Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

1961-04-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:15, Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av motioner angående bildande av vägsamfällighet

i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade

motioner, nr 285 i första kammaren av herr Åkesson och nr 252 i andra

kammaren av herr Nilsson i Lönsboda.

Motionärerna erinrar om den omfattande ombyggnad, som landets vägnät

undergått under senare år, och om att vägarna ute på landsbygden därvid i

många fall fått en helt ny sträckning, vilket medfört att bebyggelsen kommit

på något avstånd från vägarna och att många byar fått längre utfartsvägar.

Vidare anföres.

Här uppkommer då problemet med underhållet på de gamla vägsträckorna

som oftast blir undantagna från allmänt underhåll, men som dock är så livligt

trafikerade att det är motiverat med visst statligt bidrag till underhållet. Detta

kan erhållas genom att vägsamfällighet bildas. Då man ej alltid är hemma i

förfaringssättet om vad man skall göra, blir den utslagna vägen oftast i ett

uruselt skick innan ansökan till länsstyrelsen göres om att få en vägsamfällighet

bildad. Länsstyrelsen låter i sin tur ansökningen gå till distriktslantmätaren,

som har att verkställa förrättning i saken. Då distriktslantmätama är hårt

arbetstyngda, drager det långt ut på tiden innan frågan kan lösas.

Jag anser därför att det borde åvila vägförvaltningama att där väg varit till

allmänt underhåll intagen men undantages härifrån, dessa skall, där så anses

motiverat, medverka till att vägsamfällighet bildas, så att denna kan träda i

funktion när vägförvaltningen upphör med underhållet.

Motionerna utmynnar i en hemställan att den i motionerna berörda frågan

måtte hänskjutas till 1960 års vägsakkunniga.

Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttranden från lantmäteristyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Gällande rätt

Enligt 8 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar må

väg indragas, om den efter tillkomsten av ny väg eller eljest icke längre anses

behövlig ur det allmännas synpunkt och olägenheten för bygden av vägens indragande

är ringa. I den till grund för lagen liggande propositionen (nr 223/1943)

uttalade departementschefen, att varje beslut i ärende rörande indragning av

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

väg bör grundas på en avvägning mellan å ena sidan kostnaderna för vägens

underhåll och å andra sidan den nytta vägens bibehållande såsom allmän medför

ur det allmännas synpunkt. Det vore då utan vidare klart, att vägen borde

bibehållas såsom allmän, om dess indragande medförde större olägenhet för den

därav berörda bygden.

Av betydelse i detta sammanhang är jämväl 25 § i samma lag. Enligt detta

lagrum upphör vågrätten i och med att en väg indrages. Väghållaren äger därför

bortföra vad å marken anbragts för vägändamål, där ej länsstyrelsen med

hänsyn till uppkommen fråga om markens begagnande som enskild väg aktar

nödigt annorlunda bestämma.

Bestämmelser om rätt till enskild väg och om väghållningsskyldighet m. m.

för sådan väg ges i 6—14 §§ lagen den 3 september 1939 om enskilda

vägar. Prövning av frågor om rättigheter eller skyldigheter enligt

dessa lagrum skall verkställas vid förrättning i den ordning som stadgas i

15—39 §§ samma lag. Rätt att påkalla förrättning tillkommer ägaren av fastighet

som saken förmenas angå ävensom i vissa fall nyttjanderättshavare till sådan

fastighet. Ansökan om förrättning göres hos länsstyrelse, som även förordnar

förrättningsman.

Har genom förrättning eller dom bestämts att arbete med vägs byggande eller

underhåll skall för två eller flera fastigheter utföras gemensamt och är ej fastigheterna

i samma ägares hand, skall ägarna bilda en samfällighet för handhavandet

av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter.

För samfälligheten skall antagas stadgar och väljas styrelse. Stadgarna skall

fastställas av länsstyrelse. Detaljerade bestämmelser om vägsamfällighet finnes

i 50—64 §§ lagen om enskilda vägar.

