Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den internordiska bilfärjetrafiken m. m.
1961-04-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1961:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den internordiska bilfärjetrafiken m. m.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den internordiska
bilfärjetrafiken m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 300 av herr Palm m. fl. och II: 271 av fru Lewén-Eliasson m. fl. hemställes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
att åtgärder vidtages för igångsättning av en utredning av de frågor som behandlas
i motionerna.
I motionerna redogöres för den växande biltrafiken med färja mellan Sverige
och de nordiska grannländerna, vilken tenderar att öka i allt snabbare
tempo. Särskilt för trafiken mellan Finland och Sverige kommer nya färjor
och färjeleder årligen till stånd men utan någon fast planering, varför
felinvesteringar riskeras. Det är därför angeläget, att situationen kartlägges
och att vägplanerna på båda sidor om gränsen samordnas. Frågan
om sanering av färjetrafiken bör även ägnas uppmärksamhet, eftersom
tendenser förefinns att basera viss färjetrafik på försäljning av tullfri sprit
och tobak. Målet bör vara att färjetrafiken byggs ut planmässigt med hänsyn
till det framtida trafikbehovet och att transporterna sker med effektiva
och trafiksäkra farkoster samt att färjelägena förlägges så att trafikanterna
vinner tid. Vidare bör vägnätet utbyggas i anslutning till framtida
motor- och rikshuvudvägar. En samordning med respektive nordiska grannländer
ter sig därvid naturlig.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 271.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium,
sjöfartsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Stockholms och Malmöhus län.
Kommerskollegium har inhämtat yttrande från handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Luleå. Stockholms handelskammare tillstyrker
utredning om samordning av vägplanerna men avstyrker i övrigt motionerna.
Handelskammaren i Göteborg avstyrker dem helt. Skånes handelskammare
framhåller bl. a. att risken för felinvesteringar främst beror på dröjsmålet
med byggande av öresundsbron men anser att en utredning ej har
någon uppgift att fylla. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare
tillstyrker i fråga om vägplaneringen men avstyrker i övrigt.
Kommerskollegium konstaterar, att utökning av färjetrafiken med såväl
Finland som Danmark planeras, och anser, att transportkapaciteten hitBiliang
till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 19
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande hr 19 år 1961
tills ökat i takt med det stigande trafikunderlaget, varigenom trafikanternas
krav tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt. Det finns ingen anledning
förmoda att denna utveckling ej kommer att fortsätta.
Vägnätets utbyggnad bör ägnas uppmärksamhet, vilket även synes ske
vid nätets planering och anslutning till framtida huvudvägar och hamnanläggningar.
Särskild utredning härom finner kollegium icke erforderlig.
Kollegium erinrar vidare om att frågan om den tullfria försäljningen av
sprit och tobak ombord på fartygen utredes av en svensk-dansk ämbetsmannadelegation,
en utredning som torde kunna få betydelse även för
övrig interskandinavisk trafik.
Kollegium avstyrker motionerna.
Sjöfartsstyrelsen erinrar om att länsstyrelsen i Stockholms län låtit utföra
en utredning om den reguljära bilfärjetrafiken från roslagskusten till
Åland/Finland. Denna utredning har överlämnats till Kungl. Maj:t och är
nu på remiss hos berörda centrala myndigheter. Sjöfartsstyrelsen vill för
sin del förorda Kapellskär som terminalpunkt på roslagskusten. Då myndigheternas
yttranden inkommit torde förutsättningar föreligga för bedömning
av i vad mån åtgärder från statens sida är aktuella. Förhandlingar bör
sedermera upptagas med Finland för att få till stånd önskvärd samordning.
De internordiska bilfärjeförbindelserna är redan aktuella inom det nordiska
samarbetet. Till en omfattande reglering av bilfärjetrafiken ställer
sig styrelsen emellertid mycket tveksam. Staten synes böra nöja sig med
att skapa ett riktigt dimensionerat vägsystem, varigenom även bilfärjelinjernas
förläggning avgöres. Fartygens trafiksäkerhet är redan föremål för
statlig kontroll genom fartygsinspektionen.
Prognoser är knappast någon garanti mot felinvesteringar. Fartygen är
f. ö. möjliga att ombasera och investeringarna i hamnarna är i detta sammanhang
ganska små. Viktigt för bedömning av olika linjers bärighet är
den tullfria försäljningen av främst sprit och tobak, men detta problem
är redan föremål för överväganden.
Sjöfartsstyrelsen tillstyrker en allmän internordisk koordinering av bilfärjelederna
och anslutande vägförbindelser. Man bör därvid i första hand
inrikta sig på vägplaneringen och om så befinnes erforderligt jämväl på
färjelägena.
Väg- och vattenbyggnadsstijrelsen anser några åtgärder beträffande det
allmänna vägnätet icke erforderliga utöver den planering och det byggande,
som sker i anslutning till fastställda flerårsplaner.
Beträffande bilfärjetrafiken med Finland hänvisar styrelsen till den ovan
nämnda utredningen av länsstyrelsen i Stockholms län som remitterats till
styrelsen för yttrande. Åtgärder som rör vägfrågor och lämpliga hamnar för
finlandstrafiken kommer vid detta ärendes fortsatta behandling att upp
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961 3
märksammas, varför någon vidare utredning i dessa avseenden icke är erforderlig.
Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisar likaledes till den inom länsstyrelsen
verkställda utredningen. Utredningsmännen har redovisat sitt uppdrag
i en redogörelse och en promemoria och i en härtill fogad skrivelse
anfört bl. a. följande:
Utredningen har i huvudsak syftat till att belysa olika hamnalternativs
förutsättningar: kostnader (approximativt beräknade) for nodvandiga
hamnutbyggnader, landkommunikationerna i anslutning till hamnarna, behovet
av vägutbyggnader i samband med de olika hamnalternativen och
övriga förhållanden, som bedömts av betydelse i detta sammanhang.
Under utredningen har som sakkunniga i vissa frågor anlitats lotsdirektören
i mellersta lotsdistriktet och representanter för sjöfartsstyrelsen.
Resultatet av utredningens arbete har redovisats i bifogade redogörelse
och promemoria med tillhörande bilagor. ......
Av de i promemorian upptagna hamnmöjligheterna synas Kapellskar,
Norrtälje och Gräddö lämpliga för även tyngre transporter, medan Simpnäs
och Grisslehamn närmast torde komma ifråga för passageraretrafi c.
Kapellskär och Nortälje ha bedömts som de fördelaktigaste alternativen.
Beträffande samordning av vägplanerna på båda sidor om gränsen understryker
länsstyrelsen vikten av att det snarast klargöres var färjelägena för
trafiken med Finland bäst skall placeras och hur vägförbindelserna bor
dragas. Det är en fråga av sådan vikt, att det allmänna måste engagera sig
däri och att detta engagemang måste komma snart. Länsstyrelsen tillstyrker
därför att den utredning, som länsstyrelsen i sin skrivelse till Ivungl.
Maj :t förordat, snarast kommer till utförande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att de därvarande båt- och färjeförbindelserna
står i rimlig proportion till trafikbehovet. Något missförhållande
i fråga om farkosternas effektivitet och trafiksäkerhet föreligger
icke såvitt öresundstrafiken angår.
Huruvida förutsättningar föreligger för genomförande av utredning
rörande den i motionerna upptagna frågan om »den affärsmässiga grundvalen
för olika trafikföretag» undandrar sig, säger länsstyrelsen, dess bedömande.
Yttrande har inkommit jämväl från Stockholms Rederiförening, som
anför bl. a.:
Utbyggnaden under senare år av färjetrafiken inellan Sverige och Finland
har i allt väsentligt skett på enskilt initiativ. I motionerna göres icke
gällande att denna utbyggnad skulle ha skett på ett ur samhällets eller
trafikanternas synpunkt ofördelaktigt sätt. Stockholms Rederiförening kan
för sin del icke finna, att under sådana förhållanden något behov föreligger
av en speciell utredning, ej heller av någon form av utvidgad kontroll.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961
Den fria företagsamheten har visat sig väl i stånd att bemästra de svårigheter,
som uppkommit, och att uppfylla de krav på ökade transportresurser,
som främst den vaxande bilturismen medfört. Under den närmaste
framtiden kommer dessutom ett antal nybyggnader att kunna insättas i
trank, varigenom en ytterligare förbättring uppnås.
dCV m°tionerna även aktualiserade spörsmålet rörande
ullfnhet på internationellt vatten för bl. a. sprit- och tobaksvaror, vilken
skulle medföra risker for »att viss färjetrafik kan uppstå, vilken baseras
Lmhållffö1jaandTmClPer"’ ^ RederiföreninSen inskränka sig till att
De problem, som kunna uppkomma i samband med i första hand spritutskankning
och försäljning av spritvaror ombord på fartyg, äro främst
att betrakta såsom rena ordmngsfrågor. Berörda rederier måste vara i
aJluPPfylla de krav på god ordning ombord, som med all rätt kunna
stallas harvidlag. Anledning saknas dock att göra denna fråga till föremål
tor särskilda överväganden i detta sammanhang. Som bekant ägnas problem<vr
uPPaiar.ksanihet inom ramen för det nordiska samarbetet.
• Madi hänyis?inS tm vad °van anförts får Stockholms Rederiförening för
ningen 3VS yrka den 1 nlotionerna nr 1:300 och 11:271 föreslagna utred
-
Utskottet
Motionerna behandlar huvudsakligen spörsmål som sammanhänger med
bilfärjetrafiken mellan Sverige och Finland men berör även i korthet de
mternordiska bilfärjeförbindelserna i stort. Såvitt utskottet kunnat bedöma
är förutsättningarna beträffande Finlandstrafiken så särpräglade, att frågor
rörande denna trafik bör ses som ett i stor utsträckning självständigt
problemkomplex, vilket väl också torde ha avsetts av motionärerna. Vad
betraffar traf''ken med Norge och Danmark har samtliga myndigheter som
yttrat sig häröver avstyrkt motionärernas förslag under hänvisning till
bl. a. att rådande förhållanden och pågående planeringsarbete kan anses
tillfredsställande och till att frågan om sprit- och tobaksförsäljningen är
under provning. Utskottet anser de skäl myndigheterna åberopat för sina
ståndpunktstaganden i allt väsentligt så vägande, att utskottet finner motionerna,
i vad de berör färjetrafiken med Norge och Danmark, böra få
anses besvarade genom vad i remissyttrandena anförts.
Beträffande huvudfrågan i motionerna, bilfärjetrafiken mellan roslagskusten
och Åland—Finland, vill utskottet erinra om att vid 1959 års riksdag
behandlats motioner angående åtgärder för att underlätta en reguljär
sådan trafik. Statsutskottets utlåtande (nr 152) innebar bl. a. att resultatet
av en utredning som påbörjats genom länsstyrelsens i Stockholms län
försorg och ytterligare erfarenheter av trafiken på de provisoriska lederna
borde avvaktas, och utskottet avstyrkte motionerna, som föll i riksdagen.
Länsstyrelsen har med skrivelse den 5 mars 1960 till chefen för kommunikationsdepartementet
överlämnat nyssnämnda, av en arbetsgrupp inom
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961 5
styrelsen verkställda utredning. I utredningen har belysts förutsättning
arna för olika hamnalternativ, kostnaderna för nödvändiga hamnutbyggnader,
landkommunikationerna i anslutning till hamnarna samt behovet
av vägutbyggnader och andra förhållanden av betydelse i detta sammanhang.
Utredningsmännen har bl. a. funnit Kapellskär och Norrtälje utgöra
de fördelaktigaste alternativen för färjelägenas placering. Länsstyrelsen förordade
en bearbetning av det framlagda materialet för att utröna huruvida
och i vilken omfattning det allmänna borde engagera sig i förevarande
kommunikationsfråga. Bearbetningen borde göras av sjöfartsstyrelsen i
samråd med länsstyrelsen.
Utredningen har av departementschefen remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för yttrande i samråd med sjöfartsstyrelsen och länsstvrelsen
i Stockholms län. Yttrandet lär vara att förvänta under våren
1961.
Aktiviteten på förevarande område synes f. n. vara betydande. De rederier,
svenska och finska, som ombesörjer trafiken, har sålunda, som i motionerna
framhålles, investerat betydande belopp i fartygsbyggen — inklusive
gjorda beställningar uppgående till omkring 60 milj. kronor sedan år
1958. Enligt samstämmiga uttalanden i yttrandena över motionerna bör
man räkna med att fartygsbehovet är väl tillgodosett under överskådlig
tid. Det må även framhållas exempelvis att Norrtälje på senare tid investerat
omkring 4,5 milj. kronor för att iordningställa hamnen och färjeläget
för en betydligt utvidgad finlandstrafik. Man har härvid tagit särskilt sikte
på nyttotrafiken och bl. a. syftat till en vidsträckt tillämpning av dörr-tilldörr-principen,
i detta fall innebärande att lastade släpvagnar skulle föras
ombord på den svenska sidan och i Finland hakas på mötande bilar för
vidare transport till bestämmelseorten. Trafiken avses komma i gång denna
säsong.
Utskottet har med vad nu anförts beträffande planeringen i Norrtälje icke
avsett att föregripa utredningsarbetet och taga ståndpunkt för någon viss
lösning av frågan om färjelägena utan endast velat giva ett exempel på de
aktuella strävandena. Att nyttotrafiken här i viss mån ställts i förgrunden
sammanhänger med att denna trafik kan beräknas giva de mest betydande
intäkterna och därigenom torde bli av avgörande betydelse för möjligheterna
att förränta det stora kapital som måste investeras. Man hör därför
icke bortse från turismens betydelse och det torde icke råda någon tvekan
om att åtskilliga av de anordningar som främst är motiverade av nyttotrafikens
behov också kommer att bli till väsentlig nytta för turisttrafiken.
Utskottet är självfallet ense med motionärerna om vikten av en omsorgsfull
planering på detta område med hänsyn till framför allt stoi leken av de
investeringar som bär kommer i fråga och trafikens snabba expansion. Av
det ovan anförda framgår emellertid att en utredning skulle komma att
i väsentliga avseenden ställas infor fullbordade fakta. Det äi enligt utskot
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961
tets mening i vart fall uppenbart att den pågående, ovan nämnda överarbetmngen
av länsstyrelsens utredning bör avvaktas innan någon ny utredning
ifrågasättes. Härtill kommer att frågan även äger aktualitet i det arbete
som bedrives av Stockholmstraktens regionplanekontor. Vidare må uppmärksammas,
att Nordiska samfärdselkommittén kommer att behandla
frågan om trafikförbindelser mellan de nordiska huvudstäderna. Spörsmål
berörande färjetrafiken kan även förväntas komma att inom kort upptagas
av Nordiska rådet. Ett rikt material för belysning av dessa frågor torde sålunda
komma att föreligga.
Beträffande vissa särskilda, i motionerna upptagna frågor vill utskottet
ytterligare framhålla att ordnandet av landvägförbindelserna med rätta
kommit i blickpunkten såsom det måhända betydelsefullaste ledet i utbyggnaden
av färjetrafiken. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört att av
motionärerna ifrågasatta åtgärder i detta hänseende i allt väsentligt behandlas
vid bearbetningen av länsstyrelsens utredning. Utskottet vill i detta
sammanhang starkt understryka behovet av interregionalt samarbete i vägfrågorna.
Det ligger i sakens natur att sådant samarbete sker inom ramen
för Samfärdselkommitténs och Nordiska rådets verksamhet, och utskottet
finner det vidare kunna förutsättas att de för vägplaneringen i Sverige och
Finland ansvariga myndigheterna intimt samarbetar och att därvid, med
hänsyn till de stora åländska investeringarna i exempelvis trafiken över
Kapellskär och anläggningarna där, de åländska intressena ägnas vederbörlig
uppmärksamhet.
Med anledning av motionärernas önskemål att trafiken skall ske med
effektiva och trafiksäkra farkoster vill utskottet endast framhålla, att den
kontroll häröver som utövas genom fartygsinspektionen torde vara tillfredsställande.
Utskottet vill slutligen beträffande frågan om tullfri försäljning på färjorna
av sprit och tobak anföra, att spörsmålet i vad gäller öresundstrafiken
nu är föremål för förhandlingar mellan finansministrarna i Danmark
och Sverige.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att de likalydande motionerna I: 300 och II: 271 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1961
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1961 7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel
Andersson, Ringaby, Lars Larsson*, Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson,
Widén* och Eric Peterson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Dickson, fru
Jäderberg*, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Björkänge,
Haglund, Börjesson i Glömminge, Berglund, fröken Andersson i Lerum och
herr Nyström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.