Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

1961-02-28 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:16, Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående förlustutjämning, progressionsutjämning och

allmän öppen resultatutjämning vid taxering för inkomst.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:34 av herr Ebbe Ohlsson m.fl. och 11:46

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960 (nr

63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust--— samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till

beskattningsår, för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första

stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till

ledning för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han

jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna

deklaration som nyss sagts, eller till något av de två närmast därpå

följande beskattningsåren. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag

föreligger skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till

förlustavdrag erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret

fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till---minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Rihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt —

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades av

samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika, då

fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa ägde

eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid

det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter dock

ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller andelarna

genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §.

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. År i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

8

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier

i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning av

statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående

beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten verkställas

sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt förordningen

om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp, att den sammanlagda

statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret

och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt, som han

haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt,

som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för

slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

■ 3 §.

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än

10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller

för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat beräknas,

därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000

kronor.

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §.

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn skall tagas till sammanlagda beloppen

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning

enligt i 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten

fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster

enligt taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961 5

enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall söm

nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till

det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt

förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta

makar och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall

gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför

i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §.

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökningen ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och

skall, med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen

före utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning eller, där restitu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

tion skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Ä restituerat belopp utgår icke ränta.

It §.

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av

prövningsnämnd upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter

på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft,

till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett

år från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den

beskattningsbara inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom

beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen, vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut eller

utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom ett

år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning

anföra besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid

inkomma med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsflämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961 7

15 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Anvisningar

till 2 §

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret ............

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret ..........

Sammanlagd beskattningsbar inkomst..................

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen

avjämnas till närmaste hundratal kronor så att

summan av delbeloppen motsvarar den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten):

för jämförelseåret ..................................

för beskattningsåret ..................................

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen

för det beskattningsår varunder merinkomst uppkommit

antages utgöra:

å 15 000 kronor......................................

å 15100 kronor ....................................

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder......

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret ....

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedde skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

1. Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för

beskattningsåret samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelse
-

10 000 kronor

20 100 »

30 100 kronor

15 000 kronor

15100 »

30 100 kronor

2 310 kronor

2 337 »

4 647 kronor

1 100 »

3 547 kronor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

året eller ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å

ena sidan beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas

och jämförs. Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren

eller den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid

taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall därvid

anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp

av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den

skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för

ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962; förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av år

1961 eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1961 eller tidigare år.

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning rörande

allmän öppen resultatutjämning, innebärande bland annat rätt till skattefri

avsättning å särskilda konton — motsvarande nuvarande skogskonto —

vid beräkning av intäkt av jordbruk och av annan fastighet (hyresfastighet).

2) de likalydande motionerna 1:71 av herr Bengtson m.fl. och 11:90 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 1961 9

I. att riksdagen måtte antaga det av 1957 års skatteutredning framlagda

förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall samt till anvisningar till densamma, dock med följande

ändringar:

dels att som villkor för rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

enligt nämnda förordning må gälla, att den till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomsten för skattskyldig uppgår till belopp, som med

minst 10 000 kronor överstiger den skattskyldiges motsvarande inkomst

under det nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret),

dels att som villkor för rätt till sådan progressionsutjämning vidare må

gälla, att deklarationsskyldighet förelegat under jämförelseåret eller något

av de två närmast föregående beskattningsåren,

dels att rätt till progressionsutjämning jämväl skall föreligga vid fallande

inkomst, då skattskyldigs till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst

från något av de två närmast föregående beskattningsåren minskats med

minst 6 000 kronor, och att utjämning då må verkställas på så sätt, att den

sammanlagda statliga inkomstskatten för det beskattningsår, för vilket den

skattskyldige begär utjämning, och de två närmast föregående beskattningsåren

skall utgöra det belopp, varmed nämnda skatt skulle ha utgått, om

inkomsten fördelats lika på de tre beskattningsåren, i enlighet med vad ovan

anförts, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;
II.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam

utredning av möjligheterna till en fullständig resultatutjämning samt om

att härvid i första hand frågan om resultatutjämning genom kontometoden

prövas och att förslag i detta syfte skyndsamt förelägges riksdagen.

