Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln.

1961-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1961:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny

svensk edition av bibeln.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 112 av herr Ståhl föreslås, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om erforderliga och lämpliga åtgärder för att om

möjligt inom rimlig tid tillskapa en ny svensk edition av bibeln, i första

rummet av Nya testamentet.

I motionen understrykes den betydelse bibeln har för vårt folk och dess

utveckling på skilda områden. En förutsättning för att bibeln skall rätt förstås

är emellertid, att språket i den är sådant att innehållet blir begripligt

för samtiden. Även från rent litterär synpunkt kan åtskillig kritik resas mot

den nu gällande bibelöversättningen.

På initiativ av Missionssällskapet bibeltrogna vänner pågår en översättning

av Nya testamentet och redan 1920 års kyrkomöte uttalade sig för en

ny bibelöversättning, medan 1957 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t hemställde

om en revision av ordförklaringen till 1917 års kyrkobibel. En ny

svensk kyrkobibel framstår som ett angeläget önskemål.

Nu gällande kyrkobibel var resultatet av 144 års översättningsarbete, ett

exempel som icke manar till efterföljd. Andra vägar kan emellertid, framhåller

motionären, tänkas. Det kan exempelvis uppdragas åt ett fåtal enskilda

forskare att verkställa en översättning eller ock kan lämpliga personer

anlitas för att översätta olika delar av bibeln eller för att genomföra

en genomgripande revision av 1917 års edition. Motionären tar icke ställning

till vilket sätt som kan vara det lämpligaste men uttalar önskemålet

att en översättning verkställes inom rimlig tid och att Nya testamentet färdigställes

i första rummmet.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet bar inhämtat yttrande över motionen från Svenska kyrkans

diakonistyrelse, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, Nämnden för

svensk språkvård och Frikyrkliga samarbetskommittén.

Diakonistyrelsen anför bl. a. att frågan icke saknar aktualitet.

Nya stora fynd av handskrifter har gjorts och uppfattningen av det nytestamentliga

grekiska språket har undergått en nyansering. En del felaktiga

översättningar förekommer i 1917 års översättning och i en mängd detaljer

har nyare forskning fått fram en annan och definitivt säker innebörd i de

nytestamentliga uttrycken. Det viktigaste är dock att det behövs andra över
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

sättningsprinciper. 1917 års översättning blev en kompromiss mellan högtidlig

ålderdomlighet och vardagsmodernitet. Mycket ofta blev översättningen

värdig, där den skulle vara talspråksmässig, och jamsig, där den

skulle vara värdig och kraftfull. Styrelsen ifrågasätter emellertid om den

rätta tidpunkten för en ny översättning är inne. Förhållandet mellan stat

och kyrka är under utredning. Om relationerna dem emellan förändras, kan

frågan komma i nytt läge. Dylika och andra skäl talar för ett uppskov. Det

finns dessutom anledning förvänta, att kyrkomötet kommer att taga initiativ

till en ny översättning och mötets behandling av frågan bör avvaktas.

Styrelsen finner därför att några omedelbara åtgärder icke är påkallade.

Teologiska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. att 1917

års översättning i flera hänseenden är otillfredsställande. Den bär uppenbara

drag av en gången tids forskningsläge. Den är präglad av en parafraserande

stil som ofta leder till felaktiga associationer, medan den tankevärld, som

är bibelns egen, icke kommer till sin rätt. Tidpunkten för en ny översättning

kan kanske nu sägas vara inne. Den internationella bibelforskningen

har efter det första världskriget utfört ett jättearbete, den gamla exegetiska

grunden är till stora delar ny, »bibelkritikens» arbetsmetoder användes på

ett mera nyanserat sätt och de vetenskapliga hjälpmedlen gör bibelforskaren

bättre rustad. I fråga om Gamla testamentet har textfynd, de s. k. Dödahavsrullarna,

och arkeologiska fynd ökat förståelsen av den judiska och den

kristna tankeutvecklingen. Beträffande Nya testamentet har nya möjligheter

öppnats att lära känna den äldsta kristna historien genom källmaterial som

påträffats i Palestina och Egypten. På filologiens områden har framsteg

gjorts, som visar, att en ny bibelöversättning både är aktuell och nödvändig

samt möjlig att åstadkomma.

