Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln.
1961-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1961:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny
svensk edition av bibeln.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 112 av herr Ståhl föreslås, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om erforderliga och lämpliga åtgärder för att om
möjligt inom rimlig tid tillskapa en ny svensk edition av bibeln, i första
rummet av Nya testamentet.
I motionen understrykes den betydelse bibeln har för vårt folk och dess
utveckling på skilda områden. En förutsättning för att bibeln skall rätt förstås
är emellertid, att språket i den är sådant att innehållet blir begripligt
för samtiden. Även från rent litterär synpunkt kan åtskillig kritik resas mot
den nu gällande bibelöversättningen.
På initiativ av Missionssällskapet bibeltrogna vänner pågår en översättning
av Nya testamentet och redan 1920 års kyrkomöte uttalade sig för en
ny bibelöversättning, medan 1957 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t hemställde
om en revision av ordförklaringen till 1917 års kyrkobibel. En ny
svensk kyrkobibel framstår som ett angeläget önskemål.
Nu gällande kyrkobibel var resultatet av 144 års översättningsarbete, ett
exempel som icke manar till efterföljd. Andra vägar kan emellertid, framhåller
motionären, tänkas. Det kan exempelvis uppdragas åt ett fåtal enskilda
forskare att verkställa en översättning eller ock kan lämpliga personer
anlitas för att översätta olika delar av bibeln eller för att genomföra
en genomgripande revision av 1917 års edition. Motionären tar icke ställning
till vilket sätt som kan vara det lämpligaste men uttalar önskemålet
att en översättning verkställes inom rimlig tid och att Nya testamentet färdigställes
i första rummmet.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet bar inhämtat yttrande över motionen från Svenska kyrkans
diakonistyrelse, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, Nämnden för
svensk språkvård och Frikyrkliga samarbetskommittén.
Diakonistyrelsen anför bl. a. att frågan icke saknar aktualitet.
Nya stora fynd av handskrifter har gjorts och uppfattningen av det nytestamentliga
grekiska språket har undergått en nyansering. En del felaktiga
översättningar förekommer i 1917 års översättning och i en mängd detaljer
har nyare forskning fått fram en annan och definitivt säker innebörd i de
nytestamentliga uttrycken. Det viktigaste är dock att det behövs andra över
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 28
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
sättningsprinciper. 1917 års översättning blev en kompromiss mellan högtidlig
ålderdomlighet och vardagsmodernitet. Mycket ofta blev översättningen
värdig, där den skulle vara talspråksmässig, och jamsig, där den
skulle vara värdig och kraftfull. Styrelsen ifrågasätter emellertid om den
rätta tidpunkten för en ny översättning är inne. Förhållandet mellan stat
och kyrka är under utredning. Om relationerna dem emellan förändras, kan
frågan komma i nytt läge. Dylika och andra skäl talar för ett uppskov. Det
finns dessutom anledning förvänta, att kyrkomötet kommer att taga initiativ
till en ny översättning och mötets behandling av frågan bör avvaktas.
Styrelsen finner därför att några omedelbara åtgärder icke är påkallade.
Teologiska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. att 1917
års översättning i flera hänseenden är otillfredsställande. Den bär uppenbara
drag av en gången tids forskningsläge. Den är präglad av en parafraserande
stil som ofta leder till felaktiga associationer, medan den tankevärld, som
är bibelns egen, icke kommer till sin rätt. Tidpunkten för en ny översättning
kan kanske nu sägas vara inne. Den internationella bibelforskningen
har efter det första världskriget utfört ett jättearbete, den gamla exegetiska
grunden är till stora delar ny, »bibelkritikens» arbetsmetoder användes på
ett mera nyanserat sätt och de vetenskapliga hjälpmedlen gör bibelforskaren
bättre rustad. I fråga om Gamla testamentet har textfynd, de s. k. Dödahavsrullarna,
och arkeologiska fynd ökat förståelsen av den judiska och den
kristna tankeutvecklingen. Beträffande Nya testamentet har nya möjligheter
öppnats att lära känna den äldsta kristna historien genom källmaterial som
påträffats i Palestina och Egypten. På filologiens områden har framsteg
gjorts, som visar, att en ny bibelöversättning både är aktuell och nödvändig
samt möjlig att åstadkomma.
