Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.

1961-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1961:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att

skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och

moralupplösande skrifter.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad

motion II: 441 av herr Gustafsson i Borås m. fl. hemställes, att riksdagen

måtte besluta om en utredning angående åtgärder i syfte att skydda

barn och ungdomar mot osunda, förråande och moralupplösande skrifter.

I motionen lämnas en ganska utförlig historik över behandlingen i riksdagen

under 1950-talet av frågor om åtgärder mot mindervärdig litteratur.

Med stöd av historiken framhålles i motionen att man blivit alltmer övertygad

om att åtgärder mot den undermåliga litteraturen måste vidtagas.

Nu översvämmas den svenska marknaden av dåliga seriemagasin, pornografiska

tidskrifter, billiga »deckare» och pocket books, som ungdomen läser

i stor omfattning. Enbart från Svenska pressbyråns kiosker har under

år 1959 försålts 4,4 milj. exemplar av de pornografiska tidskrifterna. Av

dåliga »kriminaljournaler» och mer eller mindre dåliga seriemagasin såldes

samma år över 30 milj. exemplar. Positiva åtgärder av olika slag för

motarbetande av spridning av dessa tryckalster har försökts men utan tillfredsställande

resultat.

Bland dylika positiva åtgärder nämner motionärerna stödet åt Seriekommittén,

höjda anslag till skolbiblioteken, författarstipendier till författare

av barn- och ungdomsböcker o. d. En viss självsanering har skett genom

Pressens rådgivande nämnd och Svenska pressbyrån, men nämndens möjligheter

är begränsade och dess åtgärder kan endast påverka Pressbyråns

försäljningsställen.

Det har ofta hänvisats till de möjligheter till ingripande mot den dåliga

litteraturen, som den nya brottsbalken skulle komma att ge. Motionärerna

befarar emellertid att dessa möjligheter kommer att bli otillräckliga. I motionen

understrykes att tryckfriheten bör bevaras då den hör till de demokratiska

primärvärdena, men tryckfriheten kan icke hotas om vi söker

skydda våra barn från rå förförelse genom mindervärdiga tryckalster. Man

kan icke gärna använda tryckfriheten som försvar för snusklitteratui. Man

kan vidare fråga sig, säger motionärerna, om icke den stigande brottsligheten

i icke ringa grad har sin grund i den förråande litteratur, som de

vuxna ger ungdomen tillgång till.

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

Efter att ha nämnt ett antal olika förslag till åtgärder mot mindervärdiga

och skadliga tryckalster, vilka framkommit vid diskussionerna i

riksdag och press, slutar motionärerna med att påyrka utredning om vilka

åtgäider som bör kunna vidtagas för att motverka spridningen av pornografiska

tidskrifter, kriminaljournaler, detektivmagasin, en del s. k. pocket

books och mindervärdiga seriemagasin.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Svenska pressbyrån

och Seriekommittén.

Pressbyrån framhåller att ett par uppgifter i motionen är oriktiga. Den

uppgivna försäljningen av 4,4 milj. exemplar hänför sig icke endast till

byråns egna ca 1 100 kiosker utan även till byråns omkring 17 000 återförsäljare

i riket. Sedan ungefär ett år ingår emellertid tre av de pornografiska

tidskrifterna, representerande ca en tredjedel av den angivna försäljningen,

icke i pressbyråns försäljning, enär de sagt upp sina distributionskontrakt

med byrån. Byrån saknar möjlighet att vidtaga åtgärder

mot de tre tidskrifter, som upphört med distribution genom byrån. I sammanhanget

påpekas att det finns en rik flora utländska tidskrifter, som

distribueras av andra än pressbyrån.

Pressbyrån säger sig hysa sympati för åtgärder, som kan begränsa spridningen

av skadlig litteratur, men dess möjligheter att själv vidtaga åtgärder

är starkt beskurna. Byrån är enligt avtal skyldig distribuera alla sådana

svenska tidningar och tidskrifter, som finns upptagna i postverkets

inhemska tidningstaxa. Undantag gäller endast de fall då pressalster kan

anses såra tukt, sedlighet och allmän anständighet. Detta har medfört, att

byrån i vissa fall, på rekommendation av Pressens rådgivande nämnd, dels

nekat distribuera vissa enstaka nummer och dels avböjt att teckna kontrakt

om distribution av nya tidskrifter. Några ekonomiska synpunkter

har därvid aldrig fått vara vägledande.

