Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.

1961-03-23 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:29, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga

om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:28 av herr Gösta Jacobsson och 11:41 av

herr Barlin m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att 1950 års skattelagssakkunniga måtte få i uppdrag att med

förtursrätt utreda möjligheterna att i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader

som ingår i rörelse avpassa beskattningsreglerna så att större värdeminskningsavdrag

får göras under de första åren efter uppförandet”;

2) de likalydande motionerna 1:31 av herr Torsten Mattsson och II: 43 av

herr Wdhrendorff, vari hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa att frågan om sådan ändring av avskrivningsreglema för värdeminskning

å byggnad som ingår i rörelse, att förhållandevis större avskrivning

medges under de första åren efter byggnadens uppförande, må prövas och att

förslag snarast förelägges riksdagen i enlighet med vad i motionerna anförts”;

3) de likalydande motionerna 1:37 av herr Sjönell m. fl. och II: 42 av herr

Stenberg m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning i syfte att anpassa avskrivningsreglema vad gäller

värdeminskningsavdrag för byggnad som ingår i rörelse så att större värdeminskningsavdrag

kan göras under byggnadens första år”; samt

4) motionen II: 544 av herrar Kellgren och Antonsson, vari yrkats, ’ ’att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om liberalisering av avskrivningsreglema

inom näringslivet för anordningar till motverkande av vattenförorening”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 41, II: 42, II: 43 och II: 544.

Avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas

i ägarens rörelse, får i princip åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 §

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961

kommunalskattelagen. I vissa särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden

i sin helhet avdragas under det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt

rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda

att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad bär i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet

(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde även andra värden

kunna komma till användning, beroende på utredningen i det särskilda

fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller ett särskilt efter

värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget inte

alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen i förekommande

fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu inte ägt rum, vid

sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde. Värdet av i byggnad

ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får nämligen avskrivas enligt

reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning å inventarier beroende

på om den skattskyldige är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande

dylika tillgångar eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga

inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet

men inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning

av byggnad fastställda, bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte

att sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden

i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,

varmvattencisterner m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta. utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å fabriksbyggnader

merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet. Efter

utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt stor slitning, kan

högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag för värdeminskning

av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hän föres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse — inte ens till

den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag för värdeminskning.

Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Om influtet belopp blir skattepliktigt eller inte bedömes sålunda

enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning av fast

egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avskrivning å byggnad i rörelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

3

behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess betänkande med förslag

till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954:19). Det spörsmål, till vilket kommittén

närmast hade att taga ställning, var om den gällande lagstiftningen kunde

anses medge tillräckliga avdrag för värdeminskningen.

I fråga om byggnader var det enligt kommitténs uppfattning med hänsyn till

att det i regel gällde mycket stora och långvariga investeringar motiverat, att

kostnaden fördelades över en betydligt längre period än när det gällde maskiner

och inventarier. Någon form av bunden avskrivning måste med hänsyn härtill

komma till användning. Annan mening härom hade inte heller yppats inom

kommittén. Det spörsmål som diskuterats hänförde sig väsentligen till frågan

huruvida avskrivningen skulle beräknas på annat värde än anskaffningskostnaden

och om i praxis använda procenttal för avskrivningens beräkning kunde

anses till fyllest.

Sedan kommittén på anförda skäl avvisat tanken att avskrivningen skulle få

beräknas på återanskaffningsvärdet, berörde kommittén frågan om de procentsatser

efter vilka avskrivningarna borde beräknas. Det kunde därvid uppmärksammas

att en högre avskrivningsprocent i sin mån kunde anses innefatta ett

efterkommande av önskemålet om visst hänsynstagande till ökade återanskaffningskostnader.

I överensstämmelse med de överväganden, som gjordes då den

fria avskrivningsrätten infördes, fann kommittén att även vid en uppmjukning

av avskrivningsreglema i form av höjda procentsatser inkomstbegreppet måste

utvidgas till att omfatta åtminstone de vid avyttring återbekomna tidigare åtnjutna

värdeminskningsavdragen. Mycket starka skäl talade mot en sådan utvidgning

av inkomstbegreppet, som avvisades bl. a. med hänvisning till de svårlösta

spörsmål, som var förenade med en lagstiftning av sådan innebörd.

Även om det skulle vara möjligt att lösa frågan om utvidgning av inkomstbegreppet,

måste likväl en verklig uppmjukning av avskrivningsreglema för

byggnader i form av väsentligt högre procenttal för avskrivningens beräkning

föranleda invändningar ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det kunde anmärkas

att enligt den offentliga statistiken det år 1952 taxerade byggnadsvärdet för

svenska aktiebolag tillhöriga fastigheter utgjorde ca 9 miljarder kronor. Någon

motsvarande uppgift beträffande ekonomiska föreningar fanns ej. Om man

bortsåg från att avskrivningen ofta i stället grundades på den i många fall högre

anskaffningskostnaden och om man räknade med en årlig avskrivning med 2

procent erhölles ett sammanlagt värdeminskningsavdrag av ca 180 miljoner

kronor. Om man tänkte sig ett stadgande av innebörd att värdeminskningsavdraget

skulle få beräknas efter ett dubbelt så högt procenttal skulle följaktligen

avskrivningsbeloppen öka med likaledes ca 180 miljoner kronor. Väl skulle en

friare avskrivning å byggnader än för närvarande möjligen inte i och för sig

stimulera till ökade investeringar just i byggnader under högkonjunktur, men

de genom ökade avskrivningar i företagen kvarhållna vinstmedlen, som med

hänsyn till de stora värden, det var fråga om, uppenbarligen blev mycket betydande,

skulle stå till företagens fria disposition för andra investeringar. Följ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

aktligen talade även de särskilda konjunkturpolitiska synpunkter, som kommittén

hade att iakttaga, för ett bibehållande av gällande grunder för värdeminskningsavdrag

å byggnader.

^ id bedömningen av frågan om avskrivning å byggnader torde därjämte böra

beaktas, att den av kommittén föreslagna lagstiftningen om investeringsfonder

skulle komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglema

främst när det gällde byggnader. Företagen kunde genom att utnyttja investeringsfonderna

göra omedelbara avskrivningar på byggnader till betydande

belopp.

Ytterligare anförde företagsbeskattningskommittén följande.

I valet mellan en uppmjukning av avskrivningsreglema för byggnader och

en ökad stimulans till avsättningar till investeringsfonder är det senare självfallet

att föredraga ur konjunktur-politisk synpunkt. Då investeringsfonderna

delvis utgör ett komplement till avskrivningsreglema, bör uppmärksammas att

en mera väsentlig uppmjukning av de för byggnader gällande avskrivningsreglema

måste antagas minska företagens intresse för avsättning till investeringsfonder.

Investeringsfonderna i deras tilltänkta utformning liar av kommittén

bedömts såsom varande det inom beskattningsområdet enda mera verksamma

medlet för en stimulans till investeringar i lågkonjunktur. Även från denna

synpunkt kan följaktligen invändningar riktas mot en mera väsentlig uppmjukning

av avskrivningsreglema för byggnader.

På anförda skäl kan kommittén inte förorda ändrade grunder för beräkning

av värdeminskningsavdrag å byggnad. Emellertid finner kommittén angeläget

att i praxis sådana värdeminskningsavdrag medges, som betingas av byggnadernas

ekonomiska livslängd. Från näringslivets sida har gång efter annan invänts

att så inte alltid är fallet. Yäl har av kommittén gjorda förfrågningar hos

taxeringsmyndigheterna givit vid handen att utrangeringsavdrag mera sällan

yrkas. Denna omständighet kan emellertid sammanhänga antingen med att en

i huvudsak uttjänad byggnad inte utrangeras utan i stället säljes till lågt pris,

varvid något utrangeringsavdrag merendels ej ifrågakommcr, eller — och detta

är måhända ett vanligare fall — att möjlighet inte förelegat att förete utredning,

som styrker rätt till utrangeringsavdrag.

Kommittén kan inte helt frigöra sig från uppfattningen att — även om praxis

under senare år i vissa fall medgivit större avdrag än tidigare — det förhållandet

alltjämt föreligger, att vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets storlek

tillräcklig hänsyn inte tages till att eu byggnads ekonomiska livslängd med hänsyn

till teknikens snabba utveckling och produktionens därav betingade omläggning

ofta väsentligt understiger den fysiska livslängden. Kommittén vill

med hänsyn härtill förorda att en viss omredigering göres av bestämmelsen i

punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, varigenom tydligare

markeras den vikt som bör fästas vid den ekonomiska livslängden, när det gäller

att fastställa skälig avskrivningsprocent.

Kommitténs förslag i sistnämnda avseende genomfördes vid 1955 års riksdag.

I detta sammanhang kan nämnas, att regeringsrätten i utslag den 8 oktober

1958 (RÅ 1958 ref. 49) med hänsyn till verkstadsbyggnads beräkneliga ekonomiska

varaktighetstid medgivit avdrag för värdeminskning å densamma med

3 procent av anskaffningsvärdet. I senare avgöranden har avdrag av liknande

storlek medgivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961

I Danmark och Norge har reglerna om värdeminskningsavdrag å byggnad år

1957 ändrats i en för de skattskyldiga förmånlig riktning. Danmark har sedan

länge haft avskrivningsregler för byggnader som medgivit en väsentligt större

avskrivning under byggnadens första år än senare, medan de norska reglerna

härvidlag tidigare varit i huvudsak överensstämmande med de svenska. 1957 års

ändringar innebar att de norska reglerna i viss män närmade sig det danska

systemet vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader. I Danmark markerades

ytterligare förskjutningen i värdeminskningsavdragen mot byggnadernas

tidigare skede. Följande tablå ger en översiktlig jämförelse av avskrivningsreglema

i fråga om industribyggnader i Danmark och Norge.

Värdeminskningsavdrag å byggnad vid engångsinvestering

Av skrivning sbelopp på byggnader i procent av anskaffningsvärde

År Danmark Norge

1—4 12,5 3,75

5 2,5 3,75

6—24 .............. 2,5 2,50

25—37 .............. 0,0 2,50

38 0,0 1,25

De norska reglerna medger dessutom initialavskrivningar vid investeringar

över en viss storlek.

I Finland tillätes avskrivning å fabriksbyggnader av trä med 5 procent och

å fabriksbyggnader av sten med 2,5 procent av anskaffningsvärdet. Har fabriksbyggnad

tagits i bruk under år 1958 eller senare får avskrivning ske med sammanlagt

30 procent av anskaffningsvärdet under de första fyra åren efter

uppförandet.

Yrkanden av samma innebörd som i nu förevarande motioner framställdes

jämväl vid 1958 års A-riksdag i de då väckta motionerna 1:255 och 11: 323.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 framhöll bevillningsutskottet

bl. a. att den fråga, som upptagits i motionerna, endast utgjorde en del av det

komplex beskattningsregler, som brukar sammanfattas under benämningen företagsbeskattningen.

Reglerna om företagsbeskattningen var föremål för en genomgripande

omdaning vid 1955 års riksdag, och de regler, som därvid antogs, hade

ännu inte börjat tillämpas i full utsträckning. I samband därmed var även

frågan om ändrade avskrivningsregler beträffande byggnader föremål för riksdagens

uppmärksamhet, och en viss ändring av bestämmelserna vidtogs i avsikt

att tydligare markera den vikt som borde fästas vid den ekonomiska livslängden,

när det gällde att fastställa skälig avskrivningsprocent. Däremot ansåg riksdagen

ytterligare uppmjukningar i bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för

byggnader inte böra ifrågakomma. Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

ligheter för företagen att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka avsågs

komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst

när det gäller byggnader. Då 1955 års lagstiftning endast gällt en kort tid och

i vissa hänseenden ännu inte trätt i kraft, ställde det sig svårt att få en tillförlitlig

bild av dess verkningar. Innan närmare erfarenhet vunnits av 1955 års

lagstiftning på detta område, var det likaså svårt att bilda sig en uppfattning

om behovet av vidgade avskrivningsmöjligheter å byggnader i rörelse. En ändring

av reglerna om värdeminskningsavdrag i den riktning motionärerna åsyftat

medförde att de skattskyldiga bereddes möjligheter att uppskjuta beskattningen

helt eller delvis åren efter det eu nybyggnad vidtagits. Härigenom skulle skapas

nya möjligheter till s. k. förtäckt resultatutjämning. Med hänsyn härtill borde

frågan även bedömas ur denna synpunkt. Det var därvid att märka att frågan

om införande av rätt till s. k. öppen förlustutjämning och s. k. öppen resultatutjämning

för det dåvarande var föremål för utredning av 1957 års skatteutredning.

Enligt utskottets mening var det sannolikt att frågan om införande av

rätt till en snabbare avskrivning av byggnader skulle komma i ett delvis annat

läge, om möjligheter infördes till öppen resultatutjämning. Man borde därför

enligt utskottets mening avvakta resultatet av 1957 års skatteutrednings arbete.

Utskottet kunde således inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet.

Aven vid 1959 och 1960 års riksdagar väcktes motioner om utredning i syfte

att anpassa beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader,

som ingår i rörelse, så att större värdeminskningsavdrag får göras under

de första åren efter uppförandet. Vid båda dessa tillfällen har riksdagen beslutat

att motionerna icke skulle föranleda någon åtgärd.

Av innehållet i de f ö r e v a rande in o t i o n e r n a må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:28 och 11:41 uttalas att byggnader erfarenhetsmässigt

utsätts för en större värdeminskning de första åren de är i bruk än

senare. För i första band nyföretagsamheten är det av stor betydelse att så

snabbt som möjligt kunna skriva av en väsentlig del av byggnadernas värde för

att därigenom kunna skapa kapital till konsolidering och utbyggnad av företaget.

De nya företagens möjligheter att konkurrera med redan inarbetade och

konsoliderade företag torde många gånger vara beroende på dylika avskrivningar

under de första åren. \ idare skulle ett liberalare avskrivningssystem i fråga

om byggnader kunna ses som en beredskapsåtgärd mot sysselsättningsstömingar,

eftersom därigenom företagens ställning i en konjunkturavmattning skulle

stärkas. Motionärerna framhåller vidare att beskattningsreglerna i Sverige borde

utformas med hänsynstagande till den alltmer hårdnande konkurrensen för

näringslivet, vilken blivit en följd av de europeiska frihandelsområdena. Det

erinras om att i de nordiska grannländerna praktiska åtgärder på beskattningsområdet

vidtagits, då det gäller avskrivning å byggnader eller rörelse. Även i

Holland har näringspolitiken utformats för att underlätta nybildning av företag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

7

Visserligen föreligger i Sverige vidgade möjligheter för avsättning till investeringsfond,

vilka utgör ett komplement till avskrivningsreglerna, men dessa får

effekt endast inom ett relativt begränsat område dels därför att de hänför sig

till enbart aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels för att de är relevanta

endast i de fall då det är fråga om relativt långsiktiga investeringar. Den mindre

företagsamheten ställs följaktligen i regel utanför, och det är dessa företag som

drabbas hårdast av den ökade konkurrensen.

Liknande synpunkter framläggs i motionenin 1:31 och 11:43, vari understryks

angelägenheten av en anpassning av de svenska avskrivningsreglerna

till vad som gäller i andra nordiska länder. Det understryks också att en prövning

av frågan bör genomföras skyndsamt så att nya regler kan beslutas i en

relativt nära framtid. Den framtida lagstiftningen bör ges en sådan utformning

att de mindre och nyetablerade företagen erhåller goda möjligheter att hålla

avskrivningen i takt med den faktiska värdeminskningen. Motionärerna anser

att det finska systemets konstruktion är av särskilt intresse i detta sammanhang

och därför bör övervägas.

Jämväl i de likaZydande motionerna 1:37 och 11:42 erinras om att reglerna

i Sverige, då det gäller värdeminskningsavdrag å byggnader i rörelse, inte är lika

gynnsamma som vad fallet är i Danmark, Finland och Norge. De ökade konkurrenskrav,

som blivit eu följd av de gemensamma stormarknaderna i Europa,

medför ett större behov av rationaliseringar och krav på att hela produktionsapparaten

förnyas och utbyggs. Eu ändring av avskrivningsreglerna i fråga

om byggnad som ingår i rörelse skulle utgöra ett värdefullt led i en politik, som

vill ta sikte på att underlätta det svenska produktionslivets anpassning till de

nya förhållandena. Motionärerna framhåller, att den ändring i skattereglerna

som åsyftas icke avser att åstadkomma ett totalt sett ökat avskrivningsbelopp

utan innebär, att en större del av den sammanlagda avskrivningen för en byggnad

förskjuts till början av byggnadens användningstid.

I motionen II: 544 erinras om att föroreningen av våra sjöar och vattendrag

ökar, trots skärpningar av vattenlagen och den statliga vattenvårdsorganisationen.

En av orsakerna härtill kan vara svårigheten att i de enskilda fallen hitta de

rätta lösningarna för saneringen, men viktigast och utslagsgivande är i sista

hand de ekonomiska frågorna. Kostnaden enbart för önskvärda kommunala reningsverk

uppskattades av vattenvårdskommittén till ca en miljard kronor. På

den industriella sidan torde likaså åtskilliga hundratal miljoner fordras för

utförande av sådana arbeten.

De kommunala investeringarna på vatten vårdsområdet bekostas med skattemedel

och till en del med statliga bidrag. Genom lagen om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar av år 1955 har kommunerna dessutom möjlighet att helt

eller delvis täcka kostnaderna för avloppsnät och reningsverk med avgifter, eu

utväg som i allt större utsträckning utnyttjas av våra städer. Industrins och

andra företags åtgärder mot vattenförorening, som i många fall är väl så viktiga

som de kommunala, måste emellertid betalas med vanliga investeringsmedel i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

konkurrens med produktiva investeringar. I nuvarande investeringsläge drabbar

de ofta dyrbara byggnationerna företagen kännbart genom att avskrivningstiden

är så lång. Industrin och näringslivet i övrigt behöver därför något som

stimulerar deras saneringsarbete och gör investeringar i vattenvårdande syfte

attraktiva framför andra investeringar. Med hänsyn härtill föreslår motionärerna

att sådana anordningar av olika slag inom industrin och motsvarande

näringsområden till motverkande av vattenförorening, vilka statens vatteninspektion

bedömer nödvändiga, i avskrivningshänseende jämställes med maskiner

och sålunda kan avskrivas enligt de regler som gäller för värdeminskningsavdrag

avseende maskiner och andra inventarier.

Utskottet

Utskottet upptar först, till behandling de inbördes likalydande motionerna

I: 28 och II: 41, I: Öl och II: 43 samt I: 37 och II: 42. I samtliga dessa motioner

yrkas att frågan om avdrag för värdeminskning å byggnad, som används

i rörelse, måtte bli föremål för utredning i syfte att få till stånd sådana

legler, som möjliggör avskrivning i snabbare takt under de första åren efter

det bj ggnaden uppförts. Vissa smärre olikheter föreligger mellan motionerna

då det gäller utredningskravet. Sålunda yrkas i motionerna I: 28 och II: 41,

att utredningen skall fullgöras av skattelagssakkunniga med förtursrätt. I de

övriga motionerna har icke uttryckts någrta önskemål om vem som skall fullgöra

utredningen. Däremot begärs i motionerna I: 31 och II: 43 att utredningen

skall ske med sådan skyndsamhet att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.

Liknande yrkanden som i de nu förevarande motionerna, har framställts

även vid 1958 års A-riksdag, vid 1959 års riksdag samt vid fjolårets riksdag

utan att yrkandena vunnit riksdagens bifall. Riksdagen har således tidigare

ansett att en separat utredning av frågan om värdeminskningsavdrag å byggnader

i rörelse inte bör ske.

Sedan allmänna skatteberedningen tillkallats under år 1960 har emellertid

den förevarande frågan kommit i ett delvis ändrat läge. Genom allmänna

skatteberedningen skall nämligen frågan om beskattning av företagen tas upp

till närmare överväganden. Enligt direktiven för utredningen bör denna inom

ramen för den nuvarande nettovinstbeskattningen framlägga förslag om de

ändringar, som kan befinnas önskvärda ur olika synpunkter. Det uttalas också

i direktiven att utredningen bör vara oförhindrad att upptaga hela nettovinstbeskattningssystemet

till omprövning. Den av motionärerna upptagna frågan

synes vara av sådan natur att den faller inom ramen för allmänna skatteberedningens

utredningsuppdrag. Med hänsyn till den aktualitet som frågan

under senare ar haft och i betraktande av att man bl. a. i de övriga nordiska

länderna nyligen liberaliserat avskrivningsreglerna, då det gäller byggnader i

rörelse, förutsätter utskottet att den kommer att behandlas vid utredningsarbetets

bedrivande. Enligt utskottets mening bör frågan sättas in i sitt större

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ur 29 år 1961 fl

sammanhang och således övervägas i samband med prövningen av företagsbeskattningen

över huvud taget.

Då huvudsyftet med de föreliggande motionsyrkandena får sägas redan

vara tillgodosett, anser utskottet skäl inte föreligga för riksdagen att i särskild

skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning av frågan om avdrag

för värdeminskning å byggnader i rörelse. Utskottet får således med det anförda,

avstyrka yrkandena i motionerna I: 28 och II: 41, I: 31 och II: 43 samt

I: 37 och II: 42.

Utskottet övergår härefter till den i motionen II: 544 upptagna, frågan om

liberalisering av avskrivningsreglema för anordningar till motverkande av

vattenförorening. I motionen föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer om utredning av nämnda spörsmål. Motionärerna önskar få regler

till stånd, som kan stimulera industrin och näringslivet i övrigt att göra investeringar

i vattenvårdande syfte. Detta anser motionärerna lämpligen kunna

ske genom att för anordningar av nu angiven art i avskrivningsliänseende

samma regler får gälla som de som nu tillämpas för maskiner och andra lösa

inventarier. Anskaffningskostnaden skulle således få avskrivas med 30 procent

första året och därefter årligen med 30 procent av återstoden och i praktiken

vara helt avskriven inom loppet av fem år.

Utskottet får erinra om, att de anordningar, som inrättas i syfte att motverka

vattenförorening, i beskattningshänseende kan komma att behandlas

olika beroende på hur anläggningen utföres. I flertalet fall torde fråga vara

om byggnad i skatterättslig mening, varvid avdrag för värdeminskning kan

medges med viss procent av byggnadens värde anpassad efter dess fysiska

eller ekonomiska livslängd. Det torde också förekomma att i anläggningar av

nu angivet slag ingår inventarier eller maskiner, vilka då får avskrivas enligt

de regler som motionärerna ansett lämpliga. Understundom kan emellertid

vara fråga om sådan utformning av anläggningen att den helt eller till viss

del är att betrakta såsom förbättring av marken. I den mån så är fallet kan

avdrag för värdeminskning inte medges.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att förevarande fråga är av

stor betydelse för företagen, inte minst med hänsyn till att det ofta gäller

kostsamma investeringar, som i allmänhet inte kan räknas ge något ekonomiskt

utbyte. Redan nu föreligger vissa möjligheter att få en snabbare avskrivning

till stånd än som är möjligt enligt reglerna i kommunalskattelagen. Utskottet

åsyftar de möjligheter, som föreligger för aktiebolag eller ekonomisk förening

enligt lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Sadan

fond får nämligen tas i anspråk för avskrivning å byggnad som ny-, till- eller

ombyggts under beskattningsåret ävensom för avskrivning av maskiner eller

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier som anskaffats under beskattningsåret.

I den mån sådan fond användes får således i motsvarande grad

byggnaden resp. maskinen nedskrivas på eu gång med det ianspråktagna fond
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961

beloppet och på därefter återstående belopp får avdrag för värdeminskning

ske i vanlig ordning. Om särskilda skäl föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen

medge att investeringsfond för rörelse får tas i anspråk för avskrivning av

kostnader för bl. a. anordnande av vatten- och avloppsledningar. I den mån

så sker kan således på denna väg avdrag erhållas för kostnader, som eljest över

huvud taget icke är avdragsgilla vid beskattningen.

Som förut nämnts torde frågan om avdrag för värdeminskning å byggnad

i rörelse komma att prövas av allmänna skatteberedningen. Skulle utredningen

därvid finna att en avskrivning av byggnadskostnadema bör ske i snabbare

takt under de första åren av byggnadens varaktighetstid, skulle syftet med det

förevarande motionsyrkandet till väsentlig del vara tillgodosett. Utskottet anser

det inte vara lämpligt att i nuvarande läge den i motionen II: 544 behandlade

frågan upptas till prövning för sig, utan anser att resultatet av allmänna

skatteberedningens utredningsarbete bör avvaktas. Med det anförda anser utskottet

sig ha besvarat det i sistnämnda motion framställda utredningsvrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 28 av lierr Gösta Jacobsson

och II: 41 av herr Darlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 31 av herr Torsten Mattsson

och II: 43 av herr Wahrendorff,

3) de likalydande motionerna I: 37 av herr Sjönell m. fl. och

II: 42 av herr Stenberg m. fl., samt

4) motionen II: 544 av herrar Kellgren och Antonsson,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1961.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar

Carlsson och Yngve Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i Svalöv,

Kärrlander, Wiklund i Öjebyn, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i

Borås, Eriksson i Bäekmora och Rydén.

Stockholm, R. W. Statlanders Tryckeri, 1961.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.