Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

1961-02-22 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1961:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 december 1960 dagtecknad proposition, nr 13 år 1961,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3, 9, 12, 14, 20, 31 och 36 §§, 6 kap. 26 §,

7 kap. 5 och 39 §§, 11 kap. 106 § samt 13 kap. 8 och 11 §§ vattenlagen den

28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ej må

Skulle byggande i vatten hava till

följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller

att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle,

måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas, eller att

odlad jord till en efter ortsförhållandena

betydande omfattning sättes

under vatten eller eljest väsentligt

skadas, eller att fiskerinäring av

större betydenhet lider väsentligt förfång,

må byggnaden, ändå att nyttan

uppgår till värde, som ovan sagts, ic
-

9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till

följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller

att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle,

måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas, eller att odlad jord

till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning sättes under vatten

eller eljest väsentligt skadas, eller att

fiskeri- eller annan näring av större

betydenhet lider väsentligt förfång,

eller att befolkningen eljest får sina

levnadsförhållanden väsentligt för
-

2 KAP.

3 §.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 14 och 20 §§ SFS 1952: 235, beträffande 6 kap. 26 §

1954:124, beträffande 7 kap. 5 och 39 §§ 1920:459, beträffande 11 kap. 106 § 1960: 304 samt

beträffande 13 kap. 8 och 11 §§ 1956: 581.

t Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

ke ske. Lag samma vare, där genom

byggande i vatten skulle förorsakas

sådan bestående ändring av naturförhållandena,

varigenom väsentligt

minskad trevnad för närboende eller

betydande förlust för landets djureller

växtvärld är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av

synnerlig betydelse för näringslivet

eller för orten eller eljest från allmän

synpunkt, må Konungen, ändå

att hinder mot byggnaden skulle möta

av vad i första och andra styckena

sägs, efter hemställan av vattendomstolen

på sätt i 20 § 2 mom.

stadgas, lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande-------

(Föreslagen lydelse)

sämrade, må byggnaden, ändå att

nyttan uppgår till värde, som ovan

sagts, icke ske. Lag samma vare,

där genom byggande i vatten skulle

förorsakas sådan bestående ändring

av naturförhållandena, varigenom väsentligt

minskad trevnad för närboende

eller betydande förlust från

naturskyddssynpunkt är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av

synnerlig betydelse för näringslivet

eller för orten eller eljest från allmän

synpunkt, må Konungen, ändå att

hinder mot byggnaden skulle möta

av vad i första och andra styckena

sägs, efter hemställan av vattendomstolen

på sätt i 20 § 3 mom. stadgas,

lämna medgivande till byggnaden.

--------finnes stadgat.

Kronan, kommun eller hushållningssällskap

äge rätt att i eller invid

vattendrag, där till följd av naturförhållandena

eller uppförd byggnad

fiskens upp- och nedgång hindras,

för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest vidtaga

anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det vatten,

som för ändamålet erfordras. Beträffande

företag, som nu nämnts, gällc

vad angående byggande i vatten i denna

lag finnes föreskrivet; dock utgöre

bestämmelserna i 3 § första stycket

icke hinder för sådant företag, där ej

genom detsamma synnerligt men tillskyndas

den, som äger råda över

vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om utvidgande

eller förbättrande av befintlig

Kronan, kommun eller hushållningssällskap

äge rätt att i eller invid

vattendrag, där till följd av naturförhållandena

eller uppförd byggnad

fiskens upp- och nedgång hindras,

för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest vidtaga

anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det vatten,

som för ändamålet erfordras. Vad nu

sagts skall jämväl gälla i fråga om

utvidgande eller förbättrande av befintlig

fiskväg eller annan anordning

till fiskets befrämjande.

Kronan eller kommun äge ock rätt

att i eller invid vattenområde vidtaga

åtgärd som är önskvärd från naturskydds-

eller hälsosynpunkt samt taga

i anspråk för sådant ändamål erforderligt

vatten.

Beträffande företag, som avses i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

fiskväg eller annan anordning till fiskets

befrämjande.

(Föreslagen lydelse)

första eller andra stycket, skola tilllämpas

bestämmelserna i denna lag

angående byggande i vatten; dock

gälle i stället för vad i 3 § första stycket

stadgas om hinder mot byggande,

att företaget ej må utföras, om det

medför skada eller olägenhet, som

står i missförhållande till nyttan.

12

Ej må-----------

Är naturminnesmärke ej i laga

ordning fridlyst, böra likväl till bevarande

därav vid byggande i vatten

vidtagas sådana anordningar, som

utan att för företaget medföra kostnader

av betydenhet må anses för ändamålet

lämpliga.

14

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande

av vatten, att å annan tillhörig

fastighet lägges damm, vall eller

väg eller ledning för vattnet eller

ock verkställes grävning, sprängning

eller annan åtgärd till strömbäddens

reglerande eller till förebyggande eller

minskande av skada, vare fastighetens

ägare pliktig att tåla sådant

intrång mot ersättning, som i 9 kap.

skils. Samma lag vare, där det för

utförande av byggnad för vattnets

tillgodogörande och därmed förenade

anläggningar eller eljest av åtgärd,

som ovan nämnts, prövas nödigt,

att annans mark tillfälligt tages

i anspråk för arbetarbostäder eller

andra byggnader, väg, upplagsplats,

§•

----—. — _ —- — mån förnärmas.

Är område eller naturföremål av

betydelse för kännedomen om landets

natur eller genom sin skönhet, egenart

eller eljest av märklig beskaffenhet,

böra, ändå att det ej blivit i laga

ordning fridlyst såsom naturminne,

till bevarande därav vid byggande i

vatten vidtagas sådana anordningar,

som utan att för företaget medföra

oskälig kostnad må anses för ändamålet

lämpliga.

§•

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande

av vatten eller för åtgärd

som avses i 9 §, att å annan tillhörig

fastighet lägges damm, vall eller väg

eller ledning för vattnet eller ock

verkställes grävning, sprängning eller

annan åtgärd till strömbäddens

reglerande eller till förebyggande eller

minskande av skada, vare fastighetens

ägare pliktig att tåla sådant intrång

mot ersättning, som i 9 kap.

skils. Samma lag vare, där det för utförande

av byggnad för vattnets tillgodogörande

och därmed förenade

anläggningar eller eljest av åtgärd,

som ovan nämnts, prövas nödigt, att

annans mark tillfälligt tages i anspråk

för arbetarbostäder eller andra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt byggnader, väg, upplagsplats, arbetsätt

över annans mark framdraga led- maskiner eller dylikt. Om rätt att

ning för vatten till husbehovsför- över annans mark framdraga ledbrukning

gälle vad särskilt är stad- ning för vatten till husbehovsför
-

gat. brukning gälle vad särskilt är stad
gat.

Där vid — —-----------motsvarande tillämpning.

Erfordras till-------------finnes föreskrivet.

20

1 mom. Ej må-------

Äro i----------

Tarvas till —-------

Där någon---------

2 mom. Finner vattendomstolen

vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad

byggnad, mot vilken hinder

skulle möta av bestämmelserna i 3 §

första och andra styckena, med hänsyn

till stadgandet i tredje stycket i

samma § ändock böra tillåtas, skall

frågan därom av domstolen hemställas

Konungens avgörande.

§•

— —---byggnaden förnärmas.

--------vattnets lopp.

----------av arbetet.

-------- sådan prövning.

2 mom. När enligt 1 mom. byggande

i vatten ej må ske utan föregången

prövning, varigenom medgivande

till arbetet erhållits, må dessförinnan

ej heller annat arbete av

större omfattning påbörjas å anläggningen.

3 mom. Finner vattendomstolen

vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad

byggnad, mot vilken hinder

skulle möta av bestämmelserna i 3 §

första och andra styckena, med hänsyn

till stadgandet i tredje stycket i

samma § ändock böra tillåtas, skall

frågan därom av domstolen hemställas

Konungens avgörande.

31 §.

Ägare av byggnad i vatten må, vare

sig särskilda regler för vattenhushållningen

vid byggnaden blivit meddelade

eller icke, hos vattendomstolen

söka fastställande av ändrade eller

nya bestämmelser i ämnet. Enahanda

rätt tillkomme ock annan än byggnadens

ägare för bättre utnyttjande

av vattenkraften i honom tillhörigt

strömfall. Ärende, som nu nämnts,

Ägare av byggnad i vatten må, vare

sig särskilda regler för vattenhushållningen

vid byggnaden blivit meddelade

eller icke, hos vattendomstolen

söka fastställande av ändrade eller

nya bestämmelser i ämnet. Enahanda

rätt tillkomme ock annan än

byggnadens ägare för bättre utnyttjande

av vattenkraften i honom tillhörigt

strömfall samt kronan, kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

prövas i enlighet med de för byggande

i vatten stadgade grunder, och gälle

om verkan av vattendomstolens

beslut i tillämpliga delar vad ovan

finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande

mun eller hushållningssällskap för

ändamål, som omförmäles i 9 §. Ärende,

som nu nämnts, prövas i enlighet

med de för byggande i vatten

stadgade grunder, och gälle om verkan

av vattendomstolens beslut i tilllämpliga

delar vad ovan finnes sagt

beträffande beslut i byggnadsmål.

------förebygga skadan.

36 §.

Rensning, som--—----

Jord eller annat, som vid rensning

upptages, må, om ej avsevärda olägenheter

vållas därav, uppläggas på

närmaste strand eller föras till lämpligt

ställe i närheten. Lider markens

ägare men av upplaget, njute ersättning,

som i 9 kap. sägs.

----motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning

upptages, må, om det är påkallat och

ej avsevärda olägenheter vållas därav,

uppläggas på närmaste strand eller

föras till lämpligt ställe i närheten;

dock skall markens ägare förut

därom underrättas. Till skydd för

allmänna eller enskilda intressen skola

vidtagas erforderliga åtgärder, som

ej föranleda oskälig kostnad. För skada

och intrång, som likväl uppkommer,

skall ersättning givas efter vad

i 9 kap. sägs.

6 KAP.

26

Rensning, som-------

Jord eller annat, som vid rensningen

upptages, må, om ej avsevärda olägenheter

vållas därav, uppläggas på

närmaste strand eller föras till lämpligt

ställe i närheten; dock skall markens

ägare genast därom underrättas.

Lider han men av upplaget, njute

ersättning därför, efter ty i lagen om

flottning i allmän flottlcd stadgas

med avseende å ersättning för flottningsskada.

§•

----motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen

upptages, må, om det är påkallat

och ej avsevärda olägenheter vållas

därav, uppläggas på närmaste strand

eller föras till lämpligt ställe i närheten;

dock skall markens ägare förut

därom underrättas. Till skydd för

allmänna eller enskilda intressen

skola vidtagas erforderliga åtgärder,

som ej föranleda oskälig kostnad.

För skada och intrång, som likväl

uppkommer, skall ersättning givas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

efter ty i lagen om flottning i allmän

flottled stadgas med avseende å ersättning

för flottningsskada.

7 KAP

5

Jord, som uppkastas ur dike, må

läggas vid sidan av diket eller föras

till lämpligt ställe i närheten; dock

må jorden ej läggas så, att vattnets

avrinnande hindras eller fara uppstår

för ras. Vill markens ägare göra sig

dikesjorden till godo, äge rätt därtill;

vill han det ej, vare den dikande berättigad

att bortföra jorden. Lider

markens ägare men av upplaget, njute

ersättning, som i 9 kap. sägs.

39

Skulle åtgärd, som i 37 § sägs, hava

till följd, att större fabrik eller annan

anläggning, varav många hava

uppehälle, måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas eller att fiskerinäring

av större betydenhet lider

väsentligt förfång, må åtgärden, ändå

att nyttan uppgår till värde, som

i 38 § omförmäles, icke ske. Lag samma

vare, där genom dylik åtgärd

skulle förorsakas sådan bestående

ändring av naturförhållandena, varigenom

väsentligt minskad trevnad

för närboende eller betydande förlust

för landets djur- eller växtvärld är

att befara.

Prövas företaget

§•

Jord, som uppkastas ur dike, må

läggas vid sidan av diket eller föras

till lämpligt ställe i närheten; dock

må jorden ej läggas så, att vattnets

avrinnande hindras eller fara uppstår

för ras eller eljest avsevärd olägenhet

uppkommer. Markens ägare

skall i förväg underrättas. Vill denne

göra sig dikesjorden till godo, äge rätt

därtill; vill han det ej, vare den dikande

berättigad att bortföra jorden.

För skada och intrång av upplaget

skall ersättning givas efter vad i 9

kap. sägs.

§-

Skulle åtgärd, som i 37 § sägs, hava

till följd, att större fabrik eller annan

anläggning, varav många hava

uppehälle, måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas eller att fiskeri-

eller annan näring av större betydenhet

lider väsentligt förfång eller

att befolkningen eljest får sina

levnadsförhållanden väsentligt försämrade,

må åtgärden, ändå att nyttan

uppgår till värde, som i 38 § omförmäles,

icke ske. Lag samma vare,

där genom dylik åtgärd skulle förorsakas

sådan bestående ändring av

naturförhållandena, varigenom väsentligt

minskad trevnad för närboende

eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt

är att befara.

---------till företaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i---

Vattenöverdomstolen må

Då på------

Med avseende----

11 KAP.

106 §.

-------behandling därstädes.

--—--motsvarande tillämpning.

----------fullföljt talan.

— —----—--av statsverket.

I mål som avses i 17 § 1—11 skall,

med tillämpning i övrigt av 18 kap.

rättegångsbalken, gälla att sökanden,

där ej annat föranledes av 18 kap. 6

och 8 §§ samma balk, städse själv

skall vidkännas sina kostnader i vattenöverdomstolen,

så ock kostnad

som åsamkas motpart genom att sökanden

fullföljt talan.

13 KAP.

8 §.

Bygger någon i vatten eller anlägger

någon vattentäkt utan föregången

prövning i laga ordning, varigenom

medgivande till arbetet erhållits,

och finnas förhållandena uppenbarligen

vara sådana, att dylik prövning

skolat enligt stadgande i denna lag

föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets

fortsättande, intill dess sådan

prövning ägt rum, så ock, när skäl

därtill äro, förordna om handräckning

till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande

Vad ovan --

I fråga ---

Om någon, utan föregången prövning

i laga ordning, varigenom medgivande

till företaget erhållits, bygger

i vatten eller mot stadgandet i 2

kap. 20 § 2 mom. utför arbete, som

där avses, eller anlägger vattentäkt,

och förhållandena finnas uppenbarligen

vara sådana, att dylik prövning

skolat enligt stadgande i denna

lag föregå, äge överexekutor förbjuda

arbetets fortsättande, intill

dess sådan prövning ägt rum, så ock,

när skäl därtill äro, förordna om

handräckning till rättelse i vad olagligen

skett.

rätt kränkes.

därvid meddelats.

--avsedda fall.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 Den, som mot bestämmelserna i 2

kap. 20 § första eller andra stycket kap. 20 § 7 mom. första eller andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen

lämnat medgivande

eller mot

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 §

tredje stycket underlåter att söka

vattendomstolens godkännande av

verkställd ändring å byggnad i vatten
-

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 §

Till samma----------

(Föreslagen lydelse)

stycket bygger i vatten utan därtill

av vattendomstolen lämnat medgivande
stadgad

ordning

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 §

1 mom. tredje stycket underlåter att

söka vattendomstolens godkännande

av verkställd ändring å byggnad i

vatten

eller mot bestämmelsen i 2 kap.

20 § 2 mom. utför arbete, som där avses,

innan medgivande till företaget

lämnats

---------sex månader.

—-------fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1961.

Lagen äger ej tillämpning beträffande

mål eller ärende, som av första

domstol eller av synemän eller skiljemän

avgjorts före ikraftträdandet.

Har arbete, som enligt 2 kap. 20 §

2 mom. nya lagen icke är tillåtet, påbörjats

före ikraftträdandet, må arbetet,

ändå att prövning av vattendomstol

ej ägt rum, fortsättas i den

omfattning som medgives av länsstyrelsen.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 283 av herrar

Andersson, Axel Emanuel, och Gustafsson, Nils-Eric, ävensom nr 541

av herr Gezelius samt i andra kammaren nr 253 av herrar Nilsson i Tvärålund

och Gustavsson i Alvesta, nr 640 av herr Hedin, nr 641 av herr Wachtmeister

ävensom nr 642 av herr Lindström.

I motionerna I: 283 och II: 253, som är likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte besluta att den ill kap. 65 § vattenlagen angivna regeln måtte

bli tillämplig även i mål enligt 5 och 6 kap. vattenlagen, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagändring.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

9

I motionerna 1: 541 och 11: 640, som är likalydande, hemställes »i första

hand att Riksdagen ville i anslutning till handläggning av Kungl. Maj :ts

proposition nr 13/1961 även till prövning upptaga fråga om översyn av bestämmelserna

i 10 kap. 42 §, 11 kap. 35 § och 65 § första stycket samt KK

1 nov. 1946 och 24 april 1953 så att dessa bringas i överensstämmelse med

de i motionen framförda förslagen, i andra hand, att Riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning av hela problemet

med den kostnadsfria rådgivningen i vattenmål».

I motionen 11: 641 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

ville begära »att efter särskild prövning Kungl. Maj :t ger besked om ett antal

objekt, som verkligen undantagas från vattenkraftutbyggnad, bl. a. för

att icke de förhandlingsresultat, som nåtts eller kan nås, skall gå till spillo;

varje ändring i detta avseende måste underställas riksdagens prövning, att

vid utbyggnaderna inom ett nederbördsområde hänsyn tages till de sammanlagda

olägenheterna av samtliga projekt, och att i lagtexten intages bestämmelse

härom liksom om länsstyrelsernas roll i den översiktliga planeringen

av vattendragen, att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om

en speciell naturskyddsavgift, som pålägges vattenkraftintressenterna».

I motionen II: 642 hemställes, att riksdagen måtte besluta att i fråga om

rättegångskostnaderna i vattenmål i överrätterna samma regler skall gälla

som i fråga om expropriationsmål.

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll

Med skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 5 maj 1955 har

Svenska naturskyddsföreningen överlämnat en promemoria med förslag till

vissa ändringar i vattenlagen. Förslaget, som har utarbetats av föreningen

i samråd med ett flertal av naturskyddet intresserade ämbetsverk och organisationer,

avser i huvudsak att främja en översiktlig planering och allsidig

bedömning vid den fortsatta utbyggnaden av landets vattenkraft, så

att jämsides med de ekonomiska faktorerna även andra allmänna intressen,

bl. a. naturskyddet, vinner tillbörligt beaktande. Vid promemorian fogat

förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen är såsom bilaga fogat

till det i statsrådet förda protokollet.

För utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna

sammanhängande frågor tillkallade den 4 februari 1955 dåvarande chefen

för kommunikationsdepartementet med Kungl. Maj :ts bemyndigande särskilda

utredningsmän. Utredningen, som antog benämningen norrländska

vattenkraftutredningen, har med avgivande av ett den 25 september 1957

dagtecknat betänkande slutfört sitt uppdrag. I betänkandet har bl. a. behandlats

frågor om vattenbyggnadsföretagens tillåtlighet och om ersättning

för rättegångskostnader.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

över Svenska naturskyddsföreningens promemoria med därvid fogat

lagförslag samt över norrländska vattenkraftutredningens betänkande har

efter remiss inkommit yttranden från ett stort antal remissinstanser.

