Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner, m.m.

1961-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:7, Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1961

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner,

m.m.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:99 av herrar Ringaby och Sveningsson

samt 11:125 av herr Hedin, vari hemställts, att riksdagen hos Kungl Maj:t

snarast begär en utredning av värdesättning på jordbrukarnas naturaförmåner

och bostadshyror i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:254 av herr Kronstrand m.fl. och 11:211

av herr Antby m.fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att vedbränsle

som utvinnes genom röjning och förbrukas i egen bostad ej skall

betraktas som beskattningsbar naturaförmån».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:99 och 11:211.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna 1:99 och 11:125 uttalas, att praktiskt taget

alla människor har någon förmån av sitt yrke eller sin anställning. Beskattningen

av dessa förmåner är dock inte enhetligt eller rättvist utformad. För

alla anställda gäller t. ex. numera s. k. skattefria trivselförmåner i form av

förtäring, kläder, rabatter o. d. i den mån de inte överstiger ett värde av

400 kr. om året. För en villa- eller sommarstugeägare gäller i praktiken att

vederbörande kan utnyttja produkter från t. ex. tomtmarken intill ett värde

av 2% på taxeringsvärdet, vilket ofta torde kunna betydligt överstiga 400

kr. om året. För en jordbrukare däremot lämnas inga förmåner obeskattade.

Med hänsyn till de omnämnda trivselförmånerna för anställda och möjligheten

för ägare till annan fastighet än jordbruksfastighet att fritt utnyttja

naturaförmåner till värden av ganska stora belopp, måste det anses som

stötande mot rättvisan att t. ex. en småbrukare med många barn skall tvingas

upptaga den i eget hushåll använda mjölken till ett pris av t. ex. 70 öre

litern när han själv får sälja densamma till ca 47 öre litern.

Hihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1961

Det kan heller inte anses rimligt att jordbrukare skall ta upp hemmaförbrukade

ägg till ett pris av kr. 4:25 per kg., ett pris som många dagar

av året ligger högre än handlarnas minutpriser.

I motionerna framhålles vidare att även jordbrukares bostadsförmåner

är för högt värderade. En modern bostad om 4 rum och kök skall i Örebro

län upptagas till ett värde av 2 210 kr. om året, vilket måste anses orealistiskt

när det gäller rena landsbygden. En sådan hyra går inte att få ut i

praktiken om inte läget är osedvanligt bra. En hållbar jämförelse kan här

göras med lantarbetaravtalet, där hyresvärdet för exakt samma bostad framräknats

till 1 450 kr. om året. Att ha ett betydligt högre hyresvärde för

brukarens egen bostad än för dennes anställde finner motionärerna omotiverat

och egendomligt.

Med hänsyn till dessa olikheter vid värderingen av naturaförmåner och

bostäder och de möjligheter till fria förmåner som medges andra yrkesgrupper

måste det enligt motionärernas mening vara rimligt, att jordbrukaren

får ta upp sina naturaförmåner till det pris han själv betingar sig på

orten och att bostadsvärdena samordnas med gällande hyror enligt lantarbetaravtalet.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:254 och 11:211 framhålles,

att all möjlig stimulans bör ges åt skogsägarna för en rationell skötsel

av ungskogen. Den tid som en skogsägare använder för röjning i ungskog

ger inte någon omedelbar ekonomisk utdelning. Rotvärdet är lika med noll,

och det vedbränsle som utvinnes täcker i regel ej arbetskostnaderna. Det synes

under dessa förhållanden orimligt, att en jordbrukare vid sin självdeklaration

har att upptaga värdet av röjningsvirket från egen skog, vilket användes

till uppvärmning av den egna bostaden, som inkomst. Den villaägare

eller annan, som hjälper en skogsägare med röjning och som ersättning får

behålla röjningsbränslet, brukar ej taxeras för denna förmån. Det vore

konsekvent att båda kategorierna behandlades lika.

Liknande frågor som de i förevarande motioner upptagna har tidigare

behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Senast hade 1960 års riksdag att

i anledning av de då väckta motionerna 1:421 och 11:507 ta ställning till

yrkande om översyn av de bestämmelser, som vid beskattningen tillämpats

i fråga om värderingen av bostads- och andra naturaförmåner. Enligt

motionärernas mening var värdesättningen av sådana förmåner stundom

alltför hög. Beträffande uppskattningen av värdet å förmån av fri bostad

hade motionärerna gjort gällande att olika bedömningsgrunder tilllämpades

i skilda delar av landet. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till

motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 14. Därvid framhöll

utskottet att det i första hand ankom på taxeringsnämnderna att med till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1961

3

lämpning av de regler, som intagits i kommunalskattelagen, och under beaktande

av omständigheterna i de enskilda fallen uppskatta naturaförmånernas

värde. För att inom varje län få i möjligaste mån likformig värdering

av ofta förekommande naturaförmåner brukade länets prövningsnämnd

före taxeringsarbetets början i anvisningar tillkännage de värden

som prövningsnämnden avsåg att tillämpa i normalfallen vid prövning av

besvär över taxeringsnämndernas beslut. Dessa anvisningar plägade frångås

endast då speciella omständigheter förelåg. Av stor betydelse för enhetligheten

inom riket var att förslagen till länsanvisningar granskades av riksskattenämnden,

som företog justeringar av ojämnheter i de olika förslagen.

Genom denna granskning hade enligt vad utskottet erfarit en utjämning

länen emellan åstadkommits och de ojämnheter som alltjämt kvarstod

finge anses vara av ringa betydelse. Det var enligt utskottets mening tämligen

väl sörjt för åstadkommande av en så enhetlig och efter olika konsumtionsvanor

anpassad värdering av naturaförmåner som rimligen kunde

begäras. Att genom särskilda utredningsmän vidtaga en översyn av normerna

för naturaförmåners värdering vid beskattningen torde knappast vara

påkallat.