3) de likalydande motionerna 1:76 av herrar Kronstrand och Stefanson

samt 11:89 av herr Stenberg m.fl., vari hemställts,

1. att riksdagen måtte antaga det av 1957 års skatteutredning redovisade

förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å

merinkomst i vissa fall dels med ändringen att gränsen for rätt till utjämning

fastställes till 10 000 kronor, dels med kompletteringen att progressionsutjämning

även skall kunna ske vid fallande inkomst och att deklarationsskyldighet

skall ha förelegat antingen jämförelseårct eller något av de två

närmast föregående beskattningsåren, samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författning i anledning

av yrkandet ovan under 1.

ävensom

4) de likalydande motionerna 1:472 av herr Kaijser samt 11:545 av fru

Kristensson och herr Björkman, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning av frågan om progressions
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

utjämning vid beskattning av fysiska personer med på längre sikt starkt

ojämn inkomstfördelning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 46, II: 89, II: 90 och II: 545.

Ändringar i förordningen om förlustutjämning

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor, får densamma

icke utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej förrän

yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, pån

erkar detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans- (familje-) bolag och avser att förhindra att företag — utan

andra »värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i handen.

För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes,

att ägareförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid förlusttillfället

och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då avdraget yrkas_

direkt eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av samma personer,

som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon

eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i nämnda

personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall, då efter fusion

moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

I de likalydande motionerna 1: 34 och 11: 46 framställes yrkande om vissa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961 11

ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

I fråga om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna

att de nyss återgivna bestämmelserna kan leda till obilliga resultat.

1 ett sådant fall då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag

saknar ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför överlåter

dem till den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de gällande

reglerna att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit

innan han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför

att rätt till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna

på grund av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare

av aktier i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som villkor för

rätt till förlustutjämning bör gälla att deklarationsskyldighet förelegat under

förluståret eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

I samband med antagandet av förordningen om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst hade riksdagen att pröva motionsvis framställda

yrkanden av enahanda beskaffenhet som de nu föreliggande. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 10 framhöll bevillningsutskottet beträffande

rätten till förlustavdrag i familjeföretag bl. a. följande.

Som departementschefen framhållit torde det vara erforderligt att hd

vissa spärregler i fråga om bolags och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag

sedan aktier eller andelar bytt ägare. I stort sett synes de i propositionen

föreslagna bestämmelserna vara ändamålsenligt utformade. Utskottet

är emellertid medvetet om att det även i andra fall än då aktierna

bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kan föreligga sådana omständigheter,

att det framstår som rimligt att förlustavdrag helt eller delvis

får utnyttjas. Ett sådant fall är det av motionärerna påtalade. Emellertid

torde det knappast vara möjligt att genom generella föreskrifter tillgodose

dessa fall; därtill är riskerna för missbruk alltför påtagliga. Mot den andra

utvägen — ett dispensförfarande — kan också resas befogade invändningar.

Utskottet är därför inte berett att tillstyrka en utvidgning av de åsyftade bestämmelserna,

men vill framhålla angelägenheten av att utvecklingen pa

förevarande område i fortsättningen ägnas uppmärksamhet.

Beträffande deklarationsskyldigheten anförde bevillningsutskottet att mot

begränsningsregeln, att deklarationsskyldighet skulle ha förelegat för förluståret,

befogade invändningar knappast torde kunna riktas. Det var enligt

utskottets mening rimligt att i princip endast underskott, som uppkommit

sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag.

För att icke komplicera tillämpningen måste denna avgränsning ske

efter schalilonartade grunder. Gentemot den av departementschefen förordade

regeln skulle kunna invändas, att den inte är tillräckligt effektiv för

att fylla sitt syfte. Däremot föreföll det föga sannolikt att det i praktiken

i någon nämnvärd omfattning kommer att inträffa att skattskyldiga, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

driver verklig förvärvsverksamhet, genom regeln går miste om rätten till

förlustavdrag. I den mån det förekommer att en sådan skattskyldig icke

haft en årlig bruttointäkt av minst 1 200 kronor, torde detta vara förorsakat

av långvarig sjukdom, arbetslöshet e. dyl., i vilka fall han regelmässigt åtnjutit

skattefria intäkter. För att inte lagstiftningen i inledningsskedet skulle

kompliceras, borde enligt utskottets mening den i proposition nr 30 förordade,

relativt lättillämpade regeln godtagas. Frågan om en komplettering

i den riktning, som motionärerna förordat, syntes kunna anstå till dess större

erfarenheter vunnits av den föreslagna lagstiftningens verkningar.

