhang. Den ringa förekomst av flyghavre som undantagsvis

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

kan påträffas i skogs- och betesmarker saknar praktisk betydelse. Uttryckligt

undantag för dylik mark kan, där så erfordras, i stället göras i bekämpningsplanen.

Ingripande mot flyghavrebestånden måste ske innan kärnorna faller till

marken, eljest är borttagande av plantan meningslöst. I bekämpningsplan

bör därför alltid angivas den tid inom vilken åtgärderna årligen skall ha vidtagits.

För att inte äventyra resultatet av en intensifierad kampanj måste

eljest tillåtna, oskyddade transporter av spannmål inom brukningsenheten

undvikas. Bekämpningsplanen bör därför, i fall där så är lämpligt, kunna

stadga inskränkning i undantaget från transportrestriktionerna. Jag föreslår

att bestämmelser i nu nämnda hänseenden upptages i förordningen.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag det ändamålsenligt att öppna

möjlighet för länsstyrelse att vid bristande efterlevnad av bekämpningsplan

på framställning av hushållningssällskap i länet vid vite förelägga

den försumlige att verkställa föreskrivna åtgärder. Enär åtgärderna i sådant

fall torde böra genomföras utan tidsutdräkt, bör i föreläggandet viss

tid för dessa utsättas. Av samma skäl synes det vara lämpligt att, när föreläggande

inte efterkommes, ej i första hand giva nytt föreläggande utan i

stället låta på den försumliges bekostnad snarast utföra det eftersatta bekämpningsarbetet.

Länsstyrelsen torde därför böra bemyndigas att förordna

härom. Det ligger närmast till hands att länsstyrelsen därvid föreskriver

att åtgärderna skall vidtagas genom hushållningssällskapets försorg. I enlighet

med vad som allmänt torde gälla om förbud att utdöma försuttet vite,

då ändamålet med vitet förfallit, bör inte heller, i fall då nu angivna åtgärder

utföres på den försumliges bekostnad, dessförinnan förelagt vite utdömas.

Underlåtenhet att ställa sig övriga stadganden enligt förordningen till

efterrättelse bör liksom för närvarande straffas med dagsböter.

En förutsättning för rationellt bekämpningsarbete inom hushållningssällskapens

ram är att varje sällskap har noggrann kunskap om var inom dess

område flyghavre förekommer. Sådan kunskap erhålles inte alltid från jordbrukarna

själva. Skyldigheten för en jordbrukare att vid leverans av spannmål

ge mottagaren besked om flyghavreförekomst på gården eller förklara

sig oviss härom är förestavad av mottagarens analysskyldighet beträffande

fodersäd från ej flyghavrefria brukningsenheter. Uppgifterna kommer inte

hushållningssällskapen till del. Lantbruksstyrelsen har därför föreslagit att

denna upplysningskälla göres nyttig genom förpliktande för spannmålsuppköparna

att årligen sammanställa och till sällskapen vidarebefordra dessa

uppgifter. Den grundläggande tanken bakom det av mig förordade författningsstödet

för planmässiga bekämpningsåtgärder områdesvis är emellertid

att med hushållningssällskapens hjälp aktivera jordbrukarnas egna insatser.

Det synes därför mera följdriktigt att inte via handeln inhämta upplysningar

om flyghavreförekomst i området utan i stället genom fortsatt

upplysning söka vidga förståelsen bland jordbrukarna för behovet av samverkan.

I samma anda bör dessa uppmanas att själva, lämpligen till hushåll
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

ningsgillena, rapportera förekommande flyghavre. De från spannmålshandelns

sida påvisade olägenheterna med den föreslagna rapportskyldigheten

saknar inte grund. Av nu angivna skäl är jag således inte beredd att tillstyrka

lantbruksstyrelsens förslag i denna del. Den av några remissorgan i

sammanhanget väckta frågan om offentlig friförklaring av flyghavrefria

brukningsenheter vill jag närmare överväga först sedan man vunnit erfarenhet

av de nu föreslagna nya bestämmelserna.»

Motionerna

Motionärerna bedömer det i propositionen föreslagna skyddet mot spridning

av flyghavre genom importerad fodersäd såsom tillfredsställande men

ifrågasätter, om skyddet blivit tillräckligt effektivt mot flyghavrespridning

genom importerade produkter av spannmål. Det uppges i motionerna, att

vid provtagning importerat vetekli befunnits bemängt med relativt stort antal

flyghavrekärnor, i vissa fall Över 100 kärnor per kilogram, och att även

prov tagna ur kraftfoderblandningar visat sig innehålla flyghavre.

I motionerna hänvisas till ett av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

den 25 november 1959 i första kammaren avgivet svar på en

interpellation av herr Robert Johansson. I interpellationssvaret har statsrådet

förklarat behov av skydd mot spridning av flyghavre genom importerade

fodervaror, t. ex. vetekli, föreligga. Anledningen till att förslag härom

icke tidigare framlagts var enligt statsrådet att sådan kontroll och undersökning

av varor som skulle erfordras i samband med importen ansetts bli

förenad med alltför stora praktiska svårigheter. Med hänvisning till lantbruksstyrelsens

då pågående arbete med översyn av bestämmelserna till

skydd mot flyghavre förklarade sig statsrådet slutligen vara beredd att, därest

översynen skulle visa att en kontroll av även importerade produkter av

spannmål kan praktiskt genomföras, föreslå bestämmelser därom.