Teologiska fakulteten i Lund framhåller, att det är mycket

önskvärt, att en ny bibelöversättning kan åstadkommas. En förutsättning

är emellertid, att filologer samt exegeter och andra teologer är beredda

att åtaga sig en sådan uppgift. Fakulteten finner det mest ändamålsenligt,

om en kommitté finge i uppdrag att undersöka förutsättningarna för genomförande

av översättningsarbetet.

Nämnden för svensk språkvård anför bl. a. att alla torde

vara ense om att bibeln skall vara en levande bok, vars språk förstås utan

alltför stora svårigheter. Alltför ofta företagna ändringar skapar emellertid

en icke önskvärd osäkerhet.

Moderniseringen av språket i den nuvarande bibelöversättningen måste

anses ha skett med varsamhet. Att med hänsyn till den svenska språkformen

nu kräva en helt ny översättning synes icke motiverat, men provöversättningar

av valda bibelpartier skulle vara av värde. Därefter kunde bedömas

både behovet och möjligheten av en ny översättning.

Till nämndens yttrande finnes fogat ett särskilt yttrande av professor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1961 3

H. S. Nyberg. Denne framhåller bl. a. att bibeln haft en allmän litterär betydelse

som knappast kan överskattas. Det är därför en rimlig fordran, att

en översättning i språklig form och rytm hålles på ett plan som litterärt

gör originalet rättvisa.

Sakligt sett betecknar 1917 års bibel ett betydande framsteg. Sedan dess

har emellertid bibelforskningen icke stått stilla utan tvärtom utmärkts av

större framsteg än någonsin tidigare. Många fynd har kommit i dagen. En

översyn är därför behövlig, varigenom åtskilliga felaktigheter skulle kunna

rättas.

1917 års översättning har främst diskuterats med hänsyn till språkformen.

Moderniseringen har ansetts alltför stark. Man ville vara modern, därför

är språket nu omodernt och föråldrat.

Professor Nyberg anför vidare att det svenska språkets nuvarande situation

och utvecklingsskede icke är gynnsamma för en helt ny bibelöversättning,

som kunde ha utsikt att bli beståndande. Däremot skulle åtskilligt

kunna vinnas genom en översyn, särskilt med sikte på att åstadkomma en

uppstramning av stilen.

Frikyrkliga samarbetskommittén anför bl. a. att 1917 års

översättning särskilt i skolan skapar svårigheter genom sin språkdräkt, vilken

därför i första hand bör överses. Man bör söka sig fram till ett språk

som är på en gång mera lättillgängligt och uttrycksfullt än 1917 års översättning.

Översättning av Nya testamentet bör komma i första hand. Kommittén

tillstyrker därför åtgärder som kan göra möjligt att inom rimlig tid

tillskapa en ny svensk edition av bibeln.

I en vid 193b års kyrkomöte väckt motion (nr 53) föreslogs en hemställan

att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa och för mötet framlägga en reviderad

eller överarbetad översättning av Nya testamentet. Motionen avstyrktes

av särskilda utskottet (betänkande nr 7/1934) med hänvisning till att

så kort tid förflutit sedan 1917 års edition tagits i bruk. Kyrkomötet avslog

motionen.

Vid 1951 års kyrkomöte väcktes en motion (nr 50) angående provöversättning

av Nya testamentet och Psaltaren. I utskottsutlåtandet över motionen

(beredningsutskottets betänkande nr 7/1951) framhölls bl. a. att utvecklingen

efter år 1917 inom bibelvetenskapen och språkvetenskapen medfört

ganska viktiga förändringar i uppfattningen av de bibliska böckernas

innehåll och form. De ökade insikterna borde så långt möjligt göras tillgängliga

för hela vårt folk. Utskottet tillstyrkte motionen, som bifölls av kyrkomötet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

Utskottet

Under behandlingen inom utskottet av föreliggande motion har av en särskilt

tillkallad sakkunnig, vars uttalanden sammanfattats i en till detta

utlåtande fogad bilaga, framhållits hl. a. att önskemålen om en ny bibelöversättning

kan grundas på tre skäl.

Sålunda har sedan tillkomsten av 1917 års bibel, huvudsakligen på grund

av nya handskriftsfynd, en ändrad syn på grundtexterna framträtt. Vad

gäller Nya testamentet har åtskilliga vid skilda tillfällen gjorda papyrusfynd

i Egypten och på andra håll — det senaste kända fyndet skedde för omkring

två år sedan ställt betydelsefullt material till textforskningens förfogande.

Även beträffande Gamla testamentet har viktiga fynd gjorts, främst i

Palestina, Dödahavsrullarna, och i Syrien, Aleppohandskriften.

