Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 19b2

1961-05-05 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 19b2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen

den 19 juni 19b2 (nr b29) om hyresreglering m.m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m., dels

o c k i ämnet väckta motioner

Genom en den 23 mars 1961 dagtecknad proposition, nr 128, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med

den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1963.

(Gällande lydelse)

26

Vad i —-----------

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kom
-

(Föreslagen lydelse)

§•

-------myndighets tillstånd.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kom
-

1 Senaste lydelse se SFS 1957:233.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. ,1 avd. Nr 2b

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

(Gällande lydelse)

mun eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Konungen bestämmer.

(Föreslagen lydelse)

mun eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Konungen bestämmer,

eller på statlig myndighets upplåtelse

av lägenhet, som är avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet

av lagen om hyresreglering m. m., den 1 juli 1961 och i övrigt den 1 januari

1962.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1961

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1961, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1961 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1961 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december

1961, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1961.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 15 maj 1959

(nr 159) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1963.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i

vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 160)

gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1963.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

3

4) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31

december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1963.

I samband med propositionen har utskottet behandlat tre i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 658 i första kammaren av herr Yngve

Nilsson m. fl. och nr 784 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.; samt

2. motionen nr 783 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 658 och II: 784- yrkas, att giltighetstiden för hyresregleringslagen

m. fl. här förut angivna lagar måtte förlängas endast t. o. m. den

31 december 1962, att bostadsrättslägenheter måtte undantagas från regleringen

samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att

Kungl. Maj:t måtte med tillämpning från och med den 1 januari 1962

dels upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen vad angår fall där hyresvärd

vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenhet, dock med rätt

för hyresgäst att påkalla hyresnämnds medverkan därest enighet om hyran

icke kan uppnås, dels ock förordna om upphävande av hyresregleringslagen

för lägenhet som är eller blir upplåten för annat ändamål än bostad

ävensom för lägenhet i flerfamiljshus, vilket färdigställts tidigast den 1

januari 1962 och uppförts utan stöd av statliga lån.

Till förstnämnda två yrkanden ansluter sig den i motionerna gjorda hemställan

»att riksdagen måtte

1) antaga förslaget till Lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med

den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1962.

2) antaga följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

Förslag

till

Lag

angående ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag

Härigenom förordnas, dels att It och 16 §§ samt rubriken till 11 § lagen

den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. in. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 159) gäller till

och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den

31 december 1962.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som--- — lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i — —- — där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag---— Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger — -— — 30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

3) antaga förslaget till Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7

december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961 5

160) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1962.

4) antaga förslaget till Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15

maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31

december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1962.»

I motionen II: 783 hemställes, att riksdagen »måtte besluta att upplåtelse

av statsverket tillhörig lägenhet icke må ske med s. k. avflyttningsklausul

i annat fall än där fråga är om lägenhet upplåten under tjänstebostadstvång».

Angående det närmare innehållet i motionerna hänvisas till den nedan

lämnade redogörelsen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed

sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1963. Vidare föreslås

att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll inte skall

tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att

helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

Gällande bestämmelser

Beträffande propositionens innehåll i denna del kan i huvudsak hänvisas

till s. 5—8 i propositionen. Följande under denna rubrik lämnade upplysning

må emellertid här återgivas.

Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande

hyresläget till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,

vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har

Kungl. Maj:t genom beslut den 28 maj 1959 förordnat, att hyresregleringslagstiftningen

från och med den 1 november 1959 skall upphöra att gälla

i 61 kommuner. Vidare har Kungl. Maj:t den 4 november 1960 förordnat,

att lagstiftningen från och med den 1 februari 1961 skall upphöra att gälla

helt inom ytterligare 14 kommuner och i viss del av en kommun, beträffande

lägenheter som uthyres för annat ändamål än bostad inom 39 kommuner

samt beträffande bostäder som uthyres i möblerat skick i ett mycket stort

antal kommuner.

Angående riksdagens behandling av hyresregleringsfrågor under senare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

år må hänvisas till tredje lagutskottets utlåtanden nr 4 och 20/1955, 21 och

28/1956, 20/1957 och 15/1959. Beträffande överlåtelse av bostadsrätt kan utskottet

även hänvisa till utlåtandet nr 19 vid innevarande riksdag.

Förlängning av hyresregleringen

Innehållet i hyresrådets framställning om förlängning av hyresregleringslagstiftningen

och däröver avgivna yttranden redovisas å s. 8—12 i propositionen

till vilken utskottet här vill hänvisa.

Departementschefen. Av den föregående redogörelsen framgår, att sedan

1956 en successiv avveckling av hyresregleringen pågår. En kategorimässig

avveckling har sålunda skett genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen,

innebärande att från lagens bestämmelser om hyreskontroll dels undantagits

upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått

sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att

uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts

till betalning, dels undantagits upplåtelse i första hand av lägenhet i

sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag

förvaltat hus, som Kungl. Maj:t bestämmer. Detta bemyndigande har

Kungl. Maj :t begagnat sig av för att utfärda bestämmelser, enligt vilka från

lagens reglering av hyran undantages upplåtelse i första hand av lägenhet

i hus, som förvaltas av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle

eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna

kungörelser om bostadslån in. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts

med kommun. Med stöd av 1 § hyresregleringslagen i dess sedan den

1 januari 1957 gällande lydelse har dessutom en regional avveckling ägt

rum. Efter en 1957 vidtagen ändring i nämnda stadgande har vidare Kungl.

Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter

bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort

där regleringen gäller. Denna möjlighet har såsom framgått av det föregående

utnyttjats för en samordnad regional och kategorimässig avveckling

av hyresregleringen.

