Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1947

1961-05-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30

juni 1947 (nr 288) om uppsikt å jordbruk.

Genom en den 7 april 1961 dagtecknad proposition, nr 139, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande

vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den’30 juni 1947 (nr 288)

om uppsikt å jordbruk

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Omfattar brukningsdel---nödigt underhåll.

Beträffande område, som ligger inom

de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna av

Kopparbergs lån och som ej undergått

laga skifte, äger Konungen förordna

att uppsikten skall avse jordbruket

åven på brukningsdel, vars odlade

jord ej överstiger två hektar, samt att,

oavsett om vanskötsel som sägs i

första stycket år för handen, såsom

vanhåvd skall anses att odlad jord

under mera än två år i följd icke varit

föremål för bearbetning, slåtter eller

betesgång.

Uppsikten skall---av lantbruksnämnderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1961.

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

Propositionens tillkomst och huvudsakliga innehåll

Efter framställning av lanlbruksstyrelsen uppdrog Kungl. Maj :t genom

beslut den 11 december 1953 åt styrelsen att företaga en översyn av lagen

den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk. Styrelsen biträddes vid utredningsarbetet

av vissa särskilt tillkallade sakkunniga.

Den 11 december 1956 avlämnade styrelsen betänkande med förslag till

ändringar i lagstiftningen angående uppsikt å jordbruk m. m. (SOU 1956:

62). I betänkandet framhölls bl. a., att styrelsen under utredningsarbetet

funnit anledning att överväga frågan om vidtagande av särskilda åtgärder

till stöd för vidmakthållande av jordbruket i vissa delar av Kopparbergs

län. Därmed åsyftades den s. k. storskiftesbygden, som i stort sett omfattar

socknarna kring Väster- och österdalälven samt kring Siljan och Dalälven

närmast nedströms därom. Denna fråga ämnade styrelsen emellertid behandla

i ett särskilt betänkande.

Den sålunda återstående frågan har av styrelsen och lantmäteristyrelsen

upptagits till gemensam behandling i en den 20 januari 1960 dagtecknad

skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet. Vid skrivelsen har fogats

en promemoria med förslag till lagstiftning angående särskilda åtgärder för

vidmakthållande av jordbruket i vissa delar av Kopparbergs län. Promemorian

har utarbetats av en arbetsgrupp som tillsatts av lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen gemensamt. De förslag som styrelserna framlagt i

nämnda skrivelse bygger på promemorians innehåll. Förslagen avser dels

vissa lagstiftningsåtgärder, bl. a. ändring i uppsiktslagen, och dels vissa

andra åtgärder. De föreslagna åtgärderna är tänkta som ett provisorium intill

dess en mera slutlig lösning av de problem som sammanhänger med

ägosplttringen inom storskiftesbygden kan genomföras.

över förslagen har efter remiss yttranden avgivits av 1958 års jordlagsutredning,

länsstyrelsen i Kopparbergs län, som jämväl överlämnat yttranden

från hushållningssällskapet, lantbruksnämnden och överlantmätaren i

länet, samt av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk.

Ärendet har härefter beretts inom jordbruksdepartementet, därvid upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni

19W (nr 288) om uppsikt å jordbruk.

Det sålunda upprättade förslaget — som är likalydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget — har enligt förordnande av Kungl. Maj :t

underställts lagrådet för yttrande. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Förslaget innebär i huvudsak följande.

Enligt 1 § första stycket lagen om uppsikt å jordbruk skall för närvarande

hållas uppsikt bland annat över att brukningsdel, som omfattar odlad

jord till en vidd överstigande två hektar, ej vanhävdas genom att jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961 3

bruket vanskötes så, att dess vidmakthållande äventyras. Visst undantag

stadgas i 2 §.

Med hänsyn till de egenartade förhållandena inom den så kallade storskiftesbygden

i Kopparbergs län föreslås nu, att Kungl. Maj :t skall bemyndigas

att beträffande därstädes beläget område, som ej undergått laga

skifte, förordna att uppsikten skall avse jordbruket även på brukningsdel,

vars odlade jord ej överstiger två hektar, samt att, oavsett om vanskötsel

som sägs i 1 § första stycket är för handen, såsom vanhävd skall anses

att odlad jord under mera än två år i följd icke varit föremål för bearbetning,

slåtter eller betesgång.

