Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m.m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1961-03-23 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m.m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående

vissa anslag ur kyrkofonden m.m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 10 februari 1961 dagtecknad proposition, nr 47, vilken

hänvisats till statsutskottet såvitt avser ett under rubriken Vissa anslag ur

kyrkofonden m. m. upptaget förslag om anslag under åttonde huvudtiteln,

och i övrigt till lagutskott, varvid propositionen behandlats av tredje lagutskottet

såvitt avser under nämnda rubrik upptagna förslag om anslag ur

kyrkofonden och i övrigt av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen, så vitt nu är i fråga, medgiva att

vissa här nedan närmare angivna anslag måtte utgå ur kyrkofonden.

I samband med propositionen har utskottet behandlat dels de till lagutskott

hänvisade likalydande motionerna nr 561 i första kammaren av herr

Eskilsson m. fl. och nr 668 i andra kammaren av herr Larsson i Norderön

m. fl., dels ock de likalydande motionerna nr 562 i första kammaren av

herr Eskilsson m.fl. och nr 667 i andra kammaren av herr Neländer m.fl.

i vad dessa motioner hänvisats till lagutskott.

I motionerna I: 561 och II: 668 hemställes, »att riksdagen måtte — utöver

de av departementschefen föreslagna anslagen till svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse — till avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens

sjömanspräst i Hamburg anvisa 18 500 kronor att utgå ur kyrkofonden

efter förmedling av Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och enligt de

närmare instruktioner, som Kungl. Maj.-t kan komma att meddela.»

Motionerna I: 562 och II: 667 avse bidrag till den vid Sköndalsinstitutet

bedrivna verksamheten. I motionerna hemställes, såvitt nu är i fråga, »om

undersökning i syfte att ur kyrkofonden kunna tilldela Sköndalsinstitutet

anslag för» avlönandet av den vid institutet anställde direktorn.

En närmare redogörelse för motionerna lämnas här nedan.

Propositionens huvudsakliga innehåll i nu förevarande del

Förslag framlägges om en höjning av representationsbidragen till biskoparna.

Avlöningsbidragen till sjömanspräster föreslås uppräknade med

hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av biträde inom ecklesiastik
1

— Biharig till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. S avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

departementet vid handläggningen av kyrkliga frågor föreslås, att ett anslag

av 50 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Kostnaderna för stiftskansliutredningen

föreslås till viss del gäldas av kyrkofondsmedel. Förslag framlägges

om vissa ändringar beträffande dövprästorganisationen samt anordnande

av utbildning för blivande dövpräster. Vidare föreslås särskilda

bidrag ur kyrkofonden utgå för budgetåret 1961/62 till kyrkomusikerutbildningen

vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans representation vid

Kyrkornas världsråds generalförsamling i New Delhi.

För underhållsarbeten i Göteborgs domkapitels lokaler föreslås att ett

belopp å 3 000 kronor får utgå ur kyrkofonden.

En närmare redogörelse för de olika i propositionen behandlade frågorna

lämnas i punkterna 1—8 här nedan. Motionerna behandlas i anslutning till

de punkter i propositionen, till vilka motionerna anknyter.

1. Biskoparnas representationsbidrag

Under erinran om att de årliga representationsbidragen varit oförändrade

sedan 1952 föreslås i propositionen (s. 22) en höjning av bidragen från

9 000 kronor till 18 000 kronor för ärkebiskopen, från 5 000 till 10 000 kronor

för biskopen i Lunds stift och från 3 000 kronor till 6 000 kronor för

annan biskop.

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

A. Propositionen

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

jämlikt 6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen elva bidrag, vart och

ett å 16 800 kronor, för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet.

Sjömansvårdsstyrelsens framställning om anslagshöjning

Styrelsen har upprepat en tidigare gjord framställning om bidrag till

avlönande av ytterligare två sjömanspräster. Vidare har styrelsen anhållit

om viss höjning av bidragsbeloppen.

Kammarkollegiet har avstyrkt bifall till sjömansvårdsstyrelsens framställning

om ökning av antalet bidrag men tillstyrkt viss höjning av bidragsbeloppen.

Kollegiet har vidare framhållit önskvärdheten av att möjligheterna

för ett nordiskt samarbete på förevarande område närmare prövas i

syfte att vinna kostnadsbesparing.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Frågan om bidrag till Evangeliska fosterlandsstiftelsen

för avlönande av sjömanspräster

I anledning av väckta motioner om bidrag ur kyrkofonden till avlönande

av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster i Hamburg, Liibeck

och Liverpool anförde tredje lagutskottet i utlåtande nr 19 år 1960 följande.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna

är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm uppskattning.

Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar

i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av

det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten

påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom svenska

kyrkans sjömans vårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska

kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om

anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit,

och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,

huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är sålunda

icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller

kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke

möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas

yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar

är här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i

viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives

genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än väljes

torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av nya

sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för tillgodoseende

av sjömans vårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden utöver

vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret

1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna

framställda yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan

följa, beaktas vad utskottet här ovan anfört.

Riksdagen beslöt giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Över vad riksdagen sålunda anfört har, efter remiss, yttranden avgivits

av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

statskontoret och kammarkollegiet.

Sjömansvårdsstyrelsen hyser den uppfattningen, att det med hänsyn till

den verksamhet, som bedrives vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanskyrkor,

i och för sig vore motiverat, att bidrag ur kyrkofonden skulle

kunna påräknas till präst, anställd vid under stiftelsen lydande sjömanskyrka.