Erfarenheterna av den beslutade kategorimässiga avvecklingen bär såvitt

hittills kunnat bedömas varit goda. Sålunda har den administrativa förenkling

som eftersträvats med genomförandet av ändringarna i 26 § hyresregleringslagen

kunnat vinnas utan olägenheter ur hyressättningssynpunkt. I

fråga om resultatet av den kategorimässiga avveckling som skett med stöd

av bestämmelsen i 1 § hyresregleringslagen, omfattande bl. a. lägenheter

som uthyres för annat ändamål än bostad i omkring 40 kommuner, är det

ännu för tidigt att yttra sig. Sveriges fastighetsägareförbund har emellertid

förordat en fullständig och omedelbar avveckling av hyresregleringen beträffande

lägenheter som är upplåtna för annat ändamål än bostad. Denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

fråga har tidigare i olika sammanhang varit föremål för bedömande. Statsmakterna

har därvid med hänsyn till befarade avsevärda hyreshöjningar,

mot vilka besittningsskyddsreglerna icke skulle ge något egentligt skydd

och vilka särskilt skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas

centrala delar som icke har långtidskontrakt, ställt sig avvisande till kravet

på en omedelbar avveckling av hyresregleringen för de kommersiella lägenheterna.

I stället har utvägen med en samordnad regional och kategorimässig

avveckling valts. De betänkligheter som anförts mot en omedelbar avveckling

av hyresregleringen beträffande ifrågavarande lägenheter gör sig

fortfarande i allt väsentligt gällande. Även i fortsättningen torde därför en

successiv avveckling med prövning ort för ort vara att förorda. Därvid bör

viss ledning kunna erhållas av de erfarenheter som framkommer på de

orter där avveckling genomförts.

Även den regionala avveckling som skett har på ifrågavarande orter i

stort sett kunnat genomföras utan att några olägenheter uppkommit. Att

därav draga några bestämda slutsatser angående den takt, med vilken avvecklingen

kan ske på andra orter, låter sig emellertid icke göra. Frågan

om behovet av hyresreglering bör uteslutande bedömas med utgångspunkt

från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget. I detta sammanhang

får jag hänvisa till bostadsstyrelsens i det föregående refererade

undersökning, varav framgår att, oaktat utvecklingen i stort går mot ett

förbättrat läge, antalet bostadssökande alltjämt är betydande framför allt

i de större städerna.

Den fortsatta avvecklingen bör alltså liksom hittills grundas på ingående

utredning angående förhållandena på resp. orters hyresmarknad. Såsom

tidigare har förutsatts bör hänsyn härvid tagas till vederbörande kommunala

myndighets bedömning. Detta bör emellertid ej hindra, att hyresregleringen

på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas uttalade

önskemål, där det är uppenbart att hyresmarknadsläget ej längre motiverar

dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrives så skyndsamt

som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.

Såsom beredningsorgan för ärenden rörande avvecklingen fungerar hyresrådet,

som utöver tidigare framlagda förslag för närvarande förbereder

en ytterligare framställning till Kungl. Maj:t om fortsatt avveckling av regleringen.

Sveriges fastighetsägareförbund har förordat, att en särskild

nämnd inrättas för detta ändamål. Detta förslag har tidigare avvisats av

statsmakterna. Anledning synes ej föreligga att under nu pågående arbete

ompröva detta ställningstagande.

Sveriges fastighetsägareförbund har föreslagit en utredning om möjligheten

av att på viss eller vissa orter upphäva tillämpningen av 3—5 §§

hyresregleringslagen under hänvisning till att därigenom hyresprisbildningen

i princip skulle bli fri men möjlighet föreligga alt påkalla hyresnämnds

medverkan, om enighet om hyran inte skulle uppnås. En dylik avveckling

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

synes till sina verkningar väsentligen icke skilja sig från en fullständig avveckling

i annat avseende än att vid oenighet om hyrans storlek hyresnämnd

i stället för domstol skulle bli behörigt organ. Det synes icke heller

i övrigt föreligga skäl som talar för att en på sådant sätt begränsad avveckling

skulle vara bättre än den nu tillämpade ordningen att regionalt avveckla

hela regleringen. Jag kan därför icke biträda förslaget om utredning av

denna fråga.

Av vad jag nu anfört följer, att jag biträder hyresrådets förslag om fortsatt

förlängning av hyresregleringslagstiftningen. Såsom hyresrådet förordat

torde giltighetstiden böra förlängas till och med den 31 december 1963.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar

bestämmelse om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser

av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande

av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid,

må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen och

lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad få förlängd

giltighet till och med utgången av år 1963.

Motionerna I: 658 och II: 784

Efter att inledningsvis ha uttalat att erfarenheterna av både den kategorimässiga

och den regionala avvecklingen varit goda och att några olägenheter

av det slag som på vissa håll befarats ej uppkommit på de orter som helt

befriats från regleringen och att ej heller några ogynnsamma verkningar

uppstått för hyresgäster inom sådana fastigheter som omfattats av den kategorimässiga

avvecklingen, anför motionärerna.

Tyvärr har departementschefen av dessa generellt gynnsamma erfarenheter

icke velat draga några bestämda slutsatser rörande den fortsatta planläggningen

av avvecklingsarbetet. Ej heller har redovisats de påtagliga olägenheter

som hyresregleringen skapar både för hyresgäster och fastighetsägare

på fortfarande reglerade orter. Detta finner vi beklagligt, inte minst

med hänsyn till att en förutsättningslös prövning i riksdagen av frågan om

hyresregleringens fortbestånd därigenom försvåras.

Hyresregleringen infördes för snart 20 år sedan som en krislagstiftning

i anledning av det läge som uppkommit på hyresmarknaden genom andra

världskrigets utbrott. Lagstiftningen var liksom övriga, numera avskaffade

krislagar avsedd att bli tillfällig och gavs en härav betingad summarisk utformning.

För dess tillämpning uppbyggdes en krisadministration med lokala

hyresnämnder och ett hyresråd. De brister i rättssäkerhetshänseende

som kom att vidlåda organisationen har med tiden blivit allt mer påtagliga,

och regleringen har blivit allt mer svåröverskådlig och invecklad. Belysande

härför är bl. a. att det senaste cirkuläret från statens hyresråd angående

de generella hyreshöjningarna för år 1961 upptager inte mindre än 50 tättryckta

sidor. Handläggningen av hyresmål inför hyresnämnderna har blivit

en tyngande och invecklad procedur. För beslut i hyresmål som i och

för sig är självklara, rörande exempelvis fastställande av hyran i nybyggda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 19G1

9

fastigheter, kan åtgå upp till 4 år med ty åtföljande osäkerhet och olägenheter

för både hyresgäster och hyresvärdar. Parterna och de hyresreglerande

myndigheterna tvingas i stor utsträckning anlita sakkunniga att verkställa

besiktningar och göra omfattande utredningar för att lösa frågor som

borde vara enkla för parterna att själva överenskomma om. Hyresgästernas

och hyresvärdarnas möjligheter att själva påverka de villkor som enligt deras

bedömanden bör gälla för hyresupplåtelse har så gott som fullständigt

eliminerats. Systemet ger blott begränsat utrymme åt parternas egna värderingar

av exempelvis bostädernas och lokalernas standard, läge, utrustning

och skick etc.

