Betänkande i anledning av väckta motioner angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska kyrkan.
1961-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:13, Betänkande i anledning av väckta motioner angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska kyrkan.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 dr 1961
1
Nr 13
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående kyrkoskatten för den som icke tillhör svenska
kyrkan.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 43 av herrar Wirmark och Hellebladh samt II: 51 av herr
Zetterberg m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla dels om en utredning avseende principerna för uträkning av
den skattelindring å avgifter till kyrkan m. m., som skall tillkomma dem
som utträtt ur svenska kyrkan, dels att, sedan principerna prövats och fastställts,
en rutinmässig omräkning måtte företagas förslagsvis vart tionde
år av den procentsats enligt vilken skattelindringen skall ske».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 51.
I samband med 1951 års religionsfrihetslagstiftning antogs även en särskild
lag om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan. Enligt denna lag skall avgifter till svenska kyrkan eller
hennes prästerskap, kyrkomusiker eller betjäning, vilka utdebiteras efter de
grunder som i allmänhet är stadgade för kommunalutskylders utgörande,
utgå efter endast 60 procent av utdebiteringen beträffande den, som för inkomståret
är mantalsskriven här i riket men som vid ingången av samma
år inte tillhör svenska kyrkan.
I de förevarande motionerna har erinrats om att lagstiftningen om lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan grundade
sig på ett betänkande av 1950 års dissenterskatteutredning. Utredningen
hade därvid med stöd av uppgifter i 1949 års inkomst- och utgiftsstater från
ett antal stads- och landsförsamlingar gjort en uppdelning av anslagsposterna
mellan kyrkliga och borgerliga ändamål. I remissyttranden riktades invändningar
mot de principer efter vilka utredningen fördelat nämnda utgifter.
Emellertid gällde det år 1,951 att snabbt få en lösning till stånd av
dessa problem, då denna fråga utgjorde en detalj i ett stort lagstiftningskomplex.
Förutsättningen för att avvägningen mellan kyrkliga och borger
-
Bihang titt riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 13
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961
liga ändamål fortfarande skall kunna anses vara riktig är att proportionerna
icke förändrats mellan utgiftstyperna och att grunden för uppdelningen
ännu kan betraktas som godtagbar. Även utredningen anmälde på
denna senare punkt tveksamhet. Sålunda fördelades t. ex. utgiften för prästlöner
lika på kyrkliga och borgerliga ändamål, trots att man icke närmare
undersökt hur den prästerliga arbetstiden fördelade sig på de olika ändamålen.
En sådan utredning har sedermera verkställts av pastoratsindelningssakkunniga.
Även uppdelningen av kyrkomusikernas arbetstid är behäftad
med mycket stor osäkerhet. Oavsett nämnda osäkerhet beträffande
principerna för uppdelning mellan kyrkliga och borgerliga ändamål kan det
framstå som mycket sannolikt att en förskjutning mellan de olika posterna
skett. Här kommer t. ex. det omfattande byggandet av kyrkor, kapell och
församlingshus in i bilden liksom utbyggnaden av kyrkogårdsväsendet.
Dissenterskatteutredningen påvisade vidare skillnader i förhållandet mellan
kyrkliga och borgerliga ändamål mellan församlingar i de större städerna
å ena sidan och församlingar i de mindre städerna och på landsbygden
å andra sidan. Genom den pågående befolkningsomflyttningen kan därför
successiv förskjutning ske av underlaget för beräkning av procentsatserna.
Enligt motionärernas mening finns således skäl för en omprövning av det
skatteavdrag som skall tillkomma personer som utträtt ur svenska kyrkan.
Visserligen har det för den enskilde skattskyldige inte så stor ekonomisk
betydelse, då utskylderna för kyrkliga ändamål i jämförelse med andra
skatter är förhållandevis ringa. Större vikt har sakens principiella sida. Det
måste framstå som ett önskemål för dem som utträtt ur kyrkan, att de inte
skall behöva ekonomiskt medverka till kyrkans religiösa verksamhet, liksom
det är angeläget för den som kvarstår i kyrkan att få bära dessa utgifter.
Utskottet
Sedan gammalt har funnits viss möjlighet till individuell lindring i skattskyldigheten
för kyrkligt ändamål. Enligt den senast antagna lagen i ämnet
nedsättes den kyrkokommunala utdebiteringen för den, som utträtt ur svenska
kyrkan, med 40 procent.
I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med
begäran om utredning rörande principerna för uträkning av ifrågavarande
skattelindring. Vidare yrkas att sedan principerna fastställts en rutinmässig
omräkning av procentsatsen måtte ske förslagsvis vart tionde år.