Gällande bestämmelser in. m.

För innehållet i uppsiktslagen i dess nu gällande lydelse och för vissa

stadganden i rationaliseringskungörelsen den 11 juni 19i8 — som innehåller

bestämmelser om det statliga stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering

m. m. — har en redogörelse lämnats å s. 4—6 i propositionen, vartill

utskottet hänvisar.

I samband med denna redogörelse har i propositionen framhållits, att i

lantbruksstyrelsens ovan nämnda år 1956 avgivna betänkande föreslagits

vissa ändringar i uppsiktslagen men framför allt ingående analyserats de

motiv, som uppbär uppsiktslagen och allmänna riktlinjer för lagens tilllämpning,

att förslagen ej föranlett proposition till riksdagen, samt att i

1958 års jordlagsutrednings uppdrag emellertid ingår även att företaga en

översyn av uppsiktslagen.

I detta sammanhang kan även anmärkas, att i en särskild, den 23 mars

1961 dagtecknad proposition, nr 134, för riksdagen framlagts förslag till

särskilda åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs

län. Förslaget har föranletts av en den 25 november 1960 av lantmäteristyrelsen

och lantbruksstyrelsen i samråd med skogsstyrelsen upprättad

skrivelse. I denna proposition anges vissa riktlinjer för den fortsatta

rationaliseringen av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län i syfte

att förbättra de otillfredsställande fastighetsförhållandena i länet. Bland annat

förordas, att verksamheten i första hand skall koncentreras till områden,

där under behörigt hänsynstagande till de skilda trakternas naturliga

produktionsförutsättningar och andra lokala förhållanden den största effekten

är att vänta utifrån såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska

synpunkter. Målsättningen för de koncentrerade rationaliseringsinsatserna

har angivits vara att såvitt möjligt i ett sammanhang upprusta berörda

brukningsenheter till fullt bärkraftiga och med för driften erforderliga anordningar

försedda jord- och skogsbruksföretag. Storleksrationaliseringen

anges som en primär åtgärd i rationaliseringsarbetet, men även skogsmarksbyten

och andra åtgärder för arronderingsförbättringar bör enligt förslaget

komma till stånd i ökad omfattning. Betydelsen av att också rationaliseringsverksamheten

i ordinarie former skall på olika sätt påskyndas inom

länet i dess helhet betonas. Vidare föreslås vissa åtgärder i syfte att främja

tf Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

tillkomsten av sammanslutningar för gemensam animalieproduktion ävensom

— försöksvis —• viss organisation för driftsrationalisering vid bland

annat det mndre jordbruket. Propositionen har hänvisats till jordbruksutskottet.

Lantbruksstyrelsens och lantmåteristyrelsens den 20 januari 1960 avgivna

förslag

I den promemoria, vilken som tidigare nämnts utarbetats på uppdrag av

lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen, återfinnes en redogörelse för

storskiftesbygdens omfattning och jordbruksförhållandena inom denna

bygd. I promemoria föreslås den utvidgningen av uppsiktslagens tillämplighet

att, beträffande sådana områden inom storskiftesbygden, där jordbruket

anses böra bibehållas i fortsättningen, uppsiktslagen göres tillämplig

även å brukningsenheter med mindre än två hektar odlad jord. Vidare anges

vissa riktlinjer för utformandet och tillämpningen av en lagstiftning om

befogenhet för det allmänna att under viss tid förfoga över jord, som ligger

obrukad, med rätt och skyldighet för det allmänna att upplåta marken

till brukande åt lämplig jordbrukare i trakten. Tanken att införa möjlighet

till tvångsinlösen av obrukade skiften har i promemorian övervägts men avvisats.

Den förordade lagstiftningen föreslås territoriellt begränsad till sådant

skifteslag inom storskiftesbygden, som ej undergått laga skifte och beträffande

vilken Kungl. Maj :t efter framställning av länsstyrelsen meddelar

förordnande.

Lantbruksstyrelsens och lantmåteristyrelsens skrivelse av den 20 januari

1960 ansluter sig i det väsentliga till vad som anförts i promemorian.

Beträffande promemorians förslag om rätt för det allmänna att under viss

tid förfoga över brukningsrätten till mark, anför styrelserna, att en lagstiftning

i detta hänseende kan visa sig erforderlig, sedan de genom nu i övrigt

föreslagna åtgärder avsedda provisoriska förbättringarna vunnits.

Angående det närmare innehållet i skrivelsen och i promemorian får utskottet

hänvisa till den å s. 6—13 i propositionen intagna redogörelsen.

Remissyttrandena

Behovet av provisoriska åtgärder vitsordas genomgående

av remissinstanserna.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av uppsiktslagens

tillämplighet ifrågasätter 1958 års jordlagsutredning om frågan

är av tillräcklig vikt för att böra utbrytas för separat lagstiftning i avvaktan

på den allmänna översyn av uppsiktslagen som utredningen har i

uppdrag att göra. Länsstyrelsen tillstyrker den föreslagna utvidgningen.

Även hushållningssällskapets förvaltningsutskott, lantbruksnämnden och

överlantmätaren biträder förslaget men föreslår tillika viss skärpning av

uppsiktslagens vanhävdsbegrepp.

Länsstyrelsen förordar en skyndsam utredning i frågan om lagstiftning

rörande tvångsupplåtelse av brukningsrätt, medan hus
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

5

hållningssällskapets förvaltningsutskott, lantbruksnämnden och överlantmätaren

intar en negativ inställning till förslaget i denna del.

Innehållet i remissyttrandena refereras närmare å s. 13—16 i propositionen,

vartill här hänvisas.

Departementschefen

I departementschefens uttalande beröres till en början de särpräglade

fastighetsförhållandena inom storskiftesbygden i Kopparbergs län och nämnes

den speciallagstiftning som härigenom nödvändiggjorts.

Vidare beröres de åtgärder som i övrigt vidtagits för att skapa bättre

brukningsförliållanden. Härutinnan andrages följande.

»Allmän enighet råder om att den påtalade ägosplittringen inte kan bemästras

och rationella brukningsenheter skapas, med mindre genomgripande

fastighetsregleringar inom större sammanhängande områden kommer

till stånd. Vissa åtgärder i detta syfte har på sina håll vidtagits. Sålunda

har med stöd av de särskilda skiftesbestämmelserna fastighetsregleringar

utförts inom några socknar och inom vissa andra socknar pågår förrättningar

av detta slag.

En allmän översyn av jorddelningslagstiftningen pågår för närvarande

genom 1954 års fastighetsbildningskommitté. Viktiga delar av jordlagstiftningen

i övrigt är föremål för överarbetning av 1958 års jordlagsutredning.

Det kan förväntas att de problem som sammanhänger med jordförhållandena

i storskiftesbygden kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under

detta utredningsarbete. Det torde vara berättigat att hoppas att härigenom

effektivare medel än nu på längre sikt kommer att ställas till myndigheternas

förfogande för att bemästra storskiftesbygdens speciella problem.

Man måste dock utgå från att det kommer att dröja avsevärd tid

innan den lagstiftning, varom här är fråga, kan vara genomförd, så att den

kan lämna några praktiska resultat. I detta sammanhang vill jag också

erinra om att lantmäteristyrelsen utarbetat förslag till äganderättsutredning

och lagfart inom vissa områden i Kopparbergs län, vilket förslag upptagits

i en den 31 december 1960 dagtecknad, till chefen för jordbruksdepartementet

avgiven promemoria. I denna föreslås vissa åtgärder som syftar till

att skapa gynnsammare förutsättningar för den i Kopparbergs län pågående

fastighetsregleringsverksamheten men som även i övrigt är av väsentlig

betydelse för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering samt för

samhällsutvecklingen i allmänhet i länet. Detta ärende remissbehandlas för

närvarande. På grund av att de föreslagna åtgärderna innefattar ett flertal

svåröverskådliga och invecklade rättsfrågor, som kräver noggrann behandling,

torde proposition i detta ärende ej kunna föreläggas årets riksdag.

Däremot torde inom kort kunna framläggas proposition med förslag

till åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, grundat på

det tidigare omnämnda av lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen den 25

november 1960 avgivna förslaget angående denna fråga.1

1 Anm. I’rop. nr 134/1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

Jag vill i sammanhanget vidare erinra om att ett av f. d. generaldirektören

Harald Malmberg framlagt betänkande (SOU 1959: 31) med förslag till

särskild lagstiftning om myrslogar inom de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län efter avslutad remissbehandling

för närvarande prövas inom justitiedepartementet.»

Departementschefen framhåller, att lantbruksstyrelsens och lantmäteristyrelsens

föreliggande framställning måste ses mot bakgrunden av att styrelserna

ansett omedelbara åtgärder påkallade. Departementschefen biträder

åsikten att provisoriska åtgärder ofördröjligen bör vidtagas.

I frågan om en skärpning av uppsiktslagen anför departementschefen

följande.

»Av skäl som styrelserna anfört bör den föreslagna skärpningen av denna

lag begränsas till jordvanhävd.

Enligt uppsiktslagen kan lantbruksnämnden inskrida mot vanhävd av

jordbruk om den odlade jorden å brukningsdelen i fråga uppgår till mer än

två hektar. Vanhävd i lagens mening föreligger om jordbruket så vanskötes,

att dess vidmakthållande äventyras.

För tillämpningen av uppsiktslagen spelar undantagen från vanhävdsbegreppet

en väsentlig roll. I 2 § första stycket föreskrives sålunda, i avseende

å jordvanhävd, att till vanhävd inte är att hänföra nedläggande av jordbruk

å brukningsdel eller del därav, om med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet

och belägenhet samt övriga omständigheter det måste anses olämpligt

att där driva varaktigt jordbruk. Denna undantagsbestämmelse innebär

att man vid bedömandet av frågan om ett jordbruk bör få nedläggas har

att beakta huruvida driften av jordbruket är förenlig med vanliga ekonomiska

principer. I vissa fall kan det emellertid även från andra synpunkter

än rent ekonomiska vara olämpligt att vidmakthålla jordbruket. Jag vill

erinra om att i den proposition (1959: 148) om statligt stöd till jordbrukets

rationalisering, som förelädes 1959 års riksdag, även frågan om överförande

av sämre jordbruksmark till skogsmark behandlades och att jag därvid

anförde bland annat, att 2 § uppsiktslagen torde medge att frågan om

vanhävd bedömdes ur något vidare aspekter än rena lönsamhetssynpunkter.

I sitt utlåtande (nr 30) över propositionen anslöt sig jordbruksutskottet till

min tolkning.

Den faktor utöver lönsamheten som främst tilldrar sig uppmärksamhet är

det allmänna intresset av jordbrukets yttre rationalisering. I vad mån rationaliseringssynpunkter

bör beaktas vid uppsiktslagens tillämpning dryftades

redan under förarbetena till den nu gällande uppsiktslagen. I olika sammanhang

betonades därvid sambandet mellan denna lagstiftning och rationaliseringsarbetet.

Frågan har tilldragit sig allt större intresse i takt med den

ökning rationaliseringsverksamheten undergått. I det tidigare omförmälda

betänkande om ändringar i uppsiktslagstiftningen, som lantbruksstyrelsen

framlade år 1956, behandlades frågan ingående. Åtskilliga uttalanden i detta

betänkande ger uttryck åt den uppfattningen att uppsiktslagen kan och bör

användas som ett medel i rationaliseringsverksamheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 åt 1961

7

Det är just den nu berörda synpunkten i fråga om uppsiktslagens tilllämplighet

som är av särskild betydelse för storskiftesbygdens vidkommande.

De problem som här föreligger är i huvudsak följande. Inom vissa delar

av storskiftesbygden, särskilt i den södra delen, finnes större sammanhängande

jordbruksområden med förhållandevis goda naturliga förutsättningar för

varaktig, lönsam jordbruksdrift. Dessa områden är emellertid, på samma

sätt som är utmärkande för denna bygd i övrigt, splittrade i en mängd långsmala

skiften, som i stor utsträckning ligger obrukade och är mer eller

mindre igenväxia. Av vad styrelserna anfört framgår, att på sina håll mer

än en tredjedel av sådana sammanhängande jordbruksområden är vanhävdade

eller på väg att bli det. Detta förhållande kan leda till att förutsättningarna

för att genom omarrondering och storleksrationalisering på

lång sikt skapa gynnsamma brukningsförhållanden försämras eller går om

intet. Igenväxningen av skiften, som är insprängda i ett större åkerområde,

medför inte blott risk för spridning av ogräs till området i övrigt. Styrelserna

har dessutom framhållit att missförhållandena har en menlig inverkan på

andra jordbrukares vilja att fortsätta driften inom området. Ej heller bör

bortses från att kostnaderna för att återställa marken, när en omarrondering

framdeles blir aktuell, kan te sig avskräckande.

Problemets kärna har i styrelsernas förslag beskrivits så, att det, till skillnad

från vad som avses med uppsiktslagen i allmänhet, här gäller inte att

skydda vissa brukningsenheter utan att bevara sammanhängande jordbruksområden

som för framtiden bör bestå.

Som redan tidigare antytts bör enligt min åsikt även synpunkter av denna

art kunna beaktas vid uppsiktslagens tillämpning. Genom att ägorna

hålles i hävd inom ett för jordbruksdrift i och för sig gynnsamt område

vidmakthålles förutsättningarna för att få till stånd en lämplig omarrondering

i framtiden. Självfallet kan denna rationaliseringssynpunkt ibland

komma i konflikt med enskilda markägares ekonomiska överväganden.

Många gånger torde visserligen underlåtenhet att bruka marken bero på

att ägaren bor på annat håll och saknar intresse av att driva jordbruket,

oavsett om detta är lönsamt eller inte. I andra fall åter kan de obrukade

ägorna vara belägna så långt från brukningscentrum att ägaren bedömer

det som oekonomiskt att bruka dem. Det är emellertid enligt min mening

ej att ställa för stora krav på ägaren, om denne anses skyldig att hålla

sin jord i hävd för att därigenom tillgodose det allmänna intresset av att

fastighetsförhållandena skall kunna regleras. Jag vill erinra om att den

föreslagna ändringen i uppsiktslagen ej kommer att medföra att markägaren

blir nödsakad göra investeringar eller vidtaga kostsamma åtgärder.

Vad som fordras av honom är att han tillser att jorden ej växer igen med

buskar eller träd. Han har för övrigt möjlighet att, om han inte själv vill

bruka marken, upplåta eller överlåta den till annan brukare eller lantbruksnämnden.

Vissa insatser kan här göras av lantbruksnämnden genom

en aktiv förmedlings- och inköpsverksamhet. Går det inte att anskaffa

annan villig brukare till rimliga villkor kan nämnden själv köpa in marken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

om denna behövs soin rationaliseringsreserv. Jag vill understryka att uppsiklslagen

endast bör ses som ett av de medel som rationaliseringsorganen

förfogar över.

De verkningar vanhävden å vissa ägor kan ha i fråga om brukningen av

andra ägor inom samma jordbruksområde är givetvis, som styrelserna framhållit,

oberoende av hur stor areal den brukningsenhet omfattar till vilken

den vanhävdade jorden hör. Det må i detta sammanhang erinras om att

enligt vad styrelserna uppgivit mer än hälften av antalet brukningsenheter

inom storskiftesbygden har en åkerareal som understiger två hektar. Jag

delar därför styrelsernas uppfattning -— vilken även biträtts genomgående

i remissyttrandena — att den i 1 § uppsiktslagen stadgade arealgränsen

bör slopas om uppsiktslagen skall kunna få större verkan inom ifrågavarande

bygd. Emellertid anser jag att man inte bör stanna vid denna åtgärd.

Såsom skäl för den av lantbruksstyrelsen föreslagna lagstiftningen om

tvångsupplåtelse av brukningsrätt har anförts bland annat behovet av att

kunna på ett tidigare stadium än uppsiktslagen nu medger ingripa mot vanhävd.

Jag har redan avvisat tanken på att nu överväga en sådan tvångslagstiftning

bland annat därför att ändamålet med densamma skulle kunna tillgodoses

om man på annat sätt skapade möjlighet till ett tidigare ingripande.

Eftersom det huvudsakliga syftet med ett ingripande är att bevara förutsättningarna

för att framdeles skapa rationella brukningsenheter, är det knappast

ändamålsenligt att dröja till dess vanskötseln gått så långt att vanhävd

i uppsiktslagens mening föreligger. En skärpning av själva vanhävdsbegreppet

torde därför vara ofrånkomlig. Man synes härvid kunna bestämma

detta begrepp så, att vanhävd föreligger, förutom då situationen

är den att enligt 1 § första stycket vanhävd anses föreligga, jämväl i det fall,

som angetts för tillämpningen av den föreslagna lagstiftningen om tvångsupplåtelse

av brukningsrätt, nämligen att odlad jord under mer än två år i

följd inte varit föremål för bearbetning. Med bearbetning torde härvid böra

likställas slåtter och betesgång. Härmed skulle uttömmande ha angetts de

skilda slag av åtgärder, som var för sig får anses erforderliga för att jorden

inte skall växa igen med buskar eller träd. Däremot fordrar inte syftet med

den föreslagna skärpningen av uppsiktslagen att man anser vanhävd föreligga

även i det fall att den skörd, som jorden gett, inte tillvaratages. — Vid

prövning av frågan om vanhävd skall anses föreligga måste självfallet hänsyn

tagas till om sådant undantagsfall föreligger, som avses i 2 § första stycket

uppsiktslagen.

De problem som föranlett styrelsernas förslag om speciallagstiftning föreligger

inte inom hela storskiftesbygden. Vissa områden, särskilt i den nordliga

delen, saknar helt intresse i förevarande sammanhang, eftersom förutsättningar

där inte finnes för drivande av jordbruk i större enheter. Inom

den mellersta delen av storskiftesbygden torde däremot finnas förutsättningar

för jordbruksdrift på längre sikt, och alldeles särskilt aktuellt är

problemet i den nedre delen av storskiftesbygden. Styrelserna har nämnt

socknarna Leksand, Ål, Gagnef, Stora Tuna, Aspeboda, Torsång, Gustafs,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

9

Säter, Vika och Sundborn. Av utredningen framgår att inom dessa socknar

finnes områden med goda förutsättningar för jordbruksdrift i större skala

under förutsättning att effektiva rationaliseringsåtgärder vidtages. Det är

framför allt sådana områden som förslaget om en skärpning av uppsiktslagen

avser. Med hänsyn härtill synes det mindre ändamålsenligt att göra

den skärpta uppsiktslagstiftningen omedelbart tillämplig inom hela storskiftesbygden.

En bättre samordning och koncentration av myndigheternas

övervakning och rationaliseringsinsatser torde stå att vinna, om i stället

Kungl. Maj :t bemyndigas att successivt förordna om lagstiftningens tilllämplighet

inom avgränsade områden. Det får närmast åligga länsstyrelsen

att i nära samverkan med alla de länsmyndigheter, som har intressen att bevaka

i förevarande sammanhang, såsom lantbruksnämnden, överlantmätaren

och skogsvårdsstyrelsen, inkomma med förslag. Dessa förslag bör grundas

på en långsiktig bedömning av markens användning för olika ändamål.

Därvid bör, som styrelserna framhållit, de av statsmakterna uppdragna riktlinjerna

för jordbrukets rationalisering följas.»

Det inom jordbruksdepartementet upprättade lagförslaget är, som tidigare

angivits, identiskt med det lagförslag som framlagts i propositionen. Rörande

förslagets närmare utformning uttalar departementschefen:

»Förslaget innebär att det särskilda stadgandet för storskiftesbygden

upplages som ett nytt andra stycke i 1 § och att det nuvarande andra stycket

får utgöra paragrafens tredje stycke. I det nya stadgandet har använts

samma bestämning av storskiftesbygden som förekommer i exempelvis den

tidigare omförmälda särskilda skifteslagstiftningen. Vidare har vid stadgandets

utformning beaktats att vissa delar av storskiftesbygden varit föremål

för laga skifte. Sådana områden bör inte omfattas av de föreslagna reglerna.

Med hänsyn till att, som jag redan framhållit, snara åtgärder är av nöden

för att motverka att de påtalade missförhållandena förvärras, torde de

nya bestämmelserna böra träda i kraft redan den 1 juli 1961.»

Utskottet

Av tidigare citerat uttalande av departementschefen i förevarande proposition

framgår, att de särskilda fastighetsförhållanden som karakteriserar

bl. a. jordbruksbygden inom vissa delar av Kopparbergs län för närvarande

är föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang. Förslag till lagstiftning

och andra åtgärder ägnade att förbättra det på många håll ytterst

svårbemästrade läget för jordbrukets del överväges eller är under utarbetande.

Vidare har i den nyligen framlagda propositionen nr 134 bl. a. föreslagits

vissa riktlinjer för den fortsatta rationaliseringen av jordbruket och

skogsbruket i Kopparbergs län och förordats ett intensifierat arbete för

storleks- och arronderingsförbättringar, koncentrerat till områden där nr

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

företagsekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter den största effekten

är att vänta.

Den utvidgning i uppsiktslagens tillämplighet som nu föreslås anges ha

provisorisk karaktär och kan sägas främst syfta till att för vanhävd skydda

för jordbruk med hänsyn till läge och beskaffenhet lämplig åkerjord och

därmed bevara förutsättningarna för kommande rationaliseringsåtgärder.

Med de förhållanden som råder inom vissa delar av storskiftesbygden kan

det exempelvis förekomma, att ett jordbruksområde om ett par hundra

hektar är splittrat i över tusentalet åkerskiften, av vilka ytterst sällan något

har en areal som uppgår till två hektar. Av skiftena kan flera tiotal på olika

ställen belägna tegar tillhöra samma ägare. Det är uppenbart, att även om

allenast ett fåtal jordbrukare lämnar sin jord obrukad detta kan allvarligt

försvåra möjligheterna att genom omarrondering och storleksrationalisering

förbättra brukningsförhållandena. Av den tidigare redogörelsen framgår,

att på sina håll ända upp till en tredjedel av större sammanhängande

jordbruksområden är vanhävdad eller på väg att bli det. De angivna missförhållandena

kan vidare föranleda ej blott att andra jordbrukares vilja att

fortsätta brukningen inom området försvagas utan också — med den form

skiftena i allmänhet har — att jordbruksdriften på skiften intill vanhävdad,

med träd och buskar bevuxen mark direkt omöjliggöres. Mot bakgrund av

nu angivna förhållanden och då bestämmelsen avses skola tillämpas endast

inom särskilt värdefulla jordbruksområden efter förordnande av

Kungl. Maj:t för varje område får utskottet tillstyrka bifall till propositionen,

ehuru lagförslaget innebär en ökning av möjligheterna för det allmänna

till ingrepp i den enskilde jordägarens rätt.

Den effekt den föreslagna bestämmelsen kan få är givetvis beroende av

bl. a. det allmännas möjligheter till uppsikt å de områden, varom är fråga.

Vidare kan rådande oklara äganderättsförhållanden och svårighet att identifiera

olika ägares skiften å marken kräva särskilda resurser för att lagregeln

skall kunna tillämpas i rimlig utsträckning. Ett grundläggande villkor

för att det önskade resultatet skall kunna uppnås är att åtgärderna har

förankring hos den berörda befolkningen. Utskottet förutsätter, att vid bestämmelsens

tillämpning beaktas vikten av att bevara och understödja

jordbrukarnas positiva inställning till en rationalisering på längre sikt. En

vidgad upplysningsverksamhet blir här av betydelse. Nu berörda frågor

äger i stor utsträckning samband med de förslag som framlagts genom tidigare

omnämnda propositionen nr 134.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 maj 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

11

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson, Georg Carlsson,

Kristiansson, Åkesson, Åke Larsson, Schött* och Herbert Larsson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Persson i Tandö, Hamrin i Kalmar

och Turesson.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610631

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse dv 1 § lagen den 30 juni 191fl a1 i texten