Mot bakgrunden av omfattningen av den verksamhet sjömansvårdsstyrelsen

för närvarande själv utövar i 29 utländska hamnar samt det förhållandet,

att det sammanlagda kyrkofondsbidraget under en lång följd av

år motsvarat ungefär tio procent av styrelsens totala utgifter för sin verksamhet,

finner styrelsen det vara rimligt, att ett, bidrag ur kyrkofonden till

i*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansvård utgår med ungefär samma

procent av stiftelsens totala utgiftssumma för sin sjömansvård. Styrelsen

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, förmedla vederbörande kyrkofondsbidrag

men önskar i sådant fall klara instruktioner beträffande

bidragsf örmedlingen.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som finner det angeläget att betona,

att sällskapet är ett evangelisk-lutherskt missionssällskap inom svenska kyrkan,

tillstyrker bidrag ur kyrkofonden enligt motionärernas förslag och har

icke något att erinra mot att bidraget förmedlas genom svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse.

Statskontoret finner med hänsyn till att stiftelsen i princip måste betraktas

som en enskild kyrklig sammanslutning starka principiella betänkligheter

möta mot att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst

anställda sjömansprästerna. Enligt kyrkofondslagen får kyrkofonden endast

användas »för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes». Enligt statskontorets

mening kan med kyrkligt ändamål i detta sammanhang endast

avses sådan kyrklig verksamhet, som bedrives inom svenska kyrkans ram

och av dess organ.

Om emellertid bidrag rent principiellt anses böra utgå till avlönande av

stiftelsens sjömanspräster, bör likväl beslut om sådant bidrag enligt statskontorets

mening inte fattas utan att en allmän bedömning gjorts av angelägenhetsgraden

vad gäller de hamnar, där stiftelsens präster är verksamma,

och de hamnar, där präster i sjömans vårdsstyrelsens tjänst finnes anställda.

Kammarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Det måste betecknas såsom en för kyrkofonden hittills i stort sett främmande

uppgift att lämna bidrag till en enskild kyrklig sammanslutning. Den

föreliggande frågan har därför stor principiell vikt. Många andra enskilda

kyrkliga sammanslutningar eller anstalter finnes, vilka fullgör för kyrkan

synnerligen betydelsefulla uppgifter utan att åtnjuta något stöd från kyrkofonden.

I detta hänseende må särskilt framhållas diakoniväsendet.

Utom det avvägningsproblem, som berörts av statskontoret, nämligen

frågan om icke vissa av sjömansvårdsstyrelsens arbetsstationer, för vilka

något avlöningsbidrag ur kyrkofonden icke beräknats, borde äga företräde

framför någon av fosterlandsstiftelsens nu till understöd föreslagna arbetsstationer,

anmäler sig sålunda även problemet om en rätt avvägning, i vad

gäller ett eventuellt understöd från kyrkofonden, mellan fosterlandsstiftelsens

sjömansvård och den verksamhet till gagn för kyrkan, som bedrives

av andra enskilda kyrkliga sammanslutningar eller anstalter. Ytterst framställer

sig frågan, huruvida icke kyrkliga ändamål, som faller inom ramen

för kyrkofondens nuvarande uppgifter, i ett eller annat avseende kan anses

otillräckligt tillgodosedda och därför bör komma i åtanke, innan fonden

iklädes för densamma hittills främmande engagemang.

Av det anförda synes närmast följa, att ett slutligt ställningstagande till

det ifrågasatta bidraget ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömanspräster

icke kan ske utan en ingående utredning av de antydda avvägningsproblemen

samt över huvud kyrkofondens rättsliga ställning och de uppgifter,

som med hänsyn härtill kan åläggas fonden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Det synes knappast rimligt att medan anslag ur kyrkofonden — med

visst undantag — för närvarande ej utgår till avlöning av vid diakonianstalterna

anställda präster, vilka har full kompetens för församlingstjänst inom

svenska kyrkan med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, bidrag ur fonden

skulle utgå till hos fosterlandsstiftelsen anställda sjömanspräster, vilka ej

innehar sådan kompetens. Enligt vad under hand inhämtats uppgick fosterlandsstiftelsens

utgifter för sjömansprästernas verksamhet 1959 till 171 025

kronor, vilka utgifter för år 1960 beräknats öka med 12 000 kronor. Om

bidrag ur kyrkofonden till denna verksamhet skulle fastställas i förhållande

till den totala kostnaden i anslutning till vad sjömans vårdsstyrelsen härutinnan

föreslagit, skulle bidraget komma att motsvara föga mer än ett av de

avlöningsbidrag som för närvarande utgår till sjömansvårdsstyrelsen. Det

torde knappast böra ifrågakomma att för en så begränsad anslagsfråga företaga

en utredning av den omfattning, som här ifrågasatts. Varken de i saken

väckta motionerna eller handlingarna i övrigt i ärendet synes för övrigt

klart ge vid handen, att fosterlandsstiftelsen har något mera trängande behov

av särskilt understöd för ifrågavarande verksamhet. Om ett sådant

behov likaväl skulle visas föreligga synes följdriktigast, att anslag härför får

utgå på riksstaten såsom tidigare varit fallet beträffande den av svenska

kyrkan bedrivna sjömansvården m.m. i utländska hamnar. De skäl, som

på sin tid föranledde överförandet av anslaget för sistnämnda verksamhet

från riksstaten till kyrkofonden, saknar nämligen i det väsentliga giltighet

för fosterlandsstiftelsens del.

