Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
1961-02-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:4, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
1
Nr 4
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 2 december 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 4, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om andrad
lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås en jämkning av bestämmelserna om beskattning
av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter. Enligt förslaget skall den
schablonmetod, som används för beräkning av inkomst av sådan fastighet,
i ökad utsträckning bli tillämplig när bostaden uthyres till sommargäster.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på satt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 24 §.
6. De i------såsom bostad.
Till fastighet,------ägarens förfogande.
Från tillämpningen av bestämmel- Från tillämpningen av bestämmelserna
i 24 § 2 mom. första och andra serna i 24 § 2 mom. första och andra
1 Senaste lydelse av punkt G av anvisningarna till 21 § se 1953:404.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
(Nuvarande lydelse)
styckena bliva genom regeln i 2 mom.
sista stycket första punkten, under
där angivna förutsättningar, undantagna
exempelvis fastigheter som under
somrarna bruka uthyras till sommargäster
men i övrigt bebos av ägarna,
sommarstugor som regelbundet
uthyras under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,
för rörelse el. dyl. samt
fastigheter vilka utnyttjas för odling
eller tillgodogörande av alster eller
naturtillgångar från fastigheten. En
fastighet bör anses i allenast ringa
omfattning utnyttjad för sådant ändamål,
som här avses, om den därigenom
förvärvade årliga intäkten
icke överstiger 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde.
Fråga huruvida
(Föreslagen lydelse)
styckena bliva genom regeln i 2 mom.
sista stycket första punkten, under
där angivna förutsättningar, undantagna
exempelvis fastigheter som under
somrarna bruka uthyras till sommargäster
men i övrigt bebos av ägarna,
sommarstugor som regelbundet
uthyras under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,
för rörelse el. dyl. samt
fastigheter vilka utnyttjas för odling
eller tillgodogörande av alster eller
naturtillgångar från fastigheten. En
fastighet bör anses i allenast ringa
omfattning utnyttjad för sådant ändamål,
som här avses, om den därigenom
förvärvade årliga bruttointäkten
uppgår till högst 1 200 kronor eller
överstiger nämnda belopp men icke
2 procent av fastighetens taxeringsvärde,
nna tid.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år
Till bevillningsutskottet har hänvisats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 39 av herr Spetz
och II: 38 av herr Staxäng m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte med
avslag på Kungl. Maj :ts förevarande proposition besluta att anvisningarna
till 24 §, punkt 6, tredje stycket kommunalskattelagen skall erhålla följande
lydelse: »Från tillämpningen..., undantagna exempelvis... sommarstugor
som ... fastighetens taxeringsvärde.»
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de
vid riksdagens början väckta likalydande motionerna
I: 481 av herr Yngve Nilsson och II: 553 av herr Stiernstedt m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1961 3
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
24 §.
2 mom. Är annan — ---före taxeringsåret.
Vad i---använda fastighetsdelen.
Har fastighet,---icke ske.
Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet
eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast
ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än
för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej
heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande fastighet,
som helt eller till övervägande del utnyttjas såsom bostad åt arbetspersonal,
vilken uteslutande eller huvudsakligen användes för jordbruket
eller dess binäringar, liksom ej heller beträffande publikt boställe.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om 1961 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för 1961 eller tidigare år.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 39 och II: 553.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I de likalydande motionerna I: 39 och II: 38 har erinrats om att det i motionerna
framställda yrkandet prövades av föregående års riksdag. Därvid
uttalade bevillningsutskottet i betänkande nr 24, vari utskottet avstyrkte
yrkandet, bl. a. att det såvitt gäller uthyrning till sommargäster med hänsyn
till likformigheten vid beskattningen i princip bör gälla att de icke obetydliga
merinkomster, som tillföres fastighetsägaren genom sådant utnyttjande av
fastigheten, underkastas beskattning i den mån uthyrningen äger rum regelbundet
och i icke alltför ringa omfattning. Utskottet syntes förbise att kravet
på likformighet ovillkorligen skulle kräva att den i regel avsevärt mycket
högre inkomsten av uthyrning till stadigvarande bostad beskattas efter
tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 4
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
samma regler. Detta är så mycket mera fallet som utskottet samtidigt erinrar
om att regeln om schablontaxering gäller även om ytterligare något enstaka
rum uthyres särskilt. Sådan uthyrning kan ske sporadiskt för längre eller
kortare tid utan att påverka schablonregeln och utan hänsyn till storleken
av hyresbeloppet.
Grunden till svårigheterna vid taxeringen av dessa fastigheter är att
taxeringsvärden och hyresvärden fastställes efter helt olika principer. Vid
bestämmandet av taxeringsvärde skall hänsyn tas till försäljningsvärde,
vilket påverkas bl. a. av byggnadens ålder. Hyresvärdet åter fastställes efter
normer i förhållande till antalet rum, bekvämligheter m. m. Det berättigade
kravet på likformighet kan enligt motionärernas mening inte tillgodoses
utan att samtliga en- och tvåfamilj sfastigheter, som huvudsakligen användes
för bostadsändamål, taxeras efter samma regler. Att i skattereglerna införa
en ny spärr innebär i verkligheten endast att gränsen flyttas. Kravet på
likformig taxering understrykes av att sommaruthyrning ofta kan växla från
år till år. Motionärerna anser att schablonregeln bör gälla utan undantag
eller gränsdragningar, så snart det är fråga om fastighet som regelmässigt
användes som stadigvarande bostad antingen för ägaren eller för uthyrning.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 481 och 11: 553 åberopas
att fastighet, som taxerats som annan fastighet men ingår i rörelse,
exempelvis egnahemsvilla, enligt gällande bestämmelser inte skall schablon-''
taxeras. Används en sådan fastighet för i rörelsen anställd personal äger
således schablontaxering inte rum. Om såsom annan fastighet taxerad fastighet
används såsom bostad för arbetspersonal i ägaren tillhörigt jordbruk
äger däremot schablontaxering av denna fastighet rum. Det synes inte konsekvent
att i detta hänseende göra åtskillnad mellan förvärvskällan rörelse
och förvärvskällan jordbruksfastighet. Enligt motionärernas mening finns
inte anledning att i någotdera fallet tillämpa schablonregeln. Sådan ändring
av punkt 1 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen bör därför göras
att fastighet, som tillhör jordbrukare och i vilken bostad upplåtes för i
jordbruket anställd personal i denna dess egenskap, skall anses vara använd
i jordbruket och alltså icke bli föremål för schablontaxering.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 3.
Gällande bestämmelser m. m., s. 6.
Departementspromemorian, s. 6.
Remissyttrandena, s. 7.
Departementschefen, s. 10.
Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1961
5
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser skall inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj
svillor i allmänhet ske enligt en förenklad schablonmetod. Såsom intäkt
skall upptas ett belopp, motsvarande 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde.
Från detta belopp medges avdrag för gäldränta och tomtrattsavgäld
samt dessutom ett s. k. extra avdrag om högst 200 kronor per år. Schablonmetoden
skall användas då fastigheten uteslutande utnyttjas såsom bostad
åt ägaren — stadigvarande eller såsom sommarnöje eller också såsom
stadigvarande bostad åt annan. Användes fastigheten även för annat
ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir regelns tillämpning beroende
av storleken av den på sådant sätt förvärvade intäkten, överstiger denna
2 procent av taxeringsvärdet skall inkomstberäkningen av fastigheten
inte ske enligt schablonmetoden utan enligt vanliga regler, innebärande att
all fastighetens avkastning skall redovisas som skattepliktig inkomst medan
å andra sidan avdrag medges förutom för gäldränta och tomträttsavgäld
även för andra omkostnader, såsom t. ex. kostnader för reparation och
underhåll, värdeminskning av byggnader m. m. Vid inkomstberäkning enligt
den konventionella metoden medges inte det s. k. extra avdraget om
högst 200 kronor.
I den förevarande propositionen föreslås en jämkning av schablonmetoden
av innebörd att densamma i ökad utsträckning blir tillämplig då fastigheten
användes för uthyrning till sommargäster eller liknande ändamål.
Det förordas således att den förutnämnda 2-procentregeln skall kombineras
med ett gränsbelopp i absolut tal. Schablonregeln skall enligt förslaget komma
till användning i alla fall då bruttointäkten av uthyrningen uppgår till
högst 1 200 kronor. Även vid högre bruttointäkter kan schablonmetoden
liksom hittills — bli tillämplig om intäkten inte överstiger 2 procent av taxeringsvärdet.
I motionerna I: 39 och II: 38 har yrkats ytterligare utsträckning av schablonregelns
tillämpningsområde. Motionärerna anser att metoden bör galla
utan undantag eller gränsdragningar så snart det är fråga om fastighet som
regelmässigt användes som stadigvarande bostad.
Till en början behandlar utskottet frågan om behov finns av någon begränsningsregel
i fråga om schablonmetodens tillämpning. Utskottet delar
den av föregående års bevillningsutskott uttalade uppfattningen att den nuvarande
principiella uppläggningen av schablonmetoden inte bör överges.
2-procentregeln tar främst sikte på det förhållandet att de inte obetydliga
merinkomster som tillföres fastighetsägare genom uthyrning till sommargäster
skall underkastas beskattning i den mån uthyrningen sker regelbundet
och inte är av alltför ringa omfattning. Med hänsyn till att sådan
uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än uthyrning till stadigvarande
bostad anser utskottet denna uppläggning i princip riktig. Det bör
enligt utskottets mening beaktas att egnahemsägare genom uthyrning till
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
sommargäster under en kortare tid av året ofta förskaffar sig en inkomst
av ungefär samma storlek som om uthyrningen skett för hela året till stadigvarande
bruk. Den tillfälliga uthyrningen måste dock — även om överensstämmelse
i stort sett föreligger beträffande själva ersättningsbeloppen
anses vara betydligt värdefullare för egnahemsägaren, eftersom denne
under resten av året själv disponerar hela fastigheten, medan han i det
andra fallet avstår dispositionsrätten under hela året.
Vid bedömningen av förevarande fråga bör vidare uppmärksammas att
ägare av jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid beskattas för intäkt
genom uthyrning av sommarnöjen och att en obegränsad skattefrihet för sådan
verksamhet då det gäller villafastigheter inte kan anses överensstämmande
med kravet på en rättvis beskattning.
På grund av nu angivna förhållanden finner utskottet att en gräns för
schablonmetodens tillämpning inte kan undvaras. Utskottet avstyrker med
hänsyn härtill yrkandet i motionerna I: 39 och II: 38.
Vad angår frågan om hur gränsdragningen bör ske anser utskottet att
arten och omfattningen av uthyrningsverksamheten liksom hittills bör vara
avgörande. Med propositionen avses att göra schablonmetoden tillämplig då
inkomsten av uthyrningen är ringa men överstiger 2 procent av taxeringsvärdet.
Då en ändring av denna innebörd får anses förenlig med bestämmelsernas
nuvarande principiella uppbyggnad och reformen vidare är ägnad
att ytterligare förenkla inkomstberäkningen av annan fastighet anser sig
utskottet böra tillstyrka propositionen. Genom förslaget torde ett stort antal
egnahemsägare med sommaruthyrning komma att omfattas av schablonmetoden.
I propositionen har förordats att det avgörande för frågan om tillämplig
metod för inkomstberäkningen skall vara storleken av den influtna bruttointäkten
av uthyrning el. dyl. Härmed vinnes att tillämpningen av schablonmetoden
inte blir beroende av en mer eller mindre osäker uppdelning av intäkten
i en del, som avser ersättning för upplåtelse av fastigheten, och en
annan del, som avser slitage av möbler el. dyl. som omfattas av uthyrningen.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna lösningen, för vilken ur
praktisk synpunkt kan anföras starka skäl. Emellertid anser sig utskottet
böra framhålla att i de fall bruttointäkten av uthyrningen överstiger 1 200
kronor eller det högre belopp, som motsvarar 2 procent'' av taxeringsvärdet,
och således schablonmetoden inte är tillämplig, det likväl kan inträffa att
den skattskyldige inte behöver skatta för hela det belopp som influtit genom
uthyrningen. Beskattningen av annan fastighet enligt den konventionella
metoden bör nämligen endast avse vad av hyresersättningen som belöper
på disponerandet av själva fastigheten. I
I förevarande sammanhang har utskottet även upptagit till behandling de
vid riksdagens början väckta motionerna I: 481 och II: 553. I dessa motioner
har yrkats viss begränsning av schablonmetodens tillämpningsområde. För
närvarande gäller att om en rörelseidkare upplåtit en honom tillhörig egna
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961 7
hemsfastighet såsom bostad åt i rörelsen anställd arbetspersonal i denna
dess egenskap, så anses fastigheten i denna del vara använd i rörelsen. Schablonmetoden
är då inte tillämplig på fastigheten eller fastighetsdelen ifråga.
Vid upplåtelse av egnahemsfastighet till arbetspersonal i jordbruk gäller
inte någon motsvarande regel. Schablonmetoden blir därför i sådant fall
tillämplig utan begränsning. I motionerna yrkas lagstiftning av innebörd att
egnahemsfastighet, upplåten som bostad åt personal i jordbruket, skall anses
vara använd i jordbruket och inte bli föremål för schablontaxering.
Utskottet får erinra om att samma motionsyrkande prövades av 1958 års
A-riksdag som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 21 avslog
detsamma. Såsom därvid framhållits kan vissa invändningar riktas mot
det förhållandet, att arbetarbostäder i jordbruk och skogsbruk understundom
taxeras enligt villaschablonen. En icke önskvärd konsekvens härav är att
olika inom samma jordbruk utnyttjade arbetarbostäder kan vara underkastade
skilda beskattningsregler: vissa taxeras enligt de för byggnad i jordbruket
gällande reglerna medan andra blir schablontaxerade.
Utskottet vill emellertid som sin mening framhålla att det torde höra till
undantagsfallen att en såsom arbetarbostad i jordbruk använd byggnad
taxeras för sig såsom annan fastighet, vilket är förutsättningen för att schablontaxering
skall komma i fråga. Regelmässigt torde bostaden ingå i jordbruksfastighetens
byggnadsbestånd och taxeras tillsammans med detta som
jordbruksfastighet. Det bör emellertid inte heller förbises att fall i andra
riktningen även torde förekomma, nämligen att såsom jordbruksfastighet
taxerad byggnad användes för uthyrning till stadigvarande bostad åt person
utan anknytning till jordbruksdriften. I sådant fall kan skäl anföras för taxering
av byggnaden för sig såsom annan fastighet, varmed skulle följa schablontaxering.
Enligt vad utskottet har sig bekant har förevarande fråga varit föremål för
viss uppmärksamhet, såvitt angår arbetarbostäder å skogsfastigheter, i samband
med förberedelsearbetet för 1957 års allmänna fastighetstaxering. Därvid
gjordes uttalanden av innebörd bl. a. att enkom för skogsbrukets behov
avsedda arbetarbostäder o. dyl., vilka på grund av sin belägenhet måste antas
inte kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning i den allmänna hyresmarknaden,
inte skulle taxeras såsom särskild fastighet.
Utskottet är inte berett att på grundval av förevarande material tillstyrka
författningsändring i den riktning motionärerna åsyftat. Även om frågan om
sådan ändring får anses vara av relativt ringa praktisk betydelse, har utskottet
intet att erinra mot att densamma göres till föremål för överväganden
i härför lämpligt sammanhang. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
I: 481 och II: 553.
Under åberopande av vad sålunda anförts får ulskoltet hemställa,
A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 4 antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av an
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
visningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Spetz och II:
38 av herr Staxäng m. fl., samt
2) de likalydande motionerna I: 481 av herr Yngve Nilsson
m. fl. och II: 553 av herr Stiernstedt m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Spetz*, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*, Söderquist, Oscar
Carlsson, Yngve Nilsson* och Gösta Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Kärrlander*, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn*, Engkvist, Magnusson
i Borås* och fru Nettelbrandt.
» Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Spetz, Söderquist och Kollberg samt fru Nettelbrandt, vilka
dels ansett att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke å s. 5, som börjar
med orden »I den förevarande» t. o. m. det stycke å s. 6, som slutar med
orden »själva fastigheten» bort ha följande lydelse: I
I föreliggande proposition föreslås ändring i bestämmelserna om schablonmässig
inkomstberäkning av en- och tvåfamilj sfastigheter innebärande
att den inkomstgräns för fastighetens utnyttjande för annat ändamål än
stadigvarande bostad där schablonregeln upphör att gälla, f. n. 2 % av
taxeringsvärdet, kompletteras med ett minimibelopp av 1 200 kr. I motionerna
I: 39 och II: 38 yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förslag samt att den förenklade
taxeringsmetoden skall äga tillämpning på ifrågavarande fastig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961 9
heter oberoende av i vilken omfattning ägaren uthyr sin ordinarie bostad
i fastigheten till sommargäster.
Med anledning av vad sålunda föreslagits vill utskottet till en början påpeka
att propositionen icke gör någon åtskillnad mellan inkomst från sommaruthyrning
och inkomst av annat slag, medan motionerna endast omfattar
det förstnämnda slaget av inkomst. Utskottet är medvetet om att uthyrning
till sommargäster i regel avser lägenhet i möblerat skick. Inkomsten av sådan
uthyrning är då endast till en del hänförlig till nyttjandet av själva
fastigheten. Hyresinkomsten är sålunda icke jämförbar med annan inkomst.
Utskottet finner det också betänkligt att inkomst, som kan vara
avdragsgill kostnad för annan skattskyldig, icke skall beskattas hos mottagaren
upp till ett belopp av 1 200 kr.
Såväl propositionen som motionerna åsyftar en utvidgning av tillämpningsområdet
för den schablonmässiga taxeringen. Den i propositionen föreslagna
inkomstgränsen kommer emellertid uppenbarligen att skapa tröskelproblem,
där kravet på likformighet vid taxering måste åsidosättas.
Under övervägande av dessa principiella synpunkter finner utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj :t förevarande proposition. Utskottet
tillstyrker i stället bifall till motionerna I: 39 och II: 38.
dels ock ansett att utskottets hemställan under punkten A bort ha följande
lydelse:
A) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 4 icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas och med bifall till de likalydande
motionerna I: 39 av herr Spetz och II: 38 av herr Staxäng
m. fl. — för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 24 §.
6. De i---såsom bostad.
Till fastighet, —--ägarens förfogande.
Från tillämpningen av bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra
styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första punkten, under
1 Senaste lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1953: 404.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1961
där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis sommarstugor som regelbundet
uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas
för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling
eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En
fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål,
som här avses, om den därigenom förvärvade årliga intäkten icke överstiger
2 procent av fastighetens taxeringsvärde.
Fråga huruvida---denna tid.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt däri meddelad
llPPS''ff utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.
II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås.
610096 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 2k § kommunalskattela a1 i texten