Betänkande i anledning av väckta motioner angående automobilskatten för lastbil.
1961-05-04 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående automobilskatten för lastbil.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961
1
Nr 18
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående automobilskatten för lastbil.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 483 av herrar Ringaby och Sveningsson samt II: 562 av herr
Hedin har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning i syfte att åstadkomma en modernisering av vägtrafikförordningens
bestämmelser angående bils tjänstevikt samt att förslag framlägges
till de ändringar i beskattningsreglerna för lastbil som kan föranledas
därav».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 483.
Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall
skatt årligen erläggas för här i riket registrerade bilar. Jämlikt 5 § skall för
lastbilar erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad
med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med
37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900
kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten
överstiger 3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg
och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten,
och om tjänstevikten överstiger 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 3 337
kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående
del av tjänstevikten.
Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt
sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande
verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren
av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt
och maximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det
inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen
ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos
besiktningsman för registreringsbesiktning.
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr IS
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961
I de likalydande motionerna I: 293 och II: 363 vid 1959 års riksdag yrkades
bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att sådana
ändringar skulle vidtagas i förordningen om autonrobilskatt, att skatten för
fordon, som är utrustat med mer än ett karosseri eller med tillfällig lastanordning,
skulle bestämmas med hänsyn till den tid under vilken de olika
karosserierna respektive lastningsanordningarna kommit till användning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 13 anförde bevillningsutskottet
bl. a. följande.
I viss mån kan fordonsskattens anknytning till tjänstevikten vara ägnad
att försvåra en önskvärd rationalisering av lastbilstransporterna i berörda
hänseende. De av motionärerna framförda synpunkterna är därför värda beaktande.
Frågan synes dock inte kunna erhålla en godtagbar lösning efter
de i motionerna uppdragna riktlinjerna. Enligt vad utskottet inhämtat har
1953 års trafikutredning frågan om beskattning efter tjänstevikt under övervägande.
Utredningen väntas komma att framlägga förslag till ändrade regler
rörande beskattning av motorfordonstrafiken under loppet av nästa år. Innan
ställning tas till det i motionerna aktualiserade spörsmålet, synes det lämpligt
att tills vidare avvakta resultatet av utredningens arbete. Utskottet anser
sig således inte böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.
Vid 1960 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna 1: 419 och II: 500
riksdagsskrivelse med begäran att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder i
syfte att fordonsbeskattningen av lastbilar skulle grundas på totalvikten i
stället för tjänstevikten. I sitt betänkande nr 54 anförde bevillningsutskottet,
att det inte var osannolikt att 1953 års trafikutrednings ståndpunktstaganden
kunde leda till nya metoder för skatteberäkningen och till en ändrad
fördelning av skattebördan mellan olika fordonstyper. Först sedan utredningens
arbete slutförts, funnes det därför tillräckligt material för att kunna
bedöma den i motionerna aktualiserade frågan. Med hänsyn härtill
ansåg utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t
i ämnet och avstyrkte bifall till motionerna. Betänkandet godkändes av
riksdagen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Såväl de tekniska som de driftsekonomiska sidorna inom transporttekniken
och varuhanteringen har på de senaste 40 åren genomgått högst
väsentliga förändringar, vilka fordrar en ny utformning av bestämmelserna
i vägtrafikförordningen om bils tjänstevikt. Vid åkeriföretag och industriens
biltransportavdelningar är förhållandena i regel sådana att företaget
eventuellt kan äga en eller ett fåtal monteringsbara tankar, som används
alternativt till ett stort antal fordon, varför det synes vara oriktigt att
fordon, som till endast ringa del är samhöriga medenpåmonteringsbartank,
skall beskattas för denna. Monteringsbara tankar och övrig extra utrustning
såsom höga sidolämmar (s.k. djurburar) används ej heller stadigvarande
utan endast för enstaka transporter eller kortare tidsperiod.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961
3
Gränserna mellan vad som är att anse som emballage för en varas transportekonomiska
hantering och vad som är att hänföra till fast anordning å
fordon och som därmed bör inräknas i fordons tjänstevikt är med hänsyn
till den utveckling som godshantering har fått, t.ex. s. k. pall- och containershantering,
svåra att draga, speciellt som vägtrafikförordningen inte
ger några klara riktlinjer beträffande dess tolkning. Inom nuvarande beskattningssystem
torde sådana klara definitioner böra skapas att monterings-
och demonteringsbara utrustningar ovanpå bilflak inklusive sidolämmar
icke anses såsom del av bils tjänstevikt.