Departementschefen

Någon saklig skillnad kan visserligen inte anses föreligga mellan den sjömansvård,

som bedrives av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, och den

som handhaves av Evangeliska fosterlandsstiftelsen, men då stiftelsen har

karaktär av enskild sammanslutning blir frågan om bidrag ur kyrkofonden

till avlönande av sjömanspräster i fosterlandsstiftelsens tjänst en fråga av

principiell betydelse, som bör lösas endast i samband med en grundligare

utredning av hela spörsmålet om kyrkofondens användningsområde. I likhet

med kammarkollegiet anser jag inte att före varan de fråga motiverar en

utredning av så omfattande slag.

Härtill kommer också, såsom myndigheterna framhållit, att frågan om

bidrag ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömansvård måste vägas

mot övriga anspråk på bidrag ur fonden. Vid avvägning av föreliggande

framställningar om anslag ur fonden har jag inte funnit mig böra tillstyrka

någon ökning av antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster. Framställningen

om bidrag till fosterlandsstiftelsens sjömansvård torde därför redan

av detta skäl inte böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med vad som tidigare skett bör däremot en viss uppräkning av

nu utgående elva avlöningsbidrag till sjömansprästerna ske med hänsyn

till de ökade lönekostnaderna. Jag tillstyrker för egen del den av sjömansvårdsstyrelsen

begärda höjningen av bidragsbeloppen från och med

nästa budgetår till 18 500 kronor, vilket innebär en kostnadsökning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

sammanlagt 18 700 kronor för kyrkofonden. Vidare förordar jag, att retroaktivt

tillägg till de nuvarande avlöningsbidragen får utgå för tiden den

1 januari 1960—den SO juni 1961 med ett avrundat belopp av 1 700 kronor

per bidrag eller tillhopa likaledes 18 700 kronor.

B. Motionerna

I motionerna (I: 561 och II: 668) lämnas först en kortfattad redogörelse

för propositionens innehåll i fråga om anslag ur kyrkofonden till avlönande

av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster. Med anledning av att

kammarkollegiet ifrågasatt stiftelsens behov av understöd för sin sjömansvård

erinras om att all verksamhet som bedrives av stiftelsen bekostas

genom frivilliga gåvor. Vidare anföres:

Dessutom måste framhållas, att frågan om sjömansvårdens överlåtande

till Svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse av ekonomiska skäl, förelåg till

behandling 1960 inom Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse, som dock

beslöt att tills vidare fortsätta denna verksamhet. En viss förhoppning var

därvid knuten till en positiv lösning av de i riksdagen väckta motionerna

om bidrag till avlöning av sjömansprästerna i Hamburg, Liibeck och Liverpool.

Departementschefens uttalande, att stiftelsens anspråk på anslag ur kyrkofonden

måste vägas mot övriga anspråk på bidrag ur fonden och hans

därvid gjorda hänvisning till att han icke funnit sig böra tillstyrka någon

ökning av antalet avlönings bidrag till sjömanspräster inom svenska kyrkans

sjömansvård har föranlett motionärerna uttala, att den åberopade omständigheten

icke kan ha någon avgörande betydelse. Som motivering anföres

följande.

Om bidrag ej hindras av principiella skäl och den av stiftelsen bedrivna

sjömansvården ur sakliga synpunkter måste anses likvärdig med den som

bedrives av sjömansvårdsstyrelsen — vilket departementschefen vitsordat

— synes anslagsgivningen böra bero på en avvägning mellan sjömansvårdens

behov å de olika platserna. Om verksamheten i exempelvis Hamburg

därvid befinnes vara av större värde än verksamheten i någon hamn,

där sjömansvårdsstyrelsen har en präst stationerad, synes anslaget till verksamheten

i Hamburg böra äga företräde.

Till komplettering av de i 1960 års motioner lämnade upplysningarna angående

omfattningen av den i Hamburg bedrivna verksamheten lämnas den

uppgiften att antalet besökande ökat från 25 228 år 1959 till 29 352 år 1960.

Vidare anför motionärerna.

I den principiella frågan om anslag ur kyrkofonden till enskilda kyrkliga

sammanslutningar av typ Evangeliska fosterlandsstiftelsen synes det oss

otillfredsställande, att departementschefen icke velat taga ställning eller

ansett sig kunna verkställa en klarläggande utredning. Oavsett detta synes

det oss emellertid som om departementschefen, utan att för den skull taga

ställning till principfrågan, i propositionen anvisat en framkomlig väg även

för lösning av nu förevarande fråga. Departementschefen har behandlat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

frågan om anslag till Svenska diakonsällskapet för viss verksamhet vid

Sköndalsinstitutet. I denna fråga har från remissmyndigheterna — bland

annat kammarkollegiet — gjorts samma principiella invändningar som mot

anslag till Evangeliska fosterlandsstiftelsen för dess sjömans vård. Departementschefen

har emellertid funnit den vid nämnda institut bedrivna utbildningen

av kyrkomusiker intaga en sådan särställning, att anslag ur kyrkofonden

kan utgå.

I den mån man kan tala om en särställning, torde detta gälla även den

sjömansvård, som bedrives av stiftelsen. Diakonsällskapet synes — detta

torde vitsordas av departementschefen — ej intaga annan ställning än

Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Ett slopande av verksamheten för utbildningen

av kyrkomusikerna i fråga skulle uppenbarligen framtvinga en motsvarande

utbildning genom något kyrkans organ. På samma sätt skulle ett

slopande av den verksamhet fosterlandsstiftelsen bedriver i Hamburg med

all säkerhet framtvinga att fråga uppkommer om verksamhetens övertagande

av sjömans vårdsstyrelsen.

Slutligen uttalas i motionerna att den av Evangeliska fosterlandsstiftelsen

i Hamburg bedrivna verksamheten är den som i första hand bör ifrågakomma

till anslag.

