Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

1961-03-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1961:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 13_15 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av

gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

I de likalvdande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 25 av herr Bengtson m. fl. och II: 57 av herr Hedlund m. fl. hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhalla om utredning a\

behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att genom donationer

och penninggåvor stödja religiösa, humanitära och vetenskapliga

ändamål samt undervisning och kulturminnesvård i enlighet med vad i

motionerna anförts.

Enskilda personers insatser till förmån för religiösa, humanitära och

vetenskapliga ändamål liksom sådana insatser inom områdena för undervisning

och kulturminnesvård spelar en stor roll i vårt samhällsliv. Frågan

om avdragsrätt vid taxeringen för donationer och gavor till sadana allmänna

ändamål har också flera gånger varit föremål för riksdagens provning.

En betydande del av det arbete, som utföres av organisationer pa ovannämnda

områden, finansieras genom donationer och gåvor av enskilda personer.

Denna offervillighet skulle förtjäna att stimuleras av det allmänna,

men i stället försämrar vårt nuvarande skattetryck de enskildas möjligheter

att göra en insats i detta hänseende.

Skattefrihet för gåvor och donationer synes emellertid icke vara en framkomlig

väg, enär den för enskilda medborgare skulle medföra

som vore beroende av storleken av deras inkomster. I stället bör ett system

skapas, där staten för varje till ett visst belopp maximerad donation eller

penninggåva tillskjuter motsvarande belopp. Vilka organisationer eller ändamål

som skulle kunna ifrågakomina för ett sådant stöd måste bli föremål

för närmare prövning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 57.

Utskottet

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor om

avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga institutioner

in. m. Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till

avdragsrätt för gåvor till särskilda försvarsändamål och till hjälpaktioner

för krigshärjade länder har förslagen härom avvisats av riksdagen.

1—- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 13 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden över

ifrågavarande förslag på anförda skäl konsekvent hävdat, att i den mån

stöd från staten anses böra förekomma det bör få formen av i vederbörlig

ordning prövade direkta bidrag. Vid de tillfällen då riksdagen medgivit

skattelättnader för gåvor har uttryckligen betonats att det varit fråga om

tillfälliga, av speciella förhållanden föranledda, avvikelser. Vid årets riksdag

väckta motioner i ämnet, som hänvisats till bevillningsutskottet, kommer

att behandlas av riksdagen i annat sammanhang.

För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade riksdagen anslag till främjande

av kräftforskningen, vilka skulle utgå med samma belopp som insamlades

genom gåvor, dock högst 10 miljoner kronor sammanlagt för båda

budgetåren. I sitt utlåtande i ärendet anförde bevillningsutskottet visserligen

att en sådan anordning vore att föredraga framför avdragsrätt vid

beskattningen men framhöll även att den vore förenad med åtskilliga

olägenheter. I årets statsverksproposition har under tredje huvudtiteln föreslagits

att på samma sätt medel skall ställas till förfogande som bidrag till

insamlingen »Sverige hjälper».

Enligt utskottets mening gör sig betänkligheter gällande beträffande det

av motionärerna förordade systemet att staten skulle tillskjuta belopp,

motsvarande dem som av enskilda personer skänks till religiösa, humanitära

och vetenskapliga ändamål eller till undervisning och kulturminnesvård.

Även om, såsom motionärerna förutsatt, statens insats skulle maximeras

till ett visst belopp för varje donation eller penninggåva, skulle det

knappast vara möjligt att överblicka omfattningen av de förpliktelser staten

härigenom skulle påtaga sig bl. a. därför att avgränsningen av de

ändamål och organisationer m. fl., som på detta sätt skulle erhålla stöd,

skulle stöta på avsevärda svårigheter. Man bör heller icke bortse ifrån att

det i motionerna föreslagna systemet skulle kunna innebära att prövningen

av frågor om anslag, vilkas belopp överstege kostnaderna för skattefrihet, i

motsvarande fall undandroges riksdagen.

Utskottet finner sålunda statligt stöd till de i motionerna avsedda ändamålen

icke böra lämnas enligt det av motionärerna framlagda förslaget.

Frågor härom bör prövas i hittills gällande ordning. Utskottet anser således

icke skäl föreligga att förorda den begärda utredningen utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1:25 och 11:57 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Nestrup, Sorlin*,

Ringaby*, Uno Olofsson, Lars Larsson*, Stefanson*, Nils-Enc Gustafsson*,

Dahl*, Hellebladh, Ernst Olsson* och Tage Johansson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson

i Skoglösa, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungalv,

Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Björkänge, Haglund, Andersson

i Billingsfors, fröken Andersson i Lerum och herr Edlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Hamrin i Jönköping och Carlsson i Huskvarna;

Vi delar utskottets uppfattning att den i de förevarande motionerna förordade

vägen varken är praktiskt framkomlig eller av andra skäl lämplig.