Ett annat argument för en ny bibelöversättning är att uppfattningen om

Nya testamentets språk undergått en viktig nyansering under de senase årtiondena.

Det anses sålunda numera att Nya testamentets språk icke präglas

enbart av den på testamentets tid brukade folkliga vardagsgrekiskan utan

även har inslag dels av grekiskt litteraturspråk från århundradena närmast

före Kristus, dels från israelitiskt-judiskt håll genom påverkan såväl av den

grekiska översättning av Gamla testamentet som var de nytestamentliga författarnas

bibel som av språket i Palestina på Nya testamentets egen tid, arameiskan.

Handskriftsfynden har vidare medfört möjligheter att bättre än

tidigare förstå texten.

Ett tredje skäl för en nyöversättning hänför sig till utvecklingen av det

svenska språket. I 1917 års bibeledition har man sökt åstadkomma en stil

som samtidigt är »värdig bibelstil» och »naturligt talspråk». Av kritiker

har anförts dels att stilen är alltför högtidlig och ålderdomlig, dels att den

är för modern och vardaglig. I editionen har använts en del ord som övertagits

från den äldre översättningen och vissa av dem var redan vid editionens

tillkomst mindre vanliga i språkbruket. Sedermera har dessa ord i ännu

större utsträckning försvunnit ur det vanliga språket och vidare har inånga

andra ords stilvärde höjts särskilt på grund av ändringarna i poesiens ordförråd.

Kritiken av språket i 1917 års bibeledition torde i största korthet

kunna sammanfattas så att språket alltför ofta brister i kraft och förtätad

innehållsrikedom och i enkel vardagsnärhet — vilka egenskaper däremot

anses förefinnas i originalets språk.

Beträffande av kyrkomötet tagna initiativ i förevarande eller närliggande

frågor må erinras om att 1951 års möte i framställning till Kungl. Maj:t

på i allt väsentligt skäl av ovannämnd art hemställde om vidtagande av åtgärder

för att åstadkomma en provöversättning till svenska av Psaltaren

och Nya testamentet, b ramställningen har icke föranlett någon åtgärd. Det

nyligen avslutade biskopsmötet har i ett uttalande hänvisat till 1951 års förslag

och tillstyrkt en nyöversättning, främst av Nya testamentet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961 5

De skäl för en ny bibelöversättning som ovan i korthet angivits och som

närmare utvecklats i bl. a. motionen, remissyttrandena och bilagan till detta

utlåtande är, såvitt utskottet kunnat bedöma, i och för sig beaktansvärda.

Det är emellertid uppenbart att ett översättningsrbete av detta slag, även

om det begränsas att i första hand avse Nya testamentet, är ett mycket komplicerat

och kostnadskrävande företag. Det är icke heller möjligt för utskottet

att taga ståndpunkt till frågorna, huruvida en nyöversättning av bibeln

eller delar av den f. n. kan eller bör företagas eller i vad mån åtgärder av

mera begränsad omfattning — exempelvis en revision eller en översyn —

är lämpliga. Utskottet anser sig dock ha funnit tillräckliga skäl för uppfattningen,

att frågan bör föras vidare genom en utredning beträffande

förutsättningarna för och behovet av en ny översättning av bibeln eller delar

av den ävensom beträffande de åtgärder som eljest kan komma i fråga i

syfte att inom den nuvarande bibeleditionens ram åstadkomma förbättringar

av tolkningen och språkstilen. Vid en sådan undersökning kommer

självfallet bl. a. frågorna om de personella resurserna för arbetsuppgifter

på detta område och om kostnaderna för olika åtgärder att klarläggas.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motion II: 112 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 27 april 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Nestrup, Uno

Olofsson, Lars Larsson, Nils-Eric Gustafsson, Hellebladh, Tage Johansson

och Schött;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Hamrin i Jönköping,

Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,

Björkänge, Börjesson i Glömminge, Rask, fru Hörnlund, fru Ekroth, herrar

Källstad och Edlund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

Bilaga

Huvudpunkter av prof. Wifstrands föredragning för allmänna beredningsutskottet
Om

man vill ha en ny bibelöversättning kan man grunda denna önskan

inte bara på de brister i 1917 års översättning som dd påvisades eller påstods

utan väl så mycket på vad man har lärt sig under de mer än 40 åren sedan

dess genom fynd och forskningar, och i någon mån också på svenska språkets

utveckling sedan seklets början.

Tre slags skäl kan åberopas för en ny översättning.

