Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade tävlingar.
1961-04-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade tävlingar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961
1
Nr 14
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade
tävlingar.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:474 av herr Lundström och II: 539 av herr Carlsson• i Stockholm,
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
att beskattningen av priser vid tävlingar av i motionerna exemplifierat
slag måtte bli föremål för utredning och att riksdagen föreläggs de förslag
utredningsarbetet föranleder.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 539.
Enligt 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt
å vissa lotterivinster skall å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning
på här i riket utfärdade premieobligationer till staten erläggas en särskild
skatt (lotterivinstskatt). Skattesatsen utgör i fråga om vinst å premieobligation
tjugo procent och i fråga om annan vinst trettio procent av vinstens
värde, Å annan vinst än vinst i varu- eller tombolalotteri skall skatt dock ej
erläggas med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kronor. Är
vinstens värde inte högre än i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100
kronor och i fråga om annan vinst 25 kronor uttas dock inte skatt enligt
nämnda förordning. Inte heller utgår lotterivinstskatt å vinst vid vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar eller å vinst i varu- eller tombolalotteri,
däri endast skänkta vinstföremål förekommer, ej heller å vinst vid utlottning
av konstverk inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller
eljest stödja den bildande konsten.
Vid beräkning av skattebelopp skall i vinstens värde inräknas den å vinsten
belöpande skatten.
Vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen
om statlig inkomstskatt undantagna från statlig och kommunal inkomstskatt.
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 14
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1961
Såsom lotteri anses enligt 1 § andra stycket lotteriförordningen den 19
maj 1939 (nr 207) varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning
eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en
eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av
varje deltagare.
För att lotteri av större omfattning skall få anordnas fordras i allmänhet
tillstånd av Kungl. Maj:t, länsstyrelse eller polismyndighet. Vissa mindre
lotterier får anordnas utan tillstånd om anmälan om lotteriet i förväg göres
hos polismyndighet. Sådana lotterier som anordnas i samband med utgivandet
av tryckt periodisk skrift (s. k, tidningslotterier) får anordnas utan
anmälan eller tillstånd under förutsättning att anordnande av lotterier inte
ingår såsom väsentligt led i utgivandet av skriften, att såsom villkor för rätt till
deltagande i lotteriet ej fordras innehav av skriften eller erläggande av insats
samt att värdet å högsta vinst ej överstiger 200 kronor.
I de förevarande motionerna framhåller motionärerna att åtskilliga tävlingar,
som ofta är av reklamkaraktär, förekommer framför allt i tidningar,
men också i radio och television. Vinst i tävlingar av här angiven beskaffenhet
har ofta skattemässigt betraktats som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Beskattningen av pristagarnas vinster tillämpas här efter så pass varierande
principer att allmänheten lämnas utan ledtråd vid bedömningen av vilka slags
vinster som kan väntas bli skattebelagda och vilka slag som kan gå fria. I
den mån inte vinster av det här berörda slaget av tävlingar kan helt befrias
från skatt, bör de snarast beskattas enligt lotteriförordningen.
Förevarande spörsmål var föremål för behandling vid 1957 års riksdag i
anledning av väckta motioner om utredning av frågan. Bevillningsutskottet,
till vilket motionerna remitterades, avstyrkte motionsyrkandet samt anförde i
betänkande nr 23 bl. a. följande:
I åtskilliga av de tävlingar som hittills anordnats torde utgången ha varit
så beroende av slumpen att lotteri förelegat enligt lotteriförordningens definition.
Vinster i dylika lotterier torde med hänsyn till stadgandet i 19 §
kommunalskattelagen inte kunna inkomstbeskattas. Däremot synes beskattning
enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster kunna komma i fråga.
I andra fall återigen torde svårligen kunna göras gällande att lotteri föreligger,
varför beskattning enligt sistnämnda förordning ej kan ske. Huruvida
vinsten i dessa fall bör inkomstbeskattas, gåvobeskattas eller möjligen vara
helt skattefri kan vara föremål för tvekan. Det torde inte vara möjligt att ge
ett generellt svar på frågan, utan denna bör bedömas under beaktande av
omständigheterna i det enskilda fallet. I ett nyligen avdömt mål har kammarrätten
ansett att pris i en tävling, som anordnats i reklamsyfte, vid inkomstbeskattningen
varit att hänföra till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Över kammarrättens utslag har besvär anförts hos regeringsrätten,
som dock ännu inte avgjort målet,
I viss omfattning är de i motionerna åsyftade beskattningsfrågorna av sådan
art, att de faller inom ramen för den systematiska genomgång av be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961
3
stämmelserna i kommunal skattelagen, som förutsatts skola ske av skattelagssakkunniga.
Enligt utskottets åsikt är det lämpligt att invänta de avgöranden
i högsta instans som inom en nära framtid är att emotse, innan ställning tas
till irågan om igångsättande av cn särskild utredning av hithörande beska
ttningsspörsmål.
Betänkandet godkändes av riksdagen.
Det i bevillningsutskottets förenämnda betänkande åsyftade målet har nu
avgjorts i regeringsrätten (reg.rättens årsbok 1958 ref. 3). Därvid fann regeringsrätten
att vinst i en av eu tvättmedelstillverkare i reklamsyfte anordnad
pristävling med ett värde av 100 000 kronor skulle upptas till beskattning
såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Enligt tävlingsreglerna skulle
deltagarna dels i 9 ofullständigt utformade meningar fylla i uteslutna ord
eller delar av ord, dels med egna ord (högst 15) uttrycka sin uppfattning om
det av bolaget saluförda tvättmedlet. En förutsättning för rätt att deltaga i
tävlingen var, att vid den insända uppgiften fogades en flik av kartongen
till ett paket av tvättmedlet.
1 detta sammanhang bör också uppmärksammas följande avgöranden i regeringsrätten.
Ett biträde i en manufakturaffär hade vunnit första pris i eu pristävling,
utlyst av ett aktiebolag som försålde strumpor. Priset bestod i en kostnadsfri
flygresa till Hawaii och åter samt fritt uppehälle därstädes under ett par veckor.
Värdet av tävlingspriset kunde beräknas till omkring 8 000 å 9 000 kronor. Tävlingen
hade varit öppen endast för sådana personer, som antingen hade egen
affär eller såsom anställda sålde bolagets strumpor. Uppgifterna i tävlingen
hade varit att dels författa en ”slogan” om högst 15 ord, i vilka bland annat
namnet å strumporna ingick, dels ock kortfattat ange tre argument rid föisäljning
av strumpor. Tävlingen hade bedömts av en jury. Vinsten kunde endast
utnyttjas av vinnaren personligen och fick inte utbytas mot kontanter. Riksskattenämnden,
där pristagaren anhöll om förhandsbesked, huruvida hon kom
att beskattas för tävlingspriset, fann att med hänsyn till sökandens ekonomiska
förhållanden och övriga omständigheter priset skulle vid hennes inkomsttaxering
upptagas till beskattning med ett värde av 2 000 kronor. I besvär hos regeringsrätten
yrkade vederbörande taxeringsintendent, att resans skattemässiga
värde måtte förklaras utgöra 8 000 kronor. Pristagaren yrkade, att hon i förevarande
hänseende måtte förklaras skattskyldig allenast för ett belopp, motsvarande
värdet av inbesparade levnadskostnader under 21 dagar. Regeringsrätten
fann i utslag den 18 mars 1958 vad i målet förekommit ej giva anledning
till antagande, att pristagaren genom att mottaga priset tillfördes skattepliktig
förmån utöver vad hon själv medgivit eller det värde, vartill hennes besparade
levnadskostnader under tiden för resan kunde skattas (reg.-rättens årsbok 1958
ref. 4).
Ett pris i en frågesporttävling bestod i resa under en månad för att bedriva
fria studier i valfritt ämne för cn kostnad av upp till 15 000 kronor. Pristagaren
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961
anhöll hos riksskattenämnden om förhandsbesked rörande beskattningen och
hemställde, att det skattepliktiga värdet av priset måtte bestämmas till högst
1 500 kronor, motsvarande skäligt värde å inbesparade levnadskostnader under
tiden för resan. Kostnaderna för pristagarens semester uppgick vanligen till
800—1 000 kronor per år. Riksskattenämnden, som förutsatte att pristagaren
icke ägde utbyta eller överlåta priset, fann att hon genom att helt eller delvis
utnyttja priset i enlighet med tävlingsbestämmelsema, ej kunde antagas tillföras
skattepliktig förmån utöver vad hon själv medgivit. På grund härav förklarade
riksskattenämnden, att vinsten till den del den utnyttjats till rese-,
vivre- och studiekostnader under resan skulle vid taxering upptagas till beskattning
med ett värde av 1 500 kronor. Det erinrades om att genom förhandsbeskedet
icke tagits ställning till frågan om beskattning av den del av vinsten, som
kunde komma att användas till varuinköp eller andra, studieresan ovidkommande
ändamål. Vederbörande taxeringsintendent yrkade i besvär hos Kungl. Maj:t,
att pristagaren måtte förklaras vara skattskyldig för uppburen prissummas
belopp i dess helhet. I utslag den 21 juni 1960 gjorde regeringsrätten ej ändring
i det överklagade förhandsbeskedet.
Utskottet
I anslutning till några på senare tid inträffade beskattningsfall har motionärerna
hemställt om utredning rörande beskattningen av priser i tävlingar av
olika slag, som anordnas av tidningar, i radio och television in. m., ofta i reklamsyfte.
Därvid har motionärerna hävdat att det för allmänheten framstod som
förvånande och stötande att vinster av detta slag beskattades på samma sätt som
förvärvsarbete. Enligt motionärernas mening borde vinsterna, i den mån de inte
kunde helt undantas från beskattning, beskattas på samma sätt som vinst i lotteri,
som anordnas enligt bestämmelserna i lotteriförordningen.
Av de rättsfall som avdömts i högsta instans inte minst under senaste tre
åren torde man kunna dra den slutsatsen att priser av förevarande slag skall
beskattas som inkomst, i vart fall om deltagandet i tävlingen förutsätter en —
låt vara förhållandevis liten — verksamhet från deltaganias sida och vinsten
inte enbart är beroende av slumpen. Det framgår också att om priset består
i kontanter eller förmåner, som mottagaren äger utbyta mot kontanter, hela
beloppet skall upptas till beskattning. I andra fall däremot då priset bestått av
rätt till vissa förmåner, vilka inte får avyttras eller överlåtas, har skatteplikt
ansetts föreligga endast för eu mindre del av förmånernas reella värde.
Enligt utskottets mening kan den omständigheten, att den för erhållande av
pris i reklamtävling eller liknande utförda prestationen är jämförelsevis ringa,
inte utgöra någon motivering för att beskattningen skulle efterges. Det skulle
te sig i hög grad stötande för det allmänna rättsmedvetandet att lämna en dylik,
ofta lättfangen inkomst fri från beskattning under det att inkomster genom
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 är 1961 5
långvarigt och träget arbete blir föremål för full beskattning. Det torde inte
heller vara lämpligt att beskatta priser i tävlingar av förevarande slag enligt
förordningen om lotterivinstskatt, vilken tar sikte endast på vinster i vissa lotterier
och inte lämpligen bör utbyggas med pristävlingar av förevarande art.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att vinst i utländskt lotteri beskattas
såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Såvitt utskottet kunnat finna har den ovisshet som tidigare rått rörande beskattningen
av priser av ifrågavarande slag genom de på senare tid meddelade
utslagen till största delen undanröjts. Mot det beskattningsresultat som blir
följden enligt utslagen finner utskottet berättigade invändningar knappast
kunna resas. Att vidtaga en utredning av förevarande spörsmål, som får anses
vara av begränsad räckvidd, anser utskottet inte böra komma i fråga. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna 1:474 och II: 539.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:474 av herr Lundström och
11:539 av herr Carlsson i Stockholm om utredning angående
beskattningen av priser vid lotteribetonade tävlingar icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg, Nilsson
i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, Kristenson
i Göteborg och fru Nettelbrandt.
Aktieboi. K. W. Ställanders boktr., Sthlm 1961.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.