Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

1961-05-18 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:62, Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

1

Nr 62

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om höjning av ortsavdragen vid beskattningen, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande vid riksdagens början

väckta, av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner,

nämligen

A) de likalydande motionerna I: 72 av herr Ragnar Bergh och 11:87 av

herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av skatteförfattningarna att de statliga och kommunala ortsavdragen

höjes med 200 kr. för ensamstående och med 400 kr. för gifta och

därmed jämställda, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till

härför erforderliga författningsändringar;

B) de likalydande motionerna I: 141 av herr Arvidson och II: 168 av herr

Regnéll m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter företagen utredning, för 1962

års riksdag framlägga förslag om en indexreglering av dels ortsavdragen,

dels inkomstskatteskalornas skiktintervaller;

C) de likalydande motionerna I: 347 av herr Boheman m.fl. och II: 408

av herr Rydén m. fl., vari hemställts,

1. att riksdagen måtte besluta höja ortsavdragen vid den statliga inkomstskatten

med 500 kr. för gift skattskyldig liksom för ensamstående skattskyldig

med hemmavarande minderårigt barn och med 250 kr. för övriga,

ensamstående skattskyldiga att gälla fr. o. m. den 1 januari 1962; samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig ändring i

gällande författning;

D) de likalydande motionerna I: 348 av herr Ewerlöf m.fl. och II: 411 av

herr Hjalmarson m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att allmänna skatteberedningcn skall få i uppdrag

att, med beaktande av vad i motionerna anförts, så snart ske kan framlägga

förslag om barnavdrag vid beskattningen;

E) de likalydande motionerna I: 462 av herr Bengtson m.fl. och II: 543

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utarbetande och framläggande av plan för skattesänkning

genom successiv höjning av de skattefria ortsavdragen upp till,

räknat efter gift inkomsttagare i ortsgrupp V, 5 000 kr. i enlighet med motiveringen;
F)

de likalydande motionerna I: 470 av herr Jonasson och II: 547 av herr

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

Magnusson i Jönköping m.fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungi. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning vid pågående skatteöversyn

av frågan om återställande av de skattefria ortsavdragen till det

realvärde, som avdragen hade efter den senaste beloppsjusteringen, så ock

av möjligheterna att genom indexreglering för framtiden garantera upprätthållande

av ortsavdragens realvärde, samt om framläggande snarast möjligt

av de förslag, som prövningen kan föranleda; ävensom

G) motionen 11:546 av fru Kristensson och fröken Wetterström, vari

hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta

1) att för ensamstående skattskyldig, som fyllt 67 år liksom för gifta skattskyldiga,

som sammanlever och som båda fyllt 67 år, ortsavdraget skall

fördubblas och

2) att för gifta skattskyldiga, som sammanlever och av vilka den ene maken

fyllt 67 år, ortsavdraget skall höjas med det för ensamstående i samma

ortsgrupp gällande ortsavdraget; samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

i anledning av propositionen nr 150 väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:669 av herr Bengtson m.fl. och 11:801

av herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära

att en plan måtte utarbetas och framläggas för innevarande års höstriksdag

angående skattesänkning genom successiv höjning av de skattefria

ortsavdragen upp till, räknat efter ortsgrupp V, 5 000 kronor för makar och

2 500 kronor för ensamstående i enlighet med vad i motionerna anförts;

samt

att en plan måtte framläggas till årets höstriksdag angående kompensation

till kommunerna för skattebortfall, som föranledes av den förordade

höjningen av ortsavdragen, i enlighet med vad i motionerna anförts;

II) de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf m.fl. och II: 802 av

herr Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

a) antaga följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 48 och 65 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370J.

Härigenom förordnas, att 48 och 65 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla följande ändrade lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

3

48 §.

1 mom. Samtliga orter--— Konungen jämkas.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger, utom i fall som i 3 mom. sägs, att å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på sätt nedan

sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp II 4 020 kronor, i ortsgrupp

III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340 kronor och i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Gift skattskyldig ---stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp

I 1 930 kronor, i ortsgrupp II 2 010 kronor, i ortsgrupp III 2 090

kronor, i ortsgrupp IV 2 170 kronor och i ortsgrupp V 2 250 kronor.

Har skattskyldig---tiotal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och som enligt bestämmelserna i 3 § 1 och 2 mom. lagen

om folkpensionering är ålders- eller invalidpensionär eller vars make är sådan

pensionär, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta

kommunalt ortsavdrag på sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 5 400 kronor, i ortsgrupp II 5 500 kronor, i ortsgrupp III

5 600 kronor, i ortsgrupp IV 5 700 kronor och i ortsgrupp V 5 800 kronor.

Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 7 000 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år, likaledes

åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 000 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 3 500 kronor.

4 mom. Skattskyldig fysisk——-—tiotal kronor.

65 §.

Frågan, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

I fråga---följande beskattningsåret.

Har eljest--- — för taxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t, efter därom

företagen utredning, måtte med beaktande av vad i motionerna anförts

förelägga 1962 års riksdag förslag rörande en väsentlig överflyttning från

primärkommuner och landsting till staten av kostnader, vilka helt beror av

statliga beslut och över vilkas storlek kommunerna alltså ej kan råda;

III) de likalydande motionerna I: 676 av herr Lundström m. fl. och II:

804 av herr Ohlin m.fl. vari hemställts, att riksdagen måtte

dels besluta att som ett led i en lindring av inkomstskatten göra en första

höjning av ortsavdragen vid statlig och kommunal inkomstskatt med 500

kronor för gift skattskyldig liksom för ensamstående skattskyldig med hemmavarande

minderårigt barn och med 250 kronor för övriga, ensamstående

skattskyldiga att gälla fr. o. m. den 1 januari 1962, därvid bevillningsutskottet

förutsatts skola utarbeta förslag till erforderlig författningsändring;

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att skatteberedningen i samband

med behandlingen av ortsavdragsfrågan måtte utarbeta förslag till särskilda

bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomstter

vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria;

ävensom uttala att kommunerna skall kompenseras för det genom ortsavdragshöjningen

minskade skatteunderlaget genom att kommunernas kostnader

för invalidpensionerna inom folkpensioneringen övertas av staten

och att, i avvaktan härpå kommunerna övergångsvis skall av statsmedel

erhålla kompensation för inkomstbortfallet, samt hemställa att förslag i

sistnämnda avseende snarast förelägges riksdagen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:87, 11:168, 11:408, 11:411, 11:543,

II: 546, II: 547, II: 801,11: 802 och II: 804.

Jämlikt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

av Kungl. Maj :t i ortsgrupper. Antalet ortsgrupper skall utgöra fem (ortsgrupp

I—ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild

författning. Enligt förordning den 5 juni 1953 (nr 406) har antalet ortsgrupper

vid skattegrupperingen från och med den 1 januari 1954 tills vidare be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

5

gränsats till fyra (ortsgrupp II—ortsgrupp V). Genom beslut vid innevarande

års riksdag har ortsgrupp II slopats, därvid kommunerna i denna ortsgrupp

avsetts skola uppflyttas till ortsgrupp III fr. o. m. den 1 januari 1962.

Enligt bestämmelser i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen

om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och

andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt

avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragets

belopp är differentierat efter ortsgrupp. De från och med 1961

års taxering gällande ortsavdragen, vilka är lika stora vid den statliga och

kommunala taxeringen, uppgår för helt år till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ortsgrupp

11

in

IV

V

Gift skattskyldig ävensom

ensam skattskyldig med

barn ...........................

3 520

3 6S0

3 840

4 000

Ensamstående skattskyl- dig..............................

1 760

1 840

1 920

2 000

Vid fastställande av ortsavdragens belopp har utgångspunkten varit att

skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra liggande ortsgrupper

skulle utgöra 4 procent av ortsavdraget i högsta dyrort. Viss överensstämmelse

har tidvis rått mellan skattegrupperingen och lönegrupperingen i fråga

om spännvidd. Från och med den 1 januari 1957 uppgår emellertid den

horisontala spännvidden mellan högsta och lägsta tillämpade ortsgrupp

(ortsgrupp II—ortsgrupp V) å nedre delen av löneplan A till omkring 16

procent.

Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges

följande.

I motionerna I: 72 och II: 87 erinras inledningsvis om att konsumentprisindex

år 1957 då den nuvarande ortsavdragsnivån fastställdes var 145. Nu

uppgår det till 160. Fördyringen sedan 1957 uppgår alltså till ca 10 procent.

Den inträffade penningvärdeförsämringen innebär, att ortsavdragen förlorat

en del av sitt realvärde, vilket medför att inkomstbelopp som enligt

1957 års beslut skulle vara skattefria nu genom inflationen återförts till beskattning.

Dessa belopp uppgår till inemot 200 kr. för ensamstående och 400

kr. för familjeförsörjare.

En automatisk skatteskärpning har alltså ägt rum. Och eftersom ortsavdraget

representerar en förhållandevis större andel av årsinkomsten ju lägre

denna är har denna skatteskärpning drabbat de lägre inkomsterna förhållandevis

hårdast. För kommunalskattens del gäller att skatteskärpningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 dr 1961

även i kronor räknat varit större ju lägre inkomsten varit medan den högre

inkomsttagaren kunnat få skattelättnad. Hur stora de förändringar i kommunalskatten

är som föranletts av inflationen belyses aven i motionen II: 87

intagen sammanställning, avseende gift person i ortsgrupp III. Därvid antas

att utdebiteringen vid nuvarande ortsavdrag är 15 kr. per skattekrona men

vid ett med 200 resp. 400 kr. höjt avdrag måste sättas till 15: 50.

Av sammanfattningen framgår att en skattehöjning inträtt för inkomsttagare

med årsinkomster upp till 15 000 kr. och skattelättnader för inkomsttagare

med årsinkomst av 20 000 kr. och däröver.

Motionärerna finner det högst angeläget att den sålunda belysta, orättmätiga

automatiska skatteskärpningen för lägre inkomster elimineras genom

en höjning av ortsavdragen — de kommunala såväl som de statliga —

med ca 10 %.

Mot en höjning av de kommunala ortsavdragen anföres stundom att en

utdebiteringshöjning blir oundviklig. Det anses att man härigenom försämrat

kommunens ekonomiska förhållanden. Ett sådant resonemang är emellertid

icke hållbart. Det vidtas ingen åtgärd för att öka kommunens utgifter

och ej heller för att minska dess inkomster vid sidan av kommunalskatterna.

Det belopp, som skall repartiseras bland kommunens skattebetalare, röner

med andra ord i och för sig inget inflytande av ortsavdragsförändringen.

Resultatet blir endast en omfördelning av skattebelastningen. I det fall ortsavdragshöjningen

endast innebär ett återställande av den reella avdragsnivån

vid den tid då avdragen fastställdes, innebär åtgärden dessutom blott

ett återställande av den skattefördelning som vid riksdagens ställningstagande

bedömts såsom riktig.

Den under senare år förda diskussionen kring dyrortsgrupperingen vid

beskattningen ger vid handen, att skälen för ett bibehållande av denna gradering

väsentligt försvagats. Med hänsyn härtill föreslås, att ortsavdragshöjningen

sättes till samma belopp oavsett dyrort, nämligen till 200 kr. för

ensamstående och 400 kr. för gifta.

Förslaget om indexreglering av ortsavdrag och inkomstskatteskalor i motionerna

1:14-1 och II: 168 motiveras bl. a. med att det inte kan vara rimligt

att det automatiskt skall kunna tillskapas ett annat skattetryck än enligt av

riksdagen fattade beslut. Så blir emellertid fallet så snart penningvärdet

försämras. Denna omständighet verkar i och för sig inflationsdrivande eftersom

den skärper och sprider kompensationstänkandet. Den genom inflation

inträdande skatteskärpningen har sin grund i två olika omständigheter.

Dels får det i kronor räknat oförändrade ortsavdraget ett lägre realvärde,

dels åstadkommer en mot inflationen svarande och alltså endast nominell

höjning av inkomsten att denna delvis blir beskattad inom högre progressionsskikt

än innan penningvärdeförsämringen satte in.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

7

Förhållandet belyses i motionen II: 168 med exempel och en sammanställning

utvisande den procentuella skatteskärpningen för olika taxeiade

inkomster som uppkommer vid en fördyring på 10 procent samtidigt med en

nominell ökning av den taxerade inkomsten på 10 procent.

Enligt sammanställningen är den procentuella skattehöjningen störst vid

den lägsta inkomsten. I de högre inkomstlägena sjunker procenttalet undan

för undan. Den av inflationen förorsakade skatteskärpningen kan elimineras

genom en indexreglering som omfattar dels ortsavdragen, dels skiktintervallerna

i den progressiva skalan. Detta belyses av bl. a. följande exempel.

A. har vid en taxerad inkomst på 6 000 kr. för närvarande en skatt på 200

kr. Då den taxerade inkomsten stiger med 10 procent till 6 600 kr. blir skatten

260 kr. d. v. s. 30 procent högre än tidigare. I de fall inkomstökningen

beror på inflationen bör ortsavdraget höjas med likaledes 10 procent till

4 400 kr. Den beskattningsbara inkomsten blir då 2 200 kr. Skatten härå

utgör 220 kr. eller 10 procent mer än innan inflationen inträdde. Någon reell

skatteskärpning uppkommer alltså inte.

Det är en rättviseåtgärd att man genom en indexreglermg sådan som här

antytts undanröjer de ovan berörda verkningarna av det nuvarande systemet.

Det bör också ligga i riksdagens intresse att den, för att behalla sin

absoluta beskattningsrätt, genomför densamma. För reglering av ett flertal

detaljfrågor rörande indexberäkningens praktiska tillämpning bl. a. bör

inte en hur liten förändring av penningvärdet som helst få slå igenom i ändrade

ortsavdrag och skatteskalor — bör en utredning komma till stånd. Ett

på denna grundat förslag bör kunna föreläggas 1962 års riksdag.

I motionerna I: 347 och II: 408 framhålles att det torde vara en av allmänna

skatteberedningens uppgifter att framlägga förslag till reformering

av inkomstbeskattningen. Skatteskalan bör överses bl. a. i syfte att få till

stånd en lättnad i marginalskatterna, och en lyftning bör genomföras av de

skattefria bottenavdragen. Det vore emellertid oklokt att låta varje skattelättnadsreform

helt anstå i avvaktan på utredningens resultat.

Utrymmet för en omedelbar lättnad i inkomstskatten är lelativt begränsad.

Genom besparingar och vissa andra budgetförstärkande åtgärder bor det

emellertid vara möjligt att bereda ett utrymme av ca 250 mkr. för en hel

tolvmånadersperiod räknat. Den skattelättnadsreform, som inom ramen för

detta utrymme kan genomföras redan nu som ett led i en kommande mer

genomgripande reform av beskattningen, är en höjning av ortsavdragen. För

en sådan reform talar också den omständigheten att skattebördan under de

allra senaste åren i särskilt hög grad torde ha skärpts för de mindre inkomsttagarna.

Hänsynen till kommunernas finansiella läge kräver att en delreform

i fråga om ortsavdragen begränsas till den statliga inkomstskatten. Att

ortsavdragen nu formellt är lika stora i den statliga och kommunala in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

komstbeskattningen får inte utgöra hinder för en höjning av de statliga ortsavdragen,

när detta av andra skäl i och för sig framstår som en väl motiverad

reform.

Bottenavdragen vid den statliga inkomstskatten har varit oförändrade seden

år 1952. Sedan dess har den allmänna prisnivån stigit med inemot 30

procent. Ett återställande av avdragen till 1952 års realvärde skulle således

kräva en höjning av dem med 1 200 kr. för gift skattskyldig och med 600 kr.

för ensamstående (vad gäller ortsgrupp V). En höjning med dessa belopp

torde emellertid inte kunna rymmas inom det aktuella statsfinansiella utrymmet.

Motionärerna förutsätter dock att en höjning av bottenavdragen

vid den statliga beskattningen med i varje fall 1 000 kr. för gift och 500 kr.

för ensamstående skattskyldig skall kunna genomföras under loppet av

några år. Det borde emellertid nu vara möjligt att fatta beslut om en höjning

med 500 kr. för gift skattskyldig och med 250 kr. för ensamstående. För ensamstående

skattskyldig med hemmavarande barn, som efter föregående års

beslut beskattas enligt samma regler som för gift, skulle ortsavdraget således

också höjas med 500 kr. Höjningen bör genomföras med samma belopp i

samtliga ortsgrupper och gälla fr. o. m. 1962 års inkomster (1963 års taxering).

Till stöd för yrkandet om införande av allmänna barnavdrag i motionerna

I: 348 och II: 411 erinras om att ortsavdraget för närvarande är dubbelt så

högt för äkta makar som för ensamstående. Mellan dessa båda kategorier

skattskyldiga låter man sålunda skillnaden i skatteförmåga komma till uttryck.

Däremot göres icke någon åtskillnad — då det gäller att bestämma

skatten mellan barnlösa makar och barnfamiljer. Oavsett antalet barn

får en barnfamilj i ett givet inkomstläge betala lika hög skatt som en barnlös

familj med samma inkomst.

Tidigare togs hänsyn till barnfamiljernas levnadskostnader genom att

inkomsttagare med minderåriga barn fick åtnjuta högre ortsavdrag än barnlösa

makar. För barnfamiljerna varierades vidare ortsavdraget med hänsyn

till antalet barn. År 1947 ändrades detta förhållande i samband med införandet

av barnbidrag. Såsom motivering härför anfördes i huvudsak, att

barnavdragssystemet skulle innebära en »förmån» för de högre inkomsttagarna.

Motionärerna kan inte dela denna uppfattning.

Vårt beskattningssystem bygger på skatteförmågeprincipen, varav bl. a.

borde följa att två personer med samma skatteförmåga bör betala samma

skatt samt att en person som har större skatteförmåga än en annan också

bör betala högre skatt. Genom ortsavdragen bringar man ned den beskattningsbara

inkomsten med hänsyn till försörjningsbördan, och därigenom

kan man göra en riktig avvägning mellan personer i samma inkomstläge

men med varierande försörjningsbörda. Schematiskt kan förhållandet ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

9

tryckas så, att man vid avvägningen inte skall göra jämförelsen mellan t. ex.

barnlösa makar med 12 000 kr. inkomst och barnfamiljer med en inkomst

på t. ex. 50 000 kr. utan i ena fallet mellan barnlösa makar och barnfamiljer

i inkomstläget 12 000 kr. och i andra fallet mellan barnlösa makar och barnfamiljer

i det högre inkomstläget. Skillnaden i skatt måste då i vårt progressiva

skattesystem bli större mellan de två familjer som har höga inkomster

än mellan de två 12 000-kronorsfamiljerna, utan att man fördenskull

kan göra gällande att någondera barnfamiljen blir gynnad eller missgynnad.

Relativt sett innebär ett återinförande av barnavdragen liksom varje annan

höjning av ortsavdragen en större skattelättnad för den lägre inkomsttagaren

än för den större. Ju lägre inkomsten är, desto större är nämligen

den andel av inkomsten som på grund av barnavdraget blir skattefri.

Det förefaller som om vi i Sverige är ganska ensamma om ett system där

barnbidragen fått ersätta barnavdragen. I Danmark, Finland, Norge, England,

Holland, Tyskland och Kanada — som motionärerna slumpvis utvalt

för en undersökning av dessa förhållanden -— förekommer barnbidrag, men

samtidigt får barnfamiljerna en speciell lättnad i sin beskattning -— genom

barnavdrag — eller undantagsvis annorledes. Det vore en rimlig rättviseåtgärd

att barnavdrag införes även i det svenska beskattningssystemet därvid

förhöjt barnavdrag bör medges fr. o. m. tredje barnet. Frågan om den

lämpliga storleken av sådana avdrag m. in. bör bli föremål för snar utredning.

Uppenbarligen kan ett införande i vårt skattesystem av barnavdrag

komma att påverka ställningstagandet till nuvarande barnbidrag, såväl vad

gäller utformningen som i fråga om storlek. Det kan vara rimligt, att man

låter barnbidraget utgå efter en med inkomstens stegring fallande skala, innebärande

att bidraget efter hand nedgår till noll.

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: 462 och II: 543 återfinns i motionen

II: 530, vari bl. a. uttalas att strävandena till skattesänkning måste

gälla såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Vad den förstnämnda

beträffar bör en sänkning av skattetrycket i första hand kunna

uppnås genom en höjning av de skattefria ortsavdragen. En grundläggande

princip för vårt beskattningssystem skall vara att skatt skall utgå efter bärkraft,

d. v. s. efter förmåga att bära samhällskostnaderna. Dessutom har

emellertid ansetts, att en viss minimiinkomst, existensminimum, skall vara

helt befriad från skatt. För detta har införts de s. k. ortsavdragen, vilka

fr. o. in. 1958 är lika stora för såväl den kommunala som den statliga beskattningen.

Ortsavdragen kan emellertid i nuvarande läge inte sägas motsvara

det realvärde de en gång hade. Trots en fortgående penningvärdeförsämring

har ortsavdragen bibehållits oförändrade sedan 1953 med undantag

för den enligt andra grunder motiverade höjningen av de kommunala orts
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

avdragen 1958. Reellt kan alltså sägas, att gränsen för den skattefria »botteninkomsten»

sänkts ganska avsevärt. Då ett betydande antal människor i

vårt land ännu har relativt små inkomster, vid och under 5 000 kr., synes

det motionärerna angeläget att ortsavdragen på sikt höjes till exempelvis

5 000 kr. för gift inkomsttagare räknat efter nuvarande ortsgrupp V. Höjningen

bör anpassas till det långsiktiga budgetarbetet och ske successivt i

fyra eller fem etapper. Med tanke på den kommunala hushållningens problem

— och därvid främst det ojämnt fördelade skatteunderlaget — bör

övervägas någon form av statlig skatteersättning till kommunerna för bortfallet

av skatteunderlag i samband med att ortsavdragen höjes.

I motionerna 1:470 och 11:547 erinras bl. a. om att den proportionella

kommunalskatten under en tioårsperiod ökat med cirka fem kronor per

skattekrona. Detta är delvis en följd av statens övervältring av kostnader på

kommunerna, en övervältring från progressiv till proportionell skatt. Härigenom

sker en avsevärd omfördelning mellan lägre och högre inkomster

relativt sett. Principen om skatt efter bärkraft har ytterligare urholkats genom

den allmänna varuskatten som uttas utan hänsyn till bärkraften. Den

fortgående penningvärdeförsämringen har undan för undan minskat ortsavdragens

relativa värde. Om en inkomsttagare har 8 000 kr. i taxerad inkomst

och ortsavdraget är 4 000 kr. beskattas halva inkomsten. Faller penningvärdet

i den grad att den taxerade inkomsten uppgår till 12 000 kronor

blir två tredjedelar föremål för beskattning. Vid oförändrad utdebitering

ökar därmed skatten kraftigt.

Då starka motiv talar för att ortsavdragen måste bibehålla det realvärde

de hade när de infördes och att detta inte får urholkas genom penningvärdeförsämring,

måste inte bara ortsavdragen vid kommunal och statlig beskattning

återföras till detta sitt ursprungliga värde utan även indexregleras, så

att garantier skapas för ett bibehållande av deras realvärde.

I motionen II: 546 framhålles bl. a. att skattskyldig vars huvudsakliga

inkomst utgöres av folkpension i regel författningsenligt skall anses ha sådan

nedsatt skatteförmåga som berättigar till särskilt avdrag med högst

3 000 kronor. Härigenom blir tillämpningsområdet för detta avdrag mycket

stort. I vissa sammanhang uppträder även andra olägenheter. För folkpensionär,

som åtnjuter inkomstprövad folkpensionsförmån och som genom

extra arbete vill förbättra sina inkomster, blir resultatet ofta en större ökning

av den beskattningsbara inkomsten än inkomstökningen utgör. En

reduktion av det extra avdraget kan nämligen då inträffa och detta samtidigt

med att han eljest får en minskning av den inkomstprövade förmånen.

Det han får behålla av viss inkomstökning kan under sådana förhållanden

bli så obetydligt, att han föranledes att avstå från det extra arbetet.

På vissa håll utanför Sverige — i varje fall i USA —- gäller att den som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

11

når 65 års ålder kommer i åtnjutande av ytterligare ett ortsavdrag. För äkta

makar, som båda nått 65 års ålder, tillkommer två nya ortsavdrag.

En motsvarande anordning i vårt land skulle i väsentlig utsträckning

minska behovet av extra avdrag. På grund härav skulle olägenheter för folkpensionär,

som vill taga extra arbete i betydande utsträckning, mildras. Från

socialmedicinsk synpunkt är detta ytterst värdefullt. Personer födda före

1896 är helt utestängda från de förmåner som genom ATP erbjudes övriga

äldre årsklasser. De skulle genom ett ytterligare ortsavdrag dock kunna få

viss kompensation. Motionärerna förordar därför att en sådan ordning genomföres.

Såsom åldersgräns föreslås 67 år.

Motionärerna i motionerna I: 669 och II: 801 uttalar bl. a. att det på

grundval av nuvarande statsfinansiella och samhällsekonomiska situation

framstår som angeläget, att beslut om höjning av ortsavdragen fattas snarast,

avseende såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Den

av motionärerna föreslagna successiva höjningen med 1 000 kronor för makar

och 500 kronor för ensamstående motsvarar inte fullt den penningvärdeförsämring,

som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppen för den

statliga beskattningen fastställdes 1952. En sådan reform kan beräknas medföra

ett skattebortfall för staten av cirka 320 milj. kronor och för kommunerna

av cirka 360 milj. kronor. I samband med denna höjning av ortsavdragen

bör dyrortsgrupperingen beträffande skatterna successivt avskaffas

och ett glesbygdstillägg införas för landets nordligaste delar. Skattebortfallet

ökas härigenom med 50—60 milj. kronor. Enligt motionärernas mening

är det nödvändigt, att kommunerna i lämpliga former tillföres kompensation

för det bortfall av skatteunderlag, som sker vid höjning av ortsavdragen.

Kommuner med skattekraft upp till mcdelskatteunderlaget bör

under alla förhållanden erhålla full kompensation för skattebortfallet, medan

därutöver en gradering av skatteersättningen bör kunna övervägas i förhållande

till kommunernas skatteunderlag. En sådan kompensation till

kommunerna måste fastställas samtidigt med beslut om höjning av ortsavdragen.

Den förordade ortsavdragsreformen hör träda i kraft snarast och -— om

konjunkturläget visar sig medge detta — redan från och med nästa beskattningsår.

Om möjligt bör den första etapphöjningen av ortsavdragen, räknat

efter ortsgrupp V, fastställas till 500 kr. för makar och 250 kr. för ensamstående,

vilket skulle medföra skattebortfall för staten med cirka 160

milj. kr. och för kommunerna med cirka 180 milj. kr. Det statsfinansiella

och konjunkturpolitiska läget får givetvis avgöra i vilken takt ortsavdragsreformen

kan genomföras. Allmänna skatteberedningen bör kunna bedriva

sitt arbete i ifrågavarande del så skyndsamt, att en plan för den successiva

ortsavdragshöjningen kan föreläggas årets höstriksdag och om möjligt be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

slut redan då fattas om den första etappen. Ortsavdragsreformen får för de

lägre inkomstgrupperna sin största betydelse på kommunalskattesidan. Den

kostnadsövervältring från staten till kommunerna, som under en följd av

år ägt rum genom penningvärdeförsämringen och statsbidragens konstruktion,

elimineras härigenom emellertid endast till en mindre del. I tidigare

motioner har motionärerna begärt att plan skall framläggas för successivt

återställande av den kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna,

som ursprungligen avsetts. Då reformer i detta avseende dels tekniskt nära

sammanhänger med ortsavdragskompensationen till kommunerna, dels också

i fråga om takten för genomförandet måste avvägas mot etapphöjningarna

av ortsavdragen, är det nödvändigt, att planläggningen i princip sker i

samband med densamma för ortsavdragsreformen.

Kommunernas utgifter gäller f. n. till minst 75 procent områden, där de

har ringa eller intet inflytande på kostnadsutvecklingen, främst i fråga om

skola, sjukvård och åldringsvård. Det kan enligt motionärernas mening inte

accepteras, att kostnaderna härför på grund av ett varierande kommunalt

skatteunderlag skall fördelas så ojämnt på samhällets invånare som f. n.

sker. På vissa områden bör staten helt överta kostnaderna, t. ex. beträffande

de kommunala folkpensionskostnaderna, såväl i fråga om invalidpensionerna

som övriga inkomstprövade pensionsförmåner och därvid även

de kommunala bostadstilläggen upp till en viss miniminivå. Genom en sådan

reform skulle kommunerna avlyftas en utgiftssumma av cirka 300 milj.

kronor per år. överförandet av dessa folkpensionskostnader till staten bör

emellertid av statsfinansiella skäl ske successivt, varvid staten i första

etappen övertar utgifter över viss kostnad per skattekrona i resp. kommun,

i andra etappen utgifter över viss lägre nivå o. s. v. På så sätt åstadkommes

även en riktig skatteutjämnande effekt. I fråga om andra områden,

såsom skolväsen, sjuk- och åldringsvård, måste statsbidragen successivt

återställas till ursprungligen avsett realvärde. Vid återställande av statsbidragens

realvärde måste särskilt eftersträvas en effektiv skatteutjämning

till förmån för de skattesvaga kommunerna.

Som motivering för yrkandet i motionerna I: 670 och 11: S02 om ortsavdragshöjningar

anföres bl. a. att den nu möjliga skattereformen bör

starta med lättnader, vilka alldeles särskilt omfattar den inkomstdel som

saknar egentlig skattekraft. Detta resultat når man enklast genom att

höja de skattefria avdragen vid beskattningen —. ortsavdragen vid såväl

statlig som kommunal beskattning. Den inflation som ägt rum sedan de

nuvarande ortsavdragen fastställdes liksom nivåförskjutningen i det allmänna

inkomstläget gör betydande höjningar skäliga. Det bortfall av skatteinkomster

som reformen kan medföra bör emellertid under nuvarande konjunkturutsikter

i sin helhet kompenseras av minskade utgifter. Av denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

13

orsak bör höjningen nu begränsas till 250 kronor för ensamstående skattskyldig

och 500 kronor för gifta skattskyldiga. Det är emellertid väsentligt

att sådant statsfinansiellt utrymme beredes för fortsatta skattelättnader

att ytterligare höjningar av ortsavdraget kan övervägas. Förslaget medför

om inga andra åtgärder vidtages att kommunerna ställs inför nödvändigheten

att omfördela skattebördan genom höjd utdebitering för att kompensera

skatteunderlagsbortfallet ca 180 miljoner kr. Genom att helt överföra

kommunala utgifter för invalidpensioneringen och folkskollärarlöner till

staten skapar man emellertid förutsättningarna för en kommunal hushållning

av sådant slag att det skattefria grundbeloppets höjning icke behöver

leda till några utdebiteringshöjningar. I själva verket uppstår därigenom ett

visst ytterligare utrymme.

Ju mindre möjligheterna för den enskilde är att skaffa sig inkomster utöver

vad som ofrånkomligen måste gå till det mest nödvändiga, desto mer

betyder det att största möjliga del av denna grundinkomst blir skattefri.

Redan av detta skäl är det befogat att ge folkpensionärerna ett särskilt

ortsavdrag. Därtill kommer önskvärdheten att göra det förmånligt även för

äldre att åtaga sig för dem passande sysslor samt behovet att rationalisera

taxeringsarbetet. Någon mer bärande motivering för att ortsgruppera de

speciella skattefria avdragen för folkpensionärer föreligger inte. Denna avvägning

har slutat i ståndpunkten, att ogift ålders- eller invalidpensionär

bör vid taxering både till statlig och till kommunal inkomstskatt medgivas

ett ortsavdrag på 3 500 kronor oavsett bostadsort mot 7 000 kronor för två

makar som bägge är pensionärer. Om endast den ena maken är folkpensionär,

synes det sammanlagda ortsavdraget böra avrundas till i ortsgrupp III

5 600 kronor, i ortsgrupp IV 5 700 kronor och i ortsgrupp V 5 800 kronor.

Denna av sociala hänsyn förestavade och från rationella grunder motiverade

reform kan beräknas minska avkastningen av den statliga inkomstskatten

med högst 30 milj. kr. För kommunernas del beräknas »skattebortfallet»

bli något större, cirka 40 milj. kr. Detta ryms emellertid inom den

kommunalekonomiska ram som de minskade utgiftsbördorna på kommunerna

skapar.

Ett höjt kommunalt ortsavdrag får effekt på de skattemedel över vilka

kommunerna förfogar först från och med år 1964. I)å kan de här föreslagna

åtgärderna i syfte att begränsa av staten bestämda krav på kommunala

utgifter ha slagit igenom helt eller med ett belopp som torde ligga uppåt

250 milj. kr. Nya förslag med samma syfte kan då vara mogna att genomföras.

Det tryck på utdebiteringssatserna, som höjningen av de kommunala ortsavdragen

medför i den mån utrymme för sänkningar av de egentliga kommunala

utgifterna inte föreligger, motväges alltså helt.

Det kan därutöver konstateras, att det inom ramen för besparingar i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

driftsbudgeten på 465 milj. kr. ryms såväl ett skattebortfall på 165 milj. kr.

för höjda statliga ortsavdrag och på 30 milj. kr. för de särskilda ortsavdragen

till folkpensionärer som ett överförande av kommunala utgifter på 250

milj. kr.

I motionerna I: 676 och II: 804 skisseras ett reformprogram på beskattningsområdet

som motionärerna anser skall kunna förverkligas inom några

år. Härefter anföres bl. a. att hinder uppenbarligen inte bör möta att redan

nu genomföra en mindre lättnad i inkomstskatten för alla, i den mån budgetmässigt

och allmänekonomiskt utrymme därför kan beredas. För en omedelbar

skattelättnad talar inte minst den omständigheten att skattetrycket

under loppet av några år undergått en synnerligen kraftig skärpning. Denna

har särskilt drabbat människor med lägre inkomster. Genom en höjning av

de skattefria bottenavdragen skulle skattelättnaden bli relativt störst för

dem. Av dessa skäl förordas att en höjning nu heslutas av ortsavdragen.

För att få så stor bredd som möjligt bör ortsavdragshöjningen avse såväl

statlig som kommunal inkomstskatt. De högre ortsavdragen bör slå igenom

i källskatteuttagen fr. o. m. 1962.

Höjningens storlek måste självfallet bestämmas med hänsyn till budgetutrymmet.

En höjning av avdragen med 500 kr. för gift skattskyldig och

250 kr. för ensamstående beräknas medföra ett inkomstbortfall för hel tolvmånadersperiod

av ca 165 milj. kr. för staten samt ca 180 milj. kr. för kommunerna.

Då motionärerna förutsätter att staten ikläder sig åtgärder som

löser uppkommande kommunalfinansiella problem, blir kostnaden för statsverket

vid fullt genomslag ca 345 milj. kr. Det första budgetåret, 1961/62,

skulle vad gäller den statliga inkomstskatten uppkomma ett bortfall av

ca 50 miljoner kr. Med hänvisning till av motionärerna redovisade besparingsförslag

uttalar motionärerna att förutsättningar kan skapas för höjning

av ortsavdragen med 500 kr. för gift skattskyldig och 250 kr. för ensamstående.

Enligt motionärernas mening bör statsmakterna vidta åtgärder för att avlyfta

den belastning för kommunerna som sammanhänger med ortsavdragshöjningen.

Detaljutformningen av dessa åtgärder behöver inte nödvändigtvis

fastställas nu med hänsyn till att kommunernas finanser på grund av

att staten förskotterar kommunalskattemedel påverkas av en ortsavdragshöjning

först om några år. Men det måste betraktas som väsentligt för

kommunerna att redan nu få besked om ett beslut av sådan innebörd. Vad

gäller utformningen av kompensationsåtgärderna erhålles en mera bestående

lösning om staten övertar från kommunerna någon kostnadspost av

i kostnadshänseende motsvarande omfattning och där kommunerna saknar

reellt inflytande över utgifternas storlek. En sådan kostnadspost är kommunernas

bidrag till finansieringen av invalidpensionerna inom folkpensione
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

15

ringen. De kommunala utgifterna härför kan beräknas till 190 å 200 milj. kr

och motsvarar sålunda i storlekshänseende ungefärligen det beräknade

skattebortfallet.

De övergångsvis uppkommande anpassningsproblemen kan emellertid

inte anses helt lösta härmed. Dels kan inte nu fixeras när statens övertagande

av invalidpensioneringskostnaderna kan äga rum. Härför krävs

vissa förberedande utredningar av teknisk art. Dels fördelar sig dessa kostnader

ojämnt över kommunerna. Landstingen skulle icke alls beröras av

reformen. För att nå en fullt betryggande lösning för kommunerna av anpassningsproblemen

i samband med ortsavdragshöj ningen bör under en

övergångstid i avvaktan på en bestående anordning direkta bidrag av statsmedel

utgå till kommunerna. Förslag om sådan provisorisk bidragsgivning

bör av Kungl. Maj :t föreläggas höstriksdagen.

I fråga om högre bottenavdrag för folkpensionärer uttalas bl. a. att ett

speciellt »marginalskatteproblem» föreligger för folkpensionärer, som har

mindre inkomster, t. ex. av någon extrasyssla, vid sidan om folkpensionen.

En justering av beskattningsreglerna i fall som dessa, skulle bidraga till en

rimligare ordning. Här berörda problem bör upptas till utredning och förslag

utarbetas om sådana avdrag för folkpensionärer som kan göra smärre

sidoinkomster vid sidan om folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om generell

höjning av de vid beskattningen gällande ortsavdragen samt om indexreglering

av ortsavdragen och av skatteskalorna vid den statliga inkomstbeskattningen.

Vidare upptar utskottet yrkanden om särskilda ortsavdrag

för folkpensionärer ävensom ett motionsvis framställt utredningsyrkande

om införande av barnavdrag.

Ortsavdragen, som numera uppgår till samma belopp vid den statliga och

den kommunala beskattningen, utgör för gifta och ensamstående med hemmavarande

barn under 16 år 3 520 kr. i ortsgrupp II, 3 680 kr. i ortsgrupp

III, 3 840 kr. i ortsgrupp IV och 4 000 kr. i ortsgrupp V. För andra skattskyldiga

utgör ortsavdraget hälften av det för gifta för resp. ortsgrupp fastställda

beloppet. Det bör anmärkas att årets riksdag tidigare beslutat avskaffa ortsgrupp

II vid beskattningen med verkan fr. o. m. inkomståret 1962, därvid

kommunerna i denna ortsgrupp avsetts skola uppflyttas till ortsgrupp III.

Vad först angår frågan om generell höjning av ortsavdragsbeloppen yrkas

omedelbar författningsändring i ett flertal motioner. Sålunda hemställes i

de i anledning av kompletteringspropositionen väckta motionerna I: 670 och

II: 802 samt I: 676 och II: 804 att ortsavdragen vid såväl den statliga som

den kommunala beskattningen måtte höjas med 250 kr. för ensamstående

och 500 kr. för gifta med verkan fr. o. m. inkomståret 1962. I de vid riks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

dagens början väckta motionerna I: 347 och II: 408 yrkas höjning med samma

belopp, varvid yrkandet dock begränsats till att gälla endast den statliga

beskattningen. I de vid samma tidpunkt framförda motionerna I: 72

och II: 87 yrkas däremot höjning vid båda taxeringarna men med ett något

lägre belopp, 200 kr. för ensamstående och 400 kr. för gifta. De yrkade höjningarna

avses i samtliga motioner skola genomföras lika oavsett ortsgrupp.

Vissa utredningsyrkanden har också framförts i syfte att åstadkomma en

höjning av ortsavdragen. Sålunda yrkas i såväl motionerna I: 462 och II: 543

som motionerna 1:669 och 11:801 en plan för skattesänkning genom en

successiv höjning av ortsavdragen till 2 500 kr. för ensamstående och 5 000

kr. för gifta räknat efter ortsgrupp V. I sistnämnda motioner har därjämte

i denna del hemställts att planen måtte föreläggas innevarande års höstriksdag.

Vidare yrkas i motionerna 1:470 och 11:547 skyndsam prövning av

allmänna skatteberedningen av frågan om återställande av ortsavdragens

realvärde.

Utskottet instämmer för sin del i önskemålen om att en höjning snarast

bör vidtas av såväl de statliga som de kommunala ortsavdragen. En sådan

reform är enligt utskottets mening en av de mest angelägna inom den direkta

beskattningens område inte minst med hänsyn till att densamma är ägnad

att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de mindre inkomsttagarna.

Om budgetsituationen därigenom skulle bli otillfredsställande måste givetvis

kompenserande åtgärder i skattesystemet vidtagas. Enligt uppgifter i motionerna

uppgår skattebortfallet vid en uppräkning av ortsavdragen med

500 kronor för gifta och 250 kronor för ogifta till 160—165 milj. kronor för

staten och ca 180 milj. kronor för kommunerna vid oförändrad utdebitering

o

En reform av detta slag är således mycket kostnadskrävande och måste därför

genomföras under beaktande av budgetperspektivet på lång sikt.

Vad beträffar den ifrågasatta ortsavdragshöjningens inverkan för kommunerna

synes en betydande enighet numera råda därom att någon form

av kompensation bör utgå. I de i anledning av kompletteringspropositionen

väckta motionerna, vari denna fråga tagits upp, har uppmärksamheten bl. a.

riktats på möjligheten att bereda utrymme för ortsavdragsreformen genom

att överflytta på staten vissa utgifter, som nu belastar kommunerna, men

vilka helt beror av statliga beslut, t. ex. vissa kostnader inom folkpensioneringen.

Med sitt ställningstagande till yrkandena i dessa motioner om ortsavdragshöjning

saknar utskottet anledning att nu ta ställning till denna

fråga. Utskottet vill emellertid framhålla att en ortsavdragshöjning vid den

kommunala beskattningen inte synes genomförbar utan att konsekvenserna

för kommunerna uppmärksammas, därvid de i olika sammanhang framförda

förslagen till kompensation bör prövas. I samband härmed bör även

— såsom framhållits i motionerna 1:669 och II: 801 — den olika skattekraften

kommunerna emellan beaktas. Med det anförda anser sig utskottet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

17

ha besvarat motionsyrkandena avseende en generell höjning av ortsavdragen

och uttalar angelägenheten av att Kungl. Maj:t såvitt möjligt framlägger

förslag i frågan redan vid 1962 års riksdag.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om indexreglering av

ortsavdragen och de vid den statliga inkomstbeskattningen gällande skatteskalorna.

Utredning i detta syfte yrkas i motionerna 1:141 och II: 168, varjämte

hemställes om förslag i ämnet till 1962 års riksdag. I motionerna

I: 470 och II: 547 yrkas -— såsom komplement till motionärernas i det föregående

omnämnda utredningsyrkande om återställande av ortsavdragens

realvärde — skyndsam prövning av möjligheterna att genom indexreglering

av ortsavdragen garantera upprätthållande av deras realvärde för framtiden.

Utskottet får med anledning härav erinra om att liknande motionsyrkanden

var föremål för prövning vid 1956 års riksdag, som på hemställan av

bevillningsutskottet avvisade desamma. Såsom därvid framhölls från utskottets

sida skulle det visserligen i och för sig vara av stort värde, om sådana

förskjutningar i skattebelastningen mellan olika kategorier skattskyldiga,

som inträffande förändringar av penningvärdet automatiskt medför,

kunde förebyggas. Emellertid möter avsevärda praktiska svårigheter, främst

på grund av källskattesystemet, att åstadkomma ett godtagbart system härför.

De grunder efter vilka det preliminära skatteuttaget skall ske måste

bestämmas i så god tid före ingången av det aktuella beskattningsåret att

källskattetabeller hinner färdigställas och distribueras före årets början. Att

låta prisutvecklingen under inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa

omräkningar av preliminärskatten skulle, såsom framhållits i motionerna

I: 141 och II: 168, medföra avsevärda praktiska olägenheter. En dylik

ordning skulle enligt utskottets uppfattning innebära en så väsentlig reducering

av källskattesystemets fördelar att den ej bör ifrågakomma. I nyssnämnda

motioner har framförts tanken att man skulle välja en annan tidsgräns

och låta priskurvans läge den 1 juli året före inkomståret bli avgörande

för ortsavdrag och skiktintervaller och därmed för uttaget av preliminär

skatt under inkomståret. Med en sådan uppläggning skulle emellertid

enligt utskottets mening vinsten av ett system med automatisk reglering bli

mindre framträdande. Det synes då inte medföra större olägenhet att i stället

låta en ännu något tidigare tidpunkt bli avgörande, varvid regleringar vid

föreliggande behov kan ske genom riksdagens beslut från fall till fall. På

grund härav och då de ifrågasatta föreskrifterna onekligen skulle ytterligare

komplicera beskattningsreglerna och försvåra budgetberäkningarna avstyrker

utskottet motionerna i denna del.

Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandena om särskilda ortsavdrag

för folkpensionärer. Härutinnan yrkas i motionerna I: 670 och II: 802

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

att avdrag medges ensamstående folkpensionär med 3 500 kr. och gifta folkpensionärer

med 7 000 kr. i stället för nu gällande ortsavdrag. Ändringen

avses skola träda i kraft fr. o. m. inkomståret 1962. I motionen II: 546 förordas

en fördubbling av avdraget för ensamstående och gifta över 67 år.

För det fall att endast den ene av två sammanlevande makar fyllt 67 år

yrkas i samtliga motioner motsvarande ortsavdragsförhöjning. Vidare framställes

i motionerna I: 676 och II: 804 ett skrivelseyrkande av innebörd att

allmänna skatteberedningen måtte erhålla i uppdrag att utarbeta förslag till

särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomster

vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.

Enligt gällande bestämmelser kan skattskyldig utöver ortsavdrag även

medges avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga med ett belopp av högst

3 000 kr. Utgöres skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension skall

författningsenligt den skattskyldige i regel anses ha sådan nedsatt skatteförmåga

som berättigar till särskilt avdrag. Innebörden av bestämmelserna är

att en folkpensionär, som för sin försörjning varit helt beroende av folkpensionen

bör, därest särskilda förhållanden inte till annat föranleder, medges

så stort extra avdrag att någon skatt inte uppkommer. Om den skattskyldige

åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension, men pensionen dock

utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör ett med hänsyn härtill

jämkat avdrag medges.

Enligt utskottets mening erbjuder nu gällande regler tillräckliga möjligheter

att beakta de särskilda förhållanden, som i beskattningshänseende föreligger

beträffande folkpensionärerna. Att på sätt yrkas i motionerna generellt

medge dessa den skattelindring, som skulle följa av de föreslagna ortsavdragsförhöjningarna,

skulle gå utöver syftet med de nuvarande bestämmelserna

att i princip medge skattelättnad då folkpension utgör den huvudsakliga

inkomsten. Ett bifall till yrkandena i motionerna I: 670 och II: 802

samt motionen 11:546 skulle bl. a. leda till att även folkpensionärer med

höga inkomster skulle få en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga

för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge. Med det anförda avstyrker

utskottet de föreliggande motionsyrkandena.

Slutligen upptar utskottet yrkandet i motionerna 1:348 och 11:411 att

allmänna skatteberedningen måtte få i uppdrag att så snart ske kan framlägga

förslag om barnavdrag vid beskattningen. Motionärerna har utgått

från att barnbidrag alltjämt skall förekomma men att de i vissa inkomstlägen

skulle ersättas av skatteavdrag för barn.

Liknande yrkanden har på senare tid årligen prövats av riksdagen men

inte vunnit bifall. Från bevillningsutskottets sida har därvid framhållits att

det synes föga rationellt att vid sidan av varandra ha två olika system för

beaktande av barnfamiljernas särskilda förhållanden. Tvärtom skulle detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

19

medföra olägenheter i skilda hänseenden bl. a. genom att källskatteuppbörden

och taxeringsförfarandet komplicerades.

Såvitt utskottet kan finna föreligger inte anledning för riksdagen att nu

ändra sitt ställningstagande i förevarande fråga. Utskottet får med hänsyn

härtill avstyrka motionerna I: 348 och II: 411.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

beträffande lagstiftning rörande generell höjning av ortsavdragen

la) att de likalydande motionerna 1:72 av herr Ragnar

Bergh och II: 87 av herr Magnusson i Borås m. fl.,

b) att de likalydande motionerna 1:347 av herr Boheman

m. fl. och II: 408 av herr Rydén m. fl.,

c) att de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson m. fl., samt

d) att de likalydande motionerna I: 676 av herr Lundström

m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl.,

sistnämnda båda motionspar i vad däri yrkats höjning

av ortsavdragen med 250 kr. för ensamstående och 500

kr. för gifta,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande lagstiftning rörande höjning av ortsavdragen för folkpensionärer
2a)

att de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson m. fl. i vad motionerna

avser förevarande fråga, samt

b) att motionen 11:546 av fru Kristensson och fröken

Wetterström,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande utredning rörande generell höjning av ortsavdragen

3a) att de likalydande motionerna 1:470 av herr Jonasson

och II: 547 av herr Magnusson i Jönköping m. fl., i vad

däri yrkats utredning av frågan om återställande av ortsavdragens

realvärde,

b) att de likalydande motionerna 1:462 av herr Bengtson

m. fl. och II: 543 av herr Hedlund m. fl., samt

c) att de likalydande motionerna 1:669 av herr Bengtson

m. fl. och II: 801 av herr Hedlund m. fl.,

sistnämnda båda motionspar i vad de avser frågan

om en plan för successiv höjning av ortsavdragen,

måtte, i den mån de inte kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

beträffande utredning rörande särskilt bottenavdrag för folkpensionärer

4) att de likalydande motionerna 1:676 av herr Lundström

m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna

avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande utredning rörande kompensationsåtgärder till kommunerna för

skatteunderlagsbortfall i anledning av ortsavdragshöjning

5a) att de likalydande motionerna I: 669 av herr Bengtson

m. fl. och II: 801 av herr Hedlund m. fl.,

b) att de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson in. fl. samt

c) att de likalydande motionerna 1:676 av herr Lundström

m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor

6a) att de likalydande motionerna I: 141 av herr Arvidson

och II: 168 av herr Regnéll m. fl. samt

b) att de likalydande motionerna 1:470 av herr Jonasson

och II: 547 av herr Magnusson i Jönköping m. fl., sistnämnda

motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
beträffande

utredning rörande barnavdrag

7) att de likalydande motionerna I: 348 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 411 av herr Hjalmarson m. fl.

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson,

Wärnberg och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i

Borås, Andersson i Essvik och Kristenson i Göteborg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

21

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i

Borås, vilka

dels anfört följande:

Generell ortsavdragshöjning

I de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 802 av

herr Hjalmarson m. fl. samt I: 676 av herr Lundström m. fl. och II: 804 av

herr Ohlin m. fl. yrkas bl. a., att ortsavdragen vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen skall höjas med 250 kr. för ensamstående samt

500 kr. för gifta liksom för ensam barnförsörjare. Höjning med 200 resp.

400 kr. har föreslagits i de likalydande motionerna I: 72 av herr Ragnar

Bergh och II: 87 av herr Magnusson i Borås m. fl. En höjning med 250 resp.

500 kr. enbart vid den statliga beskattningen föreslås i de likalydande motionerna

I: 347 av herr Boheman m. fl. och II: 408 av herr Rydén m. fl. Slutligen

föreslås i ett antal motioner, att frågan om ortsavdragen tas upp i riksdagsskrivelser

till Kungl. Maj:t.

För vår del finner vi en höjning på 250 resp. 500 kr. vid såväl den statliga

som den kommunala beskattningen välmotiverad. Såsom vi anfört i utskottets

betänkande nr 60 motsvarar nämligen en sådan höjning ganska

exakt den prisstegring vilken inträtt sedan 1957, då avdragen senast höjdes,

och vilken prisstegring belyses av att konsumentprisindex under tiden sedan

1957 stigit från 145 till 162 eller med ca 12 %.

Ett ytterligare skäl för en snar höjning av ortsavdragen, vilket påpekats i

nyssnämnda motioner, ligger i den fr. o. m. ingången av 1960 införda omsättningsskatten.

Denna drabbar i alldeles särskild grad de små inkomsttagarna

och överhuvudtaget den del av inkomsten som saknar bärkraft och

som på den grund varit avsedd att genom ortsavdragen fritagas från skatt.

Motionärernas förslag att ortsavdragshöjningen skall bli lika stor i alla

ortsgrupper betyder en minskning av spännvidden mellan grupperna. Detta

finner vi motiverat.

Extra höjning för folkpensionärer

En extra ortsavdragshöjning föreslås i motionerna 1:670 och II: 802 för

ålders- och invalidpensionärer, nämligen till 3 500 kronor för ensamstående

pensionär samt till 7 000 kronor för äkta makar som båda är pensionärer

och för ensam pensionär med försörjningsskyldighet mot hemmavarande

barn. Beträffande makar av vilka endast en är pensionär föreslås, att det

sammanlagda ortsavdraget skall avrundas till resp. 5 600, 5 700 och 5 800

kronor i de kvarvarande ortsgrupperna III—V. Såsom motivering åberopas

främst önskvärdheten att göra det förmånligt även för folkpensionärer att

åtaga sig för dem passande sysslor. Liknande synpunkter har framförts i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

den vid riksdagens början väckta motionen II: 546 av fru Kristensson och

fröken Wetterström, vilka förordat en fördubbling av ortsavdragen för den

som fyllt 67 år.

Det synes oss att starka skäl talar för en förbättring av folkpensionärernas

fasta ortsavdrag. För närvarande är den vars inkomst helt eller till huvudsaklig

del utgöres av folkpension berättigad till ett extra avdrag utöver ortsavdraget

på högst 3 000 kronor och undgår därigenom skatt. I den mån han

skaffar sig inkomst utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp, minskas

emellertid det extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten

stiger snabbare än årsinkomsten. Eftersom inkomstprövad del av

folkpensionen, t. ex. kommunalt bostadstillägg, samtidigt reduceras, blir

folkpensionärens behållning av extrainkomsten ofta ytterst obetydlig, vilket

i många fall kan leda till att folkpensionärer betages lusten att skaffa sig

extra inkomster. Denna effekt finner vi högst olycklig. Det är vidare väl

känt att personer som lämnar sin aktiva verksamhet ofta har ett markerat

behov av och önskan om någon ny sysselsättning. En dylik naturlig strävan

bör inte av statsmakterna motverkas.

För vår del vill vi såsom en delreform på detta område förorda den lösning

som föreslagits i motionerna I: 670 och II: 802.

Åtgärder för att skydda kommunerna

Den ovan förordade generella höjningen av ortsavdragen kan beräknas

för helt år minska statens inkomster med 165 milj. kronor, medan den extra

höjningen för folkpensionärer torde medföra en minskning av statsinkomsterna

med 30 milj., sammanlagt alltså 195 milj. kronor. Motsvarande belopp

för kommunernas del — under förutsättning att minskningen av skatteunderlaget

ej kompenseras genom höjning av utdebiteringarna — kan beräknas

till 180 milj. och 40 milj. eller tillsammans 220 milj. kronor.

Även om en höjning av ortsavdragen, som finge slå igenom i höjd utdebiteringsprocent,

inte skulle innebära annat än en mer rättvisande omfördelning

av kommunalskatten till förmån för de lägre inkomsttagarna, anser vi

det från olika utgångspunkter rimligt att i samband med ortsavdragshöjningen

något göres för att lätta trycket på de kommunala skatterna. Såsom

i flera motioner anförts belastas primärkommuner och landsting för närvarande

av en del utgifter som enbart är beroende av statliga beslut och

över vilka kommunerna alltså ej kan råda. Dessa bör efter hand överföras

från kommunerna till staten. I motionerna 1:670 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 802 av herr Hjalmarson m. fl. har härutinnan föreslagits, att riksdagen

skall hemställa om snar utredning och om förslag till 1962 års riksdag

rörande de utgiftsändainål varmed överflyttningen bör inledas. Motionärerna

exemplifierar med kostnaderna för invalidpensioneringen och för

folkskollärarlönerna. Sammanlagt torde det här gälla belopp som relativt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

23

snart skulle gå upp till ca 250 milj. kronor. Vi ansluter oss här till motionärernas

förslag.

Angående viss indexreglering

I de likalydande motionerna I: 141 av herr Arvidson och II: 168 av herr

Regnéll m. fl. hemställes om utredning jämte förslag till 1962 års riksdag om

en indexreglering av ortsavdragen och av inkomstskatteskalornas intervaller.

Motionärerna pekar på att inflationen åstadkommer en »dold» skatteskärpning,

i det att den dels minskar ortsavdragets realvärde, dels kan medföra

att en endast nominell inkomstökning gör att viss del av inkomsten

beskattas inom ett högre progressionsskikt. I en tabell i motionerna visas,

att en inkomstökning på 10 % medför skatteökningar varierande mellan

14 och 30 % med tyngdpunkten på de lägsta inkomsttagarna.

I likhet med motionärerna anser vi det angeläget att denna orättvisa icke

blir bestående och tillstyrker alltså bifall till motionerna.

Barnavdrag

I de likalydande motionerna I: 348 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 411 av

herr Hjalmarson m. fl. hemställes, att allmänna skatteberedningen skall få

i uppdrag att så snart ske kan framlägga förslag om barnavdrag vid beskattningen.

Vi delar motionärernas uppfattning i denna fråga. Med tanke pa att ortsavdragen

har till uppgift att från beskattningen undantaga den del av inkomsten,

som åtgår till de mest elementära levnadskostnaderna och alltså

saknar skattekraft, måste kravet på rättvisa i beskattningen leda till att

hänsyn tages till den skattskyldiges försörjningsbörda. Vid jämförelse rörande

skatteförmågan mellan två personer i samma inkomstläge, av vilka

den ena har barn men inte den andre, kan man inte komma till ett riktigt

resultat utan att beakta förekomsten av barn hos den ena familjen. Endast

senom återinförande av barnavdrag kan en rättvis fördelning åstadkommas.

dels ock ansett att utskottet under punkterna 1), 2), 5), 6) och 7) bort

hemställa följande:

1) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 670 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson

m. fl. samt 1:676 av herr Lundström m. fl. och 11:804 av

herr Ohlin m. fl., samtliga motioner i vad de avser förevarande

fråga, ävensom i anledning av de likalydande motionerna

1:72 av herr Ragnar Bergh och 11:87 av herr

Magnusson i Borås in. fl., samt I: 347 av herr Boheman in. fl.

och II: 408 av herr Rydén in. fl., måtte antaga följande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 dr 1961

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av t8 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp II 4 020 kronor, i ortsgrupp

III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340 kronor och i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Gift skattskyldig---stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp

I 1 930 kronor, i ortsgrupp II 2 010 kronor, i ortsgrupp III 2 090 kronor,

i ortsgrupp IV 2 170 kronor och i ortsgrupp V 2 250 kronor.

Har skattskyldig---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

2) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 670 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson

m. fl., i vad motionerna avser förevarande fråga, samt i anledning

av motionen II: 546 av fru Kristensson och fröken

Wetterström, måtte antaga

dels följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

25

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna

i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller invalidpensionär

eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den

i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag

på sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 5 4C0 kronor, i ortsgrupp II 5 500 kronor, i ortsgrupp III 5 600

kronor, i ortsgrupp IV 5 700 kronor och i ortsgrupp V 5 800 kronor.

Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 7 000 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,

likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 000 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 3 500 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder skall

bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga — -—- — följande beskattningsåret.

De för---make avlidit.

Har eljest---för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

dels ock följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

8 §.

Skattskyldig fysisk — — — 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt — — — angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som

varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör

grundbeloppet:

när den —---beskattningsbara inkomsten;

när den---65 % av återstoden.

För annan---65 % av återstoden.

Ändå att — — — denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

5) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 670 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 802 av herr Hjalmarson

m. fl. och i anledning av de likalydande motionerna I: 669

av herr Bengtson m. fl. och II: 801 av herr Hedlund m. fl.

samt 1:676 av herr Lundström m. fl. och 11:804 av herr

Ohlin m. fl., samtliga motioner i vad de avser förevarande

fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t, efter därom företagen utredning, måtte med

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

27

beaktande av vad i förstnämnda motionspar anförts förelägga

1962 års riksdag förslag rörande en väsentlig överflyttning

från primärkommuner och landsting till staten

av kostnader, vilka helt beror av statliga beslut och över

vilkas storlek kommunerna alltså ej kan råda;

6) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 141 av herr Arvidson och II: 168 av herr Regnéll m. fl.

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 470 av herr

Jonasson och II: 547 av herr Magnusson i Jönköping m. fl.,

sistnämnda motioner i vad de avser förevarande fråga, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte, efter företagen utredning, för 1962 års riksdag framlägga

förslag om en indexreglering av dels ortsavdragen,

dels inkomstskatteskalornas skiktintervaller;

7) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 348 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 411 av herr Hjalmarson

m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att

allmänna skatteberedningen skall få i uppdrag att, med

beaktande av vad i motionerna anförts, så snart ske kan

framlägga förslag om barnavdrag vid beskattningen.

II) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

beträffande lagstiftning rörande generell höjning av ortsavdragen

anfört följande:

Åberopande innehållet i de likalydande motionerna I: 676 av herr Lundström

m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl. samt den av oss till utskottets

betänkande nr 60 avgivna reservationen har vi ansett att utskottet bort föreslå

en omedelbar höjning av ortsavdragen vid statlig och kommunal inkomstskatt

med 500 kronor för gift skattskyldig liksom för ensamstående

skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år och med 250 kronor för

annan ensamstående skattskyldig. Skattelättnaden skall gälla fr. o. in. 1962

års inkomster och ses som ett första steg i en lindring av inkomstskatten.

I samma motioner har även angivits på vad sätt kommunerna skall kompenseras

för det genom ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget.

Vi anser motionärernas förslag i detta hänseende ändamålsenliga.

Vi har sålunda ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa

följande:

1) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 676 av herr Lundström m. fl. och II: 804 av herr Ohlin

in. fl. samt de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewer
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

löf m. fl. och 11:802 av herr Hjalmarson m. fl. — båda

motionsparen såvitt avser lagstiftning om generell höjning

av ortsavdragen — och i anledning av de likalydande motionerna

I: 72 av herr Ragnar Bergh och II: 87 av herr Magnusson

i Borås m. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 347

av herr Boheman m. fl. och 11:408 av herr Rydén m. fl.,

måtte antaga följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370J.

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk — —- — nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp II 4 020 kronor, i ortsgrupp

III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340 kronor och i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Gift skattskyldig---■ stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp

I 1 930 kronor, i ortsgrupp II 2.010 kronor, i ortsgrupp III 2 090 kronor,

i ortsgrupp IV 2 170 kronor och i ortsgrupp V 2 250 kronor.

Har skattskyldig---tiotal kronor,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

III) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett

dels att utskottets yttrande i nedan angiven del bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer---(= utskottet s. 16 rad 16 uppifrån—rad

16 nedifrån) • lång sikt. Utskottet vill framhålla önskvärdheten av

att dessa frågor upptas till övervägande omedelbart så att förslag i ämnet

snarast kan framläggas för riksdagen.

Vad beträffar - - — ( = utskottet s. 16 rad 15 nedifrån—rad 1 nedifrån)

---emellan beaktas. Med det anförda anser sig utskottet ha

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 dr 1961

29

besvarat motionsyrkandena avseende en generell höjning av ortsavdragen

och uttalar angelägenheten av att Kungl. Maj:t såvitt möjligt framlägger

förslag i frågan redan vid innevarande års höstriksdag.

dels ock att utskottets hemställan under punkten 3) bort ha följande

lydelse:

beträffande utredning rörande generell höjning av ortsavdragen

3) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 669 av herr

Bengtson m. fl. och 11:801 av herr Hedlund m. fl. samt i

anledning av motionerna I: 462 av herr Bengtson m. fl. och

II: 543 av herr Hedlund m. fl., ävensom motionerna I: 470

av herr Jonasson och II: 547 av herr Magnusson i Jönköping

m. fl., samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa, att en plan måtte utarbetas

och framläggas för innevarande års höstriksdag angående

successiv höjning av de skattefria ortsavdragen upp till,

räknat efter ortsgrupp V, 5 000 kronor för makar och 2 500

kronor för ensamstående, i samband med plan angående

kompensation till kommunerna för skattebortfall, som föranledes

av ifrågavarande ortsavdragshöjning, och plan i

princip angående successivt återställande av realvärdet av

de till kommunerna utgående statsbidragen, syftande till

sänkning av kommunalskatterna och en effektiv kommunalskatteutj

ämning.

IV) av herrar Spetz, Söderquist, Sundin, Kollberg, Vigelsbo och Gustafson

i Göteborg, vilka

beträffande utredning rörande särskilt bottenavdrag för folkpensionärer

ansett att utskottet, åberopande innehållet i de likalydande motionerna

I: 676 av herr Lundström m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl. i vad avser

förevarande fråga, bort under punkten 4) hemställa,

4) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

1:676 av herr Lundström m. fl. och 11:804 av herr Ohlin

m. fl., såvitt avser förevarande fråga, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag

ang. särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan

göra smärre inkomster vid sidan om folkpensionen i ökad

utsträckning skattefria.

V) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

beträffande utredning rörande kompensationsåtgärder till kommunerna för

skattcunderlagsborlfall i anledning av ortsavdragshöjning,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961

med åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 676 av herr

Lundström m. fl. och II: 804 av herr Ohlin m. fl., ansett att utskottet under

punkten 5) bort hemställa,

5 a) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 676 av herr Lundström m. fl. och II: 804 av herr

Ohlin in. fl., i vad avser förevarande fråga, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t

uttala att kommunerna skall kompenseras för det genom

ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget genom att

kommunernas kostnader för invalidpensionerna inom folkpensioneringen

övertas av staten och att, i avvaktan härpå,

kommunerna övergångsvis skall av statsmedel erhålla kompensation

för inkomstbortfallet, samt

hemställa att förslag i sistnämnda avseende snarast förelägges

riksdagen, samt

b) att följande motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1: 669 av herr Bengtson m. fl.

och II: 801 av herr Hedlund m. fl.,

de likalydande motionerna I: 670 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 802 av herr Hjalmarson m. fl.

måtte, i den mån de icke i förevarande del kan anses besvarade

med vad utskottet under 5 a, hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

VI) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett

dels att det stycke å s. 17 i utskottets betänkande, som börjar med orden

»Utskottet får» och slutar med orden »denna del» bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara av stort värde om sådana förskjutningar i skattebelastningen

mellan olika kategorier skattskyldiga, som inträffande förändringar

av penningvärdet medför, kunde förebyggas. Visserligen möter

vissa praktiska svårigheter, främst på grund av källskattesystemet, att

åstadkomma ett godtagbart system härför. Att låta prisutvecklingen under

inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa omräkningar av preliminärskatten

skulle medföra avsevärda praktiska olägenheter. Såsom i motionerna

I: 141 och II: 168 framhållits bör dock priskurvans läge den 1 juli

året före inkomståret kunna bli avgörande. En sådan indexreglering bör i

första hand gälla de skattefria ortsavdragen. Frågan bör prövas vid pågående

skatteutredning. Sedan erfarenheter vunnits av ett sådant system för garanterande

av ortsavdragens realvärde bör frågan om indexreglering av de vid

den statliga inkomstbeskattningen gällande skatteskalorna kunna tas upp

till prövning i ett senare sammanhang.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1961 31

dels ock att utskottets hemställan under punkten 6) bort ha följande

lydelse:

beträffande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor

6) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 470 av herr

Jonasson och II: 547 av herr Magnusson i Jönköping m. fl.,

såvitt nu är i fråga, samt i anledning av motionerna I: 141

av herr Arvidson och II: 168 av herr Regnéll m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning av möjligheterna

att genom indexreglering garantera upprätthållande

av ortsavdragens realvärde i enlighet med vad utskottet

i det föregående anfört.

VII) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg i

fråga om utskottets hemställan

dels under punkten 6) beträffande indexreglering av ortsavdrag och

skatteskalor

dels ock under punkten 7) beträffande utredning rörande barnavdrag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.