Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.

1961-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1961:30, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv

åt kronan av vissa markområden m. m.

I en inom andra kammaren väckt motion, II: 443 av herr Lundberg, hemställes,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära en skyndsam

utredning av de frågor som upptagits i motionen samt framläggande

för riksdagen av en proposition om att de markområden som ett i motionen

angivet bolag har i Uppland genom expropriation återförets i statens ägo,

att ägo- och gränsdragningen mellan olika grannar till ett likaså angivet

fideikommissområde blir föremål för en ingående granskning och att Kungl.

Maj :t genom ett speciellt organ får uppsikt över och en bevakning av de

markområden som skall stå till allmänhetens fria förfogande för rekreation

och fritidsändamål.

I motionen anföres bl. a. att olika bruk och företag under tidernas lopp

lagt under sig allt större del av marken och naturtillgångarna i Uppland

och att dessa naturtillgångar numera utnyttjas för industri, som ligger utanför

länet. Ett enda bolag äger omkring 90 000 hektar mark, och i detta område

torde ingå stora delar som ockuperats framför allt från kronan men

även från bondejordbruk. Bolaget har nedlagt industrierna och övergått till

tomtjobberi och förbudsskyltsverksamhet vid sjöar och vägar. Bolaget har

fått uppträda godtyckligt och störande. Eftersom tätorterna i länet behöver

områden för rekreation och trivsel, bör bolagets markområden inom Uppland

återföras i samhällets ägo, därvid köpesumman vid bolagets förvärv

bör ligga till grund för ersättningen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från domänstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län och lantbruksnämnden i

samma län.

Domänstyrclsen anför:

Ur det allmännas intresse torde det sakna betydelse om råvarutillgången

nyttjas av industrier inom eller utom länet. Det är också ovisst om ett överförande

av äganderätten till kronan i detta avseende skulle medföra några

förändringar. ....... ....

Motionären anför vidare att expropriationspriset genom särskild lagstittning

skulle bestämmas till det pris som betalades vid förvärvet d. v. s. år

1917. Såsom skäl härför anföres att bolaget genom uttag av råvaror etc.

mer än väl fått kompensation för penningvärdeförsämringen.

nihang till riksdagens protokoll 1961. 11 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

Domänstyrelsen tillåter sig framhålla, att enahanda förhållanden skulle

kunna åberopas vid snart sagt varje försäljning av skogsmark och därå

växande skog.

L nder abeiopande av det anförda avstyrker domänstyrelsen motionen.

Lantmäterist yreisen framhåller hl. a.:

Anledningen till att motionären anser särlagstiftning för speciellt det

förevarande fastighetsinnehavet vara erforderlig torde vara att de cxpropriationsgrunder

som 1917 års expropriationslag och 1947 års byggnadslag

innehålla icke äro tillräckliga för tvångsförvärv i den omfattning motionären

föreslår. Det kan ifrågasättas huruvida med de i motionen angivna expropriationsändamålen

nämnda lagar över huvud kunna tillämpas i fråga

om någon del av innehavet till förmån för kronan; såväl byggnadslagen som

1 § punkt 16 i expropriationslagen rörande tvångsförvärv för bebyggelse

anger kommun som expropriant. Ytterligare motiv för särlagstiftning synes

vara att ersättning icke är avsedd att utgå enligt grunderna i expropriationslagen

utan att bindas vid den köpesumma som utgavs vid försäljning år

Vad först beträffar expropriationsersättningen torde i svensk rätt en så

klar princip råda därom att ersättning skall utgå till skäligt belopp för att

cxpropriatens ekonomiska ställning ej skall förändras genom avståendet av

ianspråktagen mark att något undantag därifrån knappast synes vara tänkbart.

Beträffande expropriationsgrunderna ha i motionen förutom behovet av

fastighetsinnehavet i kronans hand angivits vissa speciella förhållanden

som ha att göra med antagna förutsättningar vid förvärvet år 1917, med

bolagets sätt att uppträda mot allmänheten och med att åtkomstförfarandet

till en del markområden enligt motionen synes vara ganska tvivelaktigt.

