Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.

1961-03-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2,1 år 1961

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om undantagande från beskattning av vinst, som beror på

penningvärdets fall, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 10 av herr Eric Peterson och II: 15 av

herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn och förslag om reformering av reglerna

för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem i syfte

att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden»;

2) de likalydande motionerna I: 78 av herr Sundin och II: 93 av herr

Fålldin, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande undantag från realisationsvinstbeskattning

vid försäljning av egnahem i enlighet med vad i

motionerna anförts»; samt

3) de likalydande motionerna 1:482 av herr Ringaby in. fl. och 11:537

av herr Björkman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående sådan ändring i skatteförfattningarna,

att vinst som enbart beror av penningvärdets fall i möjligaste

mån kan undantas från beskattning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 78, I: 482 och II: 15.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)

under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig

avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat

fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att

fastigheten varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om

strömfall femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts

mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vins
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

ten efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas

nämligen vid avyttring av fastighet:

om fastigheten innehafts

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande

reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom

tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller

eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses

vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder

därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även

om tvång ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års

riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse

om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband

med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd

förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler

som i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt

fång vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta

fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst

bedömas med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga

fastigheten och från arten av sistnämnda fång.

De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 och 1960 års riksdagar.

Således yrkades i motioner vid 1959 års riksdag skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna

att vinst, som endast har sin grund i penningvärdets fall i möjligaste

mån undantas från beskattning. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr

24 avstyrkte 1959 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade därvid

om vad 1954 års bevillningsutskott anfört vid behandling av liknande,

inotionsledes väckt fråga samt anförde bl. a.

Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter

anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av penningvärdeförsämring

skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men även

vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,

nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas

yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande

mindre än 7 år

7 år men mindre än 8 år

® >> >> ,,

9 » „ „

it

100 % av vinsten

75 % „ ,,

50 % „

25 % „

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 dr 1961

3

finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som används som bostad

för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från orten.

Men saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit vid

spekulationsaffärer, vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex. aktier.

Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst

syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att med hänsyn

till bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar alla

vinstgivande överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet. Det bör

även erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som år 1951

genomfördes för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och full

skattefrihet. I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades

även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst till

sådana fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,

varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs givetvis

inte avyttring under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring

redan enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition

nr 170 till 1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt möjligt

att införa särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle nämligen

bli synnerligen vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka en

objektivt hållbar gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen borde

komma i åtnjutande av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom gav

taxeringsmyndigheterna tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att göra

skattefriheten beroende av om den skattskyldige kan visa, att någon spekulationsavsikt

från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen

inte böra komma i fråga.

Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen

utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande

lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då

problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta

sammanhang observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter

och aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,

varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller

sina reella värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar

och obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.

Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning,

synes å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning

uppkommen förlust.

Såsom framgår av det ovan sagda bar tidigare inte kunnat anvisas

någon framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande

problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar

nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget

om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte

ansluta sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell

lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna eu

godtagbar norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning

under alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att

från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett

Iiihang till riksdagens protokoll 1901 ■ 7 siunl. Nr 2.‘i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

stabilt penningvärde. I detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes

nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag att utreda spörsmål

sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi m. m. I uppdraget

ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde

i ett samhälle med full sysselsättning.

Samma yrkanden, som väckts i de nu förevarande motionerna, framställdes

vid 1960 års riksdag. I betänkande nr 43 tillstyrkte därvid bevillningsutskottet

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande

möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undanta vinst vid

egnahemsförsäljning. Yrkandet om utredning syftande till att frita från

beskattning all vinst, som enbart beror på penningvärdets fall, avstyrktes

däremot av utskottet. Därvid erinrade utskottet om att den nuvarande utformningen

av realisationsvinstbeskattningen efter hand visat sig medföra

beskattningsresultat som framstått såsom stötande eller ur andra synpunkter

olämpliga. Som uttryck härför fick anses den uppmjukning av gränsen

mellan full skatteplikt och full skattefrihet, som vidtogs år 1951, och vidare

det av 1959 års riksdag fattade beslutet att vinst vid sådan avyttring avjordbruksfastighet,

som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering, inte skall betraktas som skattepliktig realisationsvinst.