Utskottet vill till en början erinra om att den nu gällande avvägningen
beträffande skattelindringens storlek fastställdes år 1951 i samband med
den då antagna religionsfrihetslagstiftningen. Till grund för denna lagstiftning
låg ett betänkande av 1950 års dissenterskatteutredning. I syfte att
skapa en bild av hur den kyrkliga utdebiteringen fördelade sig på kostnader
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961
3
för rent kyrkliga ändamål och kostnader för borgerliga ändamål införskaffade
utredningen uppgifter härom från ett antal församlingar och pastorat.
Undersökningen, som avsåg 1949 års räkenskaper, gav sammanfattningsvis
vid handen att av utgifterna ca 54 procent i landsförsamlingarna och ca 40
procent i stadsförsamlingarna belöpte å rent kyrkliga ändamål. Utredningen
förordade att skattelindringen inte bestämdes till mer än 40 procent. En
högre skattelindringsprocent ansågs inte rimlig enär i så fall församlingar
med procentuellt höga kostnader för borgerliga ändamål — således främst
stadsförsamlingar — genom skattelindringen skulle avstå från en för deras
vidkommande alltför stor del av skattemedlen och följaktligen de ur svenska
kyrkan utträdda i sådana församlingar skulle erhålla en skattelindring som
för dem skulle medföra en obehörig vinst.
Det bör anmärkas att dissenterskatteutredningens förslag inte framkom
som resultat av en rent statistisk beräkning, grundad på i och för sig oangripliga
fakta, utan att den gjorda undersökningen byggde på ett flertal
skälighetsbedömningar. Såsom framhölls av vederbörande departementschef
i proposition nr 175 till 1951 års riksdag, vari förslag på grundval av utredningens
betänkande förelädes riksdagen, var det under sådana förhållanden
naturligt att förslaget i vissa remissyttranden blev föremål för kritik, därvid
några instanser yrkade ett högre avdrag medan andra ansåg ett lägre avdrag
vara motiverat. För egen del hade dock departementschefen inte kunnat
finna att vare sig de skäl som anförts för en högre eller de skäl som anförts
för en lägre skattelindring var av den bärkraft att utredningens enhälligt
avgivna förslag borde frångås. Departementschefen anslöt sig därför till utredningens
av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslag att skattelindringen
borde bestämmas till 40 procent.
Av vad nu sagts framgår att det system, efter vilket skattelindringen för
närvarande utgår, bygger på tämligen grova schabloner. Det ligger i sakens
natur att schablonregeln i enskilda fall kan innebära att en skattskyldig
får skattelindring med belopp, som i ena eller andra riktningen avviker från
den skattelättnad som skulle komma honom till del om densamma kunde
grundas på en uppdelning av de kyrkokommunala kostnaderna i just hans
fall. Även om det vore möjligt att göra en fullt objektiv fördelning av den
kyrkokommunala utdebiteringen på kostnader för borgerliga och rent kyrkliga
ändamål — något som enligt utskottets mening uppenbarligen inte är
fallet —- har dock schablonregeln av praktiska skäl inte kunnat utformas
så att den tar hänsyn till variationerna de olika kommunerna emellan i detta
hänseende. Inte heller påverkas regeln av att de kostnader — rent kyrkliga
eller borgerliga —- som kyrkoskatten avser att täcka, växlar år från år i en
och samma kommun.
Motionärerna synes acceptera det nuvarande systemet med cn schablonmässigt
bestämd skattelindring men önskar en ny undersökning för utrönande
av om en nedsättning med 40 procent alltjämt kan anses riktig. Ut
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961
skottet vill inte bestrida att vissa förskjutningar av de kyrkokommunala
kostnaderna av betydelse för bestämmande av skattelindringens storlek kan
inträffa under de drygt tio år som gått sedan denna procentsats fastställdes.
Emellertid har utskottet inte blivit övertygat om att någon mera väsentlig
anmärkning kan riktas mot den då gjorda avvägningen mellan borgerliga
och rent kyrkliga ändamål. Det bör i detta sammanhang påpekas att mindre
ändringar i skattelindringsprocenten har mycket liten ekonomisk betydelse
för den enskilde skattebetalaren. Under sådana förhållanden kan utskottet
inte finna tillräckliga skäl föreligga att förorda den av motionärerna önskade
utredningen. Utskottet avstyrker således de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:43 av herrar Wirmark
och Hellebladh samt II :51 av herr Zetterberg m. fl. angående
kyrkoskatten för den som ej tillhör svenska kyrkan icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson. Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,
Yngve Nilsson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,
Vigelsbo, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Andersson i
Essvik, Stenberg och von Sydow.
Reservation
av herrar Kärrlander och Gustafson i Göteborg.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1961
610221
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.