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Av skäl som närmare redovisas i propositionen (s. 26) föreslås i denna del

en sänkning av det nu utgående anslaget från 60 000 kronor till 50 000

kronor.

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen

Departementschefen anför.

Från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga har till bestridande av kostnaderna för den numera

avslutade stiftskansliutredningen utgått 142 630 kronor 91 öre. I enlighet

med hittills tillämpad praxis i fråga om utredningar beträffande sådana

ändamål, som bekostas ur kyrkofonden, bör i förevarande fall en del av utredningskostnaderna

slutligt gäldas av kyrkofonden. Med hänsyn till den

fördelning av driftutgifterna för stiftskansliorganisationen, som regelmässigt

sker mellan statsverket och kyrkofonden, föreslår jag, att 60 procent av

nämnda utredningskostnader bestrides av fonden. Från denna bör således

till nyssnämnda anslag under åttonde huvudtiteln överföras ett belopp av

85 578 kronor eller i runt tal 86 000 kronor.

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

De föreslagna underhållsarbetena beräknas draga en kostnad av i runt

tal 6 000 kronor. Då domkyrkan saknar medel för att bestrida dessa kost
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

nåder föreslås, att kostnaderna enligt hittills tillämpade grunder och i enlighet

med den mening som uttryckts av statskontoret och kammarkollegiet

fördelas lika mellan statsverket och kyrkofonden. Förslag framlägges därför

om anslag ur kyrkofonden med 3 000 kronor.

6. Dövprästorganisationen m. m.

Gällande bestämmelser rörande de dövas religiösa omvårdnad återfinnes i

kungörelsen den 20 maj 1938 (nr 345) angående dövstumpräster. Enligt

denna kungörelse skall riket vara indelat i fem dövprästdistrikt med en

präst inom varje distrikt. Det närmare överinseendet över verksamheten

utövas av fem olika domkapitel, ett för varje distrikt. Kungörelsen innehåller

vidare, bland annat, bestämmelser om behörighet till dövprästbefattning

samt om tillsättningsförfarandet.

I en vid 1958 års kyrkomöte avgiven motion, nr 28, påtalades olägenheterna

av den rådande decentraliseringen på detta område samt restes krav

på medinflytande för de döva vid tillsättning av dövpräst. I motion nr 29

vid samma kyrkomöte behandlades vidare frågan om underlättande för

präst att skaffa sig erforderlig utbildning för behörighet som dövpräst samt

frågan om lönesättningen för dövprästerna. Andra tillfälliga utskottet anslöt

sig i betänkande nr 6 till motionärernas yrkanden och uttalade även, att

med hänsyn till såväl kyrkoherdes för döva behov av tjänstebiträde och

vikarie som till rekryteringen av kyrkoherdetjänsterna ett visst adjunktssystem

kunde tänkas ifrågakomma. Kyrkomötet anhöll i skrivelse den 23

september 1958, nr 6, dels om en allmän översyn av lagstiftningen rörande

de dövas omvårdnad i religiöst hänseende, dels om åtgärder, ägnade att underlätta

möjligheterna för präst att skaffa sig sådan utbildning som fordras

för behörighet att uppehålla befattning såsom kyrkoherde för döva, dels ock

att befattningen såsom kyrkoherde för döva måtte placeras lägst i lönegrad

Ao 24.

Kyrkomötets skrivelse har varit föremål för remissbehandling varjämte

inom ecklesiastikdepartementet utarbetats förslag till utbildningsplan för

blivande präster för döva. Angående innehållet i avgivna remissyttranden

och innebörden av den framlagda utbildningsplanen hänvisas till propositionen

(s. 28—30).

Departementschefen

I samband med att det blivit aktuellt att återbesätta ett par tjänster som

kyrkoherde för döva har frågan om rekryteringen av dessa prästtjänster

kommit i blickpunkten och kyrkomötet har påtalat de svårigheter som här

föreligger. Det främsta hindret för rekrytering utgör otvivelaktigt det krav

som måste uppställas på förtrogenhet med de dövas speciella situation och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

deras uttrycksmedel, särskilt åtbördsspråket. Starka skäl talar för att åtgärder

bör vidtagas för att underlätta för präster, som kan vilja ägna sig

åt verksamhet bland de döva, att skaffa sig lämplig utbildning härför.

Kyrkomötets förslag i denna del har tillstyrkts i remissyttrandena.

Inom ecklesiastikdepartementet har förslag utarbetats rörande lämplig

uppläggning av utbildningen för blivande präster för döva. Detta förslag,

---som innebär en åtta månaders specialutbildning, delvis förlagd

till dövlärarseminariet, anser jag mig kunna biträda. Utöver den undervisning,

som meddelas vid dövlärarseminariet, fordras kompletterande

undervisning, främst i åtbördsspråket och dess speciella användning vid

kyrkliga förrättningar. Kostnaderna för denna särskilda undervisning torde

kunna beräknas till cirka 13 000 kronor per elev, då det i allmänhet endast

blir fråga om utbildning av en enstaka präst åt gången. Tidvis torde intervallerna

mellan utbildningstillfällena bli ganska långa. Till utbildningskostnaderna

kommer vidare kostnaden för lön åt präst under utbildningstiden,

något som tycks mig väsentligt, då rekryteringen helst bör ske bland präster

med några års erfarenhet av församlingsarbete. Ifrågavarande ersättning

bör bestämmas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättning

åt deltagare i praktisk lärarkurs. Ordinarie präst bör åtnjuta ersättning för

mistad lön under tjänstledighet för utbildningen. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utforma de närmare bestämmelserna härvidlag ävensom

att på ansökning i varje enskilt fall besluta om ersättning, som nu

sagts, och anvisa övriga erforderliga medel för utbildning varom här är

fråga. Här avsedda kostnader torde — liksom kostnaderna för dövprästorganisationen

i stort — böra åvila kyrkofonden och enligt angivna grunder

utgå jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen.

Såsom anordnare och huvudman för denna specialutbildning synes

lämpligen den inom svenska kyrkans diakonistyrelse arbetande kyrkliga

nämnden för döva kunna fungera. Nämnden, i vilken ingår företrädare för

de döva, har under hand förklarat sig villig härtill. Den torde med hänsyn

till sina övriga arbetsuppgifter lätt kunna överblicka uppkommande rekryteringsbehov

och vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisande av medel till utbildning av intresserade präster. Givetvis förutsättes

detta ske i nära samråd med vederbörande domkapitel och dövlärarseminariet.

I samband med inrättandet av den här föreslagna utbildningen för blivande

dövpräster torde också 1938 års förutnämnda kungörelse bli föremål

för översyn. Någon ändring i den nuvarande organisationen med fem kyrkoherdar

i var sitt distrikt finner jag inte skäl att föreslå. Däremot anser jag

mig böra tillmötesgå önskemålet om en effektivare samordning av den nuvarande

verksamheten genom en centralisering av tillsynen till ett enda

domkapitel. Inseendet över kyrkoherden för döva i Stockholms distrikt

ankommer alltsedan år 1938 på domkapitlet i Uppsala och överflyttades

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

således inte till Stockholms domkapitel, när Stockholms stift senare bildades.

Med hänsyn till den mindre arbetsbelastningen vid domkapitlet i

Stockholm föreslår jag nu, att inseendet över samtliga kyrkoherdar för döva

skall utövas av detta domkapitel. För att vinna bättre samordning bör

vidare en årlig sammankomst med kyrkoherdarna för döva få hållas. Kostnaderna

härför kan beräknas uppgå till cirka 1 000 kronor och torde få

bestridas ur det för kyrkoherdarna för döva under åttonde huvudtiteln beräknade

anslaget till reseersättningar m. m. i omkostnadsstaten för domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.

Inrättandet av en särskild prosttjänst finner jag inte motiverat vid den

organisation jag nu förordat. Vid översynen av gällande bestämmelser torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i vilken form de döva bör

beredas visst medinflytande vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde för

döva. Beträffande kyrkoherdarnas löneställnmg vill jag slutligen erinra om

att dessa tjänster enligt beslut vid fjolårets riksdag uppflyttats från lönegrad

Ao 22 till Ao 23 från och med innevarande budgetår. Någon ytterligare

lönegradsuppflyttning är jag inte beredd att förorda.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som föranledes av vad jag här förordat.

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet

A. Propositionen

Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm utbildar Svenska diakonsällskapet

diakoner ävensom i övrigt män och kvinnor för kyrkligt och samhälleligt

socialt arbete. Institutet omfattar — förutom en sjukvårdarskola — diakonskolan,

vid vilken utbildningen bedrives dels i form av en allmän kurs

av förberedande slag, dels såsom fackutbildning på fyra olika linjer, nämligen

församlingslinje, social linje, kyrkokameral linje och från och med läsåret

1959/60 kyrkomusikalisk linje. Vid sistnämnda linje meddelas såväl den

kyrkomusikaliska som den pedagogiska utbildning, som fordras för behörighet

till kyrkokantorstjänst. Antalet elever vid denna linje utgjorde första

läsåret 4 och är innevarande läsår 6.

Motioner vid 1960 års riksdag

I två likalydande motioner till 1960 års riksdag (I: 597 och II: 737) hemställdes,

att riksdagen måtte bevilja Svenska diakonsällskapet ett anslag

av 50 000 kronor ur kyrkofonden för budgetåret 1960/61 samt i skrivelse

till Kungl. Maj:t förorda, att bidrag till lärarlönerna vid Sköndalsinstitutet

i fortsättningen i största möjliga utsträckning finge utgå efter samma normer

som för övriga jämförbara enskilda utbildningsanstalter. Motionerna

föranledde icke någon riksdagens åtgärd (rskr 294). I det till grund för riksdagens

beslut liggande utlåtandet av statsutskottet (nr 118) uttalades, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

man inte borde taga ställning till frågan om statsbidrag till lärarlönerna vid

Sköndalsinstitutet förrän frågan om diakoniens framtida inriktning och

ställning inom svenska kyrkan blivit bättre klarlagd. Denna principiella

ståndpunkt hindrade dock enligt utskottets mening inte, att en viss utbildningsgren

vid institutet, vars ställning vore mera entydig, kunde erhålla

stöd ur exempelvis kyrkofonden. Utskottet tänkte därvid i första hand

på den utbildning av kyrkokantorer, som sker vid institutet. Utskottet, som

inte var berett att tillstyrka ytterligare anslag ur kyrkofonden budgetåret

1960/61 för nya ändamål, förutsatte likväl, att departementschefen vid

kommande avvägning av framställningar om bidrag ur kyrkofonden till

verksamhet, som gagnar kyrkan i dess helhet, också skulle uppmärksamma

ifrågavarande utbildning vid Sköndalsinstitutet.

Framställning av Svenska diakonsällskavet om anslag

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har, under åberopande av nyss

refererade utlåtande, anhållit om anslag för budgetåret 1961/62 till den vid

Sköndalsinstitutet bedrivna utbildningen.

I anledning av nyssnämnda framställning har kammarkollegiet avgivit

yttrande, varvid kollegiet erinrat om att frågan om diakoniens ställning och

dess inorganiserande i svenska kyrkan länge varit aktuell och att, bland

annat, 1953 års kyrkomöte gjort framställning om utredning av hela denna

fråga, vilken alltjämt vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Synnerlig

återhållsamhet vore motiverad i fråga om varje åtgärd som med avseende

på spörsmålet om finansieringen av diakonianstalternas verksamhet kunde

innebära ett föregripande av en blivande utredning. Kammarkollegiet anför

vidare följande.

Utan en dylik utredning synes de principiella konsekvenserna av ett bifall

till framställningen svårligen kunna överblickas. Det ifrågasättes nämligen

här, att kyrkofondens användningsområde skulle utvidgas till att omfatta

för fondens hittillsvarande ändamål i stort sett främmande uppgifter.

Kyrkofonden har sålunda — frånsett ett nu utgående obetydligt avlöningsbidrag

till diakonianstalterna — icke förut tagits i anspråk för understödjande

av verksamheten vid dessa anstalter. Ett bifall till framställningen

skulle skapa ett prejudikat, som måhända kunde åberopas som stöd för

ansökningar om anslag även från andra diakonianstalter. Vidare bör beaktas,

att kyrkofonden hittills över huvud icke avsetts skola bestrida utbildningskostnader.

Prästutbildningen vid de teologiska fakulteterna, för att

taga det viktigaste exempelet, bekostas sålunda av statsmedel.

På grund av det anförda anser kollegiet sig icke kunna tillstyrka bifall till

föreliggande framställning, i vad den avser bidrag ur kyrkofonden för Sköndalsinstitutet.

Departementschefen

Inledningsvis vill jag erinra om att frågan om en inorganisering av diakonien

i kyrkan i sig rymmer ett flertal detaljfrågor. Det gäller sålunda spörs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

mål såsom skapandet av ett officiellt centralt organ för diakonien, vidare

frågan om diakonianstalternas framtida ställning, diakoniarbetarnas anställningsförhållanden

och slutligen även frågor om gränsdragningen för diakonatet,

diakonvigningens innebörd m. m. Med anledning av en vid 1958 års

kyrkomöte ånyo väckt motion om utredning fann kyrkomötet det också

angeläget att begränsa frågekomplexet till att främst avse frågan om ett

centralorgan för diakonien. Denna fråga hänsköts till kyrkomötets utredningsnämnd

och torde sålunda komma att aktualiseras vid nästa kyrkomöte.

Beträffande de övriga frågorna i detta sammanhang, vill jag understryka,

att diakonien utgör en gren av den frivilliga kyrkliga verksamheten, vilken

i likhet med mission och sjömansvård huvudsakligen uppbäres av kyrkfolkets

offervilja. Den bör också av naturliga skäl ha stor frihet att anpassa

sina verksamhetsformer till de krav på kristen människovärd, som kan

resas under skiftande samhällsförhållanden. De enskilda diakonianstalternas

ställning, utbildningens utformning och diakoniarbetarnas arbetsvillkor bör

därför enligt min mening inte bli föremål för en närmare reglering från statsmakternas

sida. I vissa av de berörda frågorna kring diakonatet råder också

delade meningar inom kyrkan. Ett fortsatt klarläggande av diakoniens uppgifter

och formerna för dess fastare anknytning till församlingslivet bör

därför ankomma på kyrkans egna organ.

Som en konsekvens av denna uppfattning har Kungl. Maj:t nyligen beslutit

lämna de av 1941 och 1953 års kyrkomöten gjorda framställningarna

om utredning av berörda frågor utan vidare åtgärd.

Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att tillstyrka ansökningen

om bidrag av allmänna medel till Sköndalsinstitutets utbildning av diakoniarbetare.

Jag vill även erinra om de ekonomiska konsekvenser ett bifall till

diakonsällskapets ansökning skulle få med hänsyn till att likartad utbildning

bedrives också vid fyra diakonissanstalter.

I likhet med statsutskottet vid fjolårets riksdag finner jag emellertid, att

den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet i viss mån intar en särställning.

Den utbildning, som där med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande

den 8 maj 1959 bedrives, avser nämligen att ge behörighet till den nya typ

av kyrkomusikertjänster, kyrkokantorstjänster, som inrättats genom 1958

års kyrkomusikerreform. Vid sidan av Sköndalsinstitutet finns inte någon

läroanstalt, som meddelar både de kyrkomusikaliska och de musikpedagogiska

kunskaper, som fordras för dessa tjänster. Då det sålunda här är fråga

om en utbildning för reguljära tjänster som kyrkomusiker, anser jag mig

inte böra motsätta mig ett visst bidrag till kostnaderna härför. Tillkomsten

av ett sådant bidrag torde inte stå i strid med de principiella synpunkter jag

i det föregående anfört rörande diakonien och utbildningen av diakoniarbetare.

Jag finner inte heller, att några avgörande principiella skäl kan anföras

mot att anlita kyrkofondsmedel till bestridande av kostnader för sådan spe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

ciell, för vissa kyrkliga tjänster betydelsefull utbildning, som inte ordnas

genom det allmännas försorg. Med hänsyn till utbildningens syfte bör sålunda

här ifrågasatt bidrag enligt min mening kunna utgå ur kyrkofonden.

Det bör upptagas med ett avrundat belopp som, med utgångspunkt i att

kyrkomusikerutbildningen vid institutet under budgetåret 1961/62 får den

av diakonsällskapets direktion förutsatta omfattningen, torde bestämmas

till 50 000 kronor.

