Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.

1961-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1961:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra

skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.

I en inom första kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion, I: 90, av herr Ollén hemställes, att riksdagen i framställning

till regeringen begär energiska åtgärder på skilda fronter, om möjligt

i samarbete med andra stater runt Östersjön, för att förhindra eller i varje

fall starkt reducera de fruktansvärda skadeverkningar, som de s. k. oljeutsläppen

åstadkommer på sjöfågeln runt våra kuster.

I motionen påpekas, att tiotusentals sjöfåglar årligen omkommer på grund

av oljeutsläpp i vattnen runt våra kuster, framför allt i Östersjön. De åtgärder

som vidtagits för att förhindra oljeutsläpp har icke varit tillräckligt

effektiva bl. a. emedan Sovjet och Polen icke biträtt den konvention i anmet

av år 1954 som ratificerats år 1956 av Sverige. Motionären ifrågasätter om

man icke på diplomatisk väg kunde övertyga dessa stater om att de bor biträda

konventionen.

I fråga om ofrivilliga oljeutsläpp på grund av missöden ifrågasättes om

icke s. k. länsor borde finnas i åtminstone alla oljehamnar och om icke

tankfartygen borde åläggas att medföra länsor.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från sjöfartsstyrelsen och

Sveriges redareförening.

Sjöfartsstyrelsen framhåller bl. a. att de mera betydande oljeutsläppen

under senare år härrört från fartyg, hemmahörande i länder som

icke ratificerat oljeskyddskonventionen, samt från haverier och andra missöden.

Sverige ratificerade konventionen redan 1956 och samtidigt utfärdades

en lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. När konventionen

trätt i kraft år 1958 utfärdades ytterligare föreskrifter. Styrelsen har i fortsättningen

vidtagit alla de åtgärder, som ansetts lämpliga och möjliga.

Bl. a. har kungörelse om oljedagbok å svenska fartyg utfärdats och normalförslag

för lokala föreskrifter till förebyggande av vattenförorening från

fartyg utarbetats som sedan legat till grund för av länsstyrelserna utfärdade

kungörelser. Vidare har en handledning beträffande åtgärder till förebyggande

av havsvattnets förorening genom olja från fartyg utarbetats.

Förra året uppdrog Kungl. Maj :t åt styrelsen att följa frågan och förordnade

att ett statens oljeskyddsråd skulle vara knutet till styrelsen. Första sammanträdet

med rådet hölls i november förra aret, därvid man konstaterade

Biliang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. hr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961

att det närmast ankomme på länsstyrelserna att vidtaga åtgärder för att förhindra

eller begränsa skadeverkningarna av oljeutsläpp. Anvisningar för

länsstyrelserna har sedan utarbetats och tillställts dessa.

Styrelsen framhåller vidare att endast förbud mot oljeutsläpp omfattande

hela Östersjön som respekteras av alla där gående fartyg kan ge önskat

resultat. Frågan om dylikt förbud kommer att behandlas vid en oljeskyddskonferens

som planeras till år 1962. Även om vid konferensen konventionsstaterna

antager en sådan utvidgning, kan ett effektivt skydd ändock icke

härigenom erhållas, eftersom en stat folkrättsligt icke har möjlighet att

inom havsområden utanför dess territorialgräns förbjuda eller ingripa mot

oljeutsläpp från andra fartyg än i detta land hemmahörande. Ett effektivt

skydd kan alltså nås först då alla stater, vilkas fartyg trafikera Östersjön,

anslutit sig till konventionen. Goda utsikter lär föreligga, att 1954 års konvention

snart skall ratificeras av bl. a. Polen och USSR.

Redareföreningen hänvisar bl. a. till att den år 1959 i skrivelse till

Nordiska rådets svenska delegation framhållit önskvärdheten av en framställning

till Polen och Sovjetunionen, att dessa länder måtte ratificera oljeskyddskonventionen.

Föreningen anser att sådana framställningar bör göras

till alla de stater, som ej ratificerat konventionen.

I fråga om länsor finner föreningen angeläget att sådana tillhandahålles å

de platser, där lossning av olja från fartyg äger rum. Föreningen anser sig

däremot icke kunna tillstyrka att tankfartygen ålägges att själva medföra

länsor, eftersom dessa måste vara avpassade för förhållandena i den hamn,

där lossning sker. Länsor kan ej heller utläggas direkt från ett fartyg, utan

detta måste ske genom åtgärder från land.

Föreningen erinrar avslutningsvis om tillkomsten av oljeskyddsrådet.

Utskottet

Det spörsmål som behandlas i motionen förtjänar enligt utskottets mening

det största beaktande. Skadeverkningarna av oljeutsläppen är mycket stora

inte minst genom den plågsamma död som härigenom drabbar massor av sjöfåglar,

och utskottet finner det beklagligt att de åtgärder som hittills kunnat

vidtagas visat sig så otillräckliga. Stora ansträngningar bör göras för att komma

till rätta med dessa förhållanden. De svårigheter som härvidlag yppat sig

sammanhänger givetvis till stor del med att en reglering på området i första

hand måste ske genom internationella konventioner. Den närmast aktuella

oljeskyddskonventionen som antogs i London år 1954 ratificerades av

Sverige år 1956, och i samband härmed utfärdades författningar i ämnet.

I konventionen stadgas bl. a. i vad gäller Östersjön förbud mot utsläpp av

olja på kortare avstånd än 50 nautiska mil från närmaste kust. Ytterligare

ett antal länder har ratificerat konventionen. Bland dem som ännu icke

gjort detta är, som i motionen framhålles, Sovjet och Polen. Ett biträdande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961 3

av konventionen från dessa länders sida skulle vara ett välkommet steg

mot bättre förhållanden. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att,

som sjöfartsstyrelsen framhållit i sitt yttrande över motionen, goda utsikter

anses föreligga att konventionen snart ratificeras av bl. a. Sovjet och

lagutskottet

är ense med motionären om att ytterligare åtgärder erfordras

om skyddet skall bli verkligt effektivt. Frågan härom röner emellertid f. n.

stor uppmärksamhet. Sålunda har i Nordiska rådet vid 1959 års session upptagits

frågan om en revision av ovannämnda konvention i syfte att skärpa

bestämmelserna till att avse förbud mot oljeutsläpp i hela östersjöområdet.

Rådet har avgivit en rekommendation till de nordiska ländernas regeringar

att upptaga spörsmålet till prövning, och Danmark har utsetts tdl koordinerande

land för denna fråga. Det må vidare framhållas att den mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) meddelat att en ny

oljeskyddskonferens skall äga rum i London år 1962. Syftet med konferensen

är att behandla frågan om ett totalförbud mot utsläppande av olja till

havs. _ .

De åtgärder som ovannämnda strävanden kan föranleda är for sin ene v
tivitet

självfallet beroende av att så många länder som möjligt ansluter sig

till överenskommelserna. Önskade resultat kan, som sjofartsstyrelsen framhållit,

nås endast genom ett förbud som omfattar hela Östersjön och som

respekteras av alla där gående fartyg.

Av det ovan anförda torde framgå att utskottet är helt förstående for

motionens syfte. Det har emellertid synts utskottet uppenbart att dessa

frågor f. n. ägnas mycket stor uppmärksamhet av statsmakterna och ansvariga

myndigheter. Det kan i detta sammanhang erinras om att Kungl.

Maj :t förra året uppdragit åt sjofartsstyrelsen att följa frågan om åtgärder

mot oljeutsläpp och tillsatt statens oljeskyddsråd med uppgift att såsom

rådgivande organ biträda styrelsen. Utskottet anser det kunna förutsattas

att det pågående arbetet kommer att energiskt fullföljas och kan i nuvarande

läge icke finna påkallat med den av motionären forordade hänvändelsen

från riksdagen till Kungl. Maj :t utan hemställer,

att motionen 1: 90 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 april 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD JOHNSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel

Andersson, Ringaby, Uno Olofsson, Lars Larsson*, Hellebladh, Ernst Olsson,

Tage Johansson och Eric Peterson;

från a n d r a kammaren: herrar Johnsson i Skoglösa, Dickson, fru Jäderberg*,

herrar Svensson i Kungälv, Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille

Lundmark*, Björkänge, Berglund och fröken Anderson i Lerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61

104242

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.