Vidare anförde utskottet följande.

Enligt utskottets mening leder realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet

ofta till otillfredsställande resultat. Detta sammanhänger

främst med penningvärdeförsämringen. Särskilt framträder det oskäliga i

beskattningen i sådana fall då fastigheten använts såsom bostad för ägaren,

och anledningen till avyttringen är att fastighetsägaren fått anställning

på annan ort, där han för att erhålla bostad för sig och sin familj måst

inköpa eller bygga en likvärdig fastighet eller på annat sätt lösa sitt bostadsproblem.

Såsom motionärerna framhållit motverkar de nuvarande beskattningsreglerna

en av t. ex. arbetsmarknadspolitiska skäl önskvärd omflyttning

av arbetskraft. Då det i allmänhet inte förefinnes något spekulationsmoment

i egnahemsägandet måste vidare realisationsvinstbeskattningen beträffande

nu ifrågavarande fastigheter anses stridande mot det grundläggande

syftet med denna beskattning.

Att lättnader i realisationsvinstbeskattningen av egna hem tillskapas för

de fall då särskilda skäl kan åberopas, finner utskottet stå i god överensstämmelse

med den nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda

lagstiftningen av motsvarande innebörd beträffande jordbruksfastigheter,

och utskottet vill därför tillstyrka att förevarande fråga göres till föremål

för utredning. Enligt utskottets mening torde berörda lagstiftning kunna

tjäna till ledning vid utredningsarbetets bedrivande.

I en vid betänkandet fogad reservation hemställdes att de ifrågavarande

motionerna måtte avstyrkas. Därvid åberopades vad 1959 års bevillningsutskott

anfört i ämnet samt anfördes bl. a. följande.

Beträffande förslagen att egnahemsförsäljning i vissa fall borde undantas

från realisationsvinstbeskattning har motionärerna erinrat om det av 1959

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1061 3

års riksdag fattade beslutet att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av

jordbruksfastighet eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig

realisationsvinst. Med anledning härav vill utskottet påpeka att det i samband

med genomförandet av nyssnämnda lagstiftning från vissa håll ifrågasattes

om inte liknande skatteeftergift vore berättigad i andra fall, därvid

bl. a. vinst vid försäljning av egnahemsfastighet avsågs. I proposition nr 44,

vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 års riksdag, liksom i

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43 framhölls

emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även dylika

fall. Det påpekades att den i propositionen föreslagna skattebefrielsen inte

avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det

avgörande skulle vara anledningen till fastighetsförsäljningen. De förordade

skattelättnaderna kunde enligt bevillningsutskottets mening motiveras från

samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen om

skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller liknande tvångsförsäljning.

Skäl av denna art kan enligt utskottets mening knappast anföras till

förmån för motionärernas förslag att i vissa fall undanta vinst vid egnahemsförsäljning

från beskattning. Utskottet anser således — i likhet med

föregående års bevillningsutskott — att lagstiftningen om lättnader i realisationsvinstbeskattningen

vid försäljning av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte

inte motiverar motsvarande åtgärder i de i motionerna I: 36 och

II: 87 samt motionerna I: 416 och II: 441 avsedda fallen. Då det dessutom - såsom 1959 års bevillningsutskott understrukit — är förenat med utomordentligt

stora svårigheter att tillskapa ur rättvisesynpunkt godtagbara

regler, enligt vilka undantag från realisationsvinstbeskattning skulle medges

vid egnahemsförsäljning, anser utskottet den i motionerna önskade

utredningen inte böra komma till stånd.

