Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående placeringen av bensinstationer. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare av herrar Haglund och Asp väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 601.

1961-04-06 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:17, Utlåtande i anledning av motion angående placeringen av bensinstationer. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare av herrar Haglund och Asp väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 601.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motion angående placeringen av bensinstationer.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare av

herrar Haglund och Asp väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 601.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta »att byggnadsnämnder

inom planlagda områden samt vägförvaltningarna i övrigt vid riks- och länsvägar

fastställer bensinstationernas placering».

Det närmare innehållet i motionerna redovisas i huvudsak nedan.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har utlåtanden inhämtats av

byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen i

Uppsala län. Länsstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttranden av vägförvaltningen

och länsarkitekten i länet. På begäran av utskottet har yttrande

därjämte avgivits av Svenska petroleum institutet och Föreningen för allmän

hälsovård. Yttrande har därjämte inkommit från Sveriges bensinhandlares

riksförbund.

Inledning

Vid detaljerad planläggning, dvs. inom områden för stadsplan eller byggnadsplan,

anges numera regelmässigt i planerna den mark som avses för bensinstationer.

Byggnadsnämnderna torde genom sin prövning av ärenden om

byggnadslov enligt 54 § byggnadsstadgan ha en långt gående bestämmanderätt

i fråga om placeringen av bensinstationer inom planlagt område, ej blott

vid nybyggnad utan även då fråga väckts om ändring till bensinstation av

tidigare för annat ändamål uppförd lokal samt beträffande inrättande av enstaka

bensinpumpar utan särskild stationsbyggnad.

Utom planlagt område föreligger icke motsvarande prövningsrätt för byggnadsnämnd

i den mån inrättandet av bensinstation icke är att hänföra till

sådant uppförande eller anordnande av fabriksbyggnad eller byggnad för annan

industriell rörelse, varom sägs i 65 § byggnadsstadgan. Placeringen kan

således bär ske på ett friare sätt. De inskränkningar som kan föreligga torde

huvudsakligast hänföra sig till frågor om igångsättningstillstånd på platser

där sådant tillstånd enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

erfordras, till frågor om byggnadernas placering i förhållande till vägbanan

(se 33 § lagen om allmänna vägar) och till frågor om utfartsväg i särskilda

fall (se 31 a § samma lag).

Markområde för bensinstation utmed allmän väg kan med nuvarande ly
-

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

delse av 2 § lagen om allmänna vägar ieke innefattas i begreppet väg. Någon

möjlighet för väghållaren att erhålla sådan mark med vägrätt och därmed

att erhålla inflytande på frågan om bensinstationernas placering föreligger

således icke.

Interpellation år 1960

Till svar på en av herr Haglund i andra kammaren framställd interpellation,

avseende bl. a. frågan huruvida förslag om ny utredning angående bensinhandeln

eller om begränsning av byggnadsverksamheten på bensinhandelns

område kunde förväntas, påpekade statsrådet och chefen för handelsdepartementet

den 28 maj 1960 bl. a., att under tvåårsperioden 1958—1959

enligt länsarbetsnämnderna nybyggts i det närmaste 400 bensinstationer till

en byggnadskostnad av ca 41 miljoner kronor, vartill kom en del ombyggnadskostnader.

Statsrådet fann detta vara stora siffror men framhöll, att den

omfattande byggnationen måste ses som ett element i det allmänna ställningstagandet

till oljehandeln. Statsrådet, som ansåg det vara mycket viktigt

att utvecklingen även i fortsättningen noggrant följdes så att åtgärder kunde

vidtagas om så skulle visa sig nödvändigt, förklarade sig icke vara beredd

att f. n. medverka till någon ändring av rådande förhållanden.

Motionen

Motionärerna hävdar, att en mera planlös investering än byggandet av

bensinstationer icke finnes i vårt land. Utredningar och undersökningar angående

utnyttjandet av bensinstationerna i hl. a. Lund har enligt motionärerna

visat, att endast hälften av stationernas kapacitet tas i anspråk vid

den högsta timmens belastning. En begränsning av stationsbyggandet utmed

riks- och länsvägar på landsbygden anser motionärerna än mer befogad

än en begränsning i städer och samhällen. 1 motionen föreslås, att »väglörvaltningarna,

i samband med nybyggnader, finge lov att lösa mark för

bensinstationer, i likhet med vad som är fallet för till exempel rastplatser».

De tomter, som får användas för bensinstationer, bör enligt motionärerna

upptagas i vägplanerna. För planlagda områden föreslås i motionerna, att

kommunala myndigheter i samarbete med vägförvaltningarna skall bestämma

antalet bensinstationer och stationernas placering.

