Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning rörande arvsoch gåvobeskattningen.

1961-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning rörande arvsoch gåvobeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

1

Kr 32

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om

utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:42 av herr Sveningsson m. fl. och 11:52 av herr Hamilton m. fl.

har hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t snarast måtte igångsätta en utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 52.

Gällande bestämmelser om arvs- och gåvoskatt återfinnes i förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med däri vidtagna ändringar,

senast genom förordningen den 21 november 1958 (nr 562) i samband med att

tidigare gällande bestämmelser om kvarlåtenskapsskatt upphävdes.

Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades dödsbobeskattningen fr. o. m.

år 1959 från det tidigare systemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt till

ett system med endast arvsskatt. Därvid höjdes arvsskatten med belopp, som

icke fullt motsvarade kvarlåtenskapsskatten. Reformen innebar även en omfördelning

av skattebelastningen för att i görligaste mån tillgodose efterlevande

makes och barns intressen. För flerbarnsfamiljerna medförde reformen betydande

skattelättnader. För det fall att make eller barn är ensam arvinge kan

däremot vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma. Omfördelningen

av skattebelastningen innebar vidare att arvsskatten i skatteklassema

II_IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens avskaf
fande

för att inte statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen skulle minskas

i nämnvärd mån.

Även gåvobeskattningen omlades genom förenämnda riksdagsbeslut från ett

2-skattesystem till ett 1-skattesystem. Därvid vidtogs även en höjning av det

skattefria bottenbeloppet.

Vidare infördes vissa lättnader i fråga om betalandet av arvsskatten. IIärBihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

jämte utbyggdes skatteflyktsspärrama vid arvs- och gåvobeskattningen för att

få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt, som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatt

innehöll.

På bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen

samtidigt i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av bestämmelserna

rörande arvsbeskattningen.

1 motionen II: 140 vid 1960 års riksdag hemställdes om utredning och förslag

angående arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig lindring i

skattebördan. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 anförde bevillningsutskottet

bl. a., att i motionen inte framförts några väsentligen andra synpunkter

på frågan om dödsbobeskattningens höjd än de riksdagen hade att beakta vid

omläggningen av beskattningssystemet. Kiksdagen borde därför enligt utskottets

mening inte frångå sin år 1958 intagna ståndpunkt i frågan. Utskottet ansåg sig

därför inte kunna tillstyrka det i motionen framställda utredningsyrkandet.

Av innehållet i de föreliggande motionerna, må här återges följande.

I direktiven för allmänna skatteberedningen framhålles, att det synes ”erforderligt

verkställa en omprövning av skattesystemet i sin helhet”. Arvsskatten

nämnes särskilt, när det gäller avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning,

samt berörs i fråga om direktiven för företagsbeskattningen gällande enskilda

personer. Däremot utsägs i direktiven, att arvsskattens höjd och huvudsakliga

fördelning bör lämnas utanför utredningen, därest icke annat föranledes

av resultat som framkommer på andra områden. Detta motsatsförhållande synes

icke tillfredsställande, då det torde vara svårt att i en så genomgripande utredning

som den till allmänna skatteberedningen anförtrodda bortse från arvsbeskattningens

nära och tekniska samband med andra skatteformer. Särskilt sambandet

med förmögenhetsskatten är intimt — ett förhållande som tidigare berörts

bl. a. av arvsskattesakkunniga.

1958 års beslut innebar snarare en teknisk omläggning än en förändring av

skattenivån. Därigenom synes alltsedan 1948 en i sig icke avsedd skärpning av

beskattningens höjd på grund av förändrat penningvärde ha ägt rum, detta

trots att viss höjning 1958 av bottenbeloppen verkat i motsatt riktning. En

närmare utredning rörande dessa verkningar synes motionärerna behövlig.

Lagstiftarens strävan efter största noggrannhet och rättvisa har medfört, att

bestämmelserna i åtskilliga delar blivit oklara och invecklade, vilket bl. a. kan

förmärkas på ett ansenligt antal rättsfall i ämnet, när det gällt tolkning av förordningen.

Vidare belastas ställningstaganden och diskussion i dessa frågor av

att den offentliga statistiken på dödsbobeskattningens område är mycket begränsad.

Det enda representativa statistiska material, som finnes tillgängligt, synes

vara en av arvsskattesakkunniga verkställd undersökning av inregistrerade,

skattebelagda bouppteckningar under ett enda år (1/7 1954_30/6 1955).

Med hänsyn till anförda omständigheter finner motionärerna det motiverat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

3

och önskvärt att den tidigare begärda utredningen om arvs- och gåvobeskattningen

nu kommer till stånd. Härvid torde åtskilliga av de förslag och motioner

i ämnet som väckts åren 1958—1960 kunna, insatta i ett större sammanhang,

lämna underlag för en behövlig modernisering. Det bör vara angeläget att en

sådan utredning intimt samarbetar med den allmänna skatteberedningen. Därför

föreslås att riksdagen ger till känna en sådan uppfattning genom en förnyad

skrivelse till Kungl. Maj:t.

Utskottet

I de förevarande motionerna, hemställes om skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen. Utredningsyrkandet

syftar till att utröna verkningarna av den år 1958 genomförda omläggningen

av beskattningen och till en teknisk översyn av beskattningsreglerna.

Utskottet vill till en början erinra om att frågan om arvs- och gåvobeskattningens

höjd samt avvägningen av skatteuttaget mellan olika kategorier skattskyldiga

ingående prövades av 1958 års B-riksdag i samband med avskaffandet

av kva.rlåtenskapsskatten. Den då genomförda omläggningen av beskattningen

innebar att arvsskatten höjdes med sådant belopp att något egentligt skattebortfall

inte skulle uppkomma genom kvarlåtenskapsskattens upphävande. För

att i möjligaste mån tillgodose efterlevande makes och barns intressen höjdes

därvid bottenbeloppen. Lagstiftningen innebar även en omfördelning av skattebelastningen

till förmån för flerbarnsfamiljerna. Vidare genomfördes en höjning

av det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen. På hemställan av bevillningsutskottet

i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen samtidigt i skrivelse till

Kungl. Maj:t om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen.

Vid ställningstagandet till ett vid 1960 års riksdag motionsvis väckt

yrkande om utredning av arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig

lindring i skattebördan fann bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 46 inte skäl att frångå den ståndpunkt, som riksdagen år 195S

intagit i frågan, och avstyrkte utrcdningsyrkandet.

Den av riksdagen tidigare begärda allsidiga översynen av bestämmelserna

rörande arvsbeskattningen har ännu inte kommit till stånd. Vid bedömandet av

frågan om lämplig tidpunkt för tillsättandet av en sådan utredning bör emellertid

uppmärksammas att de frågor, som ingår i familjerättskommitténs utredningsuppdrag,

är av grundläggande betydelse för utformningen av arvs- och

gåvobeskattningen. I vissa avseenden kan redan en ändring av nu gällande

familjerättsliga regler antagas medföra att otillfredsställande konsekvenser i

beskattningshänseende försvinner. Det torde heller inte vara uteslutet, att de

ståndpunktstaganden, som fideikommissutredningens förslag kan leda till, i

vissa delar kan komma att påverka beskattningen. Det bör vidare erinras om att

behovet av en översyn av arvs- och gåvobeskattningen av 1958 års B-riksdag

ansetts vara särskilt framträdande beträffande reglerna om beskattningen av

efterlevande make och om beskattningen av utfallande försäkringsbelopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

Man torde heller inte kunna bortse ifrån att frågan om arvs- och gåvobeskattningen

delvis kommit i ett annat läge genom att allmänna skatteberedningen

tillsatts för att verkställa en översyn av skattesystemet. Enligt direktiven för

utredningen är densamma nämligen oförhindrad att till prövning upptaga de

spörsmål, som behandlas i motionerna, såvida resultatet av utredningens överväganden

på andra beskattningsområden föranleder därtill.

Av ovan anförda skäl anser utskottet anledning nu inte föreligga för riksdagen

att begära en sådan utredning, som åsyftas i motionerna. Utskottet avstyrker

således bifall till de likalydande motionerna I: 42 och II: 52.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 52 av herr Hamilton m. fl. om utredning rörande

arvs- och gåvobeskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve

Nilsson och Sundin*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,

Wiklund i Öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Stenberg*, Nilsson i Tvärålund,

von Sydow* och fru Nettelbrandt*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Sundin, Magnusson i Borås,

Stenberg, Nilsson i Tvärålund, von Sydow och fru Nettelbrandt, vilka

dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I de---(= utskottet s. 3 rad 9 — rad 24 uppifrån) —--rörande

arvsbeskattningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

5

Enligt direktiven för allmänna, skatteberedningen bör frågan om arvsskattens

höjd och huvudsakliga fördelning lämnas utanför utredningen, i den mån annat

inte föranledes av det resultat som framkommer på andra, områden av beskattningen.

Beredningen är sålunda uppenbarligen oförhindrad att ingå på en

prövning av arvsskattens höjd, därest den så finner ändamålsenligt vid den

allmänna avvägning av skattesystemet som beredningen har att fullgöra. I

detta sammanhang är det enligt utskottet önskvärt att de i motionerna härutinnan

framförda synpunkterna blir upptagna till prövning. \ ad sedan gäller frågan

om en teknisk översyn av arvsskattereglema har denna enligt utskottets mening

icke något sådant samband med allmänna skatteberedningens arbete. Utskottet

anser därför, att en utredning härom bör företagas i särskild ordning,

och förväntar att Kungl. Maj:t med anledning av ovannämnda riksdagsskrivelse

1058 inom kort låter igångsätta en sådan utredning.

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 42 av herr Sveningsson m. fl. och II: 52 av herr

Ilamilton m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj: t giva till känna

vad utskottet ovan anfört; samt

2) att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 52 av herr Ilamilton m. fl. måtte, i den mån de

icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

N

Stockholm, E. W. Statlandcrs Tryckeri, 1961.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.