Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.
1961-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1961:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att förhindra
skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.
I en inom första kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion, I: 90, av herr Ollén hemställes, att riksdagen i framställning
till regeringen begär energiska åtgärder på skilda fronter, om möjligt
i samarbete med andra stater runt Östersjön, för att förhindra eller i varje
fall starkt reducera de fruktansvärda skadeverkningar, som de s. k. oljeutsläppen
åstadkommer på sjöfågeln runt våra kuster.
I motionen påpekas, att tiotusentals sjöfåglar årligen omkommer på grund
av oljeutsläpp i vattnen runt våra kuster, framför allt i Östersjön. De åtgärder
som vidtagits för att förhindra oljeutsläpp har icke varit tillräckligt
effektiva bl. a. emedan Sovjet och Polen icke biträtt den konvention i anmet
av år 1954 som ratificerats år 1956 av Sverige. Motionären ifrågasätter om
man icke på diplomatisk väg kunde övertyga dessa stater om att de bor biträda
konventionen.
I fråga om ofrivilliga oljeutsläpp på grund av missöden ifrågasättes om
icke s. k. länsor borde finnas i åtminstone alla oljehamnar och om icke
tankfartygen borde åläggas att medföra länsor.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från sjöfartsstyrelsen och
Sveriges redareförening.
Sjöfartsstyrelsen framhåller bl. a. att de mera betydande oljeutsläppen
under senare år härrört från fartyg, hemmahörande i länder som
icke ratificerat oljeskyddskonventionen, samt från haverier och andra missöden.
Sverige ratificerade konventionen redan 1956 och samtidigt utfärdades
en lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. När konventionen
trätt i kraft år 1958 utfärdades ytterligare föreskrifter. Styrelsen har i fortsättningen
vidtagit alla de åtgärder, som ansetts lämpliga och möjliga.
Bl. a. har kungörelse om oljedagbok å svenska fartyg utfärdats och normalförslag
för lokala föreskrifter till förebyggande av vattenförorening från
fartyg utarbetats som sedan legat till grund för av länsstyrelserna utfärdade
kungörelser. Vidare har en handledning beträffande åtgärder till förebyggande
av havsvattnets förorening genom olja från fartyg utarbetats.
Förra året uppdrog Kungl. Maj :t åt styrelsen att följa frågan och förordnade
att ett statens oljeskyddsråd skulle vara knutet till styrelsen. Första sammanträdet
med rådet hölls i november förra aret, därvid man konstaterade
Biliang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. hr 20
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961
att det närmast ankomme på länsstyrelserna att vidtaga åtgärder för att förhindra
eller begränsa skadeverkningarna av oljeutsläpp. Anvisningar för
länsstyrelserna har sedan utarbetats och tillställts dessa.
Styrelsen framhåller vidare att endast förbud mot oljeutsläpp omfattande
hela Östersjön som respekteras av alla där gående fartyg kan ge önskat
resultat. Frågan om dylikt förbud kommer att behandlas vid en oljeskyddskonferens
som planeras till år 1962. Även om vid konferensen konventionsstaterna
antager en sådan utvidgning, kan ett effektivt skydd ändock icke
härigenom erhållas, eftersom en stat folkrättsligt icke har möjlighet att
inom havsområden utanför dess territorialgräns förbjuda eller ingripa mot
oljeutsläpp från andra fartyg än i detta land hemmahörande. Ett effektivt
skydd kan alltså nås först då alla stater, vilkas fartyg trafikera Östersjön,
anslutit sig till konventionen. Goda utsikter lär föreligga, att 1954 års konvention
snart skall ratificeras av bl. a. Polen och USSR.
Redareföreningen hänvisar bl. a. till att den år 1959 i skrivelse till
Nordiska rådets svenska delegation framhållit önskvärdheten av en framställning
till Polen och Sovjetunionen, att dessa länder måtte ratificera oljeskyddskonventionen.
Föreningen anser att sådana framställningar bör göras
till alla de stater, som ej ratificerat konventionen.