Yttrandena

Eu helt negativ inställning till motionens syfte intar endast Svenska petroleum

institutet. Övriga yttranden ansluter sig i större eller mindre utsträckning

till motionärernas uppfattning men utmynnar i rekommendation om

utredning eller hänvisning till redan pågående utredningar.

Svenska petroleum institutet jämför förhållandena år 1960 och år 1939

och hävdar, att i motorfordon år 1960 investerat kapital skulle kräva en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 ur 1!)(>1 3

avsevärd stegring av antalet serviceplatser för att läget skulle vara jämförbart

med förhållandena år 1939. Institutet uppger, att år 1939 i landet

fanns ca 13 000 försäljningsställen för bensin, varav ca 1 400 var servicestationer,

medan huvudantalet utgjordes av singelpumpar, samt att antalet

motorfordon då uppgick till ca 250 000. Vid utgången av år 1960 hade enligt

institutet antalet försäljningsställen nedgått till ca 11 000, av vilka ca 3 500

utgjorde fullständigt utrustade servicestationer, medan antalet motorfordon

stigit till 1 200 000. Institutet hävdar vidare, att den åberopade utredningen

om bensinstationer i Lund är ensidig och mindre sakkunnig samt felaktig

såtillvida att i utredningen räknats med ett personbilantal per den 1/1 1961

av 3 900, medan den faktiska siffran varit 6 500. Påståendet att endast hälften

av stationernas kapacitet las i anspråk vid högsta belastning är enligt

institutet ett missförstånd, då denna siffra avser antalet påfyllningsplatser,

av vilka en välutrustad station måste hålla sig med minst fyra. Institutet anför

vidare.

Inom petroleumbranschen är det en allmän uppfattning, att det icke finns

några byggnadsföretag, som är så påpassade av myndigheterna som just bensinstationsbyggen.

Sedan åtskilliga år tillbaka är bensinstationsområden

medtagna i stadsplanerna, och det är mycket svårt att få några utvidgningar

till stånd. Utefter riksvägarna regleras bensinstationsbyggen av trafiksäkerhetssynpunkter,

vilket gör att tillgången på lämpliga tomter blir begränsad.

Det är teoretiska överväganden i dylika sammanhang, som medfört de ur

såväl oljeföretagens som kundernas synpunkt irrationella s. k. bensinstationsgatorna

i Arboga, Nyköping, Uppsala, Örebro m. fl. platser.

Det stora flertalet nya bensinstationer tillkommer genom privata initiativ

men med ekonomiskt stöd av resp. oljeföretag. Varje projekt granskas med

största noggrannhet av experter på ekonomi och marknadsundersökningar

— såväl aktuellt som för framtiden — plantekniska analyser, vattenvård

in. in. Genomsnittskostnaden för en bensinstation är ej 250 000:— kr. utan

betydligt lägre, trots att de är bättre utrustade än förut bl. a. med föreskrivna

personal utrymmen.

Den normala omsättningen per bensinstation har också ökat kontinuerligt

och kan beräknas fortsätta att stiga, även om nuvarande byggnadstakt

bibehålies. Detta faktum utesluter icke, att vissa lokala överinvesteringar

kunnat konstateras. Eftersom detta minst av allt är i oljeföretagens intresse,

vidtages åtgärder för att undvika sådana felspekulationer. Den ordning, som

i dag råder, ger oljeföretagen möjligheter att bygga ut sina servicenät, så att

motoristerna kan få en rationell service och fordonen ett allt bättre omhändertagande.

Det borde vara i samhällets intresse, att denna utveckling

får fortsätta.

Institutet hävdar, att den fria konkurrensen är till fördel för såväl dagens

som morgondagens motorister och hemställer, att motionen måtte lämnas

utan åtgärd.

Byggnadsstyrelsen hänvisar bl. a. till den utredning som pågår genom 1960

års vägsakkunniga och anser att motionen f. n. icke bör föranleda någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottet utlåtande nr 17 dr 1961

vidare åtgärd. Styrelsen framhåller vidare som en omständighet av intresse,

att enligt en inom kommerskollegium i februari 1961 verkställd utredning

med förslag till förordning om brandfarliga varor byggnadsnämnd avses att

tilläggas långt gående befogenheter som tillståndsgivande myndighet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner också, att enär frågan är föremål

för särskild utredning motionen icke bör föranleda någon vidare åtgärd.

Styrelsen yttrar.

