Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr i8 är 1961

1961-04-25 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:48, Bevillningsutskottets betänkande nr i8 är 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i8 är 1961

1

Nr 48

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om begränsning av alkoholreklamen, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 460 av herr Bengtson m.fl. och II: 639

av herr Rimmerfors m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

hos Kungl. Maj:t hemställa om en utredning beträffande behovet av längre

gående åtgärder till begränsning av alkoholreklamen och lämpliga former

härför samt framläggande av de förslag som utredningen kan föranleda»;

samt

B) de likalydande motionerna I: 477 av herr Lundström m. fl. och II: 567

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t måtte

1. framlägga förslag till riksdagen om förtydligande av 36 § 2 st. rusdrycksförsäljningsförordningen,

så att däri klart angives de omständigheter,

som i utomordentliga undantagsfall kan åberopas som särskilda skäl för

bifall till ansökan om utskänkningsrättighet för restaurang inom nöjes- och

idrottsplatser,

2. utreda frågan om en inköpsregistrering utan inköpsbegränsning av alkoholhaltiga

drycker i syfte att inskränka och motarbeta de grova missbrukarnas

och langarnas spritinköp och för riksdagen framlägga de förslag en

sådan utredning kan föranleda,

3. ta initiativ till att förhandling upptages med berörda parter om begränsning

av alkoholreklamens omfattning.

Beträffande motionerna I: 477 och II: 567 upptar utskottet i detta betänkande

endast de under 1 och 3 i motionernas hemställan omnämnda yrkandena.

Det under punkten 2 i hemställan redovisade yrkandet rörande

viss inköpsregistrering behandlar utskottet således i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 567 och II: 639.

I samband med 1954 års omläggning av rusdrycksförsäljningslagstiftningen

beslöt riksdagen att åtgärder skulle vidtas i syfte att förhindra alkoholreklam

under omkring en månad före och fem månader efter den nya

försäljningslagstiftningens ikraftträdande, som bestämdes till den 1 okto
1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

ber 1955. Efter utgången av denna tid skulle reklam kunna äga rum men

med begränsat innehåll. Endast märke, ursprung, typ och pris borde anges.

Några kvantitativa begränsningar infördes å andra sidan inte. Ansvaret för

att den tillämnade ordningen på området genomfördes tillkom i huvudsak

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen enligt föreskrift i 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

I anledning av denna lagstiftning inrättades ett särskilt organ för övervakning

av reklamverksamheten, nämligen Samarbetsnämnden för alkoholreklam.

Nämnden skulle hestå av representanter för bl. a. Nya system AB,

reklambyråerna, agenter för utländska rusdrycksleverantörer och nykterhetsrörelsen.

Frågan om alkoholreklamen omprövades därefter vid 1957 års riksdag.

Därvid förordades i proposition nr 143 på grundval av förslag av 1956 års

rusdrycksförsäljningsutredning att de dittillsvarande reklaminskränkningarna

i huvudsak skulle avskaffas. Chefen för finansdepartementet anförde

härom bl. a.

Såsom utredningen anfört kan skäl anföras både för och emot att bibehålla

de nuvarande reklaminskränkningarna. Tydligt är emellertid, att de

nu aktuella svårigheterna på det nykterhetspolitiska området inte i nämnvärd

mån sammanhänger med drycker för vilka reklam föres. Det är också

sannolikt att en friare ordning i fråga om reklamen skulle kunna innebära

ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker.

Härtill kommer, att mera ingripande restriktioner på reklamområdet är

förbundna med avsevärda nackdelar. Ytterligare kan noteras, att de remissinstanser,

som närmast företräder reklamintressena, gett uttryck för beredvillighet

att även inom ramen för en friare ordning medverka till att reklamen

inte kommer i konflikt med väsentliga nykterhetsintressen.

Med ledning av det anförda har jag, liksom utredningen och det stora flertalet

remissinstanser, kommit till den uppfattningen att de nuvarande reklaminskränkningarna

i huvudsak bör avskaffas. Hinder bör ej heller möta

för de statliga monopolbolagen att efter de i betänkandet angivna riktlinjerna

försöka inrikta konsumenternas intresse på svagare drycker.

Såsom utredningen förordat bör den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden

kvarstå, i första hand för att stå till förfogande för konsultationer

angående utformningen av reklam för alkoholdrycker.

Jag biträder även utredningens ståndpunkt, att en möjlighet alltjämt bör

finnas att inskrida mot uppenbart olämplig reklam. Härvid bör självfallet

samarbetsnämnden medverka i samma former som hittills.

Utredningen har såsom exempel på uppenbart olämplig reklam nämnt

uppmaningar att dricka mer sprit och uttalanden om förment goda medicinska

verkningar hos alkoholdrycker. Från utredningens sida har också

framhållits, att dess förslag att i huvudsak avskaffa reklaminskränkningarna

bygger på att reklamen skall bedrivas i samma relativt måttfulla former

som före den 1 september 1955.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 43 tillstyrkte 1957 års bevillningsutskott

förslaget. Utskottet förklarade sig därvid vara medvetet om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

3

att en ohämmad reklam för rusdrycker kan innebära avsevärda olägenheter.

Utskottet betraktade därför borttagandet av inskränkningarna som en

försöksanordning, som borde omprövas om den inte skulle slå väl ut.

Enligt nu gällande lydelse av 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen är

Vin- och spritcentralen skyldig att verka för att reklam för rusdrycker och

därmed jämförlig verksamhet inte bedrivs på sätt som befinns stå i strid

med det i 7 § samma förordning angivna syftet att all försäljning av rusdrycker

skall ordnas och handhas så att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt.

Av innehållet i de före va rande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna I: 460 och II: 639 uttalas hl. a. att nykterhetsförhållandena

alltjämt ger anledning till bekymmer. Detta gäller särskilt

ungdomsåldrarna, där alkoholvanor och alkoholmissbruk brett ut sig

och trängt ner i allt lägre åldrar. Mot bl. a. denna bakgrund måste en alkoholreklam

av förekommande slag framstå som inte önskvärd. Denna reklam

framträder i flera fall i en sådan utformning och omfattning att den

med största sannolikhet måste ha en till inköp suggererande effekt. Detta

torde inte minst gälla om ungdomen. Alkoholreklamen kommer därigenom

att motverka de samhälleliga och frivilliga ansträngningarna att tränga tillhaka

konsumtion och missbruk, vilket man inom vida kretsar av vårt folk

livligt måste beklaga.

Erfarenheterna synes visa att direktiven för alkoholreklamens övervakning

är alltför vaga och denna övervakning därför icke kan fungera på sådant

sätt att alkoholreklamen håller sig inom de gränser som ur sociala synpunkter

kan betraktas som acceptabla. Detta förhållande fordrar enligt motionärernas

mening en förnyad prövning av alkoholreklamen. Att denna

fråga skulle kunna tas upp på nytt, om läget så påkallade, förutsattes redan

vid meddelandet av de nu gällande bestämmelserna.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 477 och II: 567 erinrar inledningsvis

bl. a. om att fylleriförseelserna under åren efter 1954 års nykterhetsreform

kraftigt ökat. Antalet fylleriförseelser i städerna var 1956 111

procent fler än året före reformen (1 okt. 1954—30 sept. 1955) och 1959 93

procent fler. Ehuru fylleriförseelserna 1959 var nästan dubbelt så många

som året före reformen, visar fylleriet alltså en svagt vikande tendens. Detta

gäller emellertid inte kvinno- och ungdomsfylleriet. De kvinnliga fylleriförseelserna

var 1956 73 procent, 1959 122 procent fler än året före reformen.

En liknande tendens visar fylleriet hland ungdom under 21 år. Det var

1956 93 procent, 1954 114 procent högre än året före reformen. Fylleriförseelser

bland ungdomar i åldern 15—17 år förekom 1959 i nästan lika stor

omfattning som bland hela befolkningen i genomsnitt under år 1954.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr i8 år 1961

I fortsättningen anföres i motionerna bl. a. att även om man vid bedömningen

av nykterhetstillståndet sådant detta avspeglar sig i fyllerisiffrorna

tar hänsyn till att fylleriökningen till väsentlig del sammanhänger med att

alkoholmissbrukarna nu på grund av lättare tillgång till alkoholdrycker oftare

begår fylleri och att antalet fyllerister är betydligt lägre än antalet fylleriförseelser,

är nykterhetsförhållandena långtifrån tillfredsställande eller

tolerabla. Den trots den successiva minskningen alltjämt mycket stora alkoholkonsumtionen,

alkoholismens utbredning och det ökade kvinno- och

ungdomsfylleriet är direkt alarmerande drag i dagens nykterhetspolitiska

läge. Vad som ligger bakom den stigande vinkonsumtionen är ovisst, men

det förefaller alltför optimistiskt att se den främst som en väg att minska

konsumtionen av starksprit. Den kan lika gärna för ungdomar och andra

bli en väg till alkoholkonsumtion och vidare till förtäring av starksprit.

För att komma till rätta med dessa och andra problem måste en aktivare

nykterhetspolitik föras. Härvid bör ingående prövas huruvida inte metoder

kan finnas som möjliggör bättre kontrollmöjligheter över missbrukare och

langare. Detta är en av de angelägnaste uppgifterna för nykterhetspolitiken.

Åtgärder bör vidtagas i syfte att begränsa den allt intensivare alkoholreklamen.

Vårdmöjligheterna för alkoholskadade måste förbättras, särskilt för

alkoholskadade ungdomar. Den framgångsrika opinionsbildande och fostrande

verksamhet som de frivilliga nykterhetsorganisationerna bedriver

med på senare år allt bättre resultat måste få ökat stöd från statsmakternas

sida.

Yrkandet i motionerna I: 477 och II: 567 om begränsning av alkoholreklamen

motiveras särskilt med att denna reklam för närvarande ökar efter

att vid 1950-talets mitt genom statsmakternas åtgärder ha nedbringats och

en tid helt uteblivit. Reklamen bekostas till alldeles övervägande del av utländska

firmor eller deras agenter. Denna av de kommersiella intressena

bedrivna alkoholreklam har säkerligen i många fall en verkan som går stick

i stäv mot samhällets nykterhetspolitik.

Alkoholreklamens omfång och utformning har på nytt blivit anmärkningsvärda.

I ett enda nummer av en relativt spridd svensk veckotidskrift

förekom nyligen sjutton annonser om alkoholdrycker, dvs. en fjärdedel av

samtliga annonser i numret. Av dessa avsåg tio starksprit. Det stora antalet

annonser i dags- och veckopress är i sig oroande. Men även deras utformning

inger betänkligheter. Om ett starkvin heter det: »Har Ni XX hemma

har Ni alltid en exklusiv drink att bjuda på vid varje tillfälle på dagen.»

Formuleringar av detta slag måste förmodas ha en suggestiv inverkan på

unga läsare, vilkas attityd till spriten ännu inte fixerats. Gåve alkoholreklamen

inte effekt i form av ökad försäljning, skulle dylika annonser icke vara

så talrika. Man kan heller inte bortse från den »överspridande» verkan som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr iS år 1961 5

reklamen även för exklusiva och dyrbara spritmärken har genom att skapa

eller vidmakthålla intresse för alkoholförtäring över huvud taget.

Statsmakternas åtgöranden i samband med motbokssystemets upphävande

visar att det är möjligt att genom överenskommelser med i Sverige befintliga

vinagenter åstadkomma inskränkning och allmän dämpning av alkoholreklamen.

Förbud mot sådan reklam kan självklart inte komma i fråga,

bl. a. med hänsyn till tryckfriheten. Regeringen bör enligt motionärernas

mening ta initiativ till att genom Vin- och sprilcentralens och Nya systembolagets

försorg förhandlingar upptas med berörda parter om begränsning

av reklamens omfattning.

I motionerna I: 477 och II: 567 framställes vidare yrkande rörande utskänkning

på nöjes- och idrottsplatser. I detta hänseende åberopas i motionerna

att enligt 36 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen må

tillstånd till utskänkning inom område som för allmänheten är tillgängligt

som nöjesplats eller idrottsplats meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

Vidare erinras om att 1944 års nykterhetskommitté motiverat nämnda

bestämmelse med den allmänt erkända åsikten att spritförtäring — inte

minst med hänsyn till ungdomen — inte bör tolereras vid idrottstävlingar,

dansbanetillställningar eller liknande tillfällen. Kommittén förutsatte att de

möjligheter att ge tillstånd som paragrafen erbjöd utnyttjades sparsamt.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 151/1954

angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken bl. a. att

tillstånd till utskänkning vid nöjes- och idrottsplatser i huvudsak endast

borde medges i fråga om välskötta restauranger, som tidigare erhållit sådant

tillstånd. Sedan nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning trätt i

kraft den 1 oktober 1955 har t. o. m. 1959 veterligen inga tillstånd meddelats

utöver bibehållande av utskänkningsrättigheter för de restauranger

inom nöjes- och idrottsplatser som före nämnda datum innehade sådana.

Den 21 maj 1960 utfärdades emellertid — i enlighet med beslut av Kungl.

Maj:t — försöksvis ett tidsbegränsat tillstånd för AB Eskilstuna Folkets

Hus och Park att utskänka rusdrycker till allmänheten i restaurang Pingvinen.

Restaurangen är belägen i Eskilstunas Folkets park, inom vars område

finnes en danspaviljong och en utomhusdansbana.

I ärendet, som genom besvär kommit under prövning hos Kungl. Maj:t,

hade länsstyrelsen i Södermanlands län för egen del ansett tillstånd böra

meddelas, medan kontrollstyrelsen i avgivet yttrande var av den uppfattningen

att tillstånd till rusdrycksutskänkning i detta fall icke borde beviljas.

1 likhet med vad som anförts i kontrollstyrelsens yttrande anser motionärerna

alt betydande risk finnes att nu refererade besvärsmål får prejudicerande

verkan. Nykterhetsläget — i synnerhet bland ungdom — är f. n. så

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

allvarligt att det inte berättigar till dylika uppmjukningar av nykterhetspolitiken.

För att undvika risken av prejudicerande verkan av ovannämnda

utskänkningstillstånd är det enligt motionärernas mening nödvändigt att

förtydliga 36 § 2 st. rusdrycksförsäljningsförordningen genom att däri klart

angives de omständigheter som i utomordentliga undantagsfall kan åberopas

som särskilda skäl för bifall till ansökan om utskänkningsrättigheter för

restaurang inom nöjes- och idrottsplatser.

Utskottet har under hand anmodat kontrollstyrelsen att yttra sig över

motionerna, såvitt avser de i detta betänkande behandlade frågorna. Styrelsens

utlåtande samt i anledning därav avgivet särskilt yttrande av byråchefen

Hillbo jämte av kontrollstyrelsen införskaffat yttrande från Nya system

AB har såsom Bilaga fogats till detta betänkande.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om begränsning

av alkoholreklamen och om viss komplettering av stadgandet i

36 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen om utskänkningsrätt

för rusdrycker på restaurang inom nöjes- och idrottsplatser.

Vad först angår frågan om alkoholreklamen må erinras om att en svensk

eller utländsk tillverkare av rusdrycker — på grund av ensamrätten för

AB Vin- och spritcentralen till försäljning av sådana drycker till återförsäljare

inte kan sälja till annan köpare inom landet än nämnda bolag.

Emellertid råder inte förbud för enskilda att verka som agenter för ineller

utländska tillverkare av rusdrycker och uppbära provision för denna

verksamhet. Ej heller är det förbjudet att göra reklam för rusdrycker men

enligt 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen är Vin- och spritcentralen

skyldig att verka för att reklam av rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet

inte bedrives på ett sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 §

förordningen angivna syftet att all försäljning av rusdrycker skall ordnas

och handhas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Med

berörda stadgande avses att i första hand förhandlingsvägen motverka

olämplig alkoholreklam. För detta ändamål finns ett .särskilt organ som

organisatoriskt är knutet till Vin- och spritcentralen, nämligen Samarhetsnämnden

för alkoholreklam. Nämnden består av representanter för bl. a.

Nya system AB, reklambyråerna, agenterna för utländska rusdrycksleverantörer

och nykterhetsrörelsen.

Beträffande alkoholreklamen föreslås i motionerna 1:460 och 11:639

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en utredning beträffande

behovet av längre gående åtgärder för begränsning av alkoholreklamen än

som nu tillämpas och om lämpliga former för en sådan begränsning. Även

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 År 1961 7

i motionerna 1:477 och 11:567 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t. Enligt

motionärernas mening bör Kungl. Maj :t ta initiativ till förhandlingar med

berörda parter för att begränsa alkoholreklamens omfattning.

I samband med genomförandet av 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen

ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om alkoholreklamen. I sitt

betänkande rörande rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU

1952: 54) föreslog 1944 års nykterhetskommitté — med hänsyn till att reklamen

för olika rusdrycker enligt kommitténs mening bedrivits i olämpliga

former — bl. a. att en särskild utredning av agentverksamheten skulle

igångsättas i syfte att utröna lämpligheten av ett koncessionstvång för

agenterna eller eventuellt en monopolisering av denna verksamhet.

Vad kommittén förordat i denna del avvisades emellertid i proposition

nr 151/1954 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. På

förslag av departementschefen beslöt riksdagen att andra åtgärder skulle

vidtas i syfte att begränsa reklamverksamheten. I enlighet med detta beslut

träffade Vin- och spritcentralen avtal med representanter för vederbörande

agenter om temporärt reklamstopp — under tiden den 1 september

1955 _ den 29 februari 1956 — i samband med övergången till fri försälj
ning.

Efter utgången av denna tid gällde till en början enligt avtalet vissa

inskränkningar i reklamverksamheten, nämligen att reklamen blott skulle

avse angivande av märke, ursprung, typ och pris.

År 1957 omprövade emellertid statsmakterna sitt tidigare beslut i reklamfrågan.

Därvid konstaterades att konsumtionen av spritdrycker ökat

väsentligt efter övergången till fri försäljning. Ökningen hade dock främst

avsett brännvin och eau de vie, för vilka varor någon reklam inte bedrivits.

Då de dittills tillämpade reklaminskränkningarna inte ansågs ha haft någon

större betydelse ur nykterhetspolitisk synpunkt, beslöts att desamma i huvudsak

skulle upphävas. I fortsättningen skulle endast en viss övervakning

av reklamverksamheten äga rum. Denna verksamhet handhas såsom inledningsvis

omnämnts av Samarbetsnämnden för alkoholreklam. 1957 års beslut

innebar också att Nya system AB fick möjligheter att genom reklam

söka inrikta kundernas intresse på alkoholsvaga drycker på bekostnad av

de starkare.

Då det gäller att bedöma reklamverksamhetens inflytande på alkoholkonsumtionen

bör det till en början konstateras att utvecklingen i detta hänseende

sedan 1957 års beslut i reklamfrågan fattades i väsentliga delar

varit gynnsam. Sålunda visar konsumtionen av sprit under senare år eu

oavbruten nedgång, vilken är desto märkligare som den i stort sett sammanfaller

med en högkonjunktur. Tidigare erfarenheter ger vid handen

att den allmänna stegring av levnadsstandarden, som hör ihop med högkonjunkturen,

brukar resultera i eu stegrad konsumtion av sprit. Å andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Bevillningsutskottets betänkande nr iS år 1961

sidan har efter motbokssystemets avskaffande en stark uppgång skett av

vinkonsumtionen. Utvecklingen tyder på att en viss, i och för sig önskvärd

ö\ ergång skett från konsumtion av starkare alkoholdrycker till svagare. Att

varje förändring i denna riktning verkligen innebär ett framsteg framgår av

vissa i Vin- och spritcentralens verksamhetsberättelse för åren 1960 och

1957 redovisade uppgifter. Sålunda utgör den genomsnittliga alkoholmängden

i spritdrycker, som saluföres i Sverige, 40 %, medan motsvarande procentsats

i fråga om viner uppgår till ca 14 %. Mätt i ren alkohol försålde

Vin- och spritcentralen föregående år i Sverige 17,7 milj. liter i form av

sprit och 3,6 milj. liter i form av vin, medan motsvarande siffror för år 1957

var 20,4 milj. liter för spritdrycker och 2,9 milj. liter för vin.

Andra drag i utvecklingen visar emellertid inte en lika gynnsam tendens.

I jämförelse med åren före nykterhetsreformens genomförande visar antalet

fylleriförseelser en stark stegring. Sålunda beräknas antalet under år

1960 begångna fylleriförseelser, vilka skall antecknas i kontrollstyrelsens

straffregister, uppgå till ca 74 400, medan motsvarande siffra för år 1954

utgjorde ca 42 700. Något mindre ogynnsam framstår utvecklingen vid eu

jämförelse av antalet sakfällda personer som begått fylleri under resp. år.

Dessa utgjorde under år 1954 nära 33 000 och beräknas under år 1960 uppgå

till ca 46 500. Särskilt markant stegring har inträffat i fråga om kvinnooch

ungdomsfylleriet. Utvecklingen synes ge vid handen att bruket av rusdrycker

spritt sig till helt nya befolkningskategorier, och att alkoholförtäringen

hos dessa relativt ofta övergår till missbruk. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att denna utveckling inger allvarliga farhågor. Enligt

utskottets mening måste det åligga statsmakterna att vidta åtgärder

på skilda områden för att härutinnan söka bryta utvecklingen. Därvid kommer

frågan om alkoholreklamen i blickpunkten även om huvudvikten

för samhällets ingripanden i förevarande hänseende bör läggas på

andra områden. Såvitt utskottet kan finna är det inte uteslutet att alkoholreklamen

har en suggererande effekt, särskilt på ungdom, och att således

reklamverksamheten kan vara en bidragande orsak till den nyss antydda

ogynnsamma utvecklingen. Härtill kommer att frågan kan ställas huruvida

den nu bedrivna alkoholreklamen ur andra synpunkter är förenlig med

vår nykterhetspolitik. Anledning synes utskottet på grund härav föreligga

att uppta frågan om alkoholreklamens utformning till närmare prövning.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 1957 års bevillningsutskott

i samband med slopandet av de tidigare gällande inskränkningarna i alkoholreklamen

uttalat att detta beslut var att se som en försöksanordning

som borde omprövas om den inte slog väl ut.

För närvarande förekommer alkoholreklam huvudsakligen i två former.

Den ena utgöres av den verksamhet som i enlighet med statsmakternas be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr AS år 1961

slut år 1957 utövas av Nya system AB och som syftar till att främja en övergång

hos konsumenterna från starkare alkoholdrycker till svagare sådana

eller till alkoholfria drycker. Beträffande denna reklam har statsmakterna

möjlighet att påverka dess omfattning och arten av densamma. Enligt utskottets

mening måste det hållas för troligt att systembolagets reklam varit

en bidragande orsak till den i det föregående berörda gynnsamma konsumtionsförskjutningen.

I stort sett symes denna reklam ha givit ett positiv

resultat såsom ett led i strävandena att dämpa spritkonsumtionen.

Den andra formen av alkoholreklam bedrives av utländska leverantörer

eller här i riket verksamma agenter för dessa. Syftet med denna reklam är

rent affärsmässigt: att öka försäljningen av s. k. buteljimporterade varor.

Såsom framgår av systembolagets i bilaga till detta betänkande intagna yttrande

till kontrollstyrelsen har under senare år importerats genom fria agenter

ca 11 procent av den totala årliga vinimporten och ca 17 procent av den

totala årliga spritimporten, motsvarande i värde ca 37 resp. ca 27 procent

av sammanlagda värdet av Vin- och spritcentralens import av berörda varoi.

I absolut tal uppgår agentimporten till ca 2,7 milj. liter spritdrycker och ca

1,5 milj. liter vin. All övrig import av rusdrycker i partihandelsledet omhänderhas

av Vin- och spritcentralen utan förmedling av agenter.

Från agenternas och de av dem representerade leverantörernas sida föreligger

givetvis ett starkt ekonomiskt intresse att genom skilda åtgärder öka

försäljningen av sina varor. Ur agenternas synpunkt ter det sig med hänsyn

härtill affärsmässigt naturligt att i detta syfte utnyttja de olika former av

reklam, såsom annonser, folders in. in., som kan tjäna ändamålet. Den nu

tillämpade ordningen innebär att Vin- och spritcentralens order på varor

att importeras på butelj i allmänhet lämnas till vederbörande leverantörs

agent i Sverige, vilken vidarebefordrar ordern till leverantören. Själva leveransen

sker sedan direkt från leverantören till Vin- och spritcentralen.

Agentens verksamhet inskränker sig således till att förmedla ordern. Det

förhållandet att ordern passerar agenten innebär för denne fördelen att

han direkt kan avläsa effekten av den bedrivna reklamen. Genom konkurrensens

inverkan kan förhållandet även innebära ett starkt incitament att

öka omfattningen av reklamen eller att pröva nya former som kan tänkas

ge bättre försäljningseffekt. Att vissa risker föreligger för en inte godtagbar

utveckling i sådan riktning framgår av det av systembolaget påtalade förhållandet

att försök från agenthåll förekommit till obehörig påverkan i försäljningsfrämjande

syfte av bolagets försäljningspersonal. I detta sammanhang

må påpekas att förbud enligt rusdrycksförsäljningsförordningen föreligger

mot att genom personlig påverkan söka förmå någon, som inte är

återförsäljare av rusdrycker, att inköpa sådana drycker.

En grundläggande princip för vår nu gällande nykterhetslagstiftning är

att försäljningen av rusdrycker inte skall vara förenad med enskilt vinst
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

intresse. Sett mot denna bakgrund är systemet med provisionsavlönade

agenter för utländska firmor inte tillfredsställande. Erinras kan att denna

principiella uppfattning låg till grund för den inlösning av agenturer som

staten åtog sig under åren efter rusdrycksmonopolets införande.

I motionerna 1:477 och 11:567 har framförts tanken att förhandlingar

skulle upptas med berörda parter i syfte att söka begränsa reklamens omfattning.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att de inskränkningar

i förevarande hänseende, som hittills främst tillämpats, inte tagit sikte

på reklamverksamhetens omfattning men väl dess utformning. Då emellertid,

vad gäller reklam i tryckt form, inte minst skäl av tryckfrihetsrättslig

art talar emot begränsningar i reklamens omfattning, anser utskottet det

inte vara sannolikt att man genom förhandlingar med sådant syfte kan nå

några resultat av betydelse, över huvud taget ställer sig utskottet tveksamt

med hänsyn till de starka kapitalintressena i branschen till möjligheterna

att förhandlingsvägen på längre sikt begränsa reklamverksamheten.

Utskottet är visserligen medvetet om att den verksamhet i reklambegränsande

syfte, som nämnden för alkoholreklam bedriver, haft betydelse

för att förhindra olämplig reklam och att agenterna i stort sett lojalt

ställt sig nämndens önskemål till efterrättelse. Med den inriktning nämndens

arbete har enligt 1957 års beslut ligger det emellertid i sakens natur att

nämndens ingripanden ofta kan ske först sedan den otillbörliga reklamen

redan ägt rum. Även om nämnden därvid lyckas förhindra ett upprepande

i det speciella fallet har dock den skadegörande effekt, som reklamen kan

ha i initialskedet, inte förhindrats. Det kan för övrigt enligt utskottets mening

inte uteslutas att även den reklam, som Samarbetsnämnden godkänner,

på lång sikt kan ha icke önskvärda verkningar.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att man nu överväger möjligheterna

att erhålla varaktiga och väsentliga begränsningar av alkoholreklamen.

En utredning med denna syftning kan såvitt utskottet förstår inte

lämpligen äga rum utan att frågan om agentverksamheten blir föremål för

överväganden. I de till utskottet avgivna utlåtandena, i vilka en utredning

om alkoholreklamen förordats, har också frågan om agentverksamheten ansetts

böra övervägas i samband med en sådan utredning. Därvid kan ifrågasättas

huruvida behov verkligen föreligger av agenter eller om — såsom

nykterhetskommittén på sin tid antytt — en monopolisering lämpligen bör

genomföras. Ur konsumenternas synpunkt synes några olägenheter knappast

kunna uppkomma, eftersom redan nu all import ombesörjes av Vinoch

spritcentralen och agenternas egentliga verksamhet endast går ut på

att söka förmå konsumenterna att inköpa just den vara vederbörande agent

representerar. Å andra sidan bör ihågkommas att reklamen för de buteljimporterade

varorna inte behöver handhas av agenterna i Sverige utan att den

med minst lika god effekt kan ske på initiativ av leverantörerna utomlands.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

11

Så torde för övrigt inte sällan vara fallet för närvarande. Det kan med hänsyn

härtill befinnas vara mer ändamålsenligt att i stället för monopolisering

av agentverksamheten andra medel tillgripes, exempelvis att de statliga

monopolföretagen inom rusdryckshanteringen erhåller vidgade befogenheter

att avbryta sina affärskontakter med sådana leverantörer, som själva

eller genom sina agenter bedriver ur samhällets synpunkt inte önskvärd

reklam eller på annat sätt uppenbarligen handlar i strid mot strävandena

att i Sverige begränsa konsumtionen av rusdrycker. Med hänsyn till att en

fullständig statsmonopolisering av sociala skäl gäller i vårt land i fråga om

försäljningen av rusdrycker och vidare samma regler bör gälla gentemot

alla importländer, synes gentemot den antydda ordningen knappast kunna

åberopas de skäl av handelspolitisk natur, som i tidigare sammanhang framförts

mot ifrågavarande ingripanden.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att hinder enligt nu gällande

lagstiftning knappast torde föreligga mot att t. ex. Sveriges bränneriidkareförening

bedriver reklamverksamhet. Hittills har emellertid de inhemska

brännvinsprodueenterna avstått från att genom reklam söka förmå allmänheten

till ökad brännvinskonsumtion. Det synes utskottet med hänsyn härtill

inte vara ett orimligt krav att även de utländska leverantörerna av spritdrycker

helt skulle avstå från att i Sverige göra reklam för sina varor.

Den utredning av alkoholreklamen, som utskottet sålunda tillstyrker, bör

pröva frågan i dess helhet, därvid även bör undersökas huruvida den på statsmakternas

initiativ av Nya System AB bedrivna reklamverksamheten, vars

gynnsamma verkningar utskottet redan understrukit, likväl kan ha haft

vissa inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandet om ändrad

avfattning av 36 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Enligt

detta stadgande må tillstånd till utskänkning inom område, som är för allmänheten

tillgängligt såsom nöjes- eller idrottsplats, meddelas endast om

särskilda skäl föreligger därtill.

I motionerna I: 477 och II: 567 har föreslagits skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om förslag till sådant förtydligande av ifrågavarande författningsrum

att däri klart anges de omständigheter som i utomordentliga

undantagsfall kan åberopas som särskilda skäl för bifall till ansökan om

utskänkningsrättigheter för restaurang inom nöjes- och idrottsplatser. Motionärerna

anser sådant förtydligande erforderligt för att undvika prejudicerande

verkan av ett av Kungl. Maj:t år 1960 avgjort besvärsmål, i vilket

tillstånd till utskänkning gavs restaurang Pingvinen i Eskilstuna.

Utskottet vill med anledning härav erinra om alt ifrågavarande stadgande

tillkom i samband med 1954 års nykterhetslagstiftning. Såsom framgår

av kontroll styrelsens bilagda utlåtande föreslogs stadgandet av nykterhets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr iS år 1967

kommittén, som i sin motivering lämnade anvisningar för dess tolkning.

Kommittén förutsatte därvid att möjligheterna att ge utskänkningstillstånd

skulle utnyttjas sparsamt. I proposition nr 151/1954 fann departementschefen

kommitténs förslag väl avvägt och tillstyrkte detsamma under framhållande

av att tillstånd i huvudsak endast borde medges i fråga om välskötta

restauranger som tidigare fått utskänkningstillstånd.

Såsom framgår redan av författningstexten avses tillstånd till utskänkning

av rusdrycker inom nöjes- och idrottsplatser skola medges endast

undantagsvis. Detta förhållande har ytterligare understrukits i de nyss redovisade

förarbetena till lagstiftningen. Såsom kontrollstyrelsen framhållit

kan emellertid inte rimligen undantagsstadgandet tillämpas blott på välskötta

restauranger, som tidigare fått tillstånd. I det allmänna kravet att

all rättstillämpning skall vara i möjligaste mån likformig och rättvis ligger

att utskänkningstillstånd bör kunna komma i fråga även för nyetablerade

restauranger under samma förutsättningar i övrigt som för tidigare befintliga

restauranger. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om kontrollstyrelsens

uttalande att det med hänsyn till önskvärdheten av en så vitt möjligt

enhetlig praxis torde vara lämpligt att i ärenden av hithörande slag konrollstyrelsens

yttrande inhämtas i tolkningsfrågan, innan de lokala myndigheterna

och länsstyrelserna tar ställning i ärendet.

Enligt utskottets mening har uppfattningen att rusdrycksförtäring i möjligaste

mån bör undvikas i samband med idrottstävlingar, dansbanetillställningar

in. m. redan kommit till erforderligt uttryck i gällande lagstiftning

och dess förarbeten. Utskottet anser det med hänsyn härtill inte för närvarande

erforderligt att tillstyrka skrivelseyrkandet om en komplettering

av 36 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Med det anförda

anser sig utskottet ha besvarat de likalydande motionerna I: 477 och II: 567

i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 460 av herr Bengtson m. fl. och II: 639 av herr Rimmerfors

m. fl. samt de likalydande motionerna I: 477 av

herr Lundström m. fl. och II: 567 av herr Ohlin m. fl., sistnämnda

motioner i vad de avser frågan om alkoholreklamen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kung],

Maj :t ville låta föranstalta om utredning av frågan om begränsning

av alkoholreklamen;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 460 av herr Bengtson

m. fl. och II: 639 av herr Rimmerfors m. fl., samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961 13

2) de likalydande motionerna I: 477 av herr Lundström

m. fl. och II: 567 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna behandlas

i detta betänkande,

måtte, i den mån de inte kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 25 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson*, Wärnberg,

Sundin* och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk*, Allard*, Kärrlander,

Vigelsbo, Engkvist, Christenson i Malmö, Darlin*, Andersson i Essvik,

Rydén och von Sydow*.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

av herrar Wärnberg och Christenson i Malmö.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

Bilaga

Kontrollstyrelsens utlåtande i anledning av de likalydande motionerna

7:477 och 11:567 samt de likalydande motionerna

1:4-60 och II: 639, i vad desamma avser frågan om alkoholreklamen

och spörsmålet om utskänkningsrätt för

rusdrycker på restaurang inom nöjes- och idrottsplatser.

I vad först gäller frågan om rusdrycksutskänkning på nöjes- och idrottsplatser

hemställes i motionerna I: 477 och II: 567 om förslag rörande förtydligande

av 36 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff),

så att däri klart anges de omständigheter som i utomordentliga undantagsfall

kan åberopas som särskilda skäl för bifall till ansökan om utskänkningsrättighet

för restaurang inom nöjes- och idrottsplatser.

Enligt här ifrågavarande stadgande må tillstånd till utskänkning av rusdrycker

inom område, som är för allmänheten tillgängligt såsom nöjes- eller

idrottsplats, meddelas endast om särskilda skäl föreligger härtill. Stadgandet

tillkom på förslag av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952: 54 sid.

310 313). Kommittén förutsatte att möjligheterna att ge tillstånd skulle

utnyttjas sparsamt. Som särskilda skäl borde enligt kommittén anses exempelvis

att utskänkningsrättigheter redan fanns på området och att inga anmärkningar

framkommit mot restaurangens skötsel eller dess inverkan på

nykterhetstillståndet bland anläggningens besökare. Kommittén gjorde vidare

vissa uttalanden, varigenom innebörden av begreppen nöjesplats och

idrottsplats närmare klarlades; till nöjesplats skulle ej räknas fritidsområden,

såsom parker, bad och campingplatser, och som idrottsplats borde ej

anses friluftsbad. Kommittén uttalade också att bestämmelsen skulle vara

tillämplig även i vissa fall, då restaurang är belägen invid område för

idrottsplats, nämligen om den är sammanbyggd med idrottsanläggningen

eller eljest har sådant samband med idrottsplatsen, att dess funktion att

tillgodose huvudsakligen idrottsutövarna och idrottspubliken är klar; mots\

aiande gällde i fråga om nöjesplats. Föredragande departementschefen

fProp. 1954: 151 sid. 448) fann kommitténs förslag väl avvägt och tillstyrkte

detsamma. Beträffande möjligheten till undantag ville han dock i likhet

med kommittén understryka att den i huvudsak endast borde tillämpas i

fråga om välskötta restauranger, som tidigare fått utskänkningstillstånd.

Detta ställningstagande föranledde ej erinran från riksdagens sida (Särsk.

utsk. 1954: 1 sid. 136).

Tillämpningen av 36 § andra stycket Rff har, såvitt kontrollstyrelsen har

sig bekant, omfattat följande fall.

Restaurang Doppingen vid Fyrisbadet, Uppsala. Denna restaurang är inrymd

i en administrationsbyggnad inom en planerad idrottsanläggning, om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr AS år 1961

fattande friluftsbad med speciella anläggningar lör simidrottstävlingar samt

sporthall för inomhussport. Den sistnämnda är ännu inte tärdigbyggd. I

yttrande till länsstyrelsen i Uppsala län den 17 juli 1959 avstyrkte kontrollstyrelsen

med åberopande av här avsett författningsrum, att tillstånd till

ärsutskänkning meddelades i detta fall. Det förhållandet att idrottsanläggningen

utfördes etappvis och att endast friluftsbadet fullbordats kunde enligt

styrelsens mening inte inverka på bedömningen. I detta fall syntes några

särskilda skäl inte kunna andras, som ej skulle gälla praktiskt taget

varje anläggning av liknande typ. Länsstyrelsen lämnade ansökningen utan

bifall. Över beslutet anförde restauratören besvär, vilka dock, enär denne

ej ägde besvärsrätt, icke befanns kunna upptas till prövning; se Kungl.

Maj:ts beslut den 15 januari 1960, dnr 1986/1959.

I utlåtande till Kungl. Maj:t över besvären den 19 november 1959 anförde

kontrollstyrelsen bl. a., att gällande bestämmelser inte syntes lägga hinder

i vägen för att utskänkningsrätt beviljades för den tid av året, då idrottsanläggningen

är stängd för säsongen och således inte utnyttjas för sitt ändamål.

Under innevarande vintersäsong, fram till dess friluftsbadet öppnas, gällei

tillfällig utskänkningsrätt för vin och starköl. Restauratören har för nästa

oktrojperiod (1/10 1961—30/9 1965) anmält önskemål om rätt till utskänkning,

under den tid badet är öppet, av vin och starköl samt av spritdrycker

till slutna sällskap ävensom, under den tid badet är stängt, av spritdrycker,

vin och starköl. Anmälan är f. n. föremål för sedvanlig remissbehandling.

Planerad restaurang i kvarteret Stallet, Åtvidaberg. På den för restaurangen

tillämnade tomten finns en äldre byggnad av kulturhistoriskt värde.

Denna skall efter ombyggnad disponeras för restaurangen och anslutas till

en hotellanläggning. Invid den äldre byggnaden skall även uppföras eu

sportanläggning. Någon inre förbindelse mellan restaurangen/hotellet och

sportanläggningen skall inte förekomma. Sistnämnda anläggning avses omfatta

utrymmen för simhall och inomhussport ävensom för konserter, studiecirklar

m. in. I yttrande till kommunalnämnden i Åtvidabergs köping den

10 februari 1960 framhöll kontrollstyrelsen alt restaurangen inte hade sådant

samband med idrottsplatsen att dess funktion vore att tillgodose huvudsakligen

idrottsutövarna och idrottspubliken. Restaurangen vore i stället

avsedd att tillgodose, utom hotellets gäster, köpingens allmänna behov

av en förstklassig restaurang och att skapa bättre möjligheter för Åtvidabergskoncernens

representation. Styrelsen ansåg sådana omständigheter föreligga

att utskänkningsrättigliet för rusdrycker borde kunna meddelas. Det

torde också kunna förväntas att så sker, så snart anläggningen blivit färdig.

Restaurang Pingvinen i Parken, Eskilstuna. Parken är i sin helhet att

hänföra till fritidsområde. Restaurang Pingvinen är belägen inom etl särskilt

område av Parken, som, i varje fall på kvällarna, måste betecknas som

nöjesplats. Inom denna nöjesplats finns två dansbanor, varav en danspaviljong

och en utomhusbana, samt vissa smärre nöjesfältsanordningar ävensom

eu teaterbyggnad. Länsstyrelsen beviljade tillstånd till ärsutskänkning

av rusdrycker på restaurangen under liden 15 april—30 september åren

1960 och 1961. Häröver anfördes besvär. I utlåtande till Kungl. Maj:t den

10 maj 1960 över dessa besvär uttalade kontrollstyrelsen bl. a. följande.

Även om vissa omständigheter kunde tala för bifall till ansökningen, var

styrelsen dock tveksam om de kunde sägas utgöra tillräckliga skäl för att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr iS är 1961

påverka bedömningen av den föreliggande reella huvudfrågan, nämligen

lämpligheten — särskilt m. h. t. ungdomen — att inom samma område kombinera

rusdrycksservering och dansbanor. Styrelsens tveksamhet motiverades

särskilt med risken för att ett bifall till ansökningen skulle kunna fa

prejudicerande verkan. Denna fråga borde bedömas m. h. t. rådande bekymmersamma

läge beträffande alkoholmissbruk bland ungdom. Styrelsen

ansåg på grund härav att utskänkningsrättighet inte borde beviljas i detta

fall och hemställde att besvären skulle bifallas och ärendet visas åter till

länsstyrelsen. Kungl. Maj:t fann emellertid skäl föreligga för att tillstånd

till rusdrycksutskänkning meddelades försöksvis för tiden t. o. m. den 30

september 1960; se Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj 1960, dnr 864/1960.

Det sålunda gjorda försöket torde i huvudsak ha utfallit väl, i det att inga

väsentliga anmärkningar kunnat riktas mot utskänkningsrörelsen. För den

nya oktrojperioden gjord anmälan rörande årsutskänkning har tillstyrkts

av alla hörda myndigheter och skall nu behandlas av rådgivande nämnden

och intendenten för utskänkningsärenden.

Solvalla travbanas restauranger, Stockholm. För dessa restauranger —

två på travbanans första plats och två på dess andra plats — gäller f. n. tillstånd

till årsutskänkning av vin och starköl. I vad avser nästa oktrojperiod

föreligger anmälan rörande årsutskänkning även av spritdrycker för nya

restaurangen på första plats. I yttrande den 26 januari 1961 till intendenten

för utskänkningsärenden i Stockholms stad har kontrollstyrelsen anfört

bl. a. följande. För Solvallarestaurangerna har sedan längre tid tillbaka gällt

utskänkningsrättigheter för vin resp. vin och starköl. Att spriträttigheter

inte har sökts tidigare torde ha sammanhängt med att den gamla restaurangen

på första plats inte har haft sådan standard som normalt kräves av

en förstklassig restaurang. En sådan har nu tillkommit genom den år 1960

färdigställda nya restaurangen, där utskänkning sker till gäster som intar

måltid (måltidspris 12 eller 18 kr.). Det förtjänar vidare att beaktas, att

landets båda övriga större travbanor, Jägersro och Åby, har spriträttigheter

i sina restauranger. Några anmärkningar ur nykterhets- eller ordningssynpunkt

mot utskänkningen i nya restaurangen har inte framkommit, vare

sig från nykterhetsnämnden eller från polismyndigheten. Kontrollstyrelsen

uttalade att det här vore fråga om en befintlig, välskött restaurang och att

utskänkningstillstånd därför m. h. t. förarbetena till 36 § andra stycket Rff

borde kunna meddelas. Restauratörens anmälan är f. n. föremål för remissbehandling.

I anslutning till den lämnade redogörelsen må framhållas följande:

Kontrollstyrelsen delar den till grund för nuvarande ordning på detta

område gällande uppfattningen, att rusdrycksförtäring — inte minst m. h. t.

ungdomen — i möjligaste mån bör undvikas i samband med idrottstävlingar,

dansbanetillställningar o. d. I delta syfte har tillkommit, utom den här

ifiagavaiande bestämmelsen i 36 § Rtt om särskild prövning rörande rusdrycksutskänkning

inom nöjes- och idrottsplatser, föreskriften i 16 § allmänna

ordningsstadgan om regelmässigt förtärings- och förvaringsförbud

för rusdrycker vid offentliga tillställningar som sker utan samband med

tilläten utskänkning av sådana drycker. Det är det sistnämnda stadgandet

som har den största betydelsen i detta sammanhang.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr h8 år 1961 17

Vad angår bestämmelsen i 36 § Rff, förutsätter denna att utskänkningstilistånd

för rusdrycker normalt inte skall meddelas inom nöjes- eller

idrottsplats. Detta får ske endast undantagsvis, dvs. när särskilda skäl föreligger.

Undantagsmöjligheten skall enligt författningsmotiven i huvudsak

endast omfatta de fall, då det är fråga om befintliga, välskötta restauranger.

Att begränsa dispensgivningen till enbart dessa fall skulle dock uppenbarligen

vara alltför rigoröst och innebära ett omotiverat särskiljande av äldre

och nyare anläggningar, en gränsdragning som skulle bli allt ohållbarare

ju längre tid bestämmelsen komme att äga giltighet: nytillkommande restauranger

med hög standard skulle inte få rättigheter, medan de äldre restaurangerna

utan särskild prövning skulle få behålla sina rättigheter. En

fixerad sådan gränsdragning kan ej heller ha varit åsyftad av lagstiftaren

—- märk uttrycket i huvudsak — utan avsikten måste ha varit att även nytillkommande

företag skulle i särskilda fall, då betryggande garantier ur

nykterhets- och ordningssynpunkt kan anses föreligga, erhålla utskänkningsrättigheter.

Denna uppfattning synes ha bekräftats genom här redovisad

praxis i fråga om stadgandets tillämpning under de senaste åren, speciellt

behandlingen av fallet Pingvinen i Eskilstuna. Den praxis som sålunda

föreligger och som fått visst stöd av Kungl. Maj:t kan sammanfattningsvis

sägas innebära, att i anslutning till nöjes- och idrottsplatser anordnade

välskötta restauranger, som har sådan standard m. h. t. tillämpade priser,

faktiskt måltidstvång, kundkretsens sammansättning m. m., att ogynnsamma

verkningar i nykterhetshänseende bland platsens publik, och då särskilt

ungdomen, inte kan befaras, bör kunna medges årsutskänkningsrättigheter

i lämplig utsträckning. I tveksamma fall bör rättighet meddelas tills vidare

på försök eller begränsas till endast viss del av året eller enbart vin och

starköl.

Med hänsyn till önskvärdheten av en så vitt möjligt enhetlig och likformig

praxis torde det vara lämpligt att —- på sätt som skett i flertalet ovan

återgivna fall — kontrollstyrelsens yttrande i tolkningsfrågan inhämtas innan

de lokala myndigheterna och länsstyrelsen tar ställning i ärendet.

Det synes även få förutsättas såsom angeläget, att beviljade rättigheter

av detta slag blir föremål för särskild, fortlöpande tillsyn av övervakningsmyndigheterna.

Tilläggas må att i fall, då nu avsedda rättigheter ej beviljas, möjlighet

finnes att få rätt till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap enligt

33 § Rff.

Enligt vad kontrollstyrelsen erfarit kommer hithörande spörsmål inte att

tas upp till behandling av 1959 års utskänkningsutredning.

Under åberopande av ovan angiven praxis i fråga om tillämpningen av

36 § andra stycket Rff får kontrollstyrelsen uttala, att någon ändring av

2 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

författningsrummet, på sätt av motionärerna åsyftats, icke synes vara erforderlig

i nuvarande läge.

Kontrollstyrelsen övergår härefter till att behandla frågan om alkoholreklamen.

I motionerna I: 477 och II: 567 påpekas, att reklamen för alkoholhaltiga

drycker f. n. ökar. Det framhålles vidare, att enligt ett åberopat exempel på

alkoholannonsering i en större veckotidskrift flertalet annonser av detta

slag avsåg starksprit. Även annonsernas utformning anses inge betänkligheter

m. h. t. deras förmodade suggestiva inverkan på unga läsare. Motionärerna

erinrar om de principer för inskränkning av alkoholreklamen som

gällde före den 1 juli 1957 och föreslår, att regeringen tar initiativ till att

genom spritcentralen och systembolaget förhandlingar upptas om begränsning

av denna reklams omfattning.

Även i motionerna I: 460 och II: 639 betonas att alkoholreklamen genom

sin utformning och omfattning sannolikt har en suggererande effekt, inte

minst på ungdomen. Denna reklam säges motverka de samhälleliga och frivilliga

ansträngningarna att tränga tillbaka konsumtion och missbruk. Den

nuvarande övervakningen av alkoholreklamen anses av motionärerna inte

kunna fungera på sådant sätt, att reklamen håller sig inom ur sociala synpunkter

godtagbara gränser. En förnyad prövning av alkoholreklamen fordras

sålunda. Motionärerna hemställer om utredning rörande behovet av

längre gående åtgärder till begränsning av alkoholreklamen och lämpliga

former härför.

Kontrollstyrelsen har remitterat förevarande ärende, såvitt det avser alkoholreklamen,

till Nya Systemaktiebolaget, som till styrelsen inkommit

med här närslutna yttrande. Såsom härav framgår, föreslår bolaget att denna

fråga göres till föremål för en allsidig utredning som inte enbart siktar

på annonsreklamen utan också på annan försäljningsfrämjande verksamhet

inom detta område. Härvid åsyftar bolaget närmast den verksamhet som

bedrives av agenter för utländska rusdrycksleverantörer. Bolaget ifrågasätter

om det överhuvud m. h. t. de statliga monopolbolagens ställning finns

något behov av agenter på detta område. Enligt bolaget bör man vidare överväga

förbud mot all påverkan genom personlig hänvändelse till inköp av

rusdrycker. Slutligen omnämnes i yttrandet den av bolaget självt bedrivna

annons- och propagandaverksamheten för övergång från starkare till svagare

drycker.

Med anledning av de förslag rörande omprövning av alkoholreklamen som

framkommit i de remitterade motionerna och i systembolagets yttrande får

kontrollstyrelsen här lämna en sammanfattande redogörelse för frågans tidigare

behandling.

1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952:54 sid. 315—321) föreslog att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år t!)6t 19

lrågan om koncessionering eller eventuell monopolisering av agenturverksamheten

skulle göras till föremål för särskild utredning. Vidare framhöll

kommittén — under hänvisning till det finska alkoholbolagets motsvarande

verksamhet — önskvärdheten av en rådgivande och övervakande verksamhet

beträffande alkoholreklamen, förslagsvis genom spritcentralen och

CFN. Kommittén uttalade slutligen att en intensifierad upplysningsverksamhet

i nykterhetsfrågan i och för sig är en motvikt mot olämplig propaganda,

särskilt om den i konkreta fall lägges upp som motåtgärd mot olämplig

reklam.

Föredragande departementschefen (Prop. 1954: 151 sid. 59o—601) avvisade

— bl. a. med tanke på uppkommande svårigheter ur handelspolitiska

synpunkter — förslaget om utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenter

liksom en ifrågasatt utredning om alkoholreklamen överhuvud.

Han förordade i stället — förutom totalt reklamstopp under en kortare

övergångstid — en begränsning av alkoholreklamens utformning till att avse

märke, ursprung, typ och pris, däremot ej av reklamens omfattning. Begränsningen

skulle ske genom av spritcentralen träffade avtal med leverantörerna.

Förslaget godtogs med vissa, huvudsakligen formella jämkningar

av riksdagen (Särsk. utsk. 1954: 1 sid. 192—194).

En omprövning av alkoholreklamen företogs sedermera vid 1957 års riksdag.

I sitt den 7 januari 1957 avgivna betänkande (stencilerat) hade 1956

års rusdrycksförsäljningsutredning upptagit bl. a. frågan om alkoholreklamen.

Utredningen anförde härom i huvudsak följande. Den dittillsvarande

konsumtionsutvecklingen efter den 1 oktober 1955 hade präglats av en

stark ökning för spritdryckernas vidkommande, ökningen hade dock väsentligen

fallit på brännvin och eau-de-vie, dvs. varor för vilka någon reklam

inte gjorts. Efter att ha vägt skälen för och emot ingrepp i alkoholreklamen

framhöll utredningen att erfarenheterna av de då tillämpade inskränkningarna

tydde på att deras nykterhetspolitiska effekt varit ringa.

Reklaminskränkningarna föreslogs därför skola i huvudsak avskaffas.

M. h. t. strävandena att förskjuta konsumtionen mot svagare drycker ansågs

en kommersiell reklam för dessa inte bara godtagbar utan också önskvärd.

Med utgångspunkt härifrån föreslogs att de statliga monopolbolagen skulle

vara oförhindrade att själva söka inrikta kundernas intresse på svagare

drycker, övervakningen av reklamverksamheten skulle inriktas på att söka

motverka yttringar av uppenbart olämplig reklam, t. ex. uppmaningar att

dricka mera sprit och uttalanden om förment goda medicinska verkningai

hos alkoholdrycker, övervakningen skulle liksom tidigare administreras av

den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden för alkoholreklamen.

Föredragande departementschefen (Prop. 1957:143 sid. 89—90) godtog

utredningens förslag. Han fastslog såsom självfallet, att all rusdrycksreklam

bör bedrivas med känsla för det därmed förbundna ansvaret och att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr i8 år 1961

man bör undvika uttalanden som kan uppfattas som propaganda för dryckesseden.

Ingripande — i första hand genom föreställningar — borde ske i

den mån reklam bedrives på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman

bör framstå som otillbörligt. Riksdagen ville inte motsätta sig departementschefens

förslag (Bev. utsk. 1957: 43 sid. 51). Det underströks dock

att en ohämmad reklam för rusdrycker kan innebära avsevärda olägenheter.

Riksdagen betraktade därför borttagandet av reklaminskränkningarna

som en försöksanordning, som borde omprövas om den inte skulle slå väl ut.

Bedömningen av frågan om alkoholreklamen synes lämpligen böra ske

mot bakgrunden av den aktuella försäljningsutvecklingen för olika slag av

alkoholdrycker. I detta hänseende torde i första hand få åberopas här redovisad

sammanställning, avseende de kvantitativa förändringarna i alkoholkonsumtionen:
-

Procentuell förändring av

konsumtionen, år 1960,

räknat från

år 1954

år 1956

år 1959

Brännvin ...............

. + 2

— 24

— 4

Andra spritdrycker........

. — 11

— 31

+ 8

S:a spritdrycker ..........

. — 1

— 25

— 2

Starkvin ...............

. + 26

+ 70

+ 9

Lättvin ..............

. + 133

+ 70

+ 5

S:a viner..............

4- 75

+ 70

i 7

T /

Starköl .............

—

+ 1

+ il

Öl ..................

. — 2

— 1

— 3

S:a starkare maltdrycker ...

. + 3

0

— 3

Vid jämförelsen med år 1954 framträder här den mycket stora ökningen

av vinförbrukningen särskilt för lättvinet — med 133 % på sex år. Den aktuellaste

utvecklingen, dvs. från 1959 till 1960, visar största uppgången för

starköl och starkvin samt för andra spritdrycker än brännvin — med 11,9

resp. 8 %. ökningen i lättvinskonsumtionen har stagnerat något. Brännvinsförbrukningen

fortsätter att sjunka.

Mätt i ren alkohol per invånare från 15 år och över har alkoholförbrukningen

förändrat sig sålunda:

År 1954

År 1956

År 1959

År 1960

Spritdrycker ............

4,13

3,07

2,99

Viner .............

0,37

0,56

0,60

Starkare maltdrycker ....

... 1,20

1,26

1,25

1,21

S:a alkoholdrycker ......

... 4,90

5,76

4,88

4,80

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4S ur 1961

21

Alkoholförbrukningen befinner sig f. n. totalt sett i avtagande med en

förskjutning från sprit till vin som dominerande inslag i utvecklingen. Konsumtionen

av starkare maltdrycker förefaller att vara i huvudsak stabiliserad.

Försäljningsutvecklingen får ur sociala synpunkter anses som i huvudsak

gynnsam — att missbruket av alkohol icke företett samma fördelaktiga kurva

skall ej närmare utvecklas i detta sammanhang.1

Varpå kan då denna gynnsamma konsumtionsutveckling antas bero? Här

spelar självfallet flera faktorer in. En av dessa är hänförlig till det ekonomiska

området, dvs. närmast förändringarna i sprit- och vinpriserna i förhållande

till inkomstutvecklingen. Detta kan belysas genom följande exempel.

Priset för 1 liter Absolut rent brännvin var den 1 april 1954 17: 75 kronor

och är nu 28: 13 kronor (index = 158); priset för 1 helbutelj Estremadura,

dvs. ett av de billigaste röda lättvinerna, var den 1 april 1954 3 kronor

och är nu 3: 25 kronor (index = 108). Brännvinspriset har alltså under

denna tid stigit med drygt hälften, medan lättvinspriset legat praktiskt taget

oförändrat. Årsmedelinkomsten för manlig industriarbetare, efter avdrag

för direkt skatt, var 1954 7 730 kronor och 1960 10 600 kronor (index

= 137). 1 förhållande till den sålunda disponibla inkomsten har under

denna period brännvinet blivit ganska mycket dyrare och lättvinet avsevärt

mycket billigare. För brännvinet är ökningen 15 % och för lättvinet är

minskningen 21 %.

Vid sidan av den ekonomiska faktorn har uppenbarligen åtskilliga andra

förhållanden medverkat till alkoholkonsumtionens omfördelning. Man kan

härvid peka på det av motortrafikens starka expansion accentuerade kravet

på nykterhet vid ratten, den i samband med de allt vanligare utlandsresorna

erhållna kontakten med kontinentens vinseder samt de samhälleliga åtgärderna

— vid sidan av alkoholbeskattningen — för att förskjuta konsumtionen

mot svagare drycker, däribland de statliga monopolbolagens, dvs. i praktiken

systembolagets annons- och propagandaverksamhet. Den kommersiella

alkoholreklamens roll i detta sammanhang är mera svårbedömd: den kan

eventuellt ha bidragit till förskjutningen mot svagare drycker men också

ha i viss mån uppammat intresset för starkare drycker, såsom modedrycken

whisky.

Utgångsläget för bedömningen av alkoholreklamen är tydligen nu ett annat

än när beslut fattades år 1954 om inskränkning i reklamens utformning

och år 1957 om slopande i huvudsak av denna inskränkning.

Allmänt sett tyder huvudelementen i den nuvarande försäljningsutvecklingen

-— förskjutningen mot svagare drycker och nedgången i totalkonsumtionen

— på att något behov att skärpa ingreppen mot alkoholreklamen

1 En redogörelse härför har lämnats i kontrollstyrelsens yttrande till riksdagens allmänna

hcredningsutskott den 1 mars 1961.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 4S år 1961

inte skulle föreligga. Den omständigheten, att en försäljningsökning f. n.

kan konstateras för varugrupper, på vilka den kommersiella reklamen är

koncentrerad, t. ex. whisky och starköl, utgör å andra sidan ett visst skäl

för att överväga en sådan skärpning. Det förefaller emellertid tveksamt om

en begränsning av reklamens utformning, liknande den som gällde fram

till 1957, har någon större nykterhetspolitisk effekt. Under alla förhållanden

medför den praktiska tillämpningen av en sådan begränsning — såsom erfarenheten

utvisat — överväganden av mycket detaljmässig karaktär. En

begränsning av detta slag bör därför inte tillgripas utan att starka skäl föreligger.

En inskränkning av alkoholreklamens omfattning torde få anses

ogenomförbar m. h. t. tryckfrihetsrättsliga och handelspolitiska förhållanden.

Att beakta i detta sammanhang är emellertid att läget i fråga om alkoholmissbruk

är mycket otillfredsställande, särskilt bland ungdomen. Köntrollstyrelsen

har i olika sammanhang under senare tid föreslagit särskilda

åtgärder i syfte att förbättra förhåltandena.i Styrelsen vill här uttala den

principiella uppfattningen, att den omständigheten att vissa kategorier alkoholförbrukare

missköter sig icke synes böra föranleda, att åtgärder vidtas

som förhindrar en eljest såsom förmånlig ansedd övergång till svagare

drycker.

Alkoholreklamen kan dock ha en suggererande verkan, som måhända kan

ha bidragit till rådande svårigheter bland ungdomen. Med beaktande härav

vill kontrollstyrelsen trots ovan anförda allmänna betänkligheter inte motsätta

sig att frågan om denna reklam göres till föremål för förnyat övervägande.

Såsom förut nämnts har 1957 års riksdag förutsatt, att en sådan omprövning

kunde bli erforderlig.

Härvid bör även, såsom systembolaget framhållit, en omprövning ske av

den verksamhet som bedrives av agenter för utländska rusdrycksleverantörer.

Åtgärder mot agenterna kan vidtas redan med stöd av nuvarande bestämmelser

rörande alkoholreklamen (jfr 5, 20, 69 och 75 §§ i Rff). Men i

praktiken har det visat sig svårt att effektivt kunna ingripa mot agenter,

som gjort sig skyldiga till uppenbara övergrepp mot principerna för alkoholreklamen.

Något förbud mot att bedriva agentverksamhet av detta slag

lär icke vara möjligt att genomföra utan att grundläggande näringsrättsliga

och handelspolitiska principer trädes för när, men möjligheter bör stå till

buds för spritcentralen att avbryta affärsförbindelserna med en agent, som

vidtar olämpliga reklamåtgärder, och att härom underrätta agentens huvudmän.

* i

l Jfr skrivelse till Kungl. Maj it den 24 november 1960 med förslag till vissa ändringar

i Rff m. m., cirkulärskrivelse till rusdrycksrestaurangerna och meddelande till intendenterna

för utskänkningsärenden den 14 januari 1961 angående utskänkning till ungdom

samt yttrande till riksdagens statsutskott den 14 mars 1961 om en folkrörelseaktion mot

olaglig överlåtelse och anskaffning av rusdrycker m. m.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1961

23

Särskilt yttrande

av föredraganden, byråchefen Hillbo, till kontrollstyrelsens utlåtande i anledning

av motionerna I: 477 och II: 567 samt motionerna I: 460 och II: 639

i vad avser alkoholreklamen och rusdrycksutskänkning på restaurang inom

nöjes- och idrottsplatser.

»I samband med ett eventuellt förnyat övervägande av frågan om alkoholreklamen

synes även en omprövning böra ske av den utav systembolaget bedrivna

annons- och propagandaverksamheten för övergång till svagare drycker,

närmast vin. Beslutet år 1957 om igångsättande av denna verksamhet

var en konsekvens av slopandet av de dåvarande reklambegränsningarna. I

och med att kommersiell reklam för relativt alkoholsvagare drycker bedömdes

som önskvärd, ansågs de statliga monopolbolagen böra vara oförhindrade

att själva propagera för dessa varor. Om nu ett förnyat övervägande

rörande alkoholreklamen skulle komma att resultera i återinförande av kvalitativa

reklambegränsningar, bortfaller den huvudsakliga grundvalen för

beslutet om direktiv för propaganda av detta slag.

En omprövning av denna propaganda torde böra i första hand omfatta

frågan, huruvida en sådan verksamhet i det aktuella läget — med pågående

stark förskjutning mot alkoholsvagare drycker — är lika erforderlig och

önskvärd som den ansågs vara, då beslutet härom fattades för fyra år sedan.

Man kan tvärtom fråga sig om inte denna propaganda medför risk för

en popularisering av vinet, som kan vara olämplig i nuvarande m.h.t. ungdomens

alkoholmissbruk och alkoholvanor känsliga situation. Om en propaganda

av denna art fortfarande skall bedrivas, bör den mera allmänt inriktas

på en hyfsning av alkoholvanorna genom en måttfull övergång till

svagare drycker, såsom alkoholfria drycker, maltdrycker och viner. På sätt

som av 1944 års nykterhetskommitté antytts bör härvid också övervägas, om

inte en sådan propaganda från de statliga monopolbolagens sida bör kunna

på lämpligt sätt samordnas med den allmänna nykterhetsupplysning som

bedrives under ledning av centralförbundet för nykterhetsundervisning. Genom

en samfälld, samhällelig upplysning i alkoholfrågan, inriktad mot

alkoholmissbruk i olika former och för en hyfsning av alkoholsederna, borde

mycket stå att vinna.»

Nya Systemaktiebolagets yttrande till kontrollstyrelsen i anledning

av motionerna I: 477 och II: 567 samt motionerna I: 460

och II: 639 beträffande vad som i motionerna anföres

rörande alkoholreklam.

Då de båda inotionsparen utmynnar i olika yrkanden beträffande åtgärder

mot alkoholreklamen vill bolaget för sin del föreslå, att denna fråga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr iS dr 1961

göres till föremål för en allsidig utredning, som icke enbart siktar på annonsreklamen

utan även på annan försäljningsfrämjande verksamhet inom

detta område. Bolaget tänker härvid närmast på att agenter för utländska

firmor bearbetar restauratörer och hos dem anställd personal samt, ehuru

i mindre utsträckning, hos systembolaget anställd personal.

Beträffande den sistnämnda formen av agentverksamhet kan nämnas, att

bolaget redan i december 1955 vände sig till agenterna genom en rundskrivelse,

vari med skärpa tramhölls att bolaget måste kräva, att tillverkare

eller agent för tillverkare icke själv eller över andra genom hänvändelse till

bolagets personal söker påverka försäljningens omfattning och inriktning.

Denna hemställan torde väl ha respekterats av flertalet agenter, men försök

till obehörig påverkan av personalen har dock förekommit.

Bolaget ifrågasätter huruvida det över huvud finns behov av agenter inom

detta speciella område. De kvantiteter som de förmedlar är förhållandevis

begränsade jämförda med den totala kvantiteten försålda rusdrycker. Således

svarar agenterna endast för ca It % av totala volymen importerat

vin. För spritdryckernas vidkommande är buteljimportens andel ca 17 %.

När det gäller härtappade spritdrycker och viner av utländskt ursprung

sker Vin- & Spritcentralens inköp direkt hos vederbörande leverantör. Agenterna

fungerar alltså inte här såsom mellanhand. Med hänsyn till Vin- &

Spritcentralens goda kännedom om lämpliga leverantörer fyller agenterna

ej heller när det gäller buteljimporten den funktion som normalt åvilar en

agent, nämligen att för sina huvudmäns räkning ackvirera köpare. Ett upphörande

av agenternas verksamhet skulle även kunna medföra en sänkning

av de utländska firmornas priser, eftersom den provision som nu utgår till

agenterna skulle bortfalla.

Vid den ifrågasatta utredningen synes böra övervägas huruvida icke rusdrycksförsäljningsförordningens

förbud mot att genom personlig hänvändelse

m. m. söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa

sådana drycker borde utsträckas till att omfatta förbud mot all påverkan

genom personlig hänvändelse. Kontakten mellan de utländska leverantörerna

och de statliga monopolbolagen bör sålunda kunna ske direkt utan

användande av agent. Det behov av varuinformation som allmänheten och

restauratörerna behöver torde kunna givas av de statliga monopolbolagen.

Avslutningsvis skall här något beröras den av bolaget bedrivna annonsoch

propagandaverksamheten. Till skillnad mot agenternas reklam, som går

ut på att stimulera efterfrågan på deras speciella märken, har bolaget -_

i enlighet med statsmakternas intentioner — sökt inrikta kundernas intresse

på en övergång från starkare till svagare drycker, alltså en propaganda

vars målsättning är att få folk att tänka om och minska sitt intresse

för starkspriten, främst brännvinet. En sådan utveckling bör enligt bo
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr t8 år J961

25

lagets mening på längre sikt leda till en hyfsning av dryckesvanorna och

därmed till en successiv minskning av alkoholskadorna.

Under åberopande av vad ovan anförts får Nya Systemaktiebolaget, i

överensstämmelse med motionernas syfte, föreslå att en allsidig utredning

göres om alkoholreklamen och att därvid även utredes frågan om agentverksamhet

i samband med försäljning av rusdrycker.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:274 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om begränsning av alkoholreklamen, m. m. a1 i texten