Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om ändring i bestämmelserna angående folkbokföring av patienter i familjevård. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herrar Birke och Kaijser samt nr 255 i andra kammaren av fru Lewén-Eliasson.

1961-03-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:12, Utlåtande i anledning av motioner om ändring i bestämmelserna angående folkbokföring av patienter i familjevård. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herrar Birke och Kaijser samt nr 255 i andra kammaren av fru Lewén-Eliasson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motioner om ändring i bestämmelserna

angående folkbokföring av patienter i familjevård.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herrar Birke och Kaijser

samt nr 255 i andra kammaren av fru Lewén-Eliasson.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i folkbokföringsförordningen

att vistelse å familjevårdshem icke måtte föranleda mantalsskrivning

i den kommun där hemmet är beläget.

Över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtats yttranden från socialstyrelsen och statistiska centralbyrån varjämte

Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle avgiva yttrande.

En närmare redogörelse för motionernas innehåll lämnas här nedan.

Gällande rätt

Enligt 36 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 1966 skall fysisk

person mantalsskrivas i det distrikt och å den fastighet, där han den 1

november förrättningsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd. Beträffande

kyrkobokföring gäller enligt 13 § 1 mom. samma förordning såsom huvudregel

att envar skall kyrkobokföras i den församling, där han är bosatt, och

enligt 2 mom. i samma paragraf skall en person, bortsett från vissa undantagsfall,

anses bosatt å den fastighet, där han regelmässigt vistas.

I 14 § folkbokföringsförordningen göres vissa undantag från huvudregeln

i 13 § 9 mom. Undantagen avser personer som intages å sjukvårdsinrättning

eller ålderdomshem eller å förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets- eller

straffanstalt. För dessa fall föreskrives, att intagningen ej skall medföra

förändring i avseende å vederbörandes kyrkobokföring, såvida icke under

tiden sådana förhållanden inträffar, att han på grund därav bort, därest han

ej varit intagen å inrättningen eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras.

I 22 § socialhjälpslagen lämnas föreskrifter angående ersättningsskyldighet

mellan kommuner för jämlikt 12 § utgiven socialhjälp till i riket

mantalsskriven svensk medborgare. Huvudregeln är att kostnaderna för

dylik socialhjälp skall bäras av den kommun, där den som erhållit hjälpen

är mantalsskriven för det år hjälpen utgivits.

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 9 samt. 3 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

Emellertid har i förstnämnda paragraf i socialhjälpslagen jämväl intagits

undantagsbestämmelser för att under vissa angivna omständigheter upphäva

mantalsskrivningens verkan i fråga om ersättningsskyldigheten mellan

kommunerna. Av dessa undantagsbestämmelser avser punkt a) svensk medborgare,

som, efter att ha varit intagen å bland annat sjukvårdsinrättning,

genom inrättningens försorg för fortsatt vård överlämnats till enskilt hem

eller vårdhem under villkor, att han fortfarande skall stå under inrättningens

tillsyn, d.v.s. just de patienter som avses i motionerna. Dessa skall enligt

folkbokföringsförordningen mantalsskrivas i den kommun där de är bosatta,

d.v.s. där det enskilda hem och vårdhem, till vilket de överlämnats, är beläget.

I dessa fall äger emellertid mantalsskrivningskommunen för socialhjälp

utgiven jämlikt 12 § socialhjälpslagen erhålla ersättning av den

kommun, där hjälptagaren senast mantalsskrivits på annan grund än sådan

vistelse eller inackordering i enskilt hem eller vårdhem, som kommit till

stånd på sätt ovan angivits.

Nyssnämnda undantagsbestämmelse i 22 § socialhjälpslagen avser enbart

socialhjälp enligt 12 § samma lag, d.v.s. sådan socialhjälp som det enligt lag

åligger kommun att utgiva (s.k. obligatorisk socialhjälp). För socialhjälp

som utges enligt 13 § samma lag (s.k. frivillig socialhjälp) finnes ingen

motsvarande undantagsbestämmelse.

I detta sammanhang måste uppmärksammas även lagen den 30 juni 1947

om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Enligt

denna lag åligger det kommunen att svara för viss del av kostnaderna för

folkpensionsförmåner (tilläggspensioner, hustrutillägg, vårdtillägg och kommunala

bostadstillägg samt indextillägg till grundpensioner och hustrutilllägg)

som utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade

personer. Denna lag innehåller icke något stadgande av motsvarande

innebörd som nämnda undantagsbestämmelse i 22 § socialhjälpslagen.

Motionerna

Motionärerna anför följande.

Det är numera vanligt att patienter inom mentalsjukvården placeras i

familjevård. Detta gäller patienter som omhändertagits på statliga mentalsjukhus

men också genom landstingens motsvarande sjukvårdsinrättningar.