I fråga om länsor finner föreningen angeläget att sådana tillhandahålles å
de platser, där lossning av olja från fartyg äger rum. Föreningen anser sig
däremot icke kunna tillstyrka att tankfartygen ålägges att själva medföra
länsor, eftersom dessa måste vara avpassade för förhållandena i den hamn,
där lossning sker. Länsor kan ej heller utläggas direkt från ett fartyg, utan
detta måste ske genom åtgärder från land.
Föreningen erinrar avslutningsvis om tillkomsten av oljeskyddsrådet.
Utskottet
Det spörsmål som behandlas i motionen förtjänar enligt utskottets mening
det största beaktande. Skadeverkningarna av oljeutsläppen är mycket stora
inte minst genom den plågsamma död som härigenom drabbar massor av sjöfåglar,
och utskottet finner det beklagligt att de åtgärder som hittills kunnat
vidtagas visat sig så otillräckliga. Stora ansträngningar bör göras för att komma
till rätta med dessa förhållanden. De svårigheter som härvidlag yppat sig
sammanhänger givetvis till stor del med att en reglering på området i första
hand måste ske genom internationella konventioner. Den närmast aktuella
oljeskyddskonventionen som antogs i London år 1954 ratificerades av
Sverige år 1956, och i samband härmed utfärdades författningar i ämnet.
I konventionen stadgas bl. a. i vad gäller Östersjön förbud mot utsläpp av
olja på kortare avstånd än 50 nautiska mil från närmaste kust. Ytterligare
ett antal länder har ratificerat konventionen. Bland dem som ännu icke
gjort detta är, som i motionen framhålles, Sovjet och Polen. Ett biträdande
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961 3
av konventionen från dessa länders sida skulle vara ett välkommet steg
mot bättre förhållanden. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att,
som sjöfartsstyrelsen framhållit i sitt yttrande över motionen, goda utsikter
anses föreligga att konventionen snart ratificeras av bl. a. Sovjet och
lagutskottet
är ense med motionären om att ytterligare åtgärder erfordras
om skyddet skall bli verkligt effektivt. Frågan härom röner emellertid f. n.
stor uppmärksamhet. Sålunda har i Nordiska rådet vid 1959 års session upptagits
frågan om en revision av ovannämnda konvention i syfte att skärpa
bestämmelserna till att avse förbud mot oljeutsläpp i hela östersjöområdet.
Rådet har avgivit en rekommendation till de nordiska ländernas regeringar
att upptaga spörsmålet till prövning, och Danmark har utsetts tdl koordinerande
land för denna fråga. Det må vidare framhållas att den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) meddelat att en ny
oljeskyddskonferens skall äga rum i London år 1962. Syftet med konferensen
är att behandla frågan om ett totalförbud mot utsläppande av olja till
havs. _ .
De åtgärder som ovannämnda strävanden kan föranleda är for sin ene v
tivitet
självfallet beroende av att så många länder som möjligt ansluter sig
till överenskommelserna. Önskade resultat kan, som sjofartsstyrelsen framhållit,
nås endast genom ett förbud som omfattar hela Östersjön och som
respekteras av alla där gående fartyg.
Av det ovan anförda torde framgå att utskottet är helt förstående for
motionens syfte. Det har emellertid synts utskottet uppenbart att dessa
frågor f. n. ägnas mycket stor uppmärksamhet av statsmakterna och ansvariga
myndigheter. Det kan i detta sammanhang erinras om att Kungl.
Maj :t förra året uppdragit åt sjofartsstyrelsen att följa frågan om åtgärder
mot oljeutsläpp och tillsatt statens oljeskyddsråd med uppgift att såsom
rådgivande organ biträda styrelsen. Utskottet anser det kunna förutsattas
att det pågående arbetet kommer att energiskt fullföljas och kan i nuvarande
läge icke finna påkallat med den av motionären forordade hänvändelsen
från riksdagen till Kungl. Maj :t utan hemställer,
att motionen 1: 90 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 april 1961
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD JOHNSSON
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1961
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel
Andersson, Ringaby, Uno Olofsson, Lars Larsson*, Hellebladh, Ernst Olsson,
Tage Johansson och Eric Peterson;
från a n d r a kammaren: herrar Johnsson i Skoglösa, Dickson, fru Jäderberg*,
herrar Svensson i Kungälv, Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille
Lundmark*, Björkänge, Berglund och fröken Anderson i Lerum.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61
104242
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.