Utskottet

I de förevarande motionerna har upptagits vissa spörsmål rörande värdering

vid beskattningen av olika naturaförmåner, som kommer ägare eller

brukare av jordbruksfastighet till godo. Utskottet upptar först till behandling

yrkandet i de likalydande motionerna I: 99 och II: 125, att riksdagen

hos Kungl. Maj-.t snarast begär en utredning av värdesättningen på jordbrukarnas

naturaförmåner och bostadshyror.

Enligt motionärernas mening är det rimligt att en jordbrukare beskattas

för uttagna produkter från fastigheten efter det pris han själv kan betinga

sig på orten och att bostadsvärdena samordnas med gällande hyror enligt

lantarbetaravtalet.

Bestämmelserna i kommunalskattelagen rörande värdesättningen av naturaförmåner

är hållna i allmänna ordalag. Principen anges i 42 § jämte

anvisningar, varvid föreskrives att värdet av bostad, produkter, varor eller

andra naturaförmåner i första hand skall beräknas efter ortens pris, d. v. s.

det pris som skulle ha gällt, om den skattskyldige haft att för penningar

skaffa sig förmånerna.

Såvitt gäller värderingen av uttagna produkter synes motionärerna åsyfta

en ändring av den nyss angivna principen därhän att icke detaljhandelspriset

på orten utan producentpriset skall läggas till grund för värderingen.

För en sådan omläggning synes emellertid icke kunna anföras tillräckliga

skäl. Utskottet vill erinra om alt principen alt värdesättningen skall ske

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1961

efler detaljpriset tillämpas inte bara i fråga om uttag från jordbruksfastighet

utan i samtliga förvärvskällor. Det bör emellertid understrykas att

det i princip inte är detaljpriset i närliggande samhälle som skall läggas till

grund, utan det detaljpris, som i allmänhet kommer till användning, då

jordbrukaren försäljer förnödenheter till kringboende löntagare och andra

för deras egen konsumtion.

Beträffande värdesättningen av förmån av fri bostad anser motionärerna

att en samordning bör ske med gällande hyror enligt lantarbetaravtalet. Till

detta vill utskottet erinra att värderingen av bostadsförmån skall ske med

ledning av i orten gällande hyrespris. Att av de skäl motionärerna angivit

göra avsteg från denna huvudregel synes inte böra ifrågakomma. I den mån

de i lantarbetaravtalet angivna hyrorna överensstämmer med ortens pris

kommer emellertid automatiskt en samordning att ske.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om de åtgärder som vidtagits

för att få en så likformig värdesättning av naturaförmåner som möjligt. Till

ledning för taxeringsnämndernas verksamhet brukar prövningsnämnderna

årligen utfärda s. k. länsanvisningar, varav framgår vilka normer prövningsnämnden

i länet har för avsikt att tillämpa i normalfallen vid prövning

av taxeringsbesvär. Även om sådana anvisningar inte är bindande för

taxeringsnämnderna, frångås de i allmänhet endast då speciella omständigheter

föreligger. De av vederbörande landskamrerare upprättade förslagen

till länsanvisningar granskas — innan de fastställes av prövningsnämnderna

— inom riksskattenämnden, som i syfte att främja enhetligheten inom

riket föreslår åtgärder till utjämning av rådande differenser mellan de

olika förslagen. Givetvis tas i detta sammanhang hänsyn till olika konsumtionsvanor,

olika priser m. m. i skilda delar av landet.

Riksskattenämnden har också till uppgift att fastställa de värden å naturaförmåner

i form av kost och bostad, som skall angivas i källskattetabellerna

och ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt. Till grund

för värderingen ligger vissa undersökningar rörande konsumtionsvanor och

genomsnittlig bostadsstandard, som hänför sig till tiden före år 1947. Enligt

vad utskottet erfarit har Kungl. Maj:t den 3 juni 1960 efter framställning

av riksskattenämnden uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa en undersökning,

huruvida grunderna för sammansättningen och värderingen av

konsumtions- och bostadsvanorna överensstämmer med den faktiska utvecklingen.

Genom en dylik undersökning torde ytterligare material förebringas, som

kan bli av betydelse för en riktig uppskattning av naturaförmåners värde.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte böra biträda yrkandet i motionerna

I: 99 och II: 125 om en särskild utredning i ämnet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1961 5

Utskottet övergår härefter till yrkandet i motionerna I: 254 och II: 211

att vedbränsle som utvinnes genom röjning och förbrukas i egen bostad ej

skall betraktas som skattepliktig naturaförmån. Givetvis bör som motionärerna

framhåller en rationell skötsel av ungskogen uppmuntras. Detta

bör emellertid ske på annat sätt än genom skattefrihet för bränsle, som utvinnes

vid gallring av sådan skog, i synnerhet som en specialregel av dylik

innebörd skulle föranleda åtskilliga svårigheter vid tillämpningen. Utskottet

avstyrker därför bifall till yrkandet i de sistnämnda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:99 av herrar Ringaby

och Sveningsson samt II: 125 av herr Hedin angående beskattningen

av jordbrukarnas naturaförmåner, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Kronstrand

m. fl. och II: 211 av herr Antby m. fl. om undantagande av

visst vedbränsle från beskattning som naturaförmån,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Kronstrand,

Torsten Mattsson och Gustaf Henry Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,

Nilsson i Svalöv, Engkvist, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Kristenson

i Göteborg, Rydén och Björkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.