Med framhållande, att propositionen icke innehåller något förslag om åtgärder

till skydd mot flyghavrespridning genom importerade spannmålsprodukter,

anför motionärerna vidare: »Även om en kontroll i detta syfte

kan vara praktiskt svår att genomföra, är det dock enligt vår mening angeläget

att den kommer till stånd — med hänsyn till dess stora betydelse för

vårt lands jordbruk. Det bör enligt vår mening vara möjligt att genomföra

den ordningen, att importör som importerat produkt av spannmål skall

vara skyldig att enligt föreskrifter av lantbruksstyrelsen låta analysera

varan med avseende på halt av flyghavre, därest säljaren i exportlandet icke

skriftligen intygat, att flyghavrekärnor icke förekommer i varan i större antal

än som är tillåtet enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter. Därest flyghavre

därvid befinnes förekomma i icke tillåten utsträckning, måste det

givetvis ankomma på importören att tillse, att varan före försäljning till förbrukare

sättes i sådant skick, att risk för flyghavrespridning inte förelig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961 13

Utskottet

Flyghavrens spridning genoin utsädesspannmål kan numera sägas vara

förhindrad så effektivt som det genom lagstiftningsåtgärder är möjligt. Långt

gående bestämmelser Har också meddelats till skydd mot spridning genom

fodersäd. Trots detta har ogräsets fortsatta utbredning icke kunnat hejdas.

I denna situation måste förslaget med skärpta bestämmelser hälsas med tillfredsställelse,

även om bestämmelserna måste bli starkt ingripande för den

enskilde jordbrukaren och köpmannen.

Det kan ifrågasättas, om ens med utfärdande av den nu föreslagna förordningen

bestämmelserna till skydd mot flyghavre skall visa sig tillräckligt

effektiva. Utskottet förutsätter emellertid, att forskningen inom området

ävensom på forskningens resultat grundad praktisk försöksverksamhet ges

vidgade möjligheter, samt att de erfarenheter som härvid vinnes beaktas i de

föreskrifter lantbruksstyrelsen äger utfärda och framför allt i de s. k. bekämpningsplanerna.

Effektiviteten i den direkta bekämpning på särskilda

områden, som förslaget avser att främja, synes utskottet vara en av de främsta

förutsättningarna för att man skall komma till rätta med förevarande

problem. Utskottet utgår vidare från att utvecklingen med största uppmärksamhet

följes så att åtgärder eventuellt i form av ändrade bestämmelser kan

vidtagas så snart det kan finnas påkallat.

Forskningen bör inriktas på att klarlägga flyghavrens spridningsbiologi

och belysa därmed sammanhängande problem. Enligt vad utskottet erfarit

har nyligen vissa kemiska medel visat sig effektiva för bekämpning av ogräset.

Dessa medels effektivitet och användningssätt bör givetvis ytterligare utforskas.

Det bör även undersökas, huruvida flyghavre sprides på vägar där

åtgärder hittills ej vidtagits. Vidare kan särskilt nämnas emballagefrågan,

där exempelvis lämpligheten av att använda papperssäckar bör prövas.

En mycket viktig förutsättning för en effektiv bekämpning av ogräset är

otvivelaktigt en ökad insikt hos och därmed en ökad aktiv medverkan från

jordbrukarna själva. Den nyss nämnda planmässiga bekämpningen torde bli

värdefull i detta hänseende. Utskottet vill emellertid betona vikten av upplysningsverksamhet

på området.

I motionerna har framhållits, att det kan föreligga risk för spridning av

flyghavre genom importerade produkter av spannmål såsom veteldi och

kraftloderblandningar. Som hl. a. lantbrukstyrelsen framhållit måste föreskrifter

liknande dem som gäller för importerad fodersäd praktiskt le sig

mycket svåra alt genomföra beträffande sådana produkter. Härtill kommer,

att förekomsten av flyghavre i sådana produkter synes vara sällsynt förekommande.

Enligt uppgift har lantbruksstyrelsen sig icke bekant annat än

något enstaka fall då flyghavre konstaterats i importerat kli. Är vetekli fingröpat

torde det inte innehålla grobara flyghavrekärnor annat än i de fall det

uppblandats med avrens. Vad kraftloderblandningar beträffar må framhållas,

alt oljekakor, som ingår i sådana blandningar, under tillverkningen re
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961

gelmässigt utsättes för upphettning till omkring 100° C., varvid eventuella

ogräsfrön dödas. Skäl synes dock föreligga att de undersökningar, varom utskottet

tidigare talat, inriktas även på denna fråga, varvid analyser bör göras

antingen på stickprov eller på prov av partier som särskilt kan misstänkas

innehålla flyghavre.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 571 och II: 670,

måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 23 mars 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Göran Karlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Åkesson, Ernst Olsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i öckerö, Persson i

Tandö, Mattsson, fru Ekroth, herrar Hammarberg, Tobé och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610409

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:149 Skrivelse till Konungen angående ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen. a1 i texten