Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.

1961-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:24, Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1961

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

utredning rörande förmögenhetsskatten för äkta makar.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

11:554 av herr Wahrendorff har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :l måtte anhålla om skyndsam utredning beträffande höjning

av det skattefria beloppet för förmögenhet för äkta makar i enlighet med

vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen.

Enligt den lydelse 10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt har

enligt beslut av 1957 års riksdag utgår sådan skatt beträffande fysisk person,

oskift dödsbo, utländskt bolag och vissa familjestiftelser endast för

förmögenheter överstigande 80 000 kronor. Skatten utgår enligt 11 § 1 mom.

efter en skiktskala, i vilken den lägsta skattesatsen, 5 promille, gäller för

den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 80 000 men

icke 100 000 kronor, och den högsta skattesatsen, 18 promille, för den del

av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 000 000 kronor.

För äkta makar beräknas beskattningsbar förmögenhet gemensamt, och

skattepliktsgränsen är för dem liksom för ensamstående bestämd till 80 000

kronor. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. skall vissa föreningar, samfund och

sainfälligheter erlägga förmögenhetsskatt med en och en halv promille av

den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.

För fysisk person och oskift dödsbo gäller en bestämmelse i 9 § enligt

vilken eu reducering av förmögenhetsskatten sker vid ringa eller ingen

inkomst. Den beskattningsbara förmögenheten skall nämligen icke beräknas

högre än trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst

till hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Yrkanden av samma innebörd som det i förevarande motion framförda

har tidigare vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

Senast år 1956 avvisades motionsyrkanden av detta innehåll. Från bevillBihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961

ningsutskottets sida har därvid brukat erinras om att något verkligt behov

av en högre skattepliktsgräns för äkta makar än för ensamstående inte

ansetts föreligga med hänsyn till att skattepliktsgränsen satts relativt högt

och förmögenhetsskatten till en början utgår med 5 promille. Vidare har

åberopats att det är en fördel i systematiskt hänseende med en enhetlig

skattepliktsgräns. En differentiering av gränsen skulle medföra att skatten

inte kan utläsas ur en och samma tabell.

Erinras må även om följande uttalande i ämnet av 1955 års bevillningsutskott

i dess av riksdagen godkända betänkande nr 31 i anledning av enahanda

motionsyrkande:

Utskottet vill endast i anledning av det i motionerna berörda spörsmålet

angående det rättvisa i att ha en gemensam skattepliktsgräns för äkta makar

framhålla, att den gemensamma skattepliktsgränsen visserligen kan föranleda

till att äkta makar får erlägga förmögenhetsskatt, oaktat de före giftermålet

var för sig icke haft sådan skattskyldighet, men att detta får ses

såsom en följd av sambeskattningen. Såsom i tidigare sammanhang uttalats,

är delta i och för sig icke mer anmärkningsvärt än att makar, vilka före

äktenskapet var för sig betalat förmögenhetsskatt, efter giftermålet kan få

betala en högre sammanlagd förmögenhetsskatt. Om skattepliktsgränsen

bestämdes olika för makar och ensamstående, finge detta vidare till följd

en relativ skärpning av förmögenhetsbeskattningen i de talrika fall, då

ett äktenskap upplöstes genom ena makens död. En sådan relativ skärpning

i förmögenhetsbeskattningen för änklingar och änkor finge emellertid

betraktas såsom ett icke önskvärt resultat.

Den senaste höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

skedde år 1957 på förslag av arvsskattesakkunniga och betraktades

som ett provisorium i avvaktan på de sakkunnigas slutliga prövning av

arvs- och förmögenhetsbeskattningens utformning. Genom den då vidtagna

uppräkningen från 50 000 kr. till 80 000 kr. avsågs främst att neutralisera

verkningarna av den höjning av fastighetstaxeringsvärdena, som kunde

lörväntas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I sitt slutliga betänkande, SOU 1957:48, ansåg sig arvsskattesakkunniga

inte böra föreslå ytterligare höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

än vad som provisoriskt genomförts år 1957. De sakkunniga

anförde härom bl.a.

Sammanfattningsvis kan sägas att en högre skattepliktsgräns än 80 000

kronor icke synes vara motiverad vare sig med hänsyn till den allmänna sociala

och ekonomiska utvecklingen eller — ännu mindre — i betraktande

av förändringarna av penningvärdet. Av vad tidigare nämnts framgår att

— även om de nya taxeringsvärdena blivit något högre än förut antagits —

en skattepliktsgräns vid 80 000 kronor likväl kommer att i väsentlig mån

motverka följderna av taxeringsvärdeshöjningen. Denna skattepliktsgräns

me dför befrielse från förmögenhetsskatt för sådana jordbruksfastigheter och

rörelser, som kunna anses jämförliga med arbetsredskap och liknande. Vidare

bör bemärkas att redan en skattepliktsgräns vid 80 000 kronor medför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961

3

en större skattelättnad för ägare av annan fastighet än som är motiverad

enbart med hänsyn till den höjda taxeringsnivån för dylik fastighet. En

högre skattepliktsgräns skulle därför medföra ett icke motiverat gynnande

av ägare till sådan fastighet liksom — i ännu högre grad — av förmögenhetsägare,

som ha sina tillgångar placerade annorledes än i fastighet. Härjämte

hör icke bortses från det skattebortfall som skulle bliva följden av

en ytterligare höjning av skattepliktsgränsen.

I enlighet med det ovan anförda ha arvsskattesakkunniga icke funnit anledning

föreslå någon annan skattepliktsgräns vid förmögenhetsbeskattningen

än 80 000 kronor. Icke heller i fråga om skatteskalan i övrigt ha de

sakkunniga ansett tillräckliga skäl till ändring föreligga.

Frågan om förmögenhetsskattens utformning är en av de frågor som omfattas

av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. I direktiven för

skattesystemutredningen anföres bl.a. följande.

Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor som sammanhänger

med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler

innebär i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst,

där förmögenheten underkastas särskild beskattning. Häremot

kan i och för sig inte resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen

tillhör emellertid de frågor som ständigt står under diskussion, och den bör

helt naturligt ingå i den allmänna omprövning av beskattningen som skall

ankomma på utredningen. Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens

område som blivit föremål för diskussion kan särskilt nämnas det förhållandet

att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen

i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk. Det

har också ifrågasatts det berättigade i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet

som är nedlagd i produktionsmedel, t.ex. i lantbruk. Å andra sidan

har påpekats att värdestegringsvinster under nuvarande förhållanden i stor

utsträckning icke beskattas. Erinras kan bl.a. att vissa närliggande spörsmål

för närvarande prövas inom den kommitté som har att utreda frågan om

värdebeständiga lån.

I clen förevarande motionen har bl.a. framhållits att utvecklingen sedan

förmögenhetsskatteskalorna fastställdes och även sedan det nu gällande

beloppet för skattefri förmögenhet beslutades år 1957 medfört att de normer

som nu gäller för statlig förmögenhetsskatt i väsentlig utsträckning

kan anses föråldrade. Motionären utgår emellertid från att de otillfredsställande

förhållanden, som råder på förmögenhetsskattens område, blir

föremål för reformförslag från den nu arbetande allmänna skatteberedningen.

Utan att avvakta allmänna skatteberedningens förslag i dessa frågor

borde en omedelbar anpassning av förmögenhetsskatten för äkta makar

komma till stånd. En omfördelning bör ske på så sätt, att ensamstående

förslagsvis liksom hittills medges ett skattefritt belopp för förmögenhet av

80 000 kr. men att motsvarande belopp för äkta makar bestämmes till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1961

120 000 kr. Den definitiva avvägningen i detta sammanhang såväl beträffande

det skattefria beloppets storlek som de tillämpliga skatteskalorna bör

bli föremål för skyndsam utredning.

Utskottet

Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt utgöres för närvarande

sådan skatt av fysiska personer, oskifta dödsbon m.fl. för beskattningsbara

förmögenheter överstigande 80 000 kronor. För äkta makar beräknas beskattningsbar

förmögenhet gemensamt och skattepliktsgränsen är densamma

som för ensamstående.

I förevarande motion yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om

skyndsam utredning rörande höjning av skattepliktsgränsen för äkta makar.

Motionärerna föreslår att skattepliktsgränsen för äkta makar bestämmes

till 120 000 kronor om motsvarande gräns för ensamstående bibehålies vid

80 000 kronor.

Yrkanden om högre skattepliktsgräns vid förmögenhetsbeskattningen

för äkta makar än för ensamstående har tidigare vid flera tillfällen prövats

av riksdagen men avvisats. Beträffande skälen till detta ställningstagande

må erinras om att något verkligt behov att härutinnan göra en åtskillnad

mellan äkta makar och ensamstående inte ansetts föreligga, då förmögenhetsskatten

— såsom för närvarande är fallet — i de lägsta förmögenhetsskikten

utgår med den relativt låga skattesatsen av 5 promille. Att gränsen

för skatteplikt hållits förhållandevis hög har även ansetts såsom en betydelsefull

faktor. Det har vidare framhållits att skattepliktsgränsen alltsedan

förmögenhetsskatten infördes år 1910 varit densamma för ensamstående

som för äkta makar och att det ur systematisk synpunkt är en stor fördel

med en enhetlig skattepliktsgräns, bl.a. i det avseendet att endast en skattetabell

erfordras.

Utskottet vill erinra om att den nuvarande skattepliktsgränsen, 80 000

kronor, fastställdes år 1957. Genom höjningen från den tidigare gällande

gränsen, 50 000 kronor, avsågs att i stort sett neutralisera verkningarna i

förmögenhetsskattehänseende av den höjning av taxeringsvärdena som

kunde förväntas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen

var provisorisk, men då beslutet omprövades påföljande år i samband med

den då beslutade omläggningen av arvsbeskattningen, ansågs skäl inte föreligga

att göra en ytterligare höjning. Till detta resultat kom redan arvsskattesakkunniga,

åt vilka det uppdragits att utreda förevarande fråga, i sitt

i slutet av år 1957 avlämnade betänkande. I detta ställningstagande var de

sakkunniga eniga.

Huruvida utvecklingen sedan år 1957 varit sådan att en generell höjning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1961 5

av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen under de narmaste

åren bör ske, är utskottet inte berett att nu uttala sig om. Det bör emellertid

anmärkas att någon ny allmän fastighetstaxering inte ägt rum sedan

dess och att den taxering av detta slag, som skulle ha skett år 1962, genom

beslut av föregående års riksdag uppskjutits till år 1964.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ingår förmögenhetsskatten

i den allmänna omprövning av skattesystemet som det ankommer

på den till allmänna skatteberedningen hörande skattesystemutredningen

att göra. Då således förmögenhetsskattens framtida utformning redan är

föremål för överväganden av särskilda sakkunniga och anledning enligt

utskottets mening inte föreligger att utbryta spörsmålet om skattepliktsgränsen

till behandling för sig, kan utskottet inte tillstyrka skrivelse till

Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker således den förevarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 554 av herr Wahrendorff om utredning

rörande förmögenhetsskatten för äkta makar icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,

Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Wärnberg och

Ilellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Darlin, Andersson i Essvik, Kristenson

i Göteborg, Rydén och Fälldin.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1961

Reservation

av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås

och Darlin, vilka — under åberopande av innehållet i motionen 11:554 av

herr Wahrendorff — ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till berörda motion, i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

av frågan om höjning såvitt avser äkta makar av det enligt

förordningen om statlig förmögenhetsskatt skattefria beloppet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.