Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.
1961-03-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 2,1 år 1961
1
Nr 23
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om undantagande från beskattning av vinst, som beror på
penningvärdets fall, m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 10 av herr Eric Peterson och II: 15 av
herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn och förslag om reformering av reglerna
för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem i syfte
att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden»;
2) de likalydande motionerna I: 78 av herr Sundin och II: 93 av herr
Fålldin, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande undantag från realisationsvinstbeskattning
vid försäljning av egnahem i enlighet med vad i
motionerna anförts»; samt
3) de likalydande motionerna 1:482 av herr Ringaby in. fl. och 11:537
av herr Björkman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående sådan ändring i skatteförfattningarna,
att vinst som enbart beror av penningvärdets fall i möjligaste
mån kan undantas från beskattning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 78, I: 482 och II: 15.
Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)
under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig
avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat
fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att
fastigheten varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om
strömfall femton år).
Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts
mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vins
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 23
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
ten efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas
nämligen vid avyttring av fastighet:
om fastigheten innehafts
Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande
reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.
Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom
tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses
vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder
därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även
om tvång ej förelegat.
Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års
riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse
om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband
med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd
förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler
som i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt
fång vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta
fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst
bedömas med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga
fastigheten och från arten av sistnämnda fång.
De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 och 1960 års riksdagar.
Således yrkades i motioner vid 1959 års riksdag skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna
att vinst, som endast har sin grund i penningvärdets fall i möjligaste
mån undantas från beskattning. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr
24 avstyrkte 1959 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade därvid
om vad 1954 års bevillningsutskott anfört vid behandling av liknande,
inotionsledes väckt fråga samt anförde bl. a.
Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter
anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av penningvärdeförsämring
skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men även
vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,
nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas
yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande
mindre än 7 år
7 år men mindre än 8 år
® >> >> ,,
9 » „ „
it
100 % av vinsten
75 % „ ,,
50 % „
25 % „
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 dr 1961
3
finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som används som bostad
för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från orten.
Men saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit vid
spekulationsaffärer, vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex. aktier.
Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst
syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att med hänsyn
till bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar alla
vinstgivande överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet. Det bör
även erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som år 1951
genomfördes för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och full
skattefrihet. I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades
även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst till
sådana fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,
varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs givetvis
inte avyttring under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring
redan enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition
nr 170 till 1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt möjligt
att införa särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle nämligen
bli synnerligen vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka en
objektivt hållbar gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen borde
komma i åtnjutande av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom gav
taxeringsmyndigheterna tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att göra
skattefriheten beroende av om den skattskyldige kan visa, att någon spekulationsavsikt
från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen
inte böra komma i fråga.
Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen
utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande
lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då
problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta
sammanhang observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter
och aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,
varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller
sina reella värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar
och obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.
Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning,
synes å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning
uppkommen förlust.
Såsom framgår av det ovan sagda bar tidigare inte kunnat anvisas
någon framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande
problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar
nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget
om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte
ansluta sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell
lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna eu
godtagbar norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning
under alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att
från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett
Iiihang till riksdagens protokoll 1901 ■ 7 siunl. Nr 2.‘i
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
stabilt penningvärde. I detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes
nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag att utreda spörsmål
sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi m. m. I uppdraget
ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde
i ett samhälle med full sysselsättning.
Samma yrkanden, som väckts i de nu förevarande motionerna, framställdes
vid 1960 års riksdag. I betänkande nr 43 tillstyrkte därvid bevillningsutskottet
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande
möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undanta vinst vid
egnahemsförsäljning. Yrkandet om utredning syftande till att frita från
beskattning all vinst, som enbart beror på penningvärdets fall, avstyrktes
däremot av utskottet. Därvid erinrade utskottet om att den nuvarande utformningen
av realisationsvinstbeskattningen efter hand visat sig medföra
beskattningsresultat som framstått såsom stötande eller ur andra synpunkter
olämpliga. Som uttryck härför fick anses den uppmjukning av gränsen
mellan full skatteplikt och full skattefrihet, som vidtogs år 1951, och vidare
det av 1959 års riksdag fattade beslutet att vinst vid sådan avyttring avjordbruksfastighet,
som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets
yttre rationalisering, inte skall betraktas som skattepliktig realisationsvinst.