Vid behandlingen av 1960 års bevillningsutskotts berörda betänkande

stannade kamrarna i olika beslut i det att första kammaren godkände reservationen

medan andra kammaren biföll vad utskottet hemställt. Första kammaren

hade alltså avslagit yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning rörande möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst

undanta vinst vid egnahemsförsäljning, medan andra kammaren

bifallit detta yrkande. Då dessa olika meningar inte kunde sammanjämkas

och frågan ej heller kunde bli föremål för gemensam omröstning, hade frågan

såvitt avsåg 1960 års riksdag förfallit.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna 1:10 och 11:15 har bl. a. framhållits att,

frågan om utformning av beskattningsreglerna för realisationsvinst vid försäljningen

av egnahem för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden

alltjämt har hög angelägenhctsgrad. Behovet av åtgärder i detta syfte är

lika stort som tidigare. EFTA :s genomförande kommer med all sannolik
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

het att ställa ökade krav på en rörlig arbetsmarknadspolitik. Det bör då

vara naturligt att avlägsna de hinder härför, som skapas genom lagar och

författningar. Realisationsvinstbeskattningen avser i första hand att träffa

spekulationsaffärer. Att denna skatt, som nu hårt drabbar en egnahemsägare

som på grund av arbetslöshet flyttar från sin hemort, t. o. m. kan omintetgöra

en sådan förflyttning måste anses stridande mot realisationsvinstbeskattningens

syfte.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 78 och II: 93 har erinrats om att

reglerna för realisationsvinstbeskattningen försvårar anskaffningen av bostad

för egnahemsägare som till följd av arbete på annan ort måste avyttra

sin fastighet. Vid restriktiv kreditpolitik föreligger dessutom svårigheter att

få ut någon större del av köpeskillingen för den gamla fastigheten i form av

kontanter. Frågan om avveckling av realisationsvinstbeskattningen vid egnahemsförsäljning

bör snarast tas upp till prövning. Därvid bör övervägas om

det som villkor för skattebefrielse bör föreskrivas att vederbörande inom

viss tid skall inköpa annan bostad i det försålda egnahemmets ställe. En

motsvarighet till en sådan regel finns i de s. k. fartygs- och eldsvådefonderna.

Skattebefrielsen bör självfallet gälla även för egnahem som ingår i

jordbruksfastighet, då speciella strukturella problem råder inom jordbruksnäringen

till. följd av den pågående rationaliseringen. Vid utredningen bör

även prövas huruvida köp av nytt egnahem skall räknas som nytt fång från

realisationsvinstbeskattningssynpunkt och om undantag från realisationsvinstskatt

skall kunna medges även i fall då köp av annan bostadsfastighet

inte sker.

Yrkandet i motionerna I: i82 och II: 537 motiveras bl. a. med att frågan

om beskattningens utformning vid en fortgående penningvärdeförsämring

har aktualitet även beträffande andra inkomster än realisationsvinst. Samma

invändningar som i fråga om beräkning av realisationsvinst kan anföras

mot beräkningen av skattepliktig inkomst av andra förvärvskällor, exempelvis

vid upplåtelse av avverkningsrätt, avyttring av virkesförråd och försäljning

av varulager och inventarier. Inom förvärvskällan rörelse, där viss tid,

längre eller kortare, alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av en vara,

är det ett genomgående drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent

fiktiv karaktär beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet

helt likartat med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning,

utom så till vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Nu

berörda fråga torde få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden

som nu håller på att växa fram. Den omställning av produktionen

som härigenom kan bli nödvändig kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden.

Rationalisering och hårdare konkurrens från andra länder

kan framtvinga koncentration och andra förändringar inom näringslivet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961 7

Under dessa förhållanden kommer flyttning till andra orter att bli allt

vanligare. Det ligger i samhällets intresse att icke försvåra en sådan omställningsprocess

genom oriktigt utformade beskattningsregler.

Invändningarna mot en reform, varigenom av inflationen beroende fiktiva

vinster skulle undantas från beskattning, har enbart varit av teknisk natur.