Progressionsutjämning.

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (S.O.U. 1958: 35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person äger påkalla progressionsutjämning om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor överstiger nästföregående års

motsvarande inkomst. En jämförelse göres sålunda allenast mellan två på

varandra följande år.

Föreligger förutsättningar för utjämning, sker denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning föreligger, i erforderlig omfattning

jämkas nedåt.

Uppgår inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kan enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej ger större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förfaller rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslås regler av innebörd att hänsyn tages till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medför bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingår äktenskap

i samband med att en av makarna får ökad inkomst eller båda

börjar förvärvsarbete.

En förutsättning för skatteutjämning är att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sadan inkomst att han varit deklarationsskyldig, d. v. s.

haft bruttointäkter å minst 1 200 kronor.

I de likalydande motionerna 1:71 och 11:90 framhålles att möjligheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1961

hör öppnas för en fullständig resultatutjämning mellan olika inkomstår, så

att de godtyckliga verkningarna av de progressiva skatteskalorna kan undanröjas.

I vissa grupper skattskyldiga förekommer stora variationer i inkomsterna

mellan olika år. Detta gäller särskilt i förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet och rörelse, men även löntagare kan vissa

år ha betydande avvikelser från normalinkomsten till följd av t. ex. sjukdom

eller arbetslöshet. Den för vårt beskattningssystem gällande huvudprincipen

om beskattningsårets slutenhet medför på längre sikt en för hård beskattning

av skattskyldiga med ojämna inkomster. Därmed uppstår ett oriktigt

beskattningsresultat, som inte står i överensstämmelse med principen om

att skatt skall uttas efter bärkraft. Enligt motionärernas mening bör målet

vara att den skattskyldige skall få rätt att fördela den skattemässiga vinsten

av sin verksamhet under ett antal beskattningsår, så att en såvitt möjligt

jämn redovisning för de olika beskattningsåren kommer till stånd. Angelägenheten

av att möjligheter till progressionsutjämning snarast skapas

motiverar att på grundval av 1957 års skatteutrednings förslag beslut nu

fattas om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å inerinkomst. På några

punkter bör emellertid vissa ändringar företas i skatteutredningens förslag.

Det synes nödvändigt att för rätt till progressionsutjämning skall gälla,

att merinkomsten uppgår till visst minimum. Det av utredningen föreslagna

minimibeloppet av 12 000 kronor måste emellertid sägas vara för högt i

många fall och särskilt för småföretagargrupperna. Ett minimibelopp av

10 000 kronor synes bättre överensstämma med reformens syfte.

Såsom skatteutredningen understrukit bör man — sedan erfarenhet vunnits

— ompröva ställningstagandet till frågan om jämförelseinkomsten skall

knytas till ett eller flera föregående år. Härvid bör man — därest möjligheter

till en mera fullständig resultatutjämning inte kan öppnas inom relativt snar

framtid — även söka utvidga progressionsutjämningen till att gälla mer än

två år.

Rätten till skatteutjämning har i skatteutredningens förslag anknutits till

deklarationsskyldighet för jämförelseåret, vilket medför att utjämning inte

får ske, om deklarationsskyldighet inte varit för handen året före inkomstökningen.

Enligt motionärernas mening bör som villkor för rätt till progressionsutjämning

gälla, att deklarationsskyldighet förelegat under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Vidare föreslår motionärerna att skattskyldig vid fallande inkomst skall

beredas möjlighet att få skatteutjämning på sa sätt, att den sammanlagda

statliga inkomstskatten för det beskattningsår, då han begär utjämning, och

de två närmast föregående beskattningsåren skall utgöra det belopp varmed

skatten skulle ha utgått för de nämnda beskattningsåren om inkomsten fördelas

lika på de tre åren. Som villkor för rätt till sådan progressionsutjämning

bör gälla att inkomstminskningen uppgår till minst 6 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

Även i de likalydande motionerna I: 34 och II: 46 samt de likalydande

motionerna I: 76 och II: 89 föreslås — med i stort sett samma motivering

som i motionerna 1:71 och 11:90 — att 1957 års skatteutrednings förslag om

r.ill till utjämning av statlig inkomstskatt genomföres med vissa ändringar.

