Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade tävlingar.

1961-04-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade tävlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning angående beskattning av priser vid lotteribetonade

tävlingar.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:474 av herr Lundström och II: 539 av herr Carlsson• i Stockholm,

har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

att beskattningen av priser vid tävlingar av i motionerna exemplifierat

slag måtte bli föremål för utredning och att riksdagen föreläggs de förslag

utredningsarbetet föranleder.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 539.

Enligt 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt

å vissa lotterivinster skall å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer till staten erläggas en särskild

skatt (lotterivinstskatt). Skattesatsen utgör i fråga om vinst å premieobligation

tjugo procent och i fråga om annan vinst trettio procent av vinstens

värde, Å annan vinst än vinst i varu- eller tombolalotteri skall skatt dock ej

erläggas med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kronor. Är

vinstens värde inte högre än i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100

kronor och i fråga om annan vinst 25 kronor uttas dock inte skatt enligt

nämnda förordning. Inte heller utgår lotterivinstskatt å vinst vid vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar eller å vinst i varu- eller tombolalotteri,

däri endast skänkta vinstföremål förekommer, ej heller å vinst vid utlottning

av konstverk inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller

eljest stödja den bildande konsten.

Vid beräkning av skattebelopp skall i vinstens värde inräknas den å vinsten

belöpande skatten.

Vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen

om statlig inkomstskatt undantagna från statlig och kommunal inkomstskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1961

Såsom lotteri anses enligt 1 § andra stycket lotteriförordningen den 19

maj 1939 (nr 207) varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en

eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av

varje deltagare.

För att lotteri av större omfattning skall få anordnas fordras i allmänhet

tillstånd av Kungl. Maj:t, länsstyrelse eller polismyndighet. Vissa mindre

lotterier får anordnas utan tillstånd om anmälan om lotteriet i förväg göres

hos polismyndighet. Sådana lotterier som anordnas i samband med utgivandet

av tryckt periodisk skrift (s. k, tidningslotterier) får anordnas utan

anmälan eller tillstånd under förutsättning att anordnande av lotterier inte

ingår såsom väsentligt led i utgivandet av skriften, att såsom villkor för rätt till

deltagande i lotteriet ej fordras innehav av skriften eller erläggande av insats

samt att värdet å högsta vinst ej överstiger 200 kronor.

I de förevarande motionerna framhåller motionärerna att åtskilliga tävlingar,

som ofta är av reklamkaraktär, förekommer framför allt i tidningar,

men också i radio och television. Vinst i tävlingar av här angiven beskaffenhet

har ofta skattemässigt betraktats som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Beskattningen av pristagarnas vinster tillämpas här efter så pass varierande

principer att allmänheten lämnas utan ledtråd vid bedömningen av vilka slags

vinster som kan väntas bli skattebelagda och vilka slag som kan gå fria. I

den mån inte vinster av det här berörda slaget av tävlingar kan helt befrias

från skatt, bör de snarast beskattas enligt lotteriförordningen.

Förevarande spörsmål var föremål för behandling vid 1957 års riksdag i

anledning av väckta motioner om utredning av frågan. Bevillningsutskottet,

till vilket motionerna remitterades, avstyrkte motionsyrkandet samt anförde i

betänkande nr 23 bl. a. följande:

I åtskilliga av de tävlingar som hittills anordnats torde utgången ha varit

så beroende av slumpen att lotteri förelegat enligt lotteriförordningens definition.

Vinster i dylika lotterier torde med hänsyn till stadgandet i 19 §

kommunalskattelagen inte kunna inkomstbeskattas. Däremot synes beskattning

enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster kunna komma i fråga.

I andra fall återigen torde svårligen kunna göras gällande att lotteri föreligger,

varför beskattning enligt sistnämnda förordning ej kan ske. Huruvida

vinsten i dessa fall bör inkomstbeskattas, gåvobeskattas eller möjligen vara

helt skattefri kan vara föremål för tvekan. Det torde inte vara möjligt att ge

ett generellt svar på frågan, utan denna bör bedömas under beaktande av

omständigheterna i det enskilda fallet. I ett nyligen avdömt mål har kammarrätten

ansett att pris i en tävling, som anordnats i reklamsyfte, vid inkomstbeskattningen

varit att hänföra till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Över kammarrättens utslag har besvär anförts hos regeringsrätten,

som dock ännu inte avgjort målet,

I viss omfattning är de i motionerna åsyftade beskattningsfrågorna av sådan

art, att de faller inom ramen för den systematiska genomgång av be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961

3

stämmelserna i kommunal skattelagen, som förutsatts skola ske av skattelagssakkunniga.

Enligt utskottets åsikt är det lämpligt att invänta de avgöranden

i högsta instans som inom en nära framtid är att emotse, innan ställning tas

till irågan om igångsättande av cn särskild utredning av hithörande beska

ttningsspörsmål.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

Det i bevillningsutskottets förenämnda betänkande åsyftade målet har nu

avgjorts i regeringsrätten (reg.rättens årsbok 1958 ref. 3). Därvid fann regeringsrätten

att vinst i en av eu tvättmedelstillverkare i reklamsyfte anordnad

pristävling med ett värde av 100 000 kronor skulle upptas till beskattning

såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Enligt tävlingsreglerna skulle

deltagarna dels i 9 ofullständigt utformade meningar fylla i uteslutna ord

eller delar av ord, dels med egna ord (högst 15) uttrycka sin uppfattning om

det av bolaget saluförda tvättmedlet. En förutsättning för rätt att deltaga i

tävlingen var, att vid den insända uppgiften fogades en flik av kartongen

till ett paket av tvättmedlet.

1 detta sammanhang bör också uppmärksammas följande avgöranden i regeringsrätten.

Ett biträde i en manufakturaffär hade vunnit första pris i eu pristävling,

utlyst av ett aktiebolag som försålde strumpor. Priset bestod i en kostnadsfri

flygresa till Hawaii och åter samt fritt uppehälle därstädes under ett par veckor.

Värdet av tävlingspriset kunde beräknas till omkring 8 000 å 9 000 kronor. Tävlingen

hade varit öppen endast för sådana personer, som antingen hade egen

affär eller såsom anställda sålde bolagets strumpor. Uppgifterna i tävlingen

hade varit att dels författa en ”slogan” om högst 15 ord, i vilka bland annat

namnet å strumporna ingick, dels ock kortfattat ange tre argument rid föisäljning

av strumpor. Tävlingen hade bedömts av en jury. Vinsten kunde endast

utnyttjas av vinnaren personligen och fick inte utbytas mot kontanter. Riksskattenämnden,

där pristagaren anhöll om förhandsbesked, huruvida hon kom

att beskattas för tävlingspriset, fann att med hänsyn till sökandens ekonomiska

förhållanden och övriga omständigheter priset skulle vid hennes inkomsttaxering

upptagas till beskattning med ett värde av 2 000 kronor. I besvär hos regeringsrätten

yrkade vederbörande taxeringsintendent, att resans skattemässiga

värde måtte förklaras utgöra 8 000 kronor. Pristagaren yrkade, att hon i förevarande

hänseende måtte förklaras skattskyldig allenast för ett belopp, motsvarande

värdet av inbesparade levnadskostnader under 21 dagar. Regeringsrätten

fann i utslag den 18 mars 1958 vad i målet förekommit ej giva anledning

till antagande, att pristagaren genom att mottaga priset tillfördes skattepliktig

förmån utöver vad hon själv medgivit eller det värde, vartill hennes besparade

levnadskostnader under tiden för resan kunde skattas (reg.-rättens årsbok 1958

ref. 4).

Ett pris i en frågesporttävling bestod i resa under en månad för att bedriva

fria studier i valfritt ämne för cn kostnad av upp till 15 000 kronor. Pristagaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1961

anhöll hos riksskattenämnden om förhandsbesked rörande beskattningen och

hemställde, att det skattepliktiga värdet av priset måtte bestämmas till högst

1 500 kronor, motsvarande skäligt värde å inbesparade levnadskostnader under

tiden för resan. Kostnaderna för pristagarens semester uppgick vanligen till

800—1 000 kronor per år. Riksskattenämnden, som förutsatte att pristagaren

icke ägde utbyta eller överlåta priset, fann att hon genom att helt eller delvis

utnyttja priset i enlighet med tävlingsbestämmelsema, ej kunde antagas tillföras

skattepliktig förmån utöver vad hon själv medgivit. På grund härav förklarade

riksskattenämnden, att vinsten till den del den utnyttjats till rese-,

vivre- och studiekostnader under resan skulle vid taxering upptagas till beskattning

med ett värde av 1 500 kronor. Det erinrades om att genom förhandsbeskedet

icke tagits ställning till frågan om beskattning av den del av vinsten, som

kunde komma att användas till varuinköp eller andra, studieresan ovidkommande

ändamål. Vederbörande taxeringsintendent yrkade i besvär hos Kungl. Maj:t,

att pristagaren måtte förklaras vara skattskyldig för uppburen prissummas

belopp i dess helhet. I utslag den 21 juni 1960 gjorde regeringsrätten ej ändring

i det överklagade förhandsbeskedet.

Utskottet

I anslutning till några på senare tid inträffade beskattningsfall har motionärerna

hemställt om utredning rörande beskattningen av priser i tävlingar av

olika slag, som anordnas av tidningar, i radio och television in. m., ofta i reklamsyfte.

Därvid har motionärerna hävdat att det för allmänheten framstod som

förvånande och stötande att vinster av detta slag beskattades på samma sätt som

förvärvsarbete. Enligt motionärernas mening borde vinsterna, i den mån de inte

kunde helt undantas från beskattning, beskattas på samma sätt som vinst i lotteri,

som anordnas enligt bestämmelserna i lotteriförordningen.

Av de rättsfall som avdömts i högsta instans inte minst under senaste tre

åren torde man kunna dra den slutsatsen att priser av förevarande slag skall

beskattas som inkomst, i vart fall om deltagandet i tävlingen förutsätter en —

låt vara förhållandevis liten — verksamhet från deltaganias sida och vinsten

inte enbart är beroende av slumpen. Det framgår också att om priset består

i kontanter eller förmåner, som mottagaren äger utbyta mot kontanter, hela

beloppet skall upptas till beskattning. I andra fall däremot då priset bestått av

rätt till vissa förmåner, vilka inte får avyttras eller överlåtas, har skatteplikt

ansetts föreligga endast för eu mindre del av förmånernas reella värde.

Enligt utskottets mening kan den omständigheten, att den för erhållande av

pris i reklamtävling eller liknande utförda prestationen är jämförelsevis ringa,

inte utgöra någon motivering för att beskattningen skulle efterges. Det skulle

te sig i hög grad stötande för det allmänna rättsmedvetandet att lämna en dylik,

ofta lättfangen inkomst fri från beskattning under det att inkomster genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 är 1961 5

långvarigt och träget arbete blir föremål för full beskattning. Det torde inte

heller vara lämpligt att beskatta priser i tävlingar av förevarande slag enligt

förordningen om lotterivinstskatt, vilken tar sikte endast på vinster i vissa lotterier

och inte lämpligen bör utbyggas med pristävlingar av förevarande art.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att vinst i utländskt lotteri beskattas

såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Såvitt utskottet kunnat finna har den ovisshet som tidigare rått rörande beskattningen

av priser av ifrågavarande slag genom de på senare tid meddelade

utslagen till största delen undanröjts. Mot det beskattningsresultat som blir

följden enligt utslagen finner utskottet berättigade invändningar knappast

kunna resas. Att vidtaga en utredning av förevarande spörsmål, som får anses

vara av begränsad räckvidd, anser utskottet inte böra komma i fråga. Utskottet

avstyrker således bifall till motionerna 1:474 och II: 539.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:474 av herr Lundström och

11:539 av herr Carlsson i Stockholm om utredning angående

beskattningen av priser vid lotteribetonade tävlingar icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,

Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson,

Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg, Nilsson

i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, Kristenson

i Göteborg och fru Nettelbrandt.

Aktieboi. K. W. Ställanders boktr., Sthlm 1961.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.