I. Ändrad syn på grundtexten, huvudsakligen tack vare nya handskriftsfynd.

1917 års översättning utgick från en grundtext som svarade mot

den dåtida textforskningens »allmänmening». Men denna ser inte likadan

ut numera. De äldsta handskrifterna av Nya testamentets (i fortsättningen

skrivet NT) original man förut hade stammade från 300-talet.

Nu finns det flera betydligt äldre, tack vare papyrusfynd i Egypten.

I dessa fynd ingår stora fragment av nytestamentliga böcker. På 1930-talet

kom Chester-Beatty-papyrerna med stora sammanhängande delar av NT,

framför allt Paulus’ brev och Uppenbarelseboken. Dessa papyrer är skrivna

på 200-talet, somliga i början av detta århundrade. För fyra år sedan kom

en stor papyrusbok, som nu tillhör Bodenerska biblioteket utanför Geneve,

med kapitel 1—14 av Johannesevangeliet; den är nedskriven omkring år

200. För två år sedan tillkom ytterligare stora rester av samma papyrusbok

med de återstående kapitlen av Johannesevangeliet. Det har ryktats om en

stor papyrus med stora delar av Lukasevangeliet, vilken skulle vara ungefär

lika gammal som den allra äldsta hittills funna nytestamentliga papyren,

som finns i John Rylands bibliotek i Manchester och är skriven omkring år

125 men endast omfattar några få verser.

Även till G(amla) T(estamentet) har det gjorts viktiga fynd, framför

allt i Palestina. De utgör en del av de berömda Dödahavsrullarna, funna i

grottor år 1947, rester av ett bibliotek som tillhörde en egenartad judisk sekt.

Dessa rullar omfattar mycket annat än bibliska texter, men enbart av sådana

finns det över 100 större och mindre fragment, samtliga äldre än 100

e. Kr.; särskilt finns det en välbevarad rulle, skriven ungefär år 100 före

Kristus, med hela profeten Jesajas hebreiska urtext. Den avviker på många

ställen från den gällande hebreiska texten och så är det i än högre grad

med resterna av Samuelsböckerna och profeten Jeremia, vilka visa släktskap

med den gamla förkristna grekiska översättningen av GT, som man förut

har varit ganska misstrogen mot.

Viktigt är också att den sägenomspunna Aleppohandskriften till GT nu

skall bli känd och utnyttjad. Man visste att i synagogan i Aleppo i Syrien

fanns en värdefull handskrift till hela GT, skriven på 900-talet och försedd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961 7

med anteckningar av en berömd skriftlärd. Den hade emellertid svartsjukt

undanhållits forskningen. När synagogan hade blivit nedbränd vid ett antijudiskt

upplopp i Aleppo 1947 trodde man länge att handskriften hade gått

förlorad, men nu har den dykt upp igen, räddad och välbevarad. Den finns

i Jerusalem.

De nya fynden har sedan åstadkommit en viss förskjutning i omdömet

om de handskrifter man har haft sedan länge. Beträffande NT har sålunda

den berömda vatikanhandskriftens anseende blivit något reducerat.

Många nya läsarter i de nyfunna handskrifterna har visserligen ingen

betydelse för en översättning, men det finns många nog som man måste ta

hänsyn till.

II. Uppfattningen av NT:s språk har undergått en viktig nyansering under

de sista årtiondena. 1917 års översättning stod under starkt intryck av

de närmast föregående årtiondenas upptäckter, som hade betytt en starkt

förbättrad kunskap i det nytestamentliga språkets art. NT hade förut förefallit

isolerat inom sin tids litteratur i språkligt avseende, men denna uppfattning

hade ändrats kring senaste sekelskiftet. Papyrusfynden i Egypten,

vilka på allvar började observeras på 1880-talet, omfattade ingalunda bara

litterära skrifter utan framför allt en mängd grekiska privatbrev, privatdokument

och handlingar, kungörelser o. d. Mer och mer som dittills hade

varit ensamstående i NT dök upp i papyrerna. Ivriga forskare utnyttjade

detta för NT:s del. De menade sig ha funnit nyckeln till hela NT:s språkliga

problem; NT:s språk var tidens vardagsgrekiska folkspråk. Dessa forskningar

gjorde starkt intryck även på de svenska översättarna. En av deras

medarbetare skrev att man »i NT helt enkelt möter dess egen tids vardagsspråk».

Men papyrusforskarna gick till överdrift, såsom det ofta sker med pioniärer.

