Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående normerna för skatteavdrag för avskrivning d byggnader inom jordbruket.

1961-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:22, Betänkande i anledning av väckta motioner angående normerna för skatteavdrag för avskrivning d byggnader inom jordbruket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1961

1

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående normerna för skatteavdrag för avskrivning d

byggnader inom jordbruket.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:471 av herrar Jonasson och Ernst Olsson samt 11:542 av herrar

Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om särskild utredning

för åstadkommande av förändringar av de normer, vilka för närvarande

tillämpas i fråga om avdrag för avskrivning av byggnadsvärde i jordbrukarnas

självdeklarationer, och att sådana åtgärder som i motionerna förordats

företages, så att ändring kan åstadkommas före och oberoende av

slutförandet av pågående skatteutredningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:542.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket eller dess

binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961

bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelanden nr 4

år 1954 och nr 5 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär

i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag en igt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upplagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

säl skilda förmåner. Någon plan för beräkning av värdeminskningsavdraget

erfordras icke i detta fall.

Värdet kan vidare bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid man

utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till detta

värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter

den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet hänlör

sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden enligt

plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot icke

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Riksskattenämnden har uttalat att om jordbrukaren kan visa anskaffningskostnaden

för viss eller vissa byggnader, som uppförts före den tidpunkt,

till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet hänför

sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt

beräknade värdet, bör jordbrukaren äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning i jordbrukets driftbyggnader

med 1 1/2 procent av byggnadens värde.

Frågan om ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning

å byggnader i förvärvskällan jordbruksfastighet har vid flera tillfällen tidi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1961

3

gare varit föremål för behandling i riksdagen. Därvid har från riksdagens

sida uttalats önskemål om att frågan blir föremål för utredning.

Den begärda utredningen skall verkställas av den särskilda sektion inom

skattelagssakkunniga, som den 14 mars 19o8 tillkallats med uppdrag att utreda

vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvävskällan jordbruksfastighet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Avdraget för avskrivning av byggnader får enligt motionärernas mening

anses vara ytterst godtyckligt. Avdraget gäller nämligen både bostäder och

ekonomibyggnader, men dess storlek anknytes till fastighetens taxerade

jordbruksvärde. Ett schablonmässigt förfarande kan givetvis försvaras med

hänsyn till att detta är enkelt. Avdragets storlek överensstämmer inte med

nuvarande faktiska förhållanden i fråga om jordbruksbyggnadernas varaktighet.

Om man utgår ifrån att en fastighets taxerade jordbruksvärde

ungefär motsvarar återanskaffningsvärdet för samtliga byggnader på gården,

skulle det avdrag som nu beviljas för avskrivning på byggnader motsvara

en hållbarhet hos byggnaderna av i genomsnitt omkring 100 år. I verkligheten

kommer emellertid det beviljade avdraget att motsvara en betydligt

längre varaktighet än 100 år. Detta beror på att byggnaderna på en jordbruksfastighet

i regel har ett betydligt högre återanskaffningsvärde än fastighetens

taxerade jordbruksvärde. Inom jordbruket pågår en stark förskjutning

mot enklare byggnadsanläggningar med kort varaktighet. Som

exempel erinras om den allt oftare förekommande s. k. lösdriften inom

mjölk- och köttproduktion, enklare stallar för svin- och fårproduktion, provisoriska

förvaringsutrymmen för redskap etc. Här åsyftade enklare byggnader

uppföres ofta för en beräknad varaktighet av 10—15 år och i många

fall ännu kortare tid.

Den ålderdomliga och godtyckliga schablonen för de avdrag som beviljas

jordbrukarna vid taxering stämmer dåligt överens med de nya investeringsformerna.

Medan avdragsprocenten motsvarar en varaktighet av 100—150

år, investerar jordbrukarna numera i realiteten ofta i byggnader, där avskrivningen

borde utgöra tio procent eller ännu mera. Det är uppenbart, att

härigenom i många fall uppstår påtagliga orättvisor. Normerna för skatteavdragen

överensstämmer ej med den nuvarande tekniken. Detta måste

även verka återhållande på den anpassning inom jordbruket till ny teknik

och nya målsättningar för jordbrukarnas investeringar, som livligt rekommenderas

från olika håll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkande, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om utredning av frågan om avdrag för

värdeminskning å byggnader i jordbruk i syfte bl. a. att få till stånd en

snabbare avskrivning.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår medges vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet avdrag för värdeminskning av driftbyggnader.

Värdeminskningen skall i första hand beräknas på anskaffningskostnaden.

I den mån anskaffningskostnaden inte kan visas, må avskrivningsunderlaget

i stället beräknas enligt vissa hjälpmetoder. Den viktigaste

av dessa metoder anknyter till taxeringsvärdet sålunda, att avskrivningsunderlaget

beräknas till två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärdet minskat

med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån detta överstiger 25 000

kronor. Det sålunda erhållna schablonvärdet kan under vissa förutsättningar

ökas med senare nedlagda anskaffningskostnader. På det härefter framkomna

värdet å byggnaderna medges avdrag för värdeminskning med i allmänhet

1,5 procent.

Frågan om ändrade regler rörande avdrag för värdeminskning å byggnader

i jordbruk har länge varit aktuell och önskemål om en översyn av bestämmelserna

har framförts i skilda sammanhang. Den särskilda sektion

inom skattelagssakkunniga, som har till uppgift att utreda vissa med jordbrukets

inkomstbeskattning sammanhängande spörsmål har nu — efter

att ha slutfört andra utredningsuppdrag — upptagit till prövning frågan om

beräkning av värdeminskningsavdrag för driftbyggnad å jordbruksfastighet.

I samband därmed torde de sakkunniga också komma att behandla sådana

frågor, som berörts i motionerna. Yrkandet i de förevarande motionerna får

således anses redan vara tillgodosett.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 471 av herrar Jonasson

och Ernst Olsson samt II: 542 av herrar Gustavsson i Alvesta

och Eriksson i Bäckmora angående normerna för skatteavdrag

för avskrivning å byggnader inom jordbruket icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961 5

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,

Yngve Nilsson och Wärnberg; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Engkvist, Magnusson i Borås, Stenberg, Kristenson i Göteborg

och Fälldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.