Riksdagen har i anledning av väckta motioner i skrivelse den 3 december

1959 (nr 331) anhållit om skyndsam utredning i syfte att stärka skyddet för

vissa allmänna intressen i vattenmål. Till Kungl. Maj :t har även inkommit

ett flertal framställningar i hithörande frågor från olika organisaitoner.

Ärendet har därefter varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

Lagådet har vid granskning av det inom justitiedepartementet upprättade

förslaget framfört vissa erinringar mot skilda stadganden i förslaget. Av

lagrådet förordade tillägg och jämkningar har i huvudsak beaktats i det

förslag som framlagts i propositionen.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändringar i vattenlagen syftar

främst till att vid företag enligt nämnda lag bereda ökat skydd för vissa

allmänna intressen, bl. a. naturskyddsintresset. I anslutning härtill föreslås,

att kronan och kommun skall få initiativrätt att i vattenområde tvångsvis

genomföra åtgärder, vilka är önskvärda från naturskydds- eller hälsosynpunkt.

Förslaget innebär vidare, att i vattenlagen skall införas bestämmelser med

förbud mot igångsättande av vissa större arbeten på land, innan vattendomstolen

prövat frågan om tillstånd att bygga i vatten.

Slutligen föreslås i propositionen ändrade regler i fråga om rättegångskostnaderna

i vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I. Översikt av gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser tillåter utskottet sig att hänvisa till den

i propositionen å s. 13—17 intagna redogörelsen.

II. Förslagens allmänna grunder

Svenska naturskyddsföreningens framställning och förslag. I den tidigare

omnämnda framställningen av Svenska naturskyddsföreningen framhålles,

att utbyggnaden av vattenkraften i våra vattendrag nått så långt att kravet

på en allsidig bedömning av frågan hur det skall förfaras med återstående

orörda fall och sjöar blivit utomordentligt trängande. Härtill kommer att

de ekonomiska faktorer som hittills anförts såsom motiv för den hårda exploateringen

på senare tid undergått en betydelsefull omvärdering genom

möjligheten att medelst atomkraftverk alstra energi. Även bortsett från det

alternativ som sålunda erbjudit sig är det oundgängligt att snarast taga under

övervägande vad som måste sparas för att ej vårt land skall gå en definitiv

utarmning till mötes i det hänseende som nu är i fråga. För att resul
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

11

tatet av en översiktlig allsidig bedömning skall kunna befästas torde det

vara ofrånkomligt att vattenlagen i vissa hänseenden ändras eller kompletteras

på annat sätt.

Naturskyddsföreningen framför sedan vissa allmänna synpunkter på sitt

förslag, vilka är intagna å s. 17—20 i propositionen, vartill hänvisas.

För önskvärda lagändringar redogör föreningen i följande punkter, såvitt

nu är i fråga.

1. Frågan, om vårt land skall i väsentliga hänseenden behålla sin nuvarande

karaktär eller om det skall tillåtas att landskapet mer eller mindre

i grunden omvandlas till det sämre, är en hela folkets angelägenhet. Riksdagen

måste därför få taga ställning till frågan om skydd för kvalificerade

objekt. Föreningen erinrar om att frågor om koncession för tillgodogörande

av vattenkraft i Norge prövas av stortinget och där omfattas med

det intresse som deras vikt påkallar. I enlighet med det nu sagda föreslår

föreningen, att riksdagen och Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

skall kunna gemensamt besluta att särskilda sjöar och vattendrag icke får

exploateras utan att tillstånd givits i samma ordning. Visserligen har Kungl.

Maj :t redan nu i viss utsträckning en dylik kontrollbefogenhet, men förläggning

av kontrollen till folkrepresentationen beträffande särskilda objekt

måste otvivelaktigt ge större trygghet mot att kraftexploateringen sker

utan den förhandsplanering och den moderation som på lång sikt är nödvändig.

En motsvarande kontroll bör gälla för vissa vattenavlednings- eller

invallningsföretag för torrläggningsändamål. Kungl. Maj :ts förslag vid nu

nämnda riksbedömning måste ges först efter gemensamma överläggningar

med representanter för alla de viktigaste berörda intressena.

Föreningen föreslår enligt det anförda, att i 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen

och motsvarande bestämmelse i 7 kap. 39 g samma lag skall införas

ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj :t med riksdagen må förklara,

att av hänsyn till allmänna intressen byggande i strid mot paragrafens

andra stycke får ske endast efter samtycke av riksdagen. En liknande komplettering

förslås i fråga om 4 kap. 13 §.

2. Vid bedömande av de intrång i allmänna intressen — däribland naturskyddsintresset

— som kraftexploateringen medför bör enligt föreningens

uppfattning varje särskilt företag av vattendomstolen icke bedömas för sig.

Hänsyn bör om möjligt tagas till de sammanlagda olägenheter

som redan utförda, aktuella och framtida företag kan medföra för nederbördsområdet

och angränsande bygder. Ett sådant samfällt hänsynstagande

skulle givetvis bättre kunna ske vid en lagstadgad formlig planering för

hela nederbördsområdet, men även om man nöjer sig med en jämkning av

vattenlagens bestämmelser av antydd begränsad innebörd, torde den i sin

mån tvinga till att vattenbyggnadsföretagen ställes in i ett större sammanhang

och ej längre behandlas huvudsakligen som en vattenbyggarnas exklusiva

angelägenhet. En samfälld bedömning bör ske ej blott i vattenmål

av vattendomstolen ulan även översiktligt länsvis eller för varje nederbördsområde

vid överläggningar under länsstyrelsens ledning. Resultatet härav

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

bör underställas dem som skall ha översynen över det hela. Att svårigheter

är förenade med en mera samfälld bedömning kan icke bestridas, men de

får icke stå hindrande i vägen för att den riktiga principen tränger igenom.

Beträffande förhållandet mellan olika företag inbördes måste som eljest

jämkas så att skälig hänsyn tages till olika intressenters berättigade intressen

(jfr 2 kap. 38 § vattenlagen). Även det nu sagda har i huvudsak tilllämpning

å torrläggningsföretag.

Föreningen har i anslutning till det sagda föreslagit, alt till 2 kap. 3 §

andra stycket och motsvarande bestämmelse i 7 kap. 39 § skall fogas ett

tillägg av innebörd, att vid bedömande av allmänna olägenheter hänsyn i

görlig mån skall tagas jämväl till vad andra företag inom samma eller närliggande

nederbördsområden förorsakat eller kan komma att förorsaka. Såsom

exempel på olägenheter beträffande vilka en samfälld bedömning är

påkallad nämner föreningen särskilt skada på fisket och klimatologiska

olägenheter. I fråga om fisket kan det förhålla sig så att intill ett visst stadium

utbyggnaden av vattenkraften icke medför några katastrofala verkningar

men att så småningom den effekten inträder, att vandringsfisk

över huvud ej kan produceras i vattendraget.

3. Såsom förut anmärkts förordar föreningen förprövning innan

någon investering av betydelse ägt rum i företaget.

Angående denna fråga anför föreningen.

Ett av de mera stötande utslagen av den forcerade utbyggnaden av vattenkraften

är det förut nämnda missförhållandet att stora investeringar göres

innan vattendomstolen hunnit pröva tillåtligheten av en anläggning, ofta

innan ens ansökan ingivits till domstolen. Det enda riktiga måste vara att

vattendomstolen kan objektivt pröva anläggningens tillåtlighet innan sådana

åtgärder vidtagits att prövningen på något sätt snedvrides. Hur vattendomstolen

skall kunna opåverkad bestämma det ur alla synpunkter bästa dammläget,

om kraftstationen redan är utsprängd i berget, är exempelvis svårt att

förstå. Och hur skall domstolen kunna objektivt pröva tillåtligheten av etl

regleringsmagasin, när avloppskanal redan är utförd för miljoner kronor

och jordmassorna för stora kostnader upplagda eller bortskaffade? Dylika

åtgärder kan vidtagas utan att vattenförhållandena påverkas. Ur naturskyddssynpunkt

kan det vara mer till skada än nytta att efteråt påyrka

ändring, enär en omfattande skadegörelse ju redan skett där kraftstationen

utsprängts eller avloppskanalen utförts. Vid en flyttning blir antagligen

den sammanlagda skadan väsentligt större än om man resignerar inför vad

vattenkraftindustrien redan utfört. Den nuvarande ordningen är oförsvarlig

och måste utan uppskov ersättas av effektiva regler som utesluter ett upprepande.

I det angivna syftet föreslår föreningen komplettering av stadgandet om

förprövning i 2 kap. 20 § 1 mom.

4. Kronan, kommun och hushållningssällskap har redan nu enligt 2 kap.

9 § vissa möjligheter att till fiskets främjande påkalla åtgärder i vattendragen

även utan samband med aktuella byggnadsföretag. Denna initiativrätt

för kronan och kommun föreslås bli utvidgad till en allmän

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

rätt att låta utföra åtgärder som finnes önskvärda för att befrämja djureller

växtlivet eller motverka olägenheter ur naturskydds- eller hälsosynpunkt.