Eftei att ha omnämnt de åtgärder som från Pressbyråns sida vidtagits

för att hindra spridande av dålig litteratur slutar byrån med att tillstyrka

en allsidig utredning.

Seriekommittén anför beträffande möjligheterna att vidtaga positiva åtgärder

följande:

Seriekommittén vill särskilt understryka värdet av positiva åtgärder

av olika slag och framhålla skolans möjligheter till mera aktiv medverkan

i kampen för god läsning och i propagandan mot dålig litteratur. I de metodiska

anvisningar som skolöverstyrelsen redigerar kan kraftigare understrykas

lärarnas skyldigheter härvidlag och lämpliga åtgärder föreslås.

Skolan bör söka engagera föräldrarna i arbetet för god barnläsning. Till

detta höi att frågorna i samband med barnens fritidsläsning bör tas upp

på föräldramöten. De hjälpmedel i propagandan för goda barnböcker som

tillkommit på Seriekommitténs initiativ, broschyren Böckernas Lustgård,

ljudbildbanden Barn och böcker samt Kamrat med böcker och filmbandet

Barn och serier kan därvid komma till användning. Lämpligt kan vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

att visa prov på de sämsta tryckalstren, målsmännen har ofta ringa hum

om vad det är barnen läser. Understrykas bör att läsning av goda barnböcker

även blir av betydelse för barnets formella färdigheter. På högstadiet

kan den av Fröroth utgivna antologin Författare och förfuskare användas

då det gäller att få eleverna alt uppfatta skillnaden mellan god och

dålig litteratur. Skolöverstyrelsen kunde även genom eu kort populär

skrift, som genom eleverna distribuerades till hemmen, ge föräldrarna synpunkter

på barnens fritidsläsning.

Av särskild betydelse torde vara att skolöverstyrelsens verksamhet av

detta slag även kommer att gälla daghem och liknande institutioner. Små,

icke läskunniga barn är synnerligen mottagliga för påverkan av seriebilder.

Samarbete i hithörande frågor hör även etableras med Målsmännens

riksförbund och med folkbildningsrörelserna. De senare, som är representerade

i Seriekommittcn, hör stimuleras till ytterligare verksamhet med

föredrag, diskussioner och studiecirklar om barnens läsning.

Förslaget om att med penningmedel understödja barntidningar av god

kvalitet anser Seriekommittcn mycket värdefullt. Tidningar av detta slag

har alltid haft svårt att hävda sig i konkurrensen med seriemagasin och

liknande. Detta hänger inte enbart samman med barns primitiva förkärlek

för sensationellt raffel utan beror i första hand på att i Sverige tryckta

publikationer för barn ej kan konkurrera med seriemagasin som har eu

internationell produktionslinje, som gör dem billiga. De svenska utgivarna

av magasinen torde erhålla färdigt material från utlandet, vanligen USA.

Detta material upptar endast bilderna och den svenska texten tillfogas här.

Samma bilder kan på detta sätt gå till förläggare världen runt.

Serierna är numera knappast de värsta syndarna, när det gäller våld,

sadism och kriminalitet, men genom alt de i så oerhörd omfattning läses av

barn, blir deras skadeverkningar kanske störst. På sista tiden har man

även här i landet börjat publicera amerikanska krigsserier, som är ägnade

att åter väcka till liv eller vidmakthålla det folkhat som kriget alstrade.

Man torde inte kunna fördöma serien som art men önskvärt är att få fram

serier med ett annat innehåll som bättre passar våra förhållanden. Att detta

inte redan skett i större utsträckning torde hänga samman med det som

ovan antytts. Seriekommittcn vill framhålla värdet av att få fram svenska

serier och anser det rent av vara ett samhällsintresse att detta sker.

Vi föreslår därför att från arvsfonden — eller annat håll ställs medel till

förfogande för eu tävlan om inhemska serier — eller ännu hellre — en tävlan

öppen för tecknare från alla de nordiska länderna. Detta skulle kunna

leda till eu interskandinavisk produktionslinje, eller en ännu vidare sådan,

varigenom dessa serier lättare skulle kunna konkurrera med andra. En sådan

tävlan skulle väcka till liv intresset för en fortsatt skandinavisk serieproduktion.