Den av motionärerna väckta frågan, som bl. a. är av utomordentligt stor

betydelse för vägnätets utformning icke minst ur trafiksäkerhetssynpunkt,

inrymmer dessutom en mängd problem som sammanhänger med behovet

av olika serviceanläggningar samt deras lokalisering. Det är uppenbart att

den nuvarande ordningen för meddelande av tillstånd för t. ex. anordnande

av bensinstationer icke är tillfredsställande, men det synes icke möjligt att

inom ramen för gällande lagstiftning kunna åstadkomma en rationell lösning

av hithörande problem. Detta har varit en av anledningarna till att väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har begärt revidering av väglagstiftningen och den

av kommunikationsministern tillsatta kommittén, 1960 års vägsakkunniga,

har enligt meddelade direktiv även bensinstationsfrågan på sitt program.

Styrelsen påpekar även, att inom dess vägbyrå igångsatts förberedande

undersökningar syftande till en revidering av vissa år 1954 utarbetade anvisningar,

avsedda att tillämpas vid planering av bensinstationer och vissa

andra serviceanläggningar. Vissa underhandskontakter bar därvid enligt styrelsen

tagits med oljebolag och motororganisationer. Styrelsen avvaktar emellertid

de vägsakkunnigas utredning rörande bensinstationsfrågan före färdigställandet

av de nya anvisningarna.

Länsstyrelsen i Uppsala lån anser det angeläget, att de för samhällsplaneringen

ansvariga myndigheterna gives ökade befogenheter att förhindra anläggning

av bensinstationer på sådana ställen som med hänsyn till trafiktekniska

förhållanden, naturskyddssynpunkter m. m. är olämpliga. Detta

finner länsstyrelsen knappast kunna ske på annat sätt än genom införande

av skyldighet att söka länsstyrelsens tillstånd till anläggning av bensinstation

vid allmän väg. Länsstyrelsen förordar en översiktlig planering genom

myndigheternas försorg i samverkan med representanter för oljebolagen.

Frågan bör enligt länsstyrelsen göras till föremål för en enmansutredning.

Vägförvaltningen i Uppsala län finner byggnadsnämndernas nuvarande

befogenheter i frågan tillräckliga men delar motionärernas uppfattning »att

vägförvaltning (länsstyrelse, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) bör bestämma

bensinstationers placering vid allmänna vägar». Förslaget att vägförvaltningen

i samband med byggande av väg skulle få lösa mark för bensinstationer

bör — främst beträffande vägar av motorvägs- och riksvägskaraktär

— enligt vägförvaltningen allvarligt övervägas. Vägförvaltningen framhåller,

att inom Uppsala län bensinstationer på de största vägarna de sista

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 11)61

o

åren tillkommit i så stor omfattning att de med hänsyn till ur trafiksynpunkt

ofta mindre lämplig lokalisering inverkar nedsättande på trafiksäkerhet och

framkomlighet.

Länsarkitekten i Uppsala län ansluter sig till motionärernas uppfattning

att bensinstationernas antal är alltför stort och framhåller som en nackdel

härav bl. a., att »det livsviktiga grundvattnet i åsarna, utmed eller på vilka

vägarna ofta löper, i onödan utsättes för faran att förstöras». Enligt länsarkitekten

bör översiktliga planer för bensinstationernas förläggning upprättas

inom länen av vägförvaltning och länsarkitektkontor i samråd med respektive

byggnadsnämnd och bör länsstyrelsen erhålla ökade rättsliga befogenheter

att avstyra genomförande av förslag till bensinstationer som uppenbart

har en olämplig förläggning eller ur allmänna synpunkter är överflödiga.

Föreningen för allmän hälsovård påpekar, att i vattenvårdskominitténs

år 1960 avgivna betänkande (SOU 1960: 38) vissa uppgifter redovisas, varav

framgår, att i praktiskt taget alla län förekommer grundvattenföroreningar

genom olja. Föreningen finner det angeläget, att behovet av att placera

bensinstation nära grundvattentäkt noggrant prövas, samt att i förekommande

fall krav uppställes på effektiva skyddsanordningar mot vattenförorening.

Som ett ytterligare stöd för motionsyrkandet anför föreningen,

att den föreslagna prövningen skulle öppna möjlighet att lösa den hygieniskt

viktiga toalettfrågan vid våra vägar. Föreningen ifrågasätter, huruvida

anläggandet av bensinstationer icke borde förenas med ett villkorsbetonat

krav på toalettanordningar för vägfarande inom anläggningen.

Sveriges bensinhandlares riksförbund slutligen instämmer i motionens

syfte och tillstyrker någon form av reglering, då det gäller byggandet av

bensinstationer. Förbundet anför.

SBR anser alt utbyggnadstakten vad det gäller bensinstationer under de

senaste åren varit alltför stor. Givetvis måste en planering för framtidens

bilism ske, men den byggnadstakt, som utvecklats på området, förefaller

SBR många gånger vara fullständigt planlös. Således nybyggdes under åren

1958 och 1959 icke mindre än 400 bensinstationer och utvecklingen fortsätter

i oförminskad takt. År 1938 fanns enligt en utredning, som verkställdes

av oljebolagens samarbetsorgan Svenska Petroleum Institutet 1 510 servicestationer.