Teologiska fakulteten i Lund framhåller, att det är mycket
önskvärt, att en ny bibelöversättning kan åstadkommas. En förutsättning
är emellertid, att filologer samt exegeter och andra teologer är beredda
att åtaga sig en sådan uppgift. Fakulteten finner det mest ändamålsenligt,
om en kommitté finge i uppdrag att undersöka förutsättningarna för genomförande
av översättningsarbetet.
Nämnden för svensk språkvård anför bl. a. att alla torde
vara ense om att bibeln skall vara en levande bok, vars språk förstås utan
alltför stora svårigheter. Alltför ofta företagna ändringar skapar emellertid
en icke önskvärd osäkerhet.
Moderniseringen av språket i den nuvarande bibelöversättningen måste
anses ha skett med varsamhet. Att med hänsyn till den svenska språkformen
nu kräva en helt ny översättning synes icke motiverat, men provöversättningar
av valda bibelpartier skulle vara av värde. Därefter kunde bedömas
både behovet och möjligheten av en ny översättning.
Till nämndens yttrande finnes fogat ett särskilt yttrande av professor
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1961 3
H. S. Nyberg. Denne framhåller bl. a. att bibeln haft en allmän litterär betydelse
som knappast kan överskattas. Det är därför en rimlig fordran, att
en översättning i språklig form och rytm hålles på ett plan som litterärt
gör originalet rättvisa.
Sakligt sett betecknar 1917 års bibel ett betydande framsteg. Sedan dess
har emellertid bibelforskningen icke stått stilla utan tvärtom utmärkts av
större framsteg än någonsin tidigare. Många fynd har kommit i dagen. En
översyn är därför behövlig, varigenom åtskilliga felaktigheter skulle kunna
rättas.
1917 års översättning har främst diskuterats med hänsyn till språkformen.
Moderniseringen har ansetts alltför stark. Man ville vara modern, därför
är språket nu omodernt och föråldrat.
Professor Nyberg anför vidare att det svenska språkets nuvarande situation
och utvecklingsskede icke är gynnsamma för en helt ny bibelöversättning,
som kunde ha utsikt att bli beståndande. Däremot skulle åtskilligt
kunna vinnas genom en översyn, särskilt med sikte på att åstadkomma en
uppstramning av stilen.
Frikyrkliga samarbetskommittén anför bl. a. att 1917 års
översättning särskilt i skolan skapar svårigheter genom sin språkdräkt, vilken
därför i första hand bör överses. Man bör söka sig fram till ett språk
som är på en gång mera lättillgängligt och uttrycksfullt än 1917 års översättning.
Översättning av Nya testamentet bör komma i första hand. Kommittén
tillstyrker därför åtgärder som kan göra möjligt att inom rimlig tid
tillskapa en ny svensk edition av bibeln.
I en vid 193b års kyrkomöte väckt motion (nr 53) föreslogs en hemställan
att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa och för mötet framlägga en reviderad
eller överarbetad översättning av Nya testamentet. Motionen avstyrktes
av särskilda utskottet (betänkande nr 7/1934) med hänvisning till att
så kort tid förflutit sedan 1917 års edition tagits i bruk. Kyrkomötet avslog
motionen.
Vid 1951 års kyrkomöte väcktes en motion (nr 50) angående provöversättning
av Nya testamentet och Psaltaren. I utskottsutlåtandet över motionen
(beredningsutskottets betänkande nr 7/1951) framhölls bl. a. att utvecklingen
efter år 1917 inom bibelvetenskapen och språkvetenskapen medfört
ganska viktiga förändringar i uppfattningen av de bibliska böckernas
innehåll och form. De ökade insikterna borde så långt möjligt göras tillgängliga
för hela vårt folk. Utskottet tillstyrkte motionen, som bifölls av kyrkomötet.
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
Utskottet
Under behandlingen inom utskottet av föreliggande motion har av en särskilt
tillkallad sakkunnig, vars uttalanden sammanfattats i en till detta
utlåtande fogad bilaga, framhållits hl. a. att önskemålen om en ny bibelöversättning
kan grundas på tre skäl.
Sålunda har sedan tillkomsten av 1917 års bibel, huvudsakligen på grund
av nya handskriftsfynd, en ändrad syn på grundtexterna framträtt. Vad
gäller Nya testamentet har åtskilliga vid skilda tillfällen gjorda papyrusfynd
i Egypten och på andra håll — det senaste kända fyndet skedde för omkring
två år sedan ställt betydelsefullt material till textforskningens förfogande.
Även beträffande Gamla testamentet har viktiga fynd gjorts, främst i
Palestina, Dödahavsrullarna, och i Syrien, Aleppohandskriften.