Jag föreslår sålunda, att för budgetåret 1961/62 jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen anvisas ett anslag av högst 50 000 kronor såsom bidrag

till kostnaderna för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma i vilken utsträckning

och på vilka villkor anslaget skall få tagas i anspråk för ändamålet.

B. Motionerna

I motionerna (I: 562 och II: 667) lämnas följande uppgifter angående den

vid Sköndalsinstitutet bedrivna verksamheten.

Kostnaderna för den vid institutet bedrivna kyrkomusikaliska utbildningen

uppgår till 75 000 kronor. Det i propositionen föreslagna anslaget å 50 000

kronor täcker därför icke kostnaderna för denna utbildning. — Vid institutet

bedrives även en omfattande social utbildningsverksamhet och en kyrkokameral

utbildningsverksamhet. Inklusive eleverna på den kyrkomusikaliska

linjen har institutet innevarande läsår 152 studerande. — Utbildningen

på den sociala linjen är en socionomutbildning, vilken allmänt erkänts

såsom kvalificerad och likvärdig med socialinstitutets. — Kostnaderna för

institutets verksamhet har hittills helt bekostats av medel, som institutet

erhållit genom kollekter och gåvor. Under senare år har institutet emellertid

fått vidkännas avsevärda underskott för sin utbildningsverksamhet. Underskotten

hade åren 1958 och 1959 uppgått till 94 293 respektive 120 660

kronor. Exklusive den kyrkomusikaliska linjen kunde underskottet för år

1960 beräknas till cirka 129 000 kronor. — Diakonsällskapet har i sin tjänst

anställda tre prästerliga befattningshavare, varav en är direktor för sällskapets

verksamhet, vilken bedrives enligt av Kungl. Maj:t fastställda stadgar,

en är studierektor för utbildningsverksamheten och en har att jämte de

övriga deltaga i pastoralvården vid sällskapets sjukhem, att deltaga i viss

undervisning vid skolan och att ansvara för institutets bibliotek. — Angående

pastoralvården uppges, att densamma utgöres av enskild själavård,

gudstjänster, andaktsstunder, konfirmationsundervisning, kyrkliga förrättningar

av olika slag samt anordnande av församlingsaftnar m. m.

Vidare upplyses, att diakonsällskapet såsom bidrag till direktors lön ur

kyrkofonden årligen erhåller 2 000 kronor och att direktor enligt stadgarna

skall vara präst i svenska kyrkan.

Till stöd för yrkandet om ytterligare anslag ur kyrkofonden anföres.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

De arbetsuppgifter, som åligger direktor motsvarar i väsentlig grad en

församlingsprästs arbetsuppgifter i en större församling. Vi anser därför

motiverat att det bidrag till direktors lön, som redan utgår från kyrkofonden,

utökas att täcka hela lönebeloppet och att således bidrag ur kyrkofonden

bör kunna utgå till avlöning i varje fall av direktor samt att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om en undersökning i detta avseende.

8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Angående framställda yrkanden och remissyttrande hänvisas till propositionen

(s. 34—35).

Departementschefeji

Någon höjning av det nu utgående årliga bidraget å 35 000 kronor till

Lutherska världsförbundets svenska sektion är jag inte beredd att tillstyrka.

Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga konferenser

m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det särskilda anslaget ur

kyrkofonden till extra utgifter, varom stadgas i 6 § andra stycket 9) lagen

om kyrkofond och som från och med den 1 juli 1960 tills vidare utgår med

60 000 kronor för budgetår. För svenska kyrkans representation vid Kyrkornas

världsråds generalförsamling i New Dehli torde emellertid de erforderliga

resebidragen komma att sammanlagt uppgå till ett så stort belopp,

att det svårligen kan bestridas inom ramen av ett oförändrat extra utgiftsanslag

utan att menligt inkräkta på andra angelägna behov, som bör tillgodoses

ur detta anslag. I enlighet med de av mig i proposition nr 101 till

1960 års riksdag förordade grunderna torde därför jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen till bestridande av kostnaderna för här avsedda resebidrag

böra anvisas ett särskilt engångsbelopp vid sidan av anslaget till extra

utgifter. Detta belopp synes mig böra fastställas till 25 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta rörande de bidrag

som skall utgå härur.

9. Kungl. Maj:ts förslag

I anslutning till departementschefens anföranden under punkterna 1—8

här ovan har Kungl. Maj:t, såvitt här är i fråga, i propositionen föreslagit,

att riksdagen måtte,

dels medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1961 tills vidare representationsbidrag

må utgå till ärkebiskopen med 18 000 kronor,

till biskopen i Lunds stift med 10 000 kronor och till

annan biskop med 6 000 kronor för år räknat;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

utgå dels ytterligare avlöningsbidrag för

tiden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961 med tillhopa

18 700 kronor, dels årligen från och med budgetåret 1961/62

tills vidare elva bidrag om 18 500 kronor för avlönande

enligt gällande grunder av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet;

c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1961/62 ur kyrkofonden utgå högst 50 000 kronor;
d)

att från kyrkofonden må till åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga överföras ett belopp av 86 000 kronor;

e) att ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1961

tills vidare enligt av mig förordade grunder dels utgå ersättning

åt präst, som genomgår utbildning till präst för

döva, dels ock bestridas kostnaderna för anordnande av

sådan utbildning;

f) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1961/62 utgå

bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 50 000 kronor

till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker

vid Sköndalsinstitutet;

g) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för

svenska kyrkans representanter vid Kyrkornas världsråds

generalförsamling i New Dehli hösten 1961 utgå bidrag av

25 000 kronor;

h) att ur kyrkofonden må för underhållsarbeten i lokalerna

för domkapitlet i Göteborg utgå ett belopp av 3 000

kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring

i prästlönereglementet, som föranledes av vad som

föreslagits under punkten a), samt i övrigt vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser, som föranledes

av vad departementschefen i det föregående förordat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i förevarande del

av propositionen framlagda förslagen.