I motionen berörs även väckta förslag om en jury eller granskningsnämnd

för mindervärdig litteratur. Fn sådan med i första hand eu positiv uppgift

kan iiven tänkas. Den kunde tå till uppgift att granska publikationer avsedda

för barn eller som i större utsträckning läses av barn och rekommendera

de bättre av dessa, vilka då finge rätt alL å omslaget hänvisa till denna

rekommendation. Detta skulle bli av värde för föräldrar och andra, som

finge eu garanti för publikationens kvalitet. Nämndens verksamhet skulle

alltså kunna jämföras med den som utövas av barnfilmjuryn. Nämnden

kunde sortera under skolöverstyrelsen och utgöras av rcpresentantei utsedda

av denna jämte representant för socialstyrelsen, Pressens rådgivande

1 * - It ilo mg till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

nämnd, Seriekommittén m. fl. En sådan nämnd kunde även få till uppgift

att fordela anslagna medel till barntidningar, arrangera här föreslagen pristävlan

om serier etc. I Norge och flera andra länder finns nämnder av liknande

slag, den norska sorterar under Statens folkupplysningsråd.

Seriekommittén vill även understryka värdet av att pressen animeras till

medverkan för god barnläsning. Trots att vi för närvarande har en kvalitativt

högtstående och kvantitativt mycket omfattande barnboksproduktion

sysslar pressen i alltför ringa grad med denna. Det vore även av stort

varde om tidningarna tog upp den mindervärdiga litteraturen till behandImg,

detta sker nu endast i sällsynta undantagsfall. Genom artiklar och bilder

i pressen skulle föräldrarnas uppmärksamhet riktas på arten av litteratur

som barnen hämningslöst konsumerar, om denna är de i de flesta

fall totalt okunniga.

Vad här anförts om pressen, gäller även om såväl ljudradion som TV,

vilka i alltför ringa grad sysslar med den utkommande barnlitteraturen’.

Särskilt TV torde ha stora möjligheter att göra intressanta program om

barnböckerna.

Seriekommittén framhåller vidare de särskilt stora risker för påverkan

av dålig litteratur som föreligger för barn och ungdom utan ordnade hemförhållanden

eller med hem, där man är likgiltig för barnens läsning.

Beträffande de i motionen föreslagna, restriktiva åtgärderna anför kommittén

:

I första hand kommer frågan om censur genom en särskild nämnd eller

jury. Mot kravet om censur står emellertid risken för att de inskränkningar

i tryckfriheten censur skulle innebära, kunde få ödesdigra konsekvenser.

Seriekommittén föreslår dock att det bör utredas om icke bestämmelserna

om granskningsförfarandet kunde ges en sådan form att tryckfriheten

icke i något avseende äventyrades. I detta sammanhang vill kommittén

peka på att vår nuvarande lagstiftning på området redan innehåller

vissa inskränkningar i medborgarens rätt att fritt yttra sig i tal och skrift

och erinra om den filmcensur som finns. Utredningen bör omfatta de former

av censur som redan införts i många västeuropeiska länder som England,

Frankrike, Västtyskland och Österrike.

I samband med frågan om censur bör även utredas om inte den passus

i det nya brottsbalksförslaget, till vilken det ofta hänvisats och som innebär

inskränkning i rätten att till barn och ungdom distribuera vissa skrifter,

kunde ges en sådan formulering att den blev ett verkligt hinder för spridning

av skadlig litteratur till ungdom. Effekten av den sanering som kan

åstadkommas genom Pressens rådgivande nämnd bör även bedömas.

Seriekommittén understöder kravet om att gällande bestämmelser om

beslag av skrift som anses såra tukt, sedlighet och allmän anständighet

mera konsekvent bör tillämpas, och att konfiskationsförfarandet blir sådant

att det omöjliggör spridning av beslagtagen skrift.

Även andra förslag till restriktiva åtgärder bör utredas. Ovan har framhållits

att ett av skälen till att svenska barntidningar inte kan klara sig

i konkurrens med de importerade seriemagasinen, är att dessa blir billigare

genom sin internationella produktionslinje. Möjligheten att belägga dem

med en importavgift eller tull bör därför utredas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 5

Utskottet

I utlåtande vid 1955 års riksdag, nr 8, över motion angående statliga åtgärder

mot olämplig serielitteratur uttalade sig utskottet emot ett i motionen

framfört förslag om en seriejury. Utskottet fann att gränserna for en

sådan jurys kompetensområde kunde riskeras bli flytande och dess verksamhet

få karaktären av censur, vilket skulle strida emot den allmänna

uppfattningen av tryckfrihetens innebörd. Utskottet erinrade om att i förslaget

till brottsbalk såsom ny brottstyp upptagits spridande av förråande

skrift eller bild bland barn och ungdom. I övrigt hänvisade utskottet till

den bildnings- och upplysningsverksamhet i dessa frågor från statligt och

enskilt håll som då pågick eller planerades. Om dessa vägar icke skulle

visa sig effektiva, skulle man, anförde utskottet, framdeles kunna överväga

ytterligare åtgärder.

Vid 1960 års riksdag hade utskottet till behandling motioner angaende

utredning i syfte att motverka spridningen av pornografiska tryckalster.

I sitt utlåtande, nr 2, över motionerna förklarade utskottet bl. a. att det

vore angeläget att frågan ägnades uppmärksamhet, särskilt då risk forelåge

för skadliga verkningar bland barn och ungdom. Utskottet erinrade

även i detta sammanhang om bestämmelserna i det väntade förslaget till

brottsbalk och sade sig vidare förutsätta att de ansvariga myndigheterna

skulle taga under övervägande ett skärpt utnyttjande av de medel huvudsakligen

åtal, beslag och konfiskation — som stode till förfogande, om tillståndet

icke förbättrades. Utskottet ansåg också anledning finnas att på

längre sikt knyta goda förhoppningar till Pressens rådgivande namnds

verksamhet. Enligt utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon

riksdagens åtgärd. „

I föreliggande motion har framställts yrkande om utredning angaende

åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot »osunda, förråande och

moralupplösande» skrifter. Motionärerna avser med sådana skrifter narmast

de ovan nämnda s. k. pornografiska tidskrifterna, serier med inslag

av våld och sadism samt vissa s. k. deckarmagasin och pocket books m. in.

med liknande innehåll.

Delade meningar kan naturligtvis råda om vidden av de skadeverkningar

tryckalster av ifrågavarande art kan medföra för de unga. Såvitt utskottet

kunnat finna torde utvecklingen under senare tid icke gått mot en forbättring

av tillståndet. De sadistiska tendenserna inte minst i de magasin

som vänder sig till barn och ungdom är påtagliga, och symptom har icke

saknats på att ungdomen på ett olyckligt sätt påverkats av denna grova

våldsmentalitet. Man bör heller icke bortse från den risk for smakforskam„ing

hos de unga som den genomgående mycket dåliga litterära kvaliteten

hos tryckalstren i fråga innebär. Enligt utskottets mening finnes anledning

att med allvar se på det nuvarande läget, och denna uppfattning torde delas

av en bred opinion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

Nar det galler möjligheterna att ingripa mot dessa företeelser finner utskottet

angelaget framhålla att åtgärder, som innebär avsteg från principerna

för vår tryckfrihet icke bör ifrågasättas. Utskottet vill ånyo understryka

möjligheterna att skärpa användningen av de medel som vår nuvarande

lagstiftning erbjuder. Förslaget till brottsbalk behandlas nu av

lagrådet. Den av utskottet tidigare omnämnda, nya brottstypen förutsätter

att vederbörande försäljare har uppsåtligt syfte att sprida alster, som här

är i fråga, bland de unga. Det kan ifrågasättas om icke detta lagrum borde

utformas så att det ger vidgade möjligheter att ingripa mot den som tillhandahåller

ungdomen dylika alster. Enligt vad utskottet erfarit är det

också ofta svårt att med vår nuvarande strafflagstiftning företaga ingripanden

som verkligen blir kännbara för de affärsintressen som ligger

bakom utgivandet och spridningen av litteraturen och som visat sig kunna

göra utomordentligt stora förtjänster på hanteringen. Utskottet anser åtgärder

för åstadkommande av ökade möjligheter i detta hänseende förtjäna

att övervägas. Enligt utskottets mening skulle åtgärder av ovan antydd art

icke behöva komma i konflikt med grunderna för vår tryckfrihet.

Utskottet inser emellertid att man med skärpning av lagstiftningen och

lagtillampningen endast kan komma åt de mest flagranta fallen och att

man icke härigenom kan nå roten till det onda. Härför kräves framför allt

åtgärder av positiv art. Dessa bör syfta till bl. a. att hos de unga väcka

och vidmakthålla förståelse för de anspråk på hänsynstagande till omgivningen

som ar oundgängliga i ett demokratiskt samhälle. Det är vidare

av vikt att skapa intresse hos ungdomen för god litteratur och få den att

inse mindervärdigheten hos de avarter som här är i fråga. I motionen ävensom

i bl. a. Seriekommitténs ovan refererade yttrande har en rad förslag

i sådan riktning framlagts, syftande till bl. a. att genom samarbete mellan

skola och hem, radio, TV, tidningspress, ideella och religiösa organisationer

och statliga myndigheter in. fl. verka för upplysning i dessa frågor och

för att genom propaganda och på andra sätt stödja god barn- och ungdomslitteratur.

Av 1960 års ungdomsupplysningskommitté har nyligen

framlagts förslag till åtgärder som kan bli av betydelse för utvecklingen

på detta område. Utskottet finner icke möjligt att nu taga ståndpunkt till

de särskilda förslagen men vill allmänt framhålla vikten av att de krafter

som är beredda att göra en insats i här angivna syfte erhåller ett helhjärtat

stöd från det allmännas sida.

Såvitt utskottet kunnat finna råder oklarhet beträffande åtskilliga förhållanden

på detta område. Sålunda är exempelvis kunskaperna om vilka

intressen som ytterst profiterar på utgivning och spridning av tryckalstren

och om vägarna för distributionen ofullständiga. Även i övrigt finnes behov

av en kartläggning av området. Genom en utredning skulle man erhalla

sakrare utgångspunkter för vidare överväganden beträffande såväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 7

eventuella ändringar eller tillägg i strafflagstiftningen som beträffande åtgärder

av positiv art.

Utskottet kan visserligen icke i alla delar ansluta sig till de av motionärerna

anförda synpunkterna. Som framgår av det ovan anförda finner utskottet

dock behov föreligga av en utredning av förhållandena på förevarande

område och av möjligheterna till åtgärder av olika slag. Utskottet

har icke ansett nödvändigt att närmare precisera riktlinjer för en sådan

utredning men förutsätter att av utskottet nu och i tidigare sammanhang

framförda synpunkter i dessa frågor vinner beaktande i utredningsarbetet.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motion II: 441 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning angående sådana

skrifter som avses i motionen och om åtgärder mot

skadliga verkningar för barn och ungdom av dessa skrifter.

Stockholm den 21 mars 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel

Andersson, Uno Olofsson, Lars Larsson, Stefanson*, Hellebladh, Tage

Johansson, Schött, Anton Larsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Dickson,

Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark*,

Björkänge, Haglund, Keijer, Börjesson i Glömminge, fröken Andersson i

Lerum, herr Källstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Möller Sörlin, Lars Larsson, Hellebladh, Tage Johansson och

Haglund, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

I —--(= utskottet) —--åtgärder.

Vid _ ■— — (= utskottet) — — — åtgärd.

I — — — (= utskottet)---innehåll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

Som motionärerna påpekar har denna fråga, utöver de tillfällen som

ovan nämns, flera gånger varit föremål för riksdagens behandling. Krav på

utredning har därvid framförts, antingen omfattande enbart s. k. pornografiska

skrifter eller också tidskrifter som anses ha förråande eller moralupplösande

innehåll, såsom detektivmagasin, serietidningar o. d.

Riksdagen har emellertid inte vid något tillfälle ansett sig böra tillstyrka

särskild utredning om åtgärder mot dessa tidskrifter. Skälen till denna hållning

har, som framgått av utskottsutlåtanden och riksdagsdebatter, inte

varit ointresse att komma till rätta med denna art av tidskrifter, utan fastmer

de praktiska och principiella svårigheterna att genom lagstiftning och

förbud nå effektiva resultat, utan att mer eller mindre inskränka gällande

tryck- och yttrandefrihet.

Utskottet anser att i motion 11:441 inte anförts några nya omständigheter

som föranleder utskottet att frångå sin i fjol intagna ståndpunkt

(allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2) och kan därför inte tillstyrka

särskild utredning.

Utskottet delar emellertid motionärernas mening att det är otillfredsställande

att dessa tidskrifter sprids i stora upplagor. De präglas ofta av

våldsmentalitet och sadism, och ehuru deras verkningar på läsarna inte

kan med någon säkerhet bedömas, är det inte uteslutet att de, särskilt på

unga sinnen, kan verka förråande och smakförskämmande.

De i motionen berörda fragorna kan sägas vara reflexer av djupare liggande

pioblem som hör samman med kulturmönster, idealbildning och uppfostran

till en högre nivå av smak och stil.

Utskottet anser bästa medlen att komma till rätta med dessa problem

vara en fri opinionsbildning, uppfostran inom skolans och kulturarbetets

ram, vidare den självsanerande verksamhet som bedrivs genom pressens

rådgivande nämnd samt de möjligheter lagstiftningen ger myndigheterna.

Beträffande de senare vill utskottet erinra om det interpellationssvar

justitieministern den 29 november 1960 gav i andra kammaren om eventuella

åtgärder mot s. k. pornografiska tidskrifter. Justitieministern betonade

det otillfredsställande i att dessa skrifter sprids och säljs i vårt land,

men med hänsyn till den vidsträckta yttrandefrihet vi upprätthåller och

som vi anser vara av omistligt värde är möjligheterna att genom lagstiftning

och rättsliga ingripanden motverka denna förteelse begränsade. Åtal

och konfiskation brukar tillgripas endast i mycket grova fall, varvid särskilt

beaktas om framställningen har sadistisk eller på annat sätt abnorm

eller förråande karaktär. Justitieministern upplyste vidare om att vid

utarbetandet av det förslag till brottsbalk som snart skall föreläggas

riksdagen »har övervägts att utvidga straffbestämmelserna så att ingripande

åtalsvägen skulle kunna ske även mot sådana framställningar av denna

karaktär, som ej har samband med sexuella förhållanden, något som icke

torde vara möjligt för närvarande. Vid remiss till lagrådet av ifrågavarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961 9

del av brottsbalksförslaget anförde emellertid min företrädare i ämbetet, att

en sådan utvidgning skulle kunna föranleda alltför starka inskränkningar

i tryck- och yttrandefriheten. Denna tanke har därför ej ansetts kunna

fullföljas i vidare mån än såvitt angår spridning av olampliga alster bland

barn och ungdom. I förslaget har sålunda upptagits en bestämmelse om

straff för den som bland barn och ungdom sprider skrift eller bild, som

genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara

för de ungas sedliga fostran», yttrade justitieministern.

Han meddelade vidare vid samma tillfälle att som följd av uppvaktning

av företrädare för kristna samfund har frågan om en reform av konfiskationsförfarandet

överlämnats till den 1960 tillsatta offentlighetskommittén

för övervägande.

Justitieministern framhöll att de ifrågavarande skrifterna är föremål for

ständig och noggrann uppmärksamhet vid den granskning som kontinueiligt

sker enligt tryckfrihetsförordningen. Han betonade att det ar mycket

svårt att domstolsvägen komma till rätta med missförhållanden på detta

område.

Utskottet delar denna uppfattning och understryker åter att den starkaste

tonvikten måste läggas på positiva åtgärder, på upplysning och fri opinionsbildning

för att komma till rätta med de företeelser motionen framhåller.

Utskottet har konstaterat den ökade aktiviteten för självsanering som u - vecklas inom pressens rådgivande nämnd och understryker sitt uttalande

i fjol, att man på längre sikt har anledning knyta goda förhoppningar till

denna verksamhet.

Andra positiva åtgärder bör kunna vidtagas. Det i fjol upprattade statens

ungdomsråd, som i vidaste mån har ungdomsvården som arbetsuppgift,

bör ha möjlighet att ta upp dessa frågor och bidra till upplysning och opinionsbildning

kring dem. Ovan refererade yttrande av seriekommittén inrymmer

en råd förslag, syftande till samarbete mellan hem och skola, radio,

TV, tidningspress, ideella och religiösa organisationer och statliga myndigheter,

bl. a. för att på allt sätt stödja god barn- och ungdomslitteratur. Statens

ungdomsråd torde som samarbetsorgan inom ungdomsvården kunna

pröva sådana uppslag och ta värdefulla initiativ.

En positiv åtgärd i linje härmed är den stora upplysningskampanj i ungdomsfrågor,

vartill Kungl. Maj:t i proposition nr 104 till årets riksdag begärt

anslag om 600 000 kr. Kampanjen förutsättcs ske under hosten i bred

samverkan med hem, skola, barnavård, massmedia osv. I denna upplysningskampanj

borde även den undermåliga tidskriftsflora motionärerna

åsyftar kunna belysas som led i en långsiktig, smakförhöjande opinionsbildning

bland unga och äldre.

Som framgår av ovanstående är de frågor motionen beror föremal för

uppmärksamhet på skilda sätt. Det nybildade statens ungdomsråd bär dar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1961

jamte möjlighet att ta andra initiativ och verka för de syften motionen vill

främja. Att härutöver tillsätta en särskild utredning finner utskottet inte

behövligt, varför utskottet får hemställa,

att motionen II: 441 måtte anses besvarad med vad ovan

anförts.

IDUM THYCCKHI. ES3ELTS* ST HEM «|

10417*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.