Ett annat argument för en ny bibelöversättning är att uppfattningen om
Nya testamentets språk undergått en viktig nyansering under de senase årtiondena.
Det anses sålunda numera att Nya testamentets språk icke präglas
enbart av den på testamentets tid brukade folkliga vardagsgrekiskan utan
även har inslag dels av grekiskt litteraturspråk från århundradena närmast
före Kristus, dels från israelitiskt-judiskt håll genom påverkan såväl av den
grekiska översättning av Gamla testamentet som var de nytestamentliga författarnas
bibel som av språket i Palestina på Nya testamentets egen tid, arameiskan.
Handskriftsfynden har vidare medfört möjligheter att bättre än
tidigare förstå texten.
Ett tredje skäl för en nyöversättning hänför sig till utvecklingen av det
svenska språket. I 1917 års bibeledition har man sökt åstadkomma en stil
som samtidigt är »värdig bibelstil» och »naturligt talspråk». Av kritiker
har anförts dels att stilen är alltför högtidlig och ålderdomlig, dels att den
är för modern och vardaglig. I editionen har använts en del ord som övertagits
från den äldre översättningen och vissa av dem var redan vid editionens
tillkomst mindre vanliga i språkbruket. Sedermera har dessa ord i ännu
större utsträckning försvunnit ur det vanliga språket och vidare har inånga
andra ords stilvärde höjts särskilt på grund av ändringarna i poesiens ordförråd.
Kritiken av språket i 1917 års bibeledition torde i största korthet
kunna sammanfattas så att språket alltför ofta brister i kraft och förtätad
innehållsrikedom och i enkel vardagsnärhet — vilka egenskaper däremot
anses förefinnas i originalets språk.
Beträffande av kyrkomötet tagna initiativ i förevarande eller närliggande
frågor må erinras om att 1951 års möte i framställning till Kungl. Maj:t
på i allt väsentligt skäl av ovannämnd art hemställde om vidtagande av åtgärder
för att åstadkomma en provöversättning till svenska av Psaltaren
och Nya testamentet, b ramställningen har icke föranlett någon åtgärd. Det
nyligen avslutade biskopsmötet har i ett uttalande hänvisat till 1951 års förslag
och tillstyrkt en nyöversättning, främst av Nya testamentet.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961 5
De skäl för en ny bibelöversättning som ovan i korthet angivits och som
närmare utvecklats i bl. a. motionen, remissyttrandena och bilagan till detta
utlåtande är, såvitt utskottet kunnat bedöma, i och för sig beaktansvärda.
Det är emellertid uppenbart att ett översättningsrbete av detta slag, även
om det begränsas att i första hand avse Nya testamentet, är ett mycket komplicerat
och kostnadskrävande företag. Det är icke heller möjligt för utskottet
att taga ståndpunkt till frågorna, huruvida en nyöversättning av bibeln
eller delar av den f. n. kan eller bör företagas eller i vad mån åtgärder av
mera begränsad omfattning — exempelvis en revision eller en översyn —
är lämpliga. Utskottet anser sig dock ha funnit tillräckliga skäl för uppfattningen,
att frågan bör föras vidare genom en utredning beträffande
förutsättningarna för och behovet av en ny översättning av bibeln eller delar
av den ävensom beträffande de åtgärder som eljest kan komma i fråga i
syfte att inom den nuvarande bibeleditionens ram åstadkomma förbättringar
av tolkningen och språkstilen. Vid en sådan undersökning kommer
självfallet bl. a. frågorna om de personella resurserna för arbetsuppgifter
på detta område och om kostnaderna för olika åtgärder att klarläggas.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motion II: 112 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 27 april 1961
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Nestrup, Uno
Olofsson, Lars Larsson, Nils-Eric Gustafsson, Hellebladh, Tage Johansson
och Schött;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Hamrin i Jönköping,
Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,
Björkänge, Börjesson i Glömminge, Rask, fru Hörnlund, fru Ekroth, herrar
Källstad och Edlund.
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
Bilaga
Huvudpunkter av prof. Wifstrands föredragning för allmänna beredningsutskottet
Om
man vill ha en ny bibelöversättning kan man grunda denna önskan
inte bara på de brister i 1917 års översättning som dd påvisades eller påstods
utan väl så mycket på vad man har lärt sig under de mer än 40 åren sedan
dess genom fynd och forskningar, och i någon mån också på svenska språkets
utveckling sedan seklets början.
Tre slags skäl kan åberopas för en ny översättning.