En möjlighet att verkligen ge en sådan befogenhet kraft är att utvidga

de ändamål, för vilka skyldighet föreligger att få tillsläppa vatten i

vattendrag där kungsådra finnes. Den inskränkning i strömfallsägarens rätt

som kungsådran innebär torde, möjligen frånsett flottningsintresset, knappast

någonsin ha tagits i anspråk. Att utöka exemplifieringen av allmänna

intressen som bör skyddas genom kungsådran, kan vid första ögonkastet

synas stötande men torde vid närmare övervägande icke möta något avgörande

hinder om tillbörlig försiktighet iakttages. Dylika tillägg skedde genom

1918 års lagstiftning och 1 kap. 12 § omfattar redan nu alla allmänna

ändamål som ej redan omnämnts i 6 §.

I fråga om vissa sjöar har redan behov yppats av att efter torrläggning

kunna återställa dem i tidigare skick eller att eljest vidtaga vissa åtgärder

till djur- eller växtlivets fromma. Detta behov kommer naturligen att framdeles

bli ännu mer framträdande, eftersom befolkningens krav på naturupplevelser

icke kan eller bör avvisas. En sådan befogenhet för kronan eller

kommun som nyss nämnts kan användas även på det sätt som sist antytts.

Även i övrigt synes det påkallat med vissa expropriationsmöjligheter för

del allmänna naturskyddsintresset. I den allmänna expropriationslagen finnes

möjlighet att skydda naturminnen genom expropriation. Naturskyddslagen

innehåller också tvångsmöjligheter. Det är konsekvent att vattenlagen

ger möjlighet att göra de förändringar i vattenförhållandena som påkallas

ur naturskyddssynpunkt.

5. Ändringar i förtydligande syfte och smärre tillägg

till olika stadganden i vattenlagen är enligt föreningen påkallade. Ändringsförslagen

berör bl. a. den allmänna regeln i 2 kap. 2 §, uppräkningen av allmänna

intressen i 2 kap. 3 § andra stycket, bestämmelsen om skyddande

av naturminnen i 2 kap. 12 § samt vissa stadganden om upplag av rensningsmassor.

Yad först beträffar 2 kap. 2 § stadgas däri, såsom förut anmärkts, för

närvarande, att byggnad i vatten skall göras så att ändamålet må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. I förarbetena

till stadgandet har, såsom jämväl framgår av den föregående redogörelsen,

uttalats, att ordet »annan» begagnas som ett gemensamt uttryck

för alla motstående intressen, såväl enskilda som allmänna. Naturskyddsföreningen

anför, att det berörda uttalandet i förarbetena antagligen är känt

för de initierade men att det lätt kan förbises av andra. Ett förtydligande

torde därför vara önskvärt. Föreningen framhåller vidare lämpligheten av

att därvid särskilt erinra om naturskyddssynpunkten.

Föreningen anser det angeläget, att uppräkningen i 2 kap. 3 § andra stycket

av de allmänna intressen som ej utan Kungl. Maj :ts tillstånd får trädas

för när kompletteras i enlighet med nutida uppfattning om naturvård.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Sålunda föreslås bl. a. sådan ändring i bestämmelserna, att hinder mot en

åtgärd kommer alt föreligga, när betydande förlust för landskapsbilden

eller eljest ur naturskyddssynpunkt är att befara till följd av åtgärden. Rörande

detaljerna i detta förslag samt i fråga om föreningens förslag med

avseende å 2 kap. 12 § och stadgandena om upplag av rensningsmassor torde

få hänvisas till den speciella motiveringen.

I anslutning till de framförda lagändringsförslagen yttrar föreningen,

att en utveckling i angiven riktning beträffande vattenkraftföretagen måhända

kan synas komplicera verksamheten. Ett öppet och förtroendefullt

samarbete på planeringsstadiet bör dock vara ägnat att förekomma onödigt

dröjsmål. Fragan om, utöver ändringar i vattenlagen, fordras även annan

författning som säkerställer ett allmänt översiktligt bedömande är ett spörsmål

som synes kräva ytterligare övervägande. Föreningen tänker sig att

ett frivilligt samarbete möjligen kan vara tillfyllest. En viss kontroll bedömes

även kunna tills vidare utövas i samband med investeringsrestriktioner.

Naturskyddsföreningen berör även frågan om ekonomisk kompensation

i sådana fall då exploatering hindras av naturskyddshänsyn.

Promemorian innehåller i denna del bl. a. ett förslag att en särskild naturskyddsavgift

skall upptagas av alla större vattenkraftproducenter för beredande

av kompensation främst åt strömfallsägare som går miste om möjligheten

att utnyttja sitt strömfall.

Yttranden över Svenska naturskyddsföreningens förslag. De allmänna

synpunkter på föreningens förslag som framförts vid remissbehandlingen

går i flertalet yttranden i en för förslaget gynnsam riktning. Majoriteten av

remissinstanserna tillstyrker sålunda i princip förslaget och anser det ägnat

att läggas till grund för lagstiftning, ehuru på skilda håll föreslås ändringar

eller jämkningar i olika avseenden.

Angående innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till sammanställningen

å s. 24—38 i propositionen.

Norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Det avsnitt av norrländska

vattenkraftutredningens betänkande vari behandlas frågor om

förberedelse och planering av utbyggnadsverksamheten

inledes med en redogörelse för 1953 års förberedelsekungörelse.

Enligt utredningens mening har kungörelsen, såvitt avser Norrland, väl motsvarat

sina syften, önskemål om en klarare planering när det gäller vattenkraftens

utbyggnad kan sålunda, försåvitt de endast åsyftar skälig information,

i avsevärd mån sägas vara tillgodosedda. Den möjlighet till ytterligare

utvidgning av informationsverksamheten, som förberedelsekungörelsen kan

medge, bör enligt utredningen beaktas av länsstyrelserna.

Efter att ha avvisat tanken på en enhetlig planering av utbyggnadsverksamheten

innebärande att denna verksamhet skulle bedrivas efter ett i för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196i 15

väg fastställt program, riksomfattande eller regionalt, kommer utredningen

in på frågan om lämpligheten av en planering bestående däri, att vissa vattendrag

eller delar därav undantages från utbyggnad med hänsyn främst

till naturvårdsintressena. En dylik reform, varigenom en ram skulle fastställas

för vattenkraftutbyggnaderna, skulle enligt utredningens åsikt ej innebära

någon planering i egentlig mening. De invändningar som kan resas

mot ett på förhand fastlåst utbyggnadsprogram synes därför icke vara

tillämpliga i detta fall. Utredningen vill dock ej underlåta att i sammanhanget

påpeka faran för att en lagstiftning, varigenom vissa vattendrag med

hänsyn till naturvårdssynpunkter undantages från utbyggnad, kan medföra,

att dessa synpunkter icke blir tillräckligt beaktade i andra vattendrag.

Hänsyn bör vidare tagas till att motiven för en forcerad utbyggnad är starka.

På grund härav kan en lagstiftning av ifrågasatt innehåll väntas bli

mycket restriktiv gentemot naturskyddsintressena. Utredningen anser det

därför vara att föredraga, att dessa intressen tillgodoses genom att naturskyddssynpunkten

bättre beaktas vid tillståndsgivningen. Härigenom ökas

möjligheterna både att snabbt anpassa naturskyddet efter ändrade förhållanden

— situationen kan beträffande kraftförsörjningen redan om några

år vara ljusare — och att intaga en restriktiv hållning till utbyggnadsprojekt,

som från naturskyddssynpunkt är särskilt olämpliga. Utredningen kan

därför ej förorda en lagstiftning av ifrågasatt innehåll.

Angående övriga i propositionen upptagna, av norrländska vattenkraftutredningen

behandlade frågor får utskottet hänvisa till s. 38—43 i propositionen.

Yttranden över norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Vad utredningen

anfört om förberedelse och planering av utbyggnads

verksamheten har icke föranlett någon gensaga från vattenfallsstyrelsen

eller Svenska vattenkraftföreningen. Mot utredningens uttalanden

i dessa frågor har dock erinringar framställts från vissa håll. Vad

angår 1953 års förberedelsekungörelse bekräftar kammarkollegiet att det

däri föreskrivna förfarandet i stort sett fungerat väl. Under senare år har

dock enligt kollegiet förekommit fall, då en sökande vid underrättandet av

kollegiet och länsstyrelsen om ett tillämnat företag meddelat sin avsikt att

redan inom några månader ingiva ansökan till vattendomstolen. I dylikt

fall torde projekteringsarbetet vara så långt framskridet, att förändringar

i utformningen endast kan, såsom fallet var före förberedelseförfarandets

tillkomst, utverkas under domstolshandläggningen. Enligt kollegiets mening

står ett dylikt tillvägagångssätt ej i överensstämmelse med lagstiftningens

syfte. Samfundet för hembygdsvård framhåller, att kammarkollegiet

bör få underrättelse om ett företags planering på ett tidigare stadium

än för närvarande. Styrelsen för norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund

framhåller vikten av att de kommunala organen får möjlighet alt påverka

företagens planering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Stor uppmärksamhet har i remissyttrandena ägnats frågan om behovet

av planering till naturskyddets fromma. För tillmötesgående av bl. a.

naturskvddsintresset anser länsstyrelsen i Norrbottens län det önskvärt, att

kraftföretagarna och representanterna för motstående intressegrupper kan

ena sig om den framtida utbyggnaden av vattendragen. En sådan överenskommelse

bör utmynna i en angelägenhetsgradering av de vattendrag,

som i fortsättningen bör komma i fråga för utbyggnad. Först i sista

band bör en utbyggnad ske av de vatten som enligt överenskommelsen ansetts

mest skyddsvärda. Enligt domänstyrelsen bör en planläggning som

syftar mot bättre samordning av frågorna om kraftproduktion och naturskydd

icke hindra ett rationellt utbyggande av vattenkraften utan snarare

främja en snabb utbyggnad av de projekt som skall komma till utförande.

