Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående automobilskatten för lastbil.

1961-05-04 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående automobilskatten för lastbil.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående automobilskatten för lastbil.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 483 av herrar Ringaby och Sveningsson samt II: 562 av herr

Hedin har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning i syfte att åstadkomma en modernisering av vägtrafikförordningens

bestämmelser angående bils tjänstevikt samt att förslag framlägges

till de ändringar i beskattningsreglerna för lastbil som kan föranledas

därav».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 483.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall

skatt årligen erläggas för här i riket registrerade bilar. Jämlikt 5 § skall för

lastbilar erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad

med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med

37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900

kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten

överstiger 3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg

och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten,

och om tjänstevikten överstiger 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 3 337

kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående

del av tjänstevikten.

Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt

sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande

verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren

av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt

och maximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det

inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen

ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos

besiktningsman för registreringsbesiktning.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr IS

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961

I de likalydande motionerna I: 293 och II: 363 vid 1959 års riksdag yrkades

bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att sådana

ändringar skulle vidtagas i förordningen om autonrobilskatt, att skatten för

fordon, som är utrustat med mer än ett karosseri eller med tillfällig lastanordning,

skulle bestämmas med hänsyn till den tid under vilken de olika

karosserierna respektive lastningsanordningarna kommit till användning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 13 anförde bevillningsutskottet

bl. a. följande.

I viss mån kan fordonsskattens anknytning till tjänstevikten vara ägnad

att försvåra en önskvärd rationalisering av lastbilstransporterna i berörda

hänseende. De av motionärerna framförda synpunkterna är därför värda beaktande.

Frågan synes dock inte kunna erhålla en godtagbar lösning efter

de i motionerna uppdragna riktlinjerna. Enligt vad utskottet inhämtat har

1953 års trafikutredning frågan om beskattning efter tjänstevikt under övervägande.

Utredningen väntas komma att framlägga förslag till ändrade regler

rörande beskattning av motorfordonstrafiken under loppet av nästa år. Innan

ställning tas till det i motionerna aktualiserade spörsmålet, synes det lämpligt

att tills vidare avvakta resultatet av utredningens arbete. Utskottet anser

sig således inte böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Vid 1960 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna 1: 419 och II: 500

riksdagsskrivelse med begäran att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder i

syfte att fordonsbeskattningen av lastbilar skulle grundas på totalvikten i

stället för tjänstevikten. I sitt betänkande nr 54 anförde bevillningsutskottet,

att det inte var osannolikt att 1953 års trafikutrednings ståndpunktstaganden

kunde leda till nya metoder för skatteberäkningen och till en ändrad

fördelning av skattebördan mellan olika fordonstyper. Först sedan utredningens

arbete slutförts, funnes det därför tillräckligt material för att kunna

bedöma den i motionerna aktualiserade frågan. Med hänsyn härtill

ansåg utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t

i ämnet och avstyrkte bifall till motionerna. Betänkandet godkändes av

riksdagen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Såväl de tekniska som de driftsekonomiska sidorna inom transporttekniken

och varuhanteringen har på de senaste 40 åren genomgått högst

väsentliga förändringar, vilka fordrar en ny utformning av bestämmelserna

i vägtrafikförordningen om bils tjänstevikt. Vid åkeriföretag och industriens

biltransportavdelningar är förhållandena i regel sådana att företaget

eventuellt kan äga en eller ett fåtal monteringsbara tankar, som används

alternativt till ett stort antal fordon, varför det synes vara oriktigt att

fordon, som till endast ringa del är samhöriga medenpåmonteringsbartank,

skall beskattas för denna. Monteringsbara tankar och övrig extra utrustning

såsom höga sidolämmar (s.k. djurburar) används ej heller stadigvarande

utan endast för enstaka transporter eller kortare tidsperiod.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961

3

Gränserna mellan vad som är att anse som emballage för en varas transportekonomiska

hantering och vad som är att hänföra till fast anordning å

fordon och som därmed bör inräknas i fordons tjänstevikt är med hänsyn

till den utveckling som godshantering har fått, t.ex. s. k. pall- och containershantering,

svåra att draga, speciellt som vägtrafikförordningen inte

ger några klara riktlinjer beträffande dess tolkning. Inom nuvarande beskattningssystem

torde sådana klara definitioner böra skapas att monterings-

och demonteringsbara utrustningar ovanpå bilflak inklusive sidolämmar

icke anses såsom del av bils tjänstevikt.

