Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.
1961-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1961:30, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förvärv
åt kronan av vissa markområden m. m.
I en inom andra kammaren väckt motion, II: 443 av herr Lundberg, hemställes,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära en skyndsam
utredning av de frågor som upptagits i motionen samt framläggande
för riksdagen av en proposition om att de markområden som ett i motionen
angivet bolag har i Uppland genom expropriation återförets i statens ägo,
att ägo- och gränsdragningen mellan olika grannar till ett likaså angivet
fideikommissområde blir föremål för en ingående granskning och att Kungl.
Maj :t genom ett speciellt organ får uppsikt över och en bevakning av de
markområden som skall stå till allmänhetens fria förfogande för rekreation
och fritidsändamål.
I motionen anföres bl. a. att olika bruk och företag under tidernas lopp
lagt under sig allt större del av marken och naturtillgångarna i Uppland
och att dessa naturtillgångar numera utnyttjas för industri, som ligger utanför
länet. Ett enda bolag äger omkring 90 000 hektar mark, och i detta område
torde ingå stora delar som ockuperats framför allt från kronan men
även från bondejordbruk. Bolaget har nedlagt industrierna och övergått till
tomtjobberi och förbudsskyltsverksamhet vid sjöar och vägar. Bolaget har
fått uppträda godtyckligt och störande. Eftersom tätorterna i länet behöver
områden för rekreation och trivsel, bör bolagets markområden inom Uppland
återföras i samhällets ägo, därvid köpesumman vid bolagets förvärv
bör ligga till grund för ersättningen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från domänstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län och lantbruksnämnden i
samma län.
Domänstyrclsen anför:
Ur det allmännas intresse torde det sakna betydelse om råvarutillgången
nyttjas av industrier inom eller utom länet. Det är också ovisst om ett överförande
av äganderätten till kronan i detta avseende skulle medföra några
förändringar. ....... ....
Motionären anför vidare att expropriationspriset genom särskild lagstittning
skulle bestämmas till det pris som betalades vid förvärvet d. v. s. år
1917. Såsom skäl härför anföres att bolaget genom uttag av råvaror etc.
mer än väl fått kompensation för penningvärdeförsämringen.
nihang till riksdagens protokoll 1961. 11 saml. Nr 30
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
Domänstyrelsen tillåter sig framhålla, att enahanda förhållanden skulle
kunna åberopas vid snart sagt varje försäljning av skogsmark och därå
växande skog.
L nder abeiopande av det anförda avstyrker domänstyrelsen motionen.
Lantmäterist yreisen framhåller hl. a.:
Anledningen till att motionären anser särlagstiftning för speciellt det
förevarande fastighetsinnehavet vara erforderlig torde vara att de cxpropriationsgrunder
som 1917 års expropriationslag och 1947 års byggnadslag
innehålla icke äro tillräckliga för tvångsförvärv i den omfattning motionären
föreslår. Det kan ifrågasättas huruvida med de i motionen angivna expropriationsändamålen
nämnda lagar över huvud kunna tillämpas i fråga
om någon del av innehavet till förmån för kronan; såväl byggnadslagen som
1 § punkt 16 i expropriationslagen rörande tvångsförvärv för bebyggelse
anger kommun som expropriant. Ytterligare motiv för särlagstiftning synes
vara att ersättning icke är avsedd att utgå enligt grunderna i expropriationslagen
utan att bindas vid den köpesumma som utgavs vid försäljning år
Vad först beträffar expropriationsersättningen torde i svensk rätt en så
klar princip råda därom att ersättning skall utgå till skäligt belopp för att
cxpropriatens ekonomiska ställning ej skall förändras genom avståendet av
ianspråktagen mark att något undantag därifrån knappast synes vara tänkbart.
Beträffande expropriationsgrunderna ha i motionen förutom behovet av
fastighetsinnehavet i kronans hand angivits vissa speciella förhållanden
som ha att göra med antagna förutsättningar vid förvärvet år 1917, med
bolagets sätt att uppträda mot allmänheten och med att åtkomstförfarandet
till en del markområden enligt motionen synes vara ganska tvivelaktigt.