I. Ändrad syn på grundtexten, huvudsakligen tack vare nya handskriftsfynd.
1917 års översättning utgick från en grundtext som svarade mot
den dåtida textforskningens »allmänmening». Men denna ser inte likadan
ut numera. De äldsta handskrifterna av Nya testamentets (i fortsättningen
skrivet NT) original man förut hade stammade från 300-talet.
Nu finns det flera betydligt äldre, tack vare papyrusfynd i Egypten.
I dessa fynd ingår stora fragment av nytestamentliga böcker. På 1930-talet
kom Chester-Beatty-papyrerna med stora sammanhängande delar av NT,
framför allt Paulus’ brev och Uppenbarelseboken. Dessa papyrer är skrivna
på 200-talet, somliga i början av detta århundrade. För fyra år sedan kom
en stor papyrusbok, som nu tillhör Bodenerska biblioteket utanför Geneve,
med kapitel 1—14 av Johannesevangeliet; den är nedskriven omkring år
200. För två år sedan tillkom ytterligare stora rester av samma papyrusbok
med de återstående kapitlen av Johannesevangeliet. Det har ryktats om en
stor papyrus med stora delar av Lukasevangeliet, vilken skulle vara ungefär
lika gammal som den allra äldsta hittills funna nytestamentliga papyren,
som finns i John Rylands bibliotek i Manchester och är skriven omkring år
125 men endast omfattar några få verser.
Även till G(amla) T(estamentet) har det gjorts viktiga fynd, framför
allt i Palestina. De utgör en del av de berömda Dödahavsrullarna, funna i
grottor år 1947, rester av ett bibliotek som tillhörde en egenartad judisk sekt.
Dessa rullar omfattar mycket annat än bibliska texter, men enbart av sådana
finns det över 100 större och mindre fragment, samtliga äldre än 100
e. Kr.; särskilt finns det en välbevarad rulle, skriven ungefär år 100 före
Kristus, med hela profeten Jesajas hebreiska urtext. Den avviker på många
ställen från den gällande hebreiska texten och så är det i än högre grad
med resterna av Samuelsböckerna och profeten Jeremia, vilka visa släktskap
med den gamla förkristna grekiska översättningen av GT, som man förut
har varit ganska misstrogen mot.
Viktigt är också att den sägenomspunna Aleppohandskriften till GT nu
skall bli känd och utnyttjad. Man visste att i synagogan i Aleppo i Syrien
fanns en värdefull handskrift till hela GT, skriven på 900-talet och försedd
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961 7
med anteckningar av en berömd skriftlärd. Den hade emellertid svartsjukt
undanhållits forskningen. När synagogan hade blivit nedbränd vid ett antijudiskt
upplopp i Aleppo 1947 trodde man länge att handskriften hade gått
förlorad, men nu har den dykt upp igen, räddad och välbevarad. Den finns
i Jerusalem.
De nya fynden har sedan åstadkommit en viss förskjutning i omdömet
om de handskrifter man har haft sedan länge. Beträffande NT har sålunda
den berömda vatikanhandskriftens anseende blivit något reducerat.
Många nya läsarter i de nyfunna handskrifterna har visserligen ingen
betydelse för en översättning, men det finns många nog som man måste ta
hänsyn till.
II. Uppfattningen av NT:s språk har undergått en viktig nyansering under
de sista årtiondena. 1917 års översättning stod under starkt intryck av
de närmast föregående årtiondenas upptäckter, som hade betytt en starkt
förbättrad kunskap i det nytestamentliga språkets art. NT hade förut förefallit
isolerat inom sin tids litteratur i språkligt avseende, men denna uppfattning
hade ändrats kring senaste sekelskiftet. Papyrusfynden i Egypten,
vilka på allvar började observeras på 1880-talet, omfattade ingalunda bara
litterära skrifter utan framför allt en mängd grekiska privatbrev, privatdokument
och handlingar, kungörelser o. d. Mer och mer som dittills hade
varit ensamstående i NT dök upp i papyrerna. Ivriga forskare utnyttjade
detta för NT:s del. De menade sig ha funnit nyckeln till hela NT:s språkliga
problem; NT:s språk var tidens vardagsgrekiska folkspråk. Dessa forskningar
gjorde starkt intryck även på de svenska översättarna. En av deras
medarbetare skrev att man »i NT helt enkelt möter dess egen tids vardagsspråk».
Men papyrusforskarna gick till överdrift, såsom det ofta sker med pioniärer.