En annan och enligt vår mening lämpligare och mera naturlig väg att från

samhällets sida stimulera enskilda gåvor till religiösa, kulturella, vetenskapliga

och andra allmännyttiga ändamål är att medge avdragsratt upp

till visst belopp vid inkomstbeskattningen för sådana gåvor. \ rkande i

sådan riktning har vid denna riksdag framförts i de likalydande motionerna

I: 144 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 173 av herr Carlsson i Tibro

in. fl. vilka hänvisats till bevillningsutskottet. Det är oss angeläget att understryka

att förevarande utskottsutlåtande inte innebär något ställningstagande

till den i sistnämnda motioner förordade metoden utan denna

fråga blir föremål för riksdagens behandling senare.

Reservation

av herrar Nils-Eric Gustafsson, Johnsson i Skoglösa, Björkänge och Ernst

Olsson, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse.

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor om

avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmänna institutioner

m. m. Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till

avdragsrätt för gåvor till särskilda försvarsändamål och till hjälpaktioner

för krigshärjade länder har förslagen härom avvisats av riksdagen.

Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden över

ifrågavarande förslag på anförda skäl konsekvent hävdat, att i den mån

stöd från staten anses böra förekomma det bör få formen av i vederbörlig

ordning prövade direktbidrag. Beredningsutskottet vill med instämmande

i bevillningsutskottets uttalande erinra om den olikhet, som uppstår vid

tillämpning av metoden med skatteavdrag. Ett bidrag från en person, som

vid beskattningen kan åberopa den s. k. 80-procentregeln, belastar givetvis

denne ojämförligt mycket mindre än ett bidrag av samma storlek en per1*_Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 13 15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

son i vanligt inkomstläge. En sådan ordning skulle medföra att samhället

i sitt stöd favoriserade vissa bidragsgivare. Av bl. a. denna anledning finner

utskottet — i likhet med bevillningsutskottet vid 1960 års riksdag _ att

aven om en ordning med statsanslag, som är beroende av frivilliga gåvor,

är förenad med åtskilliga olägenheter, får den anses vara att föredraga

framför en avdragsrätt vid beskattningen.

Huruvida samhället skall lämna stöd enligt de allmänna riktlinjer, som

förordats i motionerna, måste bedömas med utgångspunkt från de aktuella

ändamålens angelägenhetsgrad. Härvid vill utskottet erinra om att riksdagen

vid några tillfällen beviljat anslag av ifrågavarande art. För budgetåren

1953/54 och 1954/55 beviljades anslag till främjande av cancerforskningen,

vilka skulle utgå med samma belopp som insamlades genom gåvor,

dock högst 10 miljoner kronor sammanlagt för båda budgetåren. I årets

statsverksproposition har under tredje huvudtiteln föreslagits att på samma

sätt medel skola ställas till förfogande som bidrag till insamlingen »Sverige

hjälper». Det synes oomtvistat att åtskilliga andra ändamål kan anses lika

angelägna och behjärtansvärda. Man kan sätta i fråga om inte statsmakterna

efter det ändamålen närmare preciserats och en lämplig form för

prövning av dessa ärenden ordnats bör varje år anslå ett visst belopp till

den stimulans av gåvor, som motionerna tar sikte på. Utskottet tillstyrker

därför att de i motionerna berörda spörsmålen närmare utredes.

Vid denna utredning bör närmare undersökas i vilken mån de olägenheter,

som är förenade även med den av motionärerna förordade metoden,

kan undanröjas. Enligt utskottets mening bör även andra vägar prövas.

Det kan t. ex. ifrågasättas om inte ett visst avdrag på den statliga inkomstskattens

slutbelopp kunde komma i fråga. Bidragsgivaren skulle då tillåtas

att på den statliga inkomstskatten göra avdrag med en viss procentuell

andel av den lämnade gåvan, varvid såväl maximi- som minimibelopp torde

böra föreskrivas. Genom en sådan ordning skulle — till skillnad från avdrag

på den taxerade inkomsten — samhällets stöd göras oberoende av

bidiagsgiv arens inkomstförhållanden. Valet av metod för stödets lämnande

torde liksom valet av den procentuella andel av bidraget, som stödet skall

utgöra, i viss utsträckning vara beroende av antalet ändamål och den totala

omfattningen av samhällets stöd.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:25 och 11:57 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning av behovet och möjligheterna att stimulera

enskilda personer att genom donationer och penninggåvor

stödja religiösa, humanitära och vetenskapliga ändamål

samt undervisning och kulturminnesvård m. m.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.