De föreslagna ändringarna överensstämmer med förslagen i motionerna 1:71

och 11:90 utom såvitt avser progressionsutjämning vid fallande inkomst, då

enligt de nu behandlade motionerna progressionsutjämningen bör förekomma

under förutsättning att inkomstminskningen i förhållande till jämlörelseårets

inkomst utgör minst 10 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 472 och II: 545 hemställes att frågan om

progressionsutjämning vid beskattning av fysiska personer med på längre

sikt slarkt ojämn inkomstfördelning skall utredas. Motionärerna framhåller

att det är karakteristiskt för den debatt som förts i fråga om skattemässig

utjämning mellan olika beskattningsår att den inriktats på rörelseinkomster

medan motsvarande problem för löntagarna och vissa fria yrkesutövare

knappast ägnats någon uppmärksamhet. Emellertid har stora grupper

av personer med längre yrkesutbildning en över hela livstiden framträdande

mera systematisk ojämnhet i inkomsterna. De har först ett stort

antal inkomstlösa år under utbildningstiden och sedan en successivt stigande

inkomstkurva. De högre inkomsterna längre fram i livet skall härvid

kompensera inkomstlösheten under studietiden och de lägre begynnelselönerna,

men vid beskattningen tas ej hänsyn härtill. Det kan inte med fog

göras gällande att den ojämnhet i beskattningen som härigenom uppkommer

är av mindre betydelse än den ojämnhet som uppstår genom mera

kortsiktiga variationer i företags rörelseinkomster. Tvärtom påvisades vid

remissbehandlingen av 1957 års skatteutrednings betänkande att ojämnheten

i inkomsterna för t. ex. den högskoleutbildade arbetskraften ledde till

större skatteorättvisor än den överbeskattning på grund av kortsiktiga inkomstvariationer

som utredningen ville undanröja med sina förslag.

Vid 1960 års riksdag väcktes likaså motioner om antagande av 1957 års

skatteutrednings förslag om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt ä

merinkomst i vissa fall. Bevillningsutskottet, som behandlade de väckta motionsyrkandena

i sitt förenämnda betänkande nr 10, anförde därvid bl. a.

följande:

Utskottet vill inte bestrida att verkningarna av den statliga inkomstskattens

progressivitet emellanat kan vara sådana att en viss utjämning av inkomsten

på flera år kan vara berättigad. De mest iögonfallande nackdelarna

av beskattningsårets slutenhet får emellertid anses undanröjda genom skogskontolagstiftningen

och förordningen om ackumulerad inkomst. Genomföres

det av utskottet tillstyrkta förslaget om rätt till förlustutjämning blir

läget ytterligare förbättrat. Papekas bör också alt reglerna om ackumulerad

inkomst är föremål för översyn, varvid en utvidgning av tillämpningsområdet

för lagstiftningen överväges.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

15

I viss utsträckning skulle genom utredningens förslag önskemålen om ytterligare

resultatutjämning tillgodoses. Emellertid har från olika remissinstansers

sida principiella invändningar riktats mot utredningens förslag. Ä

ena sidan har man menat att genom förslagets generella utformning progressionsutjämning

måst tillåtas i åtskilliga fall, då en sådan utjämning inte kan

anses sakligt motiverad. Som exempel nämnes bl. a. skattskyldig, som då han

inträder i förvärvslivet eller i samband med befordran erhåller en kraftigt

stegrad inkomst, varigenom han når upp till en inkomstnivå där han sedan

stannar under längre tid. Å andra sidan har invänts att den föreslagna lagstiftningen

icke alis tillgodoser behovet av utjämning vid fleråriga inkomstminskningar.

En brist i förslaget har också ansetts vara att progressionsutjämning

ej får ske vid fallande inkomst.

Enligt utskottets mening är det tveksamt om förslaget, med hänsyn till

den kritik som riktats mot detsamma, är ägnat att genomföras i föreliggande

skick. En avsevärd del av de fall, då enligt förslaget progressionsutjämning

skulle kunna erhållas, är också sådana då utjämningen inte kan anses

vara sakligt motiverad. Risk torde därför föreligga att upprepade krav

kommer att resas på utvidgning av tillämplighetsområdet för lagstiftningen,

vilka krav under sådana omständigheter torde vara svåra att tillbakavisa,

över huvud taget torde det vara förenat med stora svårigheter att genom en

generellt verkande lagstiftning möjliggöra en utjämning av beskattningen

för sådana skattskyldiga, som har från år till år starkt växlande inkomster,

utan att få de påtalade ur skatteförmåge- och rättvisesynpunkt icke önskvärda

biverkningarna av lagstiftningen. Utskottet har för sin del kommit till

den uppfattningen att förslaget inte bör genomföras för närvarande, utan

ställning tas till frågan om progressionsutjämning först sedan revisionen av

reglerna om ackumulerad inkomst fullbordats och behovet av åtgärder på

området därigenom närmare klarlagts. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena

om omedelbart införande av lagstiftningen om rätt till progressionsutjämning.