Man kan nu se att trots de vinster som gjorts genom konfrontationen
med papyrernas språk man icke får ignorera två andra viktiga inslag i NI .s
språk utom det folkliga vardagsspråket. Sålunda kan konstateras ett litteraturspråkligt
inslag från det grekiska litteraturspråk som hade varit
rådande under århundradena närmast före Kristus och som det inte finns
mycket kvar av. Inom skönlitteraturen hade det just under den nytestamentliga
tiden blivit rådande mode att man skulle skriva som de gamla klassiska
författarna 300—400 år tidigare, men denna skönlitterära smakriktning har
icke haft någon inverkan på NT. Den enda samtida litteratur som i någon
mån överensstämmer språkligt med NT är den vetenskapliga. Vidare finns
ett inslag från det iraelitiskt-judiska hållet, från GT, vars grekiska översättning
var de nytestamentliga författarnas bibel och med sitt ofta hebreiserande
uttryckssätt har inverkat på dem, och från språket i Palestina på NT:s
egen tid, arameiskan.
Hit kan man också föra att man i många detaljer nu kan bättre förstå
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
texten på grund av att papyrusfynden och andra fynd fortsatt och forskningen
arbetat vidare. Ett par exempel: En liten språklig gåta har lösts i
Apostlagärningarna 19: 16, där det gamla ordet för »båda» har kunnat
visas betyda »alla» i ett populärt språkbruk på NT:s tid och senare. Johannesevangeliet
8: 37 betyder, enligt vad en svensk forskare har visat, icke
»mitt ord får icke någon ingång i eder» utan »mitt ord rymmes icke i eder».
En viktigare detalj, där bibelkommissionens provisoriska »normalupplagor»
hade det riktiga men 1917 års översättare till slut övergick till den äldre,
felaktiga översättningen är ordet i bergspredikan »saliga äro de fridsamma»
— det sakligt riktiga är »saliga äro de fridsstiftande», de som åstadkomma
frid, icke de som personligen är fogliga och inte ställer till bråk.
III. Det sista slaget av skäl står i rätt nära samband med vad som sades
om vardagsgrekiskan men gäller svenskan. 1917 års översättning ville åstadkomma
på en gång »värdig bibelstil» och »naturligt talspråk». Kritiken mot
den säger dels att den är för värdig och ålderdomlig och dels att den är för
modern och vardagsmässig och färglös. Men dessa ståndpunkter är icke så
motsatta som det kan tyckas. Kritiken för ålderdomlighet och högtidlighet
riktas framför allt mot många enskilda ord, som 1917 års översättare övertog
från den äldre översättningen för att inte allt för mycket sänka värdigheten
eller valde för att själva åstadkomma den önskade värdigheten. I sådana
fall där originalet icke har något högtidligt vore det kanske att överväga
både med hänsyn till översättningens trohet och till dess förståelighet
att man ersatte dylika ord med andra; »vederfaras», »ljungeld», »näpsa»,
»tillstädja», »undfå» o. d. De ifrågavarande orden har under mellantiden
ännu mer försvunnit ur vanligt språk, och därtill har många andra ords
stilvärde höjts, särskilt på grund av ändringarna i poesiens ordförråd.
A andra sidan kan man med fog säga att i satsers och meningars utgestaltning
1917 års översättning mycket ofta har blivit för lös och ledig, urvattnad,
mångordig och slätstruket vardagsmässig, där originalet är inärgfullt,
koncentrerat, slående och egenartat i formuleringen. Detta gäller särskilt
GT:s berättande böcker och inom NT breven. Hos Paulus har man i avsikt
att vara tydlig ofta tagit till dubbelt så många ord som aposteln använder,
och därvid ibland också fattat sammanhanget fel. Icke sällan blir man ännu
bredare och utförligare och därför mattare, som i Romarbrevet 14: 22 eller
Filipperbrevet 1: 28, där översättningen använder precis tre gånger så många
ord som originalet, medan den äldre översättningen var betydligt kortare
och märgfullare, även om den på en liten punkt kan behöva korrigeras. 1917
års edition innebär på åtskilliga sådana ställen en bearbetning i stället för
en översättning.
Alltså: 1917 års edition brister alltför ofta dels i kraft och förtätad innehållsrikedom,
dels i enkel vardagsnärhet; båda delarna finns i originalet
och låter sig också ofta väl förbinda både där och i en god översättning.
Rydahb Boktryckeri AB - Stockholm 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln. a1 i texten