Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

1961-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:35, Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om befrielse från nöjesskatt för idrottstävlingar m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl. och II: 417 av

herr Allard m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta följande ändring av 3 § sista stycket förordningen

om nöjesskatt: »Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling

i skicklighet, som främst syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för

uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik, anordnad av organisation,

som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad

inom Sveriges olympiska kommitté eller av annan sammanslutning, som

enligt Kungl. Maj:ts medgivande må vara likställd med sådan organisation

i nu förevarande avseende, eller för schacktävlan, bridgetävlan .. . föremål.»;

samt

b) att — i överensstämmelse härmed — i 15 § samma förordning orden

»eller, när fråga är om uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik,

700 kronor» utgår; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 479 av herr Hjalmar Nilsson in. fl. och

II: 566 av herr Lundmark m.fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

om följande ändring av första meningen i 15 § nöjesskatteförordningen:

Där organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast

förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, anordnar

i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning, åtnjutes befrielse från nöjesskatt

till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 700 kronor.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 479 och II: 417.

Enligt förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt utgår

sådan skatt bl. a. för revyföreställning, som ges i samband med utskänkning

av rusdrycker, kabaret- och varietéföreställning, biografföreställning

IUhang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

samt för uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik, så ock eljest

i skicklighet av visst slag ävensom för danstillställning. Nöjesskatten utgår

med 15 procent å summan av erlagda inträdesavgifter, inberäknat skatten.

För biografföreställning utgår dock skatten med 25 procent av nämnda summa.

Organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de

senast förflutna fem åren inte lämnat utdelning till sina medlemmar, äger

jämlikt 15 § åtnjuta skattebefrielse till den del skatten för varje tillställning

inte överstiger 300 kronor eller, när fråga är om uppvisning eller tävling

i sport, idrott eller gymnastik, 700 kronor.

1954 års nöjesskatteutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1956: 23),

att uppvisningar och tävlingar i icke professionell sport, idrott och gymnastik

helt skulle fritagas från nöjesskatt. Departementschefen ansåg sig

emellertid icke kunna godtaga förslaget om fullständig skattebefrielse för

idrottstävlingar utan förordade i stället i proposition nr 66 till 1957 års riksdag

en utvidgning av möjligheten till skattelindring för bl. a. idrottsorganisationer.

Det skattebelopp, för vilket skattebefrielse skulle kunna erhållas,

föreslogs fördubblat till 300 kr., vilket innebar, att de mindre idrottsföreningarnas

tävlingar i regel skulle bli helt skattefria.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 420

och II: 518 framhölls, att idrottsföreningarna intog en särställning bland

de ideella organisationerna i det att idrottstävlingar utgjorde en integrerande

del av deras verksamhet. Dessa tävlingar borde därför vara helt skattefria.

Motionärerna yrkade, att amatöridrottstävlingar skulle undantas från

beskattning. Avgränsningen mot den professionella idrotten föreslogs skola

ske efter samma grunder som numera tillämpas i fråga om bevillningsavgiften.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

34 bl. a. följande.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att amatöridrottstävlingar

bör vara helt skattefria. Sålunda har idrottstävlingarna betydelse för att

stimulera ungdomen till ökad idrottsutövning. I många fall skulle säkerligen

det eventuella ytterligare överskott av ett idrottsevenemang, som kan

följa vid befrielse från nöjesskatt, användas till att främja utövandet av

andra mindre publikdragande idrottsgrenar.

Å andra sidan torde inte kunna bestridas att idrottstävlingar enligt ett

allmänt betraktelsesätt utgör nöjestillställningar. Det kan också erinras om

att en fullständig skattebefrielse i främsta rummet skulle gynna de idrottsföreningar,

som redan nu arbetar under relativt goda ekonomiska villkor.

Vidare finns det — som framhållits vid remissbehandlingen — former avsport,

som knappast förtjänar uppmuntran från det allmännas sida i form

av nöjesskattebefrielse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

3

Man kan enligt utskottets mening i detta sammanhang inte heller bortse

från kommunernas berättigade intresse att ej erhålla alltför stor minskning

av skatteintäkterna. Som det nu är avstår kommunerna i stor utsträckning

nöjesskattemedel till förmån för den lokala idrottsverksamheten såväl

anslagsvägen som genom investeringar i idrottsanläggningar av olika slag.

Att dessa medel först inbetalas till kommunen i form av nöjesskatt har den

fördelen att de kan tilldelas de ändamål som finnes mest angelägna.

Av dessa skäl finner sig utskottet inte kunna biträda yrkandena om fullständig

skattebefrielse för idrottstävlingar.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för idrottsrörelsen

har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå en differentiering av de tillställningar,

som anordnas av de ideella organisationerna på så sätt att det

skattefria beloppet höjes då fråga är om idrottstävlingar. Dylika tillställningar

bör enligt utskottets mening kunna lämnas obeskattade till den del

skatten för varje tävling inte överstiger 700 kronor.

En sådan differentiering torde knappast behöva föranleda nämnvärda

tolkningssvårigheter. Den större skattelättnaden bör endast gälla idrottsliga

uppvisningar och tävlingar som anordnas av i 15 § omnämnd ideell organisation.

Nuvarande bestämmelser om skattelindring gäller alla idrottstävlingar,

som anordnas av ideella organisationer. Det har knappast heller funnits

anledning att från bestämmelsernas tillämpning undantaga någon form av

sport eller idrott. Det behöver inte befaras att höjningen av taket föranleder

till att de i 15 § omnämnda ideella organisationerna i någon större omfattning

kommer att anordna uppvisningar eller tävlingar mellan professionella

utövare. Någon skillnad synes därför inte behöva göras t. ex. mellan

professionella och icke professionella tillställningar.

I motionen II: 18 vid 1959 års riksdag yrkades bl. a. höjning av det belopp,

för vilket skattebefrielse erhålles i fråga om uppvisning eller tävling i sport,

idrott eller gymnastik till 750 kr. I sitt betänkande nr 12 avstyrkte bevillningsutskottet

berörda yrkande men erinrade om att det inte var osannolikt,

att den pågående utredningen rörande vissa organisatoriska frågor på idrottens

och friluftslivets område kunde leda till sådant resultat, att frågan

om beskattningen av idrottstävlingar kom i ett annat läge och att en omprövning

av hela problemkomplexet därigenom blev erforderlig. Betänkandet

godkändes av riksdagen.

Vid 1960 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 297 och

II: 366 yrkande om slopande av nöjesskatten såvitt avser idrottstävlingar.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 49 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna och anförde bl. a., att de skäl mot ett undantagande

från nöjesskatt för amatöridrottstävlingar, som låg bakom 1957 års ställningstagande

i frågan, alltjämt ägde giltighet. Utskottet ansåg inte heller

att det ändrade kostnadsläget för idrottsrörelsen utgjorde tillräcklig grund

för att helt undantaga amatöridrottstävlingar från nöjesbeskattning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

I de likalydande motionerna 1: 357 och

ande.

Motiven för att bibehålla beskattningen av idrottsorganisationernas verksamhet

synes i korthet ha varit att idrottstävlingar allmänt betraktat måste

anses som nöjestillställningar, att den kommunala delen i regel används

till stödet åt idrotten i den ena eller andra formen, samt att det måste anses

rimligt att även det allmänna skall ha sin andel av stora inkomster från

betalande publik. Ytligt betraktat kan detta synas riktigt. Enligt motionärernas

uppfattning måste man emellertid se längre än till enbart ett eller annat

arrangemang med stor publik.

Idrottstävlingar av den storleksordningen att beskattningsbar bruttointäkt

uppstår arrangeras i viss utsträckning av klubbar eller lokala »allianser»

av klubbar men också i stor utsträckning av specialförbunden.

De klubbar, som kan ordna sådana arrangemang, arbetar på flera sektioner

för olika idrottsgrenar. Bakom det man ser såsom inkomstkälla

döljer sig en omfattande idrottslig verksamhet, som endast drar kostnader.

De vinstgivande arrangemangen är till för att bekosta hela verksamheten.

Specialförbunden använder sina tävlingsinkomster till instruktionsverksamhet,

ungdomstävlingar o. s. v., sålunda sådant som är nödvändigt, men

som icke kan ge inkomst.

Stora arrangemang innebär alltid en betydande risk för arrangörerna.

Misslyckas arrangören får han själv bära förlusten. Beskattningsbar bruttointäkt

inträder emellertid vid ett brutto, som i de flesta fall ligger långt

under vad som erfordras för att arrangemanget skall lämna ett netto. Flerfaldiga

exempel kan anföras på nöjesbeskattningens menliga inverkan på

idrottsorganisationernas verksamhet. Ett av de största specialförbunden

hade i fjol ordnat landskamper och andra arrangemang, som normalt brukar

lämna viss vinst. På grund av olyckliga omständigheter gav fjolårets

arrangemang i stället en avsevärd förlust. Detta hindrade icke att bruttointäkten

på alla arrangemang, sålunda även på sådana som medförde förlust,

var tillräckligt stor för att beskattas.

Tävlingsarrangemang är ett ofrånkomligt led i idrottsorganisationernas

verksamhet. Utom att tävlingarna utgör det naturliga utloppet för idrottsungdomens

träningsflit och bidrar till idrottens tekniska utveckling är de

det bästa propagandainstrumentet för breddidrotten. Redan ur denna synpunkt

måste det vara ett samhälleligt intresse att idrottstävlingar av större

format arrangeras. Stora arrangemang sätter även stora belopp i omlopp.

Publiken betalar icke endast biljetter till själva arrangemanget. Ännu större

belopp betalas i resekostnader, hotellavgifter, förtäring m.m., allt sådant

som indirekt tillför det allmänna inkomster. Ett sådant storarrangemang

har fullständigt kartlagts. Utredningen visade, att arrangörens bruttointäkter

utgjorde knappt 40 % av publikens totala penningomsättning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961 5

Idrottsrörelsens verksamhet innehåller så mycket som icke kan ge inkomst

och icke är avsett att ge inkomst. Att bedriva verksamheten kostar

avsevärt mycket mera än de bidrag härtill som lämnas av stat och kommun.

Finansieringen av verksamheten bygger på att föreningarna och förbunden

på olika sätt skaffar sig egna inkomster. Den naturligaste inkomstvägen

är — förutom medlemmarnas avgifter — inkomst genom tävlingsarrangemang.

En beskattning genom nöjesskatt kan icke vara rätta metoden

att stimulera till initiativ hos de ideellt arbetande idrottsledarna. Inkomst

genom egna åtgärder är säkerligen betydligt mera uppskattad än motsvarande

inkomst i form av bidrag från det allmänna.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 479 och II: 566 framhåller

motionärerna bl.a., att det synes orimligt att bibehålla nu gällande

skillnader vid meddelande av nöjesskattebefrielse enligt 15 §. Ingen bestrider

idrottens insatser för ungdomens fostran, och den nöjesskattebefrielse,

som erhålles vid anordnande av uppvisning eller tävling i sport, idrott

och gymnastik, må anses utomordentligt väl motiverad. Någon rimlig anledning

att sätta övriga befrielseberättigade organisationer i en speciell klass

med mindre belopp synes enligt motionärernas mening icke föreligga. Samtliga

organisationer med ifrågavarande syften arbetar under ytterst ansträngda

ekonomiska förhållanden, och de insatser som görs är till övervägande

del oavlönade. Därtill kommer att möjligheterna att arrangera

vinstgivande nöjestillställningar väsentligt försämrats under senare år. Genom

televisionens snabba utbyggnad har förströelsebehovet tillgodosetts för

stora grupper av människor, och detta förhållande minskar de individuella

organisationernas möjligheter att skapa intresse kring sina arrangemang och

därmed skapa en ekonomisk grundval för sina fortsatta insatser. Det under

senare år snabbt stigande antalet bilar har medfört att det stora flertalet

av de ungdomar som besöker nöjestillställningar är relativt oberoende av

avstånd till nöjeslokalen. Den lokaliseringsutredning avseende samlingslokaler,

som utförts av Folkets husföreningarnas riksorganisation i samarbete

med Bygdegårdarnas riksförbund och Våra gårdar, visar att publiken

vid danstillställningar i stor utsträckning är en »fjärrpublik», som reser

mycket långa vägar för att besöka en danstillställning. Ofta blir tillfälligheter

avgörande vid valet av nöjestillställning, och det är i dag vanskligt och

ekonomiskt riskfyllt att arrangera nöjestillställningar. Samhällets strukturomvandling

har också bidragit till att öka trycket på såväl ideella organisationer

som samlingslokaler. I avfolkningsbygderna minskar underlaget och

därmed också möjligheterna att vidmakthålla såväl samlingslokaler som

ideellt arbete. I inflyttningsorterna uppstår problem av motsatt art, då föreningslivet

där har svårt att nå all den ungdom som flyttar in till tätorterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

Utskottet

Enligt förordningen om nöjesskatt utgår sådan skatt med vissa undantag

för nöjesbetonade tillställningar, till vilka allmänheten äger tillträde mot

avgift. Nöjesskatteförordningen medger emellertid i viss omfattning befrielse

från skyldighet att erlägga nöjesskatt för i princip skattepliktiga tillställningar.

Sålunda åtnjuter organisationer med allmännyttiga ändamål

skattebefrielse i större eller mindre utsträckning för av dem anordnade

nöjestillställningar. För tillställning, som anordnas av dylik organisation,

erhålles enligt 15 § nöjesskatteförordningen skattebefrielse till den del skatten

för varje tillställning icke överstiger 300 kr, motsvarande 2 000 kr i

biljettintäkter. I fråga om uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik

behöver nöjesskatt endast erläggas i den mån skatten överstiger 700

kr., vilket innebär att biljettintäkter å 4 667 kr. för varje evenemang är

skattefria. Slutligen kan jämlikt 16 § nöjesskatteförordningen skattebefrielse

medges, när behållningen av nöjestillställningen skall användas till

välgörande eller liknande ändamål.

Utskottet behandlar till en början yrkandet i de likalydande motionerna

1:357 och 11:417, att amatöridrottstävlingar skall vara helt undantagna

från skatteplikt enligt nöjesskatteförordningen. Till stöd för yrkandet har

bl. a. åberopats att nöjesbeskattningen fått menliga följder för idrottsorganisationernas

verksamhet. På grund av bestämmelserna om skattebefrielse

har i praktiken endast de större tävlingsarrangemangen blivit underkastade

beskattning. Nettoinkomsten av dessa arrangemang är emellertid av största

betydelse för finansieringen av den omfattande idrottsliga verksamhet, som

inte ger någon inkomst och som kostar avsevärt mycket mer än de bidrag

härtill, som lämnas av stat och kommun.

Enighet torde råda om idrottsrörelsens betydelse för samhället, särskilt

när det gäller den ungdomsfostrande verksamheten. Det ekonomiska stöd

som idrotten åtnjuter från statsmakternas sida har också successivt ökat

under senare år. Till fonden för idrottens främjande har för innevarande

budgetår anvisats ett anslag å 11,5 milj. kr., och i årets statsverksproposition

föreslås för budgetåret 1961/62 anslaget skola uppräknas med 600 000

kr till 12,1 milj. kr. Härtill kommer betydande kommunala bidrag i form av

direkta anslag och skatteeftergifter.

Det är utan tvekan huvudsakligen själva nöjes- och förströelsemomentet,

som samlar publik även vid de stora amatöridrottstävlingarna. Härigenom

skiljer sig dessa inte i nämnvärd mån från andra typiska nöjestillställningar,

som är föremål för beskattning. Rent principiellt föreligger därför inte skäl

att helt undantaga amatöridrottstävlingar från beskattning.

Den höjning till 700 kr. av det s. k. taket i 15 § nöjesskatteförordningen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961 7

som genomfördes vid 1957 års riksdag, avsåg i första hand att tillgodose

behovet av skattelättnader för de mindre idrottsorganisationernas del. Såsom

motionärerna framhållit har därigenom ett stort antal idrottsevenemang

blivit befriade från nöjesskatt. Ett bifall till motionsyrkandet om fullständig

skattebefrielse skulle emellertid medföra att de föreningar och organisationer,

som redan nu har god ekonomisk ställning, ytterligare skulle förbättra

denna, medan däremot de organisationer, som företräder mindre

publiktill dragande men ur samhällssynpunkt minst lika gagnande sport- och

idrottsgrenar, inte skulle få motsvarande förbättring. Enligt utskottets mening

bör därför det statliga stödet till idrottsrörelsen även i fortsättningen

huvudsakligen lämnas genom direkta bidrag och icke genom ytterligare

skattelättnader.

Kommuner, som i stor utsträckning medger befrielse från nöjesskatten

för idrottstävlingar, skulle självfallet inte nämnvärt beröras av en ytterligare

utvidgning av skattefriheten. Men man bör inte bortse ifrån att vissa

kommuner, som redan investerat avsevärda belopp i idrottsanläggningar av

olika slag och som har betydande omkostnader i samband med idrottsevenemang

för ordningens upprätthållande, renhållning o. dyl., vilka kostnader

inte kan övervältras på idrottsarrangörerna, skulle drabbas förhållandevis

hårt, om nöjesskatten för idrottstävlingar slopades.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte böra tillstyrka bifall till de likalydande

motionerna I: 357 och II: 417.

I de likalydande motionerna I: 479 och II: 566 har yrkats att det skattefria

beloppet i 15 § nöjesskatteförordningen för andra nöjestillställningar

än idrottstävlingar skall höjas till 700 kr. Motionärerna framhåller, att

samtliga ideella organisationer arbetar under ansträngda ekonomiska förhållanden

och att det därför inte finns anledning att göra åtskillnad i skattebefrielsehänseende

mellan idrottstävlingar och andra nöjestillställningar,

som anordnas av i 15 § angivna organisationer.

Utskottet vill till en början erinra om att idrottsorganisationerna är helt

jämställda med andra ideella organisationer i fråga om skattebefrielse för

andra nöjesevenemang än idrottstävlingar. De ytterligare skattelättnader,

som medgivits för idrottstävlingar, får ses mot bakgrunden av att tävlingsarrangemangen

utgör en integrerande del av idrottsorganisationernas verksamhet

för att stimulera framför allt ungdomen till idrottsutövning.

Nöjesskatteförordningen har vid upprepade tillfällen varit föremål för

ändringar i syfte att liberalisera bestämmelserna. Därvid har ideella och

samlingslokal ägande organisationer successivt beretts ökade skattelättnader.

En så långtgående utvidgning av bestämmelserna om skattebefrielse,

som förordats i motionerna, skulle bidraga till en urholkning av principerna

för beskattningen. Ytterligare skattelättnader för de i 15 § nöjesskatteför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

ordningen omnämnda organisationerna kan även antagas medföra vissa

olägenheter i konkurrenshänseende.

Att på sätt i motionerna föreslagits ytterligare lindra beskattningen för

nöjestillställningar, som anordnas av här avsedda organisationer, anser utskottet

därför inte motiverat. I den mån organisationer, som främjar allmännyttiga

ändamål, är beroende av ekonomiskt stöd för sin verksamhet

torde detta i stället böra lämnas genom direkta bidrag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna

I: 479 och II: 566.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl.

och 11:417 av herr Allard m. fl. om befrielse från nöjesskatt

beträffande idrottstävlingar m. m., ävensom

2) de likalydande motionerna 1:479 av herr Hjalmar

Nilsson m. fl. och II: 566 av herr Lundmark m. fl. om viss

utsträckt befrielse från nöjesskatt för organisation med

huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elof sson*, Söderquist,

Oscar Carlsson och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i

Svalöv*, Wiklund i öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i

Malmö, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora* och Stenberg.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

9

Reservation

av herrar Söderquist, Gösta Jacobsson, Allard, Magnusson i Borås, Christenson

i Malmö, Eriksson i Bäckmora och Stenberg, vilka — under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl.

och II: 417 av herr Allard m. fl. om befrielse från nöjesskatt beträffande

idrottstävlingar m. m. — ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till de likalydade motionerna

I: 357 av herr Schött m. fl. och II: 417 av herr Allard m. fl.,

måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 och 15 §§

förordningen den 21 december 19i5 (nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att 3 och 15 §§ förordningen den 21 december 1945

om nöjesskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Nöjesskatt utgår---under a) —g).

Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling i skicklighet, som främst

syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för uppvisning eller tävling i

sport, idrott eller gymnastik, anordnad av organisation, som är ansluten till

Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska

kommitté eller av annan sammanslutning, som enligt Kungl. Maj:ts medgivande

må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande avseende,

eller för schacktävlan, bridgetävlan, visning av museum eller annan

liknande inrättning, utställning av djur eller utställning av konstverk eller

andra föremål.

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast

förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, anordnar

i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning, åtnjutes befrielse från nöjesskatt

till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 300 kronor.

Vad nu sagts skall dock icke gälla med avseende å tillställning, i vilken till

huvudsaklig del ingår biografföreställning med undantag för sådan film
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1961

förevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja organisationens

syfte.

Folketshusförening eller--•— stycke sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fråga om nöjestillställning, som

tagit sin början före ikraftträdandet. , , .

iå a: C ''■ t- ''11 dv.. fi .in T:rui v;: 7Ö& rt

2) att de likalydande motionerna I: 479 av herr Hjalmar

Nilsson m. fl. och 11:566 av herr Lundmark m. fl. icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Öl **■:» V. n Svnb-''-,'' ", vjovv.,

0 -..i :(• !, ii,• , •, ci.i ..JS

b ri^i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:231 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om befrielse från nöjesskatt för idrottstävling ar m. m. a1 i texten