Med denna utgångspunkt saknar utskottet anledning närmare

behandla yrkandena i motionerna om ändring i vissa delar av utredningens

författningsförslag. Det må emellertid anmärkas att ett tillgodoseende

av yrkandet om progressionsutjämning vid fallande inkomst skulle komplicera

tillämpningen avsevärt bl. a. genom att ett restitutionsförfarande

bleve nödvändigt.

Kontometoden

I de likalydande motionerna 1:71 och 11:90 framhålles att genom kontometoden

skulle fysiska personer inom olika förvärvskällor också kunna få

en motsvarighet till de investeringsfonder, som aktiebolag och ekonomiska

föreningar med viss skattefrihet får inrätta för vissa investeringsändamål.

Enbart kontometoden är visserligen inte en godtagbar lösning av resultatutjämningens

problem, men den synes vara en värdefull komplettering till

en progressionsutjämning enligt skatteutredningens förslag.

Metoden blir av värde endast för den som från början har sådana vinstförhållanden

att han kan göra de för framtida utjämning erforderliga avsättningarna.

Nystartade företag med förluster eller i varje fall svaga vinst
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

år i ett inledande skede kan alltså inte få erforderlig skatteutjämning genom

kontometoden. Vid sidan därav bör därför en fullständig progressionsutjämning

eftersträvas.

I motionerna I: 34 och II: 46 föreslås likaså att en skyndsam utredning

igångsättes rörande en allmän öppen resultatutjämning, innebärande bl. a.

rätt till skattefri avsättning å särskilda konton -— motsvarande nuvarande

skogskonto — vid beräkning av intäkt av jordbruk och annan fastighet

(hyresfastighet).

Även frågan om införande av en öppen resultatutjämning i allmänhet var

föremål för riksdagens bedömande förra året. I sitt förutnämnda betänkande

nr 10 framhöll bevillningsutskottet att frågan om användande av någon form

av kontometod prövades ingående av 1957 års skatteutredning. De därvid

gjorda övervägandena hade resulterat i att utredningen ansett att man, i vart

fall för närvarande, inte borde införa regler om resultatutjämning enligt

kontometoden. Likaså behandlades utförligt andra möjligheter till öppen

resultatutjämning. Då det knappast var troligt att en ny utredning skulle

kunna tillföra något för frågans bedömande väsentligt nytt material, ansåg

utskottet inte att den av motionärerna begärda utredningen borde komma

till stånd.

Utskottet

De motioner som utskottet har att behandla i förevarande sammanhang

tar samtliga sikte på åstadkommande av åtgärder i syfte att utjämna verkan

av progressionen i den statliga inkomstskatten. Sålunda yrkas i de sinsemellan

likalydande motionerna 1:34 och 11:46, 1:71 och 11:90 samt 1:76 och

11:89 att det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomster i vissa fall

skall antas av riksdagen med vissa smärre ändringar. I de likalydande motionerna

1:472 och 11:545 hemställes om utredning av frågan om utjämning

av progressionens verkningar, då det gäller fysiska personer med på längre

sikt starkt ojämn inkomstfördelning.

I vissa av de väckta motionerna har även frågan om åstadkommande även

allmän öppen resultatutjämning tagits upp till behandling. Sålunda

yrkas i motionerna 1:34 och 11:46 samt motionerna 1:71 och 11:90 att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande en

allmän öppen resultatutjämning, innebärande bl. a. rätt till skattefri avsättning

å särskilda konton.

Slutligen yrkas i motionerna 1:34 och 11:46 att vissa ändringar vidtas i

den förra året antagna förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering

för inkomst.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

17

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen

om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom

villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet

förelegat för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart

före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha

förelegat för förluståret för att förlustavdrag skall kunna förekomma.