Regler om bidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar finnes i

kungörelsen den 19 december 1952 ang. statsbidrag till

enskild väghållning. Enligt denna kungörelse kan väghållare efter

ansökan erhålla bl. a. bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning för enskild

väg som är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet eller för trafik av andra

än väghållare eller där vägen är av väsentlig betydelse såsom samfärdsled eller

utfart för en bebyggelse och vägen är av betydande längd eller vägens nödiga

underhåll eller vinterväghållning måste anses vara för väghållarna synnerligen

betungande. Bidrag utgår i mån av tillgång å därtill anslagna medel och f. n.

med årligen sextiofem eller i särskilda fall åttio procent av den uppskattade

kostnaden för den väghållning bidraget avser. Beslut, varigenom årligt underhållsbidrag

beviljas, skall såsom villkor upptaga vissa skyldigheter för väghållarna.

Remissyttranden

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger, att styrelsen årligen meddelar åtskilliga

beslut om indragning av allmän väg och att dessa beslut i allt övervägande

antalet fall avser vägdelar, vilka ersatts av ny väg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 är 1961

3

Vidare anföres.

Av motionen framgår icke i vilken omfattning en medverkan skulle ske från

vägförvaltningarnas sida vid bildandet av vägsamfälligheten. Förfarandet regleras

i enskilda väglagen. En mera reell medverkan av vägförvaltningarna torde

därför kräva ändringar i nämnda lag. Vägförvaltningarnas organisation och

förhållandena i övrigt är dock icke sådana, att någon mera väsentlig ändring

1 nuvarande ordning — i enlighet med syftet i motionerna — kan tillstyrkas.

Såvitt styrelsen har sig bekant har ej heller några större olägenheter framkommit

av det gällande systemet. Det kan även nämnas, att fall även förekommit,

där vid fastställande av tidpunkten för ett indragningsbeslut hänsyn tagits

till att väghållarna skulle kunna ordna sin underhållsfråga genom bildandet av

en vägsamfällighet.

Mot förslaget kan även anföras rättviseskäl de enskilda väghållarna såsom

sådana emellan. Svårigheterna att få till stånd vägsamfälligheter torde sålunda

även föreligga på andra håll, där lika stor anledning till biträde därmed från

statens sida skulle kunna åberopas.

Då de problem, som sammanhänger med väglagstiftningen för närvarande är

föremål för utredning, avstyrker styrelsen bifall till motionerna.

Lantmäteristyrelsen anför bl. a. följande.

Det önskemål, som ligger till grund för motionerna, att undanröja eller i varje

fall minska det glapprum som nu normalt föreligger mellan tidpunkterna för

det allmänna underhållets upphörande och anordnandet av ett organiserat enskilt

underhåll, torde kunna tillgodoses på flera olika sätt. Motionärerna ha

såvitt framgår av motionernas rubrik som en lösning angivit en ändring i förfarandet

vid bildande av vägsamfällighet.

En sådan ändring synes för att få någon egentlig praktisk effekt kunna

tänkas innebära antingen ett bildande av vägsamfällighet utan föregående förrättning

eller en möjlighet att få till stånd förrättning utan ansökan av fastighetsägare.

Det förra alternativet har i äldre lag (1926 års lag om enskilda vägar)

haft en motsvarighet däri att ett avtal mellan fastighetsägare om fördelning

av väghållningsbördan kunde få vissa rättsverkningar efter intagande i dombok.

De skäl som lågo till grund för att en sådan lagregel icke intogs i nu gällande

väglag torde fortfarande gälla. Att i de fall, då sakägarna icke äro villiga träffa

avtal, bilda vägsamfällighet utan att de få tillfälle att inför opartisk instans

framställa och bemöta yrkanden torde av rättssäkerhetsskäl få anses uteslutet.

En ändring av förfarandet vid bildande av vägsamfällighet synes därför enligt

lantmäteristyrelsens mening icke kunna ske så att kravet på förrättning slopas.

Det senare av de antydda alternativen synes om det anses böra genomföras

lämpligen få ges formen av en rätt för väghållaren att påkalla förrättning enligt

2 kap. EVL1). För en sådan lösning kräves ändring i EVE. Vid en utredning

därom, vilken som motionärerna hemställt torde få anförtros den kommitté som

nyligen tillsatts för att verkställa en översyn av väglagstiftningen, synes särskilt

få beaktas frågan om väghållarens ställning och rätt att föra talan vid förrättning,

som sker på ansökan av denne, en fråga som synes vara av väsentlig betydelse

för fastighetsägarna med hänsyn till att deras talerätt icke torde böra

beskäras och deras ställning i övrigt ej bör försämras.

