Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.
1961-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:24, Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1961
1
Nr 24
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
11:554 av herr Wahrendorff har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :l måtte anhålla om skyndsam utredning beträffande höjning
av det skattefria beloppet för förmögenhet för äkta makar i enlighet med
vad i motionen anförts».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen.
Enligt den lydelse 10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt har
enligt beslut av 1957 års riksdag utgår sådan skatt beträffande fysisk person,
oskift dödsbo, utländskt bolag och vissa familjestiftelser endast för
förmögenheter överstigande 80 000 kronor. Skatten utgår enligt 11 § 1 mom.
efter en skiktskala, i vilken den lägsta skattesatsen, 5 promille, gäller för
den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 80 000 men
icke 100 000 kronor, och den högsta skattesatsen, 18 promille, för den del
av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 000 000 kronor.
För äkta makar beräknas beskattningsbar förmögenhet gemensamt, och
skattepliktsgränsen är för dem liksom för ensamstående bestämd till 80 000
kronor. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. skall vissa föreningar, samfund och
sainfälligheter erlägga förmögenhetsskatt med en och en halv promille av
den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.
För fysisk person och oskift dödsbo gäller en bestämmelse i 9 § enligt
vilken eu reducering av förmögenhetsskatten sker vid ringa eller ingen
inkomst. Den beskattningsbara förmögenheten skall nämligen icke beräknas
högre än trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst
till hälften av den skattepliktiga förmögenheten.
Yrkanden av samma innebörd som det i förevarande motion framförda
har tidigare vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.
Senast år 1956 avvisades motionsyrkanden av detta innehåll. Från bevillBihang
till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 24
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961
ningsutskottets sida har därvid brukat erinras om att något verkligt behov
av en högre skattepliktsgräns för äkta makar än för ensamstående inte
ansetts föreligga med hänsyn till att skattepliktsgränsen satts relativt högt
och förmögenhetsskatten till en början utgår med 5 promille. Vidare har
åberopats att det är en fördel i systematiskt hänseende med en enhetlig
skattepliktsgräns. En differentiering av gränsen skulle medföra att skatten
inte kan utläsas ur en och samma tabell.
Erinras må även om följande uttalande i ämnet av 1955 års bevillningsutskott
i dess av riksdagen godkända betänkande nr 31 i anledning av enahanda
motionsyrkande:
Utskottet vill endast i anledning av det i motionerna berörda spörsmålet
angående det rättvisa i att ha en gemensam skattepliktsgräns för äkta makar
framhålla, att den gemensamma skattepliktsgränsen visserligen kan föranleda
till att äkta makar får erlägga förmögenhetsskatt, oaktat de före giftermålet
var för sig icke haft sådan skattskyldighet, men att detta får ses
såsom en följd av sambeskattningen. Såsom i tidigare sammanhang uttalats,
är delta i och för sig icke mer anmärkningsvärt än att makar, vilka före
äktenskapet var för sig betalat förmögenhetsskatt, efter giftermålet kan få
betala en högre sammanlagd förmögenhetsskatt. Om skattepliktsgränsen
bestämdes olika för makar och ensamstående, finge detta vidare till följd
en relativ skärpning av förmögenhetsbeskattningen i de talrika fall, då
ett äktenskap upplöstes genom ena makens död. En sådan relativ skärpning
i förmögenhetsbeskattningen för änklingar och änkor finge emellertid
betraktas såsom ett icke önskvärt resultat.
Den senaste höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen
skedde år 1957 på förslag av arvsskattesakkunniga och betraktades
som ett provisorium i avvaktan på de sakkunnigas slutliga prövning av
arvs- och förmögenhetsbeskattningens utformning. Genom den då vidtagna
uppräkningen från 50 000 kr. till 80 000 kr. avsågs främst att neutralisera
verkningarna av den höjning av fastighetstaxeringsvärdena, som kunde
lörväntas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering.
I sitt slutliga betänkande, SOU 1957:48, ansåg sig arvsskattesakkunniga
inte böra föreslå ytterligare höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen
än vad som provisoriskt genomförts år 1957. De sakkunniga
anförde härom bl.a.
Sammanfattningsvis kan sägas att en högre skattepliktsgräns än 80 000
kronor icke synes vara motiverad vare sig med hänsyn till den allmänna sociala
och ekonomiska utvecklingen eller — ännu mindre — i betraktande
av förändringarna av penningvärdet. Av vad tidigare nämnts framgår att
— även om de nya taxeringsvärdena blivit något högre än förut antagits —
en skattepliktsgräns vid 80 000 kronor likväl kommer att i väsentlig mån
motverka följderna av taxeringsvärdeshöjningen. Denna skattepliktsgräns
me dför befrielse från förmögenhetsskatt för sådana jordbruksfastigheter och
rörelser, som kunna anses jämförliga med arbetsredskap och liknande. Vidare
bör bemärkas att redan en skattepliktsgräns vid 80 000 kronor medför
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961
3
en större skattelättnad för ägare av annan fastighet än som är motiverad
enbart med hänsyn till den höjda taxeringsnivån för dylik fastighet. En
högre skattepliktsgräns skulle därför medföra ett icke motiverat gynnande
av ägare till sådan fastighet liksom — i ännu högre grad — av förmögenhetsägare,
som ha sina tillgångar placerade annorledes än i fastighet. Härjämte
hör icke bortses från det skattebortfall som skulle bliva följden av
en ytterligare höjning av skattepliktsgränsen.
I enlighet med det ovan anförda ha arvsskattesakkunniga icke funnit anledning
föreslå någon annan skattepliktsgräns vid förmögenhetsbeskattningen
än 80 000 kronor. Icke heller i fråga om skatteskalan i övrigt ha de
sakkunniga ansett tillräckliga skäl till ändring föreligga.
Frågan om förmögenhetsskattens utformning är en av de frågor som omfattas
av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. I direktiven för
skattesystemutredningen anföres bl.a. följande.
Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor som sammanhänger
med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler
innebär i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst,
där förmögenheten underkastas särskild beskattning. Häremot
kan i och för sig inte resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen
tillhör emellertid de frågor som ständigt står under diskussion, och den bör
helt naturligt ingå i den allmänna omprövning av beskattningen som skall
ankomma på utredningen. Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens
område som blivit föremål för diskussion kan särskilt nämnas det förhållandet
att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen
i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk. Det
har också ifrågasatts det berättigade i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet
som är nedlagd i produktionsmedel, t.ex. i lantbruk. Å andra sidan
har påpekats att värdestegringsvinster under nuvarande förhållanden i stor
utsträckning icke beskattas. Erinras kan bl.a. att vissa närliggande spörsmål
för närvarande prövas inom den kommitté som har att utreda frågan om
värdebeständiga lån.
I clen förevarande motionen har bl.a. framhållits att utvecklingen sedan
förmögenhetsskatteskalorna fastställdes och även sedan det nu gällande
beloppet för skattefri förmögenhet beslutades år 1957 medfört att de normer
som nu gäller för statlig förmögenhetsskatt i väsentlig utsträckning
kan anses föråldrade. Motionären utgår emellertid från att de otillfredsställande
förhållanden, som råder på förmögenhetsskattens område, blir
föremål för reformförslag från den nu arbetande allmänna skatteberedningen.
Utan att avvakta allmänna skatteberedningens förslag i dessa frågor
borde en omedelbar anpassning av förmögenhetsskatten för äkta makar
komma till stånd. En omfördelning bör ske på så sätt, att ensamstående
förslagsvis liksom hittills medges ett skattefritt belopp för förmögenhet av
80 000 kr. men att motsvarande belopp för äkta makar bestämmes till
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1961
120 000 kr. Den definitiva avvägningen i detta sammanhang såväl beträffande
det skattefria beloppets storlek som de tillämpliga skatteskalorna bör
bli föremål för skyndsam utredning.
Utskottet
Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt utgöres för närvarande
sådan skatt av fysiska personer, oskifta dödsbon m.fl. för beskattningsbara
förmögenheter överstigande 80 000 kronor. För äkta makar beräknas beskattningsbar
förmögenhet gemensamt och skattepliktsgränsen är densamma
som för ensamstående.
I förevarande motion yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om
skyndsam utredning rörande höjning av skattepliktsgränsen för äkta makar.
Motionärerna föreslår att skattepliktsgränsen för äkta makar bestämmes
till 120 000 kronor om motsvarande gräns för ensamstående bibehålies vid
80 000 kronor.
Yrkanden om högre skattepliktsgräns vid förmögenhetsbeskattningen
för äkta makar än för ensamstående har tidigare vid flera tillfällen prövats
av riksdagen men avvisats. Beträffande skälen till detta ställningstagande
må erinras om att något verkligt behov att härutinnan göra en åtskillnad
mellan äkta makar och ensamstående inte ansetts föreligga, då förmögenhetsskatten
— såsom för närvarande är fallet — i de lägsta förmögenhetsskikten
utgår med den relativt låga skattesatsen av 5 promille. Att gränsen
för skatteplikt hållits förhållandevis hög har även ansetts såsom en betydelsefull
faktor. Det har vidare framhållits att skattepliktsgränsen alltsedan
förmögenhetsskatten infördes år 1910 varit densamma för ensamstående
som för äkta makar och att det ur systematisk synpunkt är en stor fördel
med en enhetlig skattepliktsgräns, bl.a. i det avseendet att endast en skattetabell
erfordras.
Utskottet vill erinra om att den nuvarande skattepliktsgränsen, 80 000
kronor, fastställdes år 1957. Genom höjningen från den tidigare gällande
gränsen, 50 000 kronor, avsågs att i stort sett neutralisera verkningarna i
förmögenhetsskattehänseende av den höjning av taxeringsvärdena som
kunde förväntas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen
var provisorisk, men då beslutet omprövades påföljande år i samband med
den då beslutade omläggningen av arvsbeskattningen, ansågs skäl inte föreligga
att göra en ytterligare höjning. Till detta resultat kom redan arvsskattesakkunniga,
åt vilka det uppdragits att utreda förevarande fråga, i sitt
i slutet av år 1957 avlämnade betänkande. I detta ställningstagande var de
sakkunniga eniga.
Huruvida utvecklingen sedan år 1957 varit sådan att en generell höjning
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961 5
av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen under de narmaste
åren bör ske, är utskottet inte berett att nu uttala sig om. Det bör emellertid
anmärkas att någon ny allmän fastighetstaxering inte ägt rum sedan
dess och att den taxering av detta slag, som skulle ha skett år 1962, genom
beslut av föregående års riksdag uppskjutits till år 1964.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ingår förmögenhetsskatten
i den allmänna omprövning av skattesystemet som det ankommer
på den till allmänna skatteberedningen hörande skattesystemutredningen
att göra. Då således förmögenhetsskattens framtida utformning redan är
föremål för överväganden av särskilda sakkunniga och anledning enligt
utskottets mening inte föreligger att utbryta spörsmålet om skattepliktsgränsen
till behandling för sig, kan utskottet inte tillstyrka skrivelse till
Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker således den förevarande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 554 av herr Wahrendorff om utredning
rörande förmögenhetsskatten för äkta makar icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Wärnberg och
Ilellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Darlin, Andersson i Essvik, Kristenson
i Göteborg, Rydén och Fälldin.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr år 1961
Reservation
av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås
och Darlin, vilka — under åberopande av innehållet i motionen 11:554 av
herr Wahrendorff — ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till berörda motion, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om höjning såvitt avser äkta makar av det enligt
förordningen om statlig förmögenhetsskatt skattefria beloppet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.