Beträffande förevarande spörsmål, som aktualiserades redan i samband med

lagstiftningens införande, anförde 1960 års bevillningsutskott bl.a. att det

var rimligt att i princip endast underskott, som uppkommit sedan den

skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktades genom förlustavdrag. Denna

avgränsning borde för att icke komplicera tillämpningen ske efter schablonartade

grunder. Det föreföll utskottet föga sannolikt att det i praktiken

1 någon nämnvärd omfattning skulle komma att inträffa, att skattskyldiga,

som drev verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln skulle

gå miste om rätten till förlustavdrag. För att inte lagstiftningen i inledningsskedet

skulle kompliceras borde enligt utskottets mening den i propositionen

förordade, relativt lättillämpade regeln godtas. Frågan om en

komplettering i den riktning som motionärerna förordat syntes kunna

anstå till dess större erfarenheter vunnits av den föreslagna lagstiftningens

verkningar. I de nu väckta motionerna har inte anförts några nya synpunkter

som är ägnade att belysa denna fråga. Icke heller eljest har något

förekommit som synes kunna ge riksdagen anledning att inta en annan

ståndpunkt än 1960 års riksdag. Utskottet avstyrker således ifrågavarande

motionsyrkande.

I de sistnämnda motionerna har också yrkats sådana ändringar i förordningen,

att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte skall

möta, därest skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktier, som

övergått till någon på grund av arv, testamente eller bodelning, överförs å

tidigare ägare av aktier i företaget. Motsvarande yrkande var föremål för

behandling vid 1960 års riksdag. Därvid anförde bevillningsutskottet i denna

fråga, att det torde vara erforderligt att ha vissa spärregler i fråga om bolags

och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag sedan aktier och andelar

bytt ägare. I stort sett var bestämmelserna därom ändamålsenligt utformade.

Utskottet var dock medvetet om att det även i andra fall än då aktierna

bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde föreligga sådana

omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag helt eller

delvis fick utnyttjas, exempelvis i sådana fall som de av motionärerna påtalade.

Emellertid ansåg utskottet det knappast vara möjligt att genom

generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill var riskerna för missbruk

alltför påtagliga. Utskottet var därför inte berett alt tillstyrka en utvidgning

av de åsyftade bestämmelserna men framhöll angelägenheten av att

utvecklingen på området i fortsättningen ägnades uppmärksamhet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 7 sand. Nr 16

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

I förenämnda uttalande av 1960 års bevillningsutskott kan utskottet

instämma. Att en viss fara för missbruk av möjligheterna till förlustavdrag

föreligger synes bl.a. framgå av den omständigheten att under sistlidna år

i ett flertal fall huvudposter av aktier i bolag med förluster tidigare år utbjudits

till försäljning. Det finns därför enligt utskottets mening all anledning

avvakta den framtida utvecklingen innan ytterligare utvidgningar i

lagstiftningen vidtas i förevarande hänseende.

Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Som av det förut anförda framgår framlade

1957 års skatteutredning ett författningsförslag om rätt till utjämning av

statlig inkomstskatt på merinkomster i vissa fall. I motionerna 1:34 och

11:46,1:71 och 11:90 ävensom 1:76 och 11:89 föreslås att utredningens förslag

om progressionsutjämning genomföres med vissa jämkningar. Bl.a. önskar

motionärerna att förslaget kompletteras så att progressionsutjämning kan

ske även vid fallande inkomst. Även denna fråga var föremål för bedömning

av 1960 års riksdag. Då väckta motionsyrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de nu föreliggande avvisades av riksdagen på förslag av bevillningsutskottet,

som bl.a. framhöll att mot utredningens förslag riktats principiella

invändningar under remissbehandlingen. Å ena sidan hade anförts

att genom förslagets generella utformning progressionsutjämning måst

tillåtas i åtskilliga fall, då en sådan utjämning inte kunde anses sakligt

motiverad, exempelvis i samband med kraftigare löneökningar. Å andra

sidan hade också invänts att den föreslagna förordningen inte alltid tillgodosåg

behovet av utjämning vid fleråriga inkomstminskningar. Det var

därför enligt utskottets mening tveksamt om förslaget var ägnat att genomföras

i föreliggande skick. Utskottet hade för sin del kommit till den uppfattningen

att förslaget inte borde genomföras i dåvarande läge utan ställning

tas till frågan om progressionsutjämning först sedan revisionen av

reglerna om ackumulerad inkomst fullbordats och behovet av åtgärder på

området därigenom närmare klarlagts.

