Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

1961-02-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:4, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

1

Nr 4

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 2 december 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 4, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om andrad

lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås en jämkning av bestämmelserna om beskattning

av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter. Enligt förslaget skall den

schablonmetod, som används för beräkning av inkomst av sådan fastighet,

i ökad utsträckning bli tillämplig när bostaden uthyres till sommargäster.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på satt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 24 §.

6. De i------såsom bostad.

Till fastighet,------ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestämmel- Från tillämpningen av bestämmelserna

i 24 § 2 mom. första och andra serna i 24 § 2 mom. första och andra

1 Senaste lydelse av punkt G av anvisningarna till 21 § se 1953:404.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

(Nuvarande lydelse)

styckena bliva genom regeln i 2 mom.

sista stycket första punkten, under

där angivna förutsättningar, undantagna

exempelvis fastigheter som under

somrarna bruka uthyras till sommargäster

men i övrigt bebos av ägarna,

sommarstugor som regelbundet

uthyras under somrarna, fastigheter

vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,

för rörelse el. dyl. samt

fastigheter vilka utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller

naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa

omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som här avses, om den därigenom

förvärvade årliga intäkten

icke överstiger 2 procent av fastighetens

taxeringsvärde.

Fråga huruvida

(Föreslagen lydelse)

styckena bliva genom regeln i 2 mom.

sista stycket första punkten, under

där angivna förutsättningar, undantagna

exempelvis fastigheter som under

somrarna bruka uthyras till sommargäster

men i övrigt bebos av ägarna,

sommarstugor som regelbundet

uthyras under somrarna, fastigheter

vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,

för rörelse el. dyl. samt

fastigheter vilka utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller

naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa

omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som här avses, om den därigenom

förvärvade årliga bruttointäkten

uppgår till högst 1 200 kronor eller

överstiger nämnda belopp men icke

2 procent av fastighetens taxeringsvärde,

nna tid.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år

Till bevillningsutskottet har hänvisats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 39 av herr Spetz

och II: 38 av herr Staxäng m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte med

avslag på Kungl. Maj :ts förevarande proposition besluta att anvisningarna

till 24 §, punkt 6, tredje stycket kommunalskattelagen skall erhålla följande

lydelse: »Från tillämpningen..., undantagna exempelvis... sommarstugor

som ... fastighetens taxeringsvärde.»

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de

vid riksdagens början väckta likalydande motionerna

I: 481 av herr Yngve Nilsson och II: 553 av herr Stiernstedt m. fl., vari

hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1961 3

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 24 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

2 mom. Är annan — ---före taxeringsåret.

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet,---icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet

eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast

ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än

för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej

heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande fastighet,

som helt eller till övervägande del utnyttjas såsom bostad åt arbetspersonal,

vilken uteslutande eller huvudsakligen användes för jordbruket

eller dess binäringar, liksom ej heller beträffande publikt boställe.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om 1961 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för 1961 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 39 och II: 553.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna I: 39 och II: 38 har erinrats om att det i motionerna

framställda yrkandet prövades av föregående års riksdag. Därvid

uttalade bevillningsutskottet i betänkande nr 24, vari utskottet avstyrkte

yrkandet, bl. a. att det såvitt gäller uthyrning till sommargäster med hänsyn

till likformigheten vid beskattningen i princip bör gälla att de icke obetydliga

merinkomster, som tillföres fastighetsägaren genom sådant utnyttjande av

fastigheten, underkastas beskattning i den mån uthyrningen äger rum regelbundet

och i icke alltför ringa omfattning. Utskottet syntes förbise att kravet

på likformighet ovillkorligen skulle kräva att den i regel avsevärt mycket

högre inkomsten av uthyrning till stadigvarande bostad beskattas efter

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

samma regler. Detta är så mycket mera fallet som utskottet samtidigt erinrar

om att regeln om schablontaxering gäller även om ytterligare något enstaka

rum uthyres särskilt. Sådan uthyrning kan ske sporadiskt för längre eller

kortare tid utan att påverka schablonregeln och utan hänsyn till storleken

av hyresbeloppet.

Grunden till svårigheterna vid taxeringen av dessa fastigheter är att

taxeringsvärden och hyresvärden fastställes efter helt olika principer. Vid

bestämmandet av taxeringsvärde skall hänsyn tas till försäljningsvärde,

vilket påverkas bl. a. av byggnadens ålder. Hyresvärdet åter fastställes efter

normer i förhållande till antalet rum, bekvämligheter m. m. Det berättigade

kravet på likformighet kan enligt motionärernas mening inte tillgodoses

utan att samtliga en- och tvåfamilj sfastigheter, som huvudsakligen användes

för bostadsändamål, taxeras efter samma regler. Att i skattereglerna införa

en ny spärr innebär i verkligheten endast att gränsen flyttas. Kravet på

likformig taxering understrykes av att sommaruthyrning ofta kan växla från

år till år. Motionärerna anser att schablonregeln bör gälla utan undantag

eller gränsdragningar, så snart det är fråga om fastighet som regelmässigt

användes som stadigvarande bostad antingen för ägaren eller för uthyrning.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 481 och 11: 553 åberopas

att fastighet, som taxerats som annan fastighet men ingår i rörelse,

exempelvis egnahemsvilla, enligt gällande bestämmelser inte skall schablon-''

taxeras. Används en sådan fastighet för i rörelsen anställd personal äger

således schablontaxering inte rum. Om såsom annan fastighet taxerad fastighet

används såsom bostad för arbetspersonal i ägaren tillhörigt jordbruk

äger däremot schablontaxering av denna fastighet rum. Det synes inte konsekvent

att i detta hänseende göra åtskillnad mellan förvärvskällan rörelse

och förvärvskällan jordbruksfastighet. Enligt motionärernas mening finns

inte anledning att i någotdera fallet tillämpa schablonregeln. Sådan ändring

av punkt 1 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen bör därför göras

att fastighet, som tillhör jordbrukare och i vilken bostad upplåtes för i

jordbruket anställd personal i denna dess egenskap, skall anses vara använd

i jordbruket och alltså icke bli föremål för schablontaxering.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 3.

Gällande bestämmelser m. m., s. 6.

Departementspromemorian, s. 6.

Remissyttrandena, s. 7.

Departementschefen, s. 10.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1961

5

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser skall inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj

svillor i allmänhet ske enligt en förenklad schablonmetod. Såsom intäkt

skall upptas ett belopp, motsvarande 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Från detta belopp medges avdrag för gäldränta och tomtrattsavgäld

samt dessutom ett s. k. extra avdrag om högst 200 kronor per år. Schablonmetoden

skall användas då fastigheten uteslutande utnyttjas såsom bostad

åt ägaren — stadigvarande eller såsom sommarnöje eller också såsom

stadigvarande bostad åt annan. Användes fastigheten även för annat

ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir regelns tillämpning beroende

av storleken av den på sådant sätt förvärvade intäkten, överstiger denna

2 procent av taxeringsvärdet skall inkomstberäkningen av fastigheten

inte ske enligt schablonmetoden utan enligt vanliga regler, innebärande att

all fastighetens avkastning skall redovisas som skattepliktig inkomst medan

å andra sidan avdrag medges förutom för gäldränta och tomträttsavgäld

även för andra omkostnader, såsom t. ex. kostnader för reparation och

underhåll, värdeminskning av byggnader m. m. Vid inkomstberäkning enligt

den konventionella metoden medges inte det s. k. extra avdraget om

högst 200 kronor.

I den förevarande propositionen föreslås en jämkning av schablonmetoden

av innebörd att densamma i ökad utsträckning blir tillämplig då fastigheten

användes för uthyrning till sommargäster eller liknande ändamål.

Det förordas således att den förutnämnda 2-procentregeln skall kombineras

med ett gränsbelopp i absolut tal. Schablonregeln skall enligt förslaget komma

till användning i alla fall då bruttointäkten av uthyrningen uppgår till

högst 1 200 kronor. Även vid högre bruttointäkter kan schablonmetoden

liksom hittills — bli tillämplig om intäkten inte överstiger 2 procent av taxeringsvärdet.

I motionerna I: 39 och II: 38 har yrkats ytterligare utsträckning av schablonregelns

tillämpningsområde. Motionärerna anser att metoden bör galla

utan undantag eller gränsdragningar så snart det är fråga om fastighet som

regelmässigt användes som stadigvarande bostad.

Till en början behandlar utskottet frågan om behov finns av någon begränsningsregel

i fråga om schablonmetodens tillämpning. Utskottet delar

den av föregående års bevillningsutskott uttalade uppfattningen att den nuvarande

principiella uppläggningen av schablonmetoden inte bör överges.

2-procentregeln tar främst sikte på det förhållandet att de inte obetydliga

merinkomster som tillföres fastighetsägare genom uthyrning till sommargäster

skall underkastas beskattning i den mån uthyrningen sker regelbundet

och inte är av alltför ringa omfattning. Med hänsyn till att sådan

uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än uthyrning till stadigvarande

bostad anser utskottet denna uppläggning i princip riktig. Det bör

enligt utskottets mening beaktas att egnahemsägare genom uthyrning till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

sommargäster under en kortare tid av året ofta förskaffar sig en inkomst

av ungefär samma storlek som om uthyrningen skett för hela året till stadigvarande

bruk. Den tillfälliga uthyrningen måste dock — även om överensstämmelse

i stort sett föreligger beträffande själva ersättningsbeloppen

anses vara betydligt värdefullare för egnahemsägaren, eftersom denne

under resten av året själv disponerar hela fastigheten, medan han i det

andra fallet avstår dispositionsrätten under hela året.

Vid bedömningen av förevarande fråga bör vidare uppmärksammas att

ägare av jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid beskattas för intäkt

genom uthyrning av sommarnöjen och att en obegränsad skattefrihet för sådan

verksamhet då det gäller villafastigheter inte kan anses överensstämmande

med kravet på en rättvis beskattning.

På grund av nu angivna förhållanden finner utskottet att en gräns för

schablonmetodens tillämpning inte kan undvaras. Utskottet avstyrker med

hänsyn härtill yrkandet i motionerna I: 39 och II: 38.

Vad angår frågan om hur gränsdragningen bör ske anser utskottet att

arten och omfattningen av uthyrningsverksamheten liksom hittills bör vara

avgörande. Med propositionen avses att göra schablonmetoden tillämplig då

inkomsten av uthyrningen är ringa men överstiger 2 procent av taxeringsvärdet.

Då en ändring av denna innebörd får anses förenlig med bestämmelsernas

nuvarande principiella uppbyggnad och reformen vidare är ägnad

att ytterligare förenkla inkomstberäkningen av annan fastighet anser sig

utskottet böra tillstyrka propositionen. Genom förslaget torde ett stort antal

egnahemsägare med sommaruthyrning komma att omfattas av schablonmetoden.

I propositionen har förordats att det avgörande för frågan om tillämplig

metod för inkomstberäkningen skall vara storleken av den influtna bruttointäkten

av uthyrning el. dyl. Härmed vinnes att tillämpningen av schablonmetoden

inte blir beroende av en mer eller mindre osäker uppdelning av intäkten

i en del, som avser ersättning för upplåtelse av fastigheten, och en

annan del, som avser slitage av möbler el. dyl. som omfattas av uthyrningen.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna lösningen, för vilken ur

praktisk synpunkt kan anföras starka skäl. Emellertid anser sig utskottet

böra framhålla att i de fall bruttointäkten av uthyrningen överstiger 1 200

kronor eller det högre belopp, som motsvarar 2 procent'' av taxeringsvärdet,

och således schablonmetoden inte är tillämplig, det likväl kan inträffa att

den skattskyldige inte behöver skatta för hela det belopp som influtit genom

uthyrningen. Beskattningen av annan fastighet enligt den konventionella

metoden bör nämligen endast avse vad av hyresersättningen som belöper

på disponerandet av själva fastigheten. I

I förevarande sammanhang har utskottet även upptagit till behandling de

vid riksdagens början väckta motionerna I: 481 och II: 553. I dessa motioner

har yrkats viss begränsning av schablonmetodens tillämpningsområde. För

närvarande gäller att om en rörelseidkare upplåtit en honom tillhörig egna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961 7

hemsfastighet såsom bostad åt i rörelsen anställd arbetspersonal i denna

dess egenskap, så anses fastigheten i denna del vara använd i rörelsen. Schablonmetoden

är då inte tillämplig på fastigheten eller fastighetsdelen ifråga.

Vid upplåtelse av egnahemsfastighet till arbetspersonal i jordbruk gäller

inte någon motsvarande regel. Schablonmetoden blir därför i sådant fall

tillämplig utan begränsning. I motionerna yrkas lagstiftning av innebörd att

egnahemsfastighet, upplåten som bostad åt personal i jordbruket, skall anses

vara använd i jordbruket och inte bli föremål för schablontaxering.

Utskottet får erinra om att samma motionsyrkande prövades av 1958 års

A-riksdag som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 21 avslog

detsamma. Såsom därvid framhållits kan vissa invändningar riktas mot

det förhållandet, att arbetarbostäder i jordbruk och skogsbruk understundom

taxeras enligt villaschablonen. En icke önskvärd konsekvens härav är att

olika inom samma jordbruk utnyttjade arbetarbostäder kan vara underkastade

skilda beskattningsregler: vissa taxeras enligt de för byggnad i jordbruket

gällande reglerna medan andra blir schablontaxerade.

Utskottet vill emellertid som sin mening framhålla att det torde höra till

undantagsfallen att en såsom arbetarbostad i jordbruk använd byggnad

taxeras för sig såsom annan fastighet, vilket är förutsättningen för att schablontaxering

skall komma i fråga. Regelmässigt torde bostaden ingå i jordbruksfastighetens

byggnadsbestånd och taxeras tillsammans med detta som

jordbruksfastighet. Det bör emellertid inte heller förbises att fall i andra

riktningen även torde förekomma, nämligen att såsom jordbruksfastighet

taxerad byggnad användes för uthyrning till stadigvarande bostad åt person

utan anknytning till jordbruksdriften. I sådant fall kan skäl anföras för taxering

av byggnaden för sig såsom annan fastighet, varmed skulle följa schablontaxering.

Enligt vad utskottet har sig bekant har förevarande fråga varit föremål för

viss uppmärksamhet, såvitt angår arbetarbostäder å skogsfastigheter, i samband

med förberedelsearbetet för 1957 års allmänna fastighetstaxering. Därvid

gjordes uttalanden av innebörd bl. a. att enkom för skogsbrukets behov

avsedda arbetarbostäder o. dyl., vilka på grund av sin belägenhet måste antas

inte kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning i den allmänna hyresmarknaden,

inte skulle taxeras såsom särskild fastighet.

Utskottet är inte berett att på grundval av förevarande material tillstyrka

författningsändring i den riktning motionärerna åsyftat. Även om frågan om

sådan ändring får anses vara av relativt ringa praktisk betydelse, har utskottet

intet att erinra mot att densamma göres till föremål för överväganden

i härför lämpligt sammanhang. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

I: 481 och II: 553.

Under åberopande av vad sålunda anförts får ulskoltet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 4 antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

visningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Spetz och II:

38 av herr Staxäng m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 481 av herr Yngve Nilsson

m. fl. och II: 553 av herr Stiernstedt m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,

Spetz*, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*, Söderquist, Oscar

Carlsson, Yngve Nilsson* och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Kärrlander*, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn*, Engkvist, Magnusson

i Borås* och fru Nettelbrandt.

» Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Spetz, Söderquist och Kollberg samt fru Nettelbrandt, vilka

dels ansett att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke å s. 5, som börjar

med orden »I den förevarande» t. o. m. det stycke å s. 6, som slutar med

orden »själva fastigheten» bort ha följande lydelse: I

I föreliggande proposition föreslås ändring i bestämmelserna om schablonmässig

inkomstberäkning av en- och tvåfamilj sfastigheter innebärande

att den inkomstgräns för fastighetens utnyttjande för annat ändamål än

stadigvarande bostad där schablonregeln upphör att gälla, f. n. 2 % av

taxeringsvärdet, kompletteras med ett minimibelopp av 1 200 kr. I motionerna

I: 39 och II: 38 yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förslag samt att den förenklade

taxeringsmetoden skall äga tillämpning på ifrågavarande fastig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961 9

heter oberoende av i vilken omfattning ägaren uthyr sin ordinarie bostad

i fastigheten till sommargäster.

Med anledning av vad sålunda föreslagits vill utskottet till en början påpeka

att propositionen icke gör någon åtskillnad mellan inkomst från sommaruthyrning

och inkomst av annat slag, medan motionerna endast omfattar

det förstnämnda slaget av inkomst. Utskottet är medvetet om att uthyrning

till sommargäster i regel avser lägenhet i möblerat skick. Inkomsten av sådan

uthyrning är då endast till en del hänförlig till nyttjandet av själva

fastigheten. Hyresinkomsten är sålunda icke jämförbar med annan inkomst.

Utskottet finner det också betänkligt att inkomst, som kan vara

avdragsgill kostnad för annan skattskyldig, icke skall beskattas hos mottagaren

upp till ett belopp av 1 200 kr.

Såväl propositionen som motionerna åsyftar en utvidgning av tillämpningsområdet

för den schablonmässiga taxeringen. Den i propositionen föreslagna

inkomstgränsen kommer emellertid uppenbarligen att skapa tröskelproblem,

där kravet på likformighet vid taxering måste åsidosättas.

Under övervägande av dessa principiella synpunkter finner utskottet sig

icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj :t förevarande proposition. Utskottet

tillstyrker i stället bifall till motionerna I: 39 och II: 38.

dels ock ansett att utskottets hemställan under punkten A bort ha följande

lydelse:

A) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 4 icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas och med bifall till de likalydande

motionerna I: 39 av herr Spetz och II: 38 av herr Staxäng

m. fl. — för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 24 §.

6. De i---såsom bostad.

Till fastighet, —--ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra

styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första punkten, under

1 Senaste lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1953: 404.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961

där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis sommarstugor som regelbundet

uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas

för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som här avses, om den därigenom förvärvade årliga intäkten icke överstiger

2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida---denna tid.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt däri meddelad

llPPS''ff utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås.

610096 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 2k § kommunalskattela a1 i texten