Motionärerna framhåller, att de av dem nu angivna synpunkterna kommit

till uttryck i de av byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen avgivna

framställningar som behandlas i här nedan närmast följande avsnitt. Vidare

uttalar motionärerna, att den takt i vilken avvecklingen av hyresregleringen

bedrivits enligt deras mening icke varit tillfredsställande.

Härefter anföres.

Det har uppdragits åt hyresrådet att med ledning av uppgifter från bl. a.

kommunerna utarbeta och för regeringen framlägga förslag om olika avvecklingsåtgärder.

Med hänsyn till hyresregleringens ursprungligen tidsbegränsade

natur och dess extraordinära karaktär av ingrepp i den fria avtalsrätt

på vilken vår rättsordning och vårt samhällsskick i övrigt bygger

borde emellertid uppgiften att leda avvecklingen anförtros ett i förhållande

till hyresmyndigheterna och kommunerna fristående organ. Det bör åvila

statsmakterna att lägga upp en avvecklingsplan som syftar till att snabbare

än den nuvarande awecklingstakten medger befria hyresmarknaden från

den börda regleringen utgör.

I motionerna behandlas härefter frågan om hyreshöjning på

grund av standardförbättringar i lägenheterna. I denna del

anföres.

Uppenbarligen har hyresregleringen förhindrat eller försvårat en upprustning

och modernisering av det äldre lägenhetsbcståndet, så att detta

kunnat anpassas till de krav som hyresgästerna ställer på en fullvärdig

bostad. Det totala upphävandet av avtalsfriheten har här fått orimliga konsekvenser.

Det är sålunda otillåtet för rättskapabla parter att med bindande

verkan ingå avtal om exempelvis en hyreshöjning motsvarande viss standardförbättring

i en lägenhet. Avtal om köp av egnahem, bilar och båtar,

televisionsapparater och rörande utlandsresor må fritt ingås oavsett vilka

belopp det kan vara fråga om, men eu hyresgäst är på grund av hyresregleringen

icke rättskapabel att med sin hyresvärd sluta ett bindande avtal om

exempelvis en höjning av hyran med 5 kronor per månad för installation

av ett kylskåp i lägenheten. Inte ens det förhållandet att hyresgästen vid

en i anledning härav upptagen tids- och kostnadskrävande förhandling inför

hyresnämnd lämnar sitt medgivande till hyreshöjningen har någon

självständig betydelse för utgången.

Det synes oss orimligt att parterna i ett bestående hyresförhållande icke

skall kunna träffa ett bindande avtal om viss hyreshöjning på grund av

standardförbättringar i lägenheten. Enligt vår mening bör Kungl. Maj:t

därför upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen beträffande fall där fastig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

hetsägaren låter verkställa en väsentlig upprustning av lägenheten, vilken

enligt nuvarande regler skulle medföra höjning av grundhyran. Hyresnämndens

medverkan borde här kunna begränsas till de tillfällen då parterna

ej kan enas om hyrans storlek. Härigenom skulle hyresnämndernas arbetsbörda

väsentligen lättas och moderniseringsverksamheten stimuleras.

Beträffande nyproducerade lägenheter i hus som uppförts

utan stöd av statliga lån uttalas, att produktionen är av ringa

omfattning och att ett frisläppande av denna grupp kan komma att medföra

ökad produktion av lägenheter genom att denna sektor tillföres nytt riskvilligt

kapital.

Till stöd för yrkandet om hyresregleringens avveckling

beträffande kommersiella lokaler anföres i motionerna

följande.

En tredje kategori där avveckling kan ske utgör de kommersiella lokalerna.

Kontrollen av hyrorna för dessa torde alltifrån regleringens början

ha motiverats av andra omständigheter än de av social karaktär som under

krisårens bristsituation kunde andragas för en motsvarande kontroll över

bostadslägenheterna. Någon brist föreligger icke beträffande kommersiella

lokaler. I propositionen anför departementschefen endast att de betänkligheter

som tidigare anförts mot en omedelbar avveckling av hyresregleringen

beträffande ifrågavarande lägenheter alltjämt skulle vara gällande. Betänkligheterna

angives vara »befarade avsevärda hyreshöjningar mot vilka besittningsskyddsreglerna

icke skulle ge något egentligt skydd och vilka särskilt

skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas centrala delar,

som icke ha långtidskontrakt». Motiveringen förefaller oklar. Enligt reglerna

i lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal (besittningsskyddslagen)

är en hyresvärd förhindrad att uttaga en hyra som

avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägenheter i orten. Vi har svårt

att inse, att icke dessa regler skulle ge ett tillräckligt skydd för affärsidkare

i städernas centrala delar.

Den nuvarande »priskontrollen» på affärslokaler i städernas centrala delar

är för övrigt långt ifrån effektiv. Hinder möter visserligen för hyresvärden

att uttaga den hyra som marknadsläget kan motivera. En hyresgäst

däremot är helt oförhindrad att vid överlåtelse av lokalen tillgodogöra sig

ersättning motsvarande eller överstigande skillnaden mellan det verkliga

marknadspriset och den utgående hyran, detta såsom ett slags goodwillersättning

som dock i regel icke har något samband med affärsrörelsens

egen goodwill. Att ersättningen kan komma att uppgå till avsevärda belopp

är i och för sig förklarligt då hyresnivån för affärslokaler kan, beroende

på fastighetens produktionsår, variera från 20 kr upp till 400 kr per m2

eller till och med mer. Även en ganska hög »goodwill»-ersättning kan därför

framstå såsom en motiverad investering för en affärslägenhet med en låg

grundhyra.

