Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av inkomst av skog i vissa fall.
1961-11-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:73, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av inkomst av skog i vissa fall.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1961
1
Nr 73
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av inkomst av skog i vissa fall.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:468 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Jonasson samt 11:541
av herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora har hemställts, att
riksdagen måtte besluta »sådan ändring av 22 § kommunalskattelagen att
dels den s. k. kontantprincipen får komma till användning vid beskattning
av intäkt från avverkning av skog i samband med eller i anledning av sådan
upplåtelse av dispositionsrätt till mark för kraftledningar, vattenuppdämning,
vägar o. d. där hela likviden för den växande skogen ej blir känd för
den skattskyldige under ett och samma år och att till följd därav de avdragsmetoder
som fastställts för här aktuella intäkter får komma till användning
och utnyttjas vid varje tillfälle då intäkt enligt kontantprincipen
upptages till beskattning,
dels intäkt från skog, som uppkommit genom att äganderätten till egendom
eller del därav tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avverkats och försålts under sådana förhållanden att
dylik tvångsförsäljning måste anses vara för handen, skall anses såsom intäkt
från avyttring av växande skog i samband med avyttring av mark, ändock
att köparen till virket är annan än köparen till marken, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 66 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna
till innevarande års höstsession.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:541. /
Till intäkt av skogsbruk hänföres enligt 21 § kommunalskattelagen vad
som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo dels genom avyttring eller
eget tillgodogörande av skogsprodukter från fastigheten, dels genom upplå
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 7 saml. Nr 73
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1961
telse av avverkningsrätt och dels genom avyttring av växande skog i samband
med avyttring av marken, i sistnämnda fall dock endast därest icke
vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas såsom inkomst
av handelsrörelse eller såsom realisationsvinst.
Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grund av avverkningsrätt,
som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig å den avyttrade
fastigheten. Skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse
av avverkningsrätt är däremot att hänföra till rörelse.
Från intäkt av skogsbruk äger den skattskyldige rätt till avdrag för omkostnader
av olika slag som sammanhänger med förvärvet av intäkterna.
Vidare har den skattskyldige enligt särskilda regler rätt att åtnjuta avdrag
för värdeminskning av skog. Dessa regler innebär i huvudsak följande.
Den som bedriver skogsbruk äger i princip åtnjuta avdrag för värdet av
den skog, som han förvärvat i samband med marken, om ej förr så när fastigheten
avyttras. Principiellt avser alltså beskattningen endast skogens tillväxt
under innehavet. För beräkning av den skattskyldige tillkommande avdrag
för värdeminskning av det vid förvärvet av fastigheten befintliga skogskapitalet
har gällande lagstiftning upptagit olika alternativ såväl då fråga
är om beskattning av skogsbruk under den skattskyldiges innehav av fastigheten
som beträffande sådan beskattning i samband med avyttring av
marken. I förra fallet må den skattskyldige åtnjuta avdrag antingen enligt
värdemetoden eller enligt virkesförrådsmetoden. I det senare fallet omfattar
hans valrätt också den s. k. schablonmetoden. Då beskattning av skogsbruk
sker i samband med avyttring av marken, äger en slutavräkning rum av den
skattskyldige totalt tillkommande avdrag med beaktande av de avdrag, som
han må ha åtnjutit under innehavet. Virkesförrådsmetoden har härjämte
för detta fall utformats på annat sätt än motsvarande metod för beräkning
av värdeminskning av skog under innehavet av fastigheten.
Värdemetoden grundar sig å skogens ingångsvärde, därvid avdraget bestämmes
till skillnaden mellan detta värde och värdet av den kvarvarande
skogen efter verkställt uttag. Med skogs ingångsvärde förstås det värde, varmed
växande skog kan anses ha ingått i fastighetens värde vid förvärvet. Såsom
fastighetens värde anses vid köp den för fastigheten erlagda köpeskillingen.
Vid annat förvärv än köp anses såsom fastighetens värde det belopp,
efter vilket stämpelplikten med avseende å fastighetsförvärvet beräknats
eller skolat beräknas, om stämpelplikt förelegat.
Då virkesförrådsmetoden tillämpas, utgår man vid avdragsberäkningen
från det ingående virkesförrådet. Avdragets storlek bestämmes med hänsyn
till skillnaden mellan detta förråd och det virkesförråd, som återstår efter
verkställt uttag av skog. Med ingående virkesförråd förstås den växande
skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten
förvärvades.
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1961
3
Schablonmetoden innebär, att den skog, som avyttras i samband med marken,
antas vid förvärvet ha haft minst samma värde som det för skogen beräknade
minsta producerande skogskapitalet.
Såsom tidigare angivits kan värdeminskningsavdrag under tiden för skattskyldigs
innehav av fastigheten beräknas antingen enligt värdemetoden eller
enligt virkesförrådsmetoden.
Enligt virkesförrådsmetoden får avdrag ske med så stor del av ingångsvärdet,
som belöper å minskningen av det för den skattskyldige gällande ingående
virkesförrådet. Med detta förråd förstås virkesförrådet vid förvärvet
av fastigheten, minskat med det virkesförråd, för vilket den skattskyldige
må ha åtnjutit avdrag vid tidigare års taxeringar. Avdraget för förrådsminskningen
beräknas efter det pris per kubikmeter, som ingångsvärdet motsvarar
i förhållande till det ingående förrådet. Oavsett om minskningen omfattar
bättre eller sämre sortiment än skogen genomsnittligt innehöll vid förvärvet,
bestämmes avdraget efter sagda medelpris. Vid metodens tillämpning tages
sålunda icke någon hänsyn till värdet å det återstående virkesförrådet.
För båda metodernas tillämpning vid skogsbeskattning under innehavet
gäller den begränsningen i avdragsrätten, att det sammanlagda avdraget för
en och samme ägare icke får överstiga det ursprungliga ingångsvärdet. Avdrag
enligt värdemetoden må ej åtnjutas med högre belopp än den för skogen
erhållna bruttointäkten, medan — därest virkesförrådsmetoden tillämpas
— det underskott som uppkommer genom att avdraget överstiger bruttointäkten
utan inskränkning kan utnyttjas. Med tillämpning av värdemetoden
beskattas icke blott tillväxten utan även den värdestegring, som skogen
undergått efter förvärvet. Jämväl virkesförrådsmetoden medför under innehavet
beskattning av konjunkturvinst.
Vad angår de avdragsmetoder, som är tillämpliga vid avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken, må följande särskilt framhållas.
Enligt värdemetoden må avdrag ske för vad som icke genom förut medgivna
avdrag blivit amorterat av ingångsvärdet. Härigenom kommer alltså
avdrag att erhållas för den del av skogens värde vid förvärvet vilken icke
tidigare fått avdragas.
Enligt virkesförrådsmetoden erhåller den skattskyldige avdrag för det
gällande ingående