Vidare anförde utskottet följande.
Enligt utskottets mening leder realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet
ofta till otillfredsställande resultat. Detta sammanhänger
främst med penningvärdeförsämringen. Särskilt framträder det oskäliga i
beskattningen i sådana fall då fastigheten använts såsom bostad för ägaren,
och anledningen till avyttringen är att fastighetsägaren fått anställning
på annan ort, där han för att erhålla bostad för sig och sin familj måst
inköpa eller bygga en likvärdig fastighet eller på annat sätt lösa sitt bostadsproblem.
Såsom motionärerna framhållit motverkar de nuvarande beskattningsreglerna
en av t. ex. arbetsmarknadspolitiska skäl önskvärd omflyttning
av arbetskraft. Då det i allmänhet inte förefinnes något spekulationsmoment
i egnahemsägandet måste vidare realisationsvinstbeskattningen beträffande
nu ifrågavarande fastigheter anses stridande mot det grundläggande
syftet med denna beskattning.
Att lättnader i realisationsvinstbeskattningen av egna hem tillskapas för
de fall då särskilda skäl kan åberopas, finner utskottet stå i god överensstämmelse
med den nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda
lagstiftningen av motsvarande innebörd beträffande jordbruksfastigheter,
och utskottet vill därför tillstyrka att förevarande fråga göres till föremål
för utredning. Enligt utskottets mening torde berörda lagstiftning kunna
tjäna till ledning vid utredningsarbetets bedrivande.
I en vid betänkandet fogad reservation hemställdes att de ifrågavarande
motionerna måtte avstyrkas. Därvid åberopades vad 1959 års bevillningsutskott
anfört i ämnet samt anfördes bl. a. följande.
Beträffande förslagen att egnahemsförsäljning i vissa fall borde undantas
från realisationsvinstbeskattning har motionärerna erinrat om det av 1959
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1061 3
års riksdag fattade beslutet att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av
jordbruksfastighet eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig
realisationsvinst. Med anledning härav vill utskottet påpeka att det i samband
med genomförandet av nyssnämnda lagstiftning från vissa håll ifrågasattes
om inte liknande skatteeftergift vore berättigad i andra fall, därvid
bl. a. vinst vid försäljning av egnahemsfastighet avsågs. I proposition nr 44,
vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 års riksdag, liksom i
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43 framhölls
emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även dylika
fall. Det påpekades att den i propositionen föreslagna skattebefrielsen inte
avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det
avgörande skulle vara anledningen till fastighetsförsäljningen. De förordade
skattelättnaderna kunde enligt bevillningsutskottets mening motiveras från
samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen om
skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller liknande tvångsförsäljning.
Skäl av denna art kan enligt utskottets mening knappast anföras till
förmån för motionärernas förslag att i vissa fall undanta vinst vid egnahemsförsäljning
från beskattning. Utskottet anser således — i likhet med
föregående års bevillningsutskott — att lagstiftningen om lättnader i realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte
inte motiverar motsvarande åtgärder i de i motionerna I: 36 och
II: 87 samt motionerna I: 416 och II: 441 avsedda fallen. Då det dessutom - såsom 1959 års bevillningsutskott understrukit — är förenat med utomordentligt
stora svårigheter att tillskapa ur rättvisesynpunkt godtagbara
regler, enligt vilka undantag från realisationsvinstbeskattning skulle medges
vid egnahemsförsäljning, anser utskottet den i motionerna önskade
utredningen inte böra komma till stånd.
