Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden med sysselsättningssvårigheter.

1961-04-06 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden med sysselsättningssvårigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om

vissa skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats

inom områden med sysselsättningssvårigheter.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:98 av herr Bengtson m. fl. samt II: 124 av

herrar Hedlund och Eliasson i Sundbom, vari hemställts att riksdagen matte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid pågående utredning angående

näringslivets lokalisering måtte prövas möjligheterna av skattefrihet för nystartade

företag och utvidgning av företag under ett antal år, fr. o. m. det år

företaget startats eller utvidgats, inom regioner med bristande sysselsättningsmöjligheter

och tendenser till avflyttning, samt att förslag skyndsamt måtte

föreläggas riksdagen i motionernas syfte”; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:251 av herr Bengtson m. fl. och 11:212 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj:t

måtte hemställa om en skyndsam prövning angående rätt till förhöjt investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen för uttag från investeringsfonderna, för konjunkturutjämning

vid investeringar i sysselsättningssvaga områden”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 124 och II: 212.

Enligt 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

äger svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar skattefritt avsätta

vinstmedel för framtida investeringsändamål. Avsättning får ske till investeringsfond

för skogsbruk med högst tio procent av den för beskattningsåret redovisade

bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond för rörelse med

högst fyrtio procent av årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast

under förutsättning att ett belopp motsvarande fyrtiosex procent av den gjorda

avsättningen inbetalats till ett särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetal
-

Bihang till riksdagens protokoll 11)01. 7 saml. Nr 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

ningen .skall lia verkställts senast den dag, då företaget haft att avge allmän

självdeklaration för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.

Enligt ett vid 1961 års taxering gällande extraordinärt förfarande får avsättning

ske med större belopp än fyrtio procent av årsvinsten. Därvid fordras

emellertid för avdragsrätt att etthundra procent av avsättningen inbetalas till

riksbanken.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta, att investeringsfond under visst eller

vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden

påkallar, skall eller må tas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan vara generellt.

d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet, eller ock

gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats, äger företaget från

riksbanken utfå fyrtio procent eller, om uttag sker av medel, som inbetalats efter

den 30 juni 1960. fyrtiosex procent av det belopp av investeringsfonden, som

skall eller må tas i anspråk. Investeringsfond för skogsbruk får användas för

skogsvårdande arbeten i vidsträckt bemärkelse och investeringsfond för rörelse

för avskrivning å byggnader och maskiner, för nedskrivning av varulager och

för vissa kostnader för arbeten i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet

m. m. Fråga skall i princip vara om investeringar, som verkställts eller

kostnader som uppkommit under det beskattningsår, då fonden tas i anspråk.

Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond,

följer därav att avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar m. m„ som

verkställes med anlitande av fonden.

För att stimulera till avsättningar har föreskrivits, att trettio procent av fondavsättningen

får utan tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och efter företagets

eget bedömande fritt tas i anspråk efter fem år. Sedan fem år förflutit från

ingången av det år, varunder inbetalningen i riksbanken verkställts, äger företaget

sålunda att efter uppsägning hos riksbanken utta högst trettio procent av

det ursprungligen inbetalta beloppet. Även denna ”fria sektor” av investeringsfonden

skall tas i anspråk för sådana ändamål, som tidigare angivits.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar har föreskrivits, att om investeringsfond

i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens beslut tagits i anspråk

för sitt ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medges vid inkomsttaxeringen.

Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna fondmedel.

Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd

utnyttjar den fria sektorn.

Företag, som gjort avsättningar enligt det vid 1961 års taxering tillämpade

extraordinära förfarandet, kan medges ett extra avdrag vid 1961 års taxering

till statlig inkomstskatt med åtta eller t-olv procent av avsättningen, beroende

på när inbetalningen i riksbanken skett.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna 1:98 och II: 124 erinras inledningsvis om att lokaliseringsfrågan

alltmer framstår som en av de stora och avgörande frågorna i samhället. Vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

3

eu analys av de med denna fråga sammanhängande problemen tränger både det

kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet på. Det kortsiktiga perspektivet, som

framför allt synes ha uppmärksammats av statsmakterna, har kommit till uttryck

främst inom arbetsmarknadspolitiken, där vidtagna åtgärder inriktats på

att åstadkomma en utjämning i arbetskraft se fterfrågan mellan skilda regioner.

Omskolningen och omflyttningen har därmed fått till resultat eu fortsatt befolkningsökning

i redan tidigare befolkningsstarka regioner och en accelererad

avflyttning från redan tidigare befolkningssvaga regioner. Motionärerna anser

att ett ensidigt tillämpande av de kortsiktiga synpunkterna på lång sikt måste

få ödesdigra verkningar för samhällsutvecklingen. Det långsiktigare perspektivet

bör i stället läggas till grund för myndigheternas åtgärder i detta sammanhang,

därvid hänsyn måste tas till de avgörande nackdelar som balansrubbningama

till följd av befolkningsomflyttningarna åstadkommer i samhället. En fortsatt

avfolkning av vissa regioner innebär att det nödvändiga underlaget för social,

kulturell och ekonomisk utveckling rycks undan. Oftast torde det dessutom

vara så, att det är yngre personer som flyttar och att avflyttningsstatistiken

döljer en högst bekymmersam förskjutning mot äldre åldersgrupper bland den

kvarboende befolkningen. På lång sikt innebär detta att samhällets kostnader

för gemensamhetsanordningar i dessa allt folkglesare och skattesvagare regioner

blir orimligt höga.

Enligt motionärernas mening behövs nu generella åtgärder till stimulans av

näringslivets utveckling i avfolkningsregionema. T en råd europeiska länder

har åtgärder beslutats för att begränsa befolkningskoncentrationen till stortätorterna,

och åtgärder har vidtagits i avsikt att utveckla näringslivet i sysselsättningssvaga

områden. I motionen II: 124 lämnas några exempel ur arbetsmarknadsstyrelsens

sammanställning av lokaliseringspolitiska åtgärder i skilda länder.

Effektiva åtgärder bör skyndsamt vidtas för att främja ny företagsamhet

och utvidga redan befintlig företagsamhet i områden med undersysselsättning

och därav följande befolkningsutflyttning. En sådan åtgärd är att nystartade

företag i dessa regioner får skattelindring under ett visst antal år. Med nystartade

företag bör härvid jämställas utvidgade företag till den del som motsvaras

av utvidgningen. Man bör här kunna utgå från C-regionerna i arbetsmarknadsstyrelsens

regionindelning. Skattenedsättningen bör få åtnjutas för inkomst

under det år företaget startats eller utvidgats och följande fem år. Sådan skattebefrielse

bör även medges under motsvarande tid beträffande förmögenhetsskatt

för i dylikt företag investerat kapital. Möjligheterna av sådana åtgärder till

främjande av företagsamheten i sysselsättningssvaga områden bör övervägas vid

pågående utredning angående näringslivets lokalisering.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:251 och It: 212 har bl. a.

an förts att den näringslivets koncentration till vissa orter och regioner, som

kännetecknar vårt lands industriella expansion, lett till en befolkningsomflyttning

och en omgestaltning av det svenska samhället, som inte kan sägas vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

samhällsekonomiskt motiverad. Genom de stora befolkningsomflyttningarna har

bl. a. de obligatoriska kostnaderna för skola, sjuk- och åldringsvård i orättmätigt

hög grad kommit att bäras av utflyttningskommunerna. För invånare i landskommunerna

är skattebördan för dessa utgiftsändamål i stort sett dubbelt så

stor som för städernas invånare. I motsats härtill står utgifterna för den offentliga

bostadspolitiken som genom subventioner via statsbudgeten fördelats lika

på alla, d. v. s. oavsett bostadsort.

Den sammanlagda effekten av vårt framåtskridande kan inte enbart mätas

i effektiviteten på arbetsplatsen. Man måste också ta hänsyn till trivsel och

boendemiljö, och inte minst ur dessa synpunkter är en ökad spridning av näringslivet

önskvärd. Alla åtgärder som främjar eu ökad decentralisering av

industrin bör därför vidtas. En extra skattebefrielse för nya investeringar i de

fält de förlägges till orter, som ur samhällets synpunkt är mest angelägna, skulle

bli ett viktigt komplement till de åtgärder i övrigt som kan behövas för att lösa

näringslivsfrågoma i dessa bygder. Med denna form av stimulans till investeringar

i underindustrialiserade områden får företagen full frihet att enligt

företagsekonomiska grunder avgöra om de skall utnyttja de extra förmånerna

eller inte. Närmast till hands synes motionärerna vara en anpassning av bestämmelserna

för investeringsfonderna i syfte att stimulera till investeringar i sysselsättningssvaga

områden. Det synes lämpligt att genom ett extra eller förhöjt

investeringsavdrag särskilt främja företagsinvesteringar i områden med permanent

undersysselsättning eller eljest vikande sysselsättningsmöjligheter. I de

fall investeringsfonderna kan komma till utnyttjande enligt dessa grunder bör

det bli en för samhället jämförelsevis billig form för sysselsättningsfrämjande

åtgärder.

För uppfyllandet av de företagsekonomiska önskemålen om en fri lokalisering

bör möjligheterna till ett höjt investeringsavdrag avse relativt stora områden,

inom vilka företagen fritt kan lokalisera sina investeringar. Denna områdesindelning

bör f. ö. genom någon form av beliovsgradering kunna samordnas med

den regionsplanering arbetsmarknadsstyrelsen f. n. bedriver. På vilket sätt avdragsrätten

skall graderas efter behovet av sysselsättningsstärkande åtgärder

och/eller skattekraft inom olika regioner bör bli föremål för närmare prövning.

Huruvida båda avdragen — såväl det redan tillåtna som det nu föreslagna —

bör få utnyttjas samtidigt, bör självfallet prövas med hänsyn till konjunkturmässiga

förhållanden i övrigt. För upprätthållandet av beredskapen mot konjunkturväxlingarna

av mera allmän karaktär synes emellertid det här avsedda

avdraget böra läggas ”ovanpå” det som redan nu kan utgå, d. v. s. i form av

förhöjt investeringsavdrag.

Beträffande avdragets storlek och eventuell gradering kan framhållas, att det

för det första bör bli tillräckligt stort för att uppnå den stimulerande effekt

det är avsett att få. En höjning av investeringsavdraget med 10—15 % av de

i anspråk tagna fondmedlen bör här vara lämplig. För de särskilt angelägna

områdena kan emellertid en högre avdragsprocent vara motiverad, lämpligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

20—25 r/c. Alltför inånga graderingar bör dock undvikas. Förmodligen skulle

två till tre grupper vara tillräckligt. Eu närmare prövning angående områdesindelningen

bör vidtas, lämpligen i anslutning till arbetsmarknadsstyrelsens

regionsindelning, oeb skyndsamt föreläggas riksdagen för beslut.

Chefen för finansdepartementet bär enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

5 april 1957 uppdragit åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning rörande

lokalisering till orter utanför Stockholmsområdet av statliga ämbetsverk och

annan statlig verksamhet. Vidare har chefen för socialdepartementet jämlikt

Kungl. Maj ris bemyndigande den 11 december 1959 tillkallat särskilda sakkunniga

för att utreda och framlägga förslag rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten.

I direktiven för utredningen erinras bl. a. om att 1959 års

riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om skyndsam utredning och förslag

rörande statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets lokalisering. Vidare

an föres i direktiven följande.

Den av riksdagen begärda utredningen synes nu böra komma till stånd. Utredningen

bör bedrivas förutsättningslöst. Det finns därför ingen anledning att närmare

utveckla några synpunkter på utredningsuppdraget. Jag vill inskränka

mig till att framhålla följande.

De dominerande problemen är självfallet utflyttningen från landsbygden och

storstädernas tillväxt. Med dessa problem sammanhänger en rad andra spörsmål,

som kräver uppmärksamhet. I många regioner finns ett utpräglat behov av ett

mera differentierat näringsliv för att området skall bli mindre konjunkturkänsligt,

för att såväl kvinnor som män skall få arbete och för att ungdomarna skall

få vidgade möjligheter i sitt yrkesval. Nedläggning av industriföretag kan ofta

skapa svåra lokala problem som kräver lokaliseringspolitiska insatser. Från försvarssynpunkt

har lokaliseringsfrågoma även betydelse.

Utredningen bör lägga fram material, som är ägnat att från samhällsekonomiska

och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna för näringslivets

lokalisering till olika delar av landet. På grundval härav bör såvitt möjligt

preciserade riktlinjer för lokaliseringsverksamheten utarbetas. Rådgivnings- och

upplysningsverksamheten och dess utformning för framtiden bör övervägas.

Möjligheterna och lämpligheten att genom olika positiva åtgärder stimulera

företag att etablera sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses angeläget,

bör prövas. Frågan om att genom lagstiftning påverka näringslivets lokalisering

bör undersökas. Vid övervägandena av vilka medel, som skall användas

i lokaliseringsverksamheten, kan erfarenheter inhämtas från andra länder, som

bedriver en aktiv lokaliseringspolitik.

Det lokaliseringsarbete som hittills bedrivits har haft karaktären av en försöksverksamhet.

Till frågan om organisationen av verksamheten har slutlig ställning

inte tagits. Utredningen bör även utreda och framlägga förslag rörande

lokaliseringsverksamhetens organisation.

Då den nu aktuella utredningen skall behandla frågor som berör hela näringslivets

lokalisering synes det mig inte vara lämpligt att uppdraga åt lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet att verkställa den nu aktuella utredningen.

Det är emellertid nödvändigt att arbetet bedrives i samråd med ifrågavarande

utredning.

Näringslivets lokalisering är av avgörande betydelse för bostadsbyggandet och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 är 1961

bebyggelseplaneringen. Samarbete bör därför upptagas med de utredningsmän

som, enligt vad jag anmält förut denna dag, skall behandla vissa bostadsfrågor

m. m.

Utskottet

I de förevarande motionerna behandlas frågan om att genom lättnader i olika

hänseenden vid beskattningen stimulera näringslivet på orter med svsselsättningssvårigheter.

Således yrkas i motionerna 1: 98 och II: 124 skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om prövning hos utredningen rörande näringslivets lokalisering

av möjligheterna att medge frihet från inkomstskatt under visst antal

år för företag som nystartats eller utvidgats på sådana orter. Även möjligheterna

till skattefrihet vid förmögenhetsbeskattningen under viss tid för det därvid

investerade kapitalet borde enligt motionärernas mening övervägas. 1 motionerna

1:251 och 11:212 har förordats att den avsedda företagsamheten skulle uppmuntras

genom en påbyggnad av lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder.

För närvarande erhåller företag, som tar dylik fond i anspråk för investering

enligt arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, ett särskilt s. k. investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen. Motionärerna anhåller om en skyndsam utredning

i syfte att införa rätt till förhöjt investeringsavdrag vid ianspråktagande av

berörda fonder för investeringar i sysselsättningssvaga områden.

Utskottet vill till eu början framhålla att utskottet givetvis finner det vara

ett angeläget samhällsintresse att företagsamheten på orter med vikande sysselsättningstendenser

i möjligaste mån befrämjas. Utskottet ställer sig således i och

för sig positivt till det syfte som uppbär motionerna. Emellertid anser utskottet

inte att stimulansen bör ske genom lättnader vid beskattningen på sätt yrkats

i motionerna. Häremot talar för det första rent principiella skäl. Det måste

nämligen anses stridande mot de principer, på vilka vårt skattesystem vilar, att

tillämpa särskilt gynnsamma regler för företag, som etableras på viss ort.

Härtill kommer att utskottet ställer sig tveksamt till värdet av de föreslagna

åtgärderna för det avsedda ändamålet. Yad gäller nystartade företag torde det

i allmänhet förhålla sig så att vinst möjligheterna under de första, verksamhetsåren

är starkt begränsade. Inte sällan torde verksamheten under denna tid vara

förlustbringande — ett förhållande som utgjorde ett av skälen till den av 1960

års riksdag beslutade lagstiftningen om rätt till förlustutjämning. Under sådana

förhållanden kan utskottet inte finna att en skatteeftergift av det slag som

förordats i motionerna 1:98 och II: 124 kan ha en så stimulerande effekt på

viljan att starta nya företag som motionärerna velat göra gällande. Det bör även

beaktas att det torde stöta på mycket stora svårigheter att utforma ur praktisk

synpunkt och med hänsyn till rimliga rättvisekrav godtagbara regler för den

frihet från förmögenhetsskatt, som motionärerna avsett att införa för kapital

som insattes i nystartade eller utvidgade företag.

Yad gäller yrkandet i motionerna 1:251 och 11:212 om förhöjt investeringsavdrag

får utskottet erinra om att endast aktiebolag och ekonomiska föreningar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961 7

har möjlighet att göra avsättningar till konjunkturinvesteringsfonder. Vidare

må påpekas att någon nämnvärd stimulans till nyföretagsamhet inte synes kunna

erhållas på denna väg, eftersom förordningen förutsätter att företag i samband

med fondavsättning insätter visst belopp i riksbanken och investeringsavdrag

medges först då företaget tar fondavsättningen i anspråk.

Utskottet anser det inte troligt att ett medgivande av de i motionerna avsedda

skatteförmånerna på ett så verksamt sätt skulle stimulera till företagsamhet att

det kan anses motiverat att man trots de principiella betänkligheterna däremot

ändock bör genomföra desamma. Enligt utskottets mening bör andra mer effektiva

former att stimulera näringslivet på sysselsättningssvaga orter väljas. Såsom

framgår av den föregående redogörelsen arbetar för närvarande en särskild

utredning med uppgiften att undersöka och framlägga förslag rörande statsmakternas

möjligheter att påverka näringslivets lokalisering. Av direktiven

framgår att utredningen bör bedrivas förutsättningslöst, därvid bl. a. bör prövas

möjligheterna och lämpligheten att genom olika positiva åtgärder stimulera företag

att etablera sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses angeläget.

Att på sätt föreslagits i motionerna 1:98 och II: 124 genom vidgade direktiv ge

utredningen i uppdrag att särskilt undersöka möjligheterna att genom skattelättnader

främja företagsamheten inom sysselsättningssvaga områden anser utskottet

inte böra ifrågakomma.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:98 av herr Bengtson m, fl.

samt 11:124 av herrar Hedlund och Eliasson i Sundbom om

viss skattefrihet för nystartade och utvidgade företag inom områden

med sysselsättningssvårigheter, ävensom

2) de likalydande motionerna 1:251 av herr Bengtson m. fl.

och II: 212 av herr Hedlund m. fl. om rätt till förhöjt investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen vid investeringar i sysselsättningssvaga

områden,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 ar 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson. Einar Eriksson, Jansson,

Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson,

Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg, Nilsson

i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Andersson i Essvik

och fru Nettelbrandt.

Reservationer

I) av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo, vilka ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse.

I de---(= utskottet s. 6 rad 5—rad 19 uppifrån) —---sysselsätta

ningssvaga områden.

Utskottet finner det vara ett angeläget samhällsintresse att företagsamheten

på orter med mindre goda sysselsättningsmöjligheter befrämjas. Likaledes anser

utskottet det vara angeläget att motverka den nuvarande ensidiga befolkningsomflyttningen,

som är till nackdel för såväl inflyttningsområdena, särskilt storstäderna,

som avfolkningsområdena. Olika vägar och åtgärder måste prövas och

beträdas i dessa syften. De åtgärder som förordats i de förevarande motionerna

är enligt utskottets mening värda ett nogsamt beaktande.

Vad gäller frågan om förhöjt investeringsavdrag vid investeringar i sysselsättningssvaga

områden vill utskottet först framhålla, att investeringsfonderna

visat sig vara ett verksamt medel när det gällt att motverka konjunktursvängningarna

och upprätthålla en investeringsnivå som ur konjunkturpolitisk synpunkt

tett sig riktig. Emellertid har sysselsättnings- och konjunkturpolitiken

till betydande delar fått en mera selektiv karaktär. Som exempel härpå kan

nämnas den omskolnings- och omflyttningsverksamhet som numera bedrives av

arbetsmarknadsorganen. Sådana åtgärder kan emellertid leda till att den ensidiga

befolkningsomflyttningen ökas om inte andra åtgärder samtidigt vidtages. Bl. a.

av familjesociala skäl är det angeläget att omflyttningsverksamheten inte ges

större omfattning än som oundgängligen är nödvändig. Så långt möjligt bör

man därför inrikta ansträngningarna på att stärka näringslivet inom områden

med sysselsättningsbrist. Ett utnyttjande av de möjligheter som investeringsfonderna

innefattar, på sätt som förordats i motionerna, bör därvid vara av

betydande värde. Därigenom skulle även investeringsfonderna få en mera selektiv

effekt. Utskottet finner sig böra tillstyrka de likalydande motionerna 1:251

och 11:212 och föreslår således att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om

utredning av frågan om rätt till förhöjt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen

för uttag från investeringsfonderna vid investeringar i sysselsättningssvaga

områden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1961

9

Utskottet finner sig även böra tillstyrka att frågan om skattefrihet för nyetablerade

företag och för utvidgning av företag i sysselsättningssvaga områden

närmare utredes. En sådan skattefrihet kan förväntas få i stort sett samma

effekt som förut nämnda förhöjda investeringsavdrag. Emellertid uppstår inte

vid all nyetablering vinst under de företa åren. Enligt utskottets mening är det

därför angeläget att tidsgränsen för skattefriheten inte sättes för snärt. Det

bör också kunna övervägas att skattefrihet i vissa fall skall kunna åtnjutas under

vissa av de första vinstgivande åren, varigenom stimulansen till nyetablering

i sysselsättningssvaga områden skulle komma att gälla även sådana företag, som

inte kan förväntas ge någon vinst de företa åren. I detta sammanhang bör även

den av motionärerna väckta frågan rörande förmögenhetsbeskattningen närmare

prövas, då den torde vara av särskilt intresse i fråga om företag som inte ger

vinst omedelbart

Vid det utredningsarbete som utskottet i det föregående förordat bör skillnaderna

i beskattningsregler m. m. uppmärksammas. Det är angeläget att rätten

till skattefrihet utformas på sådant sätt att den kan utnyttjas i lika mån av

fysiska och juridiska personer. Den i motionerna redovisade metoden som tilllämpas

i Finland utgör exempel på en sådan konstruktion. \ ad det gäller investeringsfonderna

kan dessa utnyttjas endast av ekonomiska föreningar och

aktiebolag. Utskottet förutsätter emellertid att ett allmänt resultatutjämningskonto

kommer att införas inom en nära framtid. Det bör då vara möjligt att

inom dess ram skapa en motsvarighet till det förhöjda investeringsavdrag som

nu är i fråga.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:98 av herr Bengtson m. fl. och 11:124 av herrar Hedlund

och Eliasson i Sundbom samt de likalydande motionerna 1:251

av herr Bengtson m. fl. och II: 212 av herr Hedlund m. fl. —

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av

dels frågan om skattefrihet för nystartade företag och utvidgning

av företag under ett antal år, fr. o. m. det år företaget

startats eller utvidgats, inom regioner med bristande sysselsättning

och tendenser till avflyttning, dels ock frågan om rätt

till förhöjt investeringsavdrag för uttag från investeringsfonder

för konjunkturutjämning vid investeringar inom sådana områden.

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås.

Stockholm, It. W. Ställanders Tryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.