Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.
1961-03-23 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:29, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961
1
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående viss reformering av avskrivningsreglema i fråga
om byggnad, som ingår i rörelse, m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:28 av herr Gösta Jacobsson och 11:41 av
herr Barlin m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att 1950 års skattelagssakkunniga måtte få i uppdrag att med
förtursrätt utreda möjligheterna att i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader
som ingår i rörelse avpassa beskattningsreglerna så att större värdeminskningsavdrag
får göras under de första åren efter uppförandet”;
2) de likalydande motionerna 1:31 av herr Torsten Mattsson och II: 43 av
herr Wdhrendorff, vari hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa att frågan om sådan ändring av avskrivningsreglema för värdeminskning
å byggnad som ingår i rörelse, att förhållandevis större avskrivning
medges under de första åren efter byggnadens uppförande, må prövas och att
förslag snarast förelägges riksdagen i enlighet med vad i motionerna anförts”;
3) de likalydande motionerna 1:37 av herr Sjönell m. fl. och II: 42 av herr
Stenberg m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning i syfte att anpassa avskrivningsreglema vad gäller
värdeminskningsavdrag för byggnad som ingår i rörelse så att större värdeminskningsavdrag
kan göras under byggnadens första år”; samt
4) motionen II: 544 av herrar Kellgren och Antonsson, vari yrkats, ’ ’att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om liberalisering av avskrivningsreglema
inom näringslivet för anordningar till motverkande av vattenförorening”.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 41, II: 42, II: 43 och II: 544.
Avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas
i ägarens rörelse, får i princip åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 §
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 29
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961
kommunalskattelagen. I vissa särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden
i sin helhet avdragas under det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt
rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda
att användas endast ett fåtal år.
Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.
I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.
Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden
för byggnad bär i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde även andra värden
kunna komma till användning, beroende på utredningen i det särskilda
fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller ett särskilt efter
värdering beräknat värde.
I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader
får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget inte
alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen i förekommande
fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu inte ägt rum, vid
sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde. Värdet av i byggnad
ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får nämligen avskrivas enligt
reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning å inventarier beroende
på om den skattskyldige är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande
dylika tillgångar eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga
inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet
men inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning
av byggnad fastställda, bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte
att sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden
i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,
varmvattencisterner m. m.
Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget
har i praxis gjorts beroende av den förebragta. utredningen om byggnadernas
livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å fabriksbyggnader
merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet. Efter
utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt stor slitning, kan
högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag för värdeminskning
av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å anskaffningsvärdet.
Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,
hän föres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse — inte ens till
den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag för värdeminskning.
Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Om influtet belopp blir skattepliktigt eller inte bedömes sålunda
enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning av fast
egendom.
Frågan om ändrade bestämmelser rörande avskrivning å byggnad i rörelse
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
3
behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess betänkande med förslag
till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954:19). Det spörsmål, till vilket kommittén
närmast hade att taga ställning, var om den gällande lagstiftningen kunde
anses medge tillräckliga avdrag för värdeminskningen.
I fråga om byggnader var det enligt kommitténs uppfattning med hänsyn till
att det i regel gällde mycket stora och långvariga investeringar motiverat, att
kostnaden fördelades över en betydligt längre period än när det gällde maskiner
och inventarier. Någon form av bunden avskrivning måste med hänsyn härtill
komma till användning. Annan mening härom hade inte heller yppats inom
kommittén. Det spörsmål som diskuterats hänförde sig väsentligen till frågan
huruvida avskrivningen skulle beräknas på annat värde än anskaffningskostnaden
och om i praxis använda procenttal för avskrivningens beräkning kunde
anses till fyllest.
Sedan kommittén på anförda skäl avvisat tanken att avskrivningen skulle få
beräknas på återanskaffningsvärdet, berörde kommittén frågan om de procentsatser
efter vilka avskrivningarna borde beräknas. Det kunde därvid uppmärksammas
att en högre avskrivningsprocent i sin mån kunde anses innefatta ett
efterkommande av önskemålet om visst hänsynstagande till ökade återanskaffningskostnader.
I överensstämmelse med de överväganden, som gjordes då den
fria avskrivningsrätten infördes, fann kommittén att även vid en uppmjukning
av avskrivningsreglema i form av höjda procentsatser inkomstbegreppet måste
utvidgas till att omfatta åtminstone de vid avyttring återbekomna tidigare åtnjutna
värdeminskningsavdragen. Mycket starka skäl talade mot en sådan utvidgning
av inkomstbegreppet, som avvisades bl. a. med hänvisning till de svårlösta
spörsmål, som var förenade med en lagstiftning av sådan innebörd.
Även om det skulle vara möjligt att lösa frågan om utvidgning av inkomstbegreppet,
måste likväl en verklig uppmjukning av avskrivningsreglema för
byggnader i form av väsentligt högre procenttal för avskrivningens beräkning
föranleda invändningar ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det kunde anmärkas
att enligt den offentliga statistiken det år 1952 taxerade byggnadsvärdet för
svenska aktiebolag tillhöriga fastigheter utgjorde ca 9 miljarder kronor. Någon
motsvarande uppgift beträffande ekonomiska föreningar fanns ej. Om man
bortsåg från att avskrivningen ofta i stället grundades på den i många fall högre
anskaffningskostnaden och om man räknade med en årlig avskrivning med 2
procent erhölles ett sammanlagt värdeminskningsavdrag av ca 180 miljoner
kronor. Om man tänkte sig ett stadgande av innebörd att värdeminskningsavdraget
skulle få beräknas efter ett dubbelt så högt procenttal skulle följaktligen
avskrivningsbeloppen öka med likaledes ca 180 miljoner kronor. Väl skulle en
friare avskrivning å byggnader än för närvarande möjligen inte i och för sig
stimulera till ökade investeringar just i byggnader under högkonjunktur, men
de genom ökade avskrivningar i företagen kvarhållna vinstmedlen, som med
hänsyn till de stora värden, det var fråga om, uppenbarligen blev mycket betydande,
skulle stå till företagens fria disposition för andra investeringar. Följ
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
aktligen talade även de särskilda konjunkturpolitiska synpunkter, som kommittén
hade att iakttaga, för ett bibehållande av gällande grunder för värdeminskningsavdrag
å byggnader.
^ id bedömningen av frågan om avskrivning å byggnader torde därjämte böra
beaktas, att den av kommittén föreslagna lagstiftningen om investeringsfonder
skulle komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglema
främst när det gällde byggnader. Företagen kunde genom att utnyttja investeringsfonderna
göra omedelbara avskrivningar på byggnader till betydande
belopp.
Ytterligare anförde företagsbeskattningskommittén följande.
I valet mellan en uppmjukning av avskrivningsreglema för byggnader och
en ökad stimulans till avsättningar till investeringsfonder är det senare självfallet
att föredraga ur konjunktur-politisk synpunkt. Då investeringsfonderna
delvis utgör ett komplement till avskrivningsreglema, bör uppmärksammas att
en mera väsentlig uppmjukning av de för byggnader gällande avskrivningsreglema
måste antagas minska företagens intresse för avsättning till investeringsfonder.
Investeringsfonderna i deras tilltänkta utformning liar av kommittén
bedömts såsom varande det inom beskattningsområdet enda mera verksamma
medlet för en stimulans till investeringar i lågkonjunktur. Även från denna
synpunkt kan följaktligen invändningar riktas mot en mera väsentlig uppmjukning
av avskrivningsreglema för byggnader.
På anförda skäl kan kommittén inte förorda ändrade grunder för beräkning
av värdeminskningsavdrag å byggnad. Emellertid finner kommittén angeläget
att i praxis sådana värdeminskningsavdrag medges, som betingas av byggnadernas
ekonomiska livslängd. Från näringslivets sida har gång efter annan invänts
att så inte alltid är fallet. Yäl har av kommittén gjorda förfrågningar hos
taxeringsmyndigheterna givit vid handen att utrangeringsavdrag mera sällan
yrkas. Denna omständighet kan emellertid sammanhänga antingen med att en
i huvudsak uttjänad byggnad inte utrangeras utan i stället säljes till lågt pris,
varvid något utrangeringsavdrag merendels ej ifrågakommcr, eller — och detta
är måhända ett vanligare fall — att möjlighet inte förelegat att förete utredning,
som styrker rätt till utrangeringsavdrag.
Kommittén kan inte helt frigöra sig från uppfattningen att — även om praxis
under senare år i vissa fall medgivit större avdrag än tidigare — det förhållandet
alltjämt föreligger, att vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets storlek
tillräcklig hänsyn inte tages till att eu byggnads ekonomiska livslängd med hänsyn
till teknikens snabba utveckling och produktionens därav betingade omläggning
ofta väsentligt understiger den fysiska livslängden. Kommittén vill
med hänsyn härtill förorda att en viss omredigering göres av bestämmelsen i
punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, varigenom tydligare
markeras den vikt som bör fästas vid den ekonomiska livslängden, när det gäller
att fastställa skälig avskrivningsprocent.
Kommitténs förslag i sistnämnda avseende genomfördes vid 1955 års riksdag.
I detta sammanhang kan nämnas, att regeringsrätten i utslag den 8 oktober
1958 (RÅ 1958 ref. 49) med hänsyn till verkstadsbyggnads beräkneliga ekonomiska
varaktighetstid medgivit avdrag för värdeminskning å densamma med
3 procent av anskaffningsvärdet. I senare avgöranden har avdrag av liknande
storlek medgivits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1961
I Danmark och Norge har reglerna om värdeminskningsavdrag å byggnad år
1957 ändrats i en för de skattskyldiga förmånlig riktning. Danmark har sedan
länge haft avskrivningsregler för byggnader som medgivit en väsentligt större
avskrivning under byggnadens första år än senare, medan de norska reglerna
härvidlag tidigare varit i huvudsak överensstämmande med de svenska. 1957 års
ändringar innebar att de norska reglerna i viss män närmade sig det danska
systemet vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader. I Danmark markerades
ytterligare förskjutningen i värdeminskningsavdragen mot byggnadernas
tidigare skede. Följande tablå ger en översiktlig jämförelse av avskrivningsreglema
i fråga om industribyggnader i Danmark och Norge.
Värdeminskningsavdrag å byggnad vid engångsinvestering
Av skrivning sbelopp på byggnader i procent av anskaffningsvärde
År Danmark Norge
1—4 12,5 3,75
5 2,5 3,75
6—24 .............. 2,5 2,50
25—37 .............. 0,0 2,50
38 0,0 1,25
De norska reglerna medger dessutom initialavskrivningar vid investeringar
över en viss storlek.
I Finland tillätes avskrivning å fabriksbyggnader av trä med 5 procent och
å fabriksbyggnader av sten med 2,5 procent av anskaffningsvärdet. Har fabriksbyggnad
tagits i bruk under år 1958 eller senare får avskrivning ske med sammanlagt
30 procent av anskaffningsvärdet under de första fyra åren efter
uppförandet.
Yrkanden av samma innebörd som i nu förevarande motioner framställdes
jämväl vid 1958 års A-riksdag i de då väckta motionerna 1:255 och 11: 323.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 framhöll bevillningsutskottet
bl. a. att den fråga, som upptagits i motionerna, endast utgjorde en del av det
komplex beskattningsregler, som brukar sammanfattas under benämningen företagsbeskattningen.
Reglerna om företagsbeskattningen var föremål för en genomgripande
omdaning vid 1955 års riksdag, och de regler, som därvid antogs, hade
ännu inte börjat tillämpas i full utsträckning. I samband därmed var även
frågan om ändrade avskrivningsregler beträffande byggnader föremål för riksdagens
uppmärksamhet, och en viss ändring av bestämmelserna vidtogs i avsikt
att tydligare markera den vikt som borde fästas vid den ekonomiska livslängden,
när det gällde att fastställa skälig avskrivningsprocent. Däremot ansåg riksdagen
ytterligare uppmjukningar i bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för
byggnader inte böra ifrågakomma. Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möj
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
ligheter för företagen att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka avsågs
komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst
när det gäller byggnader. Då 1955 års lagstiftning endast gällt en kort tid och
i vissa hänseenden ännu inte trätt i kraft, ställde det sig svårt att få en tillförlitlig
bild av dess verkningar. Innan närmare erfarenhet vunnits av 1955 års
lagstiftning på detta område, var det likaså svårt att bilda sig en uppfattning
om behovet av vidgade avskrivningsmöjligheter å byggnader i rörelse. En ändring
av reglerna om värdeminskningsavdrag i den riktning motionärerna åsyftat
medförde att de skattskyldiga bereddes möjligheter att uppskjuta beskattningen
helt eller delvis åren efter det eu nybyggnad vidtagits. Härigenom skulle skapas
nya möjligheter till s. k. förtäckt resultatutjämning. Med hänsyn härtill borde
frågan även bedömas ur denna synpunkt. Det var därvid att märka att frågan
om införande av rätt till s. k. öppen förlustutjämning och s. k. öppen resultatutjämning
för det dåvarande var föremål för utredning av 1957 års skatteutredning.
Enligt utskottets mening var det sannolikt att frågan om införande av
rätt till en snabbare avskrivning av byggnader skulle komma i ett delvis annat
läge, om möjligheter infördes till öppen resultatutjämning. Man borde därför
enligt utskottets mening avvakta resultatet av 1957 års skatteutrednings arbete.
Utskottet kunde således inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet.
Aven vid 1959 och 1960 års riksdagar väcktes motioner om utredning i syfte
att anpassa beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader,
som ingår i rörelse, så att större värdeminskningsavdrag får göras under
de första åren efter uppförandet. Vid båda dessa tillfällen har riksdagen beslutat
att motionerna icke skulle föranleda någon åtgärd.
Av innehållet i de f ö r e v a rande in o t i o n e r n a må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:28 och 11:41 uttalas att byggnader erfarenhetsmässigt
utsätts för en större värdeminskning de första åren de är i bruk än
senare. För i första band nyföretagsamheten är det av stor betydelse att så
snabbt som möjligt kunna skriva av en väsentlig del av byggnadernas värde för
att därigenom kunna skapa kapital till konsolidering och utbyggnad av företaget.
De nya företagens möjligheter att konkurrera med redan inarbetade och
konsoliderade företag torde många gånger vara beroende på dylika avskrivningar
under de första åren. \ idare skulle ett liberalare avskrivningssystem i fråga
om byggnader kunna ses som en beredskapsåtgärd mot sysselsättningsstömingar,
eftersom därigenom företagens ställning i en konjunkturavmattning skulle
stärkas. Motionärerna framhåller vidare att beskattningsreglerna i Sverige borde
utformas med hänsynstagande till den alltmer hårdnande konkurrensen för
näringslivet, vilken blivit en följd av de europeiska frihandelsområdena. Det
erinras om att i de nordiska grannländerna praktiska åtgärder på beskattningsområdet
vidtagits, då det gäller avskrivning å byggnader eller rörelse. Även i
Holland har näringspolitiken utformats för att underlätta nybildning av företag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
7
Visserligen föreligger i Sverige vidgade möjligheter för avsättning till investeringsfond,
vilka utgör ett komplement till avskrivningsreglerna, men dessa får
effekt endast inom ett relativt begränsat område dels därför att de hänför sig
till enbart aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels för att de är relevanta
endast i de fall då det är fråga om relativt långsiktiga investeringar. Den mindre
företagsamheten ställs följaktligen i regel utanför, och det är dessa företag som
drabbas hårdast av den ökade konkurrensen.
Liknande synpunkter framläggs i motionenin 1:31 och 11:43, vari understryks
angelägenheten av en anpassning av de svenska avskrivningsreglerna
till vad som gäller i andra nordiska länder. Det understryks också att en prövning
av frågan bör genomföras skyndsamt så att nya regler kan beslutas i en
relativt nära framtid. Den framtida lagstiftningen bör ges en sådan utformning
att de mindre och nyetablerade företagen erhåller goda möjligheter att hålla
avskrivningen i takt med den faktiska värdeminskningen. Motionärerna anser
att det finska systemets konstruktion är av särskilt intresse i detta sammanhang
och därför bör övervägas.
Jämväl i de likaZydande motionerna 1:37 och 11:42 erinras om att reglerna
i Sverige, då det gäller värdeminskningsavdrag å byggnader i rörelse, inte är lika
gynnsamma som vad fallet är i Danmark, Finland och Norge. De ökade konkurrenskrav,
som blivit eu följd av de gemensamma stormarknaderna i Europa,
medför ett större behov av rationaliseringar och krav på att hela produktionsapparaten
förnyas och utbyggs. Eu ändring av avskrivningsreglerna i fråga
om byggnad som ingår i rörelse skulle utgöra ett värdefullt led i en politik, som
vill ta sikte på att underlätta det svenska produktionslivets anpassning till de
nya förhållandena. Motionärerna framhåller, att den ändring i skattereglerna
som åsyftas icke avser att åstadkomma ett totalt sett ökat avskrivningsbelopp
utan innebär, att en större del av den sammanlagda avskrivningen för en byggnad
förskjuts till början av byggnadens användningstid.
I motionen II: 544 erinras om att föroreningen av våra sjöar och vattendrag
ökar, trots skärpningar av vattenlagen och den statliga vattenvårdsorganisationen.
En av orsakerna härtill kan vara svårigheten att i de enskilda fallen hitta de
rätta lösningarna för saneringen, men viktigast och utslagsgivande är i sista
hand de ekonomiska frågorna. Kostnaden enbart för önskvärda kommunala reningsverk
uppskattades av vattenvårdskommittén till ca en miljard kronor. På
den industriella sidan torde likaså åtskilliga hundratal miljoner fordras för
utförande av sådana arbeten.
De kommunala investeringarna på vatten vårdsområdet bekostas med skattemedel
och till en del med statliga bidrag. Genom lagen om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar av år 1955 har kommunerna dessutom möjlighet att helt
eller delvis täcka kostnaderna för avloppsnät och reningsverk med avgifter, eu
utväg som i allt större utsträckning utnyttjas av våra städer. Industrins och
andra företags åtgärder mot vattenförorening, som i många fall är väl så viktiga
som de kommunala, måste emellertid betalas med vanliga investeringsmedel i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
konkurrens med produktiva investeringar. I nuvarande investeringsläge drabbar
de ofta dyrbara byggnationerna företagen kännbart genom att avskrivningstiden
är så lång. Industrin och näringslivet i övrigt behöver därför något som
stimulerar deras saneringsarbete och gör investeringar i vattenvårdande syfte
attraktiva framför andra investeringar. Med hänsyn härtill föreslår motionärerna
att sådana anordningar av olika slag inom industrin och motsvarande
näringsområden till motverkande av vattenförorening, vilka statens vatteninspektion
bedömer nödvändiga, i avskrivningshänseende jämställes med maskiner
och sålunda kan avskrivas enligt de regler som gäller för värdeminskningsavdrag
avseende maskiner och andra inventarier.
Utskottet
Utskottet upptar först, till behandling de inbördes likalydande motionerna
I: 28 och II: 41, I: Öl och II: 43 samt I: 37 och II: 42. I samtliga dessa motioner
yrkas att frågan om avdrag för värdeminskning å byggnad, som används
i rörelse, måtte bli föremål för utredning i syfte att få till stånd sådana
legler, som möjliggör avskrivning i snabbare takt under de första åren efter
det bj ggnaden uppförts. Vissa smärre olikheter föreligger mellan motionerna
då det gäller utredningskravet. Sålunda yrkas i motionerna I: 28 och II: 41,
att utredningen skall fullgöras av skattelagssakkunniga med förtursrätt. I de
övriga motionerna har icke uttryckts någrta önskemål om vem som skall fullgöra
utredningen. Däremot begärs i motionerna I: 31 och II: 43 att utredningen
skall ske med sådan skyndsamhet att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.
Liknande yrkanden som i de nu förevarande motionerna, har framställts
även vid 1958 års A-riksdag, vid 1959 års riksdag samt vid fjolårets riksdag
utan att yrkandena vunnit riksdagens bifall. Riksdagen har således tidigare
ansett att en separat utredning av frågan om värdeminskningsavdrag å byggnader
i rörelse inte bör ske.
Sedan allmänna skatteberedningen tillkallats under år 1960 har emellertid
den förevarande frågan kommit i ett delvis ändrat läge. Genom allmänna
skatteberedningen skall nämligen frågan om beskattning av företagen tas upp
till närmare överväganden. Enligt direktiven för utredningen bör denna inom
ramen för den nuvarande nettovinstbeskattningen framlägga förslag om de
ändringar, som kan befinnas önskvärda ur olika synpunkter. Det uttalas också
i direktiven att utredningen bör vara oförhindrad att upptaga hela nettovinstbeskattningssystemet
till omprövning. Den av motionärerna upptagna frågan
synes vara av sådan natur att den faller inom ramen för allmänna skatteberedningens
utredningsuppdrag. Med hänsyn till den aktualitet som frågan
under senare ar haft och i betraktande av att man bl. a. i de övriga nordiska
länderna nyligen liberaliserat avskrivningsreglerna, då det gäller byggnader i
rörelse, förutsätter utskottet att den kommer att behandlas vid utredningsarbetets
bedrivande. Enligt utskottets mening bör frågan sättas in i sitt större
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande ur 29 år 1961 fl
sammanhang och således övervägas i samband med prövningen av företagsbeskattningen
över huvud taget.
Då huvudsyftet med de föreliggande motionsyrkandena får sägas redan
vara tillgodosett, anser utskottet skäl inte föreligga för riksdagen att i särskild
skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning av frågan om avdrag
för värdeminskning å byggnader i rörelse. Utskottet får således med det anförda,
avstyrka yrkandena i motionerna I: 28 och II: 41, I: 31 och II: 43 samt
I: 37 och II: 42.
Utskottet övergår härefter till den i motionen II: 544 upptagna, frågan om
liberalisering av avskrivningsreglema för anordningar till motverkande av
vattenförorening. I motionen föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer om utredning av nämnda spörsmål. Motionärerna önskar få regler
till stånd, som kan stimulera industrin och näringslivet i övrigt att göra investeringar
i vattenvårdande syfte. Detta anser motionärerna lämpligen kunna
ske genom att för anordningar av nu angiven art i avskrivningsliänseende
samma regler får gälla som de som nu tillämpas för maskiner och andra lösa
inventarier. Anskaffningskostnaden skulle således få avskrivas med 30 procent
första året och därefter årligen med 30 procent av återstoden och i praktiken
vara helt avskriven inom loppet av fem år.
Utskottet får erinra om, att de anordningar, som inrättas i syfte att motverka
vattenförorening, i beskattningshänseende kan komma att behandlas
olika beroende på hur anläggningen utföres. I flertalet fall torde fråga vara
om byggnad i skatterättslig mening, varvid avdrag för värdeminskning kan
medges med viss procent av byggnadens värde anpassad efter dess fysiska
eller ekonomiska livslängd. Det torde också förekomma att i anläggningar av
nu angivet slag ingår inventarier eller maskiner, vilka då får avskrivas enligt
de regler som motionärerna ansett lämpliga. Understundom kan emellertid
vara fråga om sådan utformning av anläggningen att den helt eller till viss
del är att betrakta såsom förbättring av marken. I den mån så är fallet kan
avdrag för värdeminskning inte medges.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att förevarande fråga är av
stor betydelse för företagen, inte minst med hänsyn till att det ofta gäller
kostsamma investeringar, som i allmänhet inte kan räknas ge något ekonomiskt
utbyte. Redan nu föreligger vissa möjligheter att få en snabbare avskrivning
till stånd än som är möjligt enligt reglerna i kommunalskattelagen. Utskottet
åsyftar de möjligheter, som föreligger för aktiebolag eller ekonomisk förening
enligt lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Sadan
fond får nämligen tas i anspråk för avskrivning å byggnad som ny-, till- eller
ombyggts under beskattningsåret ävensom för avskrivning av maskiner eller
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier som anskaffats under beskattningsåret.
I den mån sådan fond användes får således i motsvarande grad
byggnaden resp. maskinen nedskrivas på eu gång med det ianspråktagna fond
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1961
beloppet och på därefter återstående belopp får avdrag för värdeminskning
ske i vanlig ordning. Om särskilda skäl föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen
medge att investeringsfond för rörelse får tas i anspråk för avskrivning av
kostnader för bl. a. anordnande av vatten- och avloppsledningar. I den mån
så sker kan således på denna väg avdrag erhållas för kostnader, som eljest över
huvud taget icke är avdragsgilla vid beskattningen.
Som förut nämnts torde frågan om avdrag för värdeminskning å byggnad
i rörelse komma att prövas av allmänna skatteberedningen. Skulle utredningen
därvid finna att en avskrivning av byggnadskostnadema bör ske i snabbare
takt under de första åren av byggnadens varaktighetstid, skulle syftet med det
förevarande motionsyrkandet till väsentlig del vara tillgodosett. Utskottet anser
det inte vara lämpligt att i nuvarande läge den i motionen II: 544 behandlade
frågan upptas till prövning för sig, utan anser att resultatet av allmänna
skatteberedningens utredningsarbete bör avvaktas. Med det anförda anser utskottet
sig ha besvarat det i sistnämnda motion framställda utredningsvrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 28 av lierr Gösta Jacobsson
och II: 41 av herr Darlin m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 31 av herr Torsten Mattsson
och II: 43 av herr Wahrendorff,
3) de likalydande motionerna I: 37 av herr Sjönell m. fl. och
II: 42 av herr Stenberg m. fl., samt
4) motionen II: 544 av herrar Kellgren och Antonsson,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 23 mars 1961.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar
Carlsson och Yngve Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i Svalöv,
Kärrlander, Wiklund i Öjebyn, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i
Borås, Eriksson i Bäekmora och Rydén.
Stockholm, R. W. Statlanders Tryckeri, 1961.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.