Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattning en m.m.

1961-04-13 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:41, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattning en m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr l+l år 1961

1

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattning

en m.m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

TT: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., vari hemställts, att riksdagen matte

A) besluta sådan ändring av reglerna för förvärvsavdraget att dess maximibelopp

höjes till 3 000 kronor i de fall förvärvsarbetande gift kvinna har

hemmavarande barn under 16 år att gälla från och med 1962 ars taxering,

B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

dels beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget i syfte att

genomföra en höjning av avdraget så att det bättre överensstämmer med de

verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor med lägre inkomster,

dels om möjligheterna — bland annat med ledning av nyligen genomförd

norsk lagstiftning — att medge rätt för två förvärvsarbetande makar att

begära särtaxering vid inkomstbeskattningen, samt

dels rörande justering av reglerna för förvärvsavdraget i de fall, där

hustrun verksamt deltagit i makens rörelse eller jordbruk eller haft inkomster

av arbete i eget jordbruk, enligt i motiveringen angivna riktlinjer;

2) de likalydande motionerna I: 35 av herr Ringaby m. fl. och II: 39 av

herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förelägga instundande

höstriksdag förslag om sådana ändringar av bestämmelserna rörande förvärvsavdrag

att

a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av eget arbete eller

av rörelse, där hon visar att de verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande

överstiger 1 700 kronor, efter särskild prövning erhåller avdrag

för merkostnaderna, dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent av

inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild med minderåriga

barn, erhåller motsvarande förbättrade avdrag, där hon visar att de verkliga

kostnaderna för omhänderhavande av barn överstiger den ortsavdragsförbättring

hon erhåller på grund av förekomsten av barn,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt Nr 1)1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr Jtl år 1961

c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet

eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet, erhåller

kvotavdrag, under förutsättning att det göres sannolikt att värdet av

hustruns arbete överstiger 300 kr. och det visas att de verkliga kostnaderna

för barnens omhänderhavande överstiger nämnda belopp, och

d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet

erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer som under c); samt

3) de likalydande motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl. och II: 91 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att kommunalskattelagens

46 § 3 mom. må erhålla följande lydelse: »3 mom. Har

gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, vari hon varit

verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon

åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn

under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit

i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag

jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans

inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 39, II: 40 och II: 91.

Vid 1960 års riksdag genomfördes ändringar i familjebeskattningen på

grundval av ett förslag i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision.

Lagstiftningen, som trätt i kraft från och med 1961 års taxering, innebar

skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn

och för ensamstående barnförsörjare. Numera gäller samma bestämmelser

i fråga om förvärvsavdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen.

Bestämmelserna, som återfinns i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

innebär i huvudsak följande.

Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott

ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, får hon avdrag med 300

kronor (det s. k. fasta avdraget), eller, om hon haft hemmavarande barn

under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten (det s. k. kvotavdraget),

sammanlagt dock högst med 2 000 kronor. Har gift kvinna haft

inkomst av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan

till minst 300 kronors värde, medges henne avdrag med detta belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevilhiingmtskottets betänkande nr 41 är 1961

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr., må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Bestämmelserna rörande förvärvsavdrag bör sammanställas med ortsavdragsreglerna,

vilka i likhet med de förstnämnda är likalydande vid den stat-?

liga och den kommunala taxeringen. Även ortsavdragsbestämmelserna genomgick

viss ändring i samband med 1960 års riksdags beslut rörande

familjebeskattningen. Från och med 1961 års taxering gäller följande reglering

beträffande ortsavdragen.

Ortsa vd ragskategori

Gift skattskyldig ävensom ensam skattskyldig med

barn, kronor....................................

Ensamstående skattskyldig, kronor..................

Ortsgrupp

II

III

IV

V

3 520

3 680

3 840

4 000

1 760

1 840

1 920

2 000

Olika skatteskalor gäller vid den statliga beskattningen beroende på vilket

ortsavdrag som tillkommer den skattskyldige. I den skatteskala, som

gäller för gifta och därmed i ortsavdragshänseende likställda, är skatteuttaget

något lägre än enligt den skatteskala, som tillämpas för ensamstående

skattskyldiga utan barn.

Förslag till den nya lagstiftningen på förevarande område förelädes 1960

års riksdag i proposition nr 76. I de i anledning av propositionen väckta

motionerna I: 542 och II: 702 framställdes yrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de i motionerna I: 26 och II: 40 nu framställda. Även motsvarande

yrkanden som nu framföres i motionerna I: 70 och II: 91 förelåg till

prövning vid 1960 års riksdag genom yrkanden i de då väckta motionerna

I: 540 och II: 703.1 sitt av riksdagen godkända betänkande nr 40 avstyrkte

1960 års bevillningsutskott motionerna. I fråga om förhöjning och utsträckning

av kvotavdraget anförde utskottet därvid bland annat.

Utskottet vill erinra om att kvotavdraget utgår ända till dess barnet fyllt

16 år. Vid bedömande av de föreslagna avdragsbeloppens skälighet måste

beaktas att de största kostnaderna för barnens omhändertagande under

moderns arbetstid infaller under förskoleåldern. Därefter torde kostnaderna

betydligt minska. När barnet uppnått 12—13 års ålder förekommer i regel

inte några större extra utgifter för barnets omhändertagande medan modern

sköter sitt arbete. De avdragsbelopp som erhålles enligt propositionens förslag

får mot bakgrunden härav anses så avvägda att de i de allra flesta fall

täcker de verkliga merkostnaderna, fördelade på hela minderårighetstiden.

Tilläggas må att den i motionerna I: 542 och II: 702 föreslagna förhöjningen

av förvärvsavdraget skulle beröra blott de kvinnor, vilkas förvärvsinkomst

iiverstiger 8 500 kronor. Intill denna gräns, där det i propositionen föreslagna

förvärvsavdraget börjar utgå med sitt maximibelopp, erhålles med

motionsförslaget samma avdrag som enligt propositionen.

Skäl att utsträcka rätten till kvotavdrag till ytterligare kategorier skattskyldiga

torde ej heller föreligga. Till grund för avdraget ligger en presum
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961

tion för särskilda kostnader för barnens vård. De grupper som avses i

motionerna I: 540 och II: 703, nämligen hustrur till rörelseidkare och lantbrukare,

torde i regel inte utföra arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden

att merkostnader för barnens vård förekommer så generellt att

de kan motivera ett schablonmässigt medgivet och beräknat avdrag för

sådana kostnader.

Vad angår yrkandet om utredning i syfte att genomföra en höjning av

förvärvsavdraget erinrade utskottet om att frågan om skattebördans avvägning

mellan gifta och ensamstående skattskyldiga enligt vad departementschefen

förutskickat i propositionen skulle komma att tas under förnyat

övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna för en reform på området

är för handen. Då förvärvsavdragets storlek och konstruktion kunde

antas komma att ingå som ett led i den av departementschefen sålunda förutskickade

omprövningen av familjebeskattningen ansåg utskottet särskild

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet inte erforderlig.

I motioner vid 1960 års riksdag framställdes vidare yrkanden syftande

till bestämmelser om rätt för ogifta skattskyldiga med barn till förvärvsavdrag

i viss omfattning. Bevillningsutskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden

och uttalade i anledning av desamma bl. a. följande.

Anledningen till att ogift skattskyldig med hemmavarande barn i skattehänseende

intar en annan ställning än ensamstående är den att barnkostnaderna

i detta fall anses böra beaktas vid taxeringen. Det är alltså samma skäl

som brukar åberopas för det förvärvsavdrag som tillkommer gift kvinna

med hemmavarande barn. Förhöjning av ortsavdraget för ogift med hemmavarande

barn får anses i dessa fall ersätta den gifta kvinnans förvärvsavdrag.

Beloppsmässigt överensstämmer förvärvsavdragets maximum och

ortsavdragsförhöjningen i stort sett. Det synes inte föreligga något hållbart

skäl att utöver förhöjningen av ortsavdraget medge särskilt förvärvsavdrag

för ogift. Anledning att verkställa särskild utredning av denna fråga, som

utförligt belysts i sambeskattningsrevisionens betänkande och i propositionen,

föreligger enligt utskottets mening ej heller.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna 1:26 och II: 40 framhålles att ytterligare

lättnader i sambeskattningen bör komma till stånd skyndsamt och oberoende

av pågående översyn av skattesystemet, därför att sådana lättnader med

ett jämförelsevis ringa skattebortfall för det allmänna ger ett klart produktivt

utbyte. I den mån en ökad yrkesutbildning kan stimuleras reduceras

skattebortfallet. Till belysning härav anföres att om man nådde en ökning

av inträdet på arbetsmarknaden med t. ex. 10 000 personer, vilka eljest

skulle avhållit sig från yrkesarbete, kan skatteunderlaget beräknas öka

med 100 å 150 miljoner kronor och det allmänna tillföras ökade skatteintäkter

med några 10-tal miljoner kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1+1 år 1961 5

En huvudtanke i grunderna för inkomstbeskattningen är att den uppburna

inkomsten skall i princip minskas med kostnader för inkomstens förvärvande,

innan den skattlägges. Från denna grundläggande synpunkt måste

det givetvis vara likgiltigt hur stor den uppburna bruttoinkomsten är för

att avdrag för sådana kostnader skall kunna komma i fråga. I den mån

avdrag inte kan ske för de verkliga kostnaderna, sker i realiteten beskattning

av sådan del av den uppburna inkomsten, som icke är inkomst i skattelagarnas

avsedda mening, och detta bör i princip inte äga rum. Denna

huvudtanke bör självfallet vara tillämplig för alla inkomsttagare oavsett

inkomstens storlek.

Förvärvsavdraget grundas i princip på tanken att avdrag därmed skall

göras för de särskilda merkostnader som uppkommer för den gifta kvinnan

vid förvärvsarbete utanför hemmet, i främsta rummet då makarna har

minderåriga barn. För att förenkla taxermgsarbetet beräknas avdraget

efter schablonmässiga grunder. Enligt motionärernas mening är ett avdrag

av högst 2 000 kronor otillräckligt. Ett maximibelopp av 3 000 kronor svarar

bättre mot de verkliga förhållandena i dagens läge. Även om maximibeloppet

höjes i enlighet härmed är det emellertid uppenbart, att förvärvsavdragets

konstruktion inte därmed skulle vara helt tillfredsställande. Den

huvudsakligen av administrativa skäl valda presumtionen att merkostnaderna

anses motsvara en viss, fast procentuell andel av inkomsten leder

säkerligen till att avdraget fortfarande torde vara för lagt i de lägre inkomstlägena.

I likhet med föregående år anser motionärerna att en utredning

bör ske rörande en omkonstruktion av förvärvsavdraget, i princip innebärande

att kvotavdraget höjes för en viss botteninkomst och sedan avtrappas

uppåt, t. ex. 50 procent av de första 2 000 kronorna och därefter

t. ex. 20 procent på överskjutande inkomst upp till visst maximum.

Fn höjning av förvärvsavdragets högsta belopp till 3 000 kronor skulle

skjuta gränsen för den s. k. sambeskattningseffekten kraftigt uppåt. Merskatt

till följd av sammanläggningen av de båda makarnas inkomster vid

taxeringen skulle inträffa först vid en sammanlagd inkomst för tva makar

med minderåriga barn av cirka 50 000 kronor. Höjningen skulle vidare medföra

att antalet sambeskattade äktenskap med sådan merskatt skulle reduceras

till cirka 30 000 av totalt 687 868 sambeskattade äktenskap. Inkomstbortfallet

genom höjningen kan beräknas till 6 miljoner kronor för statsverket,

varav en tredjedel skulle falla på budgetaret 1061/62. Hänsyn har då

inte tagits till den stegrande verkan en höjning av förvärvsavdraget kan

ha på skatteunderlaget.

Som en utväg att slutgiltigt lösa sambeskattningsproblemet pekar motionärerna

på metoden att medge rätt för tva makar, som båda har inkomst av

förvärvsarbete, att välja att bli särtaxerade. De skulle givetvis endast välja

sådan taxering i de fall där skatten för dem skulle bli lägre vid särbeskatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.1 år 1961

ning än om de sambeskattades. Valde de särtaxering, skulle rätten till förvärvsavdrag

givetvis bortfalla.

En lagstiftning som öppnar möjlighet för två makar, som båda har inkomster

av förvärvsarbete, att välja att bli särtaxerade har genomförts i

Norge. De särskilda problem som sammanhänger med möjligheterna för två

makar att under vissa förhållanden fördela inkomsten mellan sig efter skattemässiga

hänsyn, när sambeskattningsmetoden inte tillämpas, har i den

norska lagstiftningen behandlats på så sätt, att rätt till särtaxering inte

medges om makarna arbetar i en rörelse, som de äger tillsammans eller som

tillhör den ena av dem. De norska reglerna för rätt till särtaxering avser

vidare endast arbetsinkomst, inte t. ex. inkomst av kapital. I de vanliga

fallen, där makarna har inkomst av anställning i annat än eget företag, är

möjligheterna till en efter skattehänsyn gjord fördelning av inkomsten

mellan makarna i praktiken uteslutna. Det i fjol framförda förslaget om

utredning rörande möjligheterna att medge rätt till särtaxering avvisades

av bevillningsutskottets majoritet under åberopande av att det knappast

kunde anses troligt att en ny utredning skulle kunna tillföra något för frågans

bedömande väsentligt nytt material. Sambeskattningsrevisionen tog

emellertid inte upp denna metod till allvarlig prövning. Det kan därför inte

hävdas att frågan varit föremål för utredning.

Motionärerna tar slutligen upp frågan om rätt till kvotavdrag för gifta

kvinnor, som utför arbete i mannens jordbruk eller rörelse, eller då den

gifta kvinnan själv har inkomst av jordbruk och där utför arbete. Då

familjeinkomsten i dessa fall härrör av båda makarnas arbetsinsatser i rörelsen

eller jordbruket, är enligt motionärernas mening en rätt till förhöjning

av förvärvsavdraget genom kvotavdrag principiellt motiverad, så snart

särskilda kostnader uppkommit till följd av hustruns deltagande i förvärvsarbetet.

Sådant avdrag bör endast komma i fråga i de fall makarna har

hemmavarande barn under 16 år.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 35 och II: 39 uttalas att den praktiska

nödvändigheten att tillämpa en schablonmetod för bestämmande av

förvärvsavdraget inte bör hindra att frågan om avdrag för de verkliga kostnaderna,

där dessa är större än enligt schablonen, upptas till särskild prövning.

Det maximala avdraget erhålles nu vid en inkomst på 8 500 kronor.

I stor utsträckning är de gifta kvinnor som har högre inkomst än nämnda

belopp sådana som underkastat sig speciell utbildning. Denna utbildning

har de skaffat sig med betydande kostnader för sig själva men ofta också

med betydande kostnader för samhället. Det får då anses ligga i samhällets

intresse att positivt medverka till att sadana kvinnor icke undandrar samhället

det kvalificerade arbete som deras utbildning möjliggör. Det har

inom vissa yrken visat sig tendenser att avstå från förvärvsarbete och därmed

förenad inkomst bland annat av den anledningen att beskattningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 7

anses reducera inkomsten i alltför hög grad. I huvudsak är det här fråga

om ett allmänt sett alltför högt skattetryck, och det mest angelägna är

därför att få till stånd allmänna skattelättnader och sänkt progression.

I den mån delreformer kan ha positiv verkan bör emellertid även sådana

allvarligt övervägas. Det kan sålunda vara önskvärt att medge förvärvsavdrag

som i förekommande fall bättre överensstämmer med de verkliga

kostnaderna. Motionärerna förordar en ordning enligt vilken gifta kvinnor

som vill göra anspråk på högre avdrag än 2 000 kronor skall beredas möjligheter

härtill, under förutsättning att de kan visa att kostnaderna varit

högre, men alltjämt med ett belopp motsvarande 20 procent av inkomsten

såsom maximum. Denna särskilda prövning skall sålunda inträda först då

inkomsten överstiger 8 500 kronor. För ogifta mödrar bör motsvarande ordning

gälla. Genomföres nu föreslagna förbättringar för yrkesarbetande mödrar

bör en omprövning ske även beträffande äktenskap där s. k. faktisk

sambeskattning förekommer, d. v. s. där hustrun icke har egen förvärvsinkomst

utan biträder mannen i dennes jordbruksfastighet eller rörelse. Nuvarande

ordning innebär att någon skillnad icke göres med hänsyn till förekomsten

av minderåriga barn. Uppenbarligen kan emellertid även i dessa

fall omständigheterna vara sådana att hustrun måste ikläda sig särskilda

kostnader för barnens omhänderhavande därest hon skail kunna utföra sitt

arbete. Som exempel kan anföras att hustrun till en butiksinnehavare

under hela dagen nödgas vistas utom hemmet för att ensam eller tillsammans

med mannen sköta denna butik. Möjligheter bör öppnas att vid faktisk

sambeskattning medge högre avdrag än 300 kronor, där det kan göras

sannolikt att hustruns medverkan kan värderas till högre belopp än 300

kronor och det kan visas att hon fördenskull haft högre kostnader än

nämnda belopp. Genom att i förekommande fall göra en uppskattning av

hustruns arbetsprestation löser man även frågan om avdrag för hustru

som själv driver jordbruk.

Motionärerna i motionerna 1:70 och 11:91 framhåller att de inte kan

acceptera den kategoriklyvning, som för närvarande gäller mellan gift kvinna

med inkomst av jordbruksfastighet och annan förvärvsarbetande gift

kvinna. Förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas jordbruk eller rörelse

måste anses vara principiellt lika berättigat som för annat förvärvsarbete.

I de fall där minderåriga barn förekommer bör det då vara motiverat att

medge ett förhöjt förvärvsavdrag. Fn möjlighet är att höja det fasta avdraget.

Övervägande skäl talar emellertid för att även på detta område ett

kvotavdrag införes. Sambeskattningssakkunniga föreslog i sitt betänkande

1049, att kvotavdrag skulle medges jämväl för jordbrukarhustrur med minderåriga

barn. Sveriges lantbruksförbund och Svensk industriförening föreslog

också i sina remissyttranden över sambeskattningsrevisionens betänkande

en lösning enligt kvotavdragsmetoden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961

Enligt beräkningar som redovisades i Sveriges lantbruksförbunds ovannämnda

remissyttrande bör värdet av hustruns arbetsinsats normalt kunna

beräknas till 1/5 av mannens totalt redovisade inkomst av jordbruksfastighet

med lämplig maximering, förslagsvis till 3 500 kronor. Samma beräkningsgrunder

synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse. Detta

bör, där skäl till avvikelse ej föreligger, kunna läggas till grund för beräkning

av kvotavdrag för jordbrukar- och rörelseidkarf amil jer på samma sätt

som för yrkeskvinnor, d. v. s. med 20 procent av högst 3 500 kronor, varvid

erhålles ett kvotavdrag på högst 700 kronor och ett sammanlagt förvärvsavdrag

på högst 1 000 kronor. Ett sådant kvotavdrag bör medges gift man

med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse när hans hustru är verksam

i förvärvskällan och har hemmavarande barn under 16 års ålder.

Utskottet

Vid föregående års riksdag genomfördes vissa ändringar i familjebeskattningen,

innebärande skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor

med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare. Vad gäller de

förvärvsarbetande gifta kvinnorna skedde detta främst genom en förhöjning

av det s. k. förvärvsavdraget och införande av samma regler rörande detta

avdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen. För ensamstående

med hemmavarande barn föreskrevs bland annat samma ortsavdrag

som för gifta.

De nya bestämmelserna rörande förvärvsavdraget innebär i huvudsak följande.

Gift kvinna utan minderåriga barn erhåller, när hon har inkomst av

rörelse eller eget arbete, avdrag med 300 kronor. Om den gifta kvinnan har

minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent av rörelse- respektive

arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor (kvotavdrag), så att högsta

avdragsbelopp blir 2 000 kronor. Vidare äger gift kvinna, som har inkomst

av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors

värde, rätt till förvärvsavdrag med 300 kronor. Avdrag med 300 kronor

kan även medges gift man, vars hustru utfört arbete i hans rörelse eller jordbruk.

I sistnämnda bada fall gäller inte någon förhöjning då den gifta kvinnan

har barn.

I de förevarande motionerna yrkas främst en ytterligare förhöjning av

förvärvsavdraget eller utvidgning av dess tillämpningsområde utöver vad

som beslöts år 1960. I ett av motionsparen, nämligen motionerna I: 26 och

11:40, tas härjämte upp frågan om införande av rätt för två förvärvsarbetande

makar att begära särtaxering. Motionärerna, som hänvisar till att

sådan valmöjlighet föreligger i Norge, hemställer att frågan göres till föremål

för utredning.

Vad angår förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller

eget arbete yrkas i motionerna I: 26 och II: 40 att kvotavdragets maximi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 9

belopp höjes till 2 700 kronor, innebärande att högsta sammanlagda förvärvsavdrag

skulle uppgå till 3 000 kronor. Vidare föreslås i nämnda

motioner utredning i syfte att genomföra en höjning av förvärvsavdraget

så att det bättre överensstämmer med de verkliga kostnaderna även för förvärvsarbetande

kvinnor med låga inkomster. Motionärerna avser här en

sådan ändring i hustruavdraget att procenttalet blir högre för viss botteninkomst

och sedan sjunker med stigande inkomst. I motionerna I: 35 och

II: 39 yrkas beträffande förvärvsavdrag för gifta kvinnor med inkomst av

rörelse eller eget arbete skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag

till höstriksdagen till bestämmelse av innebörd att förvärvsavdrag skulle

medges med de verkliga kostnaderna för de minderåriga barnens omhändertagande,

dock högst med 20 procent av inkomsten.

Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruksfastighet eller

biträder mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, framställes

i motionerna I: 26 och II: 40 samt motionerna I: 35 och II: 39 yrkande av i

huvudsak samma innebörd, nämligen utredning i syfte att genomföra rätt

till kvotavdrag då familjen haft merkostnader för minderåriga barn. I

motionerna I: 70 och II: 91 yrkas att gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet

tillerkännes rätt till kvotavdrag enligt samma grunder som

nu gäller då kvinnan har inkomst av rörelse eller eget arbete. I dessa motioner

yrkas vidare att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av

jordbruksfastighet eller rörelse, när hans hustru är verksam i förvärvskällan

och har hemmavarande barn under 16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till

20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av

förvärvskällan, dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget

blir högst 1 000 kronor.

Slutligen framställes i motionerna I: 35 och II: 39 ytterligare ett skrivelseyrkande,

vilket går ut på att riksdagen skall begära förslag till höstsessionen

om förvärvsavdrag även för ensamstående kvinna med minderårigt barn

efter samma grunder som enligt motionärernas mening bör tillerkännas gift

kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete.

Utskottet får till en början framhålla att yrkanden av samma eller

liknande innebörd som de nu förevarande prövades och avvisades av riksdagen

föregående år i samband med reformeringen av lagstiftningen rörande

familjebeskattningen. De därvid antagna reglerna, vilka grundade sig på en

utredning i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision, innebär inte blott

en förhöjning av förvärvsavdraget för flertalet gifta kvinnor utan även

bland annat, vad beträffar ensamstående skattskyldiga, en ändrad reglering

i fråga om ortsavdragen och tillämplig skatteskala vid den statliga inkomsttaxeringen.

De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid årets taxering.

Enligt utskottets mening bör det inte komma i fråga att redan nu

innan erfarenheter vunnits av hur de nya bestämmelserna verkar i prakti
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961

ken vidta så omfattande åtgärder i fråga om förvärvsavdraget som de

av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Utskottet kan

således inte tillstyrka motionsyrkandena i denna del.

Vad gäller de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om

att chefen för finansdepartementet i proposition nr 76, vari förslag till de

nya reglerna förelädes 1960 års riksdag, uttalade att frågan om skattebördans

avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga skulle komma

att tas under förnyat övervägande när de statsfinansiella förutsättningarna

för ytterligare reformer på området förelåg. Såsom underströks av samma

års bevillningsutskott torde förvärvsavdragets storlek och konstruktion

komma att ingå som ett led i denna översyn av familjebeskattningen. Av

direktiven för allmänna skatteberedningen framgår att det ingår i beredningens

uppdrag att företa den av departementschefen sålunda förutskickade

omprövningen. Då således frågan om ytterligare reformer inom familjebeskattningens

område redan av Kungl. Maj:t hänskjutits till utredning och

utskottet inte anser skäl föreligga att utbryta de i motionerna upptagna

spörsmålen till särskild behandling, finner utskottet sig inte heller kunna

tillstyrka de föreliggande skrivelseyrkandena.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri

yrkats ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, samt

de likalydande motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl.

och II: 91 av herr Hedlund m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri

yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t, samt

3) de likalydande motionerna I: 35 av herr Ringaby m. fl.

och II: 39 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1961

JOHN ERICSSON

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 11

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,

Yngve Nilsson och Wärnberg; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Engkvist,

Christenson i Malmö, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

fru Holmqvist, herrar Stenberg och von Sydow.

Reservationer

I) av herrar Söderquist, Christenson i Malmö och Stenberg, vilka ansett

dels att utskottet bort anföra följande:

Vid föregående---(— utskottet s. 8 rad 14 uppifrån—s. 9 råd 12

nedifrån)---eget arbete.

Av den lämnade redovisningen framgår att förslag och synpunkter rörande

reformering i olika hänseenden av skattereglerna avseende det fall då

båda makarna är förvärvsarbetande framförts i de lämnade motionerna.

Dessa utgör utan tvekan ett vittnesbörd om att sambeskattningsreglerna

inte kan anses helt tillfredsställande trots de förbättringar i vissa delar som

de undergick genom fjolårets riksdagsbeslut. Allmänt delar utskottet sålunda

motionärernas uppfattning att ytterligare reformer på detta speciella

skatteområde framstår som angelägna.

Vad först gäller förvärvsavdragets storlek har det särskilt i motionerna

I: 26 och II: 40 framhållits att avdragets nuvarande maximering, 2 000 kronor,

inte motsvarar de faktiska merkostnader som i de fall då familjen har

minderåriga barn normalt är förenade med hustruns förvärvsarbete utanför

hemmet och vilka i princip bör vara avdragsgilla. Vad motionärerna härutinnan

anfört överensstämmer med utskottets uppfattning. En höjning av

avdragets maximibelopp till 3 000 kronor såsom motionärerna föreslagit,

varigenom en bättre anpassning skulle nås till de faktiska merkostnaderna,

är därför enligt utskottets mening sakligt väl motiverad och bör kunna

genomföras utan ytterligare utredning. Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande

yrkande om ändring i gällande skatteförfattning att tillämpas från

och med 1962 års taxering (1961 års inkomster).

Av praktiska skäl är förvärvsavdraget schabloniserat till 300 kronor

jämte ett visst kvotavdrag — för närvarande 20 procent av inkomsten,

dock högst 1 700 kronor — i de fall familjen har barn under 16 år. Kritik

har i motionerna riktats mot konstruktionen av det nuvarande kvotavdraget

med hänvisning till att detta inte minst vid lägre inkomster torde bli

alltför lågt i förhållande till de verkliga kostnaderna. Detta torde säkerligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr J+l år 1961

vara riktigt. I motionerna I: 26 och II: 40 har därför föreslagits en översyn

av förvärvsavdragets nuvarande konstruktion i syfte att nå en bättre anpassning

av avdraget till de faktiska kostnaderna i dessa fall, t. ex. genom

en höjning av procenttalet för den del av inkomsten som ligger i botten. En

sådan omkonstruktion av kvotavdraget skulle utan tvekan medföra en

ökad rättvisa samtidigt som den skulle innebära en förstärkning av avdraget

i dess helhet (upp till maximum), varigenom över huvud taget en bättre

anpassning skulle vinnas till de faktiska kostnaderna. Utskottet finner en

sådan utredning motiverad och tillstyrker motionärernas förslag. Härigenom

tillgodoses också till viss del den hemställan rörande utredning om

förvärvsavdragets anpassning till de verkliga kostnaderna för de minderåriga

barnens omhändertagande som gjorts i motionerna I: 35 och II: 39.

Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder

mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, har enligt utskottets

mening i motionerna anförts vägande skäl för reformering av avdragsreglerna,

nämligen då familjen har minderåriga barn och kan visa att den

haft merkostnader till följd av hustruns deltagande i jordbruket eller rörelsen.

Med hänsyn till de särskilda tekniska problem som här är för handen

och som måste närmare genomarbetas, är utskottet inte berett att tillstyrka

en omedelbar författningsändring, vilket yrkats i motionerna I: 70

och 11:91. Men utskottet anser att ifrågavarande problem förtjänar att

övervägas. I likhet med vad som hemställts i motionerna I: 26 och II: 40

samt motionerna I: 35 och II: 39 finner utskottet därför motiverat att förvärvsavdragets

utformning tas upp till översyn även i nu nämnda avseende.

Vid en översyn av förvärvsavdraget anser utskottet det vidare motiverat

att i enlighet med vad som framhållits i motionerna I: 35 och II: 39 det

utredes huruvida icke ett förvärvsavdrag bör tillkomma ensamstående förvärvsarbetande

kvinna med minderårigt barn.

I motionerna I: 26 och II: 40 har slutligen tanken framförts att en rätt

skulle öppnas för två förvärvsarbetande makar att begära särtaxering. Som

motionärerna erinrat har en sådan valmöjlighet nyligen införts i Norge.

Konstruktionen skulle leda till en fullständig eliminering av den s. k. sambeskattningseffekten.

Två förvärvsarbetande makar skulle icke få en högre

sammanlagd skatt än vad de erlade före äktenskapets ingående med samma

inkomster, eller vad de skulle erlägga om de beskattades var för sig som

ensamstående. Konstruktionen bjuder enligt utskottet så mycket av intresse

att den förtjänar att bli närmare belyst. Utskottet tillstyrker därför den i

detta hänseende begärda utredningen.

Med hänsyn till den stora omfattningen av den allmänna skatteutredningens

uppdrag finner utskottet det lämpligast att de här berörda frågorna

om reformering av förvärvsavdraget samt den därmed sammanhängande

frågan om rätt till särtaxering för förvärvsarbetande makar utredes i särskild

ordning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1+1 år 1961 13

dels att utskottet bort under punkten 1) hemställa,

1) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 26 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40 av fru

Gärde Widemar m. fl., i vad däri yrkats ändring av 46 §

3 mom. kommunalskattelagen, samt med avslag å de likalydande

motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl. och II: 91

av herr Hedlund m. fl. — måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam

i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon

åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn

under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 3 000 kronor. Har gift kvinna haft inkomst av

jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst 300

kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.

Har gift---nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade maken under större delen av

beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om

och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må

för makarna tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning

av avdraget med 20 procent av inkomsten ifrågakommer, 3 000 kronor.

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1961 eller tidigare år.

dels ock att utskottet bort under punkten 2) hemställa,

2) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:26 av fru Hamrin-Thorell m.fl. och 11:40 av fru

Gärde Widemar m. fl., i vad däri yrkats skrivelse till Kungl.

Maj:t, ävensom i anledning av de likalydande motionerna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961

I: 35 av herr Ringaby m. fl. och II: 39 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl. samt de likalydande motionerna I: 70 av herr

Bengtson m. fl. och II: 91 av herr Hedlund m. fl. — måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning för översyn

av reglerna rörande förvärvsavdraget i ovan av utskottet

angivna hänseenden ävensom av frågan om att

medge rätt för två förvärvsarbetande makar att begära

särtaxering vid inkomstbeskattningen.

II) av herrar Gustaf Elof sson och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett

dels att utskottet bort anföra följande:

Vid föregående---(= utskottet s. 8 rad 14 uppifrån—s. 9 rad 12

nedifrån)---eget arbete.

Utskottet får till en början erinra om att det i direktiven för den allmänna

skatteberedningen ingår att ta upp överväganden rörande reformer

inom familjebeskattningens område. Av den anledningen och då förra årets

riksdag genomförde en reformering av beskattningen på området, finner sig

utskottet nu böra förorda endast sådana ändringar, som kan anses särskilt

påkallade. Därvid bör åtgärder på områden som inte blev tillgodosedda vid

förra årets riksdag komma i fråga i första hand.

Utskottet delar den i motionerna I: 70 och II: 91 framförda uppfattningen

att det vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. i de fall då hustrun

deltager i mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna jordbruksfastighet

eller rörelse, är angeläget att särskild hänsyn tas till de kostnader,

som uppstår i de fall där hemmavarande barn finns. Förvärvsavdrag för

hustruns arbete i makens jordbruk eller rörelse bör principiellt sett vara lika

berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn

förekommer borde det salunda vara motiverat att medge ett förvärvsavdrag

av sammanlagt högst 2 000 kronor. Såsom i de förevarande motionerna

framhalles bör det dock kunna accepteras, att maximiavdraget tills vidare

fastställes till lägre belopp. Utskottet tillstyrker sålunda vad i nämnda avseenden

föreslagits i motionerna, nämligen att gift man med inkomst av

jordbruksfastighet eller rörelse skall, därest hustrun verksamt deltagit i hans

förvärvsverksamhet och haft hemmavarande barn under 16 år, utöver det

fasta avdraget å 300 kronor även äga rätt till kvotavdrag med 20 procent

av det belopp som motsvarar femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan,

dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda förvärvsavdraget

uppgår till högst 1 000 kronor.

I konsekvens med det anförda vill utskottet även tillstyrka det i samma

motioner, I: 70 och II: 91, framförda yrkandet att gift kvinna med inkomst

av jordbruksfastighet skall äga rätt till samma avdrag som gift kvinna med

inkomst av rörelse. Då gift kvinna med egen arbetsinsats sköter jordbruk

eller leder driften av jordbruk uppstår extra kostnader i hemmet, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 15

enligt utskottets mening motiverar rätt till kvotavdrag enligt samma grunder

som gäller beträffande inkomst av rörelse och inkomst av eget arbete.

Utskottet tillstyrker således motionsyrkandet om att gift kvinna med

inkomst av jordbruksfastighet utöver det fasta avdraget å 300 kronor skall,

därest hon haft hemmavarande barn under 16 år, erhålla kvotavdrag med

20 procent av inkomsten, sammanlagt dock högst med 1 700 kronor.

Beträffande de i motionerna I: 26 och II: 40 framförda yrkandena vill

utskottet framhålla att dessa, till den del de inte berör ovan behandlade

spörsmål, gäller principiellt grundläggande avvägningsfrågor inom familjebeskattningen.

Då familjebeskattningen enligt direktiven till hela sin vidd

skall övervägas inom allmänna skatteberedningen, finner utskottet det inte

nu påkallat med någon särskild åtgärd utan förutsätter att ifrågavarande

spörsmål ingående kommer att prövas inom skatteberedningen.

Det senast anförda får anses gälla även de i motionerna I: 35 och II: 39

framförda yrkandena, vilka således får förutsättas bli behandlade inom

allmänna skatteberedningen.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat förevarande motioner.

dels ock att utskottet bort under punkten 1) hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:70 av herr Bengtson m. fl. och 11:91 av herr Hedlund

m. fl. samt med avslag å de likalydande motionerna 1:26

av fru Hamrin-Tliorell m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar

m. fl., i vad däri yrkats ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

— måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget

arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda

inkomst, sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit

i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag

jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 är 1961

inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt---2 000 kronor.

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1961 eller tidigare år.

III) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Darlin och von Sydow, vilka

— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 35 av

herr Ringaby m. fl och II: 39 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — ansett att

utskottet under punkten 3) bort hemställa,

3) att riksdagen med bifall till nyssnämnda motioner

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte förelägga instundande höstriksdag förslag om

sådana ändringar av bestämmelserna rörande förvärvsavdrag

att

a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av

eget arbete eller av rörelse, där hon visar att de verkliga

kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger 1 700

kronor, efter särskild prövning erhåller avdrag för merkostnaderna,

dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent

av inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild

med minderåriga barn, erhåller motsvarande förbättrade

avdrag, där hon visar att de verkliga kostnaderna för omhänderhavande

av barn överstiger den ortsavdragsförbättring

hon erhåller på grund av förekomsten av barn,

c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet

eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens

förvärvsverksamhet, erhåller kvotavdrag, under förutsättning

att det göres sannolikt att värdet av hustruns

arbete överstiger 300 kronor och det visas att de verkliga

kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger

nämnda belopp, och

d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av

jordbruksfastighet erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer

som under c).

Ivar Hieggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1961

610673

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.