Även från hyresgästernas sida kan starka skäl anföras för att de kommersiella

lokalerna befrias från hyresregleringen. De stora goodwillvärden

eller betalningar under bordet som regleringen skapat har lett till särskilda

svårigheter för småföretagare och affärsidkare. Att anskaffa nya och mer

ändamålsenliga lokaler fordrar nämligen numera stora kontantinsatser som

med nuvarande brist på kapital ofta inte eller blott med svårighet kan upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961 11

bringas. Hyresregleringen har härigenom kommit att försvåra i stället för

att underlätta för en viss kategori hyresgäster att lösa sina hyresfrågor.

Särskilt för yngre blivande företagare kan dessa svårigheter få allvarliga

konsekvenser. Regleringen är dessutom ägnad att låsa utvecklingen och att

försvåra en anpassning av handel och näringsliv i övrigt efter ändrade förhållanden.

å rkandet om en endast ettårig förlängning av giltighetstiden

för h yresregler i n g slagstiftningen vilar enligt motionerna

därpå att hyreslagskommittén under år 1961 beräknas framlägga

sitt betänkande angående en lagstiftning om besittningsskydd. Motionärerna

anser att riksdagen genom en sådan begränsad förlängning får möjlighet

att redan nästa år taga ställning till de resultat en snabbare avveckling

kan ha medfört och möjlighet att föreslå de ytterligare åtgärder som

kan befinnas nödvändiga för att helt upphäva hyresregleringslagstiftningen.

Angående bostadsrätts k ont rollagen anföres.

Vad bostadsrättskontrollagen angår innehåller denna sådana bestämmelser

att bostadsrättsinnehavare kan förhindras att försälja en honom tillhörande

lägenhet för det värde denna har i en fri marknad. Särskilt i fall

då en betydande penningvärdeförsämring ägt rum under tiden efter det

bostadsrätten förvärvades kan innehavaren få vidkännas betydande förluster

på grund av dessa bestämmelser. Enligt vår mening bör bostadsrättsinnehavare

äga samma möjligheter att fritt få avyttra sin bostadsrätt som

eu egnahemsinnehavare har beträffande sitt eget hem. Vi föreslår nedan

härför erforderliga ändringar i denna lag.

Hyresregleringen beträffande lägenheter förvaltade av staten

Begränsning av tjänstebostadstvånget. Genom principbeslut 1956 (prop.

116, SU 118, rskr 271) har ändrade riktlinjer antagits i fråga om tillämpning

av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättningen för tjänstebostäder.

Enligt beslutet skall tjänstebostadstvång föreligga endast då upplåtande

av bostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade

arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt

bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Detta innebär, att

tjänstebostadstvånget starkt begränsas för statliga tjänstemän och att ett

stort antal tjänstebostäder kommer att övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.

I fråga om hyressättningen för såväl de kvarvarande tjänstebostäderna

som uthyrningsbostäderna skall till utgångspunkt tagas den

hyra, som en likvärdig bostad på orten betingar i den fria hyresmarknaden.

När bostadstvånget består förutsältes dock, att en hyresreducering skall

kunna ske i vissa fall.

Det nya tjänstebostadssystemet avses skola träda i kraft den 1 januari

1962. Författningsbestämmelser, innefattande bl. a. övergångsregler beträffande

hyressättningen för lägenheter, som i samband med ikraftträdandet

övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, är un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

der utarbetande inom civildepartementet. Statens personalbostadsdelegation

har sedan den 1 juli 1958 Kungl. Maj :ts uppdrag att förbereda övergången

till det nya tjänstebostadssystemet och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande

myndigheterna framlägga förslag till hyror. I fråga om tjänstebostäder

gäller för närvarande den bestämmelsen, att då överenskommelse rörande

hyrans storlek icke kan träffas mellan vederbörande myndighet och

tjänstemannen, frågan skall hänskjutas till statens bostadsnämnd.

Framställningarna från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen hemställer, att hyresregleringen

måtte på visst sätt avvecklas i fråga om bostadslägenheter som förvaltas

av statsverket. Angående de närmare skälen för ämbetsverkens framställningar

hänvisas till s. 15—17 i propositionen.

Yttrandena. Byggnasstyrelsens och järnvägsstyi‘elsens förslag avstyrkes

av statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas

riksförbund. Från statens hyresråds beslut, som innefattar ledamöterna

Wiboms, Breitholtz’, Järtelius’ och Svenssons mening, är emellertid ledamöterna

Levinson, Nyquist och Lekman skiljaktiga och tillstyrker förslagen.

Vidare tillstyrkes förslagen eller lämnas i huvudsak utan erinran av

socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, statens bostadsnämnd,

statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.

Tjänstemännens centralorganisation har icke framfört något bestämt

yrkande.

En närmare redogörelse för de olika remissyttrandena återfinnes å s. 17—- 23 i propositionen.

Departementschefen. Enligt 26 § första stycket hyresregleringslagen skall

lagen icke äga tillämpning på upplåtelse av bostad, som är förenad med

allmän tjänst. Till bostäder av detta slag räknas sådana statsverket tillhöriga

lägenheter som är upplåtna under tjänstebostadstvång. Övriga statsverket

tillhöriga lägenheter är, om de är belägna på hyresreglerad ort, i

vanlig ordning underkastade hyresregleringslagens bestämmelser.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har statsmakterna år 1956

fattat principbeslut om begränsning av hittills gällande tjänstebostadstvång.

Det är avsett att beslutet skall bringas i tillämpning från och med

den 1 januari 1962. Härigenom kommer flertalet av de nuvarande tjänstebostäderna

att vid nämnda tidpunkt övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.