Samtidigt skulle den utgöra en garanti för att de mest känsliga och skyddsvärda

delsträckorna icke blir exploaterade.

Flera remissinstanser anser att vissa vattendrag eller delar därav bör

undantagas från utbyggnad. Dit hör vattenöverdomstolen och några vattendomstolar,

kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län, Svenska naturskyddsföreningen,

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Norrlands naturvärn samt

Norrlands förbundet.

Mellanbygdens vattendomstol anför följande:

Utredningen har till en början uttalat, att en lagstiftning, varigenom vissa

vattendrag med hänsyn till naturvårdssynpunkter undantoges från utbyggnad,

kunde medföra, att naturskyddssynpunkter icke bleve tillräckligt beaktade

i fråga om andra vattendrag. Gentemot detta låter med minst samma

fog säga sig, att en dylik lagstiftning kunde såsom ett uttryck för samhällets

värdesättning av naturskyddsintressena komma att bana väg för

ett mera allmänt beaktande av dessa intressen även i sådana fall, som ej

omfattades av den ifrågavarande lagstiftningen. Såsom ett ytterligare argument

mot ep lagstiftning av hithörande slag har utredningen anfört, att en

sådan lagstiftning, om den genomfördes nu, kunde förväntas bli mycket

restriktiv gentemot naturskyddsintressena, enär motiven för en forcerad

^byggnad för närvarande vore synnerligen starka. Även om detta i och för

sig tvivelaktiga antagande skulle vara riktigt, utgör det intet skäl mot en

lagstiftning av ifrågavarande slag. Vid förändringar i gynnsam riktning är

något alltid bättre än intet. Framför lagstiftning av berörda slag säger sig

utredningen föredraga, att naturskyddssynpunkter bättre beaktas vid tillståndsgivningen.

Det ena behöver emellertid icke utesluta det andra, och

tanken på en dylik lagstiftning synes oss vara förtjänt att närmare övervägas.

Icke heller kammarkollegiet känner sig övertygat av utredningens argumentering

mot förslaget att genom lagstiftning undantaga ett representativt

antal, ur naturskydds- och landskapsvårdssynpunkt värdefulla fallsträckor

och sjöar. För den som icke kan godtaga tanken, att all vattenkraft

som kan utbyggas också skall utbyggas, har enligt kollegiets mening

en sådan lagstiftning avgörande förtjänster. De undantagna fallsträckorna

och sjöarna skulle icke längre komma att utgöra potentiella kraftkällor. All

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

projektering finge göras med bortseende från dem. Motsättningarna vid exploateringen

av övrig vattenkraft skulle väl icke försvinna men bli märkbart

mindre. För kammarkollegiet står det klart, att denna speciella nat

ur skyddslagstiftning bör komma till stånd snarast möjligt.

Svenska naturskyddsföreningen anser det ytterligt angeläget att vissa särskilt

värdefulla skyddsobjekt undantages från exploatering och skyddas

på ett varaktigt sätt, lämpligen såsom föreningen föreslagit genom beslut

av Kungl. Maj :t och riksdagen. Vattenkraftutbyggnaden måste vidare enligt

föreningens åsikt planeras så att exploateringen av älvar, som är särskilt

värdefulla för naturskydd, renskötsel och laxfiske, ställs på framtiden

i avvaktan på vad atomkraften kommer att ge.

Angående innehållet i yttrandena i övrigt får utskottet hänvisa till sammanställningen

å s. 44—54 i propositionen.

Departementschefen.

Inledningsvis anföres följande:

»Den omfattande utbyggnad av vårt lands vattenkraft som i forcerat tempo

ägt rum under senare år har otvivelaktigt varit till stort gagn. Om betydelsen

för näringslivets utveckling och vårt folks levnadsstandard av den

är från år stegrade kraftproduktionen råder inga delade meningar. Men

kraftexploateringen bär även avigsidor, och till dem hör i främsta rummet

att kraftverks- och sjöregleringsföretag på grund av de ingrepp i naturen

som de påkallar ofta medför ett betydande intrång i skilda allmänna och

enskilda intressen. I syfte att stärka skyddet för de av kraftexploateringen

berörda intressena har under senare år flera viktiga ändringar i den vattenrättsliga

lagstiftningen genomförts. Sålunda har genom lagstiftning år 1952

införts bl. a. vissa föreskrifter avsedda att främja en ändamålsenlig planering

av olika åtgärder i ett vattendrag. Vidare må nämnas de lagändringar

som genomfördes år 1954 i syfte att förbättra skyddet för fisket mot skadeverkningar

av vattenkraftutbyggnaderna samt de ändringar i bestämmelserna

om vattenregleringsavgifter som vidtogs åren 1955 och 1959. Utformningen

av vattenlagstiftningen kan emellertid ännu ej sägas vara sådan,

att den, i belysning av de erfarenheter som den nu pågående kraftexploateringen

givit, fullt ut motsvarar de krav som synes böra ställas på densamma.

Vattenlagstiftningen i sin nuvarande utformning förutsätter ej, att alla

våra vattenkrafttillgångar skall utnyttjas i den mån detta är ur rent ekonomisk

synpunkt lönande. Som framgår av de förut omnämnda lagbestämmelser,

varigenom tillåtlighet av byggande i vatten regleras, har lagen sökt

främja en avvägning mellan de olika intressen, som är förknippade med

vattendragen, och avsett att bl. a. vissa allmänna intressen därvid skall beaktas.

För att byggande skall få ske kräves enligt lagen, att en viss matematisk

relation finnes mellan nyttan och skadan — uträknade i penningar — av det

ifrågasatta företaget. Även om detta villkor är uppfyllt föreligger hinder

för tillstånd, om företaget medför intrång i de särskilt angivna allmänna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

intressena. Dock kan ett företag, som ej uppfyller villkoren om ett visst

matematiskt förhållande mellan nyttan och skadan eller som medför allmänna

olägenheter av det slag som angives i lagen, ändå få komma till stånd,

om företaget är av stor betydelse ur allmän synpunkt.

Det måste konstateras, att den praktiska tillämpningen av de ifrågavarande

lagbestämmelserna utfallit så, att kraftintresset fått en dominerande

ställning och i stor utsträckning trängt andra intressen, vare sig de kan

värderas i penningar eller icke, åt sidan. Dominansen för kraftintresset

gjorde sig särskilt märkbar under det senaste världskriget och de närmaste

åren därefter, då förhållandena framtvingade forcerade åtgärder för sjöregleringar

och utbyggnader utan noggrannare prövningsförfarande. Den provisoriska

särlagstiftning, som härvid utnyttjades, har numera satts ur tilllämpning.

Men även efter det man återgått till den normala ordningen enligt

vattenlagen, har de motstående intressena haft svårt att hävda sig inför

kraftexploateringens starka tryck. Mot denna bakgrund och i betraktande av

exploateringens hittillsvarande inriktning på ett intensivt utnyttjande av

tillgänglig vattenkraft är det förklarligt, om inånga frågat sig huruvida det

ej är möjligt att gå varsammare fram och om icke något skall få förbli orört.

Förhoppningen att produktion av atomkraft snart skall vara en praktisk

realitet har bidragit till att reaktionen mot en ohämmad exploatering av våra

sjöar och vattendrag har hårdnat och att krav rests på skydd för vissa ur

allmän synpunkt värdefulla objekt. Denna opinion har tagit sig uttryck i

åtskilliga framställningar och förslag. Såsom framgår av den föregående

redogörelsen har sedan bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och norrländska

vattenkraftutredningen framkommit med förslag i ämnet _ 1959

års riksdag uttalat sig för att åtgärder snarast vidtages för att stärka skyddet

för vissa allmänna intressen i vattenmål.

Av nationalekonomiska skäl torde det vara nödvändigt att acceptera, att

kraftproduktionens krav blir tillgodosedda i tämligen vid omfattning. En

intresseavvägning måste emellertid ske och därvid bör självfallet de ekonomiska

synpunkterna kunna i viss mån få stå tillhaka för andra värden.

Det torde stå klart, att det icke är möjligt att på ett riktigt sätt avväga

dessa stridiga intressen mot varandra utan en planläggning i stort, som

ger en samlad överblick av läget inom de olika vattensystemen. Ett urval

av särskilda objekt att skonas från exploatering lär icke kunna ske, om

varje utbyggnadsprojekt bedömes för sig utan beaktande av vad som skett

eller skall komma att ske med vattendraget i övrigt. I samband med antagandet

av den nya naturskyddslagen underströks också med skärpa behovet av

en samordning med särskild syftning på förhållandet mellan vattenkraftutbyggnaderna

och naturskyddet (se tredje lagutskottets uti. 1952:28 s.

35). Man har därför att med stor tillfredsställelse hälsa de åtgärder för

planläggning och översiktlig bedömning av kraftexploateringen som numera

kommd till stånd. Delvis är dessa åtgärder föranledda av bestämmelserna i

1903 ars forberedelsekungörelse. Det däri föreskrivna förfarandet har enligt

vad som omvittnats från flera håll fungerat tillfredsställande. Av betydelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 19

liar också varit de regionplaner för utbyggnaderna av vissa älvsträckor i övre

Norrland, som vattenfallsstyrelsen låtit upprätta under senare år. Men också

en mera riksomfattande planläggning pågår. Med stöd från statsmakternas

sida påbörjade för flera år sedan ett antal organisationer med intresse för

landskapsvård och naturskydd en inventering, vilken år 1954 resulterade i

en förteckning över vissa sjöar och vattendrag som ansågs böra skyddas mot

exploatering. På grundval av denna förteckning har sedan efter särskilt

uppdrag professorn Gunnar Beskow under år 1959 färdigställt en värdegraderad

förteckning över skyddsvärda objekt. Denna senare förteckning

ligger till grund för fortlöpande samråd mellan vattenkraftintressenterna och

naturskyddsorganen. Det synes vara anledning att räkna med, att detta samråd,

som redan medfört vissa resultat, kommer att leda till en med hänsyn

hl. a. till naturvårdsintressena förbättrad planläggning av kraf tu Ibyggnaderna.