Vi har i dag i landet närmare 4 000 välutrustade servicestationer.

Till detta kommer drygt 7 000 övriga försäljningsställen.

Del har från oljebolagens sida hävdats, att det totala antalet bensinstationer

har nedgått från ca 12 500 1938 till ca 11 000 år 1957. Även om dessa

siffror är riktiga, säger desamma ingenting angående kapacitetsutnyttjandet

vid anläggningarna. De anläggningar, som slopats, är nämligen så kallade

singelpumpar, som kan ses utanför lanthandelsaffärer och dylikt. Dessa

pumpar ha haft en mycket liten försäljningskapacitet, och det är endast

de mätare med den lägsta försäljningen, som naturligt nog nedlagts. Detta

torde framgå därav, att det ännu finns ca 7 000 sådana anläggningar i bruk

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år W61

Antages, att man vid en dylik pump haft en årsförsäljning om 5 000 liter,

betyder detta, att en modern servicestation med en försäljningskapacitet om

2 milj. liter per år, ersätter 400 sådana pumpar. 10 nybyggda sådana bensinstationer

säljer således lika mycket som 4 000 så kallade singelanläggningar.

Dessa siffror belyser kanske påståendet om en minskning av totala

antalet försäljningsställen.

Genomsnittligt betjänar landets försäljningsställen i dag endast drygt

100 bilar per år. Slås bilparken ut enbart på de fullständiga servicestationerna

och man således bortser från övriga 7 000 försäljningställen, innebär

detta att genomsnittet endast ligger vid ungefär 300 bilar per år och station.

SBR anser att en objektiv undersökning syftande till att normer för

ett rationellt utnyttjande av landets bensinstationer bör skapas. Därmed erhålles

den grund, som lämpligen kan användas då det gäller att bedöma,

hur stort antal besinstationer, som är nödvändigt för att tillfredsställande

och utan friktioner kunna betjäna den bilande allmänheten.

Utskottet

Förevarande motion innefattar i realiteten två skilda frågeställningar,

nämligen dels huruvida det totala antalet bensinstationer i landet bör begränsas,

dels huruvida samhället bör ges större inflytande på bensinstalionernas

lokalisering.

Svaret på den första frågan måste bli ett resultat av nationalekonomiska

överväganden som sammanhänger med problemet om ett rationellt utnyttjande

av samhällets resurser. Utskottet har ett alltför litet materiellt underlag

för att närmare ingå på detta spörsmål. De flesta remissyttranden

tyder emellertid på, att ur ekonomisk synpunkt olämpliga investeringar

inom denna näringsgren synes förekomma i icke obetydlig omfattning. Utskottet

förutsätter, att — såsom i den tidigare redogörelsen omnämnda interpellationssvar

även synes utvisa — utvecklingen på området följes med

uppmärksamhet.

Den andra sidan av problemet inrymmer, förutom rent plantekniska frågor,

främst överväganden av trafikleknisk och sanitär art jämte frågor om

tillgodoseende på lämpligt sätt av motorismens behov av service. Förhållandena

i dessa avseenden synes f.n. ge anledning till viss kritik. Att på

grund härav överlåta åt det allmänna att helt bestämma bensinstationernas

placering är utskottet icke berett att föreslå. En förbättring synes emellertid

angelägen, icke minst med hänsyn till den mycket viktiga grundvattenfrågan,

och någon form av planering utöver den som för närvarande är möjlig

torde böra övervägas. Särskilt gäller detta, såsom i flertalet remissyttranden

framhållits, bensinstationer vid läns- och riksvägar utanför planlagda

områden. En planering byggd på frivilliga överenskommelser med

berörda parter bör icke vara utesluten.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört synes den förordade ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

7

redningen falla inom ramen för det uppdrag som anförtrotts 1960 års vägsakkunniga.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa,

att förevarande motion, 11:601, icke måtte föranleda annan

riksdagens åtgärd än att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj: t hemställa, att motionen jämte detta utlåtande

överlämnas till 1960 års vägsakkunniga.

Stockholm den 6 april 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Grym, Göran Karlsson*, Georg Carlsson,

Kristiansson, Ebhe Ohlsson, Åkesson*, Wirmark och Gunnar Pettersson*

;

från andra kammaren: herr Levin, fru Torbrink, herrar Andersson i

Ryggestad, Carlsson i Stoekholm, Wachlmeisler*, Grebäck, Hamrin i Kalmar*

och Hammarberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:160 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner: angående byggande av anslutningsväg vid omläggning av allmän väg, m. m. a1 i texten