Antalet sådana bostäder kan med ledning av gjorda beräkningar

antagas utgöra omkring 25 000. Av dessa är i runt tal 10 000 belägna inom

hyresreglerade områden. Upphävandet av tjänstebostadstvånget kommer

alltså, om gällande bestämmelser bibehålies, att medföra att omkring 10 000

lägenheter föres in under hyresregleringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

Denna följd av tjänstebostadstvångets upphävande var förutsedd av statsmakterna,

då 1956 års principbeslut fattades. Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen

har emellertid nu, under hänvisning till genomförandet av

det nya tjänstebostadssystemet, föreslagit att hyresregleringslagens bestämmelser

om hyreskontroll icke skall gälla beträffande bostadslägenheter som

förvaltas av staten. Till stöd för förslaget anföres i huvudsak, att det för

förvaltningsmyndigheterna skulle bli en betungande arbetsbörda att hos

hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för tjänstebostäder, som övergår

till att bli uthyrningsbostäder, och att det synes rimligt att den frihet

som tidigare givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes

till att omfatta jämväl statsverket. Vidare påpekas i byggnadsstyrelsens

framställning, att det måste anses olämpligt att, sedan riksdagen numera

beslutat att åtgärder skall vidtagas för avveckling av hyresregleringen, utvidga

regleringen till en ny kategori lägenheter.

Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag har vunnit stöd hos

flertalet remissorgan. Även jag är av den uppfattningen att man i dagens

läge, då en avveckling av hyresregleringen påbörjats, i möjligaste mån bör

undvika att föra in ytterligare lägenhetsgrupper under regleringen. Ett fullständigt

friställande av dessa lägenheter torde dock icke kunna komma i

fråga. Förslaget förutsätter icke heller annat än att hyresregleringslagens

bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal skall gälla

för dessa lägenheter. Vad som avses är som nyss har nämnts att man skulle

beträffande staten tillhöriga lägenheter avskaffa den särskilda hyreskontroll

som är stadgad i hyresregleringslagen. Avgörande vid ställningstagandet

till denna fråga är givetvis, huruvida utan sådan kontroll risk kan föreligga

för uttagande av omotiverat höga hyror. Det är därför av betydelse att

klargöra vilka garantier häremot som finns eller kan skapas.

Såsom förut framgått utarbetas för närvarande inom civildepartementet

förslag till övergångsbestämmelser rörande uthyrning av sådana lägenheter

som övergår från att ha varit tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder.

De bestämmelser som kommer att föreslås torde enligt vad jag inhämtat i

stort sett innebära följande. Statstjänsteman, som träffar hyresavtal beträffande

sådan lägenhet, tillförsäkras rätt att under en tvåårstid bo kvar i

lägenheten, om han under denna tid står kvar i samma tjänst. Hyran får

icke överstiga den hyra, som en likvärdig bostad betingar i orten. Under

1962 får den vidare icke med mer än 25 procent överstiga den för tjänstebostaden

senast gällande hyran och under 1963 får hyran icke överstiga

hyran under 1962 med mer än 25 procent.

Statens personalbostadsdelegation, som sedan den 1 juli 1958 har Kungl.

Maj :ts uppdrag att förbereda övergången till det nya tjänstebostadssystemet

och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande myndigheterna framlägga

förslag till hyror, har —---gjort en ingående undersökning av hyrorna

beträffande de av staten förvaltade bostadslägenheterna. I enlighet med

den av statsmakterna fastslagna principen om hyressättning med hänsyn

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

till vad en likvärdig bostad betingar i hyra i den fria marknaden kan det

enligt delegationen bli erforderligt att höja hyrorna för en stor del av de

bostäder som för närvarande är tjänstebostäder men övergår till uthyrningsbostäder.

Detta är en konsekvens av bostadstvångets upphävande som

från början varit att räkna med, men verkningarna mildras genom de tilltänkta

övergångsbestämmelserna.

I fråga om de hyror som kommer att gälla efter övergångstiden bör framhållas,

att det förhållandet att hyresregleringslagens bestämmelser om

tvångsförlängning av hyresavtal fortfarande skall gälla innebär, att hyresgäst,

som icke vill godkänna en begärd hyreshöjning och därför blir uppsagd

eller eljest vägras förlängning av hyresavtalet, kan påkalla hyresnämnds

prövning i fråga om förlängning av avtalet och därvid få prövad

skäligheten av de villkor som hyresvärden uppställer härför.

Det finns även ett mindre antal staten tillhöriga bostäder, som redan nu

är uthyrningsbostäder. Beträffande denna grupp torde vid en avveckling

som regel bestämmelsen i 2 § första stycket i 1956 års övergångslag komma

att gälla. I det nämnda lagrummet stadgas dels att hyresavtal, som även

omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla, skall, ändå att

däri annorlunda stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra som skolat

utgå, då hyresregleringen upphörde, dels att, om annat villkor är bestämt

genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll

som framgår av beslutet. Det kan redan nu med ledning av statens personalbostadsdelegations

uppgifter sägas, att den sålunda bestämda hyran så gott

som genomgående kommer att bli gällande även i fortsättningen. Om i något

undantagsfall hyresavtal uppsäges för reglering av hyran, har vidare hyresgästen

enligt vad som anförts i det föregående möjlighet att få frågan prövad

av hyresnämnd.

Av det nu sagda framgår, att såvitt för närvarande kan överblickas de

fall då hyreshöjningar kan ifrågakomma så gott som uteslutande kommer

att hänföra sig till tjänstebostäder, som övergår till uthyrningsbostäder, och

avse en successiv justering av hyrorna till den nivå som gäller på den fria

hyresmarknaden. Utöver det skydd för hyresgästen som föreligger enligt

vad som anförts i det föregående bör beaktas, att då lägenhet uthyres till

det förvaltande organets egen personal, vilket torde bli det vanligaste, myndigheten

torde sakna anledning uttaga högre hyra än som motsvarar marknadshyran.

Av vad nu anförts framgår enligt min mening, att tillfredsställande garantier

föreligger för en skälig hyressättning utan att ifrågavarande bostäder

behöver vara underkastade hyreskontroll. Vid bedömning av frågan bör

vidare — ehuru förhållandena icke är fullt likartade — beaktas, att erfarenheterna

av upphävandet av 2—6 §§ hyresregleringslagen beträffande lägenheter

som förvaltas av kommun eller kommunalt eller därmed jämställt

bostadsföretag varit gynnsamma. I likhet med de förslagsställande myn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

digheterna och fletralet remissorgan anser jag därför, att av staten förvaltade

bostadslägenheter icke bör vara underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen.