För att underlätta på- och avlastningsarbetet å fordon används numera

i mycket stor utsträckning såväl vid lokal distribution som i t.ex. skogsbruket

lyftkranar, monterade på bilar. Utan tvekan har dessa kranars användning

betytt mycket för transportrationaliseringen och minskningen av det

manuella arbetets påfrestningar. Under nuvarande förhållanden räknas

dock även sådan kranutrustning in i bils tjänstevikt. Beskattningen av

denna kranutrustning slår mycket olika med hänsyn till den progressiva

beskattningen av lastbilar. Det synes därför vara skäligt att lastkran undantas

från tjänstevikt eller att i varje fall bils tjänstevikt beskattas efter

fordonets vikt och kranen med ett speciellt tillägg utöver den ordinarie

tjänsteviktskatten. Det torde också vara möjligt att beskatta lastbilar —

såsom förekommer för släpfordon — efter totalvikt. Härvid skulle alla

diskussioner bortfalla beträffande fordonets utrustning. Enligt motionärernas

mening bör de nuvarande beskattningsreglerna för lastbilar överses

och ges en utformning som överensstämmer med de praktiska förhållandena.

Utskottet

Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt

med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter

tjänstevikten stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen

sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt

skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, till

fordonet hörande verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren av fordonet.

Om sådana förändringar vidtages å registrerat fordon, att det inte

längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg, är ägaren skyldig att låta fordonet undergå ny besiktning

för fastställande av bl. a. tjänstevikten.

I de förevarandc motionerna har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961

till Kungl. Maj :t begära utredning i syfte att åstadkomma en modernisering

av vägtrafikförordningens bestämmelser angående bils tjänstevikt samt att

förslag framlägges till därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna

för lastbil. Som motivering för yrkandet har anförts att lastbilar numera i

stor utsträckning är försedda med kranar och särskild utrustning, som endast

tillfälligt användes för speciella transporter men som inräknas i fordonets

tjänstevikt. Därigenom har skattebelastningen på dessa bilar ökat.

Den grundläggande principen för automobilbeskattningen är, att ägare

av motorfordon skall gälda den kostnad för vägtrafikväsendet, som fordonet

förorsakar. Dels har genom fordonsskatten själva innehavet av motorfordon

beskattats, därvid viss del av skatten ansetts utgöra de olika fordonskategoriernas

bidrag till kostnaderna för vägbyggnadsverksamheten och dels

har genom fordons- och drivmedelsskatterna eftersträvats en beskattning

i förhållande till den vägförstöring, som de olika fordonen antas åstadkomma.

1954 års riksdagsbeslut rörande automobilbeskattningen innebar en

ökad skattebelastning för den tyngre trafiken, som ansågs motiverad med

hänsyn till denna trafiks större krav på vägväsendet och kraftigare förslitning.

Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna om beräkning av

skatt efter tjänstevikt under vissa omständigheter kan föranleda en annan

skattebelastning än som i och för sig är motiverad med hänsyn till angivna

principer rörande fördelningen av motorfordonstrafikens kostnadsansvar

på olika motorfordon. Såsom fordonsskatten för närvarande är konstruerad

är det emellertid svårt att på ett tillfredsställande sätt avväga beskattningen

av på visst sätt utrustade fordon efter den omfattning vari utrustningen

kommit till användning.

Som av den tidigare redogörelsen framgår har vid de senaste årens riksdagar

motionsvis framförts yrkanden om ändringar i beskattningsreglerna

för lastbil. Motionsyrkandena har emellertid med hänsyn till att frågan om

motorfordonstrafikens beskattning är under övervägande inom 1953 års trafikutredning

inte föranlett någon riksdagens åtgärd. Enligt vad utskottet

inhämtat beräknas utredningen framlägga ett principbetänkande rörande

riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken före utgången av maj månad

innevarande år. Innan ställning tas till de i motionerna behandlade spörsmålen,

synes det lämpligt att avvakta de resultat utredningens förslag kan

föranleda. Med hänsyn härtill anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen

att nu tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet och avstyrker således

bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 483 av herrar Ringaby

och Sveningsson samt II: 562 av herr Hedin angående auto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961 5

mobilskatten för lastbil icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson*, Spetz, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Tage Johansson,

Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Wiklund

i öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin,

Kristenson i Göteborg, Nilsson i Tvärålund och fru Nettelbrandt*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.