Det har ansetts ogörligt att finna ett system som är möjligt att tillämpa

i praktiken och över hela fältet. Så är också enligt motionärernas mening

fallet. Detta bör emellertid inte hindra att delreformer genomförs på områden

där detta kan ske utan större tekniska besvärligheter. Ett område där

det kan vara lämpligt att börja synes vara realisationsvinstbeskattningen,

beträffande vilken ett system med indexberäkning bör prövas.

Utskottet

I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor

som har samband med försämring av penningvärdet. Yrkandet i motionerna

I: 10 och II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93 går ut på skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om översyn av bestämmelserna rörande beskattning

av realisationsvinst för att möjliggöra undantag från sådan beskattning

vid försäljning av egnahemsfastighet under särskilda förhållanden.

Det i motionerna I: 482 och II: 537 framställda yrkandet bär en vidare

syftning i det att däri hemställes om utredning angående sådan ändring, av

skatteförfattningarna att vinst som enbart beror på penningvärdets fall i

möjligaste mån kan undantas från beskattning. Av motiveringen för yrkandet

framgår att motionärerna anser att delreformer i det angivna syftet bör

ske samt att början bör göras med realisationsvinstbeskattningen, därvid

ett system med indexberäkning bör prövas.

Vad först beträffar realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet

leder denna enligt utskottets mening ofta till otillfredsställande resultat.

Detta sammanhänger med att vad som beskattas i allmänhet är en genom

penningvärdeförsämring uppkommen fiktiv vinst och icke en reell vinst.

Det oskäliga i beskattningen framträder särskilt starkt i de fall, då skattskyldig

avyttrat sin bostadsfastighet med anledning av att han fått anställning

på annan ort, och han för att kunna erhålla lämplig bostad för sig

och sin familj på den nya orten är nödsakad att inköpa eller bygga likvärdig

fastighet där. Genom beskattningen minskas den skattskyldiges möjligheter

att ordna ny bostad och till följd härav även hans intresse av att byta

anställning. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att de nuvarande

beskattningsreglerna på förevarande område är ägnade att försvåra

en av olika skäl, bl. a. arbetsmarknadspolitiska, önskvärd omflyttning.

Detta anser utskottet vara en inte godtagbar konsekvens av bestämmelserna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

Enligt utskottets mening skulle skattefrihet för realisationsvinst i nu

avsedda fall ligga i linje med det av 1959 års riksdag fattade beslutet att

vinst vid sådan avyttring av jordbruksfastighet, som utgör led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall betraktas

som skattepliktig realisationsvinst. Härtill kommer att, eftersom det i

allmänhet inte föreligger något spekulationsmoment i egnahemsägandet,

så måste realisationsvinstbeskattning av sådana fastigheter anses stridande

mot det grundläggande syftet med denna beskattning.

Av det anförda framgår att utskottet finner de nuvarande bestämmelserna

rörande realisationsvinstbeskattning av egnahem otillfredsställande. Hur

reglerna lämpligen skall utformas för att den av utskottet åsyftade skattefriheten

skall åstadkommas, bör — såsom yrkats i motionerna I: 10 och

II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93 •—- göras till föremål för särskild

utredning. Utskottet tillstyrker således yrkandet i berörda motioner.

Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär i viss utsträckning även

ett tillgodoseende av yrkandet i motionerna I: 482 och II: 537. Sistnämnda

motioner är emellertid mer långtgående i det att motionärernas utredningsyrkande

syftar till att från beskattning frita all vinst som enbart beror på

penningvärdets fall. Frågan om att generellt utforma skattelagstiftningen

så att hänsyn tas till förändringar i penningvärdet är enligt utskottets mening

komplicerad och bör tas upp i ett större sammanhang. Utskottet anser

sig därför i detta sammanhang böra inskränka sig till att tillstyrka utredning

av det mer begränsade spörsmålet att befria vissa realisationsvinster

från beskattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna I: 10 av herr Eric Peterson och II: 15 av herr

Gustafsson i Skellefteå samt de likalydande motionerna

I: 78 av herr Sundin och II: 93 av herr Fälldin ävensom

i anledning av de likalydande motionerna I: 482 av herr

Ringaby m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl. — i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande möjligheterna

att från beskattning för realisationsvinst undanta

vinst vid egnahemsförsäljning; samt

2) att de likalydande motionerna I: 482 av herr Ringaby

m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl. måtte, i den mån

de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1961.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson*,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,

Yngve Nilsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg*, Nilsson i

Svalöv*, Kärrlander*, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Asp, Stenberg

och Kristenson i Göteborg.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar

Oscar Carlsson, Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Engkvist, Asp och Kristenson

i Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse.

I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor

som har samband med försämring av penningvärdet. Yrkandet i

motionerna I: 10 och II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93, som är av i

huvudsak samma innebörd, går ut på skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om översyn av bestämmelserna rörande beskattning av realisationsvinst

för att möjliggöra undantag från sådan beskattning vid försäljning av

egnahemsfastighet under särskilda förhållanden. Det i motionerna I: 482

och II: 537 framställda yrkandet har en vidare syftning i det att däri hemställes

om utredning angående sådan ändring av skatteförfattningarna att

vinst som enbart beror på penningvärdets fall i möjligaste mån kan undantas

från beskattning. Av motiveringen för yrkandet framgår att motionärerna

anser att delreformer i det angivna syftet bör ske samt att början bör

göras med realisationsvinstbeskattningen, därvid ett system med indexberäkning

bör prövas.

Utskottet får till en början erinra om att samma yrkanden motionsvis

framställts vid flera tillfällen under senare år men inte vunnit riksdagens

bifall. Motiveringen för avslagsbesluten har därvid bl. a. varit att det visat

sig förenat med utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande

lösning av det föreliggande problemet redan då det gällt det begränsade område

av beskattningen som realisationsvinstreglerna utgör. Än större svårigheter

möter då problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet.

Det har påpekats att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter och aktier,

försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling, varigenom

tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller sina reella

värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar och obligationer,

vilket innebär att ägaren i realiteten gör en förlust. Om vinst genom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961

penningvärdeförsämring undantas från beskattning, syntes å andra sidan

avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning uppkommen förlust.

Gentemot förslaget om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster,

vilket likaledes framförts i tidigare motioner, har invänts att förslaget

knappast innebär någon generell lösning av frågan och vidare att

stora svårigheter föreligger att finna en godtagbar norm, varigenom t. ex.

spekulationsaffärer, för vilka beskattning under alla förhållanden synes

motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.

I motionerna har anförts att riksdagen tidigare i liknande fråga medgivit

frihet från realisationsvinstbeskattning. Därvid har erinrats om 1959

års riksdags beslut att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av jordbruksfastighet

eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller

skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig realisationsvinst.

Enligt utskottets mening kan emellertid inte till stöd för yrkandet

om skattefrihet för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning åberopas

lika starka skäl som de vilka motiverade 1959 års nyssberörda lagstiftning.

Denna måste sägas vila på samma grunder som den sedan länge gällande

lagstiftningen om skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller

liknande tvångsförsäljning.

Utskottet anser det givetvis angeläget att alla åtgärder, som kan befinnas

ändamålsenliga, vidtas från det allmännas sida för att bevara ett stabilt

penningvärde. Om försämring av penningvärdet likväl inträffar, bör det

ihågkommas att den som är ägare av sådana tillgångar, vilka bibehåller sitt

realvärde trots penningvärdeförsämringen och som till följd härav kan försälja

desamma med en låt vara nominell vinst, befinner sig i ett bättre

läge, även om vinsten beskattas, än den som har tillgångar utan värdebeständig

placering.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionsyrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 10 av herr Eric Peterson

och II: 15 av herr Gustafsson i Skellefteå,

2) de likalydande motionerna I: 78 av herr Sundin och

II: 93 av herr Fälldin, samt

3) de likalydande motionerna 1:482 av herr Ringaby

m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl.,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.