De i ärendet gjorda framställningarna avser inte andra lägenheter än

bostadslägenheter. Reservanterna i hyresrådet har tagit upp frågan om en

avveckling av hyresregleringen beträffande lägenheter, som av staten uthyres

för annat ändamål än bostad, men har förklarat sig icke vilja tillstyrka

en dylik avveckling. Bostadsstyrelsen, som också diskuterat denna

fråga, har likaså motsatt sig en fri hyressättning beträffande dylika lokaler.

Även för egen del är jag av den uppfattningen, att ändrade regler härom

icke nu bör införas. Dessa lokaler är ju redan underkastade hyresregleringen

i de orter denna är gällande. Om samma lägenhet upptar såväl bostadsutrymme

som annat utrymme, bör i likhet med vad som gäller enligt 2 §

i lagen det avgörande vara, huruvida lägenheten till väsentlig del nyttjas

som bostad.

För närvarande gäller att om överenskommelse icke kan träffas om ersättning

för upplåtelse av tjänstebostad frågan skall hänskjutas till statens

bostadsnämnd. Järnvägsstyrelsen har med instämmande av flera remissorgan

föreslagit, att samma ordning under en övergångstid skall tillämpas

i fråga om beslut angående hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.

Vissa skäl talar för detta förslag. Jag är dock ej beredd att nu taga ställning

till frågan, som i stället torde få närmare övervägas i samband med genomförandet

av tjänstebostadsreformen.

I vissa remissyttranden har ifrågasatts lämpligheten av s. k. avflyttningsklausuler

i hyreskontrakten, innebärande att viss anställning utgör förutsättning

för hyresförhållandets bestånd. Då riktlinjerna för det nya tjänstebostadssystemet

fastställdes av statsmakterna, förutsattes emellertid att

sådana klausuler skulle kunna införas i hyreskontrakten i likhet med vad

som tillämpas inom det enskilda näringslivet. Det synes ej vara anledning

att nu, på grund av den förordade avvecklingen av hyreskontrollen beträffande

de ifrågavarande lägenheterna, ompröva detta ställningstagande.

Framhållas må, att hyresgästen äger möjlighet att få avflyttningsldausul

prövad i samband med fråga om tillämpning av 7 eller 8 § hyresregleringslagen.

I praxis torde visserligen uppsägning som sker med åberopande av

sådan klausul i regel icke anses obillig, men hyresgästen brukar medges

viss tidsfrist för avflyttningen.

På grund av vad nu anförts förordar jag, att i 26 § andra stycket hyresregleringslagen

intages cn bestämmelse av innehåll, att stadgandena i 2—6

§§ i lagen inte skall tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

Den föreslagna ändringen torde böra träda i kraft samtidigt som det nya

tjänstebostadssystemet träder i tillämpning, d. v. s. den 1 januari 1962.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

Motionen 11: 783

Motionärerna anför.

Bestämmelserna om skyldighet att avflytta, om anställningen upphörde,

fick från början ses mot bakgrunden av att företagen i betydande utsträckning

subventionerade hyrorna i de lägenheter, som uthyrdes till anställda.

Sedan sådana subventioner numera mestadels avvecklats och full marknadshyra

uttages, har det emellertid framstått som mot hyresgästen/arbetstagaren

synnerligen obilligt att upprätthålla kontraktsbestämmelser av detta

slag.

Det ges också en mångfald exempel på de olägenheter och det godtycke,

som följer av förekomsten av sådana bestämmelser.

I motionen redovisas härefter ett uttalande av departementschefen i propositionen

nr 138/1953 och statsutskottets uttalande i samma fråga, nämligen

frågan om beviljande av tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus i fall

då lägenheterna är avsedda för personer anställda vid visst företag och

hyreskontrakten försetts med avflyttningsklausul. Som allmän regel borde

enligt departementschefens mening gälla, att statliga lån ej beviljades i sådana

fall och denna mening delades av statsutskottet, vars utlåtande godkändes

av riksdagen.

Motionärerna uttalar i anslutning härtill följande.

Statsmakterna har sålunda uttalat, att statlig belåning icke kan medgivas

byggnadsföretag, där lägenheterna är avsedda att uthyras mot kontrakt

innehållande tjänstebostadsklausul.

Konsekvensen bjuder därför att, när tjänstebostadssystemet avvecklas

inom de statliga verken och institutionerna och hyrorna sättes efter marknadsprincipen,

förbehållet att anställd vid eventuellt frånträdande av anställningen

måste lämna bostaden upphäves.

Lagrådsgranskningen

Lagrådet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda lagförslagen.

Utskottet

Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att behandla frågan om

förlängning av hyresregleringen, utgår utskottet även nu

från att målet bör vara att avskaffa regleringen. Enligt utskottets mening

föreligger emellertid icke för närvarande sådana omständigheter att så

kan ske. Såsom departementschefen funnit måste därför giltighetstiden

för den lagstiftning varom här är fråga nu förlängas.

Även om hyresregleringen nu förlänges, bör givetvis strävandena mot en

avveckling bedrivas med all kraft. Beträffande de riktlinjer som därvidlag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

bör gälla delar utskottet helt den mening som uttalats av departementschefen.

Avgörandet av vilken tid förlängningen skall avse måste grundas på en

bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden. En sådan bedömning

är synnerligen vansklig med hänsyn till de många osäkra faktorer som inverkar.

Enligt utskottets mening finnes dock ej grundad anledning antaga

att förhållandena skall undergå en sådan ändring under det närmaste året

att forlangningen därför bör begränsas att avse allenast ett år. På grund

härav och då varje förslag jämte beslut om förlängning är förenat med icke

ringa administrativt besvär bör förlängningen även denna gång avse två år.

Detta innebär, att utskottet avstyrker bifall till det i motionerna I: 658 och

II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning.

De i nyssnämnda motioner framställda yrkandena om avveckling av hyresiegleringen

såvitt avser kommersiella lokaler och om slopande av kontrollen

över bostadsrättsöverlåtelser innebär inga nyheter. Utskottet har tidigare

vid flera tillfällen haft anledning uttala sig över yrkanden av denna

innebörd och därvid funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till desamma

(se bl. a. uti. nr 20/1957 och 15/1959). Några omständigheter som skulle

kunna föranleda ett ändrat ståndpunktstagande synes icke ha inträffat.