Vid behandlingen av 1960 års bevillningsutskotts berörda betänkande
stannade kamrarna i olika beslut i det att första kammaren godkände reservationen
medan andra kammaren biföll vad utskottet hemställt. Första kammaren
hade alltså avslagit yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning rörande möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst
undanta vinst vid egnahemsförsäljning, medan andra kammaren
bifallit detta yrkande. Då dessa olika meningar inte kunde sammanjämkas
och frågan ej heller kunde bli föremål för gemensam omröstning, hade frågan
såvitt avsåg 1960 års riksdag förfallit.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I de likalydande motionerna 1:10 och 11:15 har bl. a. framhållits att,
frågan om utformning av beskattningsreglerna för realisationsvinst vid försäljningen
av egnahem för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden
alltjämt har hög angelägenhctsgrad. Behovet av åtgärder i detta syfte är
lika stort som tidigare. EFTA :s genomförande kommer med all sannolik
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
het att ställa ökade krav på en rörlig arbetsmarknadspolitik. Det bör då
vara naturligt att avlägsna de hinder härför, som skapas genom lagar och
författningar. Realisationsvinstbeskattningen avser i första hand att träffa
spekulationsaffärer. Att denna skatt, som nu hårt drabbar en egnahemsägare
som på grund av arbetslöshet flyttar från sin hemort, t. o. m. kan omintetgöra
en sådan förflyttning måste anses stridande mot realisationsvinstbeskattningens
syfte.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 78 och II: 93 har erinrats om att
reglerna för realisationsvinstbeskattningen försvårar anskaffningen av bostad
för egnahemsägare som till följd av arbete på annan ort måste avyttra
sin fastighet. Vid restriktiv kreditpolitik föreligger dessutom svårigheter att
få ut någon större del av köpeskillingen för den gamla fastigheten i form av
kontanter. Frågan om avveckling av realisationsvinstbeskattningen vid egnahemsförsäljning
bör snarast tas upp till prövning. Därvid bör övervägas om
det som villkor för skattebefrielse bör föreskrivas att vederbörande inom
viss tid skall inköpa annan bostad i det försålda egnahemmets ställe. En
motsvarighet till en sådan regel finns i de s. k. fartygs- och eldsvådefonderna.
Skattebefrielsen bör självfallet gälla även för egnahem som ingår i
jordbruksfastighet, då speciella strukturella problem råder inom jordbruksnäringen
till. följd av den pågående rationaliseringen. Vid utredningen bör
även prövas huruvida köp av nytt egnahem skall räknas som nytt fång från
realisationsvinstbeskattningssynpunkt och om undantag från realisationsvinstskatt
skall kunna medges även i fall då köp av annan bostadsfastighet
inte sker.
Yrkandet i motionerna I: i82 och II: 537 motiveras bl. a. med att frågan
om beskattningens utformning vid en fortgående penningvärdeförsämring
har aktualitet även beträffande andra inkomster än realisationsvinst. Samma
invändningar som i fråga om beräkning av realisationsvinst kan anföras
mot beräkningen av skattepliktig inkomst av andra förvärvskällor, exempelvis
vid upplåtelse av avverkningsrätt, avyttring av virkesförråd och försäljning
av varulager och inventarier. Inom förvärvskällan rörelse, där viss tid,
längre eller kortare, alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av en vara,
är det ett genomgående drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent
fiktiv karaktär beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet
helt likartat med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning,
utom så till vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Nu
berörda fråga torde få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden
som nu håller på att växa fram. Den omställning av produktionen
som härigenom kan bli nödvändig kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
Rationalisering och hårdare konkurrens från andra länder
kan framtvinga koncentration och andra förändringar inom näringslivet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961 7
Under dessa förhållanden kommer flyttning till andra orter att bli allt
vanligare. Det ligger i samhällets intresse att icke försvåra en sådan omställningsprocess
genom oriktigt utformade beskattningsregler.
Invändningarna mot en reform, varigenom av inflationen beroende fiktiva
vinster skulle undantas från beskattning, har enbart varit av teknisk natur.
Det har ansetts ogörligt att finna ett system som är möjligt att tillämpa
i praktiken och över hela fältet. Så är också enligt motionärernas mening
fallet. Detta bör emellertid inte hindra att delreformer genomförs på områden
där detta kan ske utan större tekniska besvärligheter. Ett område där
det kan vara lämpligt att börja synes vara realisationsvinstbeskattningen,
beträffande vilken ett system med indexberäkning bör prövas.
Utskottet
I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor
som har samband med försämring av penningvärdet. Yrkandet i motionerna
I: 10 och II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93 går ut på skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om översyn av bestämmelserna rörande beskattning
av realisationsvinst för att möjliggöra undantag från sådan beskattning
vid försäljning av egnahemsfastighet under särskilda förhållanden.
Det i motionerna I: 482 och II: 537 framställda yrkandet bär en vidare
syftning i det att däri hemställes om utredning angående sådan ändring, av
skatteförfattningarna att vinst som enbart beror på penningvärdets fall i
möjligaste mån kan undantas från beskattning. Av motiveringen för yrkandet
framgår att motionärerna anser att delreformer i det angivna syftet bör
ske samt att början bör göras med realisationsvinstbeskattningen, därvid
ett system med indexberäkning bör prövas.
Vad först beträffar realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet
leder denna enligt utskottets mening ofta till otillfredsställande resultat.
Detta sammanhänger med att vad som beskattas i allmänhet är en genom
penningvärdeförsämring uppkommen fiktiv vinst och icke en reell vinst.
Det oskäliga i beskattningen framträder särskilt starkt i de fall, då skattskyldig
avyttrat sin bostadsfastighet med anledning av att han fått anställning
på annan ort, och han för att kunna erhålla lämplig bostad för sig
och sin familj på den nya orten är nödsakad att inköpa eller bygga likvärdig
fastighet där. Genom beskattningen minskas den skattskyldiges möjligheter
att ordna ny bostad och till följd härav även hans intresse av att byta
anställning. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att de nuvarande
beskattningsreglerna på förevarande område är ägnade att försvåra
en av olika skäl, bl. a. arbetsmarknadspolitiska, önskvärd omflyttning.
Detta anser utskottet vara en inte godtagbar konsekvens av bestämmelserna.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
Enligt utskottets mening skulle skattefrihet för realisationsvinst i nu
avsedda fall ligga i linje med det av 1959 års riksdag fattade beslutet att
vinst vid sådan avyttring av jordbruksfastighet, som utgör led i åtgärder
för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall betraktas
som skattepliktig realisationsvinst. Härtill kommer att, eftersom det i
allmänhet inte föreligger något spekulationsmoment i egnahemsägandet,
så måste realisationsvinstbeskattning av sådana fastigheter anses stridande
mot det grundläggande syftet med denna beskattning.
Av det anförda framgår att utskottet finner de nuvarande bestämmelserna
rörande realisationsvinstbeskattning av egnahem otillfredsställande. Hur
reglerna lämpligen skall utformas för att den av utskottet åsyftade skattefriheten
skall åstadkommas, bör — såsom yrkats i motionerna I: 10 och
II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93 •—- göras till föremål för särskild
utredning. Utskottet tillstyrker således yrkandet i berörda motioner.
Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär i viss utsträckning även
ett tillgodoseende av yrkandet i motionerna I: 482 och II: 537. Sistnämnda
motioner är emellertid mer långtgående i det att motionärernas utredningsyrkande
syftar till att från beskattning frita all vinst som enbart beror på
penningvärdets fall. Frågan om att generellt utforma skattelagstiftningen
så att hänsyn tas till förändringar i penningvärdet är enligt utskottets mening
komplicerad och bör tas upp i ett större sammanhang. Utskottet anser
sig därför i detta sammanhang böra inskränka sig till att tillstyrka utredning
av det mer begränsade spörsmålet att befria vissa realisationsvinster
från beskattning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande
motionerna I: 10 av herr Eric Peterson och II: 15 av herr
Gustafsson i Skellefteå samt de likalydande motionerna
I: 78 av herr Sundin och II: 93 av herr Fälldin ävensom
i anledning av de likalydande motionerna I: 482 av herr
Ringaby m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl. — i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande möjligheterna
att från beskattning för realisationsvinst undanta
vinst vid egnahemsförsäljning; samt
2) att de likalydande motionerna I: 482 av herr Ringaby
m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl. måtte, i den mån
de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1961.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
9
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson*,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,
Yngve Nilsson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg*, Nilsson i
Svalöv*, Kärrlander*, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Asp, Stenberg
och Kristenson i Göteborg.
*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar
Oscar Carlsson, Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Engkvist, Asp och Kristenson
i Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse.
I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor
som har samband med försämring av penningvärdet. Yrkandet i
motionerna I: 10 och II: 15 samt motionerna I: 78 och II: 93, som är av i
huvudsak samma innebörd, går ut på skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om översyn av bestämmelserna rörande beskattning av realisationsvinst
för att möjliggöra undantag från sådan beskattning vid försäljning av
egnahemsfastighet under särskilda förhållanden. Det i motionerna I: 482
och II: 537 framställda yrkandet har en vidare syftning i det att däri hemställes
om utredning angående sådan ändring av skatteförfattningarna att
vinst som enbart beror på penningvärdets fall i möjligaste mån kan undantas
från beskattning. Av motiveringen för yrkandet framgår att motionärerna
anser att delreformer i det angivna syftet bör ske samt att början bör
göras med realisationsvinstbeskattningen, därvid ett system med indexberäkning
bör prövas.
Utskottet får till en början erinra om att samma yrkanden motionsvis
framställts vid flera tillfällen under senare år men inte vunnit riksdagens
bifall. Motiveringen för avslagsbesluten har därvid bl. a. varit att det visat
sig förenat med utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande
lösning av det föreliggande problemet redan då det gällt det begränsade område
av beskattningen som realisationsvinstreglerna utgör. Än större svårigheter
möter då problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet.
Det har påpekats att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter och aktier,
försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling, varigenom
tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller sina reella
värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar och obligationer,
vilket innebär att ägaren i realiteten gör en förlust. Om vinst genom
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
penningvärdeförsämring undantas från beskattning, syntes å andra sidan
avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning uppkommen förlust.
Gentemot förslaget om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster,
vilket likaledes framförts i tidigare motioner, har invänts att förslaget
knappast innebär någon generell lösning av frågan och vidare att
stora svårigheter föreligger att finna en godtagbar norm, varigenom t. ex.
spekulationsaffärer, för vilka beskattning under alla förhållanden synes
motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.
I motionerna har anförts att riksdagen tidigare i liknande fråga medgivit
frihet från realisationsvinstbeskattning. Därvid har erinrats om 1959
års riksdags beslut att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av jordbruksfastighet
eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig realisationsvinst.
Enligt utskottets mening kan emellertid inte till stöd för yrkandet
om skattefrihet för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning åberopas
lika starka skäl som de vilka motiverade 1959 års nyssberörda lagstiftning.
Denna måste sägas vila på samma grunder som den sedan länge gällande
lagstiftningen om skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller
liknande tvångsförsäljning.
Utskottet anser det givetvis angeläget att alla åtgärder, som kan befinnas
ändamålsenliga, vidtas från det allmännas sida för att bevara ett stabilt
penningvärde. Om försämring av penningvärdet likväl inträffar, bör det
ihågkommas att den som är ägare av sådana tillgångar, vilka bibehåller sitt
realvärde trots penningvärdeförsämringen och som till följd härav kan försälja
desamma med en låt vara nominell vinst, befinner sig i ett bättre
läge, även om vinsten beskattas, än den som har tillgångar utan värdebeständig
placering.
Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionsyrkandena.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 10 av herr Eric Peterson
och II: 15 av herr Gustafsson i Skellefteå,
2) de likalydande motionerna I: 78 av herr Sundin och
II: 93 av herr Fälldin, samt
3) de likalydande motionerna 1:482 av herr Ringaby
m. fl. och II: 537 av herr Björkman m. fl.,
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.