Vad angår frågan om behovet av lagstiftningsåtgärder har på sina håll

hävdats, att vattenlagstiftningen i belysning av de senaste årens erfarenheter

uppvisar mycket betydande brister. De olika reformförslag som redovisats

i det föregående är också på vissa punkter av ganska genomgripande

art. Som jag förut framhållit innebär emellertid vattenlagen i sin nuvarande

utformning att även andra intressen än sådana som avser ett direkt ekonomiskt

utnyttjande av vattendragen skall tillbörligt beaktas. Någon mera radikal

revision av lagstiftningen på området synes icke påkallad. Vid övervägande

av de olika synpunkter som framkommit i det föreliggande utredningsmaterialet

bär jag sålunda ej funnit anledning att föreslå omläggning

av det nuvarande systemet för tillåtlighetsprövningen eller några ändringar

av principiell natur i fråga om de grunder som skall vara avgörande vid bedömningen

av ett ifrågasatt företags tillåtlighet. Jag är alltså ej för närvarande

beredd att förorda, att vissa vattendrag, sjöar eller strömfall genom

särlagstiftning undantages från exploatering. Ej heller anser jag mig böra

upptaga förslaget, att tillståndsgivningen beträffande vattenkraft- och sjöregleringsföretag

i vissa fall skall ske med riksdagens medverkan. De utredningar

som verkställts ger emellertid stöd för att jämkningar och kompletteringar

på olika punkter i lagstiftningen bör vidtagas.»

I frågan om en översiktlig bedömning av kraftutbyggnaderna

yttrar departementschefen följande.

»Numera förberedes vattenkraftutbyggnaderna, såsom förut nämnts, genom

upprättande av regionplaner jämsides med eu mera riksomfattande

planläggning. Genom det samråd som fortlöpande äger rum mellan vattenkraftintressenterna

å ena sidan och företrädare för naturvården å andra

sidan får naturvårdsintresset tillfälle att vid denna planering göra sina synpunkter

gällande. Med hänsyn till de resultat som hittills uppnåtts vid dessa

överläggningar har man anledning räkna med, att de kommer att leda till

att beträffande vissa vattendrag eller delar därav frågan om exploatering

tills vidare icke aktualiseras.

2f Ilihang till riksdagens protokoll 1961. !) samt. 3 avd. Nr 5

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Vad angår de byggnadsprojekt, som på grundval av den planläggning som

således äger rum bringas under vattendomstolens prövning, är det tydligt

att vattendomstolen, som är en lokal myndighet, icke har förutsättningar

att ur nu ifrågavarande synpunkter bedöma projekten med utgångspunkt

från en hela riket omfattande överblick av vattenkraftexploateringen. De

gällande tillåtlighetsreglerna i 2 kap. vattenlagen torde icke heller ge stöd

för att en sådan bedömning skall göras av domstolen vid tillståndsprövningen.

Lagstiftningen kan emellertid ej anses ha den innebörden, att domstolens

prövning av ett aktuellt företag skall ske alldeles utan beaktande av

annan redan utförd eller planerad utbyggnad. Det får sålunda förutsättas

att, om exempelvis betingelserna för fisket starkt försämrats genom en intensiv

utbyggnad av ett vattendrag, fiskeintresset bör särskilt uppmärksammas

vid prövning av ett nytt företag i vattendraget. Om därjämte andra utbyggnader

i samma vattendrag är aktuella, kan domstolen icke heller gärna

undgå att taga viss hänsyn därtill. På motsvarande sätt kan domstolen vid

prövning av en kraftanläggning ha anledning att uppmärksamma att vissa

närliggande strömfall såvitt framtiden kan överblickas kommer att bli outnyttjade.

Icke minst vid ställningstagande till frågan om framställning bör

göras till Kungl. Maj:t om tillstånd jämlikt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen

bör domstolen taga hänsyn till sådana omständigheter som nu nämnts.

Den gällande lagstiftningen ger således visst, ehuru begränsat utrymme för

en översiktlig bedömning vid vattendomstolens tillståndsprövning, varvid

tydligtvis vägledning kan erhållas av de utbyggnadsplaner på kortare eller

längre sikt som må föreligga. Självfallet har även Kungl. Maj :t, vid prövning

av sådana projekt som underställes Kungl. Maj :t, att i möjligaste mån

främja intresset av en ändamålsenlig planläggning av utbyggnaderna.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har framkommit förslag

om att lagen skall kompletteras med stadgande, som ger uttryck åt att ett

aktuellt företag ej skall prövas isolerat utan med beaktande i möjligaste

mån av de sammanlagda olägenheter som uppkommer av närliggande

befintliga och blivande företag. De möjligheter till sådan bedömning som enligt

det anförda förefinnes på grundval av gällande lagstiftning i kombination

med det samråd och den planläggning som numera äger rum, torde

emellertid kunna anses i huvudsak tillfyllest. Jag anser mig i vart fall ej ha

anledning att utan ytterligare erfarenheter av det förfaringssätt som på

senare tid tillämpats förorda någon lagändring på denna punkt.»

Vad angår departementschefens uttalanden i övrigt, såvitt rör förslagens

allmänna grunder, får utskottet hänvisa till s. 60—65 i propositionen.

III. Specialmotivering till lagförslaget

Beträffande specialmotiveringen till lagförslaget tillåter sig utskottet hänvisa

till s. 65—81 i propositionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

21

Utskottet

Kraftutbyggnadsverksamhetens stora betydelse för landets ekonomiska utveckling

är så uppenbar, att den knappast behöver ytterligare understrykas.

De alltmer omfattande utbyggnaderna har emellertid även fört med sig ett

kännbart intrång i allmänna och enskilda intressen. Det är därför förståeligt,

att på senare tid röster höjts för en förbättrad planläggning vid utnyttjandet

av vårt lands återstående vattenkraftsresurser i syfte bl. a. att från

exploatering undantaga vissa ur naturskydds- och andra synpunkter särskilt

känsliga objekt. I samband härmed har väckts olika förslag om ändringar

i nuvarande vattenrättsliga lagstiftning i syfte att förbättra skyddet för de

allmänna och enskilda intressen, som påverkas av utbyggnadsverksamheten.

För att anpassa den vattenrättsliga lagstiftningen till det läge som uppstått

i och med den alltmer ökade utbyggnadsverksamheten samt för att stärka

skyddet för motstående intressen har ett flertal lagändringar genomförts.

Sålunda må erinras om bestämmelser införda genom lagstiftning dels år

1952 för att främja en ändamålsenlig planering av olika åtgärder i ett vattendrag

och år 1954 för att förbättra skyddet för fisket mot skador genom

kraftutbyggnaderna och dels åren 1955 och 1959 i fråga om regleringsavgifter.

Riksdagen har, såsom tidigare nämnts, i anledning av väckta motioner begärt

åtgärder i syfte att stärka skyddet för vissa allmänna intressen i vattenmål

(rskr 1959:331). I sitt utlåtande (nr 24 år 1959) över motionerna

förordade tredje lagutskottet en översyn av vattenlagen i syfte att åstadkomma

ett förbättrat skydd för naturvård, renskötsel och ortsbefolkningens

levnadsförhållanden. Utskottet framhöll, att i samband härmed även borde

uppmärksammas frågan om att på det ena eller andra sättet undantaga ett

urval av sjöar och vattendrag från exploatering.

I den proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen som Kungl.

Maj :t nu förelagt riksdagen har behandlats bl. a. de frågor som berörs i

nyssnämnda riksdagsskrivelse. Såsom redan nämnts innebär förslaget införandet

av bestämmelser om ökat skydd för bl. a. naturskyddsintresset samt

om initativrätt för kronan och kommun att i vattenområde tvångsvis genomföra

åtgärder, som är önskvärda från naturskydds- eller hälsosynpunkt.

Dessutom föreslås bestämmelser med förbud mot igångsättande av vissa

större arbeten på land, innan vattendomstolen prövat fragan om tillstånd att

bygga i vatten. Slutligen föreslås ändrade regler i fråga om rättegångskostnaderna

i vattenöverdomstolen och högta domstolen.

Det sålunda framlagda förslaget innebär, att de av utskottet i 1959 års

utlåtande uttalade önskemålen i stor utsträckning tillgodosetts. Utskottet

hälsar med tillfredsställelse att så skett.

Förslag att undantaga vissa sjöar och vattendrag från exploatering har

tidigare framförts i skilda sammanhang. Detsamma gäller önskemål om en

mera allmän planering av utbyggnadsverksamheten i våra vattendrag. Även

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

utskottet bär, såsom redan nämnts, tidigare haft anledning att uppmärksamma

dessa irågor. I utåtande (nr 30) till 1955 års riksdag i anledning av

motioner om att undantaga Ottsjön i Jämtland från reglering och kraflutbyggnad

framhöll tredje lagutskottet som ett angeläget önskemål, att

åtminstone några av våra vackraste och ur kommunikationssynpunkt mest

välbelägna sjöar och vattendrag bevarades i naturligt skick. Utskottet förordade

emellertid ej någon lagstiftning för att freda vissa objekt. Däremot

framhöll utskottet, att det kunde vara naturligt att planerna på nya vattenbyggnadsföretag

inriktades att avse sjöar och vattendrag, som ur naturskydds-

och kulturskyddssynpunkter kunde betecknas som mindre känsliga.

