Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
1961-04-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1961:15, Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av motioner angående bildande av vägsamfällighet
i vissa fall.
Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nr 285 i första kammaren av herr Åkesson och nr 252 i andra
kammaren av herr Nilsson i Lönsboda.
Motionärerna erinrar om den omfattande ombyggnad, som landets vägnät
undergått under senare år, och om att vägarna ute på landsbygden därvid i
många fall fått en helt ny sträckning, vilket medfört att bebyggelsen kommit
på något avstånd från vägarna och att många byar fått längre utfartsvägar.
Vidare anföres.
Här uppkommer då problemet med underhållet på de gamla vägsträckorna
som oftast blir undantagna från allmänt underhåll, men som dock är så livligt
trafikerade att det är motiverat med visst statligt bidrag till underhållet. Detta
kan erhållas genom att vägsamfällighet bildas. Då man ej alltid är hemma i
förfaringssättet om vad man skall göra, blir den utslagna vägen oftast i ett
uruselt skick innan ansökan till länsstyrelsen göres om att få en vägsamfällighet
bildad. Länsstyrelsen låter i sin tur ansökningen gå till distriktslantmätaren,
som har att verkställa förrättning i saken. Då distriktslantmätama är hårt
arbetstyngda, drager det långt ut på tiden innan frågan kan lösas.
Jag anser därför att det borde åvila vägförvaltningama att där väg varit till
allmänt underhåll intagen men undantages härifrån, dessa skall, där så anses
motiverat, medverka till att vägsamfällighet bildas, så att denna kan träda i
funktion när vägförvaltningen upphör med underhållet.
Motionerna utmynnar i en hemställan att den i motionerna berörda frågan
måtte hänskjutas till 1960 års vägsakkunniga.
Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttranden från lantmäteristyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Gällande rätt
Enligt 8 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar må
väg indragas, om den efter tillkomsten av ny väg eller eljest icke längre anses
behövlig ur det allmännas synpunkt och olägenheten för bygden av vägens indragande
är ringa. I den till grund för lagen liggande propositionen (nr 223/1943)
uttalade departementschefen, att varje beslut i ärende rörande indragning av
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 15
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
väg bör grundas på en avvägning mellan å ena sidan kostnaderna för vägens
underhåll och å andra sidan den nytta vägens bibehållande såsom allmän medför
ur det allmännas synpunkt. Det vore då utan vidare klart, att vägen borde
bibehållas såsom allmän, om dess indragande medförde större olägenhet för den
därav berörda bygden.
Av betydelse i detta sammanhang är jämväl 25 § i samma lag. Enligt detta
lagrum upphör vågrätten i och med att en väg indrages. Väghållaren äger därför
bortföra vad å marken anbragts för vägändamål, där ej länsstyrelsen med
hänsyn till uppkommen fråga om markens begagnande som enskild väg aktar
nödigt annorlunda bestämma.
Bestämmelser om rätt till enskild väg och om väghållningsskyldighet m. m.
för sådan väg ges i 6—14 §§ lagen den 3 september 1939 om enskilda
vägar. Prövning av frågor om rättigheter eller skyldigheter enligt
dessa lagrum skall verkställas vid förrättning i den ordning som stadgas i
15—39 §§ samma lag. Rätt att påkalla förrättning tillkommer ägaren av fastighet
som saken förmenas angå ävensom i vissa fall nyttjanderättshavare till sådan
fastighet. Ansökan om förrättning göres hos länsstyrelse, som även förordnar
förrättningsman.
Har genom förrättning eller dom bestämts att arbete med vägs byggande eller
underhåll skall för två eller flera fastigheter utföras gemensamt och är ej fastigheterna
i samma ägares hand, skall ägarna bilda en samfällighet för handhavandet
av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter.
För samfälligheten skall antagas stadgar och väljas styrelse. Stadgarna skall
fastställas av länsstyrelse. Detaljerade bestämmelser om vägsamfällighet finnes
i 50—64 §§ lagen om enskilda vägar.