I fråga om dessa senare motiv till tvångsinlösen finner sig lantmäteristyrelsen

icke böra göra något uttalande. Såvitt angår behovet av innehavet eller

del av detsamma i det allmännas hand ha i motionen framhållits intressen,

som delvis synas vara av väsentlig betydelse för befolkningen och samhällsutvecklingen

i de bygder varom nu är fråga. I detta avseende torde

emellertid höra få anföras starka skäl till att utvidga de expropriationsgrunder

nuvarande tvångslagstiftning innehåller, alldeles särskilt om tvångsåtgäderna

avse endast ett visst bestämt markinnehav. Lantmäteristyrelsen

anser icke att tillräckliga sådana skäl åberopats i motionen.

Beträffande motionärens uttalanden angående gränsdragningen mellan

vissa fastigheter anför styrelsen:

Det är sannolikt att åtskilliga frågor som röra det angivna fastighetsbeståndets

omfattning äro oklara. Såvitt dessa frågor avse rättsförhållandet

mellan å ena sidan detta fastighetsbestånd och å andra sidan enskilda rättsägare

kunna de efter ansökan om gränsbestämning eller anhängiggörande

vid domstol avgöras i vanlig ordning. Sådana oklara fastighetsförhållanden

förekomma flerstädes i landet, och anledning torde saknas att där förhållandena

icke äro av mera extraordinär natur genom särskilda åtgärder från

det allmännas sida verkställa utredning för att bringa klarhet i desamma.

Problemet ställer sig annorlunda om kronan anser sig böra pretendera på

äganderätt till viss mark. De i motionen intagna uppgifterna äro av naturliga

skäl icke så fullständiga att de kunna ligga till grund för eu bedömning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

3

huruvida skäl till sådana pretentioner kunna föreligga. I den mån kronomark

under domänverkets eller annan statlig myndighets förvaltning gränsar

mot det i motionen angivna fastighetsinnehavet och sådan gräns bedömes

vara oklar, torde gränsbestämning i vanlig ordning få sökas hos

distriktslantmätaren. Skulle kronan eljest finna sig böra göra anspråk på

en del av fastighetsinnehavet synes talan få väckas därom hos domstol genom

kammarkollegiets eller domänstyrelsens försorg. Det torde få ankomma

på dessa myndigheter att om så anses påkallat verkställa erforderlig utredning

till grund för en bedömning huruvida sådan talan skall anhängiggöras.

Länsstyrelsen i Uppsala län har infordrat yttrande från överlantmätaren

i länet och från landsfiskalen i Älvkarleby distrikt och anför för

egen del:

I Uppsala län äger bolaget 65 058 ha mark enligt vad fastighetslängderna

utvisa, varav omkring 1/3 del i österlövsta och Hållnäs kommuner (Lövsta

bruk) och 1/4 del i Olands kommun (österby bruk).

Såsom nämnts har länsstyrelsen införskaffat viss utredning i ärendet

och får länsstyrelsen med avseende å vad som verkligen förekommit i de

av motionären påtalade förhållandena -— särskilt rörande torpet Kallnäs,

förbudstavlor m. m. — åberopa innehållet i de inkomna yttrandena.

Vad motionären påtalat synes i anledning av vad länsstyrelsen sålunda

inhämtat icke vara av beskaffenhet att böra föranleda några särskilda åtgärder

från länsstyrelsens sida. Flera av hans uppgifter äro ofullständiga

och delvis motstridiga samt kunna icke verifieras utan omfattande aktstudier.

Det inlösningsförfarande, vari motionen utmynnar, kan på intet sätt

biträdas av länsstyrelsen. En expropriationslagstiftning in casu är nämligen

enligt länsstyrelsens förmenande orimlig liksom även en expropriationsersättnings

bestämmande efter 1917 års priser.

Länsstyrelsen avstyrker i anledning av vad sålunda anförts bifall till

motionen.

överlantmätaren har bl. a. överlämnat en promemoria rörande utredning

om den i motionen särskilt omnämnda fastigheten Kallnäs 1:1, vilken utredning

fogats som bilaga till detta utlåtande (bilaga 1).

Landsfiskalen i Älvkarleby anför:

Det är riktigt att stora arealområden i bland annat norra Uppland ägs avett

par stora bolag, som hland annat bedriva skogsbruk i stor skala. Det i

motionen utpekade bolaget äger inom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt väsentligast

skogsområden belägna inom Hållnäs, österlövsta, Västland och

Älvkarleby socknar men någon arealuppgift härom har i detta sammanhang

ej införskaffats. Motionären har uppgivit att gränsdragningen mellan olika

fastigheter varit föremål för ständiga ägotvister. Såvitt jag kunnat inhämta

är detta icke förhållandet inom detta distrikt. Enstaka undantagsfall torde

väl ha förekommit och såsom ett sådant torde få anses gränstvisten beträffande

fastigheterna Kallnäs 1:1 och Ärböle 1:4 i Hållnäs socken, som av

motionären angivits såsom exempel. Jag får beträffande detta konkreta fall

hänvisa till den särskilda utredning som härstädes gjorts i samband med

förundersökning rörande ansvarsfrågan. Därest ytterligare gränstvister fö
*

Bihang till riksdagens protokoll 1961. It samt. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr SO år 1961

rekommit, varom härstädes saknas kännedom, torde närmare uppgift härom

kunna lämnas av de myndigheter, som närmast haft att handlägga sådana

ärenden.

Motionären har vidare uppgivit att förbudsskyltar uppsatts vid vattendrag

och vägar.

Inom detta distrikt har såvitt jag kunnat utröna beträffande vattendrag

dylika förbudsskyltar uppsatts vid Norra Åsjön i Hållnäs socken. Förbudsskyltarna

uppgives ha uppsatts av utpekade bolag den 5 augusti 1959 och ha

skyltarna följande lydelse: » ----Varning. Olovligt fiske tolereras ej

och föranleder polisanmälan.---» Fisket i Norra Åsjön uppgives se
dan

gammalt ha bedrivits i nämnda sjö av Årbölebönder såsom oskiftat

gemensamhetsfiske. Det är möjligt att dessa skyltar uppsatts utan

övriga sakägares hörande, men huru därmed förhåller sig bör ha framgått

vid det möte, som den It april 1960 anordnades i Arböle missionshus

beträffande fisket och fiskerätten i Norra Åsjön och vid vilket möte motionären

Lundberg uppgivits ha varit deltagare och talare. Därest nämnda

förbudsskyltar uppsatts utan övriga medintressenters hörande, är det förklarligt

om vid den tidpunkten irritation uppstod. Enligt vad jag kunnat

inhämta torde icke avsikten med dessa skyltar vara att beröva de ortsbor,

som ägt rätt till gemensamhetsfiske, denna rätt, utan syftet synes ha varit

och är att hindra icke fiskerättsinnehavare att därstädes fiska.

Det är vidare riktigt att förbudsskyltar i viss omfattning uppsatts å

skogsvägar, som av nämnda bolag nyuppförts eller förbättrats i samband

med skogsbrukets motorisering och rationalisering. Förbudsskyltarna ange

förbud för obehöriga motorfordon att trafikera vägen vid äventyr att överträdelse

beivras. De enskilda vägar inom detta distrikt utmed vilka dylika

skyltar uppsatts torde uteslutande framgå över berörda bolags marker och

torde enligt mitt förmenande icke innebära någon inskränkning att befara

nämnda vägar i annan omfattning än som enligt allmänt vedertagna rättsgrundsatser

är lovligt vid färd över annans ägor.

Avslutningsvis kan böra tilläggas att förutsättningar för expropriationsförfarande

noggrant reglerats i 1 § lagen om expropriation den 12 maj 1917

och att dylikt förfarande enligt mitt förmenande icke kan komma i fråga

för reglering av sådana förhållanden, som i motionen antytts. Därest ett

samhälleligt behov av fritidsområden och möjligheter till fiske och dylikt

befinnes vara erforderligt, då synes delta böra regleras, icke lokalt på sätt

motionären yrkat, utan gemensamt för riket i sin helhet i samband med närmare

utredning rörande den s. k. allemansrätten.

Lantbruksnämnden anför:

I samband med uttalande att bolagets markområden utökats genom förvärv

av fastigheter inom områdena utsäges i motionen att länets lantbruksnämnd

existerar bara till namnet. Avser detta omdöme verksamheten över

huvud taget, kan nämnden ej finna annat än att det ådagalägger obekantskap

om nämndens verksamhet. För det fall att omdömet avser att nämnden

skulle intagit en passiv inställning till ansökningar från bolaget om tillstånd

för markförvärv, varöver nämnden haft att avgiva utlåtande lämnas här till

belysning av vad som i det avseendet förekommit förteckning över ansökningar

från bolaget om markförvärv, varöver utlåtanden avgivits.

Förteckningen är fogad som bilaga till detta utlåtande (bilaga 2).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961 5

Nämnden anför avslutningsvis:

Beträffande motionärens hemställan om en särlagstiftning för expropriation

av bolagsmark för att tillgodose allmänt behov av rekreations- och fritidsområden

vill lantbruksnämnden uttala, att den ej anser en sadan lag

vara erforderlig, då tillgång till stränder och sjöar torde kunna tillgodoses

medelst bestämmelserna i strandlagen och medelst de befogenheter som

enligt den s. k. allemansrätten tillkommer gemene man med avseende på

annans mark.

Utskottet

Motionens syfte synes vara bl. a. att det allmänna skall beredas möjlighet

att expropriera visst enskilt bolag tillhörig mark inom en särskilt angiven

del av landet. Såvitt framgår av motionens motivering anser motionären

att detta bör ske genom en särlagstiftning, tillämplig endast på det i motionen

berörda fallet. Expropriationsgrund skulle enligt motionären vara

vissa förhållanden i samband med förvärvet och förvaltningen av ifrågavarande

mark, i huvudsak innebärande att förvärvet i avsevärd omfattning

skett på ett orättmätigt eller rättsstridigt sätt och att vid förvaltningen

allmänhetens intressen åsidosatts i otillbörlig grad. Expropriationsersättningen

bör enligt motionärens uppfattning kunna bestämmas till det nominella

pris som erlades vid förvärvet, vilket till stor del skedde år 1917. Vidare

har i motionen yrkats, att genom Kungl. Maj :ts försorg en ingående

granskning skulle ske av gränsdragningen mellan vissa fastigheter och att

Kungl. Maj :t genom ett särskilt organ skulle ha uppsikt över de markområden

som ställs till allmänhetens fria förfogande.

Förslaget om en expropriationslagstiftning, tillämplig på ett enda särskilt

fall, har mött bestämda gensagor från de myndigheter som yttrat sig över

motionen. Detsamma gäller motionärens förslag beträffande sättet för bestämmande

av expropriationsersättningen. Såvitt utskottet kunnat finna

har under ärendets behandling eller i övrigt icke framkommit någon omständighet

som kan motivera så extraordinära och från nu gällande rätt

avvikande ingripanden som motionären förordat.

I fråga om motionärens förslag om en granskning av gränsdragningen

mellan vissa fastigheter vill utskottet hänvisa till att förfarandet för att få

till stånd gränsbestämningar är reglerat i fastighetslagstiftningen. Prövning

av ärenden av denna art sker sålunda på initiativ av berörda parter vid

lantmäteriförrättning och vid domstol i den ordning som för jorddelningsmål

är stadgad. Utskottet vill vidare erinra om de särskilda bestämmelser

som i bl. a. strandlagen och naturskyddslagen meddelats till skydd för

de allmänhetens intressen motionären velat främja. I övrigt har utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

icke funnit anledning till något uttalande i de av motionären upptagna frågorna.

Utskottet har med hänsyn till det ovan anförda icke funnit sig kunna förorda

de av motionären framlagda förslagen utan hemställer,

att motion II: 443 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Nestrup, Sörlin, Ringaby, Uno

Olofsson, Nils-Eric Gustafsson*, Hellebladh, Ernst Olsson* och Eric PetersonC1fran.

aadra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson 1

Skoglosa, Dickson, fru Jäderberg*, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall

herrar Carlsson i Huskvarna, Lundmark, Björkänge, Svenungsson* fröken

Andersson i Lerum och herr Enskog*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

rörande utredning om fastigheten Kallnäs 1:1 i Hållnäs socken och kommun

av Uppsala län verkställd i länets lantmäterikontor med anledning av motionen

nr 443 år 1961 i Andra kammaren.

1) Akt Hållnäs socken nr 12, rågångsförrättning avseende Ärböle by och

verkställd åren 1776—1777 av ordinarie lantmätaren C. H. Bäck och fastställd

av häradsrätten den 30 jan. 1778. Vid förrättningen bestämdes bl. a.

gränsen mellan Ärböle by och Göksnåre by och däribland gränsen mot nuvarande

ägor till Kallnäs 1:1. På kartan står med stor stil »Gjöksnåre Bys

Ostridige Ägor På Denna Sidan» och med liten finare stil står: »Kallnäset

Torpets Ägor Äro Här intill belägne».

2) Akt Hållnäs socken nr 15, år 1784 den 30 jan. fastställt storskifte å

skogsmarken till Göksnåre by och flera enstaka hemman, verkställt år 1781

av kommissionslantmätaren Salomon Ahlström. Ägorna till nuvarande

Kallnäs 1:1 ingick inte i delningen. Ä kartan står antecknat: »Kallnäs under

Leufsta Bruk Här emot». I handlingarna utsäges rörande Kallnäs följande:

»På Wästra sidan om Ähssjön, emot Fräbbenbo, Forssätra och Ährböle

Byar, wore en skogstracht Kallnäs benämnd, som fordom skall hördt under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961 7

Giöksnåre By, förmenandes Nils Ersson och Eric Larsson, det de woro berättigad

till ärsättning för sin del i samma mark emedan större delen der

af nu wore til ägor uparbetad under Bruket. Herr Inspector Wästrell bewiste

med Härads Rättens fastebrev af den 4 Julii 1670, det Kallnäs Åhr

1669 blifwit såldt til den Wälborne Herr Emanuel De Ger såsom aflinge jord

för 100 Specie Ducater; således ägde nu skattebönderne ingen widare taalan

i denna skogstracht.»

3) Akt Hållnäs socken nr 22, arealavmätning av Kallnäs verkställd år

1789 av kommissionslantmätaren Adolf Zelling. Vid förrättningen uppvisades

kartor över angränsande byar. Kartorna jämfördes med gränsernas

sträckning på marken och befanns överensstämma med de upphuggna rågångarna.

Kartan och handlingarna uppvisades på vintertinget med Lövsta

tingslag den 28 jan. 1790 och fastställdes. En summering i ägobeskrivningen

av arealen å till Kallnäs hörande ägofigurer ger en total areal av 442 tunnland

7,5 kappland eller 218,5484 hektar.

4) På framställning av förste lantmätaren i länet har Kungl. kammarkollegiet

den 25 sept. 1929 beslutat, att lägenheten Kallnäs skulle upptagas

i jordeboken för Hållnäs socken bland frälsejordlägenheter med benämningen

Kallnäs nr 1.

5) Akt Hållnäs socken nr 655, gränsbestämning år 1960 mellan Kallnäs

1:1 och Årböle 1:4 verkställd av lantmätaren Åke Linde med biträde av gode

män. Förrättningen fastställdes av överlantmätaren den 8 oktober 1960. Vid

förrättningen verkställdes utredning dels om gränsen mellan Kallnäs och

Årböle och dels om äganderätten till Kallnäs. Förrättningsmännen beslutade,

att gränsen skulle gå i raka sträckningar mellan på marken återfunna råstenar.

Gränsens sålunda bestämda sträckning överensstämde någotsånär

med 1778 års rågångskarta (akt 12) och mycket bra med 1789 års karta

över Kallnäs (akt 22) och även med kartan till det år 1836 den 27 febr.

faställda laga skiftet i Södra Årböle (akt 36), då ägorna till Årböle 1:4 utbröts.

Sammanfattning

Av ovan redovisade i länets lantmäterikontor förvarade kartor och handlingar

framgår att Kallnäs ansetts ha varit beläget på Göksnåre bys ägor och

inte på kronomark.

I handlingarna till 1960 års gränsbestämning (akt 655) finnes avskrifter

av de handlingar, varigenom bönderna i Göksnåre by överlät Kallnäs till

Anders Larsson Höök. I en överlåtelsehandling från år 1667 nämnes finnen

Per Hinderson och där säges att Per Hinderson utan böndernas löfte och

vilja brukat vissa »Wärnar, Sweediar och Slåta».

Att ett torp kan ha en stor ägovidd är inte så ovanligt, eftersom en jordägare,

vilken ägde mark, som inte var skattlagd, vanligen benämndes torpa
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

re i motsats till en person, som ägde skattlagd jord och då kallades bonde.

Ett torp skattlades inte om det inte gick upp till 1/4 eller 1/8 hemman, och

eftersom inägorna åsattes högsta värde vid skattläggning, kunde ett torp

bestå av stor areal, om den huvudsakligen bestod av skogsmark.

Uppsala i länets lantmäterikontor den 1 mars 1961.

e. f.

Åke Garfors

Bilaga 2

(Av lantbruksnämnden lämnade uppgifter beträffande frågor om fastighetsförvärv

för det i motionen omnämnda bolaget.)

Zachrisberg 1:i, österlövsta socken

7,8 hektar, varav 1,5 hektar åker, avsides belägen, på tre sidor omgiven av

bolagets mark och på fjärde sidan av Dannemora gruvallmänning.

Yttrande den 16 september 1954 med tillstyrkan.

Ingarsbo 1:2 i österlövsta socken

21,7 hektar åker, 0,1 hektar äng, 38,8 hektar skog utgörande en enklav inom

bolagets område.

Yttrande 19/6 1957 med förslag till kompensationsförsäljningar.

Hallsbo 2:i i Söderfors socken, Uppsala län

tillsammans med Berg 2:8 m. fl. i Hedesunda socken, Gävleborgs län.

Hallsbo 2:4 består av fyra skilda områden om tillhopa 5 hektar i och intill

Dalälven, huvudsakligen bestående av tidvis överdämd mark. Enligt

handlingarna och uppgifter från lantbruksnämnden i Gävleborgs län skulle

köpen där sammankopplas med försäljningar och ägoutbyte i rationaliseringssyfte.

Yttrande 27/11 1960 med tillstyrkan.

Spångbäcksmyrarna av 1:1 i Älvkarleby socken

en sämjelott om 2,5 hektar ängsmark på tre sidor omgiven av bolagets mark,

ej befunnen vara av någon betydelse för jordbruket i orten.

Yttrande 25/4 1960 med tillstyrkan.

Orsbo 1:10 i österlövsta socken

12,45 hektar skog, lämplig för komplettering av något bland flera intillliggande

mindre jordbruk.

Yttrande 6/7 1960 med avstyrkande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961

9

Pinga 1 :H och 1:15 i Morkarla socken

Pinga 1:14 5,134 hektar, varav 3,77 hektar åker

Pinga 1:15 11,746 hektar, varav 2,429 hektar åker

I yttrande den 23 februari 1961 avstyrktes förvärvstillstånd för Pinga

1:14 men tillstyrktes för Pinga 1:15.

Smålanda 1:3 i Morkarla socken

21,4 hektar, varav 8 hektar till väsentlig del vattenskadad åker, avlägset

belägen och på tre sidor omgiven av skog tillhörande bolaget.

I yttrande den 21 januari 1961 har lantbruksnämnden ansett lämpligt att

bolaget erhåller förvärvstillstånd.

Romstarbo 1:2 i Vendels socken

7,12 hektar, på längre sikt ej brukningsvärd åker, belägen inom skogsområde

tillhörande bolaget. Nämnden har i yttrande den 31 januari 1961 ansett

förhållandena vara sådana att bolaget enligt bestämmelserna i 4 § 4 förbudslagen

må kunna meddelas förvärvstillstånd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.