Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.
1961-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1961:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att
skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och
moralupplösande skrifter.
I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion II: 441 av herr Gustafsson i Borås m. fl. hemställes, att riksdagen
måtte besluta om en utredning angående åtgärder i syfte att skydda
barn och ungdomar mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.
I motionen lämnas en ganska utförlig historik över behandlingen i riksdagen
under 1950-talet av frågor om åtgärder mot mindervärdig litteratur.
Med stöd av historiken framhålles i motionen att man blivit alltmer övertygad
om att åtgärder mot den undermåliga litteraturen måste vidtagas.
Nu översvämmas den svenska marknaden av dåliga seriemagasin, pornografiska
tidskrifter, billiga »deckare» och pocket books, som ungdomen läser
i stor omfattning. Enbart från Svenska pressbyråns kiosker har under
år 1959 försålts 4,4 milj. exemplar av de pornografiska tidskrifterna. Av
dåliga »kriminaljournaler» och mer eller mindre dåliga seriemagasin såldes
samma år över 30 milj. exemplar. Positiva åtgärder av olika slag för
motarbetande av spridning av dessa tryckalster har försökts men utan tillfredsställande
resultat.
Bland dylika positiva åtgärder nämner motionärerna stödet åt Seriekommittén,
höjda anslag till skolbiblioteken, författarstipendier till författare
av barn- och ungdomsböcker o. d. En viss självsanering har skett genom
Pressens rådgivande nämnd och Svenska pressbyrån, men nämndens möjligheter
är begränsade och dess åtgärder kan endast påverka Pressbyråns
försäljningsställen.
Det har ofta hänvisats till de möjligheter till ingripande mot den dåliga
litteraturen, som den nya brottsbalken skulle komma att ge. Motionärerna
befarar emellertid att dessa möjligheter kommer att bli otillräckliga. I motionen
understrykes att tryckfriheten bör bevaras då den hör till de demokratiska
primärvärdena, men tryckfriheten kan icke hotas om vi söker
skydda våra barn från rå förförelse genom mindervärdiga tryckalster. Man
kan icke gärna använda tryckfriheten som försvar för snusklitteratui. Man
kan vidare fråga sig, säger motionärerna, om icke den stigande brottsligheten
i icke ringa grad har sin grund i den förråande litteratur, som de
vuxna ger ungdomen tillgång till.
1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 18
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
Efter att ha nämnt ett antal olika förslag till åtgärder mot mindervärdiga
och skadliga tryckalster, vilka framkommit vid diskussionerna i
riksdag och press, slutar motionärerna med att påyrka utredning om vilka
åtgäider som bör kunna vidtagas för att motverka spridningen av pornografiska
tidskrifter, kriminaljournaler, detektivmagasin, en del s. k. pocket
books och mindervärdiga seriemagasin.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Svenska pressbyrån
och Seriekommittén.
Pressbyrån framhåller att ett par uppgifter i motionen är oriktiga. Den
uppgivna försäljningen av 4,4 milj. exemplar hänför sig icke endast till
byråns egna ca 1 100 kiosker utan även till byråns omkring 17 000 återförsäljare
i riket. Sedan ungefär ett år ingår emellertid tre av de pornografiska
tidskrifterna, representerande ca en tredjedel av den angivna försäljningen,
icke i pressbyråns försäljning, enär de sagt upp sina distributionskontrakt
med byrån. Byrån saknar möjlighet att vidtaga åtgärder
mot de tre tidskrifter, som upphört med distribution genom byrån. I sammanhanget
påpekas att det finns en rik flora utländska tidskrifter, som
distribueras av andra än pressbyrån.
Pressbyrån säger sig hysa sympati för åtgärder, som kan begränsa spridningen
av skadlig litteratur, men dess möjligheter att själv vidtaga åtgärder
är starkt beskurna. Byrån är enligt avtal skyldig distribuera alla sådana
svenska tidningar och tidskrifter, som finns upptagna i postverkets
inhemska tidningstaxa. Undantag gäller endast de fall då pressalster kan
anses såra tukt, sedlighet och allmän anständighet. Detta har medfört, att
byrån i vissa fall, på rekommendation av Pressens rådgivande nämnd, dels
nekat distribuera vissa enstaka nummer och dels avböjt att teckna kontrakt
om distribution av nya tidskrifter. Några ekonomiska synpunkter
har därvid aldrig fått vara vägledande.