Ibland sker detta i rehabiliteringssyfte som ett första steg mot utskrivning

och återgång till produktionen. Betydligt oftare är det emellertid fråga om

varaktig vård under denna form, vilken inte sällan avbrytes för återintagning

på sjukvårdsinrättning.

Samtliga patienter i familjevård får regelbunden tillsyn av såväl läkare

som sköterska, och denna vårdform blir på så sätt ett värdefullt komplement

till den slutna mentalsjukvården.

Det har visat sig ändamålsenligt att söka dessa familjevårdshem ute på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

3

landsbygden, där lämpliga arbetsuppgifter kan bjudas patienterna och där

man har tillräckligt rymliga bostäder för att ta emot vederbörande. Genom

myndigheternas tolkning av folkbokföringsförordningen synes detta emellertid

ha kommit att försvåras avsevärt. Det har sålunda hänt upprepade

gånger att familjevårdspatients hemkommun anfört besvär över mantalsskrivningen

och på detta sätt fått vederbörande överförd och mantalsskriven

i vistelsekommunen, d.v.s. där familjevårdshemmet finns. Besvär hos

länsstyrelse har avvisats med stöd av kommentarer till 14 § 6 mom. i folkbokföringsförordningen

och med åberopande av kammarrättsutslag från

1932 resp. 1944.

Genom den så tillämpade ordningen övergår ansvaret för kostnaderna

såväl i familjevårdshemmet som vid en eventuell återintagning på sjukhuset

till den kommun där familjevårdshemmet ligger. I de fall vederbörande

icke uppbär ersättning från sjukkassa eller har folkpension kan

dessa kostnader bli nog så kännbara och försvåra anskaffandet av lämpliga

hem och därigenom hindra utvecklingen av en vårdform som visat sig ändamålsenlig.

Remissyttranden

Socialstyrelsen hänvisar till undantagsbestämmelsen i 22 § socialhjälpslagen

och anser att denna bestämmelse tillgodoser det med motionerna avsedda

syftet. Samtidigt anmärkes emellertid, att motsvarande reglering

saknas beträffande vissa pensionsförmåner.

Landskommunernas förbund vitsordar i huvudsak riktigheten av vad

motionärerna anfört därom att myndigheternas tolkning av 14 § 6 mom.

folkbokföringsförordningen är ägnad att försvåra anskaffningen av lämpliga

familjevårdshem. Efter att ha konstaterat att 22 § socialhjälpslagen ger

den kommun där hemmet är beläget möjlighet att få ersättning för obligatorisk

socialhjälp påpekar förbundet att motsvarande möjligheter ej finns

då det gäller frivillig socialhjälp. Härefter anföres.

När behov av socialhjälp uppkommer för familjevårdspatienter torde

oftast just 13 § socialhjälpslagen vara tillämplig, och det ligger nära till

hands att socialnämnden i vistelsekommunen i dessa fall är mer än vanligt

restriktiv vid prövningen av hjälpbehovet. Detta är emellertid inte i och

för sig ägnat att försvåra anskaffningen av lämpliga familjevårdshem. Av

betydelse i sådant avseende är däremot att patientens mantalsskrivning i

den kommun, där familjevårdshemmet är beläget — de fall denna kommun

är en annan än den i vilken patienten var mantalsskriven före intagningen

— oftast medför att den nya mantalsskrivningskommunen får vidkännas

ökade utgifter i form av kommunal andel i kostnaderna för patientens folkpension.

Här ifrågavarande klientel åtnjuter i stor utsträckning folkpensionsförmån

av något slag, och med nuvarande grunder för fördelningen

mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen (i

regel faller mellan 50 och 60 procent av kostnaderna för inkomstprövade

folkpcnsionsförmåner på kommunerna) kan detta innebära en märkbar

ökning av den ekonomiska belastningen för mantalsskrivningskommunen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

Familjevårdshemmen är till större delen belägna på landsbygden i mentalsjukhusens

och de större städernas omgivning, och det blir sålunda landskommunerna

inom dylika regioner som får mest känning av en sådan ökad

belastning. Nämnda förhållanden medför givetvis att invånarna i dessa kommuner

blir mindre benägna att medverka till upplåtande av hem för familjevård,

vilket försvårar anskaffningen av för denna vårdform lämpliga hem.

önskvärt är därför att gällande bestämmelser ändras på sådant sätt att

dessa olägenheter avlägsnas. Enklast torde detta ske på det av motionärerna

föreslagna sättet. Den kontrollerande familjevården synes i folkbokföringshänseende

böra likställas med sådan anstaltsvård, som omförmäles

i 14 § 6 mom. folkbokföringsförordningen. För en sådan likställighet talar

för övrigt det förhållandet, att den som överflyttats till familjevård alltjämt

är inskriven som patient och står under anstaltens kontroll och tillsyn. Hans

mer eller mindre tillfälliga vistelse i familjevårdshemmet synes då inte

heller böra läggas till grund för mantalsskrivning.

Förbundet tillstyrker alltså det i motionerna framlagda förslaget.

Statistiska centralbyrån framhåller i sitt yttrande, att den fråga motionerna

avser redan är föremål för utredning genom uppbördsorganisationskommittén,

och anser därför att motionerna icke bör föranleda någon åtgärd.

I yttrandet anföres bl.a. följande.

Den av motionärerna berörda frågan har tidigare behandlats i socialvårdskommitténs

betänkande med utredning och förslag angående lag om

socialhjälp m.m. (SOU 1950: 11 s. 236 ff). Kommittén gick emellertid betydligt

längre än motionärerna och föreslog, att sådana särbestämmelser,

vartill motionärerna syftar, skulle tillämpas icke endast inom mentalsjukvården

utan för envar patient, som varit intagen på sjukvårdsanstalt och

överlämnats till enskilt hem för fortsatt vård. Vidare föreslog kommittén, att

motsvarande skulle gälla även för patient, som för vård mottagits i enskilt

hem utan föregående intagning å sjukvårdsanstalt. Slutligen ville

kommittén med enskilt hem jämställa av enskild person eller sammanslutning

ordnad vårdanstalt för sjuka.

Det spörsmål, som motionärerna belyst, utgör således endast en detaljfråga

i den del av socialvårdskommitténs förslag, som behandlade mantalsskrivningen

av personer som för vård vistades i enskilt hem.

På grund av att kommitténs förslag i dess helhet i vad det avsåg ändrade

regler för folkbokföringen ansågs vara i behov av prövning även ur andra

synpunkter än vad som kunde befinnas lämpligt för socialvården, lades

det icke till grund för lagstiftning i samband med antagandet av 1956 års

lag om socialhjälp (prop. 177/1955).

Frågan ligger nu under uppbördsorganisationskommitténs bedömande

i ett större sammanhang och bör enligt centralbyråns uppfattning icke

utbrytas och göras till föremål för särbehandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

5

Utskottet

Av den föregående redogörelsen framgår, att de av motionärerna berörda

bestämmelserna i folkbokföringsförordningen, såvitt avser socialhjälp som

utgivits enligt 12 § socialhjälpslagen, icke kan medföra de i motionerna

påtalade konsekvenserna. Beträffande socialhjälp som utgivits enligt 13 §

nyssnämnda lag ävensom vissa pensionskostnader kan samma bestämmelser

däremot medföra att den kommun, där familjevårdshemmet är beläget, belastas

med vissa utgifter, för vilka kommunen ej äger uppbära ersättning

från annan kommun.

I den mån ifrågavarande bestämmelser i folkbokföringsförordningen försvårar

anskaffandet av familjevårdshem är det enligt utskottets mening av

vikt att bestämmelserna snarast möjligt ändras eller att menliga följder

av dessa på annat sätt förhindras. Att klarlägga i vilken utsträckning de nu

gällande bestämmelserna har sådana menliga verkningar som nyss sagts

torde ej vara möjligt. Uppenbart är dock att en viss risk föreligger för en

sådan inverkan, och detta bör enligt utskottets mening föranleda att frågan

om författningsändringar närmare överväges. Därvid bör även avgöras huruvida

en ändring bör ske i 14 § 6 mom. folkbokföringsförordningen — i

vilket fall ändringen får konsekvenser även för socialhjälp som utgives enligt

13 § socialhjälpslagen — eller om ändring bör ske enbart i lagen den

30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

Med hänsyn till omfattningen av det uppdrag som åvilar uppbördsorganisationskommittén

och förevarande frågas ganska begränsade räckvidd

föreligger enligt utskottets mening skäl att upptaga frågan till särskild behandling

utan samband med nämnda kommittés arbete på utformandet av

en ny folkboksföringsförfattning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna I: 284

och 11:255.

Stockholm den 23 mars 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Kristiansson, Ebbe Ohlsson*,

Åkesson, Åke Larsson*, Ernst Olsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg*, Persson i Tandö, Bengtsson

i Göteborg, Mattsson, fru Ekroth, herrar Hammarberg och Tobé.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

(..

ib

■V '' ■ V t

.. ■ • ‘ .htutllig

b -it: : • HlU -.p -ihioi

Isii

*». .1:: :

.

■ 2 ■

* >:. I /

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:151 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden rrv. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten