Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt.

1961-04-20 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 8 av herrar Axel Emanuel Andersson och

Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam prövning

och förslag angående befrielse från allmän varubeskattning i den

yrkesmässiga handeln med begagnade kapitalvaror, som vid försäljningen

åsättes ett pris av lägst 500 kr.»;

2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och

II: 174 av herr Lindahl m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning angående generellt

undantagande, så fort ske kan, av exportreklamtrycksaker från allmän varuskatt

och att förslag till erforderliga ändringar i förordningen om allmän

varuskatt framlägges för innevarande års riksdag»;

3) de likalydande motionerna I: 252 av herr Gösta Jacobsson samt II: 209

av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt, att pristillägg

vid kreditförsäljning, oberoende av i vilken form de utgår, icke inräknas

i beskattningsvärdet för tillhandahållen vara eller tjänsteprestation

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext»

;

4) de likalydande motionerna 1:257 av herr Yngve Nilsson m. fl. och

II: 215 av herr Darlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana ändringar

i förordningen om allmän varuskatt att dubbelbeskattning ej sker i de fall

då begagnad vara lämnas som dellikvid»;

5) de likalydande motionerna I: 354 av herrar Källqvist och Birger Andersson

samt II: 217 av herr Rydén, vari hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte utfärda sådana

anvisningar till förordningen om allmän varuskatt, att befrielse från varuskatt

genomföres för försäljningen av konst vid utställningar, där verk försäljes

tillhöriga den eller de konstnärer, vilkas verk där redovisas;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

6) de likalydande motionerna 1:465 av herr Eric Carlsson m. fl. och

II: 556 av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förordna

om undantag från skatteplikt till allmän varubeskattning för de tekniska

och kulturella hjälpmedel, som av handikappade och lytesskadade

användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte, såsoin olika slag av invalidfordon

och invalidvagnar, rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker

etc.»;

7) de likalydande motionerna I: 469 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och

11:564 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring

i förordningen om allmän varuskatt, att från beskattning undantages

sådana tekniska och kulturella hjälpmedel, som i rörelseuppövande eller

andra läketerapeutiska syften användes av invalidiserade personer;

8) de likatydande motionerna I: 473 av herr Kaijser in. fl. och II: 557 av

herr Björkman m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

fr.o.m. den 1 juli 1961 genom tillägg till 10 § 1 mom. punkten 7 förordningen

om allmän varuskatt från skatteplikt undantaga jämväl böcker och musikalier

(noter); ävensom

9) de likalydande motionerna I: 478 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 558 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t matte begära utredning och förslag, avseende

att befria rörelseidkare såsom jordbrukare, trädgårdsodlare och handlande

m. fl. från att erlägga varuskatt för varor eller produkter, uttagna ur rörelse

för familjens eget behov samt att därvid måtte omprövas möjligheten att

införa ett schablonbelopp för sådana skattefria uttag, som vore tillräckligt

för att i praktiken innebära den administrativa förenkling, som framstår

som önskvärd, genom att det stora flertalet av nämnda egenförbrukare befriades

från varuskatt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 478, II: 16, II: 174, II: 209, II: 215, II: 217,

II: 556, II: 557 och II: 564.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Yrkanden om skattefrihet

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:473 och

11: 5 5 7 om undantagande från allmän varuskatt av böcker och musikalier

anföres i huvudsak följande. Om till 10 § 1 mom. punkten 7 förordningen

om allmän varuskatt fogades tillägget »böcker och musikalier (noter)»,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 3

torde detta icke medföra, att det skattefria området i alltför hög grad utvidgas.

Veckopressen och enskilda företags reklamtryck skulle med denna

lydelse icke omfattas av undantaget från omsättningsskatt.

I sitt betänkande nr 62 år 1960 förklarade bevillningsutskottet, att utskottet

inte kunde tillstyrka yrkandena om skattefrihet för böcker och musikalier,

då »ett dylikt undantag skulle vara ägnat att medföra svårbemästrade

gränsdragningsproblem och vålla olägenheter ur redovisnings- och kontrollsynpunkt».

Mot beslutet reserverade sig tio av utskottets tjugo ledamöter.

Erfarenheterna från bokhandeln och pressbyråkioskerna, som ju saluför

skattefria tidningar vid sidan av andra varor, visar inte att de av utskottet

befarade svårigheterna ur redovisnings- och kontrollsynpunkt är för handen.

På fackhåll uppskattar man den del av bokköpen som helt eller delvis

subventioneras av det allmänna till omkring en tredjedel av hela bokförsäljningen

i landet, i kronor räknat. Fjolårets motionärer i denna fråga

framhöll, att värdet av den totala bokomsättningen knappast uppginge till

en halv procent av den totala försäljning, för vilken varuskatt uttages. Statens

intäkter av den allmänna varuskatten på böcker syntes därför bli relativt

obetydlig redan innan nödvändiga avdrag verkställts för nyss angivna

ökade allmänna bidrag och minskade skatteintäkter.

Motionärerna erinrar dessutom om att boken är det betydelsefullaste

medlet för bildning, studier och litterär förströelse samt oumbärlig i det till

en allmän demokratisering av bildningsmöjligheterna syftande kulturella

upprustningsarbetet. Vidare framhålles, att man i kulturländer som Finland,

Holland, Schweiz och Storbritannien, där omsättningsskatt finns, av

kulturella skäl befriat böckerna från denna pålaga. Vad Finland beträffar

fritogs böckerna 1950 från den allmänna omsättningsskatten. Försök har

senare gjorts att återinföra sådan skatt på böcker, men dessa försök har

varje gång avvisats.

I de likalydande motionerna 1:145 och 11:17 4, vari yrkas att

cxportreklamtrycksaker skall undantas från allmän varuskatt, framhåller

motionärerna bl. a., att vid den allmänna varuskattens införande underströks

angelägenheten av att varuskatten icke skulle drabba exporten och

försämra det svenska näringslivets konkurrenskraft på den internationella

marknaden. Vid den praktiska tillämpningen av förordningen har det emellertid

visat sig, att exportreklamtrycksaker på främmande språk kommit att

omfattas av varuskatteförordningen på grund av att dessa av praktiska

skäl levereras till mottagaren i utlandet över en beställare i Sverige. Dylika

trycksaker beställes nämligen oftast av moderföretaget i Sverige i en större

upplaga hos ett svenskt tryckeri, som sedan levererar trycksakerna till beställaren

i Sverige. För fördelning av trycksakerna på mottagare i utlandet

har svenska exportföretag i allmänhet särskilda avdelningar, som har in
-

‘2* liihang till riksdagens protokoll 1961. 7 saml. Nr 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961

gående kännedom om tullbestämmelserna i utlandet och om vad som i övrigt

i olika avseenden måste iakttagas.

På begäran om klarläggande i fråga om eventuell skatteplikt enligt varuskatteförordningen

för dessa varor i de fall då leveransen av praktiska skäl

ej kan ske från tryckeriet direkt till utländsk mottagare utan överlämnas

till den svenska beställaren för vidare distribution till utländska affärsförbindelser

har riksskattenämnden i utfärdad anvisning till ledning för beskattningsmyndigheterna

förklarat, att skatteplikt i sådant fall föreligger.

Kungl. Maj :t har på framställning om ändring icke funnit anledning vidtaga

någon åtgärd i ärendet.

I allmänhet råder ingen som helst tvekan om användningsområdet för

här ifrågavarande trycksaker. För att undgå varuskatt har några exportföretag

börjat tillämpa sådana arbetsmetoder, att trycksakerna försändes

direkt från det svenska tryckeriet till mottagarna i utlandet. Man har på

sina håll även börjat fakturera trycksakerna på resp. dotterföretag eller

agent och i gengäld sänkt nettopriserna i motsvarande mån. Dylika förfaringssätt

medför emellertid ökad arbetsbelastning med därav följande kostnadsökningar

och försvåras dessutom därigenom att ett och samma företag

efter anbudsförfarande i varje särskilt fall utnyttjar olika tryckerier.

Enligt riksskattenämndens anvisning anses exportförsäljning föreligga

även om leverans för svensk konsuments räkning sker direkt för mottagande

utom riket. Det är sålunda icke ett villkor att försäljning till utländsk

köpare skall föreligga för att varan skall anses skattefri. Då här ifrågavarande

varor måste anses såsom icke användbara inom landet, framstår

det såsom obilligt att varuskatt skall erläggas enbart av det skälet, att leverans

sker till svensk köpare som i alla händelser kommer att exportera

desamma. Eftersom det i synnerhet för den svenska verkstadsindustriens

produkter oundgängligen erfordras trycksaker för ett aktivt försäljningsarbete

i utlandet i hård konkurrens med utländska företag, utgör här ifrågavarande

skattskyldighet en icke oväsentlig belastning för näringslivet. Det

bör heller inte bortses från risken att svenska exportföretag alltmera övergår

till att beställa trycksaker i utlandet, varigenom den svenska grafiska

industrien går miste om leveranser. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,

att synpunkter överensstämmande med de ovan framförda föranlett

en ändring av motsvarande norska bestämmelser.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:354

och 11:2 17 om undantagande från allmän varuskatt för konst, som

försäljes på utställningar, anföres bl. a. Konstnären producerar icke varor

i vedertagen kommersiell bemärkelse. Rent affärstekniska och affärsmässiga

hänsyn är — och måste vara — konstnären helt främmande. Hans samhällsuppgift

är snarare att inte gå i publikens ledband. Det är denna kons
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 5

tens extraordinära uppgift, som bidrar till att driva kulturen framåt och

har medfört speciallagstiftning för litteratur, musik och bildkonst såsom

andliga produkter. Så länge samhället accepterar att begreppet konst finns

kvar, måste det också acceptera dess särpräglade karaktär och villkor samt

att dess ekonomiska värde baseras på den immateriella delen av det slutliga

verket.

Dessa synpunkter vann förra årets riksdags gehör i så måtto att bevillningsutskottet

beslöt att hemställa till Kungl. Maj :t att utfärda sådana

bestämmelser, att konst bleve befriad från varuskatt, när den såldes av

konstnären direkt. Undantaget skulle dock vara försäljning under mera

»butiksmässiga former». Enligt av Kungl. Maj:t förra året utfärdade anvisningar

skall varuskatt erläggas då försäljning sker på utställning och till

och med på ateljéutställning.

Då en konstnär i utställningsform redovisar resultatet av en lång tids arbete,

sker detta i två syften. Ett av dessa är givetvis att söka ekonomiskt utbyte

av hans arbete, men detta syfte är ej det enda väsentliga. För konstnären,

som i relativ isolering arbetar med sina verk, är det nödvändigt att

tid efter annan ta kontakt med omvärlden för att ställa sitt arbete under

debatt, erhålla omdömen, få sina alster diskuterade och prövade. Konstutställning

är sålunda ej att jämföra med en vanlig butiksförsäljning eller ett

utbjudande av varor för avsalu. Konstutställningen är framför allt den vedertagna

formen för konstnärens kontakt med publik och kritik.

Den åtskillnad, som i Kungl. Maj :ts anvisningar göres mellan konstnärernas

försäljning på utställning och deras försäljning privat, innebär ett

missgynnande av den konstnär som framträder offentligt, vare sig detta

sker individuellt eller kollektivt. En följd av detta måste bli att intresset

bland konstnärerna för att utställa minskar, vilket ur samhällets synpunkt

är en icke önskvärd utveckling.

Vidare anföres att konstföreningar tillkommit i ideellt syfte för att ge

den enskilde individen möjlighet att få kontakt med den aktuella konsten.

Särskilt viktig är dessa föreningars verksamhet på orter, där utställningar

av konst normalt ej skulle anordnas, beroende på orternas belägenhet eller

ringa storleksordning. De utställningar som dessa föreningar anordnar

sker ofta i samarbete med viss inbjuden konstnär, och den försäljning, som

då förekommer, innebär oftast en obetydlig ersättning för de ansträngningar

konstnären haft.

Ur skattekontrollsynpunkt har det invänts att det är svårt att dra gränserna

mellan ren butiksförsäljning och försäljning på utställning. Till detta

må endast anföras, att Konstnärernas riksorganisation efter bevillningsutskottets

beslut tog kontakt med bl. a. Stockholms stads skattemyndigheter

för att dra upp riktlinjerna för hur en sådan gränsdragning skulle ske, och

det visade sig inte vålla några större svårigheter att dra en sådan gräns.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961

Den försäljning av konst som sker vid utställningar uppskattas inbringa

sammanlagt ett belopp på mellan en och två milj. kr. per år. Den allmänna

varuskatten härpå skulle röra sig om 40 000 å 80 000 kr. Rent statsfinansiellt

betyder sålunda varuskatten på försäljning av konst vid utställningar föga,

men sett ur konstnärernas synpunkt är det avsevärda belopp.

I de inbördes likalydande motionerna I: 465 och II: 556 samt I: 469 och

II: 564 yrkas skattefrihet för vissa hjälpmedel för invalider. Som motivering

för yrkandet i motionerna 1:465 och 11:556 anföres i huvudsak

följande. Enligt 10 § 8 mom. punkten 7 förordningen om allmän varuskatt

är läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus, undantagna

från beskattning. Den stora grupp av tekniska och kulturella hjälpmedel

som fysiskt handikappade och lytesskadade är nödsakade att använda i rehabiliterings-

och terapeutiskt syfte för att i görligaste mån kompensera

sitt handikapp är däremot inte undantagen från skatteplikt.

Mycket starka såväl sociala som humanitära skäl synes tala för att dessa

slag av hjälpmedel undantages från beskattning. Vad här åsyftas är bl.a.

invalidfordon och invalidvagnar av olika slag, rullstolar, proteser, hörapparater

och talböcker. Den sociala lagstiftningen har under senare år alltmer

inriktats på att tillgodose dessa handikappade minoriteters intressen i form

av specialutbildning, arbetsvärd och åtgärder för anpassning i arbetslivet.

På kulturområdet har strävandena inriktats på att göra det möjligt för

dessa medborgargrupper att bli delaktiga av det moderna samhällets kulturyttringar.

Att genom en allmän varuskatt försvåra och fördyra de handikappades

nödtvungna anskaffning av de tekniska och kulturella hjälpmedel

som är nödvändiga för att så långt möjligt kompensera deras handikapp

synes klart motverka de allmänna strävanden på detta område, vilka numera

omfattas av en bred folkopinion.

Till flera av här åberopade hjälpmedel utgår f. n. betydande bidrag av

statsmedel. För statskassan blir det därför, i förhållande till den föreslagna

varuskattens totala belopp, endast fråga om relativt små summor i skattebortfall.

För de människor det gäller blir det däremot på grund av deras

speciella sociala och ekonomiska situation fråga om relativt kännbara extra

kostnader. Den konsumtion varom här är fråga har ju därtill en social särprägel,

som gör att den principiellt icke kan jämställas med övrig privatkonsumtion.

Starka skäl synes således tala för att en beskattning av detta

område ej är i linje med den allmänna varuskattens egentliga syfte i konjunkturpolitiskt

och statsfinansiellt avseende.

Motionärerna i motionerna 1:469 och 11:564 anför bl. a. Vanföra

och handikappade erlägger som andra konsumenter varuskatt på allmänna

förnödenheter, men att därtill beskatta den speciella konsumtion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 ~

som betingas av deras handikapp kan ur sociala och humanitära synpunktei

inte anses tillfredsställande.

Som motivering för sitt avstyrkande av motionsyrkanden om skattefrihet

för invalidernas hjälpmedel framhöll 1960 års bevillningsutskott, att undantag

från varuskatt i detta fall skulle strida mot varuskatteförordningens

principer och dessutom medföra redovisnings- och kontrolltekniska svårigheter.

Med tanke på denna frågas stora betydelse för vanföra och handikappade

torde ett avsteg från nämnda förordnings princip vara helt försvarlig.

Inte heller bör eventuella kontrolltekniska svårigheter få lägga hinder i

vägen för en välmotiverad förbättring av invaliders och handikappades

villkor.

Till stöd för yrkandet om undantagande från allmän varuskatt i vissa fall

för begagnade varor framhålles i de likalydande motionerna 1:8 och

11:16, att den allmänna varuskatten i princip är så utformad, att den skall

utgå endast en gång på samma vara under varans väg från tillverkaren till

konsumenten. Undantag från den regeln gäller dock för begagnade varor,

vilka på nytt påföres varuskatt, om de kommer in i den yrkesmässiga handeln.

Från uppbördssynpunkt kan vissa praktisk-administrativa skäl måhända

motivera ett sådant undantag. Vissa, i regel dyrare, kapitalvaror

förekommer emellertid oftare i handeln med begagnade varor och blir på

så sätt oftare dubbelbeskattade än andra.

Motionärerna erinrar vidare om att personbilar och vissa andra mindre

bilar befriats från dubbelbeskattning. Däremot utgår fortfarande dubbel

varuskatt på t. ex. lastbilar, traktorer och maskiner, alltså på för produktionen

nödvändiga kapitalvaror. Särskilt för de företagare, exempelvis jordbrukare,

som på grund av speciella produktionsbetingelser ofta behöver förnya

och förändra maskinparken innan den i tekniskt avseende är nedsliten,

ter sig denna dubbelbeskattning orättvis. Formerna för en befrielse från

dubbel varubeskattning för kapitalvaror ned till ett värde av förslagsvis

500 kr. bör därför skyndsamt prövas.

I de likalydande motionerna 1:478 och 11:558 yrkas skattefrihet

för varuuttag från egen rörelse. Motionärerna frågar sig om det besvär

och trassel, som inredovisning av »oms» förorsakar de enskilda, och

den vidlyftiga taxeringskontroll, liksom kontrollen av inredovisningen, som

därav vållas för det allmänna, är värt besväret. Av remissyttrandena i proposition

nr 162/1959 framgår, att ett flertal länsstyrelser ställt sig kritiska

till beskattningen av uttag till familjens eget behov och sökt utvägar, genom

att förorda skattens uttagande i partihandelsledet eller på annat sätt, alt

undvika sådana småttcricr.

I remissyttrandet över förslaget till allmän varuskatt anförde länsstyrelsen

i Älvsborgs län, efter att ha påpekat att s. k. annan fastighet är undan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1967

tagen från varuskatt, att åtskilliga produkter (brödsäd, potatis, trädgårdsprodukter,

kött och fläsk, ägg och mjölk) också kan erhållas från fastighet,

vilken taxerats som annan fastighet. Till denna kategori har nämligen i regel

hänförts fastighet, som vid normal hävd icke kan vinterföda mer än en ko,

saknar skogsmark i egentlig mening och huvudsakligen nyttjas för bostadsändamål.

På landsbygden är det inte ovanligt, att man på annan fastighet

håller sig med höns och gris samt odlar potatis och trädgårdsprodukter.

Det uppfattas som en orättvisa, att det ena lilla jordbruket skall betala

»oms» på egen förbrukning av ladugårds-, jordbruks- eller trädgårdsprodukter,

medan andra går fria. Om således rättviseskäl talar för att produkter

från småbruk jämställes med produkter från s. k. annan fastighet med

likartad produktion, blir gränsdragningen icke lätt att göra. Det synes som

om propositionen i princip är inne på en riktig linje, när däri uttalas att de

små uttagen för tillgodoseende av företagarens eget behov icke bör beskattas.

Detta vare sig det gäller jordbruk, trädgårdsodling eller annan mindre

rörelse. Men trasslet och besväret — liksom orättvisan jordbrukare emellan

— beror på att gränsdragningen är för snäv, när det gäller värdet av den

kvantitet för familjens behov, som utan att beläggas med varuskatt bör få

uttagas. Här synes en omprövning böra ske, som gör det möjligt att praktiskt

sett över hela linjen befria jordbrukare, andra företagare och rörelseidkare

i jämförlig ställning från att betala varuskatt för uttag, endast avseende

att tillgodose den egna familjens rimliga behov.

Beskattningsvärdet

Som motivering för yrkandet att pristillägg vid kreditförsäljning icke

skall inräknas i beskattningsvärdet anföres i de likalydande motionerna

1:252 och 11:209 i huvudsak följande. Enligt 15 § 1 mom. förordningen

om allmän varuskatt skall vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation

såsom beskattningsvärde räknas det vederlag som utgår för

nyttigheten i fråga. Av anvisningarna till nämnda författningsrum framgår

att vid beräknande av beskattningsvärdet avdrag icke får ske för s. k. avbetalningstillägg.

I ett av riksskattenämnden såsom anvisning till ledning

för beskattningsmyndigheterna gjort uttalande anges att, om vid tillhandahållande

av varor och tjänsteprestationer utgår särskilt avbetalningstillägg,

detta ingår i beskattningsvärdet, vare sig tillägget är fixerat till visst belopp

utöver kontantpris, listpris eller dylikt eller tillägget utgår på grundval av

en ränteklausul eller tillägget utgöres av en kombination av bådadera. Nämnda

uttalande innehåller tillika vissa anvisningar om hur beskattningsvärdet

bör beräknas, då likvid för varor eller tjänsteprestationer erlägges medelst

växel. Sålunda framhålles att mottagande av växelaccept icke är att anse

opaginerad Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande nr 27 År 1961 Ö

som kontant likvid i varuskattehänseende. Vid växeltransaktioner i anledning

av tillhandahållna varor och tjänster har kontant likvid influtit först

då växelutställaren löser växeln genom kontant betalning. Löses växeln icke

helt utan omsättes med ny växel å lägre belopp, är det belopp som inbetalas

i samband med omsättningen att anse som kontant likvid. I nu nämnda fall

bör enligt uttalandet även ränta, som erlägges i samband med inlösen eller

omsättning av växel, vara att hänföra till vederlaget för tillhandahållen \ara

eller tjänsteprestation. Uppburen ränta (diskonto) bör alltså medräknas i

omsättningen vid redovisningen av preliminär allmän varuskatt. Vad nu

sagts har avseende på det fall då den skattskyldige själv behåller växeln och

utställaren alltså löser eller omsätter denna direkt hos den skattskyldige.

Låter den sistnämnde diskontera växeln i bank, gäller enligt anvisningarna

till 16 § varuskatteförordningen, att det belopp som därvid inflyter är att

anse som kontant likvid. Efter enahanda grunder bör, enligt vad av uttalandet

framgår, beskattningsvärdet beräknas i fråga om likvider hänförliga till

s. k. diskontering av kontrakt samt i fråga om likvider som inflyter vid s. k.

kontoringsförsäljningar.

Stadgandet i 15 § med de förtydliganden som gjorts av riksdagen medför

att, i den mån priset på en vara eller tjänsteprestation ökas genom att köparen

erhåller kredit å köpeskillingen, mellanskillnaden mellan kontantpriset

och kreditköpspriset drabbas av varuskatt i de fall säljaren själv

uppträder som kreditgivare, medan skatt å motsvarande belopp icke utgår,

därest köparen genom bank- eller privatlån själv anskaffar det kapital som

erfordras för inköpet eller anlitar en från säljaren fristående kontokreditgivare

eller om säljaren diskonterar en av köparen accepterad växel å köpeskillingen.

Då utlåning av kapital enligt varuskatteförordningen icke utgör

skattepliktig tjänsteprestation och ränta å utlånat kapital således icke omfattas

av skatteplikten, måste det anses vara principiellt felaktigt ocji ur

såväl allmänhetens som näringslivets synpunkt obilligt att skatt skall utgå

på ränta enbart av den anledningen, att kreditgivningen är förbunden med

ett inköp, vid vilket säljaren själv uppträder som kreditgivare.

I detta sammanhang bör även beaktas, att lagstiftaren enligt vad av

förarbetena till förordningen framgår syftat till att ge skatten en sådan

utformning, att ojämnheter i beskattningen elimineras. Enligt motionärernas

mening innefattar beskattningen av avbetalningstillägg en dylik ojämnhet

i beskattningssystemet, ägnad att medföra en överflyttning av den kreditgivning

som traditionellt sker inom handel till kreditgivning i andra former.

Motionärerna anser det därför angeläget, att sådana följdverkningar av

varuskatten undanröjes, som kan medföra ändringar i ändamålsenliga, av

ålder bestående förhållanden inom handeln.

Frågan om beräkningen av beskattningsvärdet, när begagnad vara lämnas

som dellikvid, behandlas i de likalydande motionerna 1:2 5 7 och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

11:215. Motionärerna erinrar om att vid beräkning av beskattningsvärdet

avdrag endast får ske för kassarabatter och andra rabatter, som direkt

avgår från likviden. I intet fall skall sålunda säljaren erlägga varuskatt till

högre belopp än som erhålles i vederlag för varan i fråga. Inom handeln

förekommer emellertid allmänt att vederlaget består dels av kontant likvid

eller likvärdigt betalningsmedel, dels värdet av inbytt begagnad vara. I dessa

fall beräknas varuskatten på bruttovärdet. Skatt utgår följaktligen även på

värdet av den inbytta begagnade varan som om den skulle utgjort kontant

betalning. Vid realiserandet av den begagnade varan utgår emellertid skatt

ytterligare en gång på den sistnämnda försäljningssumman.

Enligt motionärernas mening föreligger här en form av dubbelbeskattning.

Säljare som för sin rörelse är tvingad att som dellikvid mottaga begagnade

varor beskattas hårdare än i de fall enbart »kontanthandel» förekommer.

Som exempel nämnes handeln med lantbruksmaskiner. Vid försäljning

av en skördetröska för 40 000 kr. kan inträffa att varuskatt får

erläggas dels för hela försäljningssumman, dels för exempelvis ytterligare

20 000 kr. vid realiserandet av en inbytt vara. Det sammanlagda beskattningsvärdet

blir i detta fall 60 000 kr. mot 40 000 kr. i den händelse någon

begagnad vara ej tagits som dellikvid. Här redovisade ogynnsamma verkningar

av nuvarande beskattningsregler synes böra undanröjas. Så har

också i motsvarande avseende skett i fråga om handeln med bilar.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet väckta motioner med

yrkanden om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt, vilka

ändringar avser dels ytterligare undantag från skatteplikt och dels utformningen

av beskattningsvärdet.

Enligt förordningen om allmän varuskatt utgår sådan skatt för varor,

som försäljes eller på annat sätt tillhandahålles eller tas i anspråk inom

riket, samt för varor, som införes till riket. I princip är alla varor skattepliktiga.

Med varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Skatteplikten

omfattar både egentliga konsumtionsvaror och investeringsvaror.

Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt och utgår därför icke i

tidigare försäljnings- och distributionsled. Råvaruförbrukningen blir således

icke föremål för beskattning.

Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska skäl

gjorts vissa begränsade undantag. Skattefrihet föreligger sålunda för jordbruksråvaror

och levande djur, för jord, sand, grus och sten, för drivmedel

och andra bränslen, för fiskefartyg och större fartyg, luftfartyg och viss

krigsmateriel, för dagstidningar och vissa andra periodiska publikationer

samt för receptbelagda eller för sjukhus avsedda läkemedel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 dr 1961

11

Beskattningen omfattar även vissa tjänsteprestationer, nämligen reparations-,

underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten, serverings- och uthyrningstjänster

samt förfärdigande av varor på beställning. Förutsättning föi

skatteplikt är att tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga

varor.

Skattesatsen för den allmänna varuskatten är fyra procent av beskattningsvärdet.

Detta värde utgöres vid tillhandahållande av varor eller tjänster

av vederlaget och vid uttag av vara ur rörelse eller jordbruk av varans

saluvärde enligt ortens pris; i båda fallen med beloppet av den allmänna

varuskatten inräknat. Vid beräkningen av beskattningsvärdet får avdrag

icke ske för transport-, emballage- och liknande kostnader som ingår i

priset samt ej heller för avbetalningstillägg. Kassarabatter och andra rabatter,

som direkt avgår från priset, skall däremot inte medräknas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den allmänna varuskatten fått

den principiella utformningen, att den utgör en enhetlig skatt med i möjligaste

mån generell omfattning. Undantagen från skatteplikt har begränsats

till vad som är påkallat av skattetekniska skäl. Man har således icke ansett

sig kunna ta hänsyn till inskränkningar i beskattningen, som vid olika

värdemässiga överväganden i och för sig skulle kunna framstå som motiverade.

Från dessa utgångspunkter har undantagen från skatteplikt begränsats

till ett fåtal varugrupper. Dessa undantag kan icke sägas betaga skatten

dess generella karaktär.

Denna principiella inställning bör enligt utskottets mening alltjämt vara

vägledande vid ställningstagandet till de olika yrkandena om inskränkningar

i skatteplikten. Det är särskilt med hänsyn till skatteredovisningen och

kontrollen av vikt att så få varugrupper som möjligt är undantagna från

skatteplikt.

Utskottet behandlar till en början frågan om beskattningen av böcker och

musikalier. Enligt 10 § 1 mom. punkten 7 i varuskatteförordningen är

från skatteplikt undantagna dels allmänna nyhetstidningar, dels periodiskt

utgivna medlemsblad, personaltidningar och liknande publikationer, som

tillhandahålles utan avgift, och dels fr.o.m. den 1 januari 1961 periodiska

publikationer, som framstår som organ för sammanslutningar med syfte

att verka för religiösa, politiska, nykterhetsfrämjande, idrottsliga eller försvar

sfrämjande ändamål eller att företräda vanföra medlemmar. Böcker

ingår däremot i det skattepliktiga varuområdet. I motionerna I: 473 av herr

Kaijser in.fl. och 11:557 av herr Björkman in.fl. yrkas, att böcker och

musikalier skall undantas från skatteplikt.

Den avgränsning, som gjorts mellan det skattebelagda och skattefria

varuområdet i fråga om tryckta skrifter, har anknutits till förhållanden,

som relativt lätt kan konstateras utifrån objektiva bedömningsgrunder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

Till betydande del avser undantagen publikationer, som icke försäljs i den

reguljära handeln. En utvidgning av det skattefria området att även omfatta

böcker och musikalier är emellertid ägnad att medföra vissa gränsdragningsproblem

och därmed förenade redovisnings- och kontrolltekniska

svårigheter. Med hänsyn härtill kan utskottet för sin del inte tillstyrka

bifall till yrkandet i motionerna I: 473 och II: 557.

I motionerna I: 145 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 174 av herr

Lindahl in.fl. yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam

utredning i syfte att undanta exportreklamtrycksaker från skatteplikt.

Motionärerna anser det obilligt, att varuskatt skall erläggas, när det är

uppenbart, att trycksakerna inte skall användas inom landet. Vidare framhålles

att skattefrihet numera föreligger för trycksaker av ifrågavarande slag

i Norge.

Exportreklamtrycksaker torde i varuskattehänseende generellt sett inte

kunna betraktas som exportvaror i egentlig mening; inte ens om de är

tryckta på främmande språk. Enligt 1 § varuskatteförordningen uttas allmän

varuskatt, när skattepliktiga varor eller tjänster tillhandahålls konsument

inom landet. Sker mottagandet av varan här i riket skall skatt därför i princip

erläggas oberoende av om konsumtionen äger rum inom landet eller ej.

Om varan i stället för att levereras till konsument här i riket levereras för

konsumentens räkning direkt för mottagande utom riket, föreligger däremot

exportförsäljning, som enligt anvisningarna till 1 § varuskatteförordningen

är skattefri. Svensk beställare av reklamtrycksaker drabbas således inte avvaruskatt,

om trycksakerna sändes direkt från tryckeriet till beställarens

ombud i utlandet. Enligt utskottets mening finns visst fog för motionsyrkandena,

att reklamtrycksaker skall vara undantagna från skatteplikt. Utskottet

förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad

på frågan och i lämpligt sammanhang med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen

förordnar om undantag från skatteplikt för ifrågavarande

trycksaker. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 145 och II: 174.

Utskottet behandlar härefter frågan om beskattningen av konst, som

försäljes på utställningar. Enligt kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 237) har

Kungl. Maj:t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen förordnat,

att konstverk skall vara undantagna från skatteplikt, när de annorledes än

butiksmässigt eller i samband med utställning försäljes av upphovsmannen

direkt till konsument. I motionerna 1:354 av herrar Källqvist och Birger

Andersson samt II: 217 av herr Rydén yrkas riksdagsskrivelse med begäran

att Kungl. Maj :t måtte förordna om undantag från skatteplikt för konst,

som försäljes vid utställningar.

I sitt betänkande nr 62 vid föregående års riksdag uttalade bevillningsut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

13

skottet, att vissa skäl talade för att konstnärliga alster borde undantas från

skatteplikt, när de första gången såldes av upphovsmannen. Däremot borde

de vara underkastade beskattning, när de såldes inom den reguljära handeln

eller eljest under mer butiksmässiga former. Genom att konstverk, som

upphovsmannen själv säljer direkt till konsument, i enlighet med bestämmelserna

i ovannämnda kungörelse är undantagna från beskattning, anser

utskottet, att man gått så långt som det av skattetekniska och marknadsmässiga

skäl är möjligt för att tillgodose önskemålen om skattefrihet för

konstnärernas alster. Utskottet kan med hänsyn härtill inte biträda yrkandet

i motionerna I: 354 och II: 217.

Yrkanden om undantag från skatteplikt för vissa hjälpmedel för invalidiserade

framföres i flera motioner. Sålunda hemställes i motionerna 1: 465 av

herr Eric Carlsson m. fl. och II: 556 av herr Antonsson in. fl. om riksdagsskrivelse

med begäran att Kungl. Maj :t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen

skall förordna, att tekniska och kulturella hjälpmedel, som av

handikappade och lytesskadade användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte

skall undantas från skatteplikt. I motionerna I: 469 av herr Per-Olof

Hanson m. fl. och II: 564 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. yrkas att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i

varuskatteförordningen att ifrågavarande hjälpmedel undantas från beskattning.

Enligt utskottets mening bör undantagen från skatteplikt inte anknytas

till en viss köparkategori utan gälla generellt oavsett köparens ställning.

Varuskatteförordningen har också utformats i enlighet med denna princip.

Ett bifall till motionerna skulle innebära ett sådant avsteg från den ovan

angivna principen att den, med hänsyn till därmed följande konsekvenser i

andra hänseenden, inte kan förordas. Utskottet vill ytterligare framhålla,

att ett genomförande av motionärernas förslag utan tvivel skulle medföra

betydande redovisnings- ooch kontrolltekniska olägenheter. De handikappades

behov av bistånd vid anskaffande av nödvändiga hjälpmedel bör, såsom

utskottet uttalat i andra sammanhang, i stället tillgodoses på annat sätt än

via lättnader i beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

yrkandena om att tekniska och kulturella hjälpmedel för de invalidiserade

skall undantas från beskattning.

I motionerna I: 478 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. och II: 558 av herr

Börjesson i Glömminge in. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte begära förslag till sådana ändringar i varuskatteförordningen, att

flertalet rörelseidkare och jordbrukare befrias från varuskatt å vanuittag

för den egna familjens behov.

Enligt varuskatteförordningen föreligger icke skattskyldighet för försäljning

av jordbruksprodukter i allenast ringa omfattning. Denna före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

skrift korresponderar med den för rörelseidkare gällande bestämmelsen i

13 § a) förordningen, att skattskyldighet icke föreligger vid tillhandahållande

av skattepliktiga varor och tjänster samt varuuttag i allenast ringa

omfattning. I 65 § föreskrives, att om skattskyldighet för försäljning av

jordbruksprodukter inte föreligger och om den skattepliktiga omsättningen

i övrigt inte uppgår till 400 kronor någon taxering till allmän varuskatt icke

skall åsättas. Rörande tolkningen av begreppet ringa omfattning har riksskattenämnden

uttalat, att om tillhandahållandet av skattepliktiga varor

eller tjänsteprestationer samt varuuttag ur rörelse inte har större omfattning

än att de sammanlagt icke överstiger 1 000 kronor om året, skall verksamheten

anses ha utövats i ringa omfattning.

Till en början må erinras om att bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 30 vid innevarande års riksdag nyligen avstyrkt motionsvis väckta förslag

om att livsmedel skall undantas från den allmänna varubeskattningen.

Företagarnas privata konsumtion av i rörelsen saluförda varor eller hemmaproducerade

alster representerar en icke oväsentlig del av skatteunderlaget

för den allmänna varuskatten. Ett bifall till yrkandet i förevarande motioner

skulle därjämte innebära, att rörelseidkare och jordbrukare skulle komma

i en gynnsammare ställning i skattehänseende än andra konsumenter. De

begränsningar i skattskyldigheten, som gjorts i fråga om egna varuuttag,

är tillkomna av skattetekniska skäl för att i möjligaste mån begränsa antalet

skattskyldiga. Tilläggas må att jordbrukare till skillnad mot rörelseidkare

icke erlägger preliminär varuskatt under löpande år. Skatten uttages

på grundval av uppgifter i självdeklarationen och påföres den vanliga

debetsedeln för inkomstskatt. Ur skatteteknisk synpunkt föreligger därför

ett mycket enkelt förfarande. Av anförda skäl kan utskottet inte tillstyrka

andra gränsvärden för skattskyldighet än de nu tillämpade och avstyrker

således bifall till motionerna I: 478 och II: 558.

Frågan om beskattningen av begagnade varor behandlas i några motioner.

Sålunda hemställes i motionerna I: 8 av herrar Axel Emanuel Andersson och

Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge in. fl. om riksdagsskrivelse med

begäran att Kungl. Maj :t skall framlägga förslag om befrielse från skatteplikt

för begagnade kapitalvaror till ett värde av lägst 500 kronor. I motionerna

I: 257 av herr Yngve Nilsson m.fl. och II: 215 av herr Darlin m. fl. yrkas

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om sådana ändringar i varuskatteförordningen,

att dubbelbeskattning inte sker, när begagnad vara lämnas

som dellikvid. Som motivering för yrkandena har bl.a. anförts att vissa begagnade

bilar är undantagna från allmän varuskatt.

Den omständigheten att de begagnade varorna tidigare varit föremål för

beskattning utgör enligt utskottets mening icke skäl för att de skall undantagas

från beskattning, när de ånyo blir föremål för yrkesmässig försäljning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

Här är det fråga om ny omsättning till annan konsument. De begagnade

varor som försäljes inom den reguljära handeln blir dessutom ofta föremål

för ändrings- och reparationsarbeten med insättning av nya delar o. dyl. varigenom

de kan ändra karaktär och användas på annat sätt än tidigare. Om

begagnade varor helt eller delvis undantas från beskattning försvåras dessutom

skatteredovisning och kontroll inom såväl handeln som inom branscher,

som utför reparations- och liknande arbeten. Det bör härvidlag beaktas,

att undantagande från skatteplikt för begagnade varor med varuskatteförordningens

utformning även medför skattefrihet för eljest skattepliktig tjänsteprestation

å sådan vara. Härav skulle följa ett betydande skattebortfall.

När en begagnad vara lämnas som dellikvid vid inköp av en ny vara,

utgår skatt på hela likviden för den nya varan. Detta innebär emellertid

inte en beskattning av inbytesvaran, utan vad som beskattas är likviden

för den nya varan. Skatten bör givetvis bli lika stor vare sig köparen

betalar hela köpeskillingen kontant eller delvis med pengar och delvis

med en inbytesvara.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att när de begagnade

person- och skåpbilarna genom beslut vid 1960 års riksdag undantogs från

allmän varuskatt för att motverka den irreguljära handeln med begagnade

bilar, genomfördes en höjning av den särskilda omsättningsskatten på nya

sådana bilar med belopp, som motsvarade skattebortfallet i fråga om de

begagnade bilarna. Ändringen vidtogs vidare på sådant sätt att skatt alltjämt

skall utgå å reparationer och annat underhåll av bilar. Med generellt

undantag för begagnade varor skulle följa skattefrihet även för reparation

av sådana fordon. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 8 och II: 16 samt motionerna I: 257 och II: 215.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 252 av herr

Gösta Jacobsson samt II: 209 av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm

vari hemställts om sådan ändring i varuskatteförordningen att pristillägg

vid kreditförsäljning inte inräknas i beskattningsvärdet vid tillhandahållande

av varor eller tjänsteprestationer. Till stöd för yrkandet anföres bl.a., att

om en säljare själv uppträder som kreditgivare utgår varuskatt inte endast

på försäljningspriset för varan utan även på den ränta eller motsvarande

gottgörelse, som köparen har att erlägga, medan varuskatt däremot inte

utgår på sådan ränta, som köparen får betala, om han genom banklån eller

privatlån anskaffar det kapital, som erfordras för kontant betalning avvaran.

Dylika ojämnheter i beskattningen anser motionärerna ägnade att

medföra överflyttning av den kreditgivning, som traditionellt sker inom

handeln, till kreditgivning i andra former.

I av riksskattenämnden utfärdade anvisningar till ledning vid beskattningsvärdets

bestämmande uttalas, att om vid tillhandahållande av varor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

och tjänsteprestationer utgår särskilt avbetalningstillägg, detta ingår i

beskattningsvärdet, vare sig tillägget är fixerat till visst belopp utöver kontantpris,

listpris eller dylikt eller tillägget utgår på grundval av en ränteklausul

eller tillägget utgöres av en kombination av bådadera. Ränta, som

säljaren tillgodogör sig och som erlägges i samband med inlösen eller omsättning

av växel, är att hänföra till vederlaget för tillhandahållen vara

eller tjänsteprestation och skall således inräknas i omsättningen.

Det torde vara av väsentlig betydelse, att beskattningsvärdet är utformat

på sådant sätt, att det så nära som möjligt anpassas till den efter sedvanliga

affärsmässiga principer beräknade omsättningen. Varje avsteg därifrån,

som inte är direkt betingat av kravet på enhetliga beskattningsregler för

olika inom handeln vanligen förekommande former av kreditförsäljning,

bidrar till att försvåra såväl deklarationsskyldighetens fullgörande som

skatteberäkningen och skattekontrollen. Med hänsyn härtill måste utgångspunkten

vid beräknandet av beskattningsvärdet vara det i varje särskilt fall

faktiskt tillämpade priset för varan eller tjänsteprestationen. Att på sätt

förordas i motionerna icke inräkna avbetalningstillägg och liknande kredittillägg

i beskattningsvärdet skulle innebära ett avsteg från den allmänna

varuskattens princip att utgöra en beskattning av den faktiska omsättningen

i rörelsen eller näringen och bör därför enligt utskottets mening icke ifrågakomma.

En så genomgripande ändring, som motionärerna föreslår, skulle

föranleda en helt annan utformning av reglerna för beskattningsvärdets

bestämmande. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 252 och II: 209.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 473 av herr Kaijser m.fl.

och II: 557 av herr Björkman m.fl. om undantagande från

den allmänna varuskatten av böcker och musikalier,

2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Per-Olof

Hanson m.fl. och II: 174 av herr Lindahl m.fl. om undantagande

från allmän varuskatt av exportreklamtrycksaker,

3) de likalydande motionerna 1:354 av herrar Källqvist

och Birger Andersson samt II: 217 av herr Rydén om undantagande

från den allmänna varubeskattningen beträffande

konst som försäljes vid utställningar,

4) a) de likalydande motionerna I: 465 av herr Eric

Carlsson m.fl. och II: 556 av herr Antonsson m.fl. om undantagande

från den allmänna varubeskattningen av invalidfordon

m.m., samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961

17

b) de likalydande motionerna 1:469 av herr Per-Olof

Hanson in.fl. och II: 564 av herr Jönsson i Ingemarsgården

in.fl. om undantagande från den allmänna varubeskattningen

av vissa hjälpmedel för invalidiserade,

5) de likalydande motionerna 1:478 av herr Ferdinand

Nilsson m.fl. och 11:558 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.

om undantagande från den allmänna varuskatten vid varuuttag

från egen rörelse,

6) de likalydande motionerna 1:8 av herrar Axel Emanuel

Andersson och Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge

m.fl. om undantagande från allmän varuskatt i vissa

fall av begagnade varor,

7) de likalydande motionerna 1:257 av herr Yngve Nilsson

m.fl. och 11:215 av herr Darlin m.fl. angående allmän

varuskatt, då begagnad vara lämnas som dellikvid, ävensom

8) de likalydande motionerna I: 252 av herr Gösta Jacobsson

samt II: 209 av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm

angående allmän varuskatt å pristillägg vid kreditförsäljning,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Tage Johansson,

Sundin och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,

Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, fru Holmqvist, herrar

Forsberg, Nilsson i Tvärålund och Rydén.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Spetz, Yngve Nilsson, Sundin, Kronstrand, Magnusson

i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, Nilsson i Tvärålund och Rydén,

vilka anfört och hemställt följande.

1. Böcker och musikalier (noter)

Såsom anförts i motionerna I: 473 och II: 557 bör varuskatt inte uttagas

i fråga om böcker och musikalier. En sådan beskattning ter sig ur allmän

kulturell synpunkt olycklig. Bl. a. drabbas skol- och utbildningsväsendet.

2. Invalidfordon m. m.

Enligt förordningen om allmän varuskatt är läkemedel som försäljes enligt

recept eller till sjukhus undantagna från beskattning. Däremot beskattas

tekniska hjälpmedel av olika slag, som fysiskt handikappade och lytesskadade

människor är nödsakade att använda i rehabiliterings- och terapeutiskt

syfte för att i görligaste mån kompensera sitt handikapp. Vi delar

motionärernas uppfattning att starka sociala och humanitära skäl talar för

att dessa slag av hjälpmedel blir undantagna från beskattning. Vad här

åsyftas är bl. a. invalidfordon och invalidvagnar av olika slag, rullstolar,

proteser, hörapparater och s.k. talböcker för blinda. Vi föreslår, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t med stöd avförordningens

10 § 2 mom. förordnar om undantag för de tekniska och kulturella

hjälpmedel för handikappade och lytesskadade som här angivits.

3. Pristillägg vid kreditförsäljning

Avbetalningstillägg, som utgöres av ränta å av säljaren tillhandahållen

kredit, är enligt vår mening inte att hänföra till vederlag för tillhandahållen

vara eller tjänsteprestation. I likhet med vad som framhållits i motionerna

I: 252 och II: 209 anser vi, att sådant kredittillägg bör vara undantaget

från allmän varuskatt -— liksom fallet är vid tillhandahållande av

krediter i övrigt. Det synes oss att Kungl. Maj:t bör framlägga förslag till

sådan ändring i varuskatteförordningen att ifrågavarande avbetalningstilllägg

undantages från varubeskattning.

På grund av vad här anförts anser vi,

att utskottet under punkterna 1), 4) och 8) bort hemställa,

1) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 473 av herr Kaijser m. fl. och II: 557 av herr Björkman

m. fl. måtte antaga följande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

19

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1

december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, — — — och växtskyddsmedel.

2. Levande djur,---liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand,---krossat skick.

5. Fiskefartyg, så---ävensom luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som —--underkastad utförselförbud.

7. Böcker och musikalier (noter), allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt

utgivna medlemsblad, personaltidningar och liknande publikationer,

i den mån de tillhandahållas utan särskild avgift, ävensom andra periodiskt

utgivna publikationer, om dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar

med huvudsakligt syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande,

politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller att

företräda vanföra eller eljest arbetshindrade medlemmar.

8. Läkemedel, som —- — -— till sjukhus.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

4) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 465 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 556 av herr

Antonsson m. fl. ävensom i anledning av de likalydande motionerna

I: 469 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 564

av herr Jönsson i Ingemarsgården m.fl. måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna om

undantag från skatteplikt till allmän varuskatt för de

tekniska och kulturella hjälpmedel, som av handikappade

och lytesskadade användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte,

såsom olika slag av invalidfordon och invalidvagnar,

rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker o. d.;

8) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1: 252 av herr Gösta Jacobsson samt II: 209 av herrar

Bohman och Carlsson i Stockholm måtte i skrivelse till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

Kungi. Maj :t anhålla om förslag till sådan ändring av varuskatteförordningen

att avbetalningstillägg, som utgöres av

ränta å av säljaren tillhandahållen kredit, undantages från

allmän varuskatt.

II) av herrar Kronstrand, Christenson i Malmö och Rydén, vilka angående

undantagande från den allmänna varubeskattningen beträffande konstverk

som försäljes vid utställningar anfört och hemställt följande.

Med anledning av beslutet av fjolårets riksdag har Kungl. Maj :t utfärdat

ändrade bestämmelser rörande uttagande av allmän varuskatt vid försäljning

av konst. Skattebefrielse gäller numera konst som försäljes av konstnären

direkt. Enligt de utfärdade anvisningarna skall emellertid varuskatt

erläggas då försäljning sker på utställning, även på ateljéutställning. Som

framhållits i motionerna är konstutställning emellertid inte att jämföra med

en vanlig butiksförsäljning. Konstutställningen är i främsta rummet den

vedertagna formen för konstnärens kontakt med publik och kritik. Den

åtskillnad som i de utfärdade anvisningarna göres mellan konstnärens försäljning

på utställning och hans försäljning privat innebär ett missgynnande

av den konstnär som framträder offentligt. En följd av detta måste bli

att intresset bland konstnärerna för att utställa minskar, vilket ur samhällets

synpunkt är en icke önskvärd utveckling, eftersom ett rikt blomstrande

utställningsliv är konstlivets viktigaste stimulans.

Ur kontrollsynpunkt torde det vara möjligt att dra en gräns mellan

ren butiksförsäljning och försäljning på utställning. Tillämpningsföreskrifter

i detta hänseende kan lämpligen utformas av vederbörande skattemyndigheter

efter hörande av konstnärernas fackorganisation.

Under hänvisning till det anförda anser vi att utskottet under punkten 3)

bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 354 av herrar Källqvist och Birger Andersson samt II: 217

av herr Rydén i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,

att Kungl. Maj.-t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen

måtte förordna om befrielse från varuskatt för

konstverk, som försäljes på konstutställningar.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 196J

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.