Regler om bidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar finnes i
kungörelsen den 19 december 1952 ang. statsbidrag till
enskild väghållning. Enligt denna kungörelse kan väghållare efter
ansökan erhålla bl. a. bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning för enskild
väg som är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet eller för trafik av andra
än väghållare eller där vägen är av väsentlig betydelse såsom samfärdsled eller
utfart för en bebyggelse och vägen är av betydande längd eller vägens nödiga
underhåll eller vinterväghållning måste anses vara för väghållarna synnerligen
betungande. Bidrag utgår i mån av tillgång å därtill anslagna medel och f. n.
med årligen sextiofem eller i särskilda fall åttio procent av den uppskattade
kostnaden för den väghållning bidraget avser. Beslut, varigenom årligt underhållsbidrag
beviljas, skall såsom villkor upptaga vissa skyldigheter för väghållarna.
Remissyttranden
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger, att styrelsen årligen meddelar åtskilliga
beslut om indragning av allmän väg och att dessa beslut i allt övervägande
antalet fall avser vägdelar, vilka ersatts av ny väg.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 är 1961
3
Vidare anföres.
Av motionen framgår icke i vilken omfattning en medverkan skulle ske från
vägförvaltningarnas sida vid bildandet av vägsamfälligheten. Förfarandet regleras
i enskilda väglagen. En mera reell medverkan av vägförvaltningarna torde
därför kräva ändringar i nämnda lag. Vägförvaltningarnas organisation och
förhållandena i övrigt är dock icke sådana, att någon mera väsentlig ändring
1 nuvarande ordning — i enlighet med syftet i motionerna — kan tillstyrkas.
Såvitt styrelsen har sig bekant har ej heller några större olägenheter framkommit
av det gällande systemet. Det kan även nämnas, att fall även förekommit,
där vid fastställande av tidpunkten för ett indragningsbeslut hänsyn tagits
till att väghållarna skulle kunna ordna sin underhållsfråga genom bildandet av
en vägsamfällighet.
Mot förslaget kan även anföras rättviseskäl de enskilda väghållarna såsom
sådana emellan. Svårigheterna att få till stånd vägsamfälligheter torde sålunda
även föreligga på andra håll, där lika stor anledning till biträde därmed från
statens sida skulle kunna åberopas.
Då de problem, som sammanhänger med väglagstiftningen för närvarande är
föremål för utredning, avstyrker styrelsen bifall till motionerna.
Lantmäteristyrelsen anför bl. a. följande.
Det önskemål, som ligger till grund för motionerna, att undanröja eller i varje
fall minska det glapprum som nu normalt föreligger mellan tidpunkterna för
det allmänna underhållets upphörande och anordnandet av ett organiserat enskilt
underhåll, torde kunna tillgodoses på flera olika sätt. Motionärerna ha
såvitt framgår av motionernas rubrik som en lösning angivit en ändring i förfarandet
vid bildande av vägsamfällighet.
En sådan ändring synes för att få någon egentlig praktisk effekt kunna
tänkas innebära antingen ett bildande av vägsamfällighet utan föregående förrättning
eller en möjlighet att få till stånd förrättning utan ansökan av fastighetsägare.
Det förra alternativet har i äldre lag (1926 års lag om enskilda vägar)
haft en motsvarighet däri att ett avtal mellan fastighetsägare om fördelning
av väghållningsbördan kunde få vissa rättsverkningar efter intagande i dombok.
De skäl som lågo till grund för att en sådan lagregel icke intogs i nu gällande
väglag torde fortfarande gälla. Att i de fall, då sakägarna icke äro villiga träffa
avtal, bilda vägsamfällighet utan att de få tillfälle att inför opartisk instans
framställa och bemöta yrkanden torde av rättssäkerhetsskäl få anses uteslutet.
En ändring av förfarandet vid bildande av vägsamfällighet synes därför enligt
lantmäteristyrelsens mening icke kunna ske så att kravet på förrättning slopas.
Det senare av de antydda alternativen synes om det anses böra genomföras
lämpligen få ges formen av en rätt för väghållaren att påkalla förrättning enligt
2 kap. EVL1). För en sådan lösning kräves ändring i EVE. Vid en utredning
därom, vilken som motionärerna hemställt torde få anförtros den kommitté som
nyligen tillsatts för att verkställa en översyn av väglagstiftningen, synes särskilt
få beaktas frågan om väghållarens ställning och rätt att föra talan vid förrättning,
som sker på ansökan av denne, en fråga som synes vara av väsentlig betydelse
för fastighetsägarna med hänsyn till att deras talerätt icke torde böra
beskäras och deras ställning i övrigt ej bör försämras.
