Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad avdragsrätt för vetenskaplig forskning vid beskattning av rörelseinkomst.
1961-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:19, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad avdragsrätt för vetenskaplig forskning vid beskattning av rörelseinkomst.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1961
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vidgad avdragsrätt för vetenskaplig forskning vid beskattning
av rörelseinkomst.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:147 av herr Nils Theodor Larsson och 11:171 av herr Grebäck
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning
beträffande en utvidgad rätt till avdrag för kostnader i samband med
vetenskaplig forskning vid beskattning av rörelse i enlighet med vad i motionerna
anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:147.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Den vetenskapliga forskningen intar en allt betydelsefullare position i
samhället. Inte minst näringslivets utveckling är intimt beroende av den vetenskapliga
forskningens resultat. Kontakten mellan näringsliv och vetenskap
är ett fruktbärande inslag i det moderna samhället, som därför på alla
sätt bör uppmuntras.
Från inkomst av rörelse torde avdrag medges dels för personalkostnader
och dels för övriga omkostnader vid vetenskaplig verksamhet. Vanligen torde
därvid avdrag medges för vetenskapligt utvecklingsarbete av inom rörelse
framställd produkt eller tjänst, oavsett om den vetenskapliga verksamheten
skett i egen regi eller givits som uppdrag till utanför rörelsen stående person
eller institution.
Med näringslivets snabba utveckling har emellertid gränsen mellan målforskning
och grundforskning från företagens sida blivit alltmer flytande.
Ur samhällets synpunkt torde någon principiell skillnad i den skattemässiga
behandlingen mellan olika typer av vetenskaplig forskning ej böra göras,
utan alla kostnader till vetenskaplig forskning, som kan betraktas som allmännyttig,
borde vara avdragsgilla vid beskattning av rörelse. Detta skulle
stimulera kontakten och samarbetet mellan den vetenskapliga forskningen
och näringslivet och säkerligen även innebära att resurser skulle komma att
ställas till skilda vetenskapliga institutioners förfogande i betydligt större
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 19
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 dr 1961
omtattning än som nu är fallet. Förmodligen skulle detta även innebära ett
bättre utnyttjande av de vetenskapliga institutionerna och en rationellare
arbetsfördelning mellan olika på detta område verksamma parter.
Det i motionerna väckta spörsmålet äger nära samband med frågan om
avdrag vid beskattningen för bidrag till vetenskaplig forskning, vilken fråga
år 1959 var föremål för behandling i riksdagen. I väckt motion yrkades då
sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade möjligheter infördes till
avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig verksamhet. Avdrag
borde enligt motionärens mening medges för bidrag till vetenskaplig verksamhet,
försåvitt verksamheten icke uppenbarligen saknar betydelse för förvärvande
och bibehållande av den skattskyldiges intäkter. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet, att det förelåg skäl
för en omprövning av frågan om avdragsrätt för bidrag till forskningsverksamhet.
Utskottet var dock inte berett att tillstyrka motionsyrkandet om omedelbar
lagstiftning medförande en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären
åsyftade. Emellertid ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär
att den borde göras till föremål för närmare utredning. Därvid borde bl. a.
övervägas om och i så fall under vilka förutsättningar avdrag borde ges för
bidrag till grundforskning. Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen
borde göras mellan bidrag av engångskaraktär och löpande bidrag till verksamheten.
Även andra problem, som kunde uppkomma under utredningens
gång, borde förutsättningslöst utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning i ämnet.
Den av riksdagen begärda utredningen har ännu icke kommit till stånd.
Utskottet
I gällande skattelagstiftning saknas speciella regler om hur kostnader för
vetenskaplig forskning inom ett företag skall behandlas i skattehänseende.
Ej heller finns några föreskrifter om och i vad mån bidrag till vetenskaplig
forskning är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Frågan om avdrag skall
medges vid inkomsttaxeringen för dylika kostnader blir därför att bedöma
enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att hänföra
till driftkostnad. I enlighet härmed åtnjutes i praxis avdrag för bidrag till
vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan anses såsom
en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande. Hittills har
praxis varit tämligen restriktiv och i huvudsak har avdrag medgivits endast
om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k. målforskning eller
eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv.
En förutsättning för avdi-agsrätten synes vara, att mottagaren driver
verksamhet av sådan art, att kostnaderna för verksamheten skulle vara
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 är 1961
3
avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne själv utövat verksamheten.
Mottagarens verksamhet får således icke vara av alltför allmän natur.
I de förevarande motionerna föreslås att utredning vidtas i syfte att få
sådana regler till stånd att avdrag vid beskattning av inkomst av rörelse
kan medges för kostnader avseende vetenskaplig forskning över huvud, som
bedrives inom ett företag. Av motionernas motivering framgår att motionärerna
anser att avdragsrätt jämväl bör föreligga för bidrag till institutioner
och andra som bedriver vetenskaplig forskning.
Såvitt gäller frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning får
utskottet erinra om att 1959 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit
om utredning i ämnet. Därvid borde bl. a. övervägas om och i så fall under
vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag till s. k. grundforskning.
I den mån motionsyrkandet avser avdrag för dylika bidrag är det således
redan tillgodosett. Vad angår spörsmålet om avdrag för kostnader för
forskningsverksamhet i den skattskyldiges egen regi, torde kunna förutsättas
att även denna fråga kommer att ägnas uppmärksamhet då den av riksdagen
begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd. Någon anledning
att riksdagen begär en särskild utredning av denna fråga synes inte
föreligga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 147 av herr Nils Theodor
Larsson och II: 171 av herr Grebäck om vidgad avdragsrätt
för vetenskaplig forskning vid beskattning av rörelse måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Ilagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Sundin, Hellebladh
och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Asp, Darlin, Kristenson i Göteborg,
Rydén och Fälldin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.