Utskottet anser för sin del att de principiella invändningar som sålunda

riktats mot det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget om progressionsutjämning

är av sådan natur att förslaget ej bör genomföras i föreliggande

skick eller ens med de jämkningar, som motionärerna föreslagit.

Utskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandena om omedelbar lagstiftning

i ämnet.

Enligt utskottets mening bör spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning

betraktas som en fråga på längre sikt. De mest iögonenfallande

verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen

får anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad

inkomst samt om taxering för inkomst av medel som insatts på skogs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

19

konto. Härtill kommer den förra året genomförda lagstiftningen om förlustutjämning.

Det bör också erinras om att frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet

för lagstiftningen om ackumulerad inkomst är föremål för

utredning.

Av avgörande betydelse för bedömandet av behovet av en lagstiftning om

progressionsutjämning är emellertid att hela frågan om progressionen kan

komma i ett helt annat läge beroende på resultatet av de överväganden, som

sker inom allmänna skatteberedningen. Det har nämligen förutsatts att beredningen

skall överväga bl. a. om det är rationellt att ha en starkt progressiv

inkomstbeskattning för enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och

jordbrukare samt uppta frågan om progressiviteten i skattesystemet i dess

helhet och inom dess olika delar i samband med undersökning av möjligheterna

till införande av en definitiv källskatt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte heller lämpligt att den

i motionerna I: 472 och II: 545 begärda utredningen av frågan om utjämning

av progressionens verkningar nu kommer till stånd.

I motionerna I: 34 och II: 46 har yrkats att en ny utredning tillsättes snarast

möjligt i syfte att pröva möjligheterna till en fullständig resultatutjämning

och att härvid i första hand frågan om resultatutjämning genom kontometoden

prövas och att förslag i detta syfte därefter skyndsamt förelägges

riksdagen. Ett liknande yrkande framlägges i motionerna I: 71 och 11:90.

Även denna fråga, som prövades ingående av 1957 års skatteutredning, varvid

utredningen fann att man, i vart fall för närvarande, inte borde införa

regler om resultatutjämning enligt kontometoden, torde komma att ägnas

uppmärksamhet av allmänna skatteberedningen. Med hänsyn härtill bör

inte en särskild utredning av frågan nu komma till stånd. Utskottet avstyrker

således de angivna motionsyrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:34 av herr Ebbe Ohlsson

m. fl. och II: 46 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:71 av herr Bengtson

m. fl. och II: 90 av herr Hedlund m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 76 av herrar Kronstrand

och Stefanson samt 11:89 av herr Stenberg m.fl., ävensom

4) de likalydande motionerna I: 472 av herr Kaijser samt

II: 545 av fru Kristensson och herr Björkman

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN EBICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,

Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson^,

Yngve Nilsson och Gösta Jacobsson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Forsberg*, Stenberg

och Kristenson i Göteborg.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson,

Kollberg, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Stenberg,

vilka dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Enligt beslut av 1960 års riksdag öppnades möjligheter till öppen förlustutjämning

vid taxering för inkomst. Härigenom togs ett viktigt steg

på vägen mot ett mera fullständigt undanröjande av de svårigheter som

principen om beskattningsårets slutenhet i vissa fall vållar och som riksdagen

vid upprepade tillfällen påtalat. Den medgivna rätten till förlustavdrag

innebär emellertid endast en partiell lösning av de skatteproblem som

sammanhänger med större inkomstvariationer mellan olika år för en enskild

skattskyldig. För fysiska personer, vilka i fråga om statsskatten är

progressivt beskattade, uppnås en tillfredsställande principiell lösning av

dessa problem först om möjligheter öppnas för en resultatutjämning mellan

olika inkomstår, som icke begränsas till enbart kvittning av förlust utan

som kan medge ett jämnare skatteuttag vid en påtagligt ojämn inkomstutveckling

och därmed anpassa inkomstbeskattningen till den faktiska inkomst

som förelegat under en flerårsperiod. Sådana större variationer i inkomsterna

mellan olika år förekommer hos olika grupper av skattskyldiga,

såväl rörelseidkare och jordbrukare som löntagare. Förefintliga möjligheter

till öppen utjämning avser antingen vissa inkomstslag, såsom i fråga om

skogskontoreglerna, eller vissa speciella inkomstsituationer, såsom i fråga

om de särskilda bestämmelserna för s. k. ackumulerad inkomst. Generella

regler för öppen resultatutjämning saknas.