Lantmäteristyrelsen vill emellertid framhålla att motionärernas syfte, att

'') Lagen om enskilda vägar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

väghållare skall, ”där så anses motiverat, medverka till att vägsamfällighet

bildas, så att denna kan träda i funktion när vägförvaltningen upphör med

underhållet”, torde kunna tillgodoses på enklare sätt än genom ändrade lagregler

för bildande av vägsamfällighet. Det kan till och med enligt styrelsens

mening ifrågasättas huruvida icke en ändring av BVL med ovan antytt innehåll

skulle vara att gå längre än det föreliggande behovet föranleder. Därtill kommer

att en sådan ändring icke skulle ensam utgöra någon garanti för att det i

motionerna angivna problemet i de praktiska fallen alltid skulle erhålla en

fullgod lösning.

Huvudsyftet med motionerna synes, som ovan sagts, vara att genom medverkan

från väghållama få vägunderhållsfrågan vid behov enskilt organiserad så

snabbt som möjligt sedan väg undantagits från allmänt underhåll. Flera olika

åtgärder torde kunna medverka till att detta syfte uppnås. En sådan åtgärd

synes vara att beslut om undantagande från allmänt underhåll icke i de fall

anledning därtill finnes beslutas gå i verkställighet förrän vid en väsentligt

senare tidpunkt än dagen för beslutets lagakraftvinnande, t. ex. ett eller ett

par år därefter. En annan åtgärd kan vara att väghållaren ålägges att på lämpligt

sätt informera den krets fastighetsägare, som kan tänkas bli väghållningsskyldig,

så snart som möjligt, helst redan under förberedelserna till vägs undantagande

från allmänt underhåll och samtidigt utreda frågan om eventuellt statsbidrag

till underhållet. En tredje åtgärd av betydelse skulle vara att väghållaren

åtog sig att betala kostnaderna för erforderlig vägförrättning.

Sådana och eventuellt andra liknande åtgärder från det allmännas sida tillsammantagna

eller i vissa fall var för sig torde vara tillräckliga för att ge ett

ur de enskilda markägarnas synpunkt tillfredsställande resultat. En utredning

med hänsyn till allmänna och enskilda intressen om lämpliga åtgärder av nyss

antytt slag och deras närmare utformning torde vid ett genomförande av detta

alternativ få ske genom Kungl. Maj:ts försorg.

Utskottet

Den omfattande ombyggnad och utbyggnad av landets vägnät, som för närvarande

pågår och som framtvingats av framför allt den tilltagande motorismen,

innebär, såsom motionärerna framhåller, att befintlig bebyggelse ofta får längre

utfartsväg till den allmänna vägen. I den mån den förut befintliga allmänna

vägen fortfarande kan sägas fylla ett allmänt behov torde indragning av densamma

ej komma i fråga men i ett stort antal fall kan det icke rimligtvis åläggas

det allmänna att ansvara för både den gamla vägen och den nya vägen.

Om den gamla vägen skall indragas måste det enligt utskottets mening vara

ur alla synpunkter förmånligt att denna åtgärd föregås av viss planering så

att underhållet av vägen ej under någon tid kommer att helt eftersättas. Hur

denna planering skall verkställas eller vilka åtgärder från vägmyndigheternas

sida som eljest kan vidtagas bör närmare utredas, men utskottet anser de av

lantmäteristyrelsen avslutningsvis anförda utvägarna förtjäna övervägande.

Den föreliggande frågan synes vara av den beskaffenhet att den utan olägenhet

kan upptagas av 1960 års vägsakkunniga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:285 och 11:252 icke måtte föranleda

annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer, att motionerna jämte detta utlåtande

överlämnas till 1960 års vägsakkunniga.

Stockholm den 6 april 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren, herrar Grym, Göran Karlsson*, Georg Carlsson,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson*, Wirmark och Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herr Levin, fru Torbrink, herrar Andersson i

Ryggest ad, Carlsson i Stockholm, Grebäck, Hammarberg, Tobé* och Turesson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, B. W. Sta tian ders Tryckeri, 1981.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:158 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tillåtna bredd å motorfordon. a1 i texten