Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

1961-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:13, Betänkande i anledning av väckta motioner angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 dr 1961

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska

kyrkan.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 43 av herrar Wirmark och Hellebladh samt II: 51 av herr

Zetterberg m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla dels om en utredning avseende principerna för uträkning av

den skattelindring å avgifter till kyrkan m. m., som skall tillkomma dem

som utträtt ur svenska kyrkan, dels att, sedan principerna prövats och fastställts,

en rutinmässig omräkning måtte företagas förslagsvis vart tionde

år av den procentsats enligt vilken skattelindringen skall ske».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 51.

I samband med 1951 års religionsfrihetslagstiftning antogs även en särskild

lag om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan. Enligt denna lag skall avgifter till svenska kyrkan eller

hennes prästerskap, kyrkomusiker eller betjäning, vilka utdebiteras efter de

grunder som i allmänhet är stadgade för kommunalutskylders utgörande,

utgå efter endast 60 procent av utdebiteringen beträffande den, som för inkomståret

är mantalsskriven här i riket men som vid ingången av samma

år inte tillhör svenska kyrkan.

I de förevarande motionerna har erinrats om att lagstiftningen om lindring

i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan grundade

sig på ett betänkande av 1950 års dissenterskatteutredning. Utredningen

hade därvid med stöd av uppgifter i 1949 års inkomst- och utgiftsstater från

ett antal stads- och landsförsamlingar gjort en uppdelning av anslagsposterna

mellan kyrkliga och borgerliga ändamål. I remissyttranden riktades invändningar

mot de principer efter vilka utredningen fördelat nämnda utgifter.

Emellertid gällde det år 1,951 att snabbt få en lösning till stånd av

dessa problem, då denna fråga utgjorde en detalj i ett stort lagstiftningskomplex.

Förutsättningen för att avvägningen mellan kyrkliga och borger
-

Bihang titt riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961

liga ändamål fortfarande skall kunna anses vara riktig är att proportionerna

icke förändrats mellan utgiftstyperna och att grunden för uppdelningen

ännu kan betraktas som godtagbar. Även utredningen anmälde på

denna senare punkt tveksamhet. Sålunda fördelades t. ex. utgiften för prästlöner

lika på kyrkliga och borgerliga ändamål, trots att man icke närmare

undersökt hur den prästerliga arbetstiden fördelade sig på de olika ändamålen.

En sådan utredning har sedermera verkställts av pastoratsindelningssakkunniga.

Även uppdelningen av kyrkomusikernas arbetstid är behäftad

med mycket stor osäkerhet. Oavsett nämnda osäkerhet beträffande

principerna för uppdelning mellan kyrkliga och borgerliga ändamål kan det

framstå som mycket sannolikt att en förskjutning mellan de olika posterna

skett. Här kommer t. ex. det omfattande byggandet av kyrkor, kapell och

församlingshus in i bilden liksom utbyggnaden av kyrkogårdsväsendet.

Dissenterskatteutredningen påvisade vidare skillnader i förhållandet mellan

kyrkliga och borgerliga ändamål mellan församlingar i de större städerna

å ena sidan och församlingar i de mindre städerna och på landsbygden

å andra sidan. Genom den pågående befolkningsomflyttningen kan därför

successiv förskjutning ske av underlaget för beräkning av procentsatserna.

Enligt motionärernas mening finns således skäl för en omprövning av det

skatteavdrag som skall tillkomma personer som utträtt ur svenska kyrkan.

Visserligen har det för den enskilde skattskyldige inte så stor ekonomisk

betydelse, då utskylderna för kyrkliga ändamål i jämförelse med andra

skatter är förhållandevis ringa. Större vikt har sakens principiella sida. Det

måste framstå som ett önskemål för dem som utträtt ur kyrkan, att de inte

skall behöva ekonomiskt medverka till kyrkans religiösa verksamhet, liksom

det är angeläget för den som kvarstår i kyrkan att få bära dessa utgifter.

Utskottet

Sedan gammalt har funnits viss möjlighet till individuell lindring i skattskyldigheten

för kyrkligt ändamål. Enligt den senast antagna lagen i ämnet

nedsättes den kyrkokommunala utdebiteringen för den, som utträtt ur svenska

kyrkan, med 40 procent.

I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med

begäran om utredning rörande principerna för uträkning av ifrågavarande

skattelindring. Vidare yrkas att sedan principerna fastställts en rutinmässig

omräkning av procentsatsen måtte ske förslagsvis vart tionde år.