1957 års skatteutredning, vars betänkande låg till grund för fjolårets

beslut om förlustutjämning, framlade också förslag till öppen resultatutjämning

genom rätt till utjämning av statlig inkomstskatt i vissa fall (s.k.

progressionsutjämning). Kungl. Maj:t upptog emellertid icke förslaget i

denna del i fjolårspropositionen.

I de förevarande motionerna föreslås att riksdagen måtte antaga utred
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 dr 1961

21

ningsförslaget beträffande progressionsutjämningen med vissa smärre jämkningar.

Vidare yrkas vissa kompletteringar till fjolårets riksdagsbeslut angående

rätten till förlustutjämning.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att det måste anses

synnerligen angeläget att tillskapa generella regler för öppen resultatutjämning

vid beskattningen. Det är enligt utskottets uppfattning en allvarlig

brist att allmänna regler saknas härför. Utskottet anser att 1957 års skatteutrednings

förslag med vissa smärre jämkningar kan läggas till grund för

beslut. 1 enlighet med motionärernas yrkande tillstyrker utskottet att författningsbestämmelser

nu intages om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt

i vissa fall. Gränsen för inkomstvariationen synes såsom motionärerna

föreslagit kunna fastställas till 10 000 kronor. Vidare bör rätt till utjämning

föreligga vid fallande inkomst. Utskottet förutsätter att den nu

fastställda gränsen för inkomstvariationen blir föremål för omprövning

efter viss tids erfarenhet. Utskottet tillstyrker även den av motionärerna

föreslagna jämkningen av utredningsförslaget att som villkor för rätt till

progressionsutjämning skall gälla, att deklarationsskyldighet skall ha förelegat

antingen under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående

beskattningsåren.

Vad så beträffar de i fjol beslutade reglerna om rätt till förlustutjämning

delar utskottet uppfattningen att vissa justeringar synes motiverade.

Nu gäller att deklarationsskyldighet skall ha förelegat för det beskattningsår

förlusten uppkommit. Utskottet anser denna bestämmelse altiför rigorös

och ägnad att medföra orättvisa. Utskottet föreslår en jämkning av reglerna

av den innebörden att deklarationsskyldighet skall ha förelegat antingen

förluståret eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Vidare biträder utskottet det framförda motionsyrkandet att bestämmelserna

om förlustavdrag vid överlåtelse bör kompletteras så att rätt till

förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktier på grund av

arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier

i företaget. De nu gällande bestämmelserna innebär, att därest änka eller

barn efter hälftendelägare anser sig sakna möjligheter att behålla aktierna

och därför överlåter dem till den andre hälftendelägaren, denne delägare

helt förlorar rätten till avdrag för förlust som uppkommit innan han övertog

de efterlevandes aktier. Bestämmelsen kan således såsom den nu är utformad

leda till uppenbart obilliga resultat.

I motionerna har vidare yrkande framställts om utredning rörande möjligheterna

till resultatutjämning genom den s. k. kontometoden. Utskottet

delar uppfattningen att denna metod erbjuder en möjlighet till en mera

allmän lösning av resultatutjämningsproblemet som bör undersökas ytterligare.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj .t

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 dr 1961

anhåller om utredning rörande allmän öppen resultatutjämning genom rätt

till skattefri avsättning å särskilda konton i principiell överensstämmelse

med reglerna för skogskontona.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna 1—3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de inbördes likalydande motionerna

1:34 och 11:46, 1:71 och 11:90 samt 1:76 och 11:89

måtte

1) antaga det vid motionerna 1: 34 och II: 46 fogade förslaget

till förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen

den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst;

2) antaga det vid sistnämnda motioner fogade förslaget

till förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig

inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning

med den ändringen att 2 § i förslaget erhåller

följande lydelse

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor övereller

understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående

beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten

verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt förordningen

om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp, att

den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret

och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt,

som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera

av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt,

som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för

slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

att skyndsam utredning företas om möjligheterna till

en fullständig resultatutjämning samt att härvid i första

hand frågan om resultatutjämning genom kontometoden

prövas och att förslag i detta syfte skyndsamt förelägges

riksdagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.