Eftei att ha omnämnt de åtgärder som från Pressbyråns sida vidtagits
för att hindra spridande av dålig litteratur slutar byrån med att tillstyrka
en allsidig utredning.
Seriekommittén anför beträffande möjligheterna att vidtaga positiva åtgärder
följande:
Seriekommittén vill särskilt understryka värdet av positiva åtgärder
av olika slag och framhålla skolans möjligheter till mera aktiv medverkan
i kampen för god läsning och i propagandan mot dålig litteratur. I de metodiska
anvisningar som skolöverstyrelsen redigerar kan kraftigare understrykas
lärarnas skyldigheter härvidlag och lämpliga åtgärder föreslås.
Skolan bör söka engagera föräldrarna i arbetet för god barnläsning. Till
detta höi att frågorna i samband med barnens fritidsläsning bör tas upp
på föräldramöten. De hjälpmedel i propagandan för goda barnböcker som
tillkommit på Seriekommitténs initiativ, broschyren Böckernas Lustgård,
ljudbildbanden Barn och böcker samt Kamrat med böcker och filmbandet
Barn och serier kan därvid komma till användning. Lämpligt kan vara
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
att visa prov på de sämsta tryckalstren, målsmännen har ofta ringa hum
om vad det är barnen läser. Understrykas bör att läsning av goda barnböcker
även blir av betydelse för barnets formella färdigheter. På högstadiet
kan den av Fröroth utgivna antologin Författare och förfuskare användas
då det gäller att få eleverna alt uppfatta skillnaden mellan god och
dålig litteratur. Skolöverstyrelsen kunde även genom eu kort populär
skrift, som genom eleverna distribuerades till hemmen, ge föräldrarna synpunkter
på barnens fritidsläsning.
Av särskild betydelse torde vara att skolöverstyrelsens verksamhet av
detta slag även kommer att gälla daghem och liknande institutioner. Små,
icke läskunniga barn är synnerligen mottagliga för påverkan av seriebilder.
Samarbete i hithörande frågor hör även etableras med Målsmännens
riksförbund och med folkbildningsrörelserna. De senare, som är representerade
i Seriekommittcn, hör stimuleras till ytterligare verksamhet med
föredrag, diskussioner och studiecirklar om barnens läsning.
Förslaget om att med penningmedel understödja barntidningar av god
kvalitet anser Seriekommittcn mycket värdefullt. Tidningar av detta slag
har alltid haft svårt att hävda sig i konkurrensen med seriemagasin och
liknande. Detta hänger inte enbart samman med barns primitiva förkärlek
för sensationellt raffel utan beror i första hand på att i Sverige tryckta
publikationer för barn ej kan konkurrera med seriemagasin som har eu
internationell produktionslinje, som gör dem billiga. De svenska utgivarna
av magasinen torde erhålla färdigt material från utlandet, vanligen USA.
Detta material upptar endast bilderna och den svenska texten tillfogas här.
Samma bilder kan på detta sätt gå till förläggare världen runt.
Serierna är numera knappast de värsta syndarna, när det gäller våld,
sadism och kriminalitet, men genom alt de i så oerhörd omfattning läses av
barn, blir deras skadeverkningar kanske störst. På sista tiden har man
även här i landet börjat publicera amerikanska krigsserier, som är ägnade
att åter väcka till liv eller vidmakthålla det folkhat som kriget alstrade.
Man torde inte kunna fördöma serien som art men önskvärt är att få fram
serier med ett annat innehåll som bättre passar våra förhållanden. Att detta
inte redan skett i större utsträckning torde hänga samman med det som
ovan antytts. Seriekommittcn vill framhålla värdet av att få fram svenska
serier och anser det rent av vara ett samhällsintresse att detta sker.
Vi föreslår därför att från arvsfonden — eller annat håll ställs medel till
förfogande för eu tävlan om inhemska serier — eller ännu hellre — en tävlan
öppen för tecknare från alla de nordiska länderna. Detta skulle kunna
leda till eu interskandinavisk produktionslinje, eller en ännu vidare sådan,
varigenom dessa serier lättare skulle kunna konkurrera med andra. En sådan
tävlan skulle väcka till liv intresset för en fortsatt skandinavisk serieproduktion.
