Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

1961-05-18 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:63, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

1

Nr 63

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 28 april 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 160, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen hilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse

av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås i sparstimulerande syfte en höjning med en tredjedel

av det skattefria bottenbeloppet för inkomst av kapital samt av det

s. k. försäkringsavdraget.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunal*

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft

intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1

mom. avsedda kostnaderna, utöver

(Föreslagen lydelse)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft

intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1

mom. avsedda kostnaderna, utöver

» Senaste lydelse av 39 § 3 mom. se 1957: 105 och av 46 § 2 mom. se 1960:172.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med 300 kronor. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, må nu avsett

avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. I intet fall

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som svarar

mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 g.

2 m o in. I hemortskommunen

---- 1 000 kronor.

Har skattskyldig —- —- — eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300

kronor. Härjämte skall gälla, att nu

avsett avdrag ej må för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600

kronor. Avdrag med högst 600 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med A00 kronor. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, må nu avsett

avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. I intet fall

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som svarar

mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen

—- — -— 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300

kronor. Härjämte skall gälla, att nu

avsett avdrag ej må för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än A00 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 800

kronor. Avdrag med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 3

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om förslag till innevarande års höstriksdag rörande

stimulans av det personliga sparandet i vad avser

a) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,

b) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning,

samt

c) inrättande av allmänt utjämningskonto i bank eller annan penninginrättning
i

enlighet med vad i motionerna anförts.

B) de likalydande motionerna I: 674 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 813

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Lag

angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400

kronor. I intet fall må dook skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre

belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan

av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga

motsvarande tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit

ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år. (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

C) de likalydande motionerna I: 675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808

av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till årets höstsession

om åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i enlighet med den

av ledamöterna Antonsson, Brundin och Danmans avgivna reservationen

till utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2) innefattande

dels skatte pr emiering för medel som insättes å särskilda sparkonton i

bank eller därmed jämförlig inrättning,

dels allmänt utjämningskonto enligt i reservationen angivna riktlinjer.

D) de likalydande motionerna I: 677 av herr Lundström m. fl. och II: 810

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte — med godtagande

av den i propositionen föreslagna höjningen av försäkringsavdragets

maximibelopp — besluta sådan ändring, att avgiften till den allmänna sjukförsäkringen

skall få avdragas för sig såsom en särskild avdragspost, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

E) de likalydande motionerna 1:678 av herrar Ringaby och Ragnar

Bergh samt II: 809 av herrar Magnusson i Borås och Nordgren, vari hemställts,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 192S (nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat

4 samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna

till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse

som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och

ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbi uket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här

sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4

mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom.

icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 5

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och

i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i

punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 inom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962

och tidigare år.

F) de likalydande motionerna I: 679 av herr Ringaby m. fl. och II: 812 av

herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga det

till propositionen fogade förslaget till ändring i kommunalskattelagen med

den ändring att 46 § 2 mom. erhåller följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

46 §.

2 mom. I hemortskommunen ---— njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för dels ----— omyndiga barn;

3) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

4) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,

hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder

inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 §

och som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;

samt

5) för belopp--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i 4) här ovan avses, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre

belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för

dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor. Avdrag med högst

800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit

ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

G) motionen I: 680 av herr Spetz, vari yrkas avslag å propositionen nr

160.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 73 av herrar Ragnar Bergh och Ringaby

samt II: 88 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 7

4 samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna

till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse

som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdiag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej

heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som har

sägs må vidare tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4

inom. och 29 § 5 mom. endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom.

icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och

i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, ägei, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skallskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2 —5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962

och tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och

II: 208 av fru Gunne m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
-

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till 39 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

4 mom. Vad i 3 mom. stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått

under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

3) de likalydande motionerna 1:351 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:409

av herr Hjalmar son m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1962—1967 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

12 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra

hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden

är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1972,

skola upptagas till beskattning vid 1973 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning från

sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

2) Förslag

till

lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse samt att till

46 § samma lag skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles, äger,

där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten utgör avkastning av

aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget ökas med

200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor. I intet fall må dock

skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot

skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han

i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst

med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för

ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1962 eller tidigare år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

11

3) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter

medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig

rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en ökning

under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall

dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §•

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §•

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §•

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §•

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §■

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §•

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

4) de likalydande motionerna I: 475 av herr Lundström m. fl. och II: 552

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i ifrågavarande skatteförfattningar,

att det s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen

redovisat belopp, dock lägst 100 kr., och att med bibehållande av

nuvarande maximisummor försäkringsavdraget må utnyttjas till det belopp

som motsvaras av erlagda premier samt att avrundning av den beskattningsbara

inkomsten skall ske nedåt till jämna tiotal kronor;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

5) de likalydande motionerna I: 74 av herrar Eric Carlsson och Sundin

samt II: 85 av herr Fälldin, samt

6) de likalydande motionerna 1:487 av herr Sveningsson m. fl. och II:

549 av herr Nilsson i Sval öv m. fl.

I de under 5) och 6) upptagna motionerna har hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna

till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

13

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för

omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt arbetspersonal,

som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket

eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning

för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom

förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken

och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader

för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,

ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,

tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring

avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring av arbetspersonal,

byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier, som ej äro att

hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som — — -—• tillhörande fördelningsledningar.

Har skog —---tidigare medgivits.

Har växande — — — av upplåtelsen.

Hemmavarande barn, —--tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening — -—- — nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---jämförlig verksamhet;

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende rörelseidkaren;

speciella för ----tillhörande fördelningsledningar.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf

ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar

och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i

vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom.,

25 § 1 mom., 29 § 1 inom., 33 § och 46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 680, II: 85, II: 88, II: 208, II: 409, II: 549,

II: 552 samt II: 808—813.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 4—6.

II. Kreditmarknadsutredningens förslag, s. 6—10.

III. Av utredningen om sparstimulerande åtgärder berörda frågor, s. 10

—26.

IV. Departementschefen, s. 26—33.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här anföras

följande.

Stimulans till ökat sparande

I de likalydande motionerna 1:73 och II: 88 erinras om att det s. k. sparavdraget

vid beräkning av kapitalinkomst får åtnjutas endast om inkomsten

är hänförlig till förvärvskällan kapital och utgör t. ex. ränta å banktillgodohavanden

eller utdelning å aktier. Dessa former av småsparande premieras

sålunda med en skattelättnad. Motionärerna framhåller att ett icke oväsentligt

sparande förekommer även på andra sätt och då icke minst inom den

svenska småföretagsamheten. Enskilda småföretagare måste för konsolidering

eller fortsatta utvidgningar spara en del av förtjänsterna för framtiden.

Nästan varje sådan företagare arbetar med ett visst eget kapital. Detta kapital

äi en av förutsättningarna för inkomsten, och en del av inkomsten är

alltså att betrakta som inkomst av kapital medan en del utgör arbetsinkomst.

För att vinna rättvisa på detta skatteområde förordar motionärerna att jordbrukare

och andra enskilda företagare samt ägare av annan fastighet medges

rätt att i sin deklaration göra avdrag med ett belopp intill 300 kronor för

ensamstående och 600 kronor för äkta makar från vad som för dem utgör

motsvarighet till inkomst av kapital. På grund av svårigheterna att här göra

en uppdelning av inkomsten bör en schablon tillgripas. Motionärerna föreslår

härutinnan, att inkomst förvärvad av jordbrukare och annan företagare

samt av ägare av annan fastighet skall jämställas med kapitalinkomst till

så stor del som motsvarar avkastning å det i företaget eller fastigheten nedlagda

egna kapitalet efter en räntesats av 4 procent — dock högst den sammanlagda

intäkten. Härifrån skall sålunda enligt förslaget medges avdrag

enligt de för kapitalinkomst gällande reglerna.

I de likalydande motionerna I: 258 och II: 208 föreslås viss utsträckning

av det s. k. sparavdraget från inkomsten av kapital. Motionärerna erinrar om

att ofullständiga familjer får sådant avdrag med högst samma belopp som

ensamstående, 300 kr. I de familjer där ansvaret för barnens försörjning

och uppfostran av olika skäl vilar på endast en av föräldrarna föreligger

särskild anledning att genom sparande försöka i görligaste mån säkerställa

barnens försörjning för det fall att familjeförsörjaren drabbas av sjukdom

eller arbetslöshet eller i händelse av hans frånfälle. På grund härav har

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 15

exempelvis många änkor sökt undvika, att efter maken utfallet livförsäkringsbelopp

förbrukas och i stället sökt placera medlen i bank såsom eu viss

säkerhet för i första hand barnens försörjning, därest hon själv skulle bli

oförmögen att arbeta.

I motionerna I: 351 och II: W9 förordas rätt till avdrag i deklarationen

för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto intill ett belopp

av 6 000 kr. (för äkta makar 12 000 kr.) under loppet av 6 år. Därest de avsedda

medlen används för byggande av egnahem eller anskaffande av bostadsrätlslägenhet

skall skattebefrielsen bli definitiv. Motionärerna förordar

även skattefrihet för visst sparande i form av »överamorteringar»

beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet. Såsom »normal amortering»

betecknas därvid 1,5 % av taxeringsvärdet. Det högsta belopp per år som

härvid bör få dras av i deklarationen bör för barnlös skattskyldig vara 700

kr. med tillägg av 200 kr. för vart och ett förekommande barn under 16 år.

Vidare förordas att den som i viss ordning och som på vissa i motionerna

angivna villkor för eget barns räkning insätter medel i bank eller annan

penninginrättning på särskilt konto, utbildningskonto, föreslås skola erhålla

avdrag vid inkomsttaxeringen för det under året insatta beloppet. För

att i möjligaste mån få kontroll av att fråga är om nyspax-ande, bör avdrag

endast medges i den mån insättningen inte motsvaras av en minskning under

året av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda tillgodohavanden

i banker eller andra penninginrättningar. Utbildningskontot bör

vara upprättat senast det år då barnet fyller 12 år. För varje barn får endast

upprättas ett konto. Såsom högsta belopp för vad som under ett år

må insättas på utbildningskonto föreslår motionärerna 1 200 kronor och

såsom högsta sammanlagda belopp — bortsett från upplupna räntor — 18 000

kronor. Insättning bör inte få ske efter det år då barnet fyllt 20 år. Vidare

bör enligt motionärernas mening föreskrivas att, om barnet börjat göra uttag

från kontot, insättning sedan ej skall få ske. Insättningen på utbildningskonto

bör ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhör barnet.

Dock bör gåvoskatt icke komma i fråga. Såsom villkor för skattefrihet bör

uppställas att de insatta medlen spärras under viss tid, förslagsvis minst

sju år och minst till det barnet fyllt 16 år.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 675 och 11: 808 uttalar att

det är angeläget, att de sparstimulerande åtgärderna ges eu mer generell utformning

än vad som föreslagits i propositionen. Syftet bör vara att nå en

så stor bredd som möjligt för åtgärderna att öka kapitalbildningen. Den

extra sparstimulansen bör ges en sådan utformning, att »avkastningen»

kommer att stå i proportion till sparandets omfattning. En väg att åstadkomma

denna effekt är att låta sparpremierna utgå i form av skattelindring.

Under remissbehandlingen av utredningens betänkande har också ett

stort antal instanser understrukit det värdefulla i att premieringen anknyter

till beskattningen. Motionärerna finner det beklagligt att finansministern

avvisat den av reservanterna i utredningen förordade gemensamma

linjen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

I de likalydande motionerna 1: 673 och 11:811 uttalas att speciella skäl

föreligger för en premiering med syfte att stimulera till ett mera långsiktigt

banksparande. Goda skäl kan emellertid anföras för att samhället bör

premiera varje slag av sparande, d. v. s. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten

under en viss tidsperiod i den utsträckning som kan anses

finansiellt möjligt och av rättviseskäl lämpligt. Det måste därför anses

vara en primär uppgift att söka utforma ett system som möjliggör en sådan

allsidig stimulans av det personliga sparandet. Självfallet blir möjligheterna

till en positiv samhällsekonomisk effekt större om premieringen i princip

omfattar allt personligt sparande. Det kan nämnas att amorteringssparandet

enligt utredningen utgör inte mindre än ca en tredjedel av hushållens

samlade finansiella sparande. Det är angeläget att även sådant sparande

kan bli föremål för stimulans. Den vägledande principen bör vara att den

enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och former för sparandet samt

därvid oavsett mål och form åtnjuta premiering.

I motionen 1:680 framhålles att motiveringen för sparavdragets höjning

är den sparstimulans, som förmenas ligga i dessa avdrag. De förslag och

försök som gjorts har i regel tagit sikte på att stimulera nysparande. Försöken

torde kunna betecknas som kostsamma och i stort sett misslyckade.

Oberoende av premieringen skulle med all sannolikhet sparandet ändå kommit

till stånd. Glädjande nog har det enskilda sparandet ökat i snabbare takt

än den allmänna inkomstökningen. En skatteminskning som premiering

synes under dessa förhållanden inte bara onödig utan också principiellt felaktig.

Avdrag för försäkringssparande

I de likalydande motionerna I: i75 och II: 552 föreslås att avdrag för försäkringspremier

skall få göras med det belopp som motsvaras av erlagd

premie med bibehållen maximering. Schabloniseringen av försäkringsavdragen,

som innebär att ett visst avdrag för försäkringspremier alltid skall göras

oavsett storleken av faktiskt erlagda premier, bör således slopas. Schablonregeln

strider klart mot intresset att genom rätt till avdrag för försäkringspremier

stimulera det enskilda försäkringssparande!. Den nuvarande

utformningen av regeln medför enligt taxeringsmyndigheternas erfarenheter

dessutom ett mycket stort antal feldeklarationer, som taxeringsmyndigheterna

måste rätta.

Som skäl för yrkandet i de inbördes likalydande motionerna I: och

II: 85 samt I: >i87 och II: 5i9 anföres följande.

Motionärerna framhåller att skillnad föreligger i beskattningshänseende

mellan arbetsgivare och anställda i fråga om avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier.

Arbetsgivaren svarar för den anställdes premier i

vad avser sjuk- och olycksfallsförsäkringen utom för den del av premien,

som avser grundsjukpenning, sjukhusvård, reseersättningar och läkemedelsrabattering.

Löntagarens självdeklaration belastas under allmänna avdrag

endast med den del av kostnaden för allmänna sjukförsäkringen som belöper

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

sig på grundförsäkringen. Arbetsgivarens premiekostnader för den anställde

måste anses som en del av den totala lönen, men denna lönedel blir i

princip skattefri. Däremot bär egna företagare att själva bekosta hela sitt

försäkringsskydd. Vid sidan av grundförsäkringen måste företagaren, därest

han inte driver sitt företag såsom aktiebolag, teckna personliga försäkringar

för att skydda sig mot alltför stort inkomstbortfall i händelse av sjukdom

eller olycksfall. På grund härav blir utrymmet för premiekostnaden

för övriga i och för sig avdragsgilla personliga försäkringar betydligt mindre

för iföretagaren än för löntagaren. Denna orättvisa i beskattningen skulle

undanröjas om företagare medges rätt att från inkomst av jordbruk eller

rörelse göra avdrag för premierna för nödvändiga kompletterande personliga

sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

I de likalydande motionerna I: 679 och II: 812 uttalas likaså, att reglerna

rörande det s. k. försäkringsavdraget vid beskattningen missgynnar företagarna.

En möjlighet att åstadkomma likställighet på detta område mellan

företagare och löntagare är att medge de förra rätt att i förvärvskällan få

avdra den del av avgiften som är att betrakta som arbetsgivaravgift. Eu

annan möjlighet är att utbryta avgiften för sjukförsäkringen ur försäkringsavdraget

och upptaga sjukförsäkringsavgiften för sig såsom nu är fallet beträffande

folkpensionsavgiften. En sådan lösning har enligt propositionen

förordats av ett antal remissinstanser. Motionärerna förordar den senare

metoden, som kommer att verka sparfrämjande, i det att hela del i propositionen

föreslagna försäkringsavdraget kan utnyttjas för frivilliga försäkringar

av olika slag.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 677 och II: 810 uttalas att flera

skäl talar för ett utbrytande av den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

till en fristående avdragspost i likhet med vad som gäller för folkpensionsavgiflen.

Huvudmotivet bakom det nuvarande försäkringsavdraget är att stimulera

det frivilliga försäkringssparande!. Att avdraget för sjukförsäkringsavgiften

nu får ske inom ramen för försäkringsavdraget, beror givetvis huvudsakligen

på att sjukförsäkringen tidigare varit frivillig. Den allmänna

sjukförsäkringens obligatoriska karaktär borde i och för sig leda till att avgiften

ulbröts till eu särskild avdragspost. Så länge den ligger inom ramen

för det allmänna försäkringsavdraget måste den inkräkta på utrymmet för

de frivilliga försäkringarna. För att reducera denna verkan har statsmakterna

hittills valt vägen att höja försäkringsavdragets maximum. En långsiktig

och från principiella synpunkter mer tilltalande lösning kan knappast

nås denna väg. En annan omständighet som bör beaktas, är den för

närvarande olikartade ställning i avdragshänseende som på denna punkt

råder mellan löntagare och företagare.

I motionen 1: 680 erinrar motionären om all en stor del av premierna för

eu försäkring icke utgör sparande. Endast kapitalförsäkringsdelen kan med

rätta hänföras till sparande. Återstoden är riskfördelning. Skattelagssakkunniga

ifrågasatte i betänkande, SOU 1954: 18, att försäkringsavdraget

skulle av principiella skäl avskaffas. Känt är hur ifrågavarande avdragsrätt

utnyttjas som skäl av mindre nogräknade ackvisitörer.

2 U i han g till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 63

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Övriga frågor

I motionerna I: 475 och II: 552 föreslås att omkostnadsavdraget under inkomst

av tjänst icke skall — såsom nu — avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Härigenom bortfaller incitamentet för den skattskyldige att

söka redovisa omkostnader, som för upp avdragsbeloppet till ett liögre liggande

hundratal kronor. Vidare yrkas att den beskattningsbara inkomsten

skall i enlighet med tidigare gällande regler avrundas nedåt till närmast

lägre tiotal kronor. Avrundningen till närmast lägre 100-tal kronor har inte

medfört någon arbetsbesparing vid skattedebiteringar.

Utskottet

Frågan om premiering av sparande genom lättnader vid beskattningen

har under det senaste decenniet ägnats betydande uppmärksamhet. År 1957

hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och

möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid

borde komma i fråga. Denna undersökning har numera verkställts av

utredningen om sparstimulerande åtgärder, som framlagt resultatet av sitt

arbete i ett i början av detta år avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid

har utredningen förordat vissa åtgärder i syfte att främja sparandet

på annat sätt än genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslås införande

av en ny sparform efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande,

förslagsvis benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordar utredningen

vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet. Däremot har

majoriteten i utredningen ansett att det icke är möjligt att förorda att det

totala enskilda sparandet stimuleras genom en definitiv skatteminskning

satt i relation till det belopp som insättes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis

konstaterar utredningen beträffande möjligheterna att genom

ett system med definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte

går att endast premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.

Premieringen måste omfatta även medel som härrör

från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör

från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all

sannolikhet bli lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen.

Vidare skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen

att de kunde få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen har även behandlat frågan om ett system för sparpremiering

byggt på uppskjuten beskattning och därvid funnit att ett förfarande

med uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt komme

att leda till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av

bestämmelser härom vore emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 19

om att åstadkomma en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende komme därför

att i olika avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband

med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande

i samband med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i frågan om skattepremiering av

sparande har två reservationer anförts inom utredningen. Ledamöterna i

utredningen Antonsson, Brundin och Danmans har sålunda förordat införande

av former för sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning,

i form av särskilda sparkonton, som genom uppskjuten beskattning

genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson har därjämte uttalat sig

för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna för

banksparande.

I förevarande proposition har departementschefen redovisat sitt ställningstagande

till utredningens förslag och därvid sagt sig ämna i annat

sammanhang överväga förslagen beträffande lönsparandet och bostadssparandet.

Departementschefen har i likhet med utredningens majoritet funnit,

att en direkt premiering skattevägen av sparandet icke erbjuder en

framkomlig väg. I stället anser departementschefen att en lindring i beskattningen

av sparkapitalets avkastning bör genomföras och förordar i

sådant syfte en höjning med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen

för inkomst av kapital. Härigenom skulle maximibeloppet för det s. k.

sparavdraget, vilket nu utgör 300 kronor, eller för makar gemensamt 600

kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor.

I motionen 1:680 yrkas att riksdagen avslår Kungl. Maj :ts förslag.

För egen del har utskottet ansett att ytterligare åtgärder i syfte att uppmuntra

nysparandet kan vara förtjänta av att övervägas. Ett ökat enskilt

sparande innebär nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning

avstår från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom

skapas för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Inte minst

i nuvarande konjunkturläge är detta av betydelse, och med hänsyn härtill

talar skäl för att avsedda sparstimulerande åtgärder vidtas utan dröjsmål.

Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag

om höjning av maximibeloppen för det s. k. sparavdraget.

I vissa av de föreliggande motionerna har föreslagits åtgärder i syfte att

motsvarande avdrag skall medges även från annan inkomst än kapitalinkomst.

I de likalydande motionerna I: 73 och II: 88 — liksom i motionerna

I: 678 och II: 809 — hemställes att rätten att åtnjuta s. k. sparavdrag skall

utsträckas att gälla även fysiska personer, som har inkomst av rörelse,

jordbruk eller annan fastighet. Avdragsbeloppet skall enligt förslaget maximeras

till beloppet av en efter fyra procent ränta beräknad avkastning

av det egna kapital, som den skattskyldige kan ha nedlagt i förvärvskällan

i fråga.

llihang till riksdagens protokoll 1061. 7 samt. Xr 63

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Även om den ifrågasatta åtgärden kan vara ägnad att främja sparandet

synes dock den sparfrämjande effekten av förslaget böra bedömas såsom

tämligen ringa. Till stöd för motionsyrkandet har emellertid inte i främsta

rummet åberopats dess inverkan på sparandet, utan att en vidgad rätt att

åtnjuta sparavdraget skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier

inkomsttagare. Enligt gällande regler får sparavdraget åtnjutas av samtliga

inkomsttagare, som har behållen inkomst av kapital, sålunda även av

dem som har huvudinkomst av rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Ingenting

tyder på att kategorien företagare genomsnittligt sett skulle utnyttja

avdraget i mindre omfattning än t. ex. löntagare. Självfallet kan vid bedömande

av det berättigade i föreliggande yrkande utskottet inte underlåta

att ta hänsyn till det kända förhållandet, att beskattningsreglerna i

fråga om inkomst av rörelse och jordbruk medger rörelseidkare resp. jordbrukare

med bokföringsmässig redovisning vidsträckta möjligheter till konsolidering

genom vinstreglerande dispositioner, som innebär uppskov med

inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten. De skattemässiga fördelar,

som dylika beskattningsregler innebär, torde vara avsevärt större än

de, som sparavdraget erbjuder. Utskottet finner sig i betraktande av angivna

förhållanden icke kunna dela den uppfattningen, att den yrkade lagstiftningsåtgärden

uppbäres av ett rättvisekrav. Utskottet avstyrker med

hänvisning till det anförda motionerna I: 73 och II: 88 samt I: 678 och

II: 809.

I fråga om förslaget i motionerna 1:258 och 11:208 samt 1:674 och II:

813 att ogift med hemmavarande barn skulle bli berättigad till s. k. sparavdrag

från inkomst av kapital med samma belopp som gäller för makar

gemensamt, vill utskottet framhålla, att ogift försörjare och varje dennes

barn är, var för sig, berättigad till sparavdrag med det lägre beloppet. Någon

samtaxering sker icke av föräldrars och barns inkomster. Med hänsyn

till dessa förhållanden torde anledning inte föreligga att ge försörjaren

dubbelt sparavdrag. På grund härav avstyrker utskottet bifall till de angivna

motionerna.

I motionerna 1:351 och 11:409 liksom i motionerna 1:674 och 11:813

har förordats skattefrihet i viss utsträckning även för avkastning å aktier

och föreningsandelar. Då det inte kan anses vara motiverat att införa särskilda

bestämmelser för vissa slag av kapitalinkomster, får utskottet avstyrka

motionerna i denna del.

I motionerna 1:351 och 11:409 föreslås även skattefrihet för visst sparande

i form av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet.

Såsom »normal amortering» anses därvid ett belopp, motsvarande

1,5 procent av taxeringsvärdet. Det högsta belopp per år som

bör få dras av i deklarationen bör för barnlös skattskyldig vara 700 kronor

med tillägg av 200 kronor för vart och ett förekommande barn under

16 år. Inte heller detta yrkande kan utskottet biträda, i synnerhet som ett

dylikt avdrag skulle i hög grad föranleda komplikationer vid taxeringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 21

I förevarande sammanhang har utskottet även att behandla väckta motionsyrkanden

om införande av nya former av skattepremierat sparande. Förslag

om lagstiftningsåtgärder i detta hänseende har framlagts i motionerna

1:351 och II: 409. I dessa motioner förordas rätt till avdrag i deklarationen

för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto intill ett belopp

av 6 000 kronor (för äkta makar 12 000 kr.) under loppet av sex år. Därest

de avsedda medlen används för byggande av egnahem eller anskaffande av

bostadsrättslägenhet skall skattebefrielsen bli definitiv. Vidare förordas att

den som i viss ordning och på vissa i motionerna angivna villkor för eget

barns räkning insätter medel i bank eller annan penninginrättning på särskilt

konto, utbildningskonto, skall erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för

det under året insatta beloppet. Yrkandena åsyftar således en definitiv skattebefrielse

genom kontoinsättningar.

I de inbördes likalydande motionerna 1:673 och 11:811 samt 1:675 och

II: 808 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag

till höstriksdagen om premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank

eller annan penninginrättning, samt inrättande av allmänt utjämningskonto

i huvudsaklig överensstämmelse med den vid förenämnda betänkande fogade

reservationen. I det förstnämnda motionsparet framställes tillika motsvarande

yrkande såvitt avser premiering av det personliga nysparandet av reell

karaktär.

I anslutning till samtliga dessa motionsyrkanden får utskottet erinra om

att utredningen om sparstimulerande åtgärder ingående övervägt skattepremiering

av den art motionärerna förordar. De skäl, som utredningen åberopat

för sitt ställningstagande och vilka i korthet redovisats ovan, finner utskottet

bärande. Utskottet kan därför inte tillstyrka förevarande motionsyrkanden.

Sedan länge har försäkringssparandet gynnats i beskattningshänseende.

Redan år 1910 infördes i syfte att uppmuntra försäkringstecknandet rätt till

visst avdrag för erlagda premier för kapitalförsäkringar samt sjuk- och

olycksfallsförsäkringar. Premier för dessa slag av försäkringar är eljest icke

avdragsgilla, enär utfallande försäkringsbelopp för sådana försäkringar i

princip icke beskattas.

För närvarande gäller beträffande detta avdrag följande. Avdrag medges

med högst 600 kronor för makar gemensamt och för ensamstående med

hemmavarande barn samt med högst 300 kronor för annan skattskyldig. I

avdragsbeloppet inrymmes även avgift till den allmänna sjukförsäkringen.

Avdrag med 150 kronor för ogift och 300 kronor för makar medges schablonmässigt

för alla, även om vederbörande icke haft nagra utgifter av detta slag.

Större delen av schablonavdraget täcks emellertid i flertalet fall av sjukförsäkringsavgiften.

Den som haft utgifter för ifrågavarande slag av försäkringar

med högre belopp än schablonbeloppet kan inom ramen för nämnda

maximibelopp få avdrag för sina verkliga kostnader, om dessa specificeras i

deklarationen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

I propositionen förordas, att avdragens maximibelopp höjes till 400 kronor

för ogift och 800 kronor för gifta samt för ensamstående med barn.

I motionen I: 680 yrkas avslag å propositionen även i denna del. I andra

motioner återigen förordas åtgärder med syfte att ge försäkringssparandet

än större stimulans än vad departementschefens förslag innebär. Sålunda

yrkas i motionerna I: 475 och II: 552 samt I: 679 och II: 812, att den schablonmässiga

delen av försäkringsavdraget slopas, varigenom den sparfrämjande

effekten ökas. Ett ytterligare skäl för yrkandet är att motionärerna ansett

avdraget komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet. Vidare

framlägges i motionerna I: 679 och II: 812 samt I: 677 och 11:810 förslag att

från försäkringsavdraget bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

och medge avdrag för denna avgift för sig såsom allmänt avdrag. Därigenom

skulle större utrymme beredas för frivilliga försäkringar. Det skulle

också bli möjligt att tillgodose önskemålen om en lika behandling av företagare

och anställda, då det gäller möjligheterna att utnyttja försäkringsavdraget

för andra försäkringar än den lagstadgade sjukförsäkringen.

Sistnämnda spörsmål har även uppmärksammats i motionerna I: 74 och

II: 85 samt I: 487 och II: 549, vari yrkats att jordbrukare eller rörelseidkare

såsom omkostnad i förvärvskällan skall få göra avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkring

som avser honom själv.

Utskottet får i anledning härav framhålla följande.

Ett slopande av den schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdragel

skulle leda till skatteskärpningar för de grupper skattskyldiga, vilka

på grund av låga inkomster eller eljest, har inga eller små kostnader för försäkringspremier,

däribland den stora gruppen pensionärer. Enligt utskottets

mening bör en åtgärd som får sådana konsekvenser inte genomföras. Utskottet,

som ej heller är övertygat om att ett slopande av schablonavdraget

skulle medföra någon fördel ur förenklingssynpunkt, kan således ej biträda

förevarande motionsyrkanden.

Vad beträffar förslaget att bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

från försäkringsavdraget vill utskottet framhålla, att därigenom skulle

tillskapas ytterligare en avdragsform, vilken skulle ändra principerna för

beskattningen av försäkringstagare. Utskottet vill även erinra om att anledningen

till att försäkringsavdragets maximibelopp år 1955 höjdes från 200

iesp. 400 kr. till 300 resp. 600 kr. var att — även sedan premier för den

obligatoriska sjukförsäkringen blev avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget

— bibehålla utrymmet för frivilliga försäkringar vid genomsnittligt

sett samma belopp som tidigare.

Ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften skulle vidare förutsätta att den

schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdraget minskas, vilket delvis

skulle medföra samma olägenheter, som utskottet nyss berört med avseende

å pensionärer m. fl. En reform i den angivna riktningen bör därför

åtminstone för närvarande inte genomföras. Utskottet avstyrker således de

angivna motionsyrkandena.

Med det anförda har utskottet tagit ställning till konstruktionen av försäkringsavdraget,

varför endast återstår att behandla frågan om maximibeloppen

för avdraget bör höjas i enlighet med departementschefens förslag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196t 23

eller, som yrkas i motionen 1: 680, bibehållas på nuvarande nivå. Enligt

utskottets mening bör om — i enlighet med vad utskottet ovan förordat - - avdraget från inkomst av kapital liöjes, en motsvarande höjning av försäkringsavdraget

komma till stånd. Utskottet biträder således Kungl. Maj :ts förslag

även i denna del, vilket innebär att utskottet finner yrkandet i motionen

I: 680 böra avslås.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:74

och II: 85 samt 1: 487 och II: 549 rörande avdrag för rörelseidkares och jordbrukares

egna sjukförsäkringar.

I motionerna har påpekats att eftersom en anställd inte själv behöver

svara för sitt skydd mot olycksfall i arbete får han större utrymme för avdrag

inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget för premier avseende

andra försäkringar än sådan skattskyldig, som själv måste bekosta premieerna

för egen olycksfallsförsäkring. Detta förhållande har av motionärerna

betecknats som en orättvisa.

Den olikhet som föreligger sammanhänger med den konstruktion man valt

i fråga om beskattningen av utfallande försäkringsbelopp. Då bestämmelserna

antogs diskuterades huruvida den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

skulle i beskattningshänseende behandlas på samma sätt som annan försäkring

tagen för olycksfall i arbete, d. v. s. arbetstagaren skulle skatta fullt

för utfallande belopp, och i den mån han själv haft någon kostnad för premie

få göra avdrag under inkomst av tjänst för sådan kostnad. Givetvis hade

det varit möjligt att göra en sådan konstruktion även beträffande den obligatoriska

sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Det hade emellertid då varit

nödvändigt att höja ersättningsbeloppen till sådan nivå att den anställde

efter skatteavdrag fått samma nettobelopp som nu. En sådan konstruktion

skulle självfallet ha medfört att premiekostnaderna stigit avsevärt. Vilket alternativ

man valde spelade för den anställde i princip ingen roll; han skulle

i båda fallen få samma nettobehållning. Eftersom premiekostnaderna skulle

åvila arbetsgivaren hade inte heller dessas storlek någon betydelse för den

anställde.

En följd av att den anställde icke själv behöver svara för sitt försäkringsskydd

mot olycksfall blir, att han får något större utrymme under försäkringsavdraget

för premier för försäkringar av annan art än den, som själv

måste bekosta premier för olycksfallsförsäkring. Att med utgångspunkt från

detta förhållande vidtaga en ändring i den riktning motionärerna yrkat finner

utskottet emellertid inte böra ifrågakomma. Beskattningen av en företagares

sjuk- eller olycksfallsförsäkring sker icke efter andra grunder än

som gäller för flertalet andra försäkringar av denna art. Utskottet anser sig

därför böra avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottets hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 160 och med avslag å motionen I: 680 av herr

Spetz, måtte för sin del antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 inom. och 46 $

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

B. att följande motioner, nämligen

1 a) de likalydande motionerna I: 73 av herrar Ragnar

Bergh och Ringabv samt II: 88 av herr Magnusson i Borås

m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:678 av herrar Ringaby

och Ragnar Bergh samt II: 809 av herrar Magnusson i Borås

och Nordgren,

2 a) de likalydande motionerna I: 674 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 813 av herr Hjalmarson m. fl.,

b) de likalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt Wiberg

m. fl. och II: 208 av fru Gunne m. fl.,

c) de likalydande motionerna I: 351 av herr Ewerlöf in. fl.

och II: 409 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser

ändring i kommunalskattelagen,

3) de likalydande motionerna I: 351 av herr Ewerlöf in. fl.

och II: 409 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser

bostadssparande och utbildningssparande,

4 a) de likatydande motionerna 1: 673 av herr Bengtson

m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:675 av herr Källqvist

m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl.,

5 a) de likalydande motionerna 1:679 av herr Ringaby

m. fl. och II: 812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:677 av herr Lundström

m. fl. och II: 810 av herr Ohlin m. fl.,

c) de likalydande motionerna 1:475 av herr Lundström

m. fl. och 11:552 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser

det s. k. försäkringsavdraget,

6 a) de likalydande motionerna I: 74 av herrar Eric Carlsson

och Sundin samt II: 85 av herr Fälldin,

b) de likalydande motionerna 1: 487 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 549 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., ävensom

7) de likalydande motionerna 1:475 av herr Lundström

m. fl. och II: 552 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser

omkostnadsavdrag och beskattningsbara belopp,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 25

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,

Spetz, ifröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Wärnberg,

Sundin och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i

Borås, Andersson i Essvik och Kristenson i Göteborg.

Reservationer

I) av herr Spetz, vilken — med hänvisning till innehållet i motionen

1:680 — ansett att utskottet under punkten A) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen I: 680 måtte avslå

Kungl. Maj :ts proposition nr 160.

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka beträffande s. k. aktiesparande hemställt under punkten

A,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 351 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:409 av herr Hjalmarson

m. fl. såvitt motionerna avser ändring i kommunalskattelagen,

samt de likalydande motionerna 1:674 av

herr Ewerlöf m. fl. och 11:813 av herr Hjalmarson in. fl.,

— måtte för sin del antaga den i sistnämnda två motioner

föreslagna lydelsen av 39 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen.

III) av herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Kollberg, Nilsson

i Svalöv, Gustafson i Göteborg och Magnusson i Borås, vilka beträffande

frågan om att bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften ur det

allmänna försäkringsavdraget att avdragas för sig

dels ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandena i motionerna 1:677

av herr Lundström m. fl. och II: 810 av herr Ohlin m. fl. samt motionerna

1:679 av herr Ringaby m. fl. och 11:812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

samt att den del av utskottets yttrande å sid. 22, som börjar å rad 18 nedifrån

med orden »Vad beträffar» och slutar å rad 4 nedifrån med orden

»angivna motionsyrkandena.», bort ha följande lydelse:

»Försäkringsavdragets ursprungliga uppgift bär varit att stimulera det

enskilda, frivilliga .försäkringssparande!. En inbakning av den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften i detta avdrag, vilket för närvarande sker,

strider sålunda mot försäkringsavdragets syfte. I likhet med vad fallet är

med den obligatoriska folkpensionsavgiften synes det utskottet riktigt att

sjukförsäkringsavgiften får avdragas för sig. En sådan omläggning skulle

utan tvivel leda till en viss förenkling av deklarationsarbetet, då det nuva
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

rande försäkringsavdragets konstruktion visat sig vara svårhanterlig för

deklaranterna.

Genom ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften ur försäkringsavdraget

till en särskild avdragspost skulle — såsom påpekats i de förevarande

motionerna — en mera likartad behandling i avseende på detta avdrag

uppnås mellan olika kategorier skattskyldiga. Härmed har syftet med motionerna

I: 74 och II: 85 samt 1:487 och 11:549 tillgodosetts. Samtidigt

skulle ramen för avdrag för premier till frivilligt försäkringssparande vidgas

på en väg, som inte minst på längre sikt synes utskottet ändamålsenlig.

»

dels ock under punkten A hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 677 av herr Lundström m. fl. och II: 810 av herr Ohlin

m. fl. samt de likalydande motionerna I: 679 av herr Ringaby

m. fl. och II: 812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. måtte

antaga den lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen,

som föreslagits i sistnämnda två motioner.

IV) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka beträffande sparavdrag för jordbrukare m. fl. under

punkten B 1) hemställt,

att riksdagen — i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 73 av herrar Ragnar Bergh och Ringaby samt

II: 88 av herr Magnusson i Borås m. fl. ävensom I: 678 av

herrar Ringaby och Ragnar Bergh samt II: 809 av herrar

Magnusson i Borås och Nordgren — måtte för sin del antaga

det vid sistnämnda två motioner fogade förslaget till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

V) av herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Kollberg, Nilsson

i Svalöv, Gustafson i Göteborg och Magnusson i Borås, vilka beträffande

sparavdrag för ofullständiga familjer

dels anfört följande:

de ^kalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt Wiberg m. fl. och

11: 208 av fru Gunne m. fl. har hemställts, att det enligt 39 § 3 mom. utgående

s. k. kapitalavdraget vad angår ogift och därmed jämförlig skattskyldig

med minderåriga barn skall medgivas med samma belopp som för äkta makar.

Samma yrkande har ställts i motionerna I: 674 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 813 av herr Hjalmarson m. fl. Motionärerna åberopar bl. a. det förhållandet

att i fråga om försäkringsavdraget samma högsta avdragsbelopp tilllämpas

för ensam skattskyldig med minderåriga barn som för äkta makar.

Vi biträder yrkandet i nämnda motioner.»

dels ock ansett att utskottet med bifall till förenämnda motioner bort hemställa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

att riksdagen måtte för sin del antaga det i motionerna I:

674 och II: 813 framlagda förslaget till lag angående ändring

av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), såvitt

gäller 39 § 3 mom. andra stycket.

VI) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka beträffande amorteringssparande hemställt under

punkten B 2 c),

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 351 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 409 av herr Hjalmarson

m. fl. — måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att till 46 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall fogas ett nytt moment, betecknat 5 mom., av nedanstående

lvdelse.

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han

i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst

med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för

ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda, hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1962 eller tidigare år.

VII) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka beträffande bostadssparande och utbildningssparande

hemställt under punkten B 3),

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna

1:351 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:409 av herr

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser bostadssparande

och utbildningssparande — antaga de vid motionerna fogade

förslagen till

1) förordning om bostadssparande

2) förordning om utbildningssparande

VIII) av herrar Söderquist, Sundin, Kollberg, Vigelsbo och Gustafson i

Göteborg, vilka beträffande skattepremiering av sparande

dels ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandet i de likalydande motionernr

I: 675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl. ävensom yrkandena under punkterna 2) och 3) i de likalydande

motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.

samt att den del av utskottets yttrande å s. 21, som börjar å rad 22 uppifrån

med orden »I anslutning» och slutar å rad 27 med orden »förevarande

motionsyrkanden.», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar uppfattningen att de sparstimulerande åtgärderna bör ges

en mer generell utformning än vad som förordats i propositionen. Den i

förevarande motioner förordade metoden att anknyta sparpremieringen till

särskilda sparkonton i bank jämte kompletterande möjligheter till utjämningskonton

synes utskottet vara en framkomlig väg. Härigenom kan premieringen

för sparinsatsen ges formen av en lättnad i inkomstskatten, vilket

utskottet anser väsentligt. Förslag i anslutning till den av reservanterna

i utredningen gemensamt framlagda reservationen bör därför utarbetas av

Kungl. Maj:t och föreläggas höstsessionen.»

dels ock under punkten B 4) hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:

675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i

Ingemarsgården m. fl. samt i anledning av de likalydande

motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr

Hedlund m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

förslag till årets höstsession om åtgärder i syfte att stimulera

det enskilda sparandet i enlighet med den av ledamöterna

Antonsson, Brundin och Danmans avgivna reservationen

till utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU

1961:2) innefattande

dels skattepremiering för medel som insättes å särskilda

sparkonton i bank eller därmed jämförlig inrättning,

dels allmänt utjämningskonto enligt i reservationen angivna

riktlinjer.

IX) av herrar Spetz, Söderquist; Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

beträffande justering av de s. k. schablonavdragen

dels — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 475

av herr Lundström m. fl. och II: 552 av herr Ohlin m. fl. — ansett att utskottet

bort tillstyrka de i motionerna framställda yrkandena;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

dels ock under punkten B 7) hemställt,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte

a) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

33 §.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft

utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår

till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan

av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars--- — stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig--- — stycket förmäles.

Kan kommunalt--— i kommunen.

För annan---beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit bär i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst

100 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon de!

av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

c) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 31

8 §■

Bär skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke

uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i

sådant fall jämväl barnets iförmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962; ddck att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

d) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av A § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 212)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio

kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan,

och tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat

till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst

understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1962.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

X) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

1. beträffande sparavdrag för jordbrukare m. fl.

dels ansett, att den del av utskottets yttrande å s. 20 som börjar å rad 1

uppifrån med orden »Även om» och slutar å rad 22 uppifrån med orden

»och II: 809.» bort erhålla följande lydelse:

»Till stöd för motionsyrkandet har inte i främsta rummet åberopats dess

inverkan på sparandet, utan att en vidgad rätt att åtnjuta sparavdraget

skulle medföra ökad rättvisa mellan olika kategorier inkomsttagare. Frågan

gäller således en avvägning i beskattningen mellan olika skattskyldiga. Utskottet

är för sin del inte övertygat om att den av motionärerna förordade

metoden härvidlag är den lämpligaste. Allmänna skatteberedningen har till

uppgift att överse beskattningen i hela dess vidd och kommer således att

uppmärksamma även de inkomstslag som här är i fråga, nämligen inkomst

av rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet. Utskottet förutsätter att

den av motionärerna berörda avvägningsfrågan beaktas i ett dylikt sammanhang

och anser sig härigenom ha besvarat förevarande motioner.»

2. beträffande åtgärder för stimulerande av sparande

dels ansett att den del av utskottets yttrande å s. 21, som börjar å rad 22

uppifrån med orden »I anslutning» och slutar å rad 27 uppifrån med orden

»förevarande motionsyrkanden», bort erhålla följande lydelse:

»I fråga om det i motionerna I: 673 och II: 811 framförda yrkandet om premiering

av det personliga nysparandet, finner utskottet i likhet med motionärerna

synnerligen starka skäl tala för en premiering av det personliga

nysparandet oavsett i vilken form det sker. Den i motionerna åberopade

metoden för en sådan premiering synes lämplig. Utskottet tillstyrker således

bifall till yrkandet om förslag i ärendet till innevarande års höstriksdag

och förutsätter härvid att vad i motionerna anförts om samordning med

särskilda sparkonton och utjämningskonton uppmärksammas.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka de i motionerna

I: 351 och II: 409 liksom i motionerna I: 674 och II: 813 framförda yrkandena

om olika stimulerande åtgärder för vissa speciella former av sparande.

»

dels ock hemställt under punkten B 4 a),

att riksdagen — med bifall till yrkandet i motionerna I: 673

av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.

i förevarande del -— måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om förslag till innevarande års höstriksdag rörande stimulans

av det personliga sparandet i vad avser premiering

av det personliga nysparandet av reell karaktär, i enlighet

med vad i motionerna anförts.

3. beträffande avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende jordbrukare

m. fl.

dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 22 rad 22

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 33

uppifrån med orden »Ett slopande» och slutar å s. 23 rad 6 nedifrån med

orden »föreliggande motionerna.», bort ha följande innehåll:

»Ett slopande av den schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdraget

skulle leda till skatteskärpningar för de grupper skattskyldiga, vilka

på grund av egna inkomster eller eljest har inga eller små kostnader för försäkringspremier.

Denna olägenhet kvarstår även om ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften

från försäkringsavdraget samtidigt genomföres. På

grund härav anser sig utskottet inte kunna tillstyrka att dessa åtgärder nu

genomföres. Skall ändringar beträffande försäkringsavdraget genomföras

bör detta uppenbarligen ske i samband med andra ändringar i beskattningen,

så att möjlighet finnes att kompensera dem som får höjd skatt på grund

av ändringen i försäkringsavdragets konstruktion. Utskottet avstyrker därför

de angivna motionsyrkandena.

Med det anförda---(= utskottet s. 22 rad 3 nedifrån—s. 23 rad 15

uppifrån)----en orättvisa.

Den av motionärerna påpekade olikheten i beskattningen bör enligt utskottets

mening snarast undanröjas. Detta synes lämpligast kunna ske genom

att företagare beredes möjlighet att i rörelsebilagan till självdeklarationen

utföra avdrag för ifrågavarande försäkringsutgifter. Utskottet tillstyrker

således bifall till det i motionerna I: 74 och II: 85 samt I: 487 och II: 549

framställda yrkandet.»

dels ock under punkten B 6) hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 74 av herrar Eric Carlsson och Sundin samt II: 85 av herr

Fälldin ävensom de likalydande motionerna 1:487 av herr

Sveningsson m. fl. och II: 549 av herr Nilsson i Svalöv in. fl.

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 inom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna

till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för

omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt

arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket

eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning

för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom

förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken och

inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,

ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,

tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring

av icke obligatoriskt slag avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring

av arbetspersonal, byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier,

som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som---tillhörande fördelningsledningar.

Har skog —---tidigare medgivits.

Har växande--— av upplåtelsen.

Hemmavarande barn,---- tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---jämförlig verksamhet;

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring av icke obligatoriskt slag avseende

rörelseidkaren;

speciella för —---- tillhörande fördelningsledningar.

Har skattskyldig---oavskrivna värde.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf

ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar

och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka

den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras

för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom., 25 §

1 mom., 29 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

XI) av herr Spetz.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610701

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och lf6 § 2 mom. kommunalskattelagen den a1 i texten