Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om förenklade regler för deklarationsoch taxeringsförfarandet.

1961-11-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:70, Betänkande i anledning av väckt motion om förenklade regler för deklarationsoch taxeringsförfarandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961

1

Nr 70

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om förenklade regler för deklarations- och taxeringsförfarandet.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

I: 38, av herr Spetz har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t framhålla vikten av att vid pågående översyn av skattesystemet

största hänsyn tages till möjligheten av förenklingar i deklarations-

och taxeringsförfarandet, varvid frågan om avdragsrätt särskilt ägnas

uppmärksamhet».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 66 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av den föreliggande motionen

till innevarande års höstsession.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

I motionen uttalas inledningsvis att reglerna för avdragsrätt vid beskattningen

tillhör det som den skattskyldige har svårast att förstå och som

vållar taxeringsmyndigheterna mest bekymmer. Det visar sig också, att

det är avdragen som vållar missförstånd eller vad värre är medvetna åtgärder

eller yrkanden för att undkomma skatt. En förenkling av deklarations-

och taxeringsförfarandet kan sålunda icke ske genom att införa avdrag

utan genom att ta bort sådana där det är möjligt. Då avdrag vid en

progressiv beskattning får olika värde beroende på den skattskyldiges inkomstläge,

verkar avdragen utjämnande på progressiviteten, men detta

resultat kan enklare uppnås på annat sätt. Avdragen medför sålunda en

skatteövervältring i riktning uppifrån-nedåt, men också en skatteövervältring

inom samma inkomstklass, nämligen från dem som kan utnyttja

avdragen på dem som inte kan det. De senare får med sin högre skatt bidraga

till det ändamål för vilket avdraget får göras. Vid avdragsrätt för

periodiskt understöd, gåvor in. in. blir det den enskilde skattskyldige som

bestämmer destinationen av andras skattemedel.

Motionären ifrågasätter huruvida de allmänna avdragen bör bibehållas

och framhåller följande.

Kommunalskatteavdraget gäller endast vid taxering till statlig inkomstBihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961

skatt och verkar på samma sätt som ett förhöjt ortsavdrag vid denna taxering.

Motiveringen för detta avdrag var den olika höga uttaxeringen i olika

kommuner. Denna har alltmer utjämnats, vartill bl. a. bidragit tillskapandet

av storkommunerna, som nu skall bli ännu större. Till de mest skattetyngda

kommunerna utgår dessutom statsbidrag.

Folkpensionsavgiften har föreslagits skola slopas vid flera tillfällen. Skälen

härför är starkare än skälen för dess bibehållande.

Avgift för försäkringar. I och med införandet av obligatorisk sjukförsäkring

och ATP har motiveringen för detta avdrag om icke helt bortfallit

så dock försvagats i avsevärd grad. Det må påpekas att riskförsäkring

i och för sig icke innehåller något sparande, övervägande skäl talar för

att avdraget försvinner, särskilt som det ofta är svårkontrollerbart genom

att det består av flera mindre delposter.

Avdraget för premier för pensionsförsäkring innebär principiellt en uppskjuten

beskattning och verkar stundom som en inkomstutjämning och

faller utanför ramen av kritiken.

Periodiskt understöd. Knappast något avdrag har vållat så stark och

berättigad kritik som detta och utan tvekan användes det i stor utsträckning

för skatteflykt. För taxeringsnämnderna är avdraget en källa till improduktivt

arbete och bör ur rättvisesynpunkt försvinna.

Förvärvsavdragen utgör i princip kostnader för inkomstens förvärvande

och bör då också om de skall vara kvar flyttas till respektive inkomstkälla.

En radikal bortrensning av dessa avdrag skulle i högsta grad förenkla

såväl deklarationsförfarandet som taxeringen. Då en beräkning av

dessa kostnader i varje enskilt fall inte bara skulle vara svår rent tekniskt,

utan framför allt ge ur rättvisesynpunkt orimligt resultat, måste det utformas

som en schablon, behäftad med alla de nackdelar och olägenheter, som

utmärker en dylik. Ju högre schablonen sättes, desto fler skattskyldiga kommer

i åtnjutande av avdrag för en utgift som de aldrig haft. Vid en bedömning

av förvärvsavdraget måste hänsyn tagas till konstruktionen av

ortsavdrag och skatteskalor för makar. Konstruktionen av dessa, som tillkom

på förslag av 1949 års skatteutredning, byggde på förutsättningen att

förvärvsavdraget avlägsnades ur skattesystemet.

Motionären framhåller vidare att även avdragen för kostnader för inkomstens

förvärvande är både mångskiftande och svårbedömda. Den i dagens

läge kanske besvärligaste är resekostnad från hemmet till arbetsplatsen,

detta beroende på bilismens genombrott. Motionären ifrågasätter

om avdrag bör ges för dylika resekostnader och framhåller att bostadskostnad

räknas som privat levnadskostnad och icke är avdragsgill. Om en

skattskyldig hyr bostad för 1 500 kr. om året och en annan skattskyldig

får betala det dubbla eller mer för sin lägenhet, inverkar detta inte på deras

taxering. Men om den ena av dem bor på något längre avstånd från arbetsplatsen,

får han avdragsrätt för resekostnad oavsett om hans bostads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961

3

kostnad på grund härav kanske blir lägre. Starka skäl synes därför tala

för att resekostnaden betraktas som boendekostnad och sålunda blir icke

avdragsgill.

Även kostnad för facklitteratur är en omtyckt och oftast svårbedömd

avdragspost, då det är svårt att kontrollera att viss litteratur är nödig

för tjänstens fullgörande. Beträffande avdrag för representationskostnad

erinrar motionären om att avdraget vid flera tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. Utom det att kostnaden ofta till stor del är

personliga levnadskostnader, uppmuntrar avdragsrätten ingalunda till sparsamhet.

Svårigheten med avdrag för fördyrade levnadskostnader ligger

främst i olikheten mellan beskattningsreglerna för traktamente i statlig

tjänst och motsvarande i kommunal och enskild tjänst.

En avveckling av avdragsrätten i enlighet med vad motionären ifrågasatt

skulle innebära en skärpning av progressiviteten i statsbeskattningen,

men den skulle givetvis också medföra en avsevärd höjning av skatteunderlaget.

I fråga om kommunalskatteuttaget skulle denna höjning automatiskt

medföra en sänkning av uttaxeringen. I fråga om statsbeskattningen

borde höjningen lika självklart användas för en sänkning i skatteuttaget

framför allt genom en sänkning av progressiviteten i skatteskalorna.

Skattesystemet är nu föremål för en grundlig översyn. Av vikt är därvid

att ett eventuellt nytt system målmedvetet tar sikte på förenklingar.

Detta behöver inte innebära någon orättvisa vid beskattningen, alldenstund

fastställda skatteregler påverkar avtal, kalkyler och bedömningar, varigenom

en anpassning till systemet sker.

Utskottet

I den förevarande motionen har kritik framställts mot i främsta rummet

de allmänna avdragen och ifrågasatts om icke flertalet allmänna avdrag

liksom vissa avdrag från inkomst av förvärvskälla kunde slopas i syfte att

förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Motionen utmynnar i en

hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall framhålla vikten

av att vid pågående översyn av skattesystemet största hänsyn tages till möjligheten

av förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet, varvid frågan

om avdragsrätt särskilt bör ägnas uppmärksamhet.

Under senare år har strävandena inom skattelagstiftningen i hög grad inriktats

på möjligheterna att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.

Ett flertal skattereformer har vidtagits främst i syfte att förenkla förfarandet

och få till stånd en bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt för de stora grupperna skattskyldiga med okomplicerade

inkomstförhållanden. Exempel på dylika åtgärder ger den åren 1953 och

1954 genomförda lagstiftningen om schablonmässig beräkning av inkomst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961

av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bostadsrättsföreningars fastigheter.

Vidare bör erinras om att 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 framlade

långtgående förslag till förenklade beskattningsregler, innebärande att

schablonavdrag skulle införas i kommunalskattelagen på flera punkter för

att ersätta den exakta inkomstberäkningen samt att det allmänna avdraget

för kommunalskatter liksom avdraget för folkpensionsavgift skulle slopas.

Vissa av förslagen genomfördes vid 1955 års riksdag, nämligen förslag om

införande av schablonavdrag vid inkomst av tjänst, om bottenavdrag vid

kapitalinkomster och om schablonavdrag för försäkringspremier medan de

övriga ställdes på framtiden. Ytterligare må erinras om att vid 1956 års

riksdag genomförts den reformen, att vissa förmåner i förvärvskällan tjänst

genom lagstiftning förklarats fritagna från skatteplikt, om de är av ringa

värde.

Avsikten är att ytterligare fullfölja strävandena att förenkla deklarationsoch

taxeringsförfarandet för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden.

Sålunda har i de för skattsystemutredningen utfärdade direktiven

uttalats, att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den

direkta beskattningens område är att minska skatten på mindre löneinkomster

och i samband därmed förenkla skatteuppbörden, varvid det gamla

önskemålet om en definitiv källskatt för löntagare träder i blickpunkten.

Möjligheterna att införa en definitiv källskatt för löntagare bör därför enligt

vad som uttalas i direktiven allvarligt prövas av utredningen. Det torde

ligga i sakens natur att en sådan definitiv källskatt inte kan åvägabringas

med mindre beskattningsreglerna i synnerhet på avdragssidan starkt förenklas,

eventuellt genom att vissa avdrag slopas eller avdragen ersätts med

andra konstruktioner, t. ex. inarbetas i skatteskalorna. Det torde därför enligt

utskottets uppfattning föreligga fog för antagande att — oavsett om

riksdagen begär det i särskild skrivelse eller ej — skattesystemutredningen

kommer att ingående pröva olika förslag till lösningar för att nå det angivna

målet och därvid även överväga i vad mån de av motionären framförda

synpunkterna bör beaktas. Enligt utskottets mening föreligger inte

anledning för riksdagen att i särskild skrivelse understryka angelägenheten

av att hithörande frågor prövas.

Med det anförda anser utskottet det föreliggande motionsyrkandet besvarat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 38 av herr Spetz om förenklade regler för

deklarations- och taxeringsförfarandet icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 november 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,

fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve

Nilsson och Wärnberg; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Kärrlander,

Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, Stiernstedt, Kristenson i Göteborg,

fru Nettelbrandt och herr Björkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.