Utskottet vill till en början erinra om att den nu gällande avvägningen

beträffande skattelindringens storlek fastställdes år 1951 i samband med

den då antagna religionsfrihetslagstiftningen. Till grund för denna lagstiftning

låg ett betänkande av 1950 års dissenterskatteutredning. I syfte att

skapa en bild av hur den kyrkliga utdebiteringen fördelade sig på kostnader

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961

3

för rent kyrkliga ändamål och kostnader för borgerliga ändamål införskaffade

utredningen uppgifter härom från ett antal församlingar och pastorat.

Undersökningen, som avsåg 1949 års räkenskaper, gav sammanfattningsvis

vid handen att av utgifterna ca 54 procent i landsförsamlingarna och ca 40

procent i stadsförsamlingarna belöpte å rent kyrkliga ändamål. Utredningen

förordade att skattelindringen inte bestämdes till mer än 40 procent. En

högre skattelindringsprocent ansågs inte rimlig enär i så fall församlingar

med procentuellt höga kostnader för borgerliga ändamål — således främst

stadsförsamlingar — genom skattelindringen skulle avstå från en för deras

vidkommande alltför stor del av skattemedlen och följaktligen de ur svenska

kyrkan utträdda i sådana församlingar skulle erhålla en skattelindring som

för dem skulle medföra en obehörig vinst.

Det bör anmärkas att dissenterskatteutredningens förslag inte framkom

som resultat av en rent statistisk beräkning, grundad på i och för sig oangripliga

fakta, utan att den gjorda undersökningen byggde på ett flertal

skälighetsbedömningar. Såsom framhölls av vederbörande departementschef

i proposition nr 175 till 1951 års riksdag, vari förslag på grundval av utredningens

betänkande förelädes riksdagen, var det under sådana förhållanden

naturligt att förslaget i vissa remissyttranden blev föremål för kritik, därvid

några instanser yrkade ett högre avdrag medan andra ansåg ett lägre avdrag

vara motiverat. För egen del hade dock departementschefen inte kunnat

finna att vare sig de skäl som anförts för en högre eller de skäl som anförts

för en lägre skattelindring var av den bärkraft att utredningens enhälligt

avgivna förslag borde frångås. Departementschefen anslöt sig därför till utredningens

av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslag att skattelindringen

borde bestämmas till 40 procent.

Av vad nu sagts framgår att det system, efter vilket skattelindringen för

närvarande utgår, bygger på tämligen grova schabloner. Det ligger i sakens

natur att schablonregeln i enskilda fall kan innebära att en skattskyldig

får skattelindring med belopp, som i ena eller andra riktningen avviker från

den skattelättnad som skulle komma honom till del om densamma kunde

grundas på en uppdelning av de kyrkokommunala kostnaderna i just hans

fall. Även om det vore möjligt att göra en fullt objektiv fördelning av den

kyrkokommunala utdebiteringen på kostnader för borgerliga och rent kyrkliga

ändamål — något som enligt utskottets mening uppenbarligen inte är

fallet —- har dock schablonregeln av praktiska skäl inte kunnat utformas

så att den tar hänsyn till variationerna de olika kommunerna emellan i detta

hänseende. Inte heller påverkas regeln av att de kostnader — rent kyrkliga

eller borgerliga —- som kyrkoskatten avser att täcka, växlar år från år i en

och samma kommun.

Motionärerna synes acceptera det nuvarande systemet med cn schablonmässigt

bestämd skattelindring men önskar en ny undersökning för utrönande

av om en nedsättning med 40 procent alltjämt kan anses riktig. Ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961

skottet vill inte bestrida att vissa förskjutningar av de kyrkokommunala

kostnaderna av betydelse för bestämmande av skattelindringens storlek kan

inträffa under de drygt tio år som gått sedan denna procentsats fastställdes.

Emellertid har utskottet inte blivit övertygat om att någon mera väsentlig

anmärkning kan riktas mot den då gjorda avvägningen mellan borgerliga

och rent kyrkliga ändamål. Det bör i detta sammanhang påpekas att mindre

ändringar i skattelindringsprocenten har mycket liten ekonomisk betydelse

för den enskilde skattebetalaren. Under sådana förhållanden kan utskottet

inte finna tillräckliga skäl föreligga att förorda den av motionärerna önskade

utredningen. Utskottet avstyrker således de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:43 av herrar Wirmark

och Hellebladh samt II :51 av herr Zetterberg m. fl. angående

kyrkoskatten för den som ej tillhör svenska kyrkan icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson. Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,

Yngve Nilsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,

Vigelsbo, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Andersson i

Essvik, Stenberg och von Sydow.

Reservation

av herrar Kärrlander och Gustafson i Göteborg.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1961

610221

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.