För att underlätta på- och avlastningsarbetet å fordon används numera
i mycket stor utsträckning såväl vid lokal distribution som i t.ex. skogsbruket
lyftkranar, monterade på bilar. Utan tvekan har dessa kranars användning
betytt mycket för transportrationaliseringen och minskningen av det
manuella arbetets påfrestningar. Under nuvarande förhållanden räknas
dock även sådan kranutrustning in i bils tjänstevikt. Beskattningen av
denna kranutrustning slår mycket olika med hänsyn till den progressiva
beskattningen av lastbilar. Det synes därför vara skäligt att lastkran undantas
från tjänstevikt eller att i varje fall bils tjänstevikt beskattas efter
fordonets vikt och kranen med ett speciellt tillägg utöver den ordinarie
tjänsteviktskatten. Det torde också vara möjligt att beskatta lastbilar —
såsom förekommer för släpfordon — efter totalvikt. Härvid skulle alla
diskussioner bortfalla beträffande fordonets utrustning. Enligt motionärernas
mening bör de nuvarande beskattningsreglerna för lastbilar överses
och ges en utformning som överensstämmer med de praktiska förhållandena.
Utskottet
Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt
med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter
tjänstevikten stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen
sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, till
fordonet hörande verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren av fordonet.
Om sådana förändringar vidtages å registrerat fordon, att det inte
längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg, är ägaren skyldig att låta fordonet undergå ny besiktning
för fastställande av bl. a. tjänstevikten.
I de förevarandc motionerna har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961
till Kungl. Maj :t begära utredning i syfte att åstadkomma en modernisering
av vägtrafikförordningens bestämmelser angående bils tjänstevikt samt att
förslag framlägges till därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna
för lastbil. Som motivering för yrkandet har anförts att lastbilar numera i
stor utsträckning är försedda med kranar och särskild utrustning, som endast
tillfälligt användes för speciella transporter men som inräknas i fordonets
tjänstevikt. Därigenom har skattebelastningen på dessa bilar ökat.
Den grundläggande principen för automobilbeskattningen är, att ägare
av motorfordon skall gälda den kostnad för vägtrafikväsendet, som fordonet
förorsakar. Dels har genom fordonsskatten själva innehavet av motorfordon
beskattats, därvid viss del av skatten ansetts utgöra de olika fordonskategoriernas
bidrag till kostnaderna för vägbyggnadsverksamheten och dels
har genom fordons- och drivmedelsskatterna eftersträvats en beskattning
i förhållande till den vägförstöring, som de olika fordonen antas åstadkomma.
1954 års riksdagsbeslut rörande automobilbeskattningen innebar en
ökad skattebelastning för den tyngre trafiken, som ansågs motiverad med
hänsyn till denna trafiks större krav på vägväsendet och kraftigare förslitning.
Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna om beräkning av
skatt efter tjänstevikt under vissa omständigheter kan föranleda en annan
skattebelastning än som i och för sig är motiverad med hänsyn till angivna
principer rörande fördelningen av motorfordonstrafikens kostnadsansvar
på olika motorfordon. Såsom fordonsskatten för närvarande är konstruerad
är det emellertid svårt att på ett tillfredsställande sätt avväga beskattningen
av på visst sätt utrustade fordon efter den omfattning vari utrustningen
kommit till användning.
Som av den tidigare redogörelsen framgår har vid de senaste årens riksdagar
motionsvis framförts yrkanden om ändringar i beskattningsreglerna
för lastbil. Motionsyrkandena har emellertid med hänsyn till att frågan om
motorfordonstrafikens beskattning är under övervägande inom 1953 års trafikutredning
inte föranlett någon riksdagens åtgärd. Enligt vad utskottet
inhämtat beräknas utredningen framlägga ett principbetänkande rörande
riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken före utgången av maj månad
innevarande år. Innan ställning tas till de i motionerna behandlade spörsmålen,
synes det lämpligt att avvakta de resultat utredningens förslag kan
föranleda. Med hänsyn härtill anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen
att nu tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet och avstyrker således
bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 483 av herrar Ringaby
och Sveningsson samt II: 562 av herr Hedin angående auto
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1961 5
mobilskatten för lastbil icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Tage Johansson,
Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Wiklund
i öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin,
Kristenson i Göteborg, Nilsson i Tvärålund och fru Nettelbrandt*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.