I det tidigare nämnda utlåtandet till 1959 års riksdag i anledning av

motioner om undantag av ett representativt urval av sjöar och vattendrag

från exploatering för vattenkraftändamål framhöll utskottet, att det ej

borde innebära någon större olägenhet från kraftförsörjningssynpunkt, om

man sökte förverkliga det mål, som utskottet angav i 1955 års utlåtande,

nämligen att inrikta de framtida utbyggnadsplanerna på objekt, som ur naturskydds-

och kulturskyddssynpunkter kunde betecknas som mindre känsliga.

I utlåtandet framhöll utskottet även att tanken att lagstiftningsvägen

fieda vissa sjöar och vattendrag otvivelaktigt hade vissa skäl för sig men

att förslaget härom också ingav starka betänkligheter. Enligt utskottets

uppfattning kunde det sålunda befaras att, om vissa objekt undantogs från

utbyggnad av hänsyn till naturskydd och andra intressen, det skulle bli

svårt att hävda dessa intressen i samband med andra utbyggnadsföretag.

Även mot uppslaget att vissa sjöar och vattendrag ej skulle få exploateras,

med mindre Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt lämnade tillstånd därtill,

kunde enligt utskottets mening starka invändningar anföras. Vidare påpekade

utskottet, att det ofta betecknats som en brist i den nuvarande vattenrättsskipningen,

att vattendomstolarna saknar möjlighet att vid prövning

av ett utbyggnadsiöretags tillåtlighet beakta även verkningarna av tidigare

genomförda och för framtiden planerade utbyggnader i samma vattendrag.

Såvitt utskottet kunde bedöma, måste det vara ägnat att stärka skvddet

för de av vattenbyggnadsföretagen hotade intressena, om vattendomstolarna

lick befogenhet att bedöma varje enskilt företag mot bakgrunden av de

sammanlagda olägenheterna av vattendragets exploatering, och utskottet

fann det angeläget att även denna fråga närmare utreddes.

Vad först angår frågan om undantagande av vissa vattendrag, sjöar eller

strömtall från exploatering har departementschefen i den nu framlagda propositionen

förklarat sig ej vara beredd att f. n. förorda en särlagstiftning

härom. Departementschefen har ej heller ansett sig böra upptaga förslaget,

att tillståndsgivningen beträffande vattenkraft- och sjöregleringsföretag i

vissa fall skall ske med riksdagens medverkan. I fråga om framkommet förslag

att vattenlagen skall kompletteras med stadgande, som ger uttryck åt

att ett aktuellt företag ej skall prövas isolerat utan med beaktande i möjligaste

mån av de sammanlagda olägenheter som uppkommer av närliggande

befintliga och blivande företag, har departementschefen ansett att de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 23

möjligheter till sådan bedömning som förefinnes på grundval av gällande

lagstiftning i kombination med det samråd och den planläggning, som nu

äger rum, i huvudsak torde vara till fyllest. Departementschefen har därför

ansett sig i vart fall ej ha anledning att utan ytterligare erfarenheter av det

förfaringssätt som på senare tid tillämpats förorda någon lagändring på

denna punkt.

I motionen II: 641 hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

att Kungl. Maj :t efter företagen särskild prövning lämnar besked om ett

antal objekt som verkligen skall undantagas från vattenkraftutbyggnad. Avsikten

härmed uppges vara bl. a. den att de förhandingsresultat som nåtts

eller kan komma att nås vid de pågående överläggningarna mellan vattenkraftintressenterna

och naturskyddsorganen ej skall gå till spillo. Varje ändring

i fråga om kretsen av undantagna objekt skall därvid underställas riksdagens

prövning. Vidare hemställes i motionen, att nämnda riksdagsskrivelse

skall innehålla en begäran om sådan ändring i vattenlagen att vid utbyggnaderna

inom ett nederbördsområde hänsyn skall tagas till de sammanlagda

olägenheterna av samtliga projekt inom området. I motionen framhålles

att den regionala prövningen bör ske under medverkan av länsstyrelsen,

som bör svara för att hela länet får en rationell planering och indelning

såväl ur näringslivets som ur rekreations- och andra synpunkter. Det hemställes

i motionen att i riksdagsskrivelsen en framställning göres till Kungl.

Maj :t om att en bestämmelse intages i lagtexten om länsstyrelsens sålunda

angivna roll.

Enligt årets statsverksproposition (bil. 28 s. 122) har vattenfallsstyrelsen

ur sina långtidsplaner definitivt uteslutit en utbyggnad av Tännforsen

samt reglering av sjön Laidaure jämte utbyggnader i Rapadalen i Sarek. Av

anförda bilaga framgår även, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ytterligare

sådana objekt kan komma i fråga under de fortsatta diskussionerna

med den s. k. naturvårdsdelegationen, där representanter för olika naturskyddsorgan

är samlade, samt att vattenfallsstyrelsen i övrigt är beredd att

intill utgången av år 1965 avstå från att taga upp vissa från naturskyddssynpunkt

känsliga objekt för att möjliggöra en ingående prövning om utbyggnad

bör ske eller ej i en framtid. Chefen för kommunikationsdepartementet

uttalar i anslutning härtill, att han för sin del finner det vara värdefullt,

att de pågående överläggningarna mellan kraftproducenterna och företrädarna

för naturskyddet utvidgats till att omfatta hela problemkomplexet

rörande avvägningen mellan kraft- och naturskyddsintressena i de norrländska

älvdalarna och sjösystemen. Han anför vidare, att något ställningstagande

från statsmakternas sida till frågan om vilka objekt som bör sparas

vid de framtida kraftverksulbyggnaderna f. n. ej synes böra ske. I stället

bör innan något beslut i den riktningen fattas en mera fullständig genomgång

av samtliga större utbyggnadsobjekt ha verkställts och konsekvenserna

i skilda hänseenden av ifrågasatta undantaganden ha belysts.

Företrädare för den icke statliga kraftindustrien har, enligt vad utskottet

har sig bekant, hall överläggningar med företrädare för naturskyddsorgan,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

varvid hittills enighet uppnåtts bl. a. om att naturskyddsorganen ej skall

motsätta sig en ansökan om en modifierad utbyggnad av ett av de objekt

som enligt en av professorn Gunnar Beskow utarbetad värdegraderad förteckning

över skyddsvärda objekt ansetts böra helt och hållet undantagas

från utbyggnad.

I nu förevarande proposition redovisar departementschefen olika möjligheter,

som står till buds för att vinna en förbättrad planläggning. Vad angår

1953 års förberedelsekungörelse har det däri föreskrivna förfarandet

tydligen i stort sett fungerat väl, och utskottet bar ej någon anledning att

uppehålla sig vid denna form av planering. Vid planläggningen bör givetvis

i största möjliga utsträckning eftersträvas att på ett så tidigt stadium som

möjligt bereda alla berörda intressen tillfälle att framlägga sina synpunkter.

Utskottet vill i detta sammanhang anmärka, att de exploatcringsplaner, som

vattenfallsstyrelsen under senare år låtit utarbeta för vissa älvar eller vattensystem

icke uppfyller dessa önskemål. Planerna, som stundom benämnes

regionplaner, är sålunda icke regionplaner i den mening som avses i

bl. a. byggnadslagstiftningen. Uppenbart är att en önskvärd planläggning är

lättast att genomföra för älvar, där en eller några få ägare till vattenkraften

finns. Så är i allmänhet förhållandet i de nordligaste delarna av landet.

I älvar, där många kraftintressen förekommer, ställer det sig uppenbarligen

betydligt svårare att — åtminstone i vad avser strömfallens utbyggnad —- åstadkomma en planering, som kan godtagas både av vattenkraftintressenterna

och av naturskyddsorganen. Med stor tillfredsställelse bör därför hälsas

det fortlöpande samråd mellan statliga och privata vattenkraftintressen,

å ena, och nalurskyddsorganen, å den andra sidan, som på senare tid kommit

till stånd och för vilket samråd ovannämnda av Beskow utarbetade förteckning

ligger till grund.

Med nuvarande vattenrättsliga lagstiftning kan någon sådan allmän planläggning

av utbyggnaderna för vattenkraftändamål, som från skilda håll

påkallats, ej äga rum inom vattendomstolarnas ram. Vid ansökningar till vattendomstolen

om kraftutbyggnader har denna att bedöma dessa ansökningar

efter hand som de inkommer och har därför inga möjligheter att inverka

på uppläggningen i stort av kraftutbyggnadsverksamheten inom landet. Däremot

har givetvis vattendomstolarna, såsom departementschefen framhåller,

vissa möjligheter till en bedömning av utbyggnaderna inom ett visst

vattendrag i så måtto att de inom ramen för inkommande ansökningar och

med beaktande i övrigt av kända förhållanden inom ett visst vattendrag kan

göra en begränsad samfälld bedömning. Utskottet förutsätter, att domstolarna

i största möjliga utsträckning utnyttjar dessa möjligheter.

I frågan om undantagande av vissa vattendrag från exploatering anser

utskottet, liksom chefen för kommunikationsdepartementet, att ett ställningstagande

ej bör ske förrän det inom naturvårdsdelegationen pågående

arbetet med en genomgång av samtliga mer betydande utbyggnadsprojekt

avslutats. Med hänsyn till den högt uppdrivna takten i exploateringen av

landets vattenkrafttillgångar är det emellertid mycket angeläget att detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 25

arbete påskyndas och snarast möjligt avslutas. Det anförda innebär, att utskottet

i denna del i viss mån delar de synpunkter som framförts i motionen

11:641. Sedan resultatet av naturvårdsdelegationens arbete framlagts

bör enligt utskottets mening övervägas huruvida några ytterligare åtgärder

skola vidtagas. Härvid bör givetvis stor uppmärksamhet ägnas åt utvecklingen

på detta område, och eventuella ingripanden bör kunna genomföras

utan tidsutdräkt. Vid de bedömningar som därvid måste ske är det naturligtvis

oundgängligt att ej blott naturskyddsintressen o. d. utan även landets

behov av elkraft beaktas.

I motionen 11:641 hemställes även, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om en speciell

naturskyddsavgift som skall påläggas vattenkraftintressenterna, därvid inflytande

medel skulle användas till ekonomisk kompensation åt de intressenter

som ej finge utbygga sin vattenkraft ävensom tillföra naturskyddsorganisationerna

en välbehövlig ekonomisk förstärkning. Med hänvisning

till att enligt nuvarande ordning något rättsligt anspråk på ekonomisk kompensation

ej kan framställas för den händelse ansökan om utbyggnad av ett

strömfall eller om tillstånd till vattenreglering blir avslagen av vattendomstolen

har departementschefen ej velat tillstyrka någon ändring i denna ordning.

Enligt motionärens mening borde införandet av en naturskyddsavgift

ej hindras av att frågan om naturskyddsorganens organisation f. n.

är under utredning. I motionen nämnes därvid, att riksdagen välvilligt

behandlat frågan om införande av en särskild grusexploateringsavgift men

att frågan ännu är föremål för utredning. Utskottet vill först påpeka, att

förevarande i motionen väckta fråga ej äger direkt samband med något i

vattenlagen reglerat ämne. Med hänsyn till vad utskottet ovan i utlåtandet

anfört i anledning av motionärerens övriga förslag anser utskottet nu behandlade

förslag ej ha den angelägenhetsgraden att någon utredning om

i motionen avsedd kompensation f. n. bör komma till stånd.

I motionen II: 642 hemställes att riksdagen måtte besluta att i fråga om

ersättning för rättegångskostnader i vattenmål i överinstanserna samma

regler skall gälla som beträffande expropriationsmål. Det förslag som av

Kungl. Maj :t nu förelagts riksdagen i fråga om rättegångskostnader i

överrätterna är upprättat efter mönster av den föreskrift om kostnaderna

i hovrätt och högsta domstolen, som år 1957 infördes i lagen den 1 december

1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. in. I utlåtande nr 19 till 1959

års riksdag i anledning av väckta motioner hemställde utskottet att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn av expropriationslagens

bestämmelser om rättegångskostnad. Utskottet ifrågasatte

en ändring i nuvarande bestämmelser i första hand beträffande rättegången

i överrätt. Såsom lämplig förebild vid en sådan ändring hänvisade

utskottet till ovannämnda 1950 års lag. Utskottet har ej funnit anledning

att ändra sin inställning i denna fråga. Utskottet kan således ej tillstyrka

motionärens förslag.

I samband med propositionen har en del ytterligare frågor väckts.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Sålunda hemställes i motionerna 1:283 och 11:253 att riksdagen måtte

besluta att den ill kap. 65 § första stycket vattenlagen angivna regeln om

skyldighet för sökanden att, ändå att hans talan bifalles, gottgöra motparten

sådana kostnader å målet som prövas ha varit nödiga för tillvaratagande av

hans rätt, göres tillämplig även i mål rörande företag enligt 5 och 6 kap.

vattenlagen, d. v. s. i mål angående allmän farled och allmän flottled. Förslag

i detta hänseende framkom redan i samband med remissbehandlingen

av norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Riksförbundet Landsbygdens

folk begärde nämligen i sitt remissvar, att åtminstone i flottledsmål

den nyss angivna regeln borde gälla. Departementschefen har förklarat sig

ej vara beredd att upptaga nämnda förslag till lagändring. Enligt utskottets

uppfattning bör någon ändring i nuvarande ordning ej komma i fråga utan

att konsekvenserna härav belysts genom remissförfarande eller på annat

sätt. Motionärernas förslag är emellertid av sådan art, att Kungl. Maj:t bör

ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och eventuellt föranstalta om en utredning

i lämpligt sammanhang.

Enligt 11 kap. 35 § vattenlagen har kammarkollegiet att främst i mål angående

byggande i vatten och vattenreglering, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kan vara i fråga. Om

talan i målet på detta sätt föres av allmänt ombud, åligger det ombudet att

på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria

råd angående bevakandet av deras rätt. I vissa fall kan länsstyrelsen, efter

framställning av part, förordna särskild person att biträda sakägarna. Enligt

10 kap. 42 § vattenlagen gäller i stort sett liknande bestämmelser vid

vissa syneförrättningar enligt vattenlagen.

I motionerna I: 541 och II: 640 framhålles att, därest det i propositionen

framlagda förslaget till ändring av bestämmelserna i 2 kap. 9, 31 och 36 §§

vattenlagen antages av riksdagen, kronan genom kammarkollegiet eller annat

ombud kommer i motpartsställning till enskilda intressen i ett stort

antal vattenmål samt att allmänt ombud i så fall rimligen ej kan uppträda

både som part och som ombud på sätt vattenlagen förutsätter i 10 kap. 42 §

och 11 kap. 35 §. Enligt motionärernas uppfattning skulle en sakkunnig rådgivare

vara av utomordentligt värde. Motionärerna anser det dock ofrånkomligt

alt rådgivningsinstitutet erhåller en annan utformning i lagen än

f. n. är fallet. Motionärerna föreslår, att det i samband med kungörelseförfarandet

skall åligga vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen att dels

till vederbörande sakkunnige rådgivare, där sådan utsetts, översända handlingarna

i målet, dels uppge den sakkunniges adress, där alltså kostnadsfria

råd kunde erhållas. De sakkunniga rådgivarna bör enligt motionärernas

mening givetvis varken ha rätt eller skyldighet att aktivt deltaga i själva

rattegången eller i syneförrättningen, utan sådant deltagande bör som hittills

förbehållas särskilt befullmäktigade rättegångsombud att anlitas för

det fall parten anser så vara erforderligt. Däremot bör de sakkunniga rådgivarna

vara berättigade att närvara vid rättegångs- och syneförhandlingar

Motionärerna påpekar, att möjligheten att erhålla kostnadsfria råd nu är

opaginerad Kontrollera mot PDF

27:

Ttedjcdagatskätiets htlåtahdé rir ii år Wål>

begränsad:till''första inStahs. Uié anser därför,* att 11 kap. 65 § vattenlagen,

som innehåller bestämmelser om rättegångskostnader vid vattendomstolen,

bör kompletteras med en. sådan bestämmelse, ått rådgivningen skall vara

kostnadsfri, till dess dom eller förrättning vunnit laga kraft. Slutligen föreslår

motionärerna, att kungörelsen den 1 november 1946 om förprövning rörande

åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. —- det må anmärkas

att nämnda kungörelse upphört att gälla och ersatts med en kungörelse

den 30 november 1956 — och kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse

av vissa företag enligt vattenlagen ändras så, att den som berörs av de

i dessa kungörelser omförmälda anläggningarna bereds möjlighet att på ett

tidigt stadium sätta sig in i de planerade anläggningarnas verkningar och därvid

berättigas till kostnadsfria råd genom en särskilt förordnad sakkunnig.

Det problem, som aktualiseras genom förevarande motioner, är såsom motionärerna

påpekar ej nytt. Redan enligt gällande bestämmelser kan ett motsatsförhållande

uppstå mellan kammarkollegiet såsom företrädare för kronan

i dess egenskap av sökande i vattenmål, å ena sidan, samt sakägare, vilkas

rätt kammarkollegiet i egenskap av allmänt ombud skall bevaka, å andra

sidan. Utskottet vill för sin del uttala att denna kammarkollegiets av lagen

anvisade dubbelställning är mindre lämplig ur principiell synpunkt.

Motionärerna framhåller, att bestämmelserna i 11 kap. 35 § vattenlagen,

särskilt vad beträffar andra stycket i paragrafens första moment med dess

omständliga procedur, torde ha utnyttjats endast föga. Motionärernas påstående

härom torde vara riktigt. Den ringa tillämpningen av ifrågavarande

bestämmelser torde å andra sidan medföra, att några större praktiska

olägenheter knappast är förenade med deras förekomst i lagen. Huruvida

nämnda olägenheter kommer att öka till följd av att ett genomförande av

den föreslagna lagstiftningen ökar antalet fall, då kronan kan uppträda såsom

sökande, är osäkert. Utskottet anser, att de väckta frågorna f. n. ej har

den angelägenhetsgraden att riksdagen i detta sammanhang bör överse de

av motionärerna åsyftade författningsrummen. Utskottet kan således ej tillstyrka

motionärernas förslag i denna del. Utskottet anser emellertid, att

frågorna rent principiellt är av sådan art, att Kungl. Maj:t bör ha uppmärksamheten

riktad på dem och eventuellt föranstalta om en utredning i lämpligt

sammanhang.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet ej har någon erinran mot

lagförslagets innehåll.

På grund härav får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionen II: 642 — måtte

bifalla det genom propositionen framlagda lagförslaget;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört dels

angående motionerna 1:541 och 11:640, i vad därigenom

yrkats utredning av frågan om den kostnadsfria rådgivningen

i vattenmål, dels i anledning av motionerna 1:283 och

II: 253, dels ock i anledning av motionen II: 641;

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

C. att motionerna I: 541 och II: 640 i den mån desamma ej

berörts av den ovan under B gjorda hemställan ej måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Göran Karlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Ake Larsson, Alexanderson, Ernst Olsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Andersson i Ryggestad, Tobé och

Turesson.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

610867 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:74 Skrivelse till Styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten