Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla 1. att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld förelägges riksdagen efter i motionerna 1:569 och 11:674 angiven överarbetning av 1950 års skattelagssakkunnigas utredning

1961-05-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:57, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla 1. att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld förelägges riksdagen efter i motionerna 1:569 och 11:674 angiven överarbetning av 1950 års skattelagssakkunnigas utredning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd

samt för amortering av studieskuld, m.m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 146 av

herrar Hedblom och Hilding samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i

Göteborg, vari hemställts »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen

för studieunderstöd senast till 1961 års riksdags höstsession»;

2) de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 464 av herr

Ragnar Bergh m.fl. och 11:538 av herr Björkman m.fl., vari hemställts,

»dels att riksdagen måtte för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen

att avdragsrätt medgives för studiekostnader enligt i motionerna

uppdragna riktlinjer; dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till härför erforderliga författningsändringar»; ävensom

3) de i anledning av propositionen nr 55, vilken proposition hänvisats till

behandling av statsutskottet, väckta likalydande motionerna I: 570 av herr

Hedblom m.fl. och II: 675 av herr Helén m.fl., vari hemställts, »att riksdagen

i samband med behandlingen av Kungl. Maj:t:s proposition nr 55

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1. att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld förelägges

riksdagen efter i motionerna 1:569 och 11:674 angiven överarbetning av

1950 års skattelagssakkunnigas utredning (SOU 1960:6) samt

2. att förslag till skattefrihet för studerandes ferieinkomster förelägges

riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas förenämnda utredning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 146, II: 538 och II: 675 (II: 674).

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunal skattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t- ex. RÅ 1936 not. Fi 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i liket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

ai berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga

beskattningen.

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19U års

allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för

beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till

undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas

under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde

givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle

medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år

vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade

sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951.13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för

amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. (stencilerat) har skattelagssakkunniga

föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande

periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna

för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag

skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande

förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan bör enligt

de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas stu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

3

dietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslås icke skola beskattas

för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande

(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med

bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. 1 betänkandet

lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid

beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid

i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas

sida anses höra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare

utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i

stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga

tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer

med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte

ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de

ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu

antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga

funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, finner

de sakkunniga dock ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare

övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska hördan

för personer som tynges av studieskulder.

Innehållet i det upprättade författningsförslaget kan sammanfattas sålunda.

Rätt till avdrag skall föreligga för amorteringar på statens räntefria studielån

och studielån med statlig kreditgaranti. Avdraget får göras i form av allmänt

avdrag, dock endast i den mån skattskyldig haft inkomst av jordbruksfastighet,

rörelse eller tjänst. Av olika skäl, bl. a. angelägenheten av att viss

försiktighet iakttas vid införandet av ett nytt avdrag av denna beskaffenhet,

har avdrag med hela amorteringsbeloppet ansetts icke böra ifrågakonuna.

Avdrag får åtnjutas med belopp motsvarande högst 60 procent av det under

året i enlighet med föreliggande amorteringsplan erlagda amorteringsbeloppet.

Även skattskyldig som amorterat studielån av annat slag än de nyss

nämnda skall kunna erhålla avdrag, men då i form av särskilt avdrag för

nedsatt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.

Slutligen innebär författningsförslaget en utvidgning av möjligheterna att

ge extra avdrag åt skattskyldig som haft så låg inkomst, att den inte uppgått

till det för honom gällande existensminimibeloppet. Sådant avdrag skall

kunna medges skattskyldig, som icke kunnat ha förvärvsarbete i normal

omfattning till följd av att han bedrivit studier vid läroanstalt. Därigenom

skall skattefrihet kunna medges studerande, som under studietiden har

mindre inkomster av feriearbete eller andra tillfälliga arbeten.

över skattelagssakkunnigas betänkande har, efter remiss, utlåtanden av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

givits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande

flertalet remissinstanser tillstyrker, att rätt till avdrag för amortering å

studieskuld införes i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga

utarbetade förslaget. I vissa yttranden förordas dock att samhällets

stöd ges i form av direkta bidrag.

I proposition nr 55 till innevarande års riksdag framlägges på grundval

av bl. a. en inom finansdepartementet den 23 augusti 1960 dagtecknad PM

angående stöd åt de studieskuldsatla förslag om stöd från och med den

1 juli 1961 åt de studieskuldsatta genom avskrivning av 25 procent av kapitalskulden

å studielån med statlig kreditgaranti samt å lån från statens

lånefond för universitetsstudier och allmänna studielånefonden ävensom å

lån för studier från värnpliktslånefonden. Ifrågavarande avskrivning förutsattes

äga rum vid första amorteringstillfället efter det att systemet trätt i

kraft. Avskrivningen föreslås omfatta för budgeåret 1961/62 den då befintliga

skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961,

som lån vilka börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med budgetåret

1962/63 skall enligt förslaget avskrivningen omfatta lån, som börjar

amorteras under respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån

med statlig kreditgaranti, förutsättes bli ersatta för det avskrivna lånebeloppet

genom utbetalning från det under åttonde huvudtiteln upptagna

anslaget till kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti.

För ifrågavarande ändamål äskas för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag

av 22 miljoner kronor. Garantilånenämnden föreslås bli den

myndighet, som i första hand skall svara för centrala åtgärder i samband

med förslagets genomförande. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur

de berörda statliga lånefonderna — 15 miljoner kronor budgetåret 1961/62

— förutsättes bli debiterade respektive fond.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1960 års riksdag i anledning av då

väckta motioner av i huvudsak samma innebörd som de nu föreliggande

motionerna. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 74 anförde bevillningsutskottet

— efter att ha erinrat om förenämnda departementspromemoria

— bl. a. att i det läge, vari frågan om avdragsrätt för studiekostnader

befann sig och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t skulle komma att

redovisa sitt ställningstagande till frågan för 1961 års riksdag, anledning

inte förelåg för riksdagen att anhålla om proposition i ämnet till 1961 års

riksdag eller att vidtaga ändringar i kommunalskattelagen i syfte att möjliggöra

avdrag för studiekostnader över huvud taget. Beträffande frågan om

införande av avdragsrätt för föräldrars kostnader för studerande barn fann

s. 5 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961 5

utskottet att ett genomförande av skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt

för studieunderstöd skulle i avsevärd män bortta grunden för

kritiken mot de nuvarande bestämmelserna om periodiskt understöd. I detta

hänseende skulle det i och för sig vara tillräckligt om — som skattelagssakkunniga

förordat — den nuvarande avdragsrätten inskränktes till de fall

då understödet utgår på grund av bindande förpliktelse eller där behov av

understöd föreligger på grund av sjukdom, ålderdom eller liknande. Att

innan slutgiltig ställning tagits till frågan om avdrag för periodiskt understöd

i allmänhet genomföra den av skattelagssakkunniga förordade avdragsrätten

för studieunderstöd var enligt utskottets mening icke lämpligt. Givetvis

kunde man betrakta den föreslagna avdragsrätten för studieunderstöd

för sig som en studiesocial åtgärd, men den borde då ställas mot andra

tänkbara åtgärder med sådant syfte. Utskottet ville därvidlag erinra om att

sedan skattelagssakkunnigas förslag framlades den statliga stipendieverksamheten

vidgats i betydande omfattning. Enligt utskottets uppfattning

borde frågan om införande av ett sådant avdrag därför upptas i ett större

sammanhang än som kunde ske vid 1960 års riksdag.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 146 av herrar Hedblom och Hilding

samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i Göteborg avser frågan

om införande av studieunderstöd. Motionärerna erinrar om att med hänsyn

till att förslag om sludiekostnaderna ej förelegat har Kungl. Maj:t hittills

avstått från att förelägga riksdagen proposition om avdragsrätt för studieunderstöd.

I ett interpellationssvar år 1958 anförde finansministern betänkligheter

mot skattelagssakkunnigas förslag ur stalsfinansiell synpunkt. Motionärerna

understryker att kravet på avdragsrätt för studieunderstöd är en

rättvisefråga, som gäller hur de samlade skattebördorna skall fördelas, och

inte kan avvisas med hänvisning till otillräckliga statsfinansiella resurser.

Ingen torde bestrida att de nuvarande bestämmelserna om periodiska understöd

är orättvisa. Avdrag för periodiskt understöd är sålunda medgivet

till en sysslolös person, men ej för hjälp till barn för studier och annan utbildning.

I tidigare motioner rörande avdragsrätt för periodiskt understöd

till studerande har framhållits alt en annan konstruktion än den skattelagssakkunniga

föreslagit vore att föredraga. Avdragsrätten borde inte vara av

den snäva karaktär som dessa tänkt sig. Denna fråga har nu varit föremål

för ett ganska omfattande utredningsarbete, varför ett definitivt förslag som

tillgodoser de synpunkter, som riksdagen anfört i samband med sin begäran

om förslag till ändrade avdragsregler, nu bör föreläggas riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 464 av herr Ragnar Bergh m. fl. och II: 588

av herr Björkman in. fl. förordas ändringar i skatteförfattningarna i syfte

att införa avdragsrätt för studiekostnader. Motionärerna framhåller att stu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

(liekostnader i väsentlig utsträckning är att betrakta som omkostnader för

intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är det ett absolut villkor

att innehavaren har avlagt viss examen eller förvärvat motsvarande

kunskaper. Det föreligger alltså i sådant fall ett direkt orsakssammanhang

mellan tjänsteinkomsten och omkostnaderna för studierna. En avdragsrätt

för kostnaderna under studietiden står därför helt i överensstämmelse med

skattelagarnas inkomstbegrepp. Motionärerna framhåller vidare att de studerande

är missgynnade i beskattningshänseende så till vida att de under

studietiden i allmänhet saknar möjligheter att tillgodogöra sig ortsavdrag.

De naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande har rätt till men

som de inte kunnat utnyttja under studietiden, bör få tas igen i efterhand.

Vidare bör beaktas att de studerande inträder i förvärvslivet senare än andra

inkomsttagare. Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av

progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tas vid

fastställandet av de ifrågavarande avdragen. Givetvis bör avdragsrätten endast

avse kostnader för sådana studier som är avsedda att direkt leda till

förvärvsarbete. Av praktiska skäl finner motionärerna lämpligt att dra en

gräns vid studentexamen och motsvarande utbildning. En utvidgning till

lagre utbildning bör dock övervägas sedan erfarenheter vunnits om hur

systemet kommer att fungera i praktiken. Det avdragsgilla beloppet bör

fastställas efter schablonmässiga grunder. Man bör kunna nöja sig med

schablonbelopp för olika slag av examina, varvid utgångspunkten bör vara

ett avdragsgillt belopp av 3 000 kronor för varje studieår av en på normaltid

avlagd examen. Riksskattenämnden bör kunna utfärda anvisningar i detta

hänseende. Avdragsrätten bör få åtnjutas under de tio år som löper från och

med det år, under vilket den studerande efter avlagd examen första gången

erhåller inkomst under 12 månader. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas

jämnt under den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätten bör gälla med

verkan från och med beskattningsåret 1962. Studerande som efter avlagd

examen första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1953_

1961, bör äga åtnjuta partiell avdragsrätt som fastställs med utgångspunkt

från det år, då hel årsinkomst efter avlagd examen första gången uppnåddes.

I de likalydande motionerna I: 570 av herr Hedblom m. fl. och II: 675 avherr

Helén m. fl. förklarar sig motionärerna kunna tillstyrka det i propositionen

nr 55 framlagda förslaget såsom ett provisorium i avvaktan på en

viss omarbetning av de skattelagssakkunnigas förslag av år 1960. Efter att

ha redogjort för de skäl, som motionärerna anser tala för och emot de båda

systemen, uttalas, att en avdragsrätt för amortering av studieskuld är en

reform som väl ansluter sig till bärande tankegångar i vårt skattesystem

och låter sig väl motivera från principiell synpunkt. Det av Kungl. Maj:t

föreslagna avskrivningsförfarandet för studieskulder av visst slag innebär

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

7

i realiteten att en generell stipendiering medges i efterhand. Det ligger vidare

i det föreslagna systemets natur, att stipendierna blir beroende avlånesummans

storlek i det enskilda fallet. En sådan princip för det direkta

studiestödet finner motionärerna betänklig. Propositionen innebär vidare

att sådana studielån, som tagits eller kommer att tagas i annan ordning än

de, som nu föreslås bli omfattade av avskrivningarna, t. ex. privata banklån

mot borgen, är ställda helt utanför. Emellertid bör vissa under remissbehandlingen

av skattelagssakkunnigas förslag framförda synpunkter beträffande

detaljutformningen av förslaget beaktas. Det gäller i första hand

kretsen av lån, för vilka särskilt amorteringsavdrag skulle medgivas, avdragets

omfattning (den föreslagna 60 %-regeln) samt rätten för äkta make

att tillgodogöra sig amorteringsavdrag i den utsträckning som maken eller

makan inte kunnat detta på grund av otillräcklig egen inkomst. Om det av

Kungl. Maj:t föreslagna avskrivningssystemet genomföres såsom ett provisorium

för att sedan avlösas av den mera generellt verkande avdragsrätten,

uppkommer vissa samordningsproblem, vilka kräver särskilda överväganden

av teknisk natur. I princip synes dessa övergångsbestämmelser böra utformas

så att avdrag för amortering å studieskuld icke skall få åtnjutas till

den del som samma lån kommit i åtnjutande av sådan skuldavskrivning som

den nu i propositionen föreslagna. Ifrågavarande tekniska övergångsproblem

tillhör de frågor som bör utredas vid överarbetningen av de skattelagssakkunnigas

förslag till avdragsrätt för amortering av studieskuld.

Vidare framhåller motionärerna att den föreslagna ändringen av 50 § 2

mom. kommunalskattelagen innebärande att beskattningsnämnd skall få

möjlighet att bevilja extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, då vederbörandes

inkomst till följd av studier understigit existensminimum, enligt motionärernas

uppfattning är synnerligen välmotiverad.

I en till bevillningsutskottet inkommen skrift har Sveriges förenade studentkårer

hemställt att riksdagen måtte vidtaga den av skattelagssakkunniga

föreslagna ändringen angående avdrag för studerande med ferie- och

extrainkomster.

Utskottet

I de föreliggande motionerna yrkas vidtagande av åtgärder i syfte att

genom avdragsrätt i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen

av studier eller att förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. Sålunda

förordas införande av avdragsrätt vid taxering för föräldrar, vilka

lämnar understöd till sina studerande barn. Vidare yrkas att studerande,

som har inkomst av förvärvsarbete vid sidan av studierna, skall kunna få

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

skattebefrielse för sådan inkomst. De yrkanden, som åsyftar att lindra beskattningen

för färdigutbildade, går ut på antingen att avdrag vid beskattningen

skall ges den, som har att amortera studieskulder eller att hänsyn

skall tas till studiekostnader genom schablonmässigt avvägda avdrag, sedan

vederbörande trätt ut i förvärvslivet.

Utskottet behandlar först frågan om införande av avdragsrätt för den,

som redan genomgått viss högre utbildning. Såsom den föregående framställningen

utvisar har frågan om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för kapitalavbetalning å studieskuld senast övervägts av skattelagssakkunniga,

vilka år 1960 överlämnade ett betänkande i ämnet, innefattande författningsförslag

med bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar

å studieskulder. Beträffande förslagets innehåll hänvisar utskottet till redogörelsen

i det föregående. Vid remissbehandlingen av betänkandet underströks

behovet av åtgärder i syfte att lätta den ekonomiska bördan för de

studieskuldsatta. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte att

rätt till avdrag för amortering å studieskuld infördes i huvudsaklig överensstämmelse

med det av skattelagssakkunniga utarbetade förslaget, men i vissa

yttranden förordades att samhällets stöd i stället skulle ges i form av direkta

bidrag.

Av den föregående redogörelsen framgår vidare att Kungl. Maj :t i den till

behandling av statsutskottet hänvisade propositionen nr 55 till årets riksdag

föreslagit att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen införes ett

system med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar å

vissa studieskulder. Dessa bidrag förordas skola uppgå till 25 procent av

lånesumman, och avskrivning av skuldbeloppet skall förekomma i de fall,

då den skuldsatte erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier,

lån med statlig kreditgaranti avseende studiekostnader, lån ur allmänna

studielånefonden eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning

av behovet utöver den som skett i de lånebeviljande nämnderna skall

inte behöva förekomma.

Det i propositionen nr 55 föreslagna bidragssystemet har samma syfte

som det avdragssystem, vilket förordats i motionerna I: 570 och II: 675 och

vilket bygger på principerna i det av skattelagssakkunniga utarbetade förslaget.

Delade meningar har icke rått inom utskottet i fråga om angelägenheten

av att minska de studieskuldsattas börda. Frågan gäller i vilken

form samhällets stöd skall ges.

Därvidlag vill utskottet erinra om att skattelagssakkunniga, som behandlat

frågan från skattemässiga aspekter, utförligt redovisat de olika skäl, som

enligt de sakkunnigas åsikt talar för och emot en sådan avdragsrätt. Därvid

har de sakkunniga funnit att införandet av ett avdrag för nedsatt skatteförmåga

på grund av skyldighet att amortera studieskulder kan övervägas.

De sakkunniga har dock framhållit att de rent skattetekniska synpunk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961 9

terna inte ger direkt ledning för frågans lösning i ena eller andra riktningen.

Huru beskattningen skall utformas med hänsyn till skatteförmågan är nämligen

i sista hand en bedömningsfråga. De sakkunniga uttalade vidare att,

för den händelse hänsyn från det allmännas sida ansågs böra tas till det

förhållandet att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av studieskulder,

denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom

direkta statsbidrag till amorteringarna. Åtskilliga skäl kunde anföras för

att stödet till personer med tyngande studieskulder gavs i denna form. De

sakkunniga har likväl inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att

såsom alternativ till de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag

till statsbidrag enligt de antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter,

som de sakkunniga funnit att avdragsalternativet obestridligen är

ägnat att framkalla, har de sakkunniga dock funnit ett system med direkta

bidrag vara förtjänt att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses

erforderliga för att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

Även utskottet ställer sig tveksamt till lämpligheten av införande av en

avdragsrätt vid beskattningen i stället för det i propositionen förordade

bidragssystemet, vilket ställer sig enkelt i tillämpningen och väl ansluter

sig till formerna för direkt stöd i övrigt åt studerande. En avdragsrätt för

amorteringar å studieskulder skulle genombryta den hittills vid inkomstbeskattningen

upprätthållna principen att avdrag ej skall medges för kapitalavbetalning

av skuld. Man kan enligt utskottets mening inte heller

bortse från den irrationella faktor, som är förbunden med avdragssystemet

och som ligger däri att stödet blir effektivast för dem, som har de största

inkomsterna och följaktligen får anses vara i minst behov därav. Hänsyn

bör också tas till det merarbete vid deklarations- och taxeringsförfarandet

som avdragsformen skulle föra med sig. Införandet av en dylik avdragsrätt

skulle således motverka de aktuella strävandena att förenkla skattelagstiftningen

och att nå en definitiv källskatt. Det i och för sig angelägna

stödet åt de studieskuldsatta bör därför enligt utskottets mening inte ges

i form av avdragsrätt för amorteringar utan genom direkta bidrag. Då numera

möjligheter anvisats att gå fram efter bidragslinjen anser utskottet

sig inte böra tillstyrka bifall till det berörda yrkandet i motionerna I: 570

och II: 675.

Vad nu anförts äger i huvudsak tillämpning jämväl på yrkandet i motionerna

1:464 och 11:538. Utskottet vill ytterligare framhålla, att skattelagssakkunniga,

som jämväl prövat frågan om en avdragsrätt i enlighet

med de principiella riktlinjer soin motionärerna uppdragit, inte ansåg argument

av den art motionärerna åberopat kunna motivera en avdragsrätt

för havda studiekostnader. Utskottet får i detta sammanhang även erinra

om att under senare år beslutats en omfattande ökning av stipendiemöjligheterna

för studerande vid universitet och högskolor. Genom studie
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

sociala utredningen pågår vidare en översyn av de studiesociala åtgärderna

på den högre utbildningens område. Om förslaget i proposition nr 55 om

statliga bidrag till de studieskuldsatta genomföres, synes en avdragsrätt i

enlighet med motionärernas önskemål knappast längre ha något självständigt

syfte.

Utskottet övergår härefter till behandling av den i de likalydande motionerna

I: 146 och II: 169 upptagna frågan om införande av avdragsrätt för

föräldrars kostnader för studerande barn.

Självfallet får införandet av ett system med bidrag till amortering av

studiekostnader sin betydelse även för bedömandet av angelägenhetsgraden

för genomförandet av motionärernas förslag om rätt för föräldrar till

avdrag för kostnader för sina barns studier. Behovet av en dylik avdragsrätt

måste nämligen antagas bli väsentligt mindre om — vid sidan av en

omfattande stipendiegivning — möjligheter föreligger att få bidrag till erläggande

av ådragna studieskulder. Till stöd för yrkandet i de likalydande

motionerna I: 146 och II: 169 anföres emellertid inte endast studiesociala

skäl utan även allmänna rättviseskäl. Ur denna synpunkt finner motionärerna

utformningen av de gällande reglerna om periodiskt understöd

otillfredsställande. Avdrag erhålles i regel vid taxeringen för periodiskt

understöd, oavsett om behov av sådant understöd föreligger eller ej, men

avdrag får inte åtnjutas om understödet utgår till person tillhörande givarens

hushåll eller till annans undervisning eller uppfostran.

I och för sig har kritiken mot de nuvarande bestämmelsernas utformning

visst fog för sig. Utskottet vill emellertid erinra om att den skatterättsliga

behandlingen av periodiska understöd övervägts i ett av skattelagssakkunniga

den 20 december 1956 avgivet betänkande, vari de sakkunniga föreslagit

betydande inskränkningar i avdragsrätten för periodiskt understöd.

Sålunda skulle i princip avdrag medges endast i fråga om understöd, som

utgår på grund av bindande förpliktelse i vissa fall eller utgår till den, som

på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt skatteförmåga är i behov

av understöd. Den av motionärerna kritiserade diskrimineringen i de nu

gällande reglerna skulle givetvis försvinna om avdragsrätten inskränktes

till de av de sakkunniga avsedda fallen. Skattelagssakkunnigas förslag i denna

del är beroende av Kungl. Maj :ts prövning, och något yrkande har inte

framställts om genomförande av detta de sakkunnigas förslag. Utskottet

anser sig under åberopande av det anförda böra avstyrka de nämnda motionsyrkandena.

Slutligen har utskottet i förevarande sammanhang att ta ställning till yrkandet

i de likalydande motionerna I: 570 och II: 675 om riksdagsskrivelse

med begäran om proposition till höstriksdagen rörande beskattningen av

studerandes ferieinkomster. Motionärerna förordar genomförandet av ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

11

förslag från skattelagssakkunniga, innebärande att bestämmelserna i 50 § 2

mom. kommunalskattelagen om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid s. k.

existensminimum skall utsträckas att gälla studerande som haft låg inkomst

på grund av studier.

Utskottet vill i anslutning till nämnda motionsyrkande erinra om de uttalanden

som i proposition nr 150 till årets riksdag gjorts rörande en framtida

höjning av ortsavdragen. Om en sådan åtgärd kan vidtas skulle inkomst

av förvärvsarbete vid sidan av studierna i ökad omfattning komma att undantas

från beskattning för den alldeles övervägande delen av dem som haft

sådan inkomst. Utskottet anser att man bör avvakta ett förslag till lösning

av ortsavdragsfrågan, innan slutlig ställning tas till detta skattelagssakkunnigas

förslag. Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka bifall till

motionsyrkandet i fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 146 av herrar Hedblom

och Hilding samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i

Göteborg,

2) de likalydande motionerna I: 464 av herr Ragnar

Bergh m. fl. och 11:538 av herr Björkman m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna I: 570 av herr Hedblom

m. fl. och II: 675 av herr Helén in. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg*, Einar Eriksson,

fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson,

Yngve Nilsson, Wärnberg* och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Allard*, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Wiklund

i öjebyn*, Engkvist*, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Forsberg,

Kristenson i Göteborg och herr Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Kronstrand, Nilsson i

Svalöv, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö och Björkman, vilka —

med åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 146 och 11:169

—ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 146 av herrar Hedblom och Hilding och II: 169 av herrar

Helén och Gustafson i Göteborg i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte begära att proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen

för periodiskt studieunderstöd snarast förelägges

riksdagen.

II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,

vilka ansett, att utskottet i anledning av de likalydande motionerna I: 464

av herr Ragnar Bergh m. fl. och II: 538 av herr Björkman m. fl. bort hemställa

under punkten 2)

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte förelägga innevarande års

höstriksdag förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen

att avdragsrätt medgives för studiekostnader enligt i

motionerna uppdragna riktlinjer.

III) av herrar Söderquist, Kronstrand, Gustafson i Göteborg och Christenson

i Malmö, vilka

dels ansett att utskottets yttrande fr.o.m. det stycke på s. 8 rad 12 nediifrån,

som börjar med orden »Det i», bort ha följande lydelse:

Proposition nr 55 innebär att Kungl. Maj:t nu accepterat åtgärder i syfte

att minska de studieskuldsattas börda. Det i propositionen framlagda förslaget

ansluter sig dock icke till de rekommendationer som gjorts i skattelagssakkunnigas

betänkande utan bygger på den där endast översiktligt

diskuterade åtgärden att medge avskrivning med 25 % av vissa studieskulder.

Det föreslagna avskrivningssystemet innebär enligt utskottets mening ett

slags generell stipendiering där stipendierna utgår i efterhand och till sin

omfattning blir direkt beroende av lånesummans storlek i det enskilda fallet.

Vidare förutsätter propositionsförslaget inte att samtliga studielån skall

beröras av avskrivningsrätten utan endast sådana som i en eller annan form

är statsgaranterade. Bl. a. av de här nämnda skälen anser utskottet att det i

propositionen framförda avskrivningsförfarandet inger betänkligheter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961

13

Utskottet ansluter sig till den i motionerna 1:570 och 11:675 anförda

ståndpunkten att åtgärder i syfte att lätta de studieskuldsattas ekonomiska

problem är så angelägna att ytterligare försening måste undvikas. De skattelagssakkunnigas

förslag bör emellertid enligt utskottets mening omarbetas

i enlighet med de riktlinjer som anförts i de ovannämnda motionerna, varför

utskottet inte är berett att förorda beslut nu om införandet av ett skatteavdragssystem.

I avvaktan på att sådant beslut senare fattas, förutsätter

utskottet att i förevarande proposition framlagt förslag om avskrivning av

studieskuld — vilken fråga behandlas av annat utskott — antages såsom

ett provisorium. Utskottet anser det emellertid angeläget att understryka,

att även om avskrivningsförfarandet senare kommer att efterföljas av ett

skatteavdragssystem, de beslut om avskrivning som redan fattats skall stå

kvar för ifrågavarande enskilt lån.

Utskottet har i förevarande sammanhang att ta ställning till yrkandet i

de likalydande motionerna I: 570 och II: 675 om riksdagsskrivelse med begäran

om proposition till höstriksdagen rörande beskattningen av studerandes

ferieinkomster. Motionärerna förordar genomförandet av ett förslag

från skattelagssakkunniga, innebärande att bestämmelserna i 50 § 2 mom.

kommunalskattelagen om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid s. k. existensminimum

skall utsträckas att gälla studerande som haft låg inkomst

på grund av studier.

Utskottet delar den i motionerna framförda synpunkten att skattebefrielse

för de oftast låga inkomster det här rör sig om skulle bidraga till att öka

de studerandes förmåga att finansiera sina studier och därmed minska sitt

lånebehov.

Utskottet anser sig under åberopande av det anförda böra tillstyrka de

nämnda motionsyrkandena.

dels ock ansett att utskottet under punkten 3) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:570 av herr

Hedblom m. fl. och II: 675 av herr Helén m. fl. måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära

dels att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld

förelägges riksdagen efter i ovannämnda motioner angiven

överarbetning av 1950 års skattelagssakkunnigas utredning,

dels att förslag till skattefrihet för studerandes ferieinkomster

förelägges riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning.

IV) beträffande skattefrihet för studerandes ferieinkomster av herrar

Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Björkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.