Även beträffande dessa yrkanden avstyrker utskottet alltså bifall.

I motionerna I: 658 och II: 784 framställes även ett yrkande om upphävande

av 3—5 §§ hyresregleringslagen såvitt avser fall där hyresvärden

vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenheten. Motionärerna

synes utgå från att det ligger i Kungl. Maj:ts hand att förordna om ett

sådant upphävande. Denna uppfattning torde icke vara riktig. Även bortsett

från denna formella synpunkt kan utskottet emellertid icke tillstyrka

motionärernas förslag. Ett genomförande av förslaget skulle nämligen enligt

utskottets mening medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar.

Trots möjligheten att påkalla hyresnämnds prövning skulle hyresgästen

komma att intaga en mera utsatt ställning än för närvarande. Svårigheter

skulle vidare uppkomma att verkställa gränsdragning mellan »väsentlig

standardförbättrande åtgärd» och reparationer hänförliga till normalt underhåll.

I många fall skulle ovisshet komma att råda om vilken grundhyra som

är gällande, vilket skulle medföra tvister vid procentuella höjningar av

grundhyran. Slutligen är att märka att den prövning som för närvarande

sker infor hyresnämnden i ärenden av här ifrågavarande slag icke kan

anses särskilt betungande vare sig för parterna eller för hyresnämnderna.

Av de i nyssnämnda motioner upptagna yrkandena kvarstår härefter alt

behandla det som avser undantagande från hyresregleringen av lägenheter

1 privatfinansierade flerfamiljshus. Såsom motionärerna framhållit är produktionen

av sådana hus ganska begränsad. Även om ett bifall till motionerna

i denna del skulle medföra ett tillskott av kapital för bostadsproduktionen

kan det dock icke hållas för visst att produktionen därmed skulle

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. .1 and. Nr 24

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1961

öka, bland annat därför att bostadsproduktionen är avhängig ej blott av

medelstillgången utan även av flera andra faktorer, däribland läget på arbetsmarknaden.

Med hänsyn härtill och till att slopandet av hyreskontrollen

för nämnda kategori av hus — en åtgärd som för övrigt icke påkallats av

fastighetsägarnas organisationer — skulle medföra konsekvenser av just

den art som hyreskontrollen avser att motverka, kan utskottet ej tillstyrka

motionsyrkandet i fråga. För övrigt kan beträffande detta yrkande göras

samma formella anmärkning som mot det närmast förut behandlade

yrkandet.

Det genom propositionen framlagda förslaget om att statlig myndighets

upplåtelse av bostadslägenhet skall undantagas

från hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll är enligt utskottets

mening väl underbyggt. Utskottet har därför ingen erinran mot

förslaget.

I motionen II: 783 upptages en fråga vars lösning torde vara helt oberoende

av frågan huruvida nyssnämnda upplåtelser är underkastade hyreskontroll

eller icke. Såsom redan framgått innebar 1956 års principbeslut

i fråga om tjänstebostadstvång m. m. att s. k. avflyttningsklausuler godtogs.

Departementschefen har ej funnit anledning frångå denna inställning.

Enligt utskottets mening talar goda skäl för den mening statsmakterna

sålunda intagit. Ett förbud mot dylika klausuler skulle säkerligen komma

att medföra en allvarlig försämring med avseende å staten-arbetsgivarens

möjligheter att disponera bostadslägenheter i av statsverket förvaltade

fastigheter. En sådan försämring var icke förutsedd vid tjänstebostadsreformens

genomförande i princip år 1956. Utskottet anser således att motionen

ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att de i motionerna I: 658 och II: 784 framställda yrkandena

om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om

upphävande av 3—5 §§ hyresregleringslagen för vissa fall

och om avveckling av hyresregleringen, såvitt avser flerfamiljshus,

vilka uppförts utan stöd av statliga lån, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att riksdagen, med avslag å det i motionerna 1: 658

och II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning

av hyresregleringslagen, måtte bifalla det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse

av 26 § samma lag, så ock om fortsatt giltighet av lagen;

C. att riksdagen, med avslag å följande i motionerna

I: 658 och II: 784 framställda yrkanden angående bostadsrättskontrollagen,

nämligen

1) yrkandet om upphävande av lagens bestämmelser om

kontroll över överlåtelser av bostadsrätt och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

2) yrkandet om en endast ettårig förlängning av lagens

giltighetstid

måtte bifalla det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående fortsatt giltighet av samma lag;

D. att riksdagen, med avslag å det i motionerna I: 658 och

II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning

av lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

måtte bifalla det genom propositionen framlagda

förslaget till lag angående fortsatt giltighet av samma lag;

E. att riksdagen med avslag å det i motionerna I: 658 och

II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning

av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad måtte bifalla det genom propositionen

framlagda förslaget till lag angående fortsatt giltighet av

samma lag;

F. att det i motionerna I: 658 och II: 784 framställda yrkandet

angående skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om

en avveckling av hyresregleringen beträffande lägenhet,

som är eller blir upplåten för annat ändamål än bostad,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. att motionen II: 783 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson, Georg Carlsson,

Kristiansson, Åkesson, Åke Larsson, Schött* och Herbert Larsson*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Jansson i Benestad, Svenning, Carlsson i Stockholm, Bengtsson i

Göteborg och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

Reservationer

I. beträffande punkterna B—F i utskottets hemställan

1. av herr Schött och herr Bengtsson i Göteborg, vilka ansett

dels att utskottets utlåtande i motsvarande del — jämte den under punkten

A. i hemställan behandlade frågan — från och med rubriken »Utskottet»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1961

å s. 16 till och med orden »mot förslaget» å s. 18 rad 14 bort ha följande

lydelse:

»Utskottet vill understryka departementschefens uttalande att riktpunkten

för avvecklingen av hyresregleringen bör vara att den bedrives så skyndsamt

som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.

Denna målsättning överensstämmer även med vad riksdagen vid ett flertal

tillfällen under senare år uttalat i dessa sammanhang.