I anledning av motionerna 1:561 och II: 668 angående anslag ur kyrkofonden

till avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräst i

Hamburg vill utskottet ytterligare understryka den uppfattning åt vilken

utskottet givit uttryck i sitt utlåtande nr 19 år 1960. Det är därför med

beklagande utskottet konstaterat, att departementschefen ej funnit möjligt

att åtminstone i någon mån tillgodose de av utskottet år 1960 framförda

önskemålen. Ehuru utskottet inser, att den principiella frågan om

anslag till en sammanslutning av den natur Evangeliska fosterlandsstiftelsen

utgör kan vålla svårigheter, vill utskottet ifrågasätta om icke en lösning

som tillgodoser utskottets önskemål är möjlig. Utskottet vill därvid

särskilt framhålla, att ändamålet i fråga — främjande av sjömansvården

— utan tvekan faller inom ramen för de ändamål kyrkofonden anses kunna

tillgodose samt att sjömansvården i viss mån intager en särställning.

Beträffande frågan hur en sådan lösning, som nyss sagts, skall utformas

är utskottet icke berett att taga slutlig ställning. Utskottet framförde föregående

år den tanken att ökade medel kunde ställas till förfogande för

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i

viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård som bedrives

genom andra samfund än svenska kyrkan. Av propositionen framgår

att sjömansvårdsstyrelsen icke har någon erinran mot ett sådant system.

Genom föreskrifter torde möjlighet finnas att bereda sjömansvårdsstyrelsen

insyn i de anslagna medlens användning. Det torde även vara

möjligt att föreskriva att avlöningsbidrag skall avse prästvigd befattningshavare.

En lösning enligt nu skisserade linjer skulle enligt utskottets mening

vara ägnad att i väsentliga avseenden undanröja de principiella hinder som

ansetts föreligga för bidrag ur kyrkofonden till Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Även andra lösningar än den nyss angivna torde stå till buds. I de vid

föregående års riksdag väckta motionerna i detta ämne upplystes sålunda

att samarbete förekommer mellan svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

och Evangeliska fosterlandsstiftelsen då det gäller sjömansvården. Enligt

utskottets mening borde det ej anses uteslutet med en sådan form av samverkan

att sjömansvårdsstyrelsen anställde — såvitt nu är i fråga — den för

sjömansvården i Hamburg erforderlige prästerlige befattningshavaren och

även ansvarade för vederbörandes lön, under det att verksamheten i övrigt

omhänderhades av Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Med ett sådant system

skulle det uppenbarligen ej möta principiella betänkligheter att anslå medel

ur kyrkofonden såsom bidrag till vederbörande sjömansprästs avlönande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Huruvida en samverkan av detta slag är möjlig att genomföra är svårt för

utskottet att bedöma. Parternas egen inställning spelar här en avgörande

roll. Såvitt utskottet kan finna skulle emellertid en lösning enligt dessa

linjer vara till fördel, såväl för Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som skulle

få någon ekonomisk lättnad, som för sjömansvårdsstyrelsen, som — enligt

vad stiftelsen antytt — eljest står inför eventualiteten att behöva övertaga

hela det ekonomiska ansvaret för den av stiftelsen i bland annat Hamburg

bedrivna verksamheten. Huruvida sjömansvårdsstyrelsen på grund av ett

åtagande att svara för avlöningen av sjömansprästen i Hamburg bör erhålla

ytterligare bidrag ur kyrkofonden får givetvis prövas i vanlig ordning

— senast i samband med prövningen av anslagsfrågor inför budgetåret

1962/63 — men utskottet förutsätter att vid prövningen kommer att beaktas,

att ett sådant bidrag kan utgöra ett villkor för åtagandet och att,

om bidrag ej erhålles, verksamheten i fråga kan komma att helt upphöra

eller i ekonomiskt hänseende helt överflyttas på sjömansvårdsstyrelsen.

Av motionerna 1:562 och II: 667, i vad däri framställts yrkande om undersökning

angående möjligheterna att ur kyrkofonden kunna tilldela Sköndalsinstitutet

anslag för avlönande av den vid institutet anställde direktorn,

framgår att visst anslag ur kyrkofonden redan utgår såsom bidrag till direktors

lön. På grund härav skulle kunna göras gällande att hinder av principiell

natur ej möter mot att taga kyrkofondsmedel i anspråk för hela avlöningen

till direktor. Ett sådant betraktelsesätt synes dock utskottet icke riktigt. Den

vid Sköndalsinstitutet bedrivna verksamheten är, såsom framgår av den

föregående redogörelsen, av mångskiftande slag. Direktor har att i större

eller mindre utsträckning öva tillsyn över hela denna verksamhet, som emellertid

endast till en begränsad del kan sägas vara av sådan art att den faller

inom ramen för de ändamål kyrkofondsmedel anses böra tillgodose. Enligt

utskottets mening föreligger för närvarande icke skäl att verkställa en undersökning

med det av motionärerna angivna syftet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition i

den del densamma behandlats av tredje lagutskottet;

B. att motionerna I: 561 och II: 668 i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 562 och II: 667 i vad desamma behandlats

av tredje lagutskottet icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Göran Karlsson,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson, Ernst Olsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg*, fru Torbrink, herrar

Jansson i Benestad, Persson i Tandö, Hammarberg, Tobé och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:150 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden rrv. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten