Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om vissa ändringar i den för Kopparbergs län gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens område. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 514 i första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. och nr 606 i andra kammaren av herr Turesson och herr Persson i Tandö.

1961-05-18 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:26, Utlåtande i anledning av motioner om vissa ändringar i den för Kopparbergs län gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens område. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 514 i första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. och nr 606 i andra kammaren av herr Turesson och herr Persson i Tandö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1961

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av motioner om vissa ändringar i den för

Kopparbergs län gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens

område.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 514 i första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. och

nr 606 i andra kammaren av herr Turesson och herr Persson i Tandö.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa

om förslag till vissa ändringar i den för Kopparbergs län gällande särlagstiftningen

på fastighetsrättens område. En närmare redogörelse för motionernas

innehåll och yrkanden lämnas nedan.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från lantmäteristyrelsen samt häradshövdingarna

i Nedansiljans och Ovansiljans domsagor.

Gällande rätt

Inom vissa delar av Kopparbergs län, främst de norra och mellersta, råder

i många hänseenden särpräglade fastighetsförhållanden. Dessa förhållanden

— för vilka en utförlig redogörelse lämnats i dalautredningens betänkande

(SOU 1931: 19) — har framtvingat en numera ganska omfattande särlagstiftning

på fastighetsrättens område. Även om detta i och för sig kunde

vara önskvärt kan det icke komma i fråga att här lämna en tillnärmelsevis

fullständig redogörelse för denna lagstiftning. Den följande redogörelsen

begränsas därför till en redovisning av huvudlinjerna i lagstiftningen i fråga.

I de delar som direkt beröres av motionerna är framställningen avsedd all

vara mera fullständig.

Den utan tvekan viktigaste delen i särlugstiftningen för Kopparbergs län

på fastighetsrättens område utgöres av lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord d landet inom vissa delar av Kopparbergs

län (den s. k. datalagen). Denna lag ersatte lagen den 30 april 1925 rörande

vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län (den s. k. provskifteslagen). Dalalagen

är tillämplig vid laga skifte som företages till rubbning av storskifte endast

inom nyssnämnda delar av länet, d. v. s. en stor del av Falu domsaga, nästan

hela Nedansiljans domsaga, en stor del av Ovansiljans domsaga samt delar

av Nås och Malungs domsaga. Inom de delar av länet, vilka faller Utom dala
llihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 antl. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

lagens tillämplighetsområde (främst större delen av Hedemora och Västerbergslags

domsagor), är fastighetsförhållandena sådana att särbestämmelser

ej ansetts påkallade. Även inom dessa delar av länet råder dock i vissa hänseenden

särpräglade förhållanden. Så är fallet bl. a. inom den s. k. bergfrälsebygden,

som huvudsakligen omfattar vissa inom Falu domsaga belägna

områden.

Inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län förekommer emellertid vissa byar, där efter avslutande

av storskifte men före tillkomsten av provskifteslagen år 1925 och dalalagen

år 1932 laga skifte till rubbning av storskifte ägt rum å heminägorna, antingen

ensamma eller jämte annan mark inom byn. Inom dessa byar — av

vilka de flesta är belägna inom Ore, Järna och Vänjans socknar — kan

alltså dalalagen icke tillämpas. Genom lagen den 4 juni 19A3 med särskilda

bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län (i fortsättningen benämnd endast 1943

års lag) har emellertid för dessa byar genomförts bestämmelser avsedda att

i viss utsträckning komplettera dalalagen.

Samtidigt med dalalagen tillkom lagen med särskilda bestämmelser om

lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län (den s. k. särskilda lagfartslagen).

Genom en lagändring år 1943 gjordes lagen tillämplig även på förrättningar

enligt 1943 års lag.

Utöver den nu nämnda lagstiftningen finnes ytterligare speciallagstiftning,

bl. a. om jordregister och om förande av fastighetsbok samt om stämpelavgift

i vissa fall.

Den nu nämnda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen upptager särbestämmelser

i främst två avseenden, nämligen dels rörande särskild äganderättsutredning

och rättsverkningar därav beträffande lagfart och dels i fråga

om vidgad möjlighet att verkställa sammanläggning av fastigheter.

I det förra avseendet stadgas i datalagen (6 §) att lantmätaren skall verkställa

noggrann utredning om äganderättsförhållandena inom samtliga till

byn hörande ägor. Kan därvid delägarens rätta andelstal inom hemman eller

del av hemman ej med säkerhet utrönas får frågan avgöras genom förening

mellan dem, vilkas rätt därav beröres, om det är uppenbart att rätt, som

tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund avinteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.

Yppas tvist om äganderätt under skiftet skall tvisten underställas

ägodelningsrättens prövning.

Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 1943 års lag (3 §). Förrättningar

enligt denna lag kan ske utan samband med laga skifte och som

av lagens namn framgår avser förrättningarna att bringa klarhet i äganderättsförhållandena

och att åstadkomma sammanläggningar. Den stora bris
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

3

ten i de laga skiften som före 1925 ägt rum inom de byar som omfattas

av 1943 års lag var nämligen den att lagfartsfrågorna ej ordnades i samband

med skiftena och att sammanläggning ej ägde rum. Sammanläggningsinstitutet

i dess nuvarande form hade då ännu icke införts i svensk rätt.

Den utredning om äganderättsförhållandena som verkställes enligt datalagen

och 1943 års lag kan kungöras. Beslut härom fattas av häradsrätten

(1 och 12 §§ särskilda lagfartslagen). Kungörandet behöver icke kräva mer

än några månader.

Sedan skifte enligt dalalagen blivit slutligen fastställt och ett

år förflutit efter sista kungörandet skall på grund av skiftet med äganderättsutredningen

lagfart sökas av envar, som därvid redovisats såsom ägare

av fast egendom. Har sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast

egendom skall — i princip — lagfart på grund av skiftet med äganderättsutredningen

meddelas honom å denna egendom (4 och 5 §§ särskilda lagfartslagen).

Beträffande förrättning enligt 1943 års lag gäller samma bestämmelser.

Vad nyss sagts om skifte skall nämligen enligt 12 § särskilda lagfartslagen

ha avseende även å sådan förrättning.

I avseende å sammanläggning av fastigheter innebär dalalagens bestämmelser

om laga skifte till rubbning av storskifte bl. a. följande.

Under det att sammanläggning av fastigheter i vanliga fall ej må ske utan

att fastighetsägaren begär detta, stadgas i dalalagen (7 § första stycket) att

om bys heminägor ingår i laga skifte skall, där laga hinder ej möter, till

byn hörande fastigheter så ock övriga i skiftet ingående fastigheter, som är

i en ägares hand och av denne innehaves med samma rätt, under skiftet

sammanläggas till en fastighet. Sammanläggning må dock ej äga rum om

ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar fog härför. Genom

vissa specialbestämmelser har sammanläggning möjliggjorts även av fastigheter,

som tillhör makar var för sig, eller innehaves med olika rätt i äktenskapet

(7 § andra stycket).

1 avseende å villkoren för sammanläggning gäller enligt 8 § dalalagen

vissa särskilda bestämmelser. Sålunda stadgas eftergift beträffande de i 6

och 7 §§ sammanläggningslagen föreskrivna jordpolitiska villkoren för sammanläggning.

Vidare stadgas eftergift från det för vanliga sammanläggningar

gällande kravet på lagfart å den i sammanläggningen ingående egendomen.

Lagfartskravet efterges dock endast under förutsättning att häradsrätten

enligt de i särskilda lagfartslagen givna bestämmelserna beslutat utfärda

kungörelse angående verkställd äganderättsutredning.

Bestämmelserna om sammanläggning i 1943 års lag är i sak av i stort sett

samma innehåll som nyss angivna bestämmelser i dalalagen. Även enligt

1943 års lag gäller alltså ett visst sammanläggningstvång. Beträffande villkoren

för sammanläggning ges eftergift endast från lagfartskravet och delta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje logutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

under samma förutsättningar som dalalagen. Någon eftergift från bestämmelserna

i (> och 7 §§ sammanläggningslagen meddelas icke.

Ett viktigt villkor för sammanläggning i allmänhet är registreringskravet.

Enligt 3 § sammanläggningslagen må fastighet ej ingå i sammanläggning

innan fastigheten blivit upptagen i jordregistret. Detta krav eftergives dock

beträffande andel i fastighet som är upptagen i jordregistrel såframt denna

ingår i laga skifte och sammanläggningen äger rum under skiftet. Enligt

ordalagen är det alltså icke möjligt att ens under laga skifte låta icke utbrutna

arealfång ingå i sammanläggning. Varken dalalagen eller 1943 års

lag innehåller några bestämmelser om eftergift beträffande registreringsluavet.

Motionernas innehåll

Efter en kortfattad översikt över den för Kopparbergs län gällande särlagstiftningen

på fastighetsrättens område och ett omnämnande av de viktigaste

stadierna i ett laga skifte enligt dalalagen anför motionärerna följande.

Mellan avslutandet av äganderättsutredningen och fastställandet av skiftet

måste med nödvändighet förflyta en avsevärd tidrymd. Om besvär anföres

över t. ex. beslutet om sammanläggning eller över skiftesläggning och

i likvidfrågor kan tiden komma att bli mycket lång. En tidrymd av tio år

eller mera är icke verklighetsfrämmande.

Den sammanläggning som enligt vad förut sagts skall äga rum under skiftet

kan under denna tidrymd för fastighetsägaren medföra betydande nackdelar.

I sammanläggningen ingår ofta ett betydande antal fastigheter, delar

av fastigheter eller områden av annan natur. Endast i sällsynta undantagsfall

har ägaren erhållit lagfart å all denna fasta egendom. Skulle så vara fallet

medför sammanläggningen ingen nackdel i det hänseende som här avses.

Ej heller i det fall att ägaren tidigare ej beviljats lagfart å någon av de i sammanläggningen

ingående hävdelotterna innebär sammanläggningen någon

försämring för honom.. 1 regel är förhållandet emellertid det att ägaren har

lagfart å någon eller några av »fastigheterna», men i övrigt är ansökan om

lagfart förklarad vilande, eller också har lagfart ej ens sökts. Detta innebär,

att ägaren före sammanläggningen kunde inteckna den fastighet varå lagfart

beviljats, och om han sålde densamma kunde köparen erhålla lagfart.

Han kunde även sälja ett område från denna fastighet, och köparen kunde

få området avstyckat samt erhålla lagfart å detsamma liksom även inteckaa

området, t. ex. i samband med bostadsbebyggelse. Genom sammanläggningen

undanröjes grunden för åtgärder av nu nämnt slag. Ägaren kan ej längre inteckna

någon del av sin fasta egendom. Om han säljer egendomen kan köparen

ej få lagfart på någon del av den. Den som köper ett område för avstyckning

från t. ex. en hel fastighet, varå finnes lagfart men vilken fastighet ingått

i sammanläggning med icke lagfarna fastigheter, kan ej erhålla lagfart

och ej heller inteckning. Ägaren av den genom sammanläggning bildade; ihåligheten

kan alltså ej erhålla bostadsförbättringslån eller egnahemslån, och

möjligheterna att försälja fastigheten eller områden av densamma torde

stundom minska.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande hr 26 dr 1961

fl

Nackdelar av angivet slag s5-nes icke ha förulsetts av lagstiftarna och bdr

uppenbarligen undanröjas i den män så är möjligt.

Motionärerna berör härefter ett nu pågående arbete på utformandet av ny

speciallagsliftning inom här ifrågavarande område och anför därvid.

En viss översyn av gällande lagstiftning har redan kommit till stånd genom

en av lantmäteristyrelsen, efter samråd med fastighetsbildningskommittén,

verkställd utredning. Denna utredning, som är dagtecknad den 31

december 19Ö0, har överlämnats till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

och är för närvarande föremål för remissbehandling. Utredningen

utmynnar i ett förslag till lag om äganderättsutredning och lagfart

inom Kopparbergs län. 1 vad mån förslaget kommer att föranleda lagstiftning

är naturligtvis omöjligt att nu förutse. De härovan påtalade följderna

av sammanläggning med avseende å förut beviljade lagfarter och möjligheterna

att inteckna fastigheter torde icke ha varit föremål för särskild uppmärksamhet

vid utredningen.

I motionerna upptages härefter en fråga om lagändring med avseende å

villkoren för sammanläggning. Härutinnan anföres.

Brister i »dalalagstiftningen» föreligger, såvitt vi kan förstå, åven på ett

annat område, nämligen såvitt rör tillämpligheten vid sammanläggningar

enligt datalagen och 1943 års lag av de i 3, 6 och 7 §§ lagen den 18 juni 1926

om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanläggningslagen) stadgade

villkoren för sammanläggning.

Av förarbetena till dalalagen och 1943 års lag torde kunna utläsas, att lagstiftarna,

såvitt rör fastigheter som icke tidigare ingått i laga skifte, funnit

nödvändigt efterge för sammanläggning i allmänhet gällande villkor angående

fastighets registrering och beskaffenhet ur jordpolitisk synpunkt. För

mark som förut laga skiftats borde emellertid enligt lagstiftarna des''sa villkor

gälla. Lagstiftarna förutsatte vidare, att, då fastighet ingår i laga skifte,

föreskrifterna om registrering, arrondering etc. praktiskt taget eftergivits

redan enligt sämmanläggnthgslagen. Dessa överväganden resulterade i afl

eftergifter i berört avseende gavs allenast i datalagen och där med sikte endast

på fastigheter utanför delningsområdet. I 1943 årslag intogs alltså inte

någon motsvarande bestämmelse, enär det vid sammanläggning enligt denna

lag kan bli fråga om allenast fastigheter som antingen tidigare undergått

laga skifte eller vid förrättningen regelmässigt är föremål för laga skifte.

Sammanläggningslagen har emellertid år 1947 — således efter tillkomsten

av datalagen och 1943 års lag — undergått betydelsefulla ändringar i nu

aktuellt hänseende. I den lydelse sammanläggningslagen efter dessa ändringar

har uppställer den stränga krav beträffande registrering av fastighet

som skall inga i sammanläggning och ger vid laga skifte allenast den lättnaden

i fråga om dessa krav alt jämväl ideell andel i registerfastighet kan

ingå i sammanläggning. Vidare föreskriver den i 6 och 7 §§ vissa krav ur

jordpötitisk synpunkt på fastighet som skall sammanKiggas''. D''es''sa krav blir

vid »normala skiften» inte aktuell i sammantäggningsärende ntah prövas

redan på ett tidigare stadium i samband med att tillstånd till skifte gives. En

sådan tidigare pnövntng kan emellertid vid »dälaskiffen» i allmänhet infe

ske.

Nu berörda ändringar föranledde att i datalagen (#§) för sammanläggning

stadgades eftergift från de i tv och 7 §§■ samUiankäggningslagen stadgade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

förutsättningarna. Angående registreringskravet intogs ingen särbestämmelse

i datalagen. 1943 års lag kvarstår oförändrad efter 1947 års ändringar i

sammanläggningslagen.

För den som har erfarenhet av fastighetsförhållandena i de områden, varom

här är fråga, framstår det som uppenbart att, därest syftet med »dalalagstiftningen»

skall uppnås, eftergiften i fråga om de i sammanläggningslagens

3, 6 och 7 §§ stadgade villkoren måste göras fullständig vid alla

sammanläggningar enligt dalalagen och 1943 års lag. Det torde överensstämma

med lagstiftarnas intentioner, att jämväl registreringskravet helt eftergives

i dalalagen ävensom att föreskrifterna i 3, 6 och 7 §§ sammanläggningslagen

eftergives i 1943 års lag såvitt angår sammanläggning av fastighet,

som ej tidigare laga skiftats. Härutöver torde emellertid krävas, att motsvarande

lättnader gives även vid sammanläggning enligt 1943 års lag av

fastighet som förut laga skiftats. Därest så icke sker, måste med en strikt

lagtillämpning i sammanläggningsärenden enligt denna lag ett för förrättningarnas

syfte katastrofalt antal eljest möjliga sammanläggningar inte gå

att genomföra.

De föreslagna ändringarna torde höra övervägas jämväl om den tidigare

berörda, av lantmäteristyrelsen den 31 december 1960 framlagda utredningen

skulle leda till avsedd lagstiftning. Datalagen och 1943 års lag samt lagfartslagen

skall nämligen enligt detta förslag fortfarande tillämpas i viss

utsträckning.

Angående behovet av eventuell utredning m. in. i syfte att genomföra

motionärernas förslag anföres i motionerna följande.

Beträffande ändringarna i avseende å villkoren för sammanläggning torde

några närmare överväganden knappast vara nödvändiga. Däremot synes

påkallat att frågan om de lagändringar som erfordras för att undanröja de

ovan påtalade konsekvenserna i vissa fall av sammanläggning göres till föremål

för viss utredning. Bl. a. med hänsyn till att de här avhandlade frågorna

har betydelse för ett flertal pågående laga skiften och förrättningar, av vilka

några fortskridit så långt att dessa frågor är högaktuella, bör erforderlig

utredning verkställas så skyndsamt att resultatet av densamma kan föreläggas

nästa års riksdag.

Remissyttrandena

Överlantmätaren i Kopparbergs län har i ett till lantmäteristyrelsen avgivet

yttrande över motionerna utförligt utvecklat sin syn på de av motionärerna

upptagna frågorna. Angående sambandet med det pågående arbetet på

en delvis ny lagstiftning inom det av motionerna berörda ämnesområdet

anför överlantmätaren följande.

I motionerna har omnämnts lantmäteristyrelsens den 31 december 1960

dagtecknade promemoria med förslag till lag om äganderättsutredning och

lagfart inom Kopparbergs län. Motionärerna anse att de av dem föreslagna

ändringarna böra övervägas även om lantmäteristyrelsens utredning kunde

leda till avsedd lagstiftning och framhålla att dalalagen och 1943 års lag

samt lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län — lagfartslagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1961 7

— enligt lantmäteristyrelsens förslag fortfarande skulle tillämpas i viss utsträckning.

För Kopparbergs läns vidkommande är behovet av ett fristående äganderättsutredningsinstitut

så klart dokumenterat att det får anses sannolikt att

lantmäteristyrelsens förslag, som nu är föremål för remissbehandling, kommer

att föranleda lagstiftning i ämnet. Vid ett ställningstagande till de i

motionerna framförda yrkandena bör därför lantmäteristyrelsens förslag

beaktas. Det kan då först konstateras att om en lagstiftning genomföres i

huvudsaklig överensstämmelse med förslaget så uppkommer vid därefter

påbörjade fastighetsregleringsförrättningar inom länet inga av de olägenheter

som påtalats i motionerna. Fråga är då om dessa olägenheter beträffande

nu pågående laga skiften enligt datalagen och förrättningar enligt 1943

års lag äro av sådan art och omfattning att reformer i motionernas syfte

kunna anses motiverade.

Beträffande de av motionärerna påtalade olägenheterna i lagfarts-

och inteckningshänseende, som i vissa fall kan följa

av sammanläggning under laga skifte enligt datalagen, anför överlantmätaren.

Frekvensen av sådana fall synes i praktiken hittills ha varit mycket obetydlig.

Detta torde till icke ringa del bero på att vederbörande skifteslantmätare

regelmässigt aktualiserat sammanläggningsärendets prövning hos

ägodelningsdomaren först i skiftets slutskede och därigenom i görlig mån

nedbringat tidrymden mellan sammanläggningsbeslutet och skiftets fastställelse.

Till min kännedom har kommit endast ett enda fall där komplikationer

av i motionerna angiven art uppträtt. Det gällde en ansökan om inteckning

i vissa sökanden tillhöriga och för sökanden lagfarna fastigheter,

vilka under pågående laga skifte ingått i sammanläggning tillsammans med

ett stort antal andra honom tillhöriga men icke lagfarna fastigheter och

fastighetsdelar. Ärendet avgjordes genom Svea hovrätts beslut den 18 juni

1959. Hovrätten fann den sökta inteckningen böra beviljas i den genom

sammanläggningen bildade fastigheten.

I den mån hovrättens beslut kan anses prejudicerande synas motionärernas

önskemål redan vara till väsentlig del tillgodosedda. Den omständigheten

att under de närmaste åren sammanläggningsfrågan kommer att upptagas

till prövning för ett flertal under laga skifte varande skifteslag kan

dock utgöra skäl att söka en generell lösning av de av motionärerna påtalade

problemen. Det torde ligga närmast till hands att undersöka huruvida

icke en sådan lösning enklast kan åstadkommas genom lämpligt utformade

övergångsbestämmelser till den föreslagna lagen om äganderättsutredning

och lagfart.

Lantmätcristgrelsen anför i denna fråga följande.

Dessa olägenheter kunna som överlantmätaren anfört delvis undvikas genom

att sammanläggningsåtgärderna verkställas i ett så sent stadium av

laga skiftet som möjligt. Som i motionerna framhålles kunna emellertid

även vid ett sådant förfarande olägenheterna bli besvärande på grund av

att anförda besvär i vissa fall avsevärt fördröja skiftesproceduren. Dessa

problem ha varit föremål för särskild uppmärksamhet vid den av lantmäteristyrelsen

verkställda utredningen angående äganderättsutredning i vissa

fall i Kopparbergs län. Vid denna utredning, som dagtecknats den 31 de
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1901

cejnber J96P, ha de angivna olägenheterna på sådant sätt beaktats att de

vid äganderättsutredning enligt det framlagda förslaget helt skulle elimineras.

Med hänsyn till de väsentliga fördelar som detta förslag skulle medföra

även beträffande pågående laga skiften — hland annat med hänsyn till

de i motionerna omnämnda olägenheterna med gällande bestämmelser —

är det sannolikt att detsamma, om det genomföres, kommer att tillämpas

vid ett flertal av dessa skiften, även i fall där äganderättsutredning redan

påbörjats enligt nuvarande 6 § datalagen.

I de fall där äganderättsutredning fortfarande skall ske enligt bestämmelserna

i sistnämnda lagrum och lagfart meddelas enligt den nu gällande särskilda

lagfartslagen kunna de problem uppkomma som nämnts i motionerna.

Ett undanröjande av olägenheterna i dessa sammanhang äger icke

något direkt samband med det av lantmäteristyrelsen framlagda förslaget.

Det bör dessutom framhållas att svårigheten att få lagfart å markområde i

de fall motionerna avse icke endast är ett lagfartsproblem utan därjämte en

fråga om möjligheten att verkställa avstyckning av område under ett laga

skiftes slutskede. Motionärernas önskemål torde därför, i den mån de ej

kunna tillgodoses i rättstillämpningen, få beaktas inom ramen för den allmänna

revision av fastighetsbildningslagstiflningen, vilken är anförtrodd

1954 års fastighetsbildningskommitté för utredning.

Lantmäteristyrelsen föreslår under åberopande av det anförda att motionerna

överlämnas till fastighetsbildningskommittén för att tagas under

(ivervägande i dess fortsatta arbete,

Häradshövdingen i Ncdqnsiljans domsaga konstaterar, afl dalalagens bestämmelser

leder till att viss tid förflyter mellan ägodelningsdomarens beslut

om sammanläggning och dagen för lagfartsansökan. Härefter anföres.

Som i motionerna närmare beskrivits är det vanligt att i de sammanlagda

fastigheterna ingår fast egendom, varå lagfart ej beviljats eller kanske ej

ens sökts. Genom sammanläggningen bildas en ny fastighet som ej göres

till föremål för registrering och vars fortbestånd är beroende av att skiftet

ej inställes. Ur inskrivningssynpunkt torde den genom sammanläggningen

bildade fastigheten emellertid vara att jämställa med en i vanlig ordning

tillkommen jordregisterenhet.

Hos inskrivningsdomaren i denna domsaga söktes å inskrivningsdagen

den 14/5 1958 inteckning i viss fast egendom som ingick i en genom

sammanläggning under pågående laga skifte enligt datalagen å Sunnanheds,

Norrboda och Sörboda sammanförda skiftestag i Ore socken bildad fastighet.

Inskrivningsdomaren avslog ansökan enär ansökan ej omfattade alla

de fastighetsdelar vilka ingå i den nybildade fastigheten samt enär sökanden

icke hade lagfart å samtliga i den nybildade fastigheten ingående delar.

Svea hovrätt fann emellertid i beslut den 18/9 1959 att inteckning borde

beviljas i sökandens i äganderättsutredningen upptagna fastighet, vilken

bildats genom sammanläggningsbeslutet. Inskrivningsdomarens beslut undanröjdes

därför och ärendet visades åter till inskrivningsdomaren, som

därefter beviljade inteckning i heta den sammanlagda fastigheten.

I enlighet med den av hovrätten intagna ståndpunkten — vilken dock icke

omfattades av samtliga i ärendet deltagande fyra ledamöter •— har inteckning

sedermera i ett flertal fall beviljats i fastigheter, vilka bildats genom

sammanläggning under ifrågavarande laga skifte.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

9

Jämväl ansökan om 1 a g f a r t å en genom sammanläggning under samma

laga skifte bildad fastighet bär varit föremål för inskrivningsdomarens

prövning. Ehuru endast vissa av de i den sammanlagda fastigheten ingående

delarna varit lagfarna har lagfart därvid beviljats å så stor del av den sammanlagda

fastigheten som motsvarats av de tidigare lagfarna delarna. Däremot

har ansökningen i övrigt förklarats vilande av det till synes naturliga

skälet att fångesmannens ansökan om lagfart förklarats vilande eller enär

åtkomsten ej styrkts.

Den praxis som i förevarande hänseenden sålunda utvecklats i denna

domsaga har medfört alt fastighetsägarna i inskrivningshänseende ej försatts

i ett sämre läge efter sammanläggningsbeslutet än dessförinnan. Inskrivningsdomarens

beslut — vilket i lagfartshänseende innebär att de lagfarna

fastigheterna behandlats som kvotdelar av den sammanlagda fastigheten

— torde få anses vara väl förenliga med lagfarts- och inteckningsförordningens

bestämmelser. Några praktiska olägenheter synas ej heller vara

förenade med den ståndpunkt inskrivningsdomaren intagit. Sedan laga skiftet

fastställts kan lagfart beviljas för den i äganderättsutredningen redovisade

ägaren och — om han överlåtit fastigheten — kan förvärvarens fång

fullföljas i den vilandeförklarade delen. Endast i det högst osannolika fallet

att skiftet skulle komma att inställas, kunna olägenheter uppstå beträffande

inteckningar som beviljats i den genom sammanläggningen bildade fastigheten.

Även om olägenheterna ur inskrivningssynpunkt således få anses ha något

överdrivits av motionärerna torde det vara uppenbart, att de genom

sammanläggningen bildade fastigheterna, vilka ej bli föremål för registrering,

äro svårhanterliga och obekväma i inskrivningshänseende. Provisoriska

upplägg beträffande dessa fastigheter måste göras och de måste där liksom

i gravationsbevis och andra handlingar beskrivas på ett mycket omständligt

sätt. Det är väl även klart att dessa »provisoriska» fastigheter framstå som

föga lockande kreditobjekt. Endast i undantagsfall torde väl därför överlåtelse

eller belåning av sådana fastigheter komma till stånd. De nackdelar

som lagstiftningen medför i annat avseende torde emellertid vara betydligt

allvarligare. Som i motionerna påtalats torde efter sammanläggningsbeslutet

avstyckning ej kunna ske från annat än den sammanlagda fastigheten.

Då däri regelmässigt ingå fastigheter varå lagfartsansökan förklarats

vilande eller varå lagfart ej sökts, kan lagfart ej erhållas å avstyckningen

vilken följaktligen ej heller kan utnyttjas för kreditändamål. Denna olägenhet

synes ej kunna undanröjas utan lagändring.

Till slut framhålles att ett genomförande av den föreslagna nya lagstiftningen

om äganderättsutredning in. in. torde Undanröja de av motionärerna

påtalade missförhållandena.

Även liärudsliöndingcii i Ovansiljans domsaga vitsordar att olägenheter

av det slag motionärerna påtalat kan uppkomma men anser, att olägenheterna

ej bör överdrivas. Vidare anföres.

Leder den av lantmäteristyrelsen nyligen framlagda, även i motionerna

omnämnda utredningen med utkast till helt ny lag om äganderättsutredning

m. in. till lagstiftning, lär visserligen, i den mån där föreslagna förfarande

kommer till användning, vid efterföljande skiften samma förhållande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

icke förekomma, eftersom skiftesdelägarna då redan erhållit lagfart å hela

sitt fastighetsinnehav. Vid vissa pågående skiften, vilka fortskridit så långt,

att den nya lagstiftningen icke kan göras tillämplig — liksom naturligtvis

även om lantmäteristyrelsens utredning icke leder till lagstiftning — kvarstå

dock berörda olägenheter.

Emellertid syns det mig innebära lika stora olägenheter, om än icke någon

försämring, för de fastighetsägare, som helt sakna lagfart, och över

huvud taget beträffande icke lagfaren fastighet, att lagfart icke kan erhållas

förrän efter det skiftet kanske sent omsider blivit slutligen fastställt. En

sådan lösning av den i motionerna i förevarande hänseende aktualiserade

frågan synes därför böra eftersträvas, att om möjligt över lag tillgodoses

intresset av snabbare lagfart.

I motionerna ges icke ens någon antydan om hur frågan bör lösas. Motionärerna,

som tagit sikte endast på ägare med delvis lagfaret fastighetsinnehav

och endast på förut lagfaren fastighet, torde väl närmast ha haft i

tankarna en eventuell möjlighet att låta förut beviljad lagfart ligga till

grund för lagfarts- och inteckningsåtgärder även efter det fastigheten ingått

i sammanläggning. Så lär ha skett i något fall inom Nedansiljans domsaga.

Detta hjälper emellertid icke fastighetsägare, som helt sakna lagfart, eller

beträffande fastighet, som ej är lagfaren.

För den vidare lösning, som här eftersträvas, lär någon annan utväg icke

erbjuda sig, än att möjlighet öppnas för var och en som icke har full lagfart,

att så snart ske kan efter sammanläggningen, och sålunda utan väntan på

skiftets slutliga fastställande, erhålla lagfart å den genom sammanläggningen

bildade fastigheten. En sådan anordning lär icke vara omöjlig att genomföra,

och med lämplig samordning i tiden av äganderättskungörelse och

sammanläggning torde därigenom ha vunnits en nöjaktig lösning av den

föreliggande frågan. Möjligen bör som villkor för bifall till ansökan om lagfart

i sådant fall stadgas, att beviljande av lagfart icke befinnes olämpligt

med hänsyn till skiftets genomförande e. dyl.

Införes den möjlighet att över lag snabbare erhålla lagfart, som här föreslagits,

torde fastighetsägare, som förut har lagfart allenast på en del av

sitt innehav, kunna finna sig i den försämringen, att han under en kortare

övergångstid icke kan fritt förfoga över fastighet, varpå han har lagfart.

Vad sålunda anförts beträffande skiften enligt datalagen synes i tillämpliga

delar även gälla beträffande förrättningar enligt 1943 års lag, dock att

någon tidsutdräkt av betydelse mellan sammanläggning och lagfart icke

torde behöva förekomma.

Beträffande den i motionerna behandlade frågan om vissa ändringar

i de för sammanläggning enligt dalalagen eller

1943 års lag uppställda villkoren anföres i remissyttrandena

bl. a. följande.

Överlantmätaren i Kopparbergs län återger motionärernas uttalanden om

följderna av en strikt lagtillämpning och uttalar därefter.

Det förefaller sannolikt att motionärerna här haft i tankarna ett par tidigare

sammanläggningsärenden, i vilka viss tveksamhet yppats rörande frågan

huruvida de i lag givna sammanläggningsvillkoren kunde anses uppfyllda.

Dessa ärenden rörde sammanläggning i samband med förrättningar

å genom sammanföring bildade skifteslag, omfattande dels endast storskif
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1961

11

tade skifteslag, dels skifteslag av vilka bland annat lieminägorna tidigare

varit föremål för laga skifte till rubbning av storskifte. Vid dessa förrättningar

har därför förekommit en kombination av laga skifte enligt dalalagen

och utredningsförrättning enligt 1943 års lag, vilket gjort att sammanläggningsproblemen

blivit komplicerade. Sammanläggningsfrågorna vid dessa

förrättningar äro emellertid slutgiltigt lösta, och någon samtidig tillämpning

av dalalagen och 1943 års lag förekommer icke vid något av de övriga

nu pågående laga skiftena. Icke heller kan något ytterligare sådant fall förväntas

uppkomma innan frågan om tillskapande av ett fristående äganderättsutredningsinstitut

avgjorts. Det anförda ger vid handen att eventuella

lättnader i gällande sammanläggningsvillkor endast skulle komma att beröra

antingen sammanläggningar i samband med pågående laga skiften enligt

dalalagen eller sammanläggningar i samband med fristående förrättningar

enligt 1943 års lag.

De pågående förrättningarna enligt 1943 års lag (kurs. här) avse uteslutande

skifteslag vilkas samtliga ägor ingått i tidigare laga skiften. Det ligger

i sakens natur — och erfarenheten har också givit vid handen — att vid förrättningar

och sammanläggningar av ifrågavarande art det i 3 § sammanläggningslagen

uppställda registreringsvillkoret icke utgör hinder mot sammanläggningarnas

genomförande. Bestämmelserna i 6 § sammanläggningslagen

äro uppenbarligen helt utan intresse i förevarande sammanhang. Vad

slutligen villkoret i 7 § sammanläggningslagen beträffar bör detta uppenbarligen

kvarstå, eftersom det näppeligen kan andragas något hållbart skäl

för att genom sammanläggning åstadkomma en ur jordpolitiska synpunkter

olämplig förändring i fastighetsindelningen. Det torde för övrigt vid dessa

förrättningar knappast kunna uppletas något fall där den enskilde jordägarens

önskemål om en långtgående sammanläggning kommer i konflikt med

de jordpolitiska villkoren i sistnämnda lagrum.

Om alltså beträffande sammanläggningar enligt 1943 års lag eftergift

ifråga om de i sammanläggningslagens 3, 6 och 7 §§ stadgade villkoren icke

är vare sig nödvändig eller ens önskvärd är däremot en dylik eftergift uppenbarligen

erforderlig då det gäller sammanläggningar i samband med

laga skifte enligt dalalagen (kurs. här). Att sammanläggning enligt sistnämnda

lag må äga rum utan hinder av att i 6 och 7 §§ sammanläggningslagen

stadgade förutsättningar äro för handen följer av särskild bestämmelse

i lagens 8 §. Dalalagen innehåller däremot icke någon motsvarande eftergift

beträffande det i 3 § sammanläggningslagen uppställda registreringsvillkoret

sådant detta utformats genom 1947 års ändringar i sistnämnda lag. Generellt

är i sammanläggningslagen detta villkor eftergivet endast beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning avstyckas från fastighet, som

är upptagen i jordregistret, samt för andel i sådan fastighet såframt denna

ingår i laga skifte och sammanläggningen äger rum under skiftet. Vid en lagtillämpning

efter ordalydelsen skulle det alltså icke vara möjligt att i sammanläggning

under laga skifte medtaga icke lagligen utbrutna arealfång.

Före 1947 års ändringar i sammanläggningslagen hade 3 § — efter lagändring

1940 -— följande lydelse.

»Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna Ing innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gälle dock ej beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats

från fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller ifråga om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr ''26 dr 1661

fastighet, som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och som under

skiftet göres till föremål för sammanläggning med annan fastighet.»

I samband med 1940 års lagändring klargjorde föredragande departementschefen

— propositionen 1940: 90 s. 14 — att i sammanläggningslagen

med uttrycket »fastighetsdel» avsåges del av fastighet som avstyckades under

villkor om sammanläggning medan termen »fastighet» avsåge ej blott

registerfastighet utan även kvotdel av en sådan. I nu ifrågavarande hänseende

innebar 1947 års lagändring alltså ingenting annat än att i lagtexten

direkt utsädes vad som redan efter det åberopade departementschefsuttalandet

av 1940 stod klart nämligen att eftergift ifråga om registreringsvillkoret

vid sammanläggning under laga skifte gäller andel i fastighet, upptagen

i jordregistret. Det synes därför svårligen kunna göras gällande att 1947

års lagändring medfört någon reell förändring av sammanläggningslagens

registreringsvillkor; att någon sådan förändring icke åsyftades är uppenbart.

Emellertid framgår av propositionen rörande 1943 års lag — 1943: 152

s. 31, 32 —att föredragande departementschefen då ansåg det för sammanläggning

uppställda kravet på utbrytning och registrering vara eftergivet

inom område som underginge laga skifte enligt datalagen. Giltigheten av

detta uttalande om registreringseftergiften vid laga skiften enligt dalalagen

bör mot bakgrunden av departementschefens år 1940 givna tolkning av registreringsvillkoret

i 3 § sammanläggningslagen icke rimligen anses upphävd

genom 1947 års ändringar i samma lag. — Något fall där sammanläggning

i samband med laga skifte enligt dalalagen vägrats på grund av att registreringsvillkoret

icke varit uppfyllt är mig icke bekant.

I och för sig är givetvis intet att erinra mot ett uttryckligt upphävande av

registreringsvillkoret beträffande sammanläggningar enligt dalalagen genom

ändring av lagens 8 §. Det kan emellertid med hänsyn till vad förut här

anförts ifrågasättas om en dylik reform — som skulle få betydelse endast

för de nu pågående laga skiften beträffande vilka sammanläggningsbeslut

ännu icke föreligger — är av behovet påkallad.

Lantmäteristyrelsen yttrar i denna del följande.

Enligt författningstexten i 7 och 8 §§ datalagen och 4 § vänjanlagen1 skall

registreringsvillkoret i 3 § sammanläggningslagen, sådant det utformats genom

1947 års ändring, gälla även vid sammanläggning i samband med laga

skifte enligt dalalagen och förrättning enligt vänjanlagen. Samtidigt är det

av flera skäl uppenbart som motionärerna mena, att man vid vidtagandet

av 1947 års lagändringar icke avsåg att villkoret skulle tillämpas vid sammanläggning

i nyssnämnda fall. Det synes alltså icke råda överensstämmelse

mellan lagtext och lagstiftarens intentioner. Som överlantmätaren framhållit

har det i praxis ansetts att något hinder för sammanläggning i nu förevarande

fall icke föreligger. Vederbörande ägodelningsrätt torde — liksom

överlantmätaren — ha ansett att skäl finnes för en sådan friare lagtolkning

såvitt angår särlagstiftningen för Kopparbergs län med dess rätt invecklade

uppbyggnad som supplerande bestämmelser till rikslagstiftningen. Ett visst

stöd för en sådan lagtolkning utgör även rättsfallet NJA 1952 sid. 497.

Denna av motionärerna väckta fråga har praktiskt stor betydelse enär vid

en tolkning efter ordalydelsen från sammanläggning skulle uteslutas icke

endast arealfången utan vid laga skifte jämväl de i vissa bygder vanliga,

l Här kallad 1943 års lag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 är 1001

13

s. k. heterogena andelsinnehaven d. v. s. innehav av andel endast i ett av de

till viss fastighet hörande skiftena eller av olika stora andelar i skilda sådana

skiften.

Det är angeläget att registreringsvillkoret i 3 § sainmanläggningslagen

icke i fortsättningen blir ett sådant hinder som anges i motionerna. Om det

bedömes som sannolikt att så kommer att bli fallet och om det i sådant fall

icke anses tillräckligt med ett uttalande av riksdagen att hittills tillämpad

praxis även i fortsättningen bör godtagas —• en lösning som icke synes

otänkbar med hänsyn till att det här rör sig om en bestämmelse, som endast

har karaktär av en ordningsföreskrift till domstolar och andra myndigheter

— får lantmäteristyrelsen föreslå att även denna av motionärerna väckta

fråga överlämnas till fastighetsbildningskommittén att beaktas i dess fortsatta

arbete.

I fråga om eftergift beträffande de i 6 och 7 §§ sainmanläggningslagen

stadgade villkoren för sammanläggning instämmer lantmäteristyrelsen i

överlantmätarens yttrande.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga finner motionärernas anmärkningar

mot sammanläggningsvillkoren i hög grad berättigade och anser det

uppenbart att jämväl registreringskravet bör helt eftergivas i dalalagen

ävensom att föreskrifterna i 3, 6 och 7 §§ sammanläggningslagen eftergives

i 1943 års lag, åtminstone såvitt angår sammanläggning av fastigheter som

ej tidigare varit föremål för laga skifte.

Även beträffande denna fråga uttalas, att förslaget om eu fristående äganderättsutredning

synes innefatta en lösning.

Häradshövdingen i Ovansiljans domsaga uttalar.

Det synes ligga i sakens natur, att registreringskravet stundom icke kan

upprätthållas och icke heller har upprätthållits vid vissa förrättningar som

här avses. Visst stöd för kravets åsidosättande lär kunna utletas ur förarbetena

till någon lagändring inom förevarande område. Hur därmed än förhåller

sig, finner jag den omständigheten, att möjlighet till eftergift icke

finnes uttryckligen stadgad, icke behöva ge anledning till bekymmer.

Beträffande lämplighetskravet finnes eftergift stadgad vid sammanläggning

enligt dalalagen, eftersom detta krav här tillgodoses på annat sätt. Vid

sammanläggningar enligt 1943 års lag, i den mån sådana ännu förekomma

och lagen förblir i kraft, finner jag anledning till eftergift i detta hänseende

icke föreligga.

Sammanfattningsvis uttalar överlantmätaren i Kopparbergs län följande.

Erfarenheten visar att sammanläggningsbeslut under laga skifte enligt dalalagen

hittills endast i något enstaka undantagsfall medfört olägenheter och

att dessa kunnat undanröjas. Av Svea hovrätts beslut den 18 juni 1959 får

anses framgå att sammanläggning icke leder till sådana konsekvenser ur

inteckningssynpunkt som motionärerna befara. I fortsättningen eventuellt

uppkommande problem i samband med sammanläggningar av här ifrågavarande

slag torde kunna lösas genom lämpligt utformade övergångsbestämmelser

i den föreslagna lagen om äganderättsutredning och lagfart.

I hittillsvarande praxis har allmänna sammanläggningslagens registre
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1961

ringsvillkor ansetts vara eftergivet vid sammanläggningar under laga skifte

enligt datalagen, och riktighet av denna praxis har bestyrkts genom 1943 års

departementschefsuttalande. Mot bakgrunden härav och eftersom 1947 års

ändringar i sammanläggningslagen icke medfört någon förändring av registreringsvillkoret

i 3 § samma lag sådant detta definierats genom departementschefsuttalandet

vid 1940 års lagändring kan behovet av en uttrycklig

eftergift beträffande registreringsvillkoret vid sammanläggningar enligt dalalagen

starkt ifrågasättas.

Inga sakliga skäl synas föreligga att eftergiva gällande sammanläggningsvillkor

vid sammanläggningar enligt 1943 års lag.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga lämnar följande uppgifter om

skiftesverksamheten inom domsagan.

---laga skifte pågår inom Ore och Siljansnäs socknar. Laga skiftet

å Sunnanheds, Sörboda och Norrboda sammanförda skifteslag i Ore socken

har framskridit så långt att beslut om sammanläggning meddelats 1956.

Beträffande detta laga skifte har även de i motionerna påtalade missförhållandena

gjort sig i hög grad påminta.

Ansökan om sammanläggning under laga skiftet å Näsets by i Ore socken

beräknas inkomma till ägodelningsdomaren innevarande månad.1 Jämväl

sammanläggningsansökan å laga skiftet i Siljansnäs socken kan förväntas

inkomma under den närmaste framtiden.

Avslutningsvis anföres att de i motionerna påtalade olägenheterna är av

beskaffenhet att böra skyndsamt undanröjas genom ändring i den för Kopparbergs

län gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens område men att

frågan bör upptagas i samband med prövningen av lantmäteristyrelsens

förenämnda utredning, varvid de riktlinjer som där angivits synes i princip

värda beaktande.

Utskottet

I motionerna har uppmärksammats två olika frågor, nämligen dels vissa

olägenheter som kan följa av beslut om sammanläggning under laga skifte

enligt datalagen och dels innebörden av gällande villkor för sammanläggningar

enligt denna lag eller 1943 års lag.

Motionärernas påpekanden att sammanläggningar i vissa fall kan vålla

lagfarts- eller inteckningshinder, försäljningssvårigheter och andra olägenheter

har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Det har dock framhållits,

att om ett visst domstolsavgörande — ett av hovrätt meddelat beslut i

inteckningsärende — får prejudicerande verkan olägenheterna kan anses

i viss mån eliminerade. Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga har också

uppgivit, att beslutet i fråga blivit vägledande för den praxis som utbildat

sig i denna domsaga.

Att olägenheter av angivet slag kan uppstå synes närmast bero på den

l Mars 1961

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1961

15

långa tid som vanligen förflyter mellan sammanläggningsbeslutet och skiftets

avslutande. Det måste anses angeläget att undanröja dessa olägenheter

och att detta kan ske så snart som möjligt.

Med anledning av ett remissyttrande vill utskottet uttala, att det givetvis

är önskvärt att samtliga delägare i laga skiftet snarast möjligt får sin

lagfartsfråga ordnad men att detta icke kan få hindra strävandena att åtminstone

bibehålla verkan av de lagfarter som finnes.

Samtliga remissinstanser har erinrat om det arbete som för närvarande

pågår med utarbetande av en särskild lag om äganderättsutredning och

lagfart inom Kopparbergs län. Denna lag är enligt förslaget avsedd att ersätta

dalalagens bestämmelser om äganderättsutredning, 1943 års lag och

särskilda lagfartslagen. Innan något resultat av det pågående arbetet förelagts

riksdagen saknar utskottet säkra utgångspunkter för en bedömning

av frågan i vad mån denna nya lagstiftning kan påverka den nu avhandlade

frågan. Det kan dock med säkerhet antagas, att den nya lagstiftningen

ej kommer att automatiskt gälla även nu pågående laga skiften enligt dalalagen,

och även om möjlighet beredes skiftesdelägarna att genom särskilda

beslut övergå till förrättning enligt den nya lagen, måste det anses uteslutet

att så kommer att ske beträffande laga skiften, vilka är så långt framskridna

att sammanläggning redan skett eller inom kort kommer att ske.

Även om en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda

förslaget skulle genomföras kvarstår därför behovet av ändringar

i den nu gällande lagstiftningen.

Utskottet är icke berett att anvisa någon lösning som undanröjer de påtalade

olägenheterna. Frågan bör först bli föremål för vissa överväganden.

Därvid bör även den utväg som anvisats i det av vissa remissinstanser

nämnda domstolsavgörandet beaktas och närmare övervägas. Även andra

lösningar torde dock stå till buds. Ehuru det nyss berörda lagstiftningsarbetet

ej kan förväntas komma att göra de av motionärerna påkallade lagändringarna

överflödiga, är det dock uppenbart att behovet av sådana lagändringar

kan påverkas av innehållet i den nya lagstiftningen. Det synes

ej heller uteslutet att, såsom överlantmätaren uttalat, lämpliga övergångsbestämmelser

till den eventuella nya lagstiftningen kan åtminstone delvis

lösa de problem varom här är fråga. Erforderlig utredning för ett bedömande

av den nu föreliggande frågan bör därför enligt utskottets mening

ske i samband med det fortsatta arbetet på den föreslagna lagstiftningen

och om riksdagen förelägges ett förslag till lag om äganderättsutredning

och lagfart bör resultatet av utredningen framläggas i samband därmed.

Härigenom tillgodoses även önskemålet om en snar behandling av frågan.

En sådan behandling av ärendet synes icke behöva utesluta, att — åtminstone

i den mån principiella frågor av större betydelse uppkommer — fastighetsbildningskommittén

beredes tillfälle att följa ärendets behandling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 7.96/

Den andra i motionerna upptagna frågan är delvis av helt annan karaktär.

Såvitt gäller dalalagen synes nämligen både motionärerna och samtliga

remissinstanser vara eniga om att det i 3 § sammanläggningslagen uppställda

registreringskravet såsom villkor för sammanläggning ej bör gälla.

Delade meningar föreligger endast i frågan huruvida detta kan anses framgå

av lagtexten och lagens förarbeten eller om en ändring i datalagen är

nödvändig. Både överlantmätaren och lantmäteristyrelsen synes medge att

lagtexten ej tydligt anger att registreringskravet är eftergivet i detta fall.

Samtidigt hävdas dock att förarbetena till olika lagar klart ger vid handen

att lagstiftaren avsett att efterge detta krav. överlantmätaren ifrågasätter

därför behovet av ett förtydligande i lagtexten. Till stöd härför åberopas

jämväl hittillsvarande domstolspraxis. Lantmäteristyrelsen anser, att den

väckta frågan har stor praktisk betydelse och finner det angeläget att

tveksamhet om lagens rätta innebörd icke får hindra sammanläggningar

på det sätt motionärerna uttryckt farhågor för.

Det anförda synes utvisa att sammanläggningslagen, ehuru densamma

beträffande riket i övrigt ostridigt skall tolkas enligt ordalagen, beträffande

dalalagens tillämplighetsområde — utan att särskilt stadgande influtit i

datalagen — anses böra tolkas på annat sätt. Den rådande enigheten om

att lagtexten ej utgör ett klart uttryck för vad som allmänt anses böra

gälla utgör enligt utskottets mening tillräcklig anledning att närmare utreda

och överväga behovet av en lagändring. Huruvida detta såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit, bör ske inom fastighetsbildningskominittén eller

i annan ordning torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma. Även

beträffande denna fråga gäller dock att densamma bör lösas snart.

Motionärernas mening om behovet av undantag från registreringskravet

även beträffande sammanläggningar enligt 1943 års lag samt om eftergift

i detta fall även beträffande de i 6 och 7 § § sammanläggningslagen stadgade

villkoren har vid remissbehandlingen vunnit anslutning endast hos

häradshövdingen i Nedansiljans domsaga, som funnit uppenbart, att eftergift

bär gälla i den utsträckning motionärerna hävdar, överlantmätaren,

vars mening lantmäteristyrelsen förklarat sig dela, har icke funnit några

sakliga skäl föreligga att efterge gällande sammanläggningsvitlkor vid

sammanläggningar enligt 1943 års lag. Meningarna är alltså i hög grad

delade.

Beträffande eftergift i avseende å de i & och 7 § § sammanläggningslagen

uppställda villkoren synes övervägande skäl tala för den mening

lantmäteristyrelsen och överlantmätaren intagit. I fråga om registreringskravets

upprätthållande vid sammanläggningar enligt 1943 års lag är lagstiftarens

avsikter uppenbara. Det har klart uttalats att kravet i dessa fall

bör upprätthållas i full utsträckning. Praxis synes dock —- enligt vad utskottet

inhämtat — utvisa, att visst behov föreligger att kunna efterge

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1961

17

registreringskravet åtminstone i den utsträckning som gäller vid laga

skifte enligt jorddelningslagen. Huruvida behovet motiverar en lagändring

synes lämpligen kunna övervägas i samband med de överväganden utskottet

— enligt vad nyss uttalats — ansett böra äga rum beträffande registreringskravets

tillämpning vid sammanläggningar enligt dalalagen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

Ivungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i anledning av

motionerna 1:514 och 11:606.

Stockholm den 18 maj 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson, George Carlsson,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson, Åke Larsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Andersson i

Ryggestad, Persson i Tandö, Hamrin i Kalmar, Mattsson, Tobé* och

Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angaende ändrcCd lydelse av 2 § 17 :o) lagen den 26 maj 1909 a1 i texten