Erfarenheterna av den hitintills genomförda avvecklingen måste bedömas

såsom mycket goda. Hyrorna i de fastigheter som omfattats av avvecklingen

har sålunda icke stigit utöver vad som kan motiveras av den allmänna prishöjningen

på varor och tjänster över huvud taget. Ej heller har, såvitt utskottet

av tillgängligt material kunnat bedöma, någon skillnad mellan hyrorna

i å ena sidan fastigheter som numera ej omfattas av hyresregleringen

och å andra sidan hyresreglerade fastigheter kunnat förmärkas. Starka

skäl talar därför för att avvecklingen kan utan några olägenheter för hyresmarknaden

bedrivas skyndsammare än vad som hittills skett.

I motionerna I: 658 och II: 784 vid årets riksdag har framställts yrkande

om att förlängningen av hyresregleringen och vad därmed sammanhänger

bör begränsas till allenast ett år. Utskottet anser en sådan begränsning av

giltighetstiden lämplig med hänsyn till att riksdagen därigenom redan

nästa år får möjlighet att taga ställning till de resultat som den av utskottet

nedan förordade snabbare avvecklingen av regleringen kan ha medfört.

En giltighetstid av ett år synes lämplig också av den anledningen att hyreslagskommittén

under år 1961 beräknas avge sitt betänkande rörande reglerna

om definitivt besittningsskydd. Något administrativt besvär för riksdagen

och berörda myndigheter torde en årligen återkommande prövning

av hyresregleringen icke behöva medföra. Utskottet tillstyrker sålunda bifall

till det ovannämnda motionsyrkandet.

Det i motionerna framförda förslaget att kontrollen av hyrorna bör avvecklas

för de kommersiella lokalerna kan motiveras både från hyresgästsoch

fastighetsägarsynpunkt. De stora s. k. goodwillvärden som följt i regleringens

spår har medfört stora svårigheter för många företagare och affärsidkare.

I synnerhet för de mindre och de yngre blivande företagarna har

hindren att anskaffa de ofta betydande kapital som fordras för förvärv av

lokaler haft allvarliga konsekvenser. Enligt utskottets förmenande har regleringen

därigenom närmast kommit att försvåra i stället för att underlätta

för en viss kategori hyresgäster att lösa hyresfrågorna. En avveckling av

regleringen för de kommersiella lokalerna innebär att dessa lägenheter kommer

att omfattas av den provisoriska besittningsskyddslagen. Härigenom

förhindras hyresvärden att uttaga en hyra som avsevärt överstiger hyran

för jämförliga lägenheter i orten. Enligt utskottets mening ger denna lagstiftning

även för affärsidkare i städernas centrala delar tillfredsställande

skydd mot alltför stora hyreshöjningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961

Utskottet biträder även det i motionerna framförda förslaget om slopande

av kontrollen av bostadsrättsöverlåtelse.

Beträffande förslaget att upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen såvitt avser

fall, där hyresvärden vidtager väsentligt standardförbättrande åtgärder

av lägenheterna, skulle ett realiserande av detta medföra betydande fördelar

för både hyresgäst och hyresvärd. Den nuvarande regleringen förhindrar

uppenbarligen en i och för sig önskvärd standardförbättring och upprustning

av de äldre lägenheterna. Ett slopande av regleringen i detta hänseende

skulle enligt utskottets åsikt kunna stimulera till en ökad moderniseringsverksamhet

och därmed åstadkomma en förbättring av standarden i

de lägenheter som nu ingår i det äldre fastighetsbeståndet. Hyresnämnden

bör dock på yrkande av part kunna ingripa vid tillfälle då parterna ej kan

enas om hyrans storlek.

Vid tidigare riksdagar har framförts förslag om att avveckla regleringen

för nyproducerade lägenheter utan statsbelåning. Detta förslag, som ånyo

upptagits i de nämnda motionerna, anser utskottet böra nu förverkligas.

Ett bifall till motionerna kan medföra ett önskvärt tillskott av kapital för

bostadsproduktionen, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för ett ökat

bostadsbyggande.

Det genom propositionen — — — (lika med utskottet s. 18 rad 10)

—--mot förslaget».

dels ock att utskottet i förevarande del bort hemställa:

under punkt B:

-— i anledning av yrkanden i motionerna I: 658 och II: 784 —

a) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen måtte erhålla följande

lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån, som är

förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt

beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning.

Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i första hand av lägenhet

i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag

förvaltat hus, som Konungen bestämmer, eller på statlig myndighets

upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig

del nyttjas till bostad, eller på upplåtelse av lägenhet i flerfamiljshus, vilket

färdigställts efter den 31 december 1961 och uppförts utan stöd av statliga

lån.

b) att till 26 § hyresrcglcringslagen måtte såsom tredje stycke fogas följande:
Bestämmelserna

i 3—5 §§ skola icke äga tillämpning, då fråga är om avtal

rörande hgresökning på grund av att hyresvärd vidtagit väsentlig stan
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961

dardförbättrande åtgärd i lägenhet, dock att part må påkalla hgresnämnds

medverkan, därest enighet om hyresökningens storlek icke uppnås.

c) att i ingressen till förslaget till lag angående ändrad lydelse av 26 §

lagen om hyresreglering m. m. så ock om fortsatt giltighet av samma lag

årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;

under punkt C:

— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —

a) att bostadsrättskontrollagens bestämmelser om kontroll av överlåtelse

av bostadsrätt måtte upphävas; och

b) att förlängningen av giltighetstiden för bostadsrättskontrollagen måtte

begränsas att avse ett år

allt i enlighet med följande lagförslag:

Lag

angående ändring av lagen den 19 juni 19b2 (nr b30) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. så ock om fortsatt giltighet av

samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ samt rubriken till 11 §

lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

att 5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla,

dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 159) gäller

till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 31 december 1962.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

11 §•

Förening, som — — — lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan

uppgift, straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag —--Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger--— 30 september 1943.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

under punkt D:

— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —

att i förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;

under punkt E:

— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —

att i förslaget till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;

under punkt F:

att riksdagen i anledning av motionerna I: 658 och II: 784 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte med tilllämpning

från och med den 1 januari 1962 förordna om upphävande av

hyresregleringslagen för lägenhet som är eller blir upplåten för annat ändamål

än bostad.

2. av herr Nyberg;

II. beträffande punkt G i utskottets hemställan

av herr Svenning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:311 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln. a1 i texten