I fråga om dessa senare motiv till tvångsinlösen finner sig lantmäteristyrelsen
icke böra göra något uttalande. Såvitt angår behovet av innehavet eller
del av detsamma i det allmännas hand ha i motionen framhållits intressen,
som delvis synas vara av väsentlig betydelse för befolkningen och samhällsutvecklingen
i de bygder varom nu är fråga. I detta avseende torde
emellertid höra få anföras starka skäl till att utvidga de expropriationsgrunder
nuvarande tvångslagstiftning innehåller, alldeles särskilt om tvångsåtgäderna
avse endast ett visst bestämt markinnehav. Lantmäteristyrelsen
anser icke att tillräckliga sådana skäl åberopats i motionen.
Beträffande motionärens uttalanden angående gränsdragningen mellan
vissa fastigheter anför styrelsen:
Det är sannolikt att åtskilliga frågor som röra det angivna fastighetsbeståndets
omfattning äro oklara. Såvitt dessa frågor avse rättsförhållandet
mellan å ena sidan detta fastighetsbestånd och å andra sidan enskilda rättsägare
kunna de efter ansökan om gränsbestämning eller anhängiggörande
vid domstol avgöras i vanlig ordning. Sådana oklara fastighetsförhållanden
förekomma flerstädes i landet, och anledning torde saknas att där förhållandena
icke äro av mera extraordinär natur genom särskilda åtgärder från
det allmännas sida verkställa utredning för att bringa klarhet i desamma.
Problemet ställer sig annorlunda om kronan anser sig böra pretendera på
äganderätt till viss mark. De i motionen intagna uppgifterna äro av naturliga
skäl icke så fullständiga att de kunna ligga till grund för eu bedömning
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
3
huruvida skäl till sådana pretentioner kunna föreligga. I den mån kronomark
under domänverkets eller annan statlig myndighets förvaltning gränsar
mot det i motionen angivna fastighetsinnehavet och sådan gräns bedömes
vara oklar, torde gränsbestämning i vanlig ordning få sökas hos
distriktslantmätaren. Skulle kronan eljest finna sig böra göra anspråk på
en del av fastighetsinnehavet synes talan få väckas därom hos domstol genom
kammarkollegiets eller domänstyrelsens försorg. Det torde få ankomma
på dessa myndigheter att om så anses påkallat verkställa erforderlig utredning
till grund för en bedömning huruvida sådan talan skall anhängiggöras.
Länsstyrelsen i Uppsala län har infordrat yttrande från överlantmätaren
i länet och från landsfiskalen i Älvkarleby distrikt och anför för
egen del:
I Uppsala län äger bolaget 65 058 ha mark enligt vad fastighetslängderna
utvisa, varav omkring 1/3 del i österlövsta och Hållnäs kommuner (Lövsta
bruk) och 1/4 del i Olands kommun (österby bruk).
Såsom nämnts har länsstyrelsen införskaffat viss utredning i ärendet
och får länsstyrelsen med avseende å vad som verkligen förekommit i de
av motionären påtalade förhållandena -— särskilt rörande torpet Kallnäs,
förbudstavlor m. m. — åberopa innehållet i de inkomna yttrandena.
Vad motionären påtalat synes i anledning av vad länsstyrelsen sålunda
inhämtat icke vara av beskaffenhet att böra föranleda några särskilda åtgärder
från länsstyrelsens sida. Flera av hans uppgifter äro ofullständiga
och delvis motstridiga samt kunna icke verifieras utan omfattande aktstudier.
Det inlösningsförfarande, vari motionen utmynnar, kan på intet sätt
biträdas av länsstyrelsen. En expropriationslagstiftning in casu är nämligen
enligt länsstyrelsens förmenande orimlig liksom även en expropriationsersättnings
bestämmande efter 1917 års priser.
Länsstyrelsen avstyrker i anledning av vad sålunda anförts bifall till
motionen.
överlantmätaren har bl. a. överlämnat en promemoria rörande utredning
om den i motionen särskilt omnämnda fastigheten Kallnäs 1:1, vilken utredning
fogats som bilaga till detta utlåtande (bilaga 1).
Landsfiskalen i Älvkarleby anför:
Det är riktigt att stora arealområden i bland annat norra Uppland ägs avett
par stora bolag, som hland annat bedriva skogsbruk i stor skala. Det i
motionen utpekade bolaget äger inom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt väsentligast
skogsområden belägna inom Hållnäs, österlövsta, Västland och
Älvkarleby socknar men någon arealuppgift härom har i detta sammanhang
ej införskaffats. Motionären har uppgivit att gränsdragningen mellan olika
fastigheter varit föremål för ständiga ägotvister. Såvitt jag kunnat inhämta
är detta icke förhållandet inom detta distrikt. Enstaka undantagsfall torde
väl ha förekommit och såsom ett sådant torde få anses gränstvisten beträffande
fastigheterna Kallnäs 1:1 och Ärböle 1:4 i Hållnäs socken, som av
motionären angivits såsom exempel. Jag får beträffande detta konkreta fall
hänvisa till den särskilda utredning som härstädes gjorts i samband med
förundersökning rörande ansvarsfrågan. Därest ytterligare gränstvister fö
*
Bihang till riksdagens protokoll 1961. It samt. Nr 30
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr SO år 1961
rekommit, varom härstädes saknas kännedom, torde närmare uppgift härom
kunna lämnas av de myndigheter, som närmast haft att handlägga sådana
ärenden.
Motionären har vidare uppgivit att förbudsskyltar uppsatts vid vattendrag
och vägar.
Inom detta distrikt har såvitt jag kunnat utröna beträffande vattendrag
dylika förbudsskyltar uppsatts vid Norra Åsjön i Hållnäs socken. Förbudsskyltarna
uppgives ha uppsatts av utpekade bolag den 5 augusti 1959 och ha
skyltarna följande lydelse: » ----Varning. Olovligt fiske tolereras ej
och föranleder polisanmälan.---» Fisket i Norra Åsjön uppgives se
dan
gammalt ha bedrivits i nämnda sjö av Årbölebönder såsom oskiftat
gemensamhetsfiske. Det är möjligt att dessa skyltar uppsatts utan
övriga sakägares hörande, men huru därmed förhåller sig bör ha framgått
vid det möte, som den It april 1960 anordnades i Arböle missionshus
beträffande fisket och fiskerätten i Norra Åsjön och vid vilket möte motionären
Lundberg uppgivits ha varit deltagare och talare. Därest nämnda
förbudsskyltar uppsatts utan övriga medintressenters hörande, är det förklarligt
om vid den tidpunkten irritation uppstod. Enligt vad jag kunnat
inhämta torde icke avsikten med dessa skyltar vara att beröva de ortsbor,
som ägt rätt till gemensamhetsfiske, denna rätt, utan syftet synes ha varit
och är att hindra icke fiskerättsinnehavare att därstädes fiska.
Det är vidare riktigt att förbudsskyltar i viss omfattning uppsatts å
skogsvägar, som av nämnda bolag nyuppförts eller förbättrats i samband
med skogsbrukets motorisering och rationalisering. Förbudsskyltarna ange
förbud för obehöriga motorfordon att trafikera vägen vid äventyr att överträdelse
beivras. De enskilda vägar inom detta distrikt utmed vilka dylika
skyltar uppsatts torde uteslutande framgå över berörda bolags marker och
torde enligt mitt förmenande icke innebära någon inskränkning att befara
nämnda vägar i annan omfattning än som enligt allmänt vedertagna rättsgrundsatser
är lovligt vid färd över annans ägor.
Avslutningsvis kan böra tilläggas att förutsättningar för expropriationsförfarande
noggrant reglerats i 1 § lagen om expropriation den 12 maj 1917
och att dylikt förfarande enligt mitt förmenande icke kan komma i fråga
för reglering av sådana förhållanden, som i motionen antytts. Därest ett
samhälleligt behov av fritidsområden och möjligheter till fiske och dylikt
befinnes vara erforderligt, då synes delta böra regleras, icke lokalt på sätt
motionären yrkat, utan gemensamt för riket i sin helhet i samband med närmare
utredning rörande den s. k. allemansrätten.
Lantbruksnämnden anför:
I samband med uttalande att bolagets markområden utökats genom förvärv
av fastigheter inom områdena utsäges i motionen att länets lantbruksnämnd
existerar bara till namnet. Avser detta omdöme verksamheten över
huvud taget, kan nämnden ej finna annat än att det ådagalägger obekantskap
om nämndens verksamhet. För det fall att omdömet avser att nämnden
skulle intagit en passiv inställning till ansökningar från bolaget om tillstånd
för markförvärv, varöver nämnden haft att avgiva utlåtande lämnas här till
belysning av vad som i det avseendet förekommit förteckning över ansökningar
från bolaget om markförvärv, varöver utlåtanden avgivits.
Förteckningen är fogad som bilaga till detta utlåtande (bilaga 2).
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961 5
Nämnden anför avslutningsvis:
Beträffande motionärens hemställan om en särlagstiftning för expropriation
av bolagsmark för att tillgodose allmänt behov av rekreations- och fritidsområden
vill lantbruksnämnden uttala, att den ej anser en sadan lag
vara erforderlig, då tillgång till stränder och sjöar torde kunna tillgodoses
medelst bestämmelserna i strandlagen och medelst de befogenheter som
enligt den s. k. allemansrätten tillkommer gemene man med avseende på
annans mark.
Utskottet
Motionens syfte synes vara bl. a. att det allmänna skall beredas möjlighet
att expropriera visst enskilt bolag tillhörig mark inom en särskilt angiven
del av landet. Såvitt framgår av motionens motivering anser motionären
att detta bör ske genom en särlagstiftning, tillämplig endast på det i motionen
berörda fallet. Expropriationsgrund skulle enligt motionären vara
vissa förhållanden i samband med förvärvet och förvaltningen av ifrågavarande
mark, i huvudsak innebärande att förvärvet i avsevärd omfattning
skett på ett orättmätigt eller rättsstridigt sätt och att vid förvaltningen
allmänhetens intressen åsidosatts i otillbörlig grad. Expropriationsersättningen
bör enligt motionärens uppfattning kunna bestämmas till det nominella
pris som erlades vid förvärvet, vilket till stor del skedde år 1917. Vidare
har i motionen yrkats, att genom Kungl. Maj :ts försorg en ingående
granskning skulle ske av gränsdragningen mellan vissa fastigheter och att
Kungl. Maj :t genom ett särskilt organ skulle ha uppsikt över de markområden
som ställs till allmänhetens fria förfogande.
Förslaget om en expropriationslagstiftning, tillämplig på ett enda särskilt
fall, har mött bestämda gensagor från de myndigheter som yttrat sig över
motionen. Detsamma gäller motionärens förslag beträffande sättet för bestämmande
av expropriationsersättningen. Såvitt utskottet kunnat finna
har under ärendets behandling eller i övrigt icke framkommit någon omständighet
som kan motivera så extraordinära och från nu gällande rätt
avvikande ingripanden som motionären förordat.
I fråga om motionärens förslag om en granskning av gränsdragningen
mellan vissa fastigheter vill utskottet hänvisa till att förfarandet för att få
till stånd gränsbestämningar är reglerat i fastighetslagstiftningen. Prövning
av ärenden av denna art sker sålunda på initiativ av berörda parter vid
lantmäteriförrättning och vid domstol i den ordning som för jorddelningsmål
är stadgad. Utskottet vill vidare erinra om de särskilda bestämmelser
som i bl. a. strandlagen och naturskyddslagen meddelats till skydd för
de allmänhetens intressen motionären velat främja. I övrigt har utskottet
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
icke funnit anledning till något uttalande i de av motionären upptagna frågorna.
Utskottet har med hänsyn till det ovan anförda icke funnit sig kunna förorda
de av motionären framlagda förslagen utan hemställer,
att motion II: 443 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1961
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Nestrup, Sörlin, Ringaby, Uno
Olofsson, Nils-Eric Gustafsson*, Hellebladh, Ernst Olsson* och Eric PetersonC1fran.
aadra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson 1
Skoglosa, Dickson, fru Jäderberg*, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall
herrar Carlsson i Huskvarna, Lundmark, Björkänge, Svenungsson* fröken
Andersson i Lerum och herr Enskog*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
rörande utredning om fastigheten Kallnäs 1:1 i Hållnäs socken och kommun
av Uppsala län verkställd i länets lantmäterikontor med anledning av motionen
nr 443 år 1961 i Andra kammaren.
1) Akt Hållnäs socken nr 12, rågångsförrättning avseende Ärböle by och
verkställd åren 1776—1777 av ordinarie lantmätaren C. H. Bäck och fastställd
av häradsrätten den 30 jan. 1778. Vid förrättningen bestämdes bl. a.
gränsen mellan Ärböle by och Göksnåre by och däribland gränsen mot nuvarande
ägor till Kallnäs 1:1. På kartan står med stor stil »Gjöksnåre Bys
Ostridige Ägor På Denna Sidan» och med liten finare stil står: »Kallnäset
Torpets Ägor Äro Här intill belägne».
2) Akt Hållnäs socken nr 15, år 1784 den 30 jan. fastställt storskifte å
skogsmarken till Göksnåre by och flera enstaka hemman, verkställt år 1781
av kommissionslantmätaren Salomon Ahlström. Ägorna till nuvarande
Kallnäs 1:1 ingick inte i delningen. Ä kartan står antecknat: »Kallnäs under
Leufsta Bruk Här emot». I handlingarna utsäges rörande Kallnäs följande:
»På Wästra sidan om Ähssjön, emot Fräbbenbo, Forssätra och Ährböle
Byar, wore en skogstracht Kallnäs benämnd, som fordom skall hördt under
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961 7
Giöksnåre By, förmenandes Nils Ersson och Eric Larsson, det de woro berättigad
till ärsättning för sin del i samma mark emedan större delen der
af nu wore til ägor uparbetad under Bruket. Herr Inspector Wästrell bewiste
med Härads Rättens fastebrev af den 4 Julii 1670, det Kallnäs Åhr
1669 blifwit såldt til den Wälborne Herr Emanuel De Ger såsom aflinge jord
för 100 Specie Ducater; således ägde nu skattebönderne ingen widare taalan
i denna skogstracht.»
3) Akt Hållnäs socken nr 22, arealavmätning av Kallnäs verkställd år
1789 av kommissionslantmätaren Adolf Zelling. Vid förrättningen uppvisades
kartor över angränsande byar. Kartorna jämfördes med gränsernas
sträckning på marken och befanns överensstämma med de upphuggna rågångarna.
Kartan och handlingarna uppvisades på vintertinget med Lövsta
tingslag den 28 jan. 1790 och fastställdes. En summering i ägobeskrivningen
av arealen å till Kallnäs hörande ägofigurer ger en total areal av 442 tunnland
7,5 kappland eller 218,5484 hektar.
4) På framställning av förste lantmätaren i länet har Kungl. kammarkollegiet
den 25 sept. 1929 beslutat, att lägenheten Kallnäs skulle upptagas
i jordeboken för Hållnäs socken bland frälsejordlägenheter med benämningen
Kallnäs nr 1.
5) Akt Hållnäs socken nr 655, gränsbestämning år 1960 mellan Kallnäs
1:1 och Årböle 1:4 verkställd av lantmätaren Åke Linde med biträde av gode
män. Förrättningen fastställdes av överlantmätaren den 8 oktober 1960. Vid
förrättningen verkställdes utredning dels om gränsen mellan Kallnäs och
Årböle och dels om äganderätten till Kallnäs. Förrättningsmännen beslutade,
att gränsen skulle gå i raka sträckningar mellan på marken återfunna råstenar.
Gränsens sålunda bestämda sträckning överensstämde någotsånär
med 1778 års rågångskarta (akt 12) och mycket bra med 1789 års karta
över Kallnäs (akt 22) och även med kartan till det år 1836 den 27 febr.
faställda laga skiftet i Södra Årböle (akt 36), då ägorna till Årböle 1:4 utbröts.
Sammanfattning
Av ovan redovisade i länets lantmäterikontor förvarade kartor och handlingar
framgår att Kallnäs ansetts ha varit beläget på Göksnåre bys ägor och
inte på kronomark.
I handlingarna till 1960 års gränsbestämning (akt 655) finnes avskrifter
av de handlingar, varigenom bönderna i Göksnåre by överlät Kallnäs till
Anders Larsson Höök. I en överlåtelsehandling från år 1667 nämnes finnen
Per Hinderson och där säges att Per Hinderson utan böndernas löfte och
vilja brukat vissa »Wärnar, Sweediar och Slåta».
Att ett torp kan ha en stor ägovidd är inte så ovanligt, eftersom en jordägare,
vilken ägde mark, som inte var skattlagd, vanligen benämndes torpa
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
re i motsats till en person, som ägde skattlagd jord och då kallades bonde.
Ett torp skattlades inte om det inte gick upp till 1/4 eller 1/8 hemman, och
eftersom inägorna åsattes högsta värde vid skattläggning, kunde ett torp
bestå av stor areal, om den huvudsakligen bestod av skogsmark.
Uppsala i länets lantmäterikontor den 1 mars 1961.
e. f.
Åke Garfors
Bilaga 2
(Av lantbruksnämnden lämnade uppgifter beträffande frågor om fastighetsförvärv
för det i motionen omnämnda bolaget.)
Zachrisberg 1:i, österlövsta socken
7,8 hektar, varav 1,5 hektar åker, avsides belägen, på tre sidor omgiven av
bolagets mark och på fjärde sidan av Dannemora gruvallmänning.
Yttrande den 16 september 1954 med tillstyrkan.
Ingarsbo 1:2 i österlövsta socken
21,7 hektar åker, 0,1 hektar äng, 38,8 hektar skog utgörande en enklav inom
bolagets område.
Yttrande 19/6 1957 med förslag till kompensationsförsäljningar.
Hallsbo 2:i i Söderfors socken, Uppsala län
tillsammans med Berg 2:8 m. fl. i Hedesunda socken, Gävleborgs län.
Hallsbo 2:4 består av fyra skilda områden om tillhopa 5 hektar i och intill
Dalälven, huvudsakligen bestående av tidvis överdämd mark. Enligt
handlingarna och uppgifter från lantbruksnämnden i Gävleborgs län skulle
köpen där sammankopplas med försäljningar och ägoutbyte i rationaliseringssyfte.
Yttrande 27/11 1960 med tillstyrkan.
Spångbäcksmyrarna av 1:1 i Älvkarleby socken
en sämjelott om 2,5 hektar ängsmark på tre sidor omgiven av bolagets mark,
ej befunnen vara av någon betydelse för jordbruket i orten.
Yttrande 25/4 1960 med tillstyrkan.
Orsbo 1:10 i österlövsta socken
12,45 hektar skog, lämplig för komplettering av något bland flera intillliggande
mindre jordbruk.
Yttrande 6/7 1960 med avstyrkande.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1961
9
Pinga 1 :H och 1:15 i Morkarla socken
Pinga 1:14 5,134 hektar, varav 3,77 hektar åker
Pinga 1:15 11,746 hektar, varav 2,429 hektar åker
I yttrande den 23 februari 1961 avstyrktes förvärvstillstånd för Pinga
1:14 men tillstyrktes för Pinga 1:15.
Smålanda 1:3 i Morkarla socken
21,4 hektar, varav 8 hektar till väsentlig del vattenskadad åker, avlägset
belägen och på tre sidor omgiven av skog tillhörande bolaget.
I yttrande den 21 januari 1961 har lantbruksnämnden ansett lämpligt att
bolaget erhåller förvärvstillstånd.
Romstarbo 1:2 i Vendels socken
7,12 hektar, på längre sikt ej brukningsvärd åker, belägen inom skogsområde
tillhörande bolaget. Nämnden har i yttrande den 31 januari 1961 ansett
förhållandena vara sådana att bolaget enligt bestämmelserna i 4 § 4 förbudslagen
må kunna meddelas förvärvstillstånd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.