Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad taxeringskontroll, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1961-05-12 · 50 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:50, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad taxeringskontroll, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

1

Nr 50

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag om förbättrad taxeringskontroll,

såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 10 februari 1961 dagtecknad proposition, nr 100, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

A) antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623); samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt;

B) godkänna de av departementschefen i propositionen förordade riktlinjerna

för förbättrad taxeringskontroll;

C) godkänna de av departementschefen framlagda förslagen till lönegradsplacering

av tjänster m. m.;

D) bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för länsstyrelserna, vilka erfordras i anledning av de av mig framlagda förslagen;

samt

E) till Vissa kostnader för förbättrad taxeringskontroll för budgetåret

1961/62 under XI huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 700 000 kronor.

Propositionen har såvitt avser departementschefens hemställan under

punkterna A och B hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt hänvisats

till behandling av statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

För innevarande riksdag framlägges olika förslag i syfte att bättre bekämpa

skattefusket. I propositionen nr 28 förordas sålunda vissa skärpningar

i skattestrafflagen. Vidare föreslås i propositionen nr 62 en lag om

handräckning vid taxeringsrevision, innebärande att taxeringsmyndigheterna

kan anlita utmätningsmannen för att få tillgång till räkenskaper och

andra handlingar som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsrevision.

Himidförslagen upptages emellertid i den föreliggande propositionen, som

utarbetats på grundval av taxeringskontrollutredningens betänkande (SOU

1960: 36) samt organisationsnämndens rapport angående vissa undersök
t

Dihang titt riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

ningar vid taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndernas

kanslier.

Förslagen avser till en del taxeringsorganisationen, till en del bestämmelserna

om myndigheternas befogenheter samt enskildas skyldigheter att tillhandagå

med kontrolluppgifter in. m.

Organisationsförslagen omfattar en betydande förstärkning av den personal

som skall utföra taxeringsrevisioner samt olika åtgärder för att rationalisera

arbetet.

Den viktigaste åtgärden i sistnämnda hänseende är att sammanföra taxeringsassistenterna

— de tjänstemän som i de s. k. rörelsenämnderna utför

kontroll och föredragning — till större arbetsgrupper på länsstyrelserna och

ett fåtal orter inom respektive län utanför residensstaden. Omorganisationen

beräknas medföra bättre möjligheter till arbetsledning och även i övrigt

ett bättre utnyttjande av personalen. Detta gäller icke minst det arbete med

taxeringsrevisioner som assisenterna skall utföra mellan taxeringsperioderna.

Olika åtgärder föreslås för att påskynda utbyggnaden av assistentorganisationen.

I samband härmed inrättas vissa högre tjänster för assistenterna

och deras biträden.

På taxeringssektionernas revisionsdetaljer föreslås en avsevärd personal
torstärkning

omfattande både den akademiskt utbildade personalen och _

i synnerhet — landskanslist- och biträdespersonalen. Förstärkningen av

sistnämnda båda personalgrupper möjliggör att de akademiskt utbildade revisorerna

i större utsträckning kan koncentrera sig på kvalificerade revisionsuppgifter.

Förslagen innebär ytterligare, att vissa högre tjänster inrättas

för samtliga personalkategorier på revisionsdetaljerna.

På taxeringssektionernas allmänna detaljer och på prövningsnämndernas

kanslier föreslås en förstärkning av den kvalificerade personalen. Förslaget

skapar bättre förutsättningar för att låta revisionsdetaljens personal ä«na

sig åt sin huvuduppgift att verkställa taxeringsrevisioner.

Sammanlagt innebär förslagen, i vad angår länsstyrelserna, en förstärkning

med 55 akademiskt utbildade befattningshavare, 87 tjänstemän i landskanslistkarriären

och 51 tjänstemän i biträdeskarriären.

Organisationens utbyggnad förutsätter en intensifierad utbildningsverksamhet.

Utbyggnaden beräknas kunna bli slutförd under 1966.

Genom de sålunda föreslagna åtgärderna torde taxeringsrevisionsverksamheten

kunna — vid fullt utbyggd organisation — bli inemot tre gånger så

stor som för närvarande.

Förslagen innebär, när organisationen uppbyggts, årliga kostnadsökningar

Din sammanlagt ca 4,8 milj. kronor. För budgetåret 1961/62 beräknas, med

hänsyn tagen till vissa engångsutgifter, en kostnadsökning av 4,7 mili kronor.

De i propositionen framlagda författningsförslagen innebär i första band

en utvidgning av skyldigheten att genom räkenskaper och andra anteckningar

sörja for ett tillförlitligt underlag för deklarationen. Det förutsättes att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 3

Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt skall kunna besluta om att nänmda

skyldighet för särskilda kategorier skall specificeras genom föreskrifter om

förande av räkenskaper av visst eller vissa slag. Räkenskaper och andra anteckningar

skall bevaras under minst sex år. Vidare föreslås att straff skall

kunna ådömas dem som gör sig skyldiga till allvarligare försummelser beträffande

skyldigheten att föra och bevara anteckningar.

Taxeringsnämnderna skall enligt förslaget få befogenhet att utan samband

med taxeringsrevision infordra vissa handlingar, såsom kontrakt, kontoutdrag

och verifikationer.

Vissa utvidgningar föreslås i fråga om skyldigheten att tillhandahålla

kontrolluppgifter. I detta hänseende märkes, att uppgiftsskyldigheten rörande

arbeten på hyreshus och villor skärpes samt att de s. k. cash and carryföretagen

skall kunna åläggas att lämna uppgift om försäljningar till detaljhandlare.

Bestämmelserna om taxeringsrevision föreslås ändrade i vissa hänseenden

på grundval av vunna erfarenheter. Sålunda skall taxeringsintendenten, under

vederbörligt hänsynstagande till den granskades befogade önskemål, kunna

bestämma tid och plats för granskningen.

Slutligen föreslås en ändring i reglerna om utdömande av vite.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1961.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och 3 mom., 10 §, 16 § 1 mom., 20 §, 31 §

2 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 53 §, 56 § 1—3 mom. samt 121 och

124 §§ taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6 §•

2 mom. För särskild taxeringsnämnd,

som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxering

av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länsstyrelsen

förordna taxeringsassistent

all biträda nämnden.

(Föreslagen lydelse)

6 §•

2 mom. För särskild taxeringsnämnd,

som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxering

av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länsstyrelsen

förordna eu eller flera t a x eringsassistenter

att biträda

nämnden.

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959: 610,

samt av 39 § 1 mom. se 1959: 557.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

(Nuvarande lydelse)

3 mom. Val av — —• — en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd

skall utgöra minst tre

och högst åtta. Är fråga om särskild

taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs,

skall minst en ledamot väljas för varje

kommun, och må i följd härav flera

än åtta ledamöter väljas, dock

högst tolv. Antalet ledamöter skall

bestämmas av dem, på vilka valet ankommer,

dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ, länsstyrelsen

skall bestämma antalet ledamöter

i taxeringsnämnden samt

angiva huru många av dem som skola

väljas av varje organ.

För envar---en suppleant.

Om utgången---de valda.

10 §.

I taxeringsnämnd, — — — och

10)._

Därjämte åligger det taxeringsassistenten

huvudsakligen att

1) granska deklarationer ,--—

honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall därjämte

iakttaga vad länsstyrelsen eller

taxeringsintendenten i länet föreskrivit

i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga

bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den

mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering — —- —

särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring----

av länsstyrelsen,

(Föreslagen lydelse)

3 mom. Val av — — — en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd

skall utgöra minst tre

och högst åtta. I särskild taxeringsnämnd,

som i 2 mom. sägs, må dock

högst tolv ledamöter väljas. Minst en

ledamot skall i sådan nämnd väljas

för varje kommun. Antalet ledamöter

skall bestämmas av dem, på vilka

valet ankommer, dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ,

länsstyrelsen skall bestämma antalet

ledamöter i taxeringsnämnden

samt angiva huru många av dem som

skola väljas av varje organ.

För envar---en suppleant.

Om utgången----de valda.

10 §.

I taxeringsnämnd, — —- — och

1°).

Därjämte åligger det taxeringsassistent

huvudsakligen att

1) granska deklarationer,---

honom påkallas.

1 taxeringsnämnd, som åtnjuter

biträde av flera taxeringsassistenter,

ankommer det på taxeringsintendenten

i länet att utfärda närmare

anvisningar angående arbetsuppgifternas

fördelning på taxering

sassistenterna.

Taxeringsassistent skall därjämte

iakttaga vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten

i länet i övrigt föreskrivit

i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistent skall, i den

mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering — — —

särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring---

av länsstyrelsen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

(Nuvarande lydelse)

3) vaka över att taxeringsassistent

fullgör sina åligganden ävensom

tillhandahålla honom erforderlig

biträdes personal, samt

4) i den---vid taxeringsar
betet.

Vad ovan — — — gälla Stockholm.

20 §.

Den som---- kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är stadgat i bokföringslagen

och förordningen om skyldighet

för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering.

31 §.

2 mom. Efter anmaning--— i

anmaningen.

(Föreslagen lydelse)

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxeringsassistent

och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina åligganden,

samt

4) i den---vid taxerings
arbetet.

Vad ovan — — — gälla Stockholm.

20 §.

Den som---kontroll därav.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är särskilt stadgat.

31 §.

2 mom. Efter anmaning---

i anmaningen.

Deklarationsskyldig skall tillika efter

anmaning förete kontrakt, kontoutdrag,

räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som finnes

erforderlig för kontroll av deklarationen.

(Föreslagen lydelse)

37 §A

1 mom. Till ledning---följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och--

- sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall

avse

Den som---an
nan

stiftelse.

Vad uppgiften skall

avse

Avlöning, arvode, —

— vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och —

— hela året,

1 Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

3 a. Försäkringsanstalt.

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall avse

Den som---be
loppet

föreligger.

Den som bedrivit jordbruk

eller skogsbruk eller

innehaft jordbruksfastighet

eller annan fastighet

eller bedrivit rörelse samt

uppburit ersättning från

anstalten på grund av liden

skada.

Vad uppgiften skall

avse

c) ersättning och förmån

till någon i anledning

av tillfälligt arbete

å annan fastighet än jordbruksfastighet,

om vad

som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 300

kronor för hela året och

det icke utgör avdragsgill

omkostnad i förvärvskällan

rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare

av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt

av rörelse för mottagaren,

e) av statlig---

erlagt sjömansskatt.

Utgivet belopp.

Utgiven ersättning, ej

understigande 1 000 kronor

för varje skadefall, på

grund av skada på byggnad,

inventarier och maskiner,

produkter från

jordbruket eller skogsbruket,

växande gröda,

skog, varulager, varor

under tillverkning, förbrukningsartiklar

eller

andra förnödenheter för

produktionen, samt utgiven

ersättning, ej understigande

500 kronor för

varje skadefall, på grund

av skada på levande djur.

Därest delutbetalning

av försäkringsersättning

förekommit, må med avlämnandet

av kontrolluppgift

anstå till året efter

det då skadan slntreglerats.

Undantag: ersätt
ning

för personligt lösöre

samt annan ersättning på

grund av motorfordons
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Uppgiftsskyldig

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

försäkring ån stilleståndsersättning.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

39 §.!

---följande uppställning:

1 mom. I särskilda

6. Försäkringsanstalt

eller understödsförening.

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk eller

rörelse eller innehaft

annan fastighet ån jordbruksfastighet

eller varit

innehavare av lågenhet

med bostadsrätt.

Namngiven skattskyldig.

Namngiven näringsidkare.

Arten av uppgiven försäkring,

beloppet av premie

eller annan avgift, tid

då sådan mottagits, utbetalt

försäkringsbelopp

samt värdet och arten av

åtnjutna förmåner i övrigt,

som icke enligt annan

föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den

uppgiftsskyldige i förvärvskällan

under viss

angiven tid köpt eller sålt

varor eller som han under

viss angiven tid utbetalt

eller erhållit såsom

ersättning för utförda

tjänster, allt dock under

förutsättning att beloppet

i mottagarens eller utgivarens

hand är skattepliktig

intäkt eller avdragsgill utgift.

Om så begäres, skall

tillika angivas varuslag

och myckenhet samt

verkställda likvider med

uppgift om tidpunkten

härför och betalningssätt

ävensom arten och omfattningen

av utförda arbeten.

Undantag: belopp

avseende inom detaljhandel

verkställda köp eller

försäljningar av varor

över disk och liknande

1 Med hänsyn Ull omfånget av 39 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Uppgiftsskyldig

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall

avse

Vad uppgiften skall

avse

fall inom detaljhandel,

där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan

fullgöras.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft

annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med

bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas,

avlämna följande uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till näringsidkare,

i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand

utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke

skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning

tillika om mottagarens namn och adress, samt

b) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid av näringsidkare

uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens hand utgöra

avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller utqivarens

namn och adress.

Vad i detta moment stadgas om uppgiftsskyldighet skall ej avse i detaljhandel

verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och liknande

fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan

fullgöras.

(Nuvarande lydelse)

53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd,

taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må vite föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll---förs
ta

stycket.

Taxeringsrevision må — — —- verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision---rö
rande

verksamheten.

Då taxeringsrevision---hand
lingar

granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig

skattskyldig må även

verkställas kassainventering.

(Föreslagen lydelse)

53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd,

taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må, utom i fall som

i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite

föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll---förs
ta

stycket.

Taxeringsrevision må — — —

verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision — — — rörande

verksamheten.

Då taxeringsrevision---hand
lingar

granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig

skattskyldig må även

verkställas kassainventering och

granskning av varulager.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

(Nuvarande lydelse)

2 mom. Den som---skola

granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos

vilken revisionen sker, pliktig att

lämna de upplysningar som erfordras

för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt

möjligt ske på sådant sätt och på

sådan tid att den icke förorsakar

hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen

må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller

handlingar överlämnats för revision,

skola de så fort ske kan återställas.

Meddelande om resultatet av revisionen

skall snarast lämnas den, hos

vilken revisionen skett, i vad angår

hans taxering.

121 §.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Den som---skola

granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos

vilken revisionen sker, pliktig att

lämna de upplysningar som erfordras

för revisionens verkställande, att

lämna tillträde till de lokaler, som

användas i vederbörandes verksamhet,

samt att lämna nödigt biträde

för granskning av handlingar och

varulager.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt

möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar

hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker.

Taxering sintendenten i lånet äger,

när det finnes påkallat, bestämma tid

och plats för revisionen. Denna må

verkställas hos den, vars verksamhet

skall granskas. Skall revisionen äga

rum annorstädes, skola räkenskaper

och andra handlingar, som skola

granskas, på anfordran av den som

skall verkställa revisionen mot kvitto

överlämnas till denne.

Böcker och andra handlingar, som

överlämnats för taxeringsrevision,

må ej vara tillgängliga för annan än

den som har att verkställa revisionen

och honom underställt biträde ävensom

tjänsteman, som har att övervaka

revisionens verkställande. Handlingarna

skola återställas så fort ske

kan.

Meddelande om resultatet av revisionen

skall snarast lämnas den, hos

vilken revisionen skett, i vad angår

hans taxering.

121 ?.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 20 § första och andra

styckena att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav,

dömes till dagsböter. Är brottet

grovt, vare straffet fängelse i högst

sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

(Nuvarande lydelse)

Har någon---— trehundra kro
nor.

124 §.

Om uttagande---av taxe
ringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Vid prövning--— under be
dömande.

(Föreslagen lydelse)

Har någon---trehundra kro
nor.

124 §.

Om uttagande —- — — av taxeringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Har vitesföreläggande iakttagits

först efter det anmälan enligt

första stycket inkommit, skall ändamålet

med vitet icke anses hava

därigenom förfallit.

Vid prövning---under be
dömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock

icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års

taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträdandet.

Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas

om skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen uppbordsföryaltning

alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i

ovngt till och med den 30 juni 1962.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 36, 38, 42 och 77 §§ förordningen den 1 december

1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

36 §.

Efter anmaning--- — i anma
ningen.

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Efter anmaning---i anma
ningen.

Deklarationsskyldig skall tillika efter

anmaning förete kontrakt, kontoutdrag,

räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som finnes

erforderlig för kontroll av deklarationen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

38 §. 38 §.

Det åligger---av skatt. Det åligger--— av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet att i vissa fall föra Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är stadgat i bokförings- räkenskaper är särskilt stadgat.

lagen.

42 §.

För kontroll —--i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision

sker är pliktig att lämna tjänsteman,

åt vilken uppdragits att verkställa

revisionen, tillträde till lokaler,

som användas i vederbörandes

verksamhet, ävensom att för granskning

av handlingar och varulager

lämna tjänstemannen nödigt biträde.

I fråga--— motsvarande till
lämpning.

77 §.

Har någon,---trehundra kro
nor.

Finnes försummelsen ursäktlig eller

eljest ringa, må från straff frias.

Brott som —• --av taxerings
intendent.

42 §.

För kontroll —- —- — i 40 §.

Granskningen må avse visst eller

vissa beskattningsår, så ock det löpande

årets räkenskaper och handlingar.

I fråga — — — motsvarande tilllämpning.

77 §.

Har någon,---trehundra kro
nor.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 38 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav, dömes

till dagsböter. Är brottet grovt,

vare straffet fängelse i högst sex månader.

Finnes försummelse som i första

stycket sägs ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott som---av taxerings
intendent.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 597 av herr Gezelius och II: 732 av herr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Fröding, vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå i Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 100 föreslaget tillägg till 121 § taxeringsförordningen,

ävensom

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

och förslag till sådan ändring av bokföringslagen att dels skyldigheten att

föra räkenskaper, anteckningar m. m. till ledning för taxering preciseras, dels

bristande fullgörande av sådan skyldighet kan föranleda straff såsom för

ordningsförseelse»;

2) de likalydande motionerna I: 598 av herrar Gezelius och Schött samt

II: 728 av herr Fröding m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om översyn av kammarrättens arbetsformer

samt om utredning om lämpliga former för utbildning av den yngre föredragande

personalen i kammarrätten»;

3) de likalydande motionerna I: 599 av herrar Gösta Jacobsson och Gustaf

Henry Hansson samt II: 735 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att särskilda utbildningskurser för nytillkommande

personal skall anordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall i enlighet

med taxeringskontrollutredningens förslag»;

4) de likalydande motionerna I: 600 av herr Schött m. fl. och II: 731 av

herr Ekström i Iggesnnd m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att taxeringsassistenterna alltfort skall vara placerade hos de lokala skattemyndigheterna;
5)

de likalydande motionerna I: 601 av herr Spetz m. fl. och II: 729 av

fru Gärde Widcmar m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande prop.

nr 100 icke i oförändrat skick kunnat bifallas besluta

att första stycket i 121 § måtte utgå samt att meningen ’Har vitesföreläggande

.... därigenom förfallit’ i 124 § likaså måtte utgå, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att vad i motionerna

anförts i fråga om en utvidgad bokförings- och redovisningsskyldighet måtte

upptagas i samband med en kommande översyn av bokföringslagen»;

6) de likalydande motionerna I: 602 av herr Spetz in. fl. och II: 730 av

herr Neländer m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte uttala att nuvarande

organisation i fråga om taxeringsassistenternas tjänstgöringsplats i anslutning

till den lokala skattemyndigheten måtte bibehållas;

7) de likalydande motionerna I: 603 av herr Stefanson m. fl. och II: 733

av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte dels avslå

Kungi. Maj :ts förslag i proposition nr 100 om ett tillägg till 121 § taxeringsförordningen,

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning avseende

i motionerna berörda frågor;

8) de likalydande motionerna I: 604 av herr Sundin m. fl. och II: 727 av

herr Hansson i önnarp m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 100 måtte besluta

I) a. att nuvarande taxeringsassistentorganisation skall bibehållas såvitt

avser anknytningen till häradsskrivarkontoren,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

b. att underlåtenhet att föra räkenskaper och bevara handlingar, i enlighet

med vad i motionerna anförts, må kunna leda till fängelsestraff endast under

förutsättning att brottet både är grovt och skett uppsåtligt,

c. att generell skyldighet att lämna kontrolluppgift må gälla i fråga om

ersättning för arbete å annan fastighet såvitt den lämnade ersättningen

överstiger 100 kronor,

d. att den, hos vilken taxeringsrevision företages, må äga nu honom tillkommande

rätt att bestämma tid och plats för revisionen,

II) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande

ökad upplysnings- och vägledningsverksamhet från lokala skatte- och taxeringsmyndigheter

i taxerings- och deklarationsfrågor samt rörande vidgad

plikt att på närmare föreskrivet sätt föra räkenskaper och härav föranledd

speciell upplysnings- och vägledningsverksamhet i enlighet med vad i motionerna

anförts,

III) beakta vad i motionerna i övrigt anförts samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta de författningsförslag som av

motionerna föranledes;

9) motionen II: 734 av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att

straffbelägga försök av löntagare att genom hot förmå arbetsgivare att underlåta

avlämnande av kontrolluppgift till ledning vid inkomsttaxering; ävensom
10)

motionen II: 736 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

dels om översyn av taxeringsförordningen i syfte att stärka allmänhetens

förtroende för taxeringsnämnderna,

dels om utredning om

1. inrättande av fristående serviceorgan vid varje länsstyrelse för praktiska

råd i deklarationsfrågor och

2. decentralisering av kammarrättens åtta divisioner med förläggning förslagsvis

av tre divisioner till Göteborg, Malmö och Umeå».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade in o t i on

e r, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 3 av herr Kronstrand m. fl. samt II: 3 av

herrar Rydén och Stenberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i taxeringsförordningens § 76 att skattskyldig erhåller rätt

att intill den 31 augusti under taxeringsåret inkomma med besvär till prövningsnämnd

över avvikelser, som taxeringsnämnd beslutat i den skattskyldiges

självdeklaration»; ävensom

2) motionen II: 183 av herr Ekström i Iggesund, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning i syfte

att ulreda möjligheterna till en bättre kontroll över att bokföringslagen den

31 maj 1929 efterföljes».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 599, I: 600, I: 601, I: 602; II: 3, II: 183, II:

727, II: 728, II: 732, II: 733, II: 734 och II: 736.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
I.

Inledning, s. 13—17.

II. Allmänna synpunkter, s. 18—34.

III. Taxeringsorganisationen, s. 35—204

IV. Taxeringsmyndigheternas befogenheter, s. 205—311.

V. Departementschefens hemställan, s. 312.

Taxeringsorganisationen i första instans

I motionen II: 736 göres vissa allmänna uttalanden rörande taxeringsorganisationen

i första instans. Det framhålles att det är av stor vikt att taxelingsarbetet

där gestaltas så, att det inger förtroende och skapar förståelse

hos de miljontals skattskyldiga, vilkas deklarationer skall granskas. Det

måste krävas gott omdöme, praktisk erfarenhet samt god orts- och personkännedom

av taxeringsnämndens ledamöter. Det är vidare av utomordentlig

betydelse att författningarna tolkas riktigt med beaktande av gällande praxis

och förefintliga rättsfall. Taxeringsnämnderna bör inta en central ställning

inom taxeringsorganisationen och upprättas med häradsrätterna som förebild.

Arbetet bör icke bedrivas som ett fritidsuppdrag; detta förutsätter att

en skälig dagsersättning kan utgå till ledamot av taxeringsnämnd. Ett annat

betydelsefullt önskemål är att ordföranden får inta eu klart opartisk ställning.

I detta avseende är den nuvarande ordningen icke invändningsfri,

eftersom ordföranden gentemot de skattskyldiga är både den granskande och

den uti edande och därefter själv tar del i och leder bedömandet av gransknings-

och utredningsresultatet. En annan bidragande orsak till misstroendet

mot taxeringsnämnderna är att ett betydande antal ordförande i nämnderna

har anställning hos myndigheter med uppgifter på skatteområdet. För

att stärka allmänhetens förtroende för taxeringsnämnderna bör enligt motionärens

mening en översyn ske av taxeringsförordningen.

Frågan om taxeringsassistenternas placering har upptagits i ett flertal

motioner, i vilka yrkas att den nuvarande ordningen —- enligt vilken taxeringsassistenterna

är placerade hos de lokala skattemyndigheterna — inte

rubbas.

Till stöd för ett dylikt yrkande i motionerna I: 600 och II: 731 framhålles

att frågan var taxeringsassistenterna skulle vara placerade ingående övervägdes

i samband med 1956 års taxeringsreform och det ansågs vara en av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

15

den nya organisationens förtjänster att taxeringsassistenterna kunde placeras

hos de lokala skattemyndigheterna. Den av departementschefen nu förordade

centraliseringen torde säkerligen komma att innebära en försämring

av servicen mot allmänheten öch vidare rubbas den säkra grund, som

genom 1956 års taxeringsreform lagts för en successiv utbyggnad av en lokalt

förankrad taxeringsorganisation i första instans med utökad medverkan

av heltidsanställda taxeringsfunktionärer. Den ingående person- och

ortskännedom som endast kan förvärvas i nära och förtroendefull kontakt

med allmänheten utgör särskilt på landsbygden en nära nog nödvändig

förutsättning för en riktig taxering. Det är därför naturligt att de tjänstemän,

som skall biträda taxeringsnämnderna på lokalplanet, är placerade

hos de lokala skattemyndigheterna. De blir då lättillgängligare för lämnande

av upplysningar och rådgivning och man vinner den fördelen att de skattskyldiga

på ett enda ställe — den lokala skattemyndigheten — kan uträtta

praktiskt taget alla sina ärenden rörande deklarationer. Någon svårighet att

upprätthålla erforderlig kontakt med taxeringsassistenterna torde inte föreligga

för taxeringsintendenten och hans medhjälpare och i varje fall är svårigheterna

inte så stora att de uppväger fördelen av en lokal placering. Eu

centralisering skulle också medföra kostnader för anskaffande av nya lokaler.

Ytterligare ett skäl för taxeringsassistenternas placering hos de lokala

skattemyndigheterna är att deklarationerna för det löpande eller nästföregående

året förvaras där.

Liknande synpunkter framförs i de likalydande motionerna I: 602 och

II: 730, vari tillika erinras om att tjänsten som häradsskrivare är den naturliga

sluttjänsten för en taxeringsassistent och att denne skall kunna

tjänstgöra som vikarie för häradsskrivaren. Det torde vidare komma att

medföra svårigheter för assistenterna att så relativt snart efter en viss placering

tvingas att söka ny bostad i en tätort. Kungl. Maj :ts förslag bygger

på det obestyrkta antagandet att en taxeringsassistent skulle medhinna att

kontrollera ett större antal deklarationer om han placerades centralt. Emellertid

kan förhållandena bli de rakt motsatta beroende på lokalsvårigheter

och oundgängliga resor, varigenom mycket av den tid som bör användas

för kontrollarbete skulle gå förlorad.

I motionerna I: 604 och II: 727 uttalas att det i och för sig inte är onaturligt

att taxeringsassistentorganisationen hittills företett vissa brister. Organisationen

är relativt ny och ännu inte fullt utbyggd och dess befattningshavare

har inte tjänstgjort någon längre tid och hunnit finna slutgiltiga arbetsformer

och rutin. Enligt motionärernas uppfattning är det mindre välbetänkt

att mitt i uppbyggnadsperioden, när organisationen börjat få viss

stadga, företa en så genomgripande förändring som den i propositionen föreslagna.

Delta skulle medföra en försvagning av taxeringsorganisationen i

första instans. Rörelsenämnderna skulle inte få tillgång till en och samma

taxeringsassistent ulan assistenterna skulle växla mellan olika ärenden.

Därigenom kan det förtroendefulla samarbetet mellan nämnd och assistent

äventyras och även vara till men ur effektivitetssynpunkt. Det torde bli

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

möjligt att utnyttja assistenterna till fullo genom de mindre rörelsedistrikt

om högst tre kommuner som förordas. Varje taxeringsassistent kan därigenom

få ett lämpligt geografiskt verksamhetsområde och för att ersätta bristen

på assistenter kan taxeringskonsulenter utnyttjas. De pågående övervägandena

angående uppbördsorganisationen är ytterligare skäl för att man

nu inte vidtar någon ändring beträffande taxeringsassistenternas placering.

I några motioner beröres frågan om taxeringsassistenternas utbildning.

I motionerna I: 603 och II: 733 uttalas att det är högst angeläget att taxeringsorganisationen

förses med kompetent och omdömesgill personal. För

närvarande föreligger stora brister i detta avseende, vilka först bör avhjälpas

innan taxeringsmyndigheternas befogenheter utökas väsentligt. Frågan

om sådana ökade befogenheter bör rimligen sammankopplas med kompetenskraven

på den personal, som skall utrustas med dessa befogenheter.

Eljest kan de skattskyldigas rättssäkerhet komma att äventyras. Bristerna

kommer att bli mer framträdande och kännbara för de skattskyldiga, om

de ökade befogenheterna tillämpas redan under ett övergångsskede. Man

bör därför inrikta sig på att effektivisera taxeringsorganisationen i första

instans och på länsstyrelsernas revisionsdetaljer och därvid lägga väsentlig

vikt vid utbildning syftande till att förbättra personalens kompetens.

Först därefter bör ställning tas till frågan om personalens befogenheter.

Nyrekrytering och utbildning av taxeringsfunktionärer erbjuder i dagens

läge också stora problem och man kan starkt ifrågasätta om utbyggnaden

kan ske inom den förutsatta tiden.

I motionerna I: 599 och II: 735 tar motionärerna avstånd från departementschefens

förslag att all utbildning av taxeringsassistenterna skall äga

rum i Stockholm. Motionärerna tar i stället fasta på taxeringskontrollutredningens

förslag om särskilda utbildningskurser i Malmö, Göteborg och

Sundsvall för nytillkommande personal. Härigenom skulle väsentliga fördelar

vinnas, bl. a. skulle utbildningsbehovet kunna tillgodoses ett år tidigare

än om all utbildning förlägges till Stockholm. Varje försening av utbildningsverksamheten

finner motionärerna inge betänkligheter, i synnerhet

som i propositionen förordas en snabbare utbyggnad av assistentorganisationen

än vad taxeringskontrollutredningen föreslagit. De länsstyrelser som

skulle beröras av omläggningen har förklarat sig kunna medverka vid utbildningens

genomförande. I såväl Göteborg som Malmö finns goda möjligheter

att rekrytera lärarkrafter för kurserna från universitet, högskola och

handel sgymnasium.

Rådgivande verksamhet

I flera motioner uttalas önskemål om att allmänheten skall kunna få upplysningar

och råd från dem som är sysselsatta inom taxeringsorganisationen.

Sålunda framhålles i motionerna 1:604 och II: 727, att man skyndsamt

bör ta upp frågan hur den lokala instansen i taxeringsväsendet och skatte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 17

uppbörden skall utformas när det gäller väglednings- och upplysningsverksamhet.

De alltmer skärpta bestämmelserna bör åtföljas av en upplysningsverksamhet

som gör det möjligt och underlättar för ifrågavarande medborgargrupper

att fullgöra vad som ålägges dem. Denna verksamhet måste bedrivas

av de lokala instanserna inom uppbördsväsendet och taxeringsväsendet.

Riktlinjerna för hur denna verksamhet skall bedrivas bör utformas även

särskild utredning. Frågan om en vidgad kurs- och utbildningsverksamhet

för de förtroendevalda ledamöterna i taxeringsnämnderna i syfte att

förbättra deras möjligheter att ge råd och upplysningar bör ägnas särskild

uppmärksamhet och även frågan om förlängning av tiden för det lokala

taxeringsarbetet prövas.

I de likalydande motionerna I: 603 och II: 733 uttalas att den positiva sidan

av taxeringsarbetet har ägnats allt för litet intresse i propositionen. En

rådgivande och upplysande verksamhet från taxeringsmyndigheternas sida

skulle vara av stort värde för de skattskyldiga samtidigt som den skulle

medverka till en ökad förståelse för de kontrollerande organen. I nuvarande

organisation finns mycket litet utrymme för en sådan upplysningsverksamhet.

Riksskattenämnden, som för närvarande utför ett förtjänstfullt arbete

på området, har alltför begränsade resurser och kan inte tillgodose rådgivning

på det lokala planet. Motionärerna anser att en utredning bör komma

till stånd i frågan.

Som skäl för yrkandet i motionen II: 736 att ett fristående serviceorgan

skall inrättas vid varje länsstyrelse för att lämna upplysning och meddela

praktiska råd i deklarationsfrågor framhålles, att sådana åtgärder är ägnade

att skapa en bättre kontakt mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna.

Man bör sträva efter att i görligaste mån undanröja det motsatsförhållande,

som faktiskt råder mellan de skattskyldiga och skattemyndigheterna.

Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

1 de likalydande motionerna I: 604 och II: 727 yrkas att skyldigheten att

lämna uppgift rörande arbete å annan fastighet skall föreligga så snart ersättningen

uppgått till mer än 100 kronor. Det föreligger stora möjligheter,

framhåller motionärerna, att undanhålla inkomster av denna art och anledning

saknas att frångå det normala minimibeloppet för uppgiftsskyldigheten,

100 kronor.

Som stöd för yrkandet i motionen II: 734 om utredning i syfte att straffbelägga

försök av löntagare att genom hot förmå arbetsgivare att underlåta

avlämnande av kontrolluppgift framhålles, att de höga marginalskattesatserna

på vanliga arbetsförtjänster av många löntagare betraktas som en form

av straffbeskattning. Vissa arbetstagare, främst sådana som har sitt dagliga

arbete förlagt till flera arbetsplatser eller som utför arbete på övertid, söker

undandra sig beskattning. Detta sker inte sällan så att löntagaren uppmanar

arbetsgivaren att underlåta att till skattemyndigheterna inlämna de inkomst
2

I»ih an q till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 50

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

uppgifter, som denne enligt taxeringsförordningen är skyldig att avlämna.

Uppmaningarna har ofta tagit formen av uppenbart hot, varigenom arbetsgivarna

ställs inför valet att antingen efterkomma de anställdas krav eller avstå

från deras arbetsprestationer. Denna form av påtryckning kan för närvarande

inte beivras av domstolarna. Det är angeläget att samhället här ingriper

med straffbeläggning och även försök till sådan påtryckning bör beivras.

Förfarandet vid taxeringsrevision

I motionerna I: 604 och II: 727 anföres att behov inte föreligger att ge

taxeringsmyndigheterna befogenheter att bestämma plats och tid för taxeringsrevision.

Det är viktigt att garantier skapas för att intrånget för den

enskilde blir minsta möjliga och hans nuvarande rätt att bestämma tid och

plats bör därför inte inskränkas.

Besvärstid över taxeringsnämnds beslut

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 3 och II: 3 framhålles,

att den nuvarande tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds

beslut, eller den 15 augusti under taxeringsåret, är alltför kort och infaller

under den tid åtskilliga skattskyldiga åtnjuter semester. Avsevärda olägenheter

kan uppstå för vissa skattskyldiga att inkomma med besvär i rätt lid.

Det torde förorsaka ringa olägenhet i prövningsnämndens arbete, om skattskyldig

erhåller något längre besvärstid t. ex. intill den 31 augusti under

taxeringsåret.

Frågan om utvidgad bokförings- och redovisningsskyldighet

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 601 och II: 729 att

frågan om utvidgad bokförings- och redovisningsskyldighet bör upptas i

samband med kommande översyn av bokföringslagen framhåller motionärerna,

att bestämmelser om en utökad redovisningsskyldighet har sin plats i

bokföringslagen. Man bör söka få till stånd en samlad lagstiftning för bokföring

och redovisningsskyldighet, som kan tillämpas såväl vid taxering som

i andra sammanhang. Motionärerna har förutsatt att en översyn av bokföringslagen

skall komma till stånd och anser att i avvaktan på denna översyn,

vilken torde kunna ske utan dröjsmål, särbestämmelser härom icke införes

i taxeringsförordningen.

Jämväl i motionerna I: 597 och II: 732 uttalas att bokföringslagen är i behov

av översyn och att därvid också taxeringsmässiga synpunkter bör beaktas.

I de likalydande motionerna I: 603 och II: 733 framhålles angelägenheten

av att särskilda bestämmelser om räkenskapsplikt för vissa kategorier skattskyldiga

fastställes i samband med en omarbetning av bokföringslagen. Det

skulle underlätta för såväl skattskyldiga som deras medhjälpare om be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 19

stämmelserna härutinnan återfinns i en enda lag. I samband därmed kan

också en precisering av skyldigheten att föra räkenskaper och anteckningar

ske.

I de likalydande motionerna I: 604 och II: 727 uttalas att föreskrifter rörande

räkenskapers förande bör utarbetas i syfte att tjäna till praktisk vägledning.

Detta spörsmål bör närmare utredas. Därvid bör uppmärksammas

hur föreskrifterna skall utfärdas, sättet för att bringa dem till vederbörandes

känndom och hur man genom upplysnings- och vägledningsverksamhet

skall underlätta och möjliggöra för de därav berörda att efterleva

föreskrifterna. Utredningsarbetet bör bedrivas i samråd med vederbörande

branschorganisationer.

Jämväl i motionen II: 183 har frågan om en översyn av bokföringslagen

uppmärksammats. Därvid har motionären påpekat att det konstaterats att

allvarliga försummelser förelegat i fråga om bokföringen. En utredning bör

därför ske om vilka åtgärder som bör vidtas i syfte att åstadkomma en bättre

kontroll över att bokföringslagens bestämmelser efterleves. Detta skulle vara

ett viktigt led i de strävanden från samhällets sida som pågår i syfte att

komma till rätta med det s. k. skattefusket. Utredningen bör även omfatta

en översyn av de bestämmelser i strafflagen, som finns i fråga om bokföringsbrott.

Straffbestämmelser

I flera motioner yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förslag om straff för den

som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i märklig mån åsidosatt skyldigheten

att sörja för och bevara underlaget för deklaration eller kontrolluppgift.

Sådant yrkande framställes i de likalydande motionerna 1:601 och II:

729, varvid framhålles att frågan om straffsanktion i anslutning till reformerade

regler rörande bokförings- och redovisningsskyldighet lämpligen

bör upptas i samband med en översyn av bokföringslagen.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 597 och II: 732 uttalas att skyldigheten

enligt 20 § taxeringsförordningen att föra räkenskaper och anteckningar

m. m. inte preciserats närmare i författningstexten. Det är enligt

motionärernas uppfattning i och för sig motiverat att vid sidan av de straffbestämmelser

som nu finns rörande åsidosättande av bokföringsskyldighet

införa straffansvar för den, som utan att gäldenärsbrott, förmögenhetsbrott

eller brott mot skattestrafflagen föreligger, i märklig mån åsidosatt sin bokföringsskyldighet.

Emellertid är utformningen av straffbestämmelsen i 121 §

taxeringsförordningen Icke tillfredsställande, eftersom anteckningsskyldighetens

omfattning ej är närmare angiven. Det objektiva rekvisitet har sålunda

icke preciserats på sätt som eljest anses erforderligt inom straffrätten.

I motionerna I: 603 och II: 733 framhålles att de föreslagna straffbestämmelserna

bör anstå till dess att en omarbetning av bokföringslagen skett.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

I de likalydande motionerna I: 604 och II: 727 uttalas att Kungl. Maj:ts

förslag inger betänkligheter, trots den begränsning av det straffbara området

som departementschefen förordat. Samhällets åtgärder för att bibringa

de skattskyldiga mera konkret kännedom om deras skyldigheter är bristfälliga

och nödvändiggör att stor försiktighet måste iakttas då någon av

oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter. Man kan enligt motionärernas mening

inte tala om uppsåt i andra fall än då föreskrift att föra räkenskaper

på visst sätt gäller. Den föreslagna högsta straffsatsen (fängelse) bör inte

få komma i fråga annat än för grova förseelser som uppenbart skett uppsåtligt,

t. ex. om vederbörande genom att undanskaffa handlingar sedan han

fått känndom om förestående taxeringsrevision undanröjer bevis och omöjliggör

revisionen.

Utdömande av vite

I de likalydande motionerna 1:601 och II: 729 framhålles att ändamålet

med ett vitesföreläggande är att få fram en viss uppgift. Någon rimlig anledning

kan inte föreligga att utdöma ett vite, sedan den begärda uppgiften

inkommit, även om detta skett efter den förelagda tidsfristen. Det måste

vara taxeringsintendentens och länsstyrelsens sak att inte förhala tiden

med anmälans ingivande och prövningen av vites utdömande, så att den angivna

tidsfristen inte onödigtvis förlänges.

Frågor rörande kammarrättens organisation m. m.

I de likalydande motionerna I: 598 och II: 728 göres vissa uttalanden rörande

kammarrättens organisation. Det framhålles att taxeringskontrollutredningen

räknat med att den skärpta kontrollen skulle medföra en väsentlig

ökning av antalet skattemål, av vilka många kan förutsättas bli av

komplicerad natur. Man torde därför få räkna med att till kammarrätten

kommer att föras ett ökat antal skattemål. Genom de nya reglerna om fullföljdsbegränsning

har kammarrätten kommit att bli högsta instans i åtskilliga

skattemål och genom den nya stadgan för kammarrätten har domstolen

erhållit ökade arbetsuppgifter. Domstolen har sålunda en väsentligt

ökad processledande funktion, vilket icke blott medför en administrativ belastning

utan även i sig innesluter ökad arbetsbörda för ledamöterna i deras

domargärning. De åtgärder som hittills vidtagits beträffande kammarrättens

arbetsformer m. m. är icke tillfyllest med hänsyn till domstolens nya

uppgifter. Den stora arbetsbelastning som domstolen har och dess ställning

som högsta instans i åtskilliga mål fordrar att ledamöterna erhåller en rimlig

tid till målens förberedande, men motionärerna ifrågasätter om så är

fallet för närvarande. Bl. a. bär tillräckliga åtgärder inte kunnat vidtas för

främjande av en enhetlig rättstillämpning i skattemålen.

I motionerna uttalas vidare att den personal, som enbart sysslar med

föredragning inom kammarrätten, icke erhåller tillräcklig utbildning. Den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 ar 1961 21

särskilda utbildningen bland fiskalspersonalen kan inte rymmas inom universitetens

uppgift enligt den nya stadgan för juridiska examina. Finansrätten

har visserligen fått en helt annan ställning än tidigare men en juridisk

grundexamen kan aldrig ge ett avancerat kunnande av den art som

fordras av denna personal. Frågan om den yngre personalens utbildning

bör ägnas särskild uppmärksamhet.

I motionen II: 736 erinras om att kammarrätten på senare år företagit

muntlig handläggning i mål i ökad omfattning. Därvid har även förekommit

att en avdelning av kammarrätten sammanträtt å annan ort. Utvecklingen

synes gå i den riktningen att s. k. kammarrättsting i landsorten blir

alltmera vanliga. I detta sammanhang träder i förgrunden frågan om en

uppdelning av kammarrätten. Av dess åtta divisioner borde tre divisionei

förslagsvis förläggas till Göteborg, Malmö och Umeå. En sådan decentralisering

av kammarrätten skulle av de skattskyldiga komma att hälsas med

tillfredsställelse och skapa bättre förutsättningar för att kunna hålla muntlig

handläggning. Då de merutgifter som uppkommer för lokaler och expenser

torde uppvägas av inbesparade utgifter i form av resekostnadsei sättningar

och traktamenten till kammarrättens ledamöter bör kostnadsfrågan

inte verka avskräckande. En utredning om en dylik decentralisering böi

komma till stånd utan dröjsmål.

Utskottet

Allmänna synpunkter

Under senare år har frågan om ridtagande av åtgärder i syfte att motverka

skattefusket spelat en framträdande roll i den allmänna skattedebatten.

Föregående års bevillningsutskott hade anledning att ingå på hithörande

frågor i samband med behandlingen av framställda motionsyrkanden om

vidtagande av åtgärder för att förhindra skattefusk. Utskottet uttalade da

enhälligt sin fulla anslutning till syftet med motionerna. Det förhöll sig enligt

utskottets uppfattning utan tvivel så, att ett stort antal skattskyldiga

genom olika manipulationer sökte dra sig undan beskattning för större eller

mindre del av sin inkomst eller förmögenhet. Sammantaget torde det

allmänna på detta sätt frånhändas betydande belopp till forfång för de lojala

skattebetalarna. Tillförlitliga uppgifter för att bedöma storleken av

sådan undandräkt saknades visserligen, men det kunde antagas, alt om de

årligen undandragna beloppen blev föremål för taxering, skatteböidan generellt

sett skulle kunna lättas. Utskottet framhöll vidare att skattefusk

utan tvivel förekom inom alla kategorier skattskyldiga, men vissa skattskyldiga

hade större möjligheter att undandra sig taxering efter sina verkliga

inkomster än andra och utnyttjade sannolikt också dessa möjligheter.

Eu sådan ordning fann utskottet vara otillfredsställande och tillgängliga

resurser borde därför utnyttjas för att åstadkomma eu rättvisare och lik
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

formigare taxering. Emellertid måste samtidigt hållas i minnet att resurserna,

bl. a. i fråga om personal, var begränsade och att kontroll eller vidgad

uppgiftsskyldighet inte enhart kunde riktas mot sådana skattskyldiga,

som undandrar sig beskattning helt eller delvis, utan också förorsakade

de lojala skattebetalarna irriterande besvär och olägenheter. En avvägning

mellan olika intressen — främst effektivitetsintresset och rättssäkerhetskraven

—- måste därför ske.

De i förevarande proposition framlagda förslagen är att se som ett led i

strävandena att bekämpa skattefusket. Förslaget syftar till att genom ökade

personalresurser och rationellare utnyttjande av tillgänglig arbetskraft

intensifiera granskningen av svårkontrollerbara deklarationer. Vidare förordas

att taxeringsmyndigheterna skall få vissa vidgade befogenheter. Till

grund för förslagen ligger bl. a. ett av taxeringskontrollutredningen avgivet

betänkande (SOU 1960: 36).

Förslagen innebär, när organisationen uppbyggts, årliga kostnadsökningar

om sammanlagt ca 4,8 milj. kronor. För budgetåret 1961/62 beräknas, med

hansyn tagen till vissa engångsutgifter, en kostnadsökning av 4,7 milj. kronor.

Utskottet vid för sin del erinra om att, även om storleken av de belopp

som undandras det allmänna genom att självdeklarationerna i stor utsträckning

är oriktiga eller bristfälliga, inte kunnat närmare bestämmas, har utredningen

visat att fråga kan vara om betydande belopp. Tendenserna till

försämrad skattemoral måste enligt utskottets mening betecknas som allvarliga,

varför kraven på ökad effektivitet i taxeringsarbetet fått än större

tyngd. Den omständigheten att det visat sig råda ett tydligt samband mellan

deklarationernas riktighet och möjligheterna till kontroll talar starkt

for att ökade sådana möjligheter tillskapas. Genom åtgärder i denna riktning

tillgodoses ett viktigt rättssäkerhetsintresse. Det bör nämligen ihågkommas

att i den enskildes krav på rättssäkerhet även ligger att andra skattskyldigas

taxering likaväl som hans egen blir så riktig som möjligt. Behovet

av ytterligare åtgärder i syfte att nå ökad effektivitet i taxeringsarbetet

är således enligt utskottets mening klart framträdande. Sammanfattningsvis

kan utskottet konstatera att propositionen tillgodoser önskemålen om

effektivitet i taxeringsarbetet.

I förevarande sammanhang vill utskottet emellertid understryka angelägenheten

av att vid sidan av en effektiviserad kontroll andra åtgärder vidtas

för att stärka deklarationsmoralen. Utskottet kan härvidlag hänvisa till

de uttalanden i ämnet, som gjordes av föregående års bevillningsutskott i

betänkande nr 45.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Taxeringsorganisationen i första instans

Då det gäller taxeringsorganisationen i första instans har gjorts vissa uttalanden

i motionerna av mera allmän karaktär. I motionen II. 736 framhålles

sålunda att det är av stor vikt att taxeringsarbetet gestaltas så att det inger

förtroende och skapar förståelse hos de miljontals skattskyldiga. Det

måste krävas gott omdöme, praktisk erfarenhet samt god orts- och personkännedom

av taxeringsnämndens ledamöter. Taxeringsnämnderna bör inta

en central ställning inom taxeringsorganisationen och upprättas med häradsrätterna

som förebild. Arbetet bör icke bedrivas som ett fritidsuppdrag,

detta förutsätter att en skälig dagsersättning kan utgå till ledamot av taxeringsnämnd.

Ett annat betydelsefullt önskemal är att nämndens ordförande

får inta en klart opartisk ställning. I detta avseende är den nuvarande

ordningen enligt motionärens åsikt icke invändningsfri, eftersom ordföranden

gentemot de skattskyldiga är både den granskande och den utredande och

därefter själv tar del i och leder bedömandet av gransknings- och utiedningsresultatet.

En annan bidragande orsak till misstroendet mot taxeringsnämnderna

är att ett betydande antal ordförande i nämnderna har anställning

hos myndigheter med uppgifter på skatteområdet. För att stärka allmänhetens

förtroende för taxeringsnämnderna bör enligt motionärens mening

en översyn ske av taxeringsförordningen.

I motionerna I: 603 och II: 733 har betonats önskvärdheten av att i samband

med utbyggnaden av taxeringsorganisationen beaktas önskemålen om

att taxeringsorganisationen förses med kompetent och omdömesgill personal.

Man bör också enligt motionärernas mening inrikta sig på att effektivisera

taxeringsorganisationen i första instans. I andra motioner har uttalats önskemål

om att i större grad än vad nu är fallet taxeringarna kan på ett tillförlitligt

sätt slutgiltigt avgöras redan i första instans.

I anledning av vad som uttalats i motionerna vill utskottet understryka

att det givetvis är angeläget att stärka allmänhetens förtroende för taxeringsnämnderna.

Motionärerna har här anvisat flera utvägar vilka i och för

sig skulle vara ägnade att leda till en förbättring i nämnda hänseende. Emellertid

kan utskottet inte underlåta påpeka att flera av dessa åtgärder är av

sådan karaktär att de i varje fall i nuvarande läge är praktiskt omöjliga

att genomföra om man skall bevara effektiviteten hos taxeringsorganisationen.

Det är således inte realistiskt alt räkna med att taxeringsnämnderna

skall kunna arbeta under sådana förhållanden, som antytts i motionen II:

736. Med nuvarande svårigheter att erhålla kompetenta ordförande i taxeringsnämnderna

går det ej att genomföra den i nämnda motion antydda

ordningen att som ordförande endast anlitas andra än tjänstemän på länsstyrelser

och hos andra skattemyndigheter. Det är heller inte möjligt att i full

omfattning låta taxeringsarbetet bli ett uppdrag för heltidsanställda. Utskottet

vill här erinra om de svårigheter som mött att, då det gäller rörelsenämnderna,

få heltidsanställd arbetskraft för deklaralionsgranskning. Givetvis

är det också önskvärt att taxeringspersonalen får den utbildning som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

erfordras för fullgörande av uppdraget. Utskottet vill beträffande detta

spörsmål erinra om att 1960 års bevillningsutskott i betänkande nr 45 uttalat

att det borde övervägas, om inte ökade möjligheter bör skapas till utbildning

och instruktion av den personal som skall delta i taxeringsarbetet som ordförande

eller kronoombud i taxeringsnämnder. Utskottet fann det också

angeläget att de förtroendevalda ledamöternas intresse för taxeringsarbetet

stimuleras, vilket bl. a. syntes kunna ske genom att de i större utsträckning

informerades om den aktuella utvecklingen inom beskattningsområdet. Såvitt

avser taxeringsassistenternas och revisionspersonalens utbildning behandlas

denna fråga av utskottet i annat sammanhang. Utskottet, som finner

det självfallet att vid det fortsatta reformarbetet på taxeringsväsendets

område angivna synpunkter uppmärksammas, anser inte att det i dagens

läge skulle leda till något positivt resultat att igångsätta en utredning med

de syften som antytts i de angivna motionerna.

För närvarande får antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd inte överstiga

åtta. Om antalet kommuner inom ett rörelsedistrikt är så stort alt tolv

ledamöter erfordras för att varje kommun skall bli representerad, får dock

sammanlagt högst tolv ledamöter utses, d. v. s. en för varje kommun. För att

\ ederbörligen tillgodose önskemålet om orts- och personkännedom i rörelsenämnderna

har i propositionen föreslagits att antalet ledamöter i dylik

nämnd skulle få uppgå till tolv, oavsett hur många kommuner som ingår i

taxeringsdistrikt. En bestämmelse härom har intagits i 6 § 3 mom. andra

stycket taxeringsförordningen. Samtidigt har rekommenderats att antalet

kommuner i ett rörelsedistrikt normalt inte bör överstiga tre.

Enligt 3 § i taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd i princip verkställa

taxering av alla rörelseidkare, samtliga jordbrukare med bokföringsmässig

redovisning samt — i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda

finnes lämpligen kunna ske — andra skattskyldiga med mera invecklade

inkomst- eller förmögenhetsförhållanden. I sistnämnda avseende

ankommer del på lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten

i länet bestämma vilka skattskyldigas deklarationer, som skall

överlämnas från lokal nämnd till rörelsenämnd. Med hänsyn till att assistentorganisationen

uppbyggts successivt har dock taxeringen av rörelseidkare och

däimed likställda alltjämt i mycket stor utsträckning kommit att ligga kvar

hos de lokala taxeringsnämnderna.

I propositionen föreslås att samtliga rörelseidkare hänföres till rörelsenämnder.

Ett undantag från huvudregeln har dock ansetts motiverat, nämligen

avseende fiskare. Departementschefen förordar således att det bör få ankomma

på taxeringsintendenten att bestämma huruvida inom hans län

fiskare skall hänföras till rörelsenämnder eller till lokala taxeringsnämnder.

Till rörelsenämnder bör vidare obligatoriskt hänföras jordbrukare med

bokföringsmässig redovisning, läkare, tandläkare och veterinärer, advokater

och yrkesrevisorer, arkitekter, skattskyldiga med konsulterande verksamhet

samt handelsresande, bil- och traktorförsäljare ävensom andra skattskyldiga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 25

som är jämförliga med de här nämnda. Beträffande försäkringsagenter, författare,

konstnärer och andra artister samt vissa delägare i familj ebolag,

bör det enligt departementschefens mening få ankomma på taxeringsintendenten

att bestämma i vad mån de bör hänföras till rörelsenämnder eller

lokala nämnder. Detsamma gäller andra skattskyldiga med särskilt invecklade

inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Mot dessa av departementschefen uppdragna riktlinjer har utskottet icke

funnit anledning till erinran i princip. För att länsstyrelsen skall kunna göra

lämplig indelning i taxeringsdistrikt bör emellertid länsstyrelsen —- och icke

som departementschefen föreslagit taxeringsintendenten — besluta om fiskare

skall taxeras av rörelsenämnd eller lokal nämnd.

Utskottet får i detta sammanhang framhålla vikten av att ledamöterna i

rörelsenämnderna utses efter sådana grunder att nämnderna får en lämplig

sammansättning med hänsyn till de yrkeskategorier, vilkas taxeringar nämnderna

har att handlägga.

Vid 1956 års reform på taxeringsväsendets område förstärktes rörelsenämnderna

med kvalificerade och särskilt tränade biträden, benämnda taxeringsassistenter.

Dessa är heltidsanställda statliga tjänstemän i länsstyrelserna

men placerade hos häradsskrivarna eller uppbördsverken i städerna.

De är inte ledamöter av nämnden utan biträder med granskningen. Uppbyggnaden

av den nya organisationen med rörelsenämnder och taxeringsassistenter

förutsattes skola ske successivt. Hittills har tillsatts 200 taxeringsassistenter,

varav 161 i fögderierna och 39 i städer med egen uppbördsförvaltning.

Vid fullt utbyggd organisation skulle det totala antalet uppgå till

275 assistenter, varvid förutsattes att varje assistent skulle granska sammanlagt

ca 1 400 deklarationer under den tid som arbetet i nämnden varade.

Under återstående del av året skulle taxeringsassistenterna biträda med taxeringsrevisioner.

Som hjälp åt assistenterna med rutingöromål har i fögderierna

häradsskrivarorganisationen förstärkts med biträdestjänster i reglerad

befordringsgång och motsvarande tjänster har inrättats i städer med

egen uppbördsförvaltning. Då vid 1959 års riksdag allmän varuskatt infördes,

beslöts att taxering till sådan skatt av rörelseidkare skulle ske i rörelsedistrikt

i samband med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Det

blev då nödvändigt att från och med 1961 inom hela landet inrätta rörelsedistrikt,

trots alt tillgången på taxeringsassistenter inte möjliggjorde att varje

rörelsedistrikt kunde få biträde av assistent. Samtidigt fick länsstyrelserna

rätt att i samband med denna indelning förordna taxeringskonsulent i rörclsenämnd

där taxeringsassistenttjänst ännu inte fanns inrättad.

Enligt nuvarande ordning är taxeringsassistenterna placerade hos de lokala

skattemyndigheterna d. v. s.. häradsskrivare i fögderierna och uppbördsmyndigheterna

i städer med egen uppbördsförvaltning. En av anledningarna

till att taxeringsassistenterna erhöll denna placering i samband

med 1956 års reform var alt det ansågs att fögderierna regelmässigt skulle

ha eu i förevarande sammanhang lämplig storlek såtillvida att de skulle ge

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

iullt arbete under taxeringsperioden för åtminstone en taxeringsassistent.

Det betonades också att genom assistenternas placering vid liäradsskrivarkontoren

deras möjligheter till kontakt med skattskyldiga inom respektive

distrikt underlättades. Enligt vad taxeringskontrollulredningen ansett sig

kunna konstatera har emellertid den nuvarande ordningen i vissa hänseenden

a arit mindre ändamålsenlig. Utredningen har därför ansett sig böra

t öreslå att taxeringsassistenterna sammanförs till särskilda arbetsenheter

för i princip fler än två fögderier. Vid en sådan organisation skulle assistenter

och biträden som normalt skulle ha varit knutna till i residensstaden

eller i dess närhet beläget häradsskrivarkontor eller uppbördsverk i stället

placeras hos länsstyrelsen och i anslutning till dess taxeringssektion. Härigenom

skulle taxeringsintendentens ledning och övervakning av denna personal

underlättas i hög grad. I de fall då assistenterna och deras biträden

lämpligen bör vara stationerade utanför residensstaden har utredningen

förutsatt att de lokalt skall placeras i nära anknytning till det på vederbörande

ort befintliga häradsskrivarkontoret. Utredningen har framlagt ett

detaljerat förslag varvid de orter utanför residensstäderna, som avsetts för

taxeringsassistenternas placering, valts i syfte att underlätta kontakten

med de skattskyldiga samtidigt som en rationalisering av arbetet skulle

komma till stånd genom tillskapande av större arbetsenheter. Utredningen

bar ansett att man härigenom skulle få ett effektivare arbete utfört och att

det totala antalet assistenter och biträden kan minskas betydligt. Under remissbehandlingen

bär flertalet remissinstanser, däribland Sveriges köpmannaförbund,

tillstyrkt den föreslagna nya ordningen. Vissa länsstyrelser,

vilka eljest biträtt förslaget, har dock uttryckt önskemål om en något

annorlunda indelning.

Även departementschefen har ansett att från effektivitetssynpunkt starka

skäl talar för en omorganisation i den av taxeringskontrollutredningen

löreslagna riktningen. Visserligen skulle de skattskyldigas möjlighet till

kontakt med taxeringsassistenterna försämras något, men man borde inte

överdriva de därmed förbundna olägenheterna. Departementschefen har

nämligen förutsatt att taxeringsassistenterna kommer att hålla regelbundna

mottagningar på de orter där rörelsenämnderna sammanträder. Då man

snaiast bör genomföra alla rimliga åtgärder, som kan förbättra taxeringskontrollen,

anser departementschefen inte att man bör avvakta den omläggning

av uppbördsorganisationen som kan förväntas bli resultatet av upphörd

sorganisation skomini tténs arbete. Departementschefen har med tanke

bl. a. på alt tillgången på lämpliga lokaler är skiftande i olika län framhållit

att man bör ge länsstyrelserna befogenhet att från och med den 1 juli i

år genomföra organisationen i den takt, som med hänsyn till olika omständigheter

befinnes lämplig. De assistenter som redan nu finns i residensstäderna

bör sa snart lokalförhållandena medger placeras på länsstyrelserna

och nja assistenttjänster bör alltid inrättas på sådana platser, där assistenter

i fortsättningen skall finnas placerade. Då det gäller assistenter som ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

27

redningen föreslagit skola placeras utanför residensstaden bör man kunna

välja en annan stalioneringsort än den utredningen förordat som är någorlunda

likvärdig och under förutsättning att lokal skattemyndighet finns på

platsen. Det bör också föreligga möjligheter för länsstyrelserna att med

Kungl. Maj:ts medgivande fördela antalet assistenter mellan olika orter på

annat sätt än utredningen föreslagit. I de fall då taxeringsassistenterna skall

placeras i anslutning till häradsskrivarkontor bör häradsskrivaren liksom

nu vara förman för assistenterna i ordnings- och liknande hänseenden.

Gentemot detta förslag har riktats kritik i motionerna I: 600 och II: 731,

i: 602 och II: 730 samt I: 604 och II: 727, vari yrkas avslag på förslaget i

denna del. Därvid har framför allt betonats att allmänhetens möjligheter

till kontakt med taxeringsassistenterna skulle allvarligt försämras om departementschefens

förslag genomföres. Vidare har motionärerna ifrågasatt,

om inte nuvarande ordning ur effektivitetssynpunkt är att föredraga. Motionärerna

anser sålunda att förslaget skulle medföra fara för att taxeringsassistenterna

inte får den för ett riktigt taxeringsresultat så nödvändiga

orts- och personkännedomen. Vidare har man understrukit betydelsen av

att taxeringsassistenterna får tillgång till det deklarationsmaterial för löpande

år och föregående år som förvaras på bäradsskrivarkontoren. Man har

även erinrat om att häradsskrivartjänsten är en naturlig sluttjänst för en

taxeringsassistent och att denne därför skall kunna få vikariat på häradsskrivartjänst.

Frågan om var taxeringsassistenterna skulle vara placerade tillmättes helt

naturligt stor betydelse vid assistentorganisationens tillskapande år 1956

och skälen för och emot en placering hos de lokala skattemyndigheterna

övervägdes ingående. Trots att organisationen ännu ej är fullt utbyggd har

den, enligt vad som uttalats vid remissbehandlingen av taxeringskontrollutredningens

betänkande, verksamt bidragit till ett effektivare och riktigare

taxeringsresultat. Det kunde under sådana förhållanden förefalla lämpligt

att avvakta ytterligare erfarenheter innan en ändring överväges i fråga om

taxeringsassistenternas placering. Emellertid bör inte förbises att, sedan

1956 års reform beslöts, frågan kommit i ett ändrat läge. Sålunda har rekryteringen

av lämplig personal visat sig betydligt svårare än vad som kunde

förutses år 1956. Vidare har i samband med införandet av den allmänna

varuskatten blivit nödvändigt att från och med år 1961 inom hela landet

inrätta rörelsedistrikt, trots att tillgången på taxeringsassistenter inte möjliggör

att varje rörelsedistrikt kan få biträde av assistent. Genom att taxeringsassistenterna

även skall handha granskningen av varuskattedeklarationer

har deras arbetsbörda ökat. Slutligen vill utskottet erinra om den utbyggnad

av länsstyrelsernas taxeringssektioner och'' revisionsdetaljer som

gjorts och vilken föreslås skola fullföljas, varigenom ökade förutsättningar

skapats för en annan ordning beträffande taxeringsassistenternas placering.

Erfarenheten har också givit vid handen att fögderiet ofta är ett väl litet

område för ett rationellt utnyttjande av assistenterna. Sålunda har på vissa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

håll förelegat svårigheter att förse taxeringsassistenterna med sådana deklarationer

som de i främsta rummet bör granska, varför åt assistenterna

måst överlämnas även enklare deklarationer för att de skulle få full arbetsbörda.

På andra håll däremot föreligger det motsatta förhållandet att taxeringsassistenterna

här svårt att hinna med att granska deklarationsmaterialet,

trots att detta begränsats till de grupper som måste granskas av rörelsenämnd.

I och för sig skulle detta spela mindre roll, om tillgången på

taxeringsassistenter var god; i ett läge då svårigheter föreligger att tillsätta

erforderligt antal taxeringsassistenter, bör enligt utskottets mening inte

förekomma att de sysslar med sådana deklarationer, beträffande vilka mindre

kvalificerad arbetskraft med praktiskt taget lika gott resultat kan ombesörja

granskningen.

Med hänsyn till ovan angivna omständigheter torde med fog kunna ifrågasättas

om icke en mer ändamålsenlig ordning än den nuvarande kan

åstadkommas, såvitt gäller taxeringsassistenternas placering.

Skälen för ett sammanförande av taxeringsassistenterna till större enheter

har utförligt redovisats av taxeringskontrollutredningen. Som främsta

vinst med en sådan centralisering ser utskottet de förbättrade möjligheterna

till arbetsledning, övervakning samt rationellt utnyttjande av taxeringsassistenterna

för bokgranskningsarbete under tid då assistenterna inte är

sysselsatta med deklarationsgranskning. Det torde också bli möjligt att rationalisera

biträdespersonalens arbete. Möjligheter skulle vidare skapas att

fördela arbetet efter personalens skiftande kunskaper och erfarenhet och

att genomföra en på många håll ändamålsenlig specialisering av assistenternas

arbete.

Å andra sidan saknar utskottet inte förståelse för de betänkligheter, som

motionärerna haft mot den föreslagna ordningen främst med hänsyn till

den försämring av taxeringsassistenternas orts- och personkännedom och

möjligheter till kontakt med allmänheten, som sannolikt skulle inträda om

de förflyttas från vederbörande fögderi. Det finns enligt utskottets mening

därför anledning att ytterligare för varje län överväga om just för det länet

det av taxeringskontrollutredningen uppgjorda förslaget i tillräcklig utsträckning

tillgodoser dessa synpunkter. Undersökas bör även om inte

servicesynpunkterna i väsentlig män kan tillgodoses t. ex. genom att vederbörande

taxeringsassistent under de tider, då deklarationer avlämnas, håller

i förväg utlysta mottagningar å olika orter inom taxeringsdistriktet.

Utskottet anser för sin del, att det knappast torde vara möjligt för riksdagen

att i detalj bestämma placeringen av taxeringsassistenterna. Förhållandena

är därvidlag alltför skiftande mellan olika län. I princip bör emellertid

som departementschefen förordat en sammandragning kunna ske till

länsstyrelserna av de taxeringsassistenter, som är placerade vid häradsskrivarkontor

i residensstaden eller i dess omedelbara närhet. Denna ordning

bör också genomföras så snart länsstyrelsen har lämpliga lokaler för ändamålet.

Då det gäller de övriga taxeringsassistenterna -— de som redan placerats

på häradsskrivarkontor och de som ännu inte placerats där — har

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

utskottet den uppfattningen att tills vidare en sådan centralisering bör genomföras

endast under förutsättning, att de synpunkter som ovan framförts

rörande taxeringsassistenternas orts- och personkännedom och om tillgodoseendet

av allmänhetens berättigade krav på kontaktmöjligheter kan vinna

tillbörligt beaktande. Enligt utskottets mening synes frågan om taxeringsassistenternas

placering i de enskilda fallen lämpligen böra beslutas av

Kungl. Maj :t efter förslag av länsstyrelsen. Därvid bör länsstyrelsen — i

den mån så ej redan skett —- noga undersöka för- och nackdelar med utredningens

förslag i syfte att på lämpligaste sätt för länets del tillgodose både

effektivitets- och servicesynpunkterna.

Utskottet vill tillika framhålla att det får ankomma på Kungl. Maj :t att

tillse att assistentorganisationen får en för landet i dess helhet ändamålsenlig

utformning.

I fråga om utbildningen av landskanslistaspiranter föreslog taxeringskontrollutredningen

att i syfte att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsorganisalionen

och revisionsdetaljerna vid sidan av de kurser i Stockholm,

som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande anordnar, tills vidare

även särskilda kurser för landskanslistaspiranter skulle anordnas i

Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961.

Detta förslag har departementschefen ansett sig inte böra godtaga. I stället

förordar han en avsevärd utökning av kursverksamheten i Stockholm i

enlighet med en av länsstyrelsernas utbildningsnämnd framlagd ny utbildningsplan

för landskanslister och taxeringsassistenter. Enligt nämndens förslag

skulle det utbildningsbehov, som utredningen räknat med, vara täckt

först den 31/12 1966, i stället för den 31/12 1965 enligt utredningens utbildningsplan.

I motionerna 1:599 och 11:735 yrkas att taxeringskontrollutredningens

förslag om särskilda utbildningskurser i Malmö, Göteborg och Sundsvall för

ditkommande personal genomföres. Varje försening av utbildningsverksamheten

finner motionärerna ägnad att inge betänkligheter, i synnerhet som i

propositionen förordats en snabbare utbyggnad av assistentorganisationen

än vad taxeringskontrollutredningen föreslagit.

För att taxeringsassistentorganisationen och landskanslistkåren på länsstyrelsernas

revisionsdetaljer skall kunna utbyggas i avsedd takt är det eu

förutsättning att utbildningsverksamheten intensifieras. Utskottet är för sin

del inte helt övertygat om att del med fördel går att förlägga all den utbildningsverksamhet,

som erfordras under uppbyggnadstidcn, till Stockholm.

I vart fall synes vissa nackdelar i tidshänseende vara förenade med

stockholmsalternativet. Frågan om förläggning av viss del av utbildningsverksamheten

till lämplig ort utanför Stockholm synes därför böra ytterligare

övervägas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att med uppmärksamhet

följa frågan och om fördelar kan vinnas och förutsättningar finns

—- bl. a. med hänsyn till tillgången på lärare och lokaler — för en dylik decentralisering

vidtaga lämpliga åtgärder.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

I flera motioner uttalas önskemål om sådana åtgärder att allmänheten

i vidgad utsträckning kan få upplysningar och råd från dem som är sysselsatta

inom taxeringsorganisationen. Sålunda framhålles i motionerna

I: 604 och II: 727 att man skyndsamt bör ta upp frågan hur den lokala instansen

i taxeringsväsendet och skatteuppbörden skall utformas när det

gäller väglednings- och upplysningsverksamhet. Vidare uttalas i de likalydande

motionerna I: 603 och II: 733 att en rådgivande och upplysande verksamhet

från taxeringsmyndigheternas sida skulle vara av stort värde för de

skattskyldiga samtidigt som den skulle medverka till en ökad förståelse för

de kontrollerande organen. Motionärerna anser att en utredning bör komma

till stånd i frågan. I motionen II: 736 slutligen yrkas utredning om inrättande

av ett fristående serviceorgan vid varje länsstyrelse för att lämna

upplysning och meddela praktiska råd i deklarationsfrågor.

För ett gott taxeringsresultat är det givetvis nödvändigt att de skattskyldiga

i gemen äger insikter i deklarationsförfarandet och känner till åtminstone

det elementära innehållet i skattelagstiftningen. Detta förutsätter att

en generell upplysningsverksamhet äger rum. För detta torde vara tämligen

väl sörjt genom den verksamhet, som olika taxeringsmyndigheter, näringsorganisationer,

tidningar, banker m. fl. bedriver. Härutöver föreligger

behov av individuell vägledning. I taxeringsnämndsordförandes skyldigheter

ingår att lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar, som finnes

erforderliga för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande,

och denna upplysningskälla torde utnyttjas i stor utsträckning. Vidare brukar

de skattskyldiga redan nu erhålla råd och upplysningar av personal på

länsstyrelser, häradsskrivarkontor m. m. På sina håll har denna upplysningsverksamhet

fått sådant omfång att tidvis särskilda befattningshavare

avdelats för ändamålet. Den som vill erhålla bindande förhandsbesked i någon

fråga har möjlighet att erhålla sådant efter hänvändelse till riksskattenämnden.

Enligt utskottets uppfattning torde således redan nu vara sörjt

för att allmänheten kan få upplysningar och vägledning i den omfattning,

som rimligen kan begäras. Utskottet anser sig emellertid böra understryka

önskvärdheten av att — där så inte redan skett — lämpliga åtgärder vidtas

för att ge allmänheten vägledning. Däremot finner sig utskottet inte böra

tillstyrka de i motionerna framställda utredningsyrkandena.

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer uttalar departementschefen

att de till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall

tagas i anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen.

I propositionen föreslås vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetaljerna,

vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal

i landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Förslaget innebär

för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom akademikerkarriären,

89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjänster inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 31

biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i rnnt tal 3 milj.

kronor.

Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses

en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna

detaljer och prövningsnämndernas kanslier. I denna del föreslås en ökning

av personalen i huvudsaklig överensstämmelse med av statens organisationsnämnd

uppgjorda personalplaner. Den årliga kostnadsökningen för genomförande

av dessa förslag har beräknats till ca 700 000 kronor.

Departementschefens förslag i dessa hänseenden synes väl avvägda och

tillstyrlces av utskottet. I detta sammanhang får utskottet understryka vikten

av ett ökat inslag av s. k. offensiva granskningar och att i samband därmed

samordning sker med annan granskningsverksamhet.

Uppgiftsskyldighet

Enligt gällande lydelse av 37 § 1 mom. taxeringsförordningen är fysiska

personer och dödsbon, som innehaft annan fastighet under beskattningsåret,

skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgifter angående avlöningar

och ersättningar till vicevärdar, portvakter, icke bokföringspliktiga

hantverkare m. fl. Är fråga om tillfälligt arbete och har ersättning utgått

med belopp under 500 kronor för helt år behöver uppgift dock icke lämnas

såvida icke kostnaden är avdragsgill i förvärvskällan rörelse. Taxeringskontrollutredningen

föreslog att nämnda belopp 500 kronor skulle sänkas

till 100 kronor. Departementschefen har emellertid i likhet med flertalet remissinstanser

ansett sig inte böra vidtaga en så långtgående ändring utan

har i stället tillstyrkt att uppgiftsskyldighet skall föreligga om ersättningen

uppgår till minst 300 kronor.

I motionerna I: 604 och II: 727 yrkas att gränsen sättes till 100 kronor i

enlighet med taxeringskontrollutredningens förslag.

Utskottet får erinra om att, då generell uppgiftsskyldighet i fråga om ararbeten

å annan fastighet infördes år 1955, undantogs ersättning som inte

uppgick till 500 kronor. Att gränsbeloppet sattes så högt sammanhängde

med att man ansåg sig böra avvakta närmare erfarenheter. Under den tid

bestämmelsen gällt har det visat sig att begränsningen i uppgiftsplikten medfört,

att åtskilliga inkomsttagare undandragit sig beskattning för inkomster,

som de förvärvat vid arbeten å annan fastighet. En sänkning av gränsbeloppet

synes därför motiverad. Emellertid synes, som flera remissinstanser anmärkt,

en sänkning till 100 kronor innebära en alltför långtgående åtgärd.

Det bör nämligen beaktas, att den uppgiftsskyldige, i den mån fråga är om

schablontaxerad fastighet, icke själv har något behov av att redovisa uppgiften

i fråga. Lämpligen bör uppgiftsskyldigheten begränsas så att överensstämmelse

vinnes med reglerna i lagen om försäkring för allmän tilläggspension

rörande den inkomst av anställning resp. av annat arbete för annan

persons räkning, som är eller kan vara pensionsgrundande såsom inkomst

av anställning. För att nå sistnämnda syfte är en sänkning till 300 kronor

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

tillfyllest. Då detta belopp även ur andra synpunkter synes lämpligt avvägt,

tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Detta innebär att utskottet

ej kan biträda motionsyrkandena i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet understryka departementschefens uttalande

rörande önskvärdheten av att upplysning om uppgiftsskyldighctens

omfattning genom riksskattenämndens försorg sprides bland de uppgiftsskvldiga.

Övriga föreslagna ändringar i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen —

varav främst bör nämnas införandet av vidgad uppgiftsskyldighet för ersättning

på grund av sakförsäkring — har utskottet funnit ändamålsenliga

och de tillstyrkes således.

I förevarande sammanhang upptar utskottet till prövning jämväl yrkandet

i motionen II: 734 om utredning rörande straff för försök av löntagare

alt genom hot förmå arbetsgivare att underlåta att lämna kontrolluppgift.

Som av redogörelsen för motionens innehåll framgår åsyftar motionärerna

det hot från arbetstagares sida, som består däri att arbetsgivare ställs inför

valet att antingen efterkomma kravet att inte avlämna kontrolluppgift eller

avstå från deras arbetsprestationer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sådana åtgärder bör skarpt

fördömas. Detta gäller såväl då vederbörande i samband med åtagande av

anställning eller av uppdrag ställer såsom villkor att löneuppgift inte skall

lämnas som då i efterhand sådant krav uppställes som villkor för förnyad

eller fortsatt anställning. Det är självfallet lika förkastligt då liknande framställningar

görs av andra än löntagare t. ex. då en rörelseidkare vägrar att

inköpa en vara, såvida inte en falsk faktura utfärdas eller säljaren underlåter

att bokföra transaktionen. Emellertid ifrågasätter utskottet om en kriminalisering

av försök att på angivet sätt förhindra fullgörandet av uppgif

t sskyldigheten i praktiken skulle få någon effekt av betydelse. I realiteten

fordrar den som uppställer ett sådant villkor en ersättning, som är

högre än den avtalsenligt eller eljest allmänt tillämpade. Ofta blir i förevarande

fall fråga om brott mot kollektivavtal. Ett löfte från arbetsgivaren att

underlåta lämna löneuppgift är inte bindande för denne. Det är knappast

troligt att de arbetsgivare, som nu ger dylika löften, skulle ta initiativ till

att få försök att undertrycka uppgiftsskyldighetens fullgörande beivrade.

Utskottet är medvetet om att, särskilt i föreliggande arbetskraftssituation,

inom vissa näringsområden svårigheter föreligger att få arbetskraft om

uppgift sskyldigheten fullgöres korrekt. Emellertid skulle ett samlat fast

uppträdande från arbetsgivarnas sida skapa större respekt för bestämmelsernas

efterlevnad och i viss mån begränsa företeelser av denna art. Utskottet

vill i detta sammanhang tillägga, att arbetstagare, som, oavsett om

kontrolluppgift lämnats eller ej, icke redovisar de ifrågavarande intäkterna

i sin självdeklaration, gör sig skyldig till falskdeklaration. Utrönes i en

dylik situation att arbetstagaren förmått arbetsgivaren att underlåta lämna

kontrolluppgift torde detta kunna föranleda att brottet anses ha begåtts

under försvårande omständigheter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Taxeringsrevision

De nuvarande bestämmelserna om taxeringsrevision tillkom genom lagstiftning

under åren 1955 och 1956. Därvid skedde en avvägning mellan å

ena sidan intresset av att möjliggöra en effektiv granskning och å andra sidan

den enskildes berättigade krav på skydd mot åtgärder, som medför

alltför stora olägenheter för honom.

I stort sett synes bestämmelserna från nämnda synpunkter ha fungerat

tillfredsställande. Redovisningen av taxeringsmyndigheternas erfarenhet

under de gångna åren ger emellertid vid handen att ett antal fall förekommit,

då skattskyldiga krupit bakom vissa i rättssäkerhetens intresse meddelade

bestämmelser i syfte att omöjliggöra eller försvåra granskningen.

Detta gäller kanske i främsta rummet den nuvarande föreskriften att taxeringsrevision

får äga rum hos den granskade endast om denne medger detta.

Den, vars räkenskaper skall granskas, kan således förhindra att granskningsmannen

på platsen skapar sig en bild av förhållandena.

I propositionen föreslås att taxeringsintendenten i länet skall äga föreskriva

när och var taxeringsrevisionen skall verkställas. Oavsett vägran

från den granskades sida skall alltså revisionen kunna ske hos honom. Vidare

föreskrives att granskning får ske av varulager.

I de likalvdande motionerna I: 604 och II: 727 hemställes att förslaget att

taxeringsintendenten skall få bestämma tid och plats för taxeringsrevisionen

avslås. Enligt motionärernas mening föreligger inte något behov av

en sådan skärpning. Inte minst då taxeringsrevision kan företas rutinmässigt

och utan någon som helst misstanke om att oegentligheter föreligger

är det enligt motionärernas mening viktigt att garantier skapas för att intrånget

hos den enskilde blir det minsta möjliga.

Utskottet vill till en början erinra om att enligt gällande bestämmelser

taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske pa sadant sätt och pa sadan tid

att den icke förorsakar hinder i den granskades verksamhet. Någon ändring

av denna regel har ej föreslagits. I allmänhet träffas därför överenskommelse

om tid och plats för taxeringsrevision. Så bör självfallet ske jämväl

i framtiden. Å andra sidan kan det emellertid vara lämpligt alt understundom

utnyttja det för allt revisionsarbete så viktiga överrumplingsmoment,

som ligger däri att granskningsmannen kan oförberett infinna sig hos vederbörande

för utförande av granskningen. Denna möjlighet skulle givetvis

inte kunna tillgripas om inte taxeringsmyndigheterna ges befogenhet att

förrätta taxeringsrevisionen hos den som skall granskas utan dennes hörande;

eljest skulle denne genom att hänvisa till att revision inte får ske

hos honom kunna förhala dess verkställande och därigenom få tid till motåtgärder.

Utskottet anser sig med hänsyn till angivna omständigheter böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende. Emellertid vill utskottet

understryka vad som redan framhållits av taxeringskontrollutredningen,

nämligen alt befogenheten för taxeringsintendenten att bestämma

tid och plats för taxeringsrevision måste utnyttjas med urskillning och på

8 Dihang till riksdagens prntnUnll 1961. 7 samt. AV 50

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

sådant sätt att inte den, vars räkenskaper skall granskas, hindras i sin

verksamhet eller eljest får särskilda olägenheter av taxeringsrevisionen. Föreligger

inte särskilda skäl till annat, bör den normalt ske på den tid och

plats som passar den skattskyldige bäst.

Beträffande föreslagna ändringar i bestämmelserna om taxeringsrevision

i övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Anteckningsskyldighet, m. m.

Enligt 20 § taxeringsförordningen är den, som enligt taxeringsförordningen

är skyldig att avge deklaration eller annan uppgift till ledning för egen

taxering eller är pliktig lämna uppgift till ledning för annans taxering, också

skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat

lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens

fullgörande och för kontroll därav. I paragrafen hänvisas i

fråga om skyldigheten att i vissa fall föra räkenskaper till stadgandena i dels

bokföringslagen den 31 maj 1929 och dels förordningen den 7 december

1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering.

Den ifrågavarande bestämmelsen i 20 § tillkom vid 1955 års riksdag och

innebar ett lagfästande av tidigare praxis.

Något uttryckligt stadgande om under vilken tid anteckningar o. d. skall

bevaras har inte meddelats i taxeringsförordningen.

I taxeringsförordningen har inte meddelats några straffbestämmelser, därest

föreskrifterna i 20 § inte skulle följas. Vederbörande löper dock risk att

bli skönstaxerad enligt föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen. Den deklarations-

eller uppgiftsskyldiges sätt att fullgöra honom åvilande anteckningsskyldighet

kan även få betydelse i mål om ansvar för oriktig deklaration.

Delta gäller främst de fall, då anteckningsskyldigheten till ledning för

egen taxering inte behörigen fullgjorts. En skattskyldig, som på grund av underlåtenhet

att föra erforderliga anteckningar brister i honom åliggande uppgiftsskyldighet

till ledning för annans taxering, kan emellertid ådömas straff

enligt 120 § taxeringsförordningen (böter högst 300 kr.). Enligt uttalande i

propositionen nr 160/1955 (s. 116) skall straff i detta fall endast ådömas

om den uppgiftspliktige kan anses ha gjort sig skyldig till vårdslöshet.

Motsvarande stadgande om anteckningsskyldighet till ledning för taxeringen

till allmän varuskatt finnes i 38 § varuskatteförordningen.

I sitt betänkande föreslog taxeringskontrollutredningen, att de allmänt

formulerade bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen om skyldighet att

föra anteckningar och räkenskaper såsom underlag för deklarations- och

uppgiftsskyldighet skulle ersättas med mera preciserade föreskrifter. Genom

dessa skulle regleras vilka fordringar som taxeringsmyndigheterna

borde kunna ställa på rörelseidkares och andra jämförbara skattskyldigas

deklaration sunderlag. Det förutsattes att erforderliga föreskrifter skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksskattenämnden.

Beträffande detta förslag har departementschefen uttalat, att han för sin

del inte fann lämpligt att bestämmelser av förevarande art fastställdes av

Kungl. Maj :t, utan detta borde ske genom lagstiftning av Kungl. Maj :t och

riksdagen gemensamt. Departementschefen har emellertid förklarat sig vara

övertvgad om nödvändigheten av att för olika kategorier deklarations- och

uppgiftsskyldiga erhålla mera preciserade bestämmelser om anteckningar

in. in. I förhållande till bestämmelserna i bokföringslagen skulle de ifrågasatta

nya föreskrifterna närmast åsyfta att precisera skyldigheten enligt denna

lag närmare, och de borde därför kunna utfärdas oberoende av denna lag.

Efter en framtida revision av bokföringslagen kunde vissa sådana föreskrifter

bli obehövliga. Departementschefen har vidare framhållit att förslag till

föreskrifter borde utarbetas av riksskattenämnden och snarast föreläggas

riksdagen.

Frågan om utfärdande av bestämmelser rörande bokförings- och anteckningsskyldighet

har upptagits i flera av de föreliggande motionerna. I motionerna

I: 601 och II: 729 uttalas sålunda att bestämmelser om en utökad

redovisningsskyldighet bör ha sin plats i bokföringslagen. Man bör enligt motionärernas

mening söka få till stånd en samlad lagstiftning för bokförings-

och redovisningsskyldighet, vilken kan tillämpas såväl vid taxering

som i andra sammanhang. I avvaktan på att en översyn av bokföringslagen

kommer till stånd bör enligt motionärernas mening särbestämmelser härom

icke införas i taxeringsförordningen. Liknande synpunkter har anlagts i motionerna

I: 597 och II: 732 och även i motionerna I: 603 och II: 733 understrykes

angelägenheten av att särbestämmelser om räkenskapsplikt för vissa

kategorier skattskyldiga fastställes i samband med en omarbetning av bokföringslagen.

I motionen II: 183 har uttryckts önskemål om en utredning i

syfte att åstadkomma en bättre kontroll över att bokföringslagen efterleves.

Slutligen uttalas i motionerna I: 604 och II: 727 önskemål om att vägledande

föreskrifter angående räkenskapers förande utarbetas och att samtidigt uppmärksammas

spörsmålen hur föreskrifterna skall utfärdas och hur de skall

bringas till vederbörandes kännedom in. in.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att riksdagen på förslag av

första lagutskottet i dess utlåtande nr 27 i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt

om en översyn av bokföringslagen. Enligt vad lagutskottet uttalat bör

utredningen bedrivas förutsättningslöst och utskottet utgår ifrån att vid

utredningen, som bör genomföras snarast, självfallet uppmärksamhet kommer

att ägnas åt olika spörsmål, som motionärerna och remissinstanserna

berört, däribland beaktandet av taxeringssynpunkter i samband med en reform

av bestämmelserna om bokföringsskyldighet.

Det kan således förutsättas att i samband med den begärda översynen av

bokföringslagen taxcringssynpunklerna kommer alt beaktas. I detta hänseende

torde sålunda de förevarande motionsyrkandena redan vara tillgodo
3f

Bilxang till riksdagens protokoll 1901. 7 samt. Nr 50

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

sedda. Emellertid bör den omständigheten att bokföringslagen blir föremål

för översyn inte hindra att, om så befinnes ändamålsenligt, särskilda föreskrifter

om räkenskapers förande meddelas i taxeringsförordningen. Huruvida

dessa senare bör inarbetas i bokföringslagen är huvudsakligen en praktisk

fråga till vilken ställning får tas då utredningsarbetet slutförts. Självfallet

bör — oavsett vilket system som slutgiltigt väljes — tillses att upplysning

sprides om bestämmelsernas innebörd m. m. Enligt utskottets uppfattning

föreligger emellertid inte anledning för riksdagen att härutöver göra något

uttalande i de frågor, som berörts i motionerna.

I propositionen föreslås alt underlåtenhet att sörja för och bevara underlag

för deklarations- och uppgiftsskyldighet skall sanktioneras genom eu

straffbestämmelse, intagen i ett nytt första stycke av 121 § taxeringsförordningen.

Departementschefen har emellertid avsett att inskränka det straffbara

området till mera kvalificerade fall och för att uppnå detta syfte föreslagit

att såsom förutsättning för straffbarhet skall anges, att den försumlige

omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller

uppgiftsskyldighet eller kontroll därav. Därigenom skulle man enligt departementschefens

uppfattning undgå den stötande konsekvensen att slraffhotet

formellt avsåg även mindre väsentliga fel. Som exempel på fall då straff

bör utdömas har departementschefen anfört att en bokföringsskyldig näringsidkare

inte alls fört böcker eller fört dem så bristfälligt, att de inte kan

läggas till grund för en bedömning av hans inkomstförhållanden. Som ett

annat fall har han angivit, att en arbetsgivare med en inte alltför obetydlig

verksamhet icke kan redovisa för utbetalda löneförmåner. Bestämmelsens

giltighet omfattar alla kategorier, som är deklarations- eller uppgifts
skyldiga.

Även underlåtenhet att bevara anteckningar i föreskriven tid _

sex år straffbelägges enligt förslaget. Straffet föreslås skola bestämmas

till dagsböter, utom vid grovt brott, då straffet bör vara fängelse i högst

sex månader. För att åtal skall kunna ske kräves anmälan av taxeringsintendent.

De föreslagna straffbestämmelserna har väckt kritik i flera motioner. Sålunda

yrkas i motionerna I: 601 och II: 729, I: 597 och II: 732 samt I: 603

och^Il: 733 att några dylika bestämmelser inte införes. I motionerna 1: 604 och

II: 727 förordas en ändring av brottsbeskrivningen då det gäller fängelsestraffet.

Som motiv för avslagsyrkandena har bl. a. anförts, att bestämmelserna

i 20 § taxeringsförordningen om skyldighet att föra räkenskaper och

anteckningar är alltför vagt utformade för att kunna ligga till grund för en

dylik straffbestämmelse. Vidare har framhållits att straffsanktioner för den,

som inte uppfyllt den bokföringsskyldighet som föreligger enligt bokföringslagen,

inte bör intas i taxeringsförordningen, utan dylika straffsanktioner bör

övervägas i samband med en översyn av bokföringslagen och ha sin plats i

allmänna strafflagen.

Utskottet finner för sin del det vara helt otillfredsställande att försummelse

mot föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen i form av underlåtna,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

falska eller vårdslösa räkenskaper och anteckningar inte kan beivras. Ofta

blir den som underlåtit föra räkenskaper och deklarerat för låga inkomster

bättre ställd i ansvarshänseende än den som fört räkenskaper men likväl

feldeklarerat. Endast i undantagsfall är det nämligen möjligt att i förstnämnda

fall förebringa bevis för att deklarerad inkomst varit för låg, så att

skattestrafflagens bestämmelser kunnat bli tillämpliga och den försumlige

kunnat ställas till ansvar för falsk eller vårdslös deklaration. Visserligen kan

skönstaxering enligt 21 § taxeringsförordningen tillgripas, men sådan får

endast åsättas, när inkomsten inte kan på annan grund tillförlitligen beräknas,

och den får över huvud taget inte åsättas i sådan form eller till sådant

belopp att taxeringen kommer att innebära ett straff för den försumlige. Utskottet

anser därför erforderligt att underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt

20 § taxeringsförordningen redan nu sanktioneras genom straffbestämmelser,

som bör ha sin plats i taxeringsförordningen. Utskottet delar således

inte motionärernas uppfattning att straffbestämmelser bör införas först efter

en översyn av bokföringslagen.

De invändningar i övrigt, som anförts mot de föreslagna straffbestämmelserna,

riktar sig i väsentlig utsträckning mot den nuvarande utformningen

av 20 § taxeringsförordningen. Bestämmelserna i denna paragraf har således

ansetts vara alltför vagt utformade för att kunna bilda underlag för den

ifrågasatta straffbestämmelsen.

Det ligger i sakens natur att detaljerade bestämmelser om skyldighet att

föra anteckningar och räkenskaper inte kan utfärdas med hänsyn till de

skiftande förhållandena för olika medborgargrupper. Skyldigheten att föra

anteckningar och räkenskaper måste — om man bortser från den legala

skyldigheten enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen —

därför bedömas från fall till fall. Enligt utskottets uppfattning har tillräcklig

hänsyn till dessa förhållanden tagits vid utformningen av de föreslagna

straffbestämmelserna. Som departementschefen anfört har nämligen det

straffbara området inskränkts till mera kvalificerade fall, genom att såsom

förutsättning för straffbarhet anges, att den försumlige skall ha omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav. På så sätt kommer straffhotet inte ens formellt

att avse mindre väsentliga fel. Som en ytterligare garanti för att endast

mer kvalificerade fall kommer att beivras, finns föreskriften att för åtal

krävs anmälan av taxeringsintendent. Utskottet finner sig därför kunna i

princip godtaga Kungl. Maj :ts förslag. Emellertid har utskottet funnit skäl

tala för yrkandet i motionerna 1:604 och II: 727 att fängelsestraff endast

bör ifrågakomma vid uppsåtligt brott. Utskottet får därför föreslå den ändringen

i Kungl. Maj :ts förslag att till fängelse i högst sex månader må dömas

allenast om brottet varit uppsåtligt och synnerligen försvårande omständigheter

föreligger.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Utdömande av vite

I propositionen föreslås ett tillägg till 124 § andra stycket taxeringsförordningen

av innehåll att, om ett vitesföreläggande iakttagits efter det taxeringsintendentens

anmälan om vitets uttagande inkommit till länsstyrelsen,

ändamålet med vitet icke skall anses ha därigenom förfallit. Förslaget bör

ses mot bakgrunden av ett avgörande i regeringsrätten varigenom klarlagts,

att nuvarande bestämmelser tillåter den, som fått ett vitesföreläggande, att

utan någon risk negligera detta, till dess han genom delgivning av taxeringsintendentens

framställning får kännedom om att vitets utdömande är omedelbart

förestående.

I motionerna I: 601 och II: 729 yrkas avslag på detta förslag.

Utskottet vill för sin del framhålla att taxeringsförfarandet är beroende

av att effektiva tvångsmedel tinnes mot skattskyldiga och andra uppgiftsskyldiga,

som inte lämnar föreskriven medverkan i form av självdeklaration

och kompletterande uppgifter o. s. v. Med hänsyn till det stora antalet

taxeringar och de tidsbegränsningar, som gäller för de olika taxeringsorganens

arbete med visst års taxeringar, kommer försummelser i fråga om

i ullgörandet av uppgiftsskyldigheten att inverka tyngande på arbetet och

ofta att i praktiken omöjliggöra åsättande av en riktig taxering. Det är därför

inte tillräckligt att ett vitesföreläggande är effektivt i den meningen, att

deklarationer eller andra handlingar över huvud inkommer, utan lika viktigt

är att de inkommer i tid. Den tidsfrist som utsättes i ett vitesföreläggande

maste med andra ord respekteras. Behov föreligger därför av en sådan

regel som den i propositionen föreslagna. En dylik ändring bör givetvis

inte gå ut på att vitet under alla förhållanden skall utdömas, så snart

en i vitesföreläggande angiven tidsfrist överskridits. Taxeringsintendenterna

bör liksom hittills icke påyrka utdömande av viten i andra fall än då så

anses påkallat från allmän synpunkt, och länsstyrelserna bör på samma

sätt som nu äga vittgående befogenheter att bedöma frågor om uttagande

av vite med ledning av föreliggande omständigheter. I enlighet med det

anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat i de frågor, som

hänvisats till bevillningsutskottets behandling, lämnas av utskottet’ utan

erinran.

Övriga frågor

Utskottet övergår härefter till vissa spörsmål, som berörs i motionerna

och som icke har direkt samband med förut behandlade frågor, och upptar

därvid först det i motionerna I: 3 och II: 3 upptagna spörsmålet om besvärsliden

över taxeringsnämnds beslut. Motionärerna har ansett den för enskilda

skattskyldiga gällande besvärstiden, den 15 augusti, vara mindre lämplig

eftersom den för manga skattskyldiga infaller under semestertid.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

Den i motionerna upptagna frågan har tidigare ägnats uppmärksamhet

och önskemål har framställts om förskjutning av besvärstiden till en senare

tidpunkt på året. Emellertid kan gentemot dessa önskemål invändas att en

sådan förskjutning skulle medföra att prövningsnämndernas arbete försenades.

Med hänsyn till vikten av att så många besvärsmål som möjligt kan

avgöras på sådan tid alt det blir möjligt att ta hänsyn till eventuella ändringar

i samband med utsändandet av debetsedlar på slutlig skatt, anser

utskottet sig inte kunna biträda förevarande motionsyrkande.

I anslutning till propositionen nr 100 har motionsvis framställts yrkanden

avseende kammarrättens organisation m. m. Sålunda yrkas i de likalydande

motionerna I: 598 och II: 728 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om översyn av kammarrättens arbetsformer samt rörande utredning

om lämpliga former för utbildning av den yngre föredragande personalen

i verket. I motionen II: 736 hemställes att frågan om decentralisering

av kammarrättens åtta divisioner med förläggning av förslagsvis tre

divisioner till Göteborg, Malmö och Umeå måtte bli föremål för utredning.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen år 1958 hade anledning att

behandla olika spörsmål rörande förfarandet i kammarrätten i samband

med då väckta motioner. Hithörande frågor upptogs av bevillningsutskottet

i betänkande nr 35. Därvid framhölls bl. a. angelägenheten av att kammarrätten

erhöll möjlighet att i praktiken tillgripa muntligt förfarande i

större omfattning än tidigare. Vidare betonade bevillningsutskottet behovet

av en aktiv processledning från kammarrättens sida. Utskottet underströk

med bestämdhet nödvändigheten av att kammarrätten verksamt sökte främja

en enhetlig rättstillämpning inom domstolen.

Vid 1958 års riksdag beslöts en inskränkning i rätten till fullföljd av

skattemål från kammarrätten till regeringsrätten. Då det förutsatts att fullfölj

dsref ormen jämte tillgodoseendet av riksdagens önskemål angående förfarandet

i kammarrätten skulle komma att ställa större krav på domstolen

såväl kvantitativt som kvalitativt har en upprustning av kammarrätten ansetts

motiverad. Denna upprustning har genomförts successivt och innebär i

huvudsak att åtta assessorstjänster utbytts mot kammarrättsrådstjänster,

varigenom samliga åtta divisioner i kammarrätten fr. o. m. den 1 juli i

år kommer att bestå av fyra kammarrättsråd och en assessor. Vidare har

divisionsordförandenas ökade ansvar ansetts böra föranleda en minskning

av deras deltagande i sessionsarbetet och befattningar som vice ordförande

har fördenskull inrättats på divisionerna. Ytterligare har antalet fiskaler

fördubblats från åtta till sexton, varigenom en viss minskning av de dömande

ledamöternas föredragningsskyldighet kunnat genomföras.

Enligt vad utskottet inhämtat har balansen i kammarrätten av icke avgjorda

skattemål, vilken tidigare under en lång följd av år varit betydligt

större än antalet avgjorda mål, på senare tid nedbringats till en mer normal

nivå motsvarande icke fullt ett års avverkning. Vid bedömandet av kammarrättens

personalbehov för alt kunna tillgodose de ökade krav som ställts

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

på domstolen bör beaktas, att de genom 1956 års taxeringsreform vidtagna

åtgärderna med avseende på underinstanserna efter hand bör ge till resultat

att utredningen i skattemål i underinstanserna blir bättre och fullständigare

än vad hittills varit fallet. I samma riktning bör de åtgärder verka, som

utskottet tidigare förordat i syfte att förstärka taxeringsorganisationen.

Någon möjlighet att med säkerhet bedöma huruvida, som motionärerna

törutsatt, antalet besvärsmål kommer att öka sedan taxeringsorganisationen

utbyggts, föreligger ännu ej. Mycket synes emellertid tala för att en effektivare

taxering inte nödvändigtvis behöver medföra större antal överklaganden,

men däremot är det troligt att målen blir av mer komplicerad karaktär.

Givetvis är det en angelägen samhällelig uppgift att tillse att skattedomstolarna

kan utöva sin verksamhet på ett sådant sätt och under sådana former

att de mål de har att handlägga kan bringas till ett snabbt och riktigt

avgörande. Att ett positivt intresse föreligger att tillgodose dessa önskemål

såvitt avser kammarrätten visar de åtgärder som under senare år vidtagits i

fråga om personalförstärkningar m. m. Detta utesluter dock inte att ytterligare

förbättringar i olika hänseenden kan och bör vidtagas.

Enligt utskottets mening är det emellertid, innan ytterligare erfarenhet

vunnits av upprustningen av de lägre instanserna, inte lämpligt att företaga

en utredning om ändring i kammarrättens organisation. Utskottet

förutsätter att kammarrätten själv följer utvecklingen med uppmärksamhet

och framlägger de förslag, vartill förhållandena kan ge anledning. Frågan

om decentralisering av kammarrätten har enligt utskottets uppfattning

kommit i ett ändrat läge sedan domstolen i betydande utsträckning

blivit sista instans i taxeringsmål. Utskottet anser att någon utredning av

frågan ej bör ske.

Vad beträffar yrkandet om utbildning av den yngre föredragande personalen

vill utskottet framhålla, att det givetvis är av stor betydelse att denna

personal erhåller en så god utbildning som möjligt för sin blivande uppgift

som ledamöter i den kollegiala domstol, som kammarrätten utgör. Det torde

emellertid i första hand böra ankomma på kammarrätten att ta initiativ

till de åtgärder, som är erforderliga för en tillfredsställande lösning av utbildningsfrågan.

Utskottet avstyrker med det anförda utredningsyrkandena

i motionerna I: 598 och II: 728 samt i motionen II: 736.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 100, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 604 av herr Sundin m. fl. och II: 727 av herr Hansson i

Önnarp in. fl.,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961 41

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändring i taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623) med den ändringen att 121 §

erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

121 §.

Har någon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 20 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav, dömes till

dagsböter. Är brottet grovt, vare straffet

fängelse i högst sex månader.

Har någon---trehundra kro
nor.

Har någon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 20 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav, dömes till

dagsböter. Föreligga vid uppsåtligt

brott synnerligen försvårande omständigheter,

må till fängelse i högst

sex månader dömas.

Har någon---trehundra kro
nor.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt med den ändringen att

77 § erhåller följande

lydelse:

Kungl. Maj. ts förslag

77

Har någon,---trehundra kro
nor.

Har någon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 38 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag och

hair han därigenom omöjliggjort eller

allvarligt försvårat fullgörande av

deklarations- eller uppgiftsskyldigliet

eller kontroll därav, dömes till dagsböter.

Är brottet grovt, vare straffet

fängelse i högst sex månader.

Finnes försummelse som i första

stycket sägs ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott som--— av taxeringsin
tendcnt.

såsom utskottets förslag betecknade

Utskottets förslag

§•

Har någon,---trehundra kro
nor.

Har någon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 38 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag och

har han därigenom omöjliggjort eller

allvarligt försvårat fullgörande av

deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav, dömes till dagsböter.

Föreligga vid uppsåtligt brott

synnerligen försvårande omständigheter,

må till fängelse i högst sex månader

dömas.

Finnes försummelse som i första

stycket sägs ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott som —--av taxerings
intendent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

B) att riksdagen måtte godkänna de av utskottet förordade

riktlinjerna för en förbättrad taxeringskontroll; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:3 av herr Kronstrand

m. fl. samt II: 3 av herrar Rydén och Stenberg,

2) de likalydande motionerna I: 597 av herr Gezelius och

II: 732 av herr Fröding,

3) de likalydande motionerna I: 598 av herrar Gezelius

och Schött samt II: 728 av herr Fröding m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 599 av herrar Gösta Jacobsson

och Gustaf Henry Hansson samt II: 735 av herr

Nilsson i Svalöv m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 600 av herr Schött m. fl.

och II: 731 av herr Ekström i Iggesund m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 601 av herr Spetz m. fl.

och II: 729 av fru Gärde Widemar m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 602 av herr Spetz m. fl.

och II: 730 av herr Nelander m. fl.,

8) de likalydande motionerna 1:603 av herr Stefanson

m. fl. och II: 733 av herr Nordgren m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 604 av herr Sundin m. fl.

och II: 727 av herr Hansson i önnarp m. fl.,

10) motionen II: 183 av herr Ekström i Iggesund,

11) motionen II: 734 av herr Stiernstedt m. fl., ävensom

12) motionen II: 736 av herr Christenson i Malmö,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson,

Gosta Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Kollberg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,

Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,

herrar Forsberg, Kristenson i Göteborg och Fälldin.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

43

Reservationer

I) av herr Gösta Jacobsson, vilken — med hänvisning till att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt om översyn av bokföringslagen — dels

ansett den i 20 § taxeringsförordningen gjorda hänvisningen till bokföringslagen

böra bibehållas,

dels ock hemställt, att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts förslag, såvitt

angår 20 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623), måtte föi

sin del antaga följande ändrade lydelse av nämnda paragraf.

20 §.

Den som---— kontroll därav.

Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderåi

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen

och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering eller i eljest

särskilt utfärdade föreskrifter.

II) av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,

Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö och Fälldin,

vilka

dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 31 råd 16

nedifrån med orden »Utskottet får» och slutar å s. 32 rad 3 uppifrån med

orden »denna del.» bort ha följande lydelse:

Utskottet får erinra om att, då det gäller rörelseidkares och jordbrukares

skyldighet att lämna uppgift rörande ersättning till den, som haft tillfälligt

arbete i rörelsen eller jordbruket, gränsen satts till 100 kronor för år räknat.

I och för sig föreligger det inte skäl att ha en mindre omfattande

uppgiftsskyldighet för ägare av hyresfastigheter. Då det gäller villa- och

sommarstugeägare liksom bostadsrättsinnehavare kan det visserligen sägas

ligga i linje med de förenklingar i deras deklarationsförfarande, som eftersträvats

genom schablontaxering av inkomster från villafastigheter och bostadsrättslägenheter,

att ha en inskränkt uppgiftsskyldighet. Å andra sidan

bör beaktas att dessa skattskyldiga i regel inte har anledning att i sin deklaration

yrka avdrag för kostnaden för anlitad arbetskraft, varför taxeringsmyndigheterna

inte heller på denna väg kan få fram några uppgifter. Enligt

utskottets uppfattning talar övervägande skäl för att 100-kronorsgränsen

får gälla, även då det gäller fastighetsägares uppgiftsskyldighet för tillfälligt

arbete å annan fastighet. Utskottet tillstyrker således bifall till de

likalydande motionerna I: 604 och II: 727 i denna del, varvid anledning torde

saknas att bibehålla den nuvarande särskilda regeln att kostnaden är avdragsgill

i rörelse. Detta skulle i och för sig motivera en omredigering av

37 § 1 inom. på så sätt att momenten b) och c) sammanföres. Emellertid

synes bl. a. med hänsyn till att ersättning för tillfälligt arbete å villafastig
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

heter o. dyl. normalt inte utgör avdragsgilla kostnader vara av värde att fastighetsägares

uppgiftsskyldighet regleras för sig.

dels ock hemställt, att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag, såvitt

avser 37 § 1 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse av nämnda författningsrum.

1 mom. Till ledning

Up pgiftsskyld ig

1. a) Statlig och--

- sådan förvärvskälla.

37 §.

--följande uppställning:

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

Den som--— an- Avlöning, arvode, —- —

nan stiftelse. — vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och--

— hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning

av tillfälligt arbete

å annan fastighet än jordbruksfastighet,

om vad

som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 100

kronor för hela året,

d) utbetalning till rörelseidkare

av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt

av rörelse för mottagaren,

e) av statlig —--

erlagt sjömansskatt.

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

3 a. Försäkringsanstalt.

Den som---be
loppet

föreligger.

Den som bedrivit jordbruk

eller skogsbruk eller

innehaft jordbruksfastighet

eller annan fastighet

eller bedrivit rörelse

samt uppburit ersättning

från anstalten på grund

av liden skada.

Utgivet belopp.

Utgiven ersättning, ej

understigande 1 060 kronor

för varje skadefall,

på grund av skada på

byggnad, inventarier och

maskiner, produkter från

jordbruket eller skogsbruket,

växande gröda, skog,

varulager, varor under

tillverkning, förbrukningsartiklar

eller andra

förnödenheter för produktionen,

samt utgiven

ersättning, ej understigande

500 kronor för varje

skadefall, på grund av

skada på levande djur.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

45

Därest delutbetalning

av försäkringsersättning

förekommit, må med avlämnandet

av kontrolluppgift

anstå till året efter

det då skadan slutreglerats.

Undantag: ersätt
ning

för personligt lösöre

samt annan ersättning på

grund av motorfordonsförsäkring

än stilleståndsersättning.

III) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,

Kollberg, Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås och Christenson i

Malmö, vilka

dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 36 rad 2

nedifrån med orden »Utskottet finner» och slutar å s. 37 med orden »omständigheter

föreligger.», bort erhålla följande lydelse.

»Utskottet finner för sin del att en oeftergivlig förutsättning för straffsanktion

är att skyldigheten att föra räkenskaper eller göra anteckningar

finnes klart preciserad. Departementschefen har också, som ovan anförts,

förklarat sig övertygad om nödvändigheten av mera preciserade bestämmelser

i detta avseende. Med hänsyn till de skiftande förhållandena för olika

medborgargrupper ligger det i sakens natur att detta knappast är möjligt

för alla grupper deklarations- och uppgiftsskyldiga. Det objektiva rekvisitet

ligger sålunda i stor utsträckning utanför den skattskyldiges eget bedömande.

Under dessa förhållanden och i avvaktan på den av riksdagen begärda översynen

av bokföringslagen har utskottet icke funnit skäl biträda Kungl. Maj:ts

förslag i denna del.»

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte

a) avslå Kungl. Maj :ts förslag, såvitt avser ändringen av

121 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

b) avslå Kungl. Maj :ts förslag, såvitt avser ändringen av

77 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän

varuskatt, och i följd därav för sin del antaga följande ändrade

lydelse av ingressen till det i propositionen framlagda

förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Härigenom förordnas, att 36, 38 och 42 §§ förordningen den 1 december

1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år J961

IV) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,

Kollberg, Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö

och Fälldin, vilka

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 38, som börjar å rad

12 uppifrån med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 38 rad 11 nedifrån

med orden »Maj:ts förslag.» bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet vill för sin del erinra om att vid antagandet av den nuvarande

taxeringsförordningen eftersträvades största möjliga likhet med gällande

rättegångsförfarande. I enlighet härmed bör den praxis som fastställts av

regeringsrätten i ovannämnda avgörande och som överensstämmer med motsvarande

regler i rättegångsbalken gälla även i taxeringsfrågor. Något behov

av en ändring föreligger ej heller. Det bör åligga vederbörande taxeringsintendent

och länsstyrelse att handlägga förekommande vitesärenden

på sådant sätt att onödig tidsfrist icke uppkommer.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag i

denna del.»

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag, såvitt

avser ändringen av 124 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623).

V) av herrar Kronstrand, Kollberg, Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås

och Christenson i Malmö, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 39 rad 1 uppifrån

med orden »Den i» och slutar å s. 39 rad 8 uppifrån med orden »förevarande

motionsyrkande.», bort ha följande lydelse:

»De med nuvarande respittid förenade och av motionärerna påtalade olägenheterna

för de skattskyldiga finner utskottet vara av en natur att de bör

föranleda en ändring av nuvarande stadgande. För att bereda den skattskyldige

skälig tid att förbereda och inkomma med sitt yttrande förordar utskottet

att respittiden förlänges med två veckor till den 31 augusti. Någon försening

i prövningsnämndernas arbete torde i praktiken inte föranledas härav.

»

dels ock att utskottet under punkten C 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1: 3

av herr Kronstrand m. fl. samt II: 3 av herrar Rydén och

Stenberg måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 76 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623 )

Härigenom förordnas, att 76 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

47

Nuvarande lydelse

76 §.

Besvär av skattskyldig skola hava

inkommit senast den 15 augusti under

taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före

utgången av augusti månad under

taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger----

Av reservanterna föreslagen lydelse

76 §.

Besvär av skattskyldig och kommun

skola hava inkommit senast den

31 augusti under taxeringsåret.

---samma taxering.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

VI) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,

Kollberg, Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö

och Fälldin, vilka

dels ansett, att därest det i reservationen nr III framlagda förslaget icke

skulle vinna riksdagens bifall, den nya tydelsen av 121 § taxeringsförordningen

och 77 § varuskatteförordningen bör äga tillämpning först sedan

riksdagen antagit preciserade bestämmelser rörande antecknings- och bokföringsskyldighetens

fullgörande,

dels ock hemställt att riksdagen måtte besluta,

att ikraftträdandebestämmelserna till den föreslagna förordningen

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623) skall erhålla följande lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock

icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års

taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträdandet.

Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas om

skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen uppbördsförvaltning

alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i

övrigt till och med den 30 juni 1962. Såvitt avser 121 §, skall förordningen

träda i kraft å dag, som riksdagen beslutar.

samt att ikraftträdandebestämmelserna till den föreslagna

förordningen angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt måtte erhålla

följande lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Såvitt avser 77 §, skall

förordningen träda i kraft å dag, som riksdagen beslutar.

VII) av herr Christenson i Malmö, vilken dels anfört följande:

»Vid utbyggandet av taxeringsorganisationen i syfte att effektivisera taxeringskontrollen

är av största betydelse, att taxeringsorganisationen så utformas,

alt allmänhetens förtroende till taxeringsmyndigheterna stärkes. I mo
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

tion II: 736 har getts anvisningar på några utvägar, ägnade att utjämna bestående

motsatsförhållanden mellan de skattskyldiga och taxeringsnämnderna.

Den väsentligaste uppgiften hos nämnderna måste var att öva tillsyn över

att de taxeringar, som beslutas av dem, blir riktiga i alla avseenden och att

den enskildes rätt av hänsyn till fiskaliska intressen inte trädes för nära.

Ordförande i taxeringsnämnd måste intaga en mera opartisk ställning. Utskottet

är icke främmande för denna synpunkt men anser sig på grund av

praktiska svårigheter att erhålla kompetenta ordförande icke kunna föreslå

någon lösning. Frågan är så pass betydelsefull för de skattskyldiga

och rättssäkerheten, att den i längden inte kan undanskjutas. En översyn

av taxeringsförordningen är påkallad.

En taxeringsorganisation bör icke enbart verka som företrädare för det

allmänna, da det gäller att skapa skatteunderlag. Den bör även fungera som

en allmänhetens tjänare särskilt under den tid deklarationsplikten skall fullgöras.

Allmänheten behöver råd och upplysningar. Utskottet vitsordar detta

men anser, att det bör undersökas, om inte servicemöjligheterna i väsentlig

mån kan tillgodoses, t. ex. genom att vederbörande taxeringsassistent under

den tid då deklarationer avlämnas håller i förväg utlysta mottagningar å olika

orter inom fögderiet. Detta är gott och väl, men räcker likväl icke, om

man någorlunda vill tillgodose allmänhetens önskemål i detta avseende.»

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av motionen II: 736 — måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära en översyn av taxeringsförordningen

i syfte att stärka allmänhetens förtroende för

taxeringsnämnderna och om utredning om inrättande av ett

serviceorgan vid varje länsstyrelse för praktiska råd i deklarationsfrågor.

VIII) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elof sson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,

Kollberg, Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö

och Fälldin, vilka ansett att efter sista stycket i utskottets yttrande å s. 22,

som börjar med orden »I förevarande» och slutar med orden »betänkande

nr 45.» bort intagas följande:

»I sistnämnda betänkande nr 45 för år 1960 framhöll bevillningsutskottet

bland annat att »enbart genom kontrollåtgärder torde det dock knappast

vara möjligt att komma till rätta med en vikande deklarationsmoral.

Såsom framhållits bl. a. av 1949 års skatteutredning torde flera olika orsaker

till bristerna i deklarationsmoralen kunna antagas föreligga. För att

få ett tillfredsställande resultat av taxeringen fordras först och främst en

ändrad inställning till skattefusk hos många skattskyldiga, präglad av

större solidaritet mot samhället.

I anslutning till dessa yttranden vill utskottet göra följande allmänna

uttalande om taxeringsorganisationens uppgifter och dess förhållande till

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 196t 49

allmänheten samt vikten av att det skapas ett förtroendefullt samarbete

mellan förvaltningsmyndigheten och allmänheten, vilket är en förutsättning

för en förstärkt deklarationsmoral.

Av den allmänna motiveringen till proposition nr 100 med förslag om förbättrad

taxeringskontroll framgår att de nu framlagda förslagen — såväl

i vad de avser taxeringsorganisationen som i fråga om de enskildas skyldigheter

att tillhandagå med kontrolluppgifter in. in. — helt och hållet

har till riktpunkt att genom kontrollåtgärder av olika slag samt skärpta

straffpåföljder nedbringa skattefusket medan däremot inga som helst åtgärder

föreslås för stärkande av själva deklarationsmoralen, som bevillningsutskottet

uttalat sig för. Åtgärderna innefattar nämligen uteslutande

en effektivisering av statens fiskaliska anspråk. Vad nu sagts gäller även

det samtidigt framlagda förslaget om skärpningar i skattestrafflagen och

den föreslagna lagen om handräckning vid taxeringsrevision.

Med tanke på att majoriteten hland skattebetalarna ej utgöres av försumliga

eller bedrägliga deklaranter utan av lojala medborgare scm önskar

att följa gällande författningsbestämmelser även om de har svårt att komma

till rätta med de svårtolkade taxeringshestämmelserna och ^blanketterna

synes det av vikt att vid genomförandet av sådana åtgärder varom nu

är fråga, icke enbart statens fiskaliska synpunkter blir tillgodosedda.

Vill man komma till rätta med skattefusket är det givetvis minst lika

viktigt att vid sidan av en effektiviserad kontroll stärka deklarationsmoralen

och — som 1960 års bevillningsutskott framhöll — skapa större solidaritet

mot samhället. En förutsättning för detta är bland annat att man

bygger upp en på allmänt förtroende grundad taxeringsorganisation, som

kan bidraga till att utjämna bestående motsatsförhållanden mellan de

skattskyldiga, å ena, och det allmänna, å andra sidan, samt bidraga till

att good-will skapas för skattemyndigheterna i deras arbete. En atmosfär

av ömsesidigt förtroende mellan taxeringstjänstemännen och den allmänhet

som dessa tjänstemän har att betjäna är en förutsättning för att taxeringsmyndigheten

skall kunna fullgöra sin grannlaga uppgift. Den vid

deklarationstider bedrivna upplysningsverksamheten torde icke kunna ersätta

åtgärder av detta slag.

Den väsentliga uppgiften för taxeringsmyndigheterna måste anses vara

tillsynen över att verkställda taxeringar blir i alla avseenden riktiga, även

i de fall där detta länder till nackdel för staten och till fördel för den enskilde

skattebetalaren. Den enskilde bör med förtroende kunna vända sig

till vederbörande taxeringsmyndighet och därvid erhålla vägledning utan

risk för att hans hänvändelse blir behandlad uteslutande till fördel för statens

fiskaliska intresse. En på delta sätt arbetande taxeringsorganisation

har de största utsikterna att tillvinna sig allmänhetens förtroende och

kommer att fungera som allmänhetens tjänare och icke enbart vara företrädare

för statens intresse att få in så mycket skatt som möjligt.

På lång sikt kommer enligt utskottets övertygelse tillämpningen av här

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1961

i korthet berörda handlingslinjer inom taxeringsorganisationen att bidraga

till en ökad förståelse för vikten av ärlighet och noggrannhet vid avgivande

av deklarationer och avlämnande av kontrolluppgifter samt vara ägnad

att stärka deklarationsmoralen och att utvidga solidariteten mot samhället.»

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610634

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag om förbättrad taxering skontroll, såvitt propositionen hänvisats till bevillnings a1 i texten