Lantmäteristyrelsen vill emellertid framhålla att motionärernas syfte, att
'') Lagen om enskilda vägar.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
väghållare skall, ”där så anses motiverat, medverka till att vägsamfällighet
bildas, så att denna kan träda i funktion när vägförvaltningen upphör med
underhållet”, torde kunna tillgodoses på enklare sätt än genom ändrade lagregler
för bildande av vägsamfällighet. Det kan till och med enligt styrelsens
mening ifrågasättas huruvida icke en ändring av BVL med ovan antytt innehåll
skulle vara att gå längre än det föreliggande behovet föranleder. Därtill kommer
att en sådan ändring icke skulle ensam utgöra någon garanti för att det i
motionerna angivna problemet i de praktiska fallen alltid skulle erhålla en
fullgod lösning.
Huvudsyftet med motionerna synes, som ovan sagts, vara att genom medverkan
från väghållama få vägunderhållsfrågan vid behov enskilt organiserad så
snabbt som möjligt sedan väg undantagits från allmänt underhåll. Flera olika
åtgärder torde kunna medverka till att detta syfte uppnås. En sådan åtgärd
synes vara att beslut om undantagande från allmänt underhåll icke i de fall
anledning därtill finnes beslutas gå i verkställighet förrän vid en väsentligt
senare tidpunkt än dagen för beslutets lagakraftvinnande, t. ex. ett eller ett
par år därefter. En annan åtgärd kan vara att väghållaren ålägges att på lämpligt
sätt informera den krets fastighetsägare, som kan tänkas bli väghållningsskyldig,
så snart som möjligt, helst redan under förberedelserna till vägs undantagande
från allmänt underhåll och samtidigt utreda frågan om eventuellt statsbidrag
till underhållet. En tredje åtgärd av betydelse skulle vara att väghållaren
åtog sig att betala kostnaderna för erforderlig vägförrättning.
Sådana och eventuellt andra liknande åtgärder från det allmännas sida tillsammantagna
eller i vissa fall var för sig torde vara tillräckliga för att ge ett
ur de enskilda markägarnas synpunkt tillfredsställande resultat. En utredning
med hänsyn till allmänna och enskilda intressen om lämpliga åtgärder av nyss
antytt slag och deras närmare utformning torde vid ett genomförande av detta
alternativ få ske genom Kungl. Maj:ts försorg.
Utskottet
Den omfattande ombyggnad och utbyggnad av landets vägnät, som för närvarande
pågår och som framtvingats av framför allt den tilltagande motorismen,
innebär, såsom motionärerna framhåller, att befintlig bebyggelse ofta får längre
utfartsväg till den allmänna vägen. I den mån den förut befintliga allmänna
vägen fortfarande kan sägas fylla ett allmänt behov torde indragning av densamma
ej komma i fråga men i ett stort antal fall kan det icke rimligtvis åläggas
det allmänna att ansvara för både den gamla vägen och den nya vägen.
Om den gamla vägen skall indragas måste det enligt utskottets mening vara
ur alla synpunkter förmånligt att denna åtgärd föregås av viss planering så
att underhållet av vägen ej under någon tid kommer att helt eftersättas. Hur
denna planering skall verkställas eller vilka åtgärder från vägmyndigheternas
sida som eljest kan vidtagas bör närmare utredas, men utskottet anser de av
lantmäteristyrelsen avslutningsvis anförda utvägarna förtjäna övervägande.
Den föreliggande frågan synes vara av den beskaffenhet att den utan olägenhet
kan upptagas av 1960 års vägsakkunniga.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
5
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:285 och 11:252 icke måtte föranleda
annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer, att motionerna jämte detta utlåtande
överlämnas till 1960 års vägsakkunniga.
Stockholm den 6 april 1961
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren, herrar Grym, Göran Karlsson*, Georg Carlsson,
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson*, Wirmark och Gunnar Pettersson*;
från andra kammaren: herr Levin, fru Torbrink, herrar Andersson i
Ryggest ad, Carlsson i Stockholm, Grebäck, Hammarberg, Tobé* och Turesson.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm, B. W. Sta tian ders Tryckeri, 1981.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:158 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tillåtna bredd å motorfordon. a1 i texten