Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning om sådana ändringar i förordningen om allmän varuskatt att i motionen anförda synpunkter rörande beskattningen av industriens förbrukningsmaterial beaktas. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna I: 33, I: 360, II: 415, II: 416, II: 563 och 11:565.

1961-04-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:30, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning om sådana ändringar i förordningen om allmän varuskatt att i motionen anförda synpunkter rörande beskattningen av industriens förbrukningsmaterial beaktas. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna I: 33, I: 360, II: 415, II: 416, II: 563 och 11:565.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar

m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1)

de likalydande motionerna I: 33 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 56 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om snar utredning avseende möjligheterna

att omlägga uttagen av den 1959 beslutade varuskatten i enlighet med vad i

motionerna anförts, enär en överflyttning av skatteuttagen till produktions-

eller partihandelsledet underlättar erforderliga undantaganden från

omsättningsskatt av vanliga livsmedel och andra nödvändighetsvaror ävensom

i övrigt med beaktande av sociala och ekonomiska synpunkter;

2) de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven för allmänna skatteberedningen

utvidgas så, att den i direktiven förutsatta översyn av de indirekta skatterna,

vilken syftar till en rationalisering av hela det indirekta skattesystemet,

även skall innefatta frågan om investeringars undantagande från omsättningsskatteplikt”;
3)

de likalydande motionerna I: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 415 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning i syfte att från skatteplikt

enligt förordningen om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres

till företagens tillverkningsomkostnader”;

4) de likalydande motionerna I: 360 av herrar Öhman och Helmer Persson

samt II: 419 av herrar Holmberg och Johansson i Stockholm, vari hemställts,

”att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om en sådan

ändring i förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt att livsmedel

undantages från beskattning, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar ,

5) de likalydande motionerna I: 463 av herr Bengtson m. fl. och II: 563

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla, att vid pågående skatteöversyn överväges möjligheterna

av en omläggning av den allmänna omsättningsskatten från detaljhandelsledet

till partihandels- eller fabrikationslcdet — därest vid över
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

synen befinnes lämpligt att en allmän omsättningsskatt skall ingå i beskattningssystemet

— i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

6) motionen II: 565 av herr Kollberg, vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning om sådana

ändringar i förordningen om allmän varuskatt att i motionen anförda

synpunkter rörande beskattningen av industriens förbrukningsmaterial beaktas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 33, I: 360, II: 415, II: 416, II: 563 och

11:565.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna I: 31,9 och II: 1,16 framhålles att den allmänna

varuskatten utgår å såväl konsumtionsartiklar som investeringsvaror.

Konsumtionsvaror kommer därigenom att träffas två gånger av beskattningen.

Genom att även bostadsbyggandet blir föremål för beskattning

åstadkommer varuskatten direkta hyreshöjningar. Det är enligt motionärernas

mening inte rationellt att såsom objekt för en allmän omsättningsskatt

ha investeringsvaror, d. v. s. i samma skatteform lägga skatt på

både investeringar och konsumtion. Motionärerna framhåller vidare att

det inte ter sig rimligt att vid sidan av en allmän omsättningsskatt ha

punktskatter i andra fall än att dessa införts i bestämt syfte, t. ex. i

prohibitivt eller protektionistiskt syfte. — I den allmänna skatteberedningens

uppdrag ingår att ompröva den indirekta beskattningen. Det bör,

framhåller motionärerna, vara en snar uppgift för beredningen att företaga

en rationalisering av den indirekta beskattningen från dessa synpunkter.

Även i motionen II: 565 görs vissa uttalanden rörande beskattningen av

investeringsvaror. Motionären förutsätter att den allmänna skatteberedningen,

som har i uppdrag att analysera det nuvarande beskattningssystemet,

även kommer att behandla dessa problem. Motionären har utan att

ställa något yrkande velat understryka angelägenheten av en ingående utredning

för att klarlägga verkningarna av den allmänna varuskatten liksom

av energiskatten på investeringar.

Beträffande frågan om allmän varuskatt på förbrukningsmaterial framhåller

motionären, att varor vilka förbrukas i den egentliga produktionsoch

bearbetningsprocessen enligt förordningen skall vara undantagna från

skatteplikt. Kostnaderna för dylika varor har sedan gammalt såväl redovisningstekniskt

som inkomstskattemässigt hänförts till företagens till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

3

verkningsomkostnader. Emellertid har riksskattenämnden i sin tolkning av

varuskatteförordningen dragit upp sådana riktlinjer att en del av dessa tillverkningsomkostnader

skulle bli skattefria och en del skattepliktiga. Enligt

riksskattenämndens anvisningar skulle den fysiska livslängden hos vissa

varor med kort varaktighetstid tillmätas betydelse och en bedömning av

denna tid ske i varje enskilt fall. I bokföringspraxis tillämpas emellertid

andra grunder i det att den ekonomiska livslängden är avgörande. Den tolkning

som riksskattenämnden gjort medför därför besvärliga redovisningstekniska

problem utöver de svårigheter som uppstår vid bedömningen uti

fabrikerna. För att få en bättre ordning till stånd måste förordningen om

allmän varuskatt ändras så att klara linjer uppdras för vad som skall hänföras

till skattefritt material till industrin.

I de likalydande motionerna 1: 350 och II: 415 uttalas att varor, som förbrukas

i den egentliga produktions- och bearbetningsprocessen, enligt tilllämpade

redovisningsprinciper hänföres till tillverkningskostnader och fördelar

sig på förbrukningsverktyg, förbrukningsmaterial och tillsatsmaterial.

Genom varuskatteförordningens utformning har åtskilliga tolkningssvårigheter

uppkommit. Riksskattenämnden har vid utfärdandet av sina

anvisningar tolkat författningsbestämmelserna mycket restriktivt och uppdragit

en gräns, som icke sammanfaller med gängse teknisk eller företagsekonomisk

uppfattning. Bl. a. har gruppen förbrukningsverktyg uppdelats

mellan icke skattefria och skattefria varor alltefter verktygens fysiska livslängd.

Redovisningstekniskt tillämpas av svensk industri sedan gammalt

en gränsdragning, som medför att till gruppen tillverkningsomkostnader

hänföres alla inventarier med en varaktighetstid av högst tre år. Med den

av riksskattenämnden gjorda avgränsningen följer betydande praktiska

svårigheter vid tillämpningen och gränsdragningen är så snäv att den också

medför snedvridande effekter ur konkurrenssynpunkt. Detta förhållande

kommer att föranleda åtskilliga taxeringsprocesser i framtiden om icke

lagstiftningen ändras på denna punkt. Storleken av den varuskatt som drabbar

förbrukningsmaterial torde knappast understiga 50 milj. kronor för år

räknat.

I de likalydande motionerna 1: 33 och II: 56 uttalas att den allmänna

varuskatten avsiktligt gjorts till en generellt verkande skatt utan socialt

betingade undantag. Hänsyn kan genom skatten inte tas till skattebetalarnas

försörjningsbörda och skattekraft och den drabbar även umbärliga

varor. Den får en viss produktionshämmande effekt, då genom skatten investeringar

i maskiner och byggnader fördyras, vilket är av stor betydelse

för näringslivet. I motsats till vad tidigare gällt har undantag för livsmedel

icke gjorts, utan den allmänna varuskatten träffar även nödvändighetsvaror

av olika slag och även de prisbilliga livsmedlen. Av en sådan beskattning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

drabbas således de fattiga liksom sjuka, arbetslösa, folkpensionärer och

barnfamiljer samt studerande. Ungefär 300 milj. kronor av skatteunderlaget

utgöres av prisbilliga livsmedel enligt en vid skattens införande gjord,

beräkning. Om beskattningen överflyttades till produktions- eller partihandelsledet

skulle det vara möjligt att genomföra en från flera synpunkter erforderlig

differentiering av skatten. Det skulle då kunna omprövas i vad

mån en produkt är att betrakta som tillhörande det livets nödtorft, som icke

skäligen bör beskattas. Likaså skulle det vara möjligt att differentiera uttagningsprocenten

beträffande mera lyxbetonade varor. Det skulle också

kunna övervägas att de prisbilliga livsmedlen undantages från beskattningen.

Vidare skulle det skapas möjligheter att beakta näringslivets synpunkter

och att undanta socialt värdefull byggnadsverksamhet från beskattning

och beakta frågan om företagens konkurrensduglighet.

Även i de likalydande motionerna I: 463 och II: 563 behandlas frågan om

en omläggning av den allmänna omsättningsskatten från detaljhandelsledet

till partihandels- eller produktionsledet. Som motiv för en sådan omläggning

framhåller motionärerna att den utredning som utfördes av 1952 års kommitté

för indirekta skatter visade att en partihandelsskatt hade påtagliga

fördelar framför en detaljhandelsskatt. Till dessa fördelar hörde billigare

och enklare administration. Rent redovisningstekniskt torde en allmän

varuskatt utgöra mindre belastning för partihandelsföretagen, som oftast

torde utgöras av större enheter med särskild redovisningspersonal, än för

detaljhandelsföretag, som till mycket stor del utgöres av mindre företag.

Utredningen visade också att en allmän varuskatt i partihandelsledet mycket

väl kunde kompletteras med en beskattning av tjänster, trots att dessa

i allmänhet torde vara hänförliga till ett senare led. Utredningen visade

även att tillämpningsförfarandet när det gällde integrerande företag t. ex.

butikskedjor, som både representerade detaljhandels- och partihandelsledet,

inte behövde innebära större svårigheter. Om vid den allmänna avvägningen

mellan direkt och indirekt beskattning som skattesystemutredningen

nu överväger befinnes att en allmän omsättningsskatt skall ingå i

beskattningssystemet bör den enligt motionärernas mening ha formen av

en skatt i partihandels- eller fabrikationsledet. Skattesystemutredningen

bör överväga en sådan överflyttning. Utredningen är enligt direktiven förhindrad

överväga frågan om en sänkning av det samlade skattetrycket,

men enligt motionärernas åsikt är det angeläget att vid översynen särskilt

uppmärksammas att den allmänna varuskatten inte får sådan utformning

att inkomstsvaga grupper får en för hård skattebörda.

I de likalydande motionerna I: 360 och II: 419, vilka i fråga om motiveringen

hänvisar till motionen I: 359, framhåller motionärerna att de vidhåller

sin principiella uppfattning att den allmänna varuskatten bör av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

5

skaffas. I avvaktan på resultatet av nu arbetande skatteutredning anser

sig motionärerna emellertid böra nöja sig med förslag om att omsättningsskatten

upphävs på livsmedel. Därvid förutsättes att livsmedelspriserna

sänkes med samma belopp som nu går till omsättningsskatt, d. v. s. med

sammanlagt omkring 400 milj. kronor enligt nuvarande priser, vilket belopp

därigenom skulle komma hushållen till godo.

Utskottet

Enligt förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt (nr 507)

föreligger i princip skatteplikt för alla varor, d. v. s. materiella ting av lös

egendoms natur. Skatteplikten omfattar såväl egentliga konsumtionsvaror

som investeringsvaror, byggnadsmaterial och liknande. Skatten är utformad

såsom en detaljhandelsskatt, varför skatt icke utgar i tidigare försäljnings-

och distributionsled. Industrins och hantverkets råvaruförbrukning

blir således icke föremål för beskattning. Då det gäller investeringsvaror

och byggnadsmaterial är däremot företagen att anse som konsumenter.

Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska

skäl gjorts vissa begränsade undantag, vilka i förevarande sammanhang

kan lämnas åsido.

Vid utformningen av beskattningsområdet har sålunda eftersträvats att

i princip erhålla ett så vidsträckt skatteunderlag som möjligt. Anledningen

härtill är att varje undantag från skatteplikt har ansetts i viss mån förtaga

beskattningen dess generella verkan och samtidigt komplicera skattens

handhavande inte minst ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Undantagen

från skatteplikt har därför ansetts böra begränsas till vad som

är betingat av skattetekniska skäl. Det har också under förarbetena till

lagstiftningen framhållits att de med en allmän indirekt beskattning förenade

fördelarna kan vinnas endast om beskattningen erhåller en så generell

karaktär som möjligt. Därmed elimineras riskerna för snedvridande

effekter ur konkurrens- och andra synpunkter samtidigt som det breda

underlaget möjliggör en låg skattesats.

I de motioner, som utskottet behandlar i förevarande betänkande, ifrågasättes

en ändrad utformning i olika betydelsefulla hänseenden av den allmänna

varubeskattningen.

I de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av

herr Hjalmarson m. fl. har upptagits frågan om investeringsvaror skall

vara underkastade skatteplikt enligt varuskatteförordningen. Motionärerna

yrkar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att direk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

tiven för den allmänna skatteberedningen utvidgas så, att den i direktiven

förutsatta översynen av de indirekta skatterna även skall innefatta frågan

om investeringars undantagande från skatteplikt.

Utskottet får i anslutning härtill erinra om att frågan om skatteplikt för

investeringsvaror behandlats av riksdagen såväl år 1959 i samband med antagande

av varuskatteförordningen som i anledning av väckta motioner år

1960. Vid dessa tillfällen framställda yrkanden om undantag från skatteplikt

för investeringsvaror har avvisats av riksdagen, med hänvisning bl. a.

till att på investeringsområdet föll inemot 30 procent av hela det varuskattepliktiga

området. För att staten skulle erhålla lika stor inkomst genom beskattningen,

även om investeringsvarorna undantogs, skulle erfordras en

höjning av skattesatsen med drygt en tredjedel. Det har också framhållits

att ett undantagande från skatteplikt av investeringsvaror skulle förorsaka

avsevärda komplikationer.

I de nyssnämnda motionerna yrkas nu icke ändring i gällande förordning

utan att förevarande fråga skall upptas till prövning av den allmänna

skatteberedningen och att direktiven för utredningen utvidgas för att möjliggöra

detta. Såvitt utskottet kunnat finna torde emellertid enligt givna

direktiv utredningen vara oförhindrad att ompröva frågan om skatteplikt

för varor, som utnyttjas för investeringsändamål, i samband med sina allmänna

överväganden rörande skattesystemets utformning. Vad särskilt

gäller undantag för näringslivets investeringar får utskottet tillägga att

denna fråga — såsom förutsatts i motionen II: 565 av herr Kollberg, där

förevarande spörsmål berörts — torde komma att uppmärksammas av företagsskatteutredningen.

Utskottet finner med hänsyn härtill att anledning

icke föreligger för riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om den i

motionerna 1: 349 och II: 416 begärda utvidgningen av direktiven för den

allmänna skatteberedningen.

Enligt anvisningarna till 18 § varuskatteförordningen hänföres till

skattefritt material råvara, halvfabrikat eller annan vara, som är avsedd

antingen att ingå såsom beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning

framställd vara eller förbrukas i den egentliga produktions- eller bearbetningsprocessen,

såsom smörjmedel eller liknande, eller också förbrukas i

varuhanteringen, t. ex. emballage. I enlighet med vad som förutsattes vid

förordningens tillkomst har riksskattenämnden gjort vissa uttalanden angående

tolkningen av begreppet material i varuskatteförordningen (Riksskattenämndens

medelanden 1960, avd. II nr 3 under 9). Därvid har nämnden

i fråga om förbrukningsverktyg uttalat att sådana artiklar bör betraktas

såsom skattefritt material, därest förslitningstiden (den fysiska varaktighetstiden)

vid normalt utnyttjande uppenbarligen icke uppgår till mer än

en å två veckor. Artiklar med längre normal varaktighetstid bör icke hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

7

föras till skattefritt material utan till skattepliktiga verktyg. I detta sammanhang

har riksskattenämnden understrukit att det inte är möjligt att

ernå en strikt eller entydig avgränsning av vad som är att hänföra till

skattefritt material. Detta måste i viss utsträckning bli en bedömningsfråga

från fall till fall.

I de likalydande motionerna 1: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 415 av

herr Hjalmarson m. fl. samt i motionen II: 565 av hem Kollberg har riktats

kritik mot den av riksskattenämnden sålunda gjorda gränsdragningen mellan

skattefria och skattepliktiga förbrukningsverktyg. Därvid har bl. a.

framhållits att riksskattenämnden tolkat författningsbestämmelserna mycket

restriktivt och uppdragit en gräns, som inte sammanfaller med gängse

teknisk eller företagsekonomisk uppfattning. Härigenom uppstår tolkningssvårigheter

och redovisningstekniska problem. I motionerna I: 350 och

II: 415 yrkas därför att en skyndsam utredning igångsättes i syfte att från

skatteplikt undantaga varor som hänföres till företagens tillverkningsomkostnader.

I motionen II: 565 uttalas att klarare linjer bör uppdragas för

vad som skall hänföras till skattefritt material för industrin samt yrkas

att en skyndsam utredning av frågan kommer till stånd.

Beträffande den principiella frågan om skatteplikt över huvud taget bör

föreligga för varor som är hänförliga till företagens tillverkningsomkostnader

får utskottet påpeka att detta spörsmål — i likhet med frågan om

att undantaga företagens investeringar från skatteplikt till allmän varuskatt

— torde komma att uppmärksammas av den till allmänna skatteberedningen

hörande företagsskatteutredningen. Att, som yrkats i motionerna

1:350 och 11:415, bryta ut denna fråga ur sitt större sammanhang

är enligt utskottets mening inte lämpligt. Under rådande förhållanden

anser utskottet sig inte heller böra förorda en utredning i syfte att få

en ändrad gränsdragning mellan skattefritt och skattepliktigt förbrukningsmaterial.

Utskottet vill erinra om att det under förarbetena till lagstiftningen

uttalades att det knappast var lämpligt att i lagstiftningen göra

en mer detaljerad avgränsning av materialbegreppet, utan den närmare avgränsningen

ansågs böra ske i rättstillämpningen. Utskottet har sig bekant

att inom vissa branschorganisationer undersökningar verkställes

rörande tillämpningen av varuskatteförordningens bestämmelser om materialbegreppet,

vilka undersökningar torde komma att leda till att frågan

kommer att underställas högsta instans. Med hänsyn till detta förhallande

och med tanke på den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit till frågan,

finner utskottet det vara lämpligt avvakta att ställning i högsta instans tas

till tolkningen av ifrågavarande författningsbestämmelser. Med det anförda

anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1: 350 och II: 415 samt

motionen II: 565.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 463 av herr Bengtson m. fl. och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

II: 563 av herr Hedlund m. fl. att den allmänna skatteberedningen skall erhålla

i uppdrag att överväga möjligheterna till en omläggning av den allmänna

varuskatten från detaljhandelsledet till partihandels- eller fabrikationsledet

har främst motiverats med önskvärdheten av att minska kostnaderna

och besvären för detaljhandlarna. Det liknande yrkande om vidtagande

av en snar utredning rörande en dylik omläggning, som framförts

i motionerna I: 33 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och II: 56 av herr Larsson

i Hedenäset, motiveras främst med att en sådan omläggning skulle

underlätta ett undantagande från varubeskattningen av vanliga livsmedel

och andra nödvändighetsvaror.

I anledning av dessa yrkanden får utskottet framhålla att frågan om den

allmänna varuskatten skall uttas i partihandels- eller detaljhandelsledet är

i hög grad beroende av hur omfattande det skattepliktiga varuområdet är.

Enligt utskottets mening torde den allmänna skatteberedningen vid sina

överväganden rörande varuskattens roll i beskattningssystemet kunna komma

till sådana resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandels-

eller detaljhandelsledet befinnes böra bli föremål för omprövning.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1: 33 och H: 56

samt 1: 463 och II: 563.

Slutligen har utskottet att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

1: 360 av herrar Öhman och Helmer Persson samt II: 419 av herrar Holmberg

och Johansson i Stockholm, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer

om en sådan ändring i förordningen om allmän varuskatt att livsmedel

undantages från beskattning. Med anledning härav vill utskottet erinra om

att ett undantagande av livsmedelsområdet från beskattning skulle minska

skatteunderlaget med cirka 30 procent och således innebära en väsentligt

ändrad utformning av beskattningen. Härtill kommer att undantag för livsmedel

skulle medföra skattetekniska svårigheter i redovisnings- och kontrollavseende,

eftersom dylika varor regelmässigt säljes tillsammans med

andra varor. Utskottet vill också framhålla att i samband med varuskattens

införande särskilda åtgärder vidtogs i syfte att mildra skattens verkningar,

bl. a. för arbetslösa, folkpensionärer och barnfamiljer. Enligt utskottets

mening bör en så omfattande ändring av varubeskattningen, som

den motionärerna påyrkat, inte vidtagas i ett läge då genom den allmänna

skatteberedningen utredning pågår om ett ökat inslag av indirekt beskattning

i skattesystemet. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna

I: 360 och II: 419.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 33 av herr Ferdinand

Nilsson m. fl. och II: 56 av herr Larsson i Hedenäset om ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

9

tagande av den allmänna varuskatten i produktions- eller

partihandelsledet,

2) de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf

m. fl. och IT. 416 av herr Hjalmarson m. fl. angående undantagande

från den allmänna varuskatten av investeringar,

3) de likalydande motionerna 1:350 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 415 av herr Hjalmarson m. fl. om undantagande

från den allmänna varuskatten av varor hänförliga till

tillverkningsomkostnader,

4) de likalydande motionerna 1: 360 av herrar öhman och

Helmer Persson samt 11:419 av herrar Holmberg och

Johansson i Stockholm om undantagande av livsmedel från

den allmänna varuskatten,

5) de likalydande motionerna 1:463 av herr Bengtson

m. fl. och II: 563 av herr Hedlund m. fl. angående omläggning

av den allmänna varuskatten från detaljhandelsledet

till partihandels- eller fabrikationsledet, ävensom

6) motionen H: 565 av herr Kollberg angående undantagande

från den allmänna varubeskattningen av industrins

förbrukningsmaterial,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,

Yngve Nilsson* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg*,

Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn*, Engkvist, Magnusson i Borås,

Christenson i Malmö och von Sydow.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och vem Sydow,

vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 349

av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av herr Hjalmarson m. fl. samt de likalydande

motionerna 1:350 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:415 av herr

Hjalmarson m. fl. ansett att utskottet bort hemställa,

dels under punkt 2)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av herr Hjalmarson

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven

för allmänna skatteberedningen utvidgas så, att den

i direktiven förutsatta översynen av de indirekta skatterna,

vilken syftar till en rationalisering av hela det indirekta

skattesystemet, även skall innefatta frågan om investeringars

undantagande från omsättningsskatteplikt;

dels under punkt 3)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och H: 415 av herr Hjalmarson

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

skyndsam utredning i syfte att från skatteplikt enligt förordningen

om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres

till företagens tillverkningsomkostnader.

H) av herr Kollberg.

Alfa Boktr. AB, Sthlm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.