Man kan nu se att trots de vinster som gjorts genom konfrontationen

med papyrernas språk man icke får ignorera två andra viktiga inslag i NI .s

språk utom det folkliga vardagsspråket. Sålunda kan konstateras ett litteraturspråkligt

inslag från det grekiska litteraturspråk som hade varit

rådande under århundradena närmast före Kristus och som det inte finns

mycket kvar av. Inom skönlitteraturen hade det just under den nytestamentliga

tiden blivit rådande mode att man skulle skriva som de gamla klassiska

författarna 300—400 år tidigare, men denna skönlitterära smakriktning har

icke haft någon inverkan på NT. Den enda samtida litteratur som i någon

mån överensstämmer språkligt med NT är den vetenskapliga. Vidare finns

ett inslag från det iraelitiskt-judiska hållet, från GT, vars grekiska översättning

var de nytestamentliga författarnas bibel och med sitt ofta hebreiserande

uttryckssätt har inverkat på dem, och från språket i Palestina på NT:s

egen tid, arameiskan.

Hit kan man också föra att man i många detaljer nu kan bättre förstå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

texten på grund av att papyrusfynden och andra fynd fortsatt och forskningen

arbetat vidare. Ett par exempel: En liten språklig gåta har lösts i

Apostlagärningarna 19: 16, där det gamla ordet för »båda» har kunnat

visas betyda »alla» i ett populärt språkbruk på NT:s tid och senare. Johannesevangeliet

8: 37 betyder, enligt vad en svensk forskare har visat, icke

»mitt ord får icke någon ingång i eder» utan »mitt ord rymmes icke i eder».

En viktigare detalj, där bibelkommissionens provisoriska »normalupplagor»

hade det riktiga men 1917 års översättare till slut övergick till den äldre,

felaktiga översättningen är ordet i bergspredikan »saliga äro de fridsamma»

— det sakligt riktiga är »saliga äro de fridsstiftande», de som åstadkomma

frid, icke de som personligen är fogliga och inte ställer till bråk.

III. Det sista slaget av skäl står i rätt nära samband med vad som sades

om vardagsgrekiskan men gäller svenskan. 1917 års översättning ville åstadkomma

på en gång »värdig bibelstil» och »naturligt talspråk». Kritiken mot

den säger dels att den är för värdig och ålderdomlig och dels att den är för

modern och vardagsmässig och färglös. Men dessa ståndpunkter är icke så

motsatta som det kan tyckas. Kritiken för ålderdomlighet och högtidlighet

riktas framför allt mot många enskilda ord, som 1917 års översättare övertog

från den äldre översättningen för att inte allt för mycket sänka värdigheten

eller valde för att själva åstadkomma den önskade värdigheten. I sådana

fall där originalet icke har något högtidligt vore det kanske att överväga

både med hänsyn till översättningens trohet och till dess förståelighet

att man ersatte dylika ord med andra; »vederfaras», »ljungeld», »näpsa»,

»tillstädja», »undfå» o. d. De ifrågavarande orden har under mellantiden

ännu mer försvunnit ur vanligt språk, och därtill har många andra ords

stilvärde höjts, särskilt på grund av ändringarna i poesiens ordförråd.

A andra sidan kan man med fog säga att i satsers och meningars utgestaltning

1917 års översättning mycket ofta har blivit för lös och ledig, urvattnad,

mångordig och slätstruket vardagsmässig, där originalet är inärgfullt,

koncentrerat, slående och egenartat i formuleringen. Detta gäller särskilt

GT:s berättande böcker och inom NT breven. Hos Paulus har man i avsikt

att vara tydlig ofta tagit till dubbelt så många ord som aposteln använder,

och därvid ibland också fattat sammanhanget fel. Icke sällan blir man ännu

bredare och utförligare och därför mattare, som i Romarbrevet 14: 22 eller

Filipperbrevet 1: 28, där översättningen använder precis tre gånger så många

ord som originalet, medan den äldre översättningen var betydligt kortare

och märgfullare, även om den på en liten punkt kan behöva korrigeras. 1917

års edition innebär på åtskilliga sådana ställen en bearbetning i stället för

en översättning.

Alltså: 1917 års edition brister alltför ofta dels i kraft och förtätad innehållsrikedom,

dels i enkel vardagsnärhet; båda delarna finns i originalet

och låter sig också ofta väl förbinda både där och i en god översättning.

Rydahb Boktryckeri AB - Stockholm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln. a1 i texten