I motionen berörs även väckta förslag om en jury eller granskningsnämnd
för mindervärdig litteratur. Fn sådan med i första hand eu positiv uppgift
kan iiven tänkas. Den kunde tå till uppgift att granska publikationer avsedda
för barn eller som i större utsträckning läses av barn och rekommendera
de bättre av dessa, vilka då finge rätt alL å omslaget hänvisa till denna
rekommendation. Detta skulle bli av värde för föräldrar och andra, som
finge eu garanti för publikationens kvalitet. Nämndens verksamhet skulle
alltså kunna jämföras med den som utövas av barnfilmjuryn. Nämnden
kunde sortera under skolöverstyrelsen och utgöras av rcpresentantei utsedda
av denna jämte representant för socialstyrelsen, Pressens rådgivande
1 * - It ilo mg till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 18
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
nämnd, Seriekommittén m. fl. En sådan nämnd kunde även få till uppgift
att fordela anslagna medel till barntidningar, arrangera här föreslagen pristävlan
om serier etc. I Norge och flera andra länder finns nämnder av liknande
slag, den norska sorterar under Statens folkupplysningsråd.
Seriekommittén vill även understryka värdet av att pressen animeras till
medverkan för god barnläsning. Trots att vi för närvarande har en kvalitativt
högtstående och kvantitativt mycket omfattande barnboksproduktion
sysslar pressen i alltför ringa grad med denna. Det vore även av stort
varde om tidningarna tog upp den mindervärdiga litteraturen till behandImg,
detta sker nu endast i sällsynta undantagsfall. Genom artiklar och bilder
i pressen skulle föräldrarnas uppmärksamhet riktas på arten av litteratur
som barnen hämningslöst konsumerar, om denna är de i de flesta
fall totalt okunniga.
Vad här anförts om pressen, gäller även om såväl ljudradion som TV,
vilka i alltför ringa grad sysslar med den utkommande barnlitteraturen’.
Särskilt TV torde ha stora möjligheter att göra intressanta program om
barnböckerna.
Seriekommittén framhåller vidare de särskilt stora risker för påverkan
av dålig litteratur som föreligger för barn och ungdom utan ordnade hemförhållanden
eller med hem, där man är likgiltig för barnens läsning.
Beträffande de i motionen föreslagna, restriktiva åtgärderna anför kommittén
:
I första hand kommer frågan om censur genom en särskild nämnd eller
jury. Mot kravet om censur står emellertid risken för att de inskränkningar
i tryckfriheten censur skulle innebära, kunde få ödesdigra konsekvenser.
Seriekommittén föreslår dock att det bör utredas om icke bestämmelserna
om granskningsförfarandet kunde ges en sådan form att tryckfriheten
icke i något avseende äventyrades. I detta sammanhang vill kommittén
peka på att vår nuvarande lagstiftning på området redan innehåller
vissa inskränkningar i medborgarens rätt att fritt yttra sig i tal och skrift
och erinra om den filmcensur som finns. Utredningen bör omfatta de former
av censur som redan införts i många västeuropeiska länder som England,
Frankrike, Västtyskland och Österrike.
I samband med frågan om censur bör även utredas om inte den passus
i det nya brottsbalksförslaget, till vilken det ofta hänvisats och som innebär
inskränkning i rätten att till barn och ungdom distribuera vissa skrifter,
kunde ges en sådan formulering att den blev ett verkligt hinder för spridning
av skadlig litteratur till ungdom. Effekten av den sanering som kan
åstadkommas genom Pressens rådgivande nämnd bör även bedömas.
Seriekommittén understöder kravet om att gällande bestämmelser om
beslag av skrift som anses såra tukt, sedlighet och allmän anständighet
mera konsekvent bör tillämpas, och att konfiskationsförfarandet blir sådant
att det omöjliggör spridning av beslagtagen skrift.
Även andra förslag till restriktiva åtgärder bör utredas. Ovan har framhållits
att ett av skälen till att svenska barntidningar inte kan klara sig
i konkurrens med de importerade seriemagasinen, är att dessa blir billigare
genom sin internationella produktionslinje. Möjligheten att belägga dem
med en importavgift eller tull bör därför utredas.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 5
Utskottet
I utlåtande vid 1955 års riksdag, nr 8, över motion angående statliga åtgärder
mot olämplig serielitteratur uttalade sig utskottet emot ett i motionen
framfört förslag om en seriejury. Utskottet fann att gränserna for en
sådan jurys kompetensområde kunde riskeras bli flytande och dess verksamhet
få karaktären av censur, vilket skulle strida emot den allmänna
uppfattningen av tryckfrihetens innebörd. Utskottet erinrade om att i förslaget
till brottsbalk såsom ny brottstyp upptagits spridande av förråande
skrift eller bild bland barn och ungdom. I övrigt hänvisade utskottet till
den bildnings- och upplysningsverksamhet i dessa frågor från statligt och
enskilt håll som då pågick eller planerades. Om dessa vägar icke skulle
visa sig effektiva, skulle man, anförde utskottet, framdeles kunna överväga
ytterligare åtgärder.
Vid 1960 års riksdag hade utskottet till behandling motioner angaende
utredning i syfte att motverka spridningen av pornografiska tryckalster.
I sitt utlåtande, nr 2, över motionerna förklarade utskottet bl. a. att det
vore angeläget att frågan ägnades uppmärksamhet, särskilt då risk forelåge
för skadliga verkningar bland barn och ungdom. Utskottet erinrade
även i detta sammanhang om bestämmelserna i det väntade förslaget till
brottsbalk och sade sig vidare förutsätta att de ansvariga myndigheterna
skulle taga under övervägande ett skärpt utnyttjande av de medel huvudsakligen
åtal, beslag och konfiskation — som stode till förfogande, om tillståndet
icke förbättrades. Utskottet ansåg också anledning finnas att på
längre sikt knyta goda förhoppningar till Pressens rådgivande namnds
verksamhet. Enligt utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon
riksdagens åtgärd. „
I föreliggande motion har framställts yrkande om utredning angaende
åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot »osunda, förråande och
moralupplösande» skrifter. Motionärerna avser med sådana skrifter narmast
de ovan nämnda s. k. pornografiska tidskrifterna, serier med inslag
av våld och sadism samt vissa s. k. deckarmagasin och pocket books m. in.
med liknande innehåll.
Delade meningar kan naturligtvis råda om vidden av de skadeverkningar
tryckalster av ifrågavarande art kan medföra för de unga. Såvitt utskottet
kunnat finna torde utvecklingen under senare tid icke gått mot en forbättring
av tillståndet. De sadistiska tendenserna inte minst i de magasin
som vänder sig till barn och ungdom är påtagliga, och symptom har icke
saknats på att ungdomen på ett olyckligt sätt påverkats av denna grova
våldsmentalitet. Man bör heller icke bortse från den risk for smakforskam„ing
hos de unga som den genomgående mycket dåliga litterära kvaliteten
hos tryckalstren i fråga innebär. Enligt utskottets mening finnes anledning
att med allvar se på det nuvarande läget, och denna uppfattning torde delas
av en bred opinion.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
Nar det galler möjligheterna att ingripa mot dessa företeelser finner utskottet
angelaget framhålla att åtgärder, som innebär avsteg från principerna
för vår tryckfrihet icke bör ifrågasättas. Utskottet vill ånyo understryka
möjligheterna att skärpa användningen av de medel som vår nuvarande
lagstiftning erbjuder. Förslaget till brottsbalk behandlas nu av
lagrådet. Den av utskottet tidigare omnämnda, nya brottstypen förutsätter
att vederbörande försäljare har uppsåtligt syfte att sprida alster, som här
är i fråga, bland de unga. Det kan ifrågasättas om icke detta lagrum borde
utformas så att det ger vidgade möjligheter att ingripa mot den som tillhandahåller
ungdomen dylika alster. Enligt vad utskottet erfarit är det
också ofta svårt att med vår nuvarande strafflagstiftning företaga ingripanden
som verkligen blir kännbara för de affärsintressen som ligger
bakom utgivandet och spridningen av litteraturen och som visat sig kunna
göra utomordentligt stora förtjänster på hanteringen. Utskottet anser åtgärder
för åstadkommande av ökade möjligheter i detta hänseende förtjäna
att övervägas. Enligt utskottets mening skulle åtgärder av ovan antydd art
icke behöva komma i konflikt med grunderna för vår tryckfrihet.
Utskottet inser emellertid att man med skärpning av lagstiftningen och
lagtillampningen endast kan komma åt de mest flagranta fallen och att
man icke härigenom kan nå roten till det onda. Härför kräves framför allt
åtgärder av positiv art. Dessa bör syfta till bl. a. att hos de unga väcka
och vidmakthålla förståelse för de anspråk på hänsynstagande till omgivningen
som ar oundgängliga i ett demokratiskt samhälle. Det är vidare
av vikt att skapa intresse hos ungdomen för god litteratur och få den att
inse mindervärdigheten hos de avarter som här är i fråga. I motionen ävensom
i bl. a. Seriekommitténs ovan refererade yttrande har en rad förslag
i sådan riktning framlagts, syftande till bl. a. att genom samarbete mellan
skola och hem, radio, TV, tidningspress, ideella och religiösa organisationer
och statliga myndigheter in. fl. verka för upplysning i dessa frågor och
för att genom propaganda och på andra sätt stödja god barn- och ungdomslitteratur.
Av 1960 års ungdomsupplysningskommitté har nyligen
framlagts förslag till åtgärder som kan bli av betydelse för utvecklingen
på detta område. Utskottet finner icke möjligt att nu taga ståndpunkt till
de särskilda förslagen men vill allmänt framhålla vikten av att de krafter
som är beredda att göra en insats i här angivna syfte erhåller ett helhjärtat
stöd från det allmännas sida.
Såvitt utskottet kunnat finna råder oklarhet beträffande åtskilliga förhållanden
på detta område. Sålunda är exempelvis kunskaperna om vilka
intressen som ytterst profiterar på utgivning och spridning av tryckalstren
och om vägarna för distributionen ofullständiga. Även i övrigt finnes behov
av en kartläggning av området. Genom en utredning skulle man erhalla
sakrare utgångspunkter för vidare överväganden beträffande såväl
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 7
eventuella ändringar eller tillägg i strafflagstiftningen som beträffande åtgärder
av positiv art.
Utskottet kan visserligen icke i alla delar ansluta sig till de av motionärerna
anförda synpunkterna. Som framgår av det ovan anförda finner utskottet
dock behov föreligga av en utredning av förhållandena på förevarande
område och av möjligheterna till åtgärder av olika slag. Utskottet
har icke ansett nödvändigt att närmare precisera riktlinjer för en sådan
utredning men förutsätter att av utskottet nu och i tidigare sammanhang
framförda synpunkter i dessa frågor vinner beaktande i utredningsarbetet.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen i anledning av motion II: 441 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning angående sådana
skrifter som avses i motionen och om åtgärder mot
skadliga verkningar för barn och ungdom av dessa skrifter.
Stockholm den 21 mars 1961
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel
Andersson, Uno Olofsson, Lars Larsson, Stefanson*, Hellebladh, Tage
Johansson, Schött, Anton Larsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Dickson,
Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark*,
Björkänge, Haglund, Keijer, Börjesson i Glömminge, fröken Andersson i
Lerum, herr Källstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Möller Sörlin, Lars Larsson, Hellebladh, Tage Johansson och
Haglund, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
I —--(= utskottet) —--åtgärder.
Vid _ ■— — (= utskottet) — — — åtgärd.
I — — — (= utskottet)---innehåll.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
Som motionärerna påpekar har denna fråga, utöver de tillfällen som
ovan nämns, flera gånger varit föremål för riksdagens behandling. Krav på
utredning har därvid framförts, antingen omfattande enbart s. k. pornografiska
skrifter eller också tidskrifter som anses ha förråande eller moralupplösande
innehåll, såsom detektivmagasin, serietidningar o. d.
Riksdagen har emellertid inte vid något tillfälle ansett sig böra tillstyrka
särskild utredning om åtgärder mot dessa tidskrifter. Skälen till denna hållning
har, som framgått av utskottsutlåtanden och riksdagsdebatter, inte
varit ointresse att komma till rätta med denna art av tidskrifter, utan fastmer
de praktiska och principiella svårigheterna att genom lagstiftning och
förbud nå effektiva resultat, utan att mer eller mindre inskränka gällande
tryck- och yttrandefrihet.
Utskottet anser att i motion 11:441 inte anförts några nya omständigheter
som föranleder utskottet att frångå sin i fjol intagna ståndpunkt
(allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2) och kan därför inte tillstyrka
särskild utredning.
Utskottet delar emellertid motionärernas mening att det är otillfredsställande
att dessa tidskrifter sprids i stora upplagor. De präglas ofta av
våldsmentalitet och sadism, och ehuru deras verkningar på läsarna inte
kan med någon säkerhet bedömas, är det inte uteslutet att de, särskilt på
unga sinnen, kan verka förråande och smakförskämmande.
De i motionen berörda fragorna kan sägas vara reflexer av djupare liggande
pioblem som hör samman med kulturmönster, idealbildning och uppfostran
till en högre nivå av smak och stil.
Utskottet anser bästa medlen att komma till rätta med dessa problem
vara en fri opinionsbildning, uppfostran inom skolans och kulturarbetets
ram, vidare den självsanerande verksamhet som bedrivs genom pressens
rådgivande nämnd samt de möjligheter lagstiftningen ger myndigheterna.
Beträffande de senare vill utskottet erinra om det interpellationssvar
justitieministern den 29 november 1960 gav i andra kammaren om eventuella
åtgärder mot s. k. pornografiska tidskrifter. Justitieministern betonade
det otillfredsställande i att dessa skrifter sprids och säljs i vårt land,
men med hänsyn till den vidsträckta yttrandefrihet vi upprätthåller och
som vi anser vara av omistligt värde är möjligheterna att genom lagstiftning
och rättsliga ingripanden motverka denna förteelse begränsade. Åtal
och konfiskation brukar tillgripas endast i mycket grova fall, varvid särskilt
beaktas om framställningen har sadistisk eller på annat sätt abnorm
eller förråande karaktär. Justitieministern upplyste vidare om att vid
utarbetandet av det förslag till brottsbalk som snart skall föreläggas
riksdagen »har övervägts att utvidga straffbestämmelserna så att ingripande
åtalsvägen skulle kunna ske även mot sådana framställningar av denna
karaktär, som ej har samband med sexuella förhållanden, något som icke
torde vara möjligt för närvarande. Vid remiss till lagrådet av ifrågavarande
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 9
del av brottsbalksförslaget anförde emellertid min företrädare i ämbetet, att
en sådan utvidgning skulle kunna föranleda alltför starka inskränkningar
i tryck- och yttrandefriheten. Denna tanke har därför ej ansetts kunna
fullföljas i vidare mån än såvitt angår spridning av olampliga alster bland
barn och ungdom. I förslaget har sålunda upptagits en bestämmelse om
straff för den som bland barn och ungdom sprider skrift eller bild, som
genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara
för de ungas sedliga fostran», yttrade justitieministern.
Han meddelade vidare vid samma tillfälle att som följd av uppvaktning
av företrädare för kristna samfund har frågan om en reform av konfiskationsförfarandet
överlämnats till den 1960 tillsatta offentlighetskommittén
för övervägande.
Justitieministern framhöll att de ifrågavarande skrifterna är föremål for
ständig och noggrann uppmärksamhet vid den granskning som kontinueiligt
sker enligt tryckfrihetsförordningen. Han betonade att det ar mycket
svårt att domstolsvägen komma till rätta med missförhållanden på detta
område.
Utskottet delar denna uppfattning och understryker åter att den starkaste
tonvikten måste läggas på positiva åtgärder, på upplysning och fri opinionsbildning
för att komma till rätta med de företeelser motionen framhåller.
Utskottet har konstaterat den ökade aktiviteten för självsanering som u - vecklas inom pressens rådgivande nämnd och understryker sitt uttalande
i fjol, att man på längre sikt har anledning knyta goda förhoppningar till
denna verksamhet.
Andra positiva åtgärder bör kunna vidtagas. Det i fjol upprattade statens
ungdomsråd, som i vidaste mån har ungdomsvården som arbetsuppgift,
bör ha möjlighet att ta upp dessa frågor och bidra till upplysning och opinionsbildning
kring dem. Ovan refererade yttrande av seriekommittén inrymmer
en råd förslag, syftande till samarbete mellan hem och skola, radio,
TV, tidningspress, ideella och religiösa organisationer och statliga myndigheter,
bl. a. för att på allt sätt stödja god barn- och ungdomslitteratur. Statens
ungdomsråd torde som samarbetsorgan inom ungdomsvården kunna
pröva sådana uppslag och ta värdefulla initiativ.
En positiv åtgärd i linje härmed är den stora upplysningskampanj i ungdomsfrågor,
vartill Kungl. Maj:t i proposition nr 104 till årets riksdag begärt
anslag om 600 000 kr. Kampanjen förutsättcs ske under hosten i bred
samverkan med hem, skola, barnavård, massmedia osv. I denna upplysningskampanj
borde även den undermåliga tidskriftsflora motionärerna
åsyftar kunna belysas som led i en långsiktig, smakförhöjande opinionsbildning
bland unga och äldre.
Som framgår av ovanstående är de frågor motionen beror föremal för
uppmärksamhet på skilda sätt. Det nybildade statens ungdomsråd bär dar
-
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961
jamte möjlighet att ta andra initiativ och verka för de syften motionen vill
främja. Att härutöver tillsätta en särskild utredning finner utskottet inte
behövligt, varför utskottet får hemställa,
att motionen II: 441 måtte anses besvarad med vad ovan
anförts.
IDUM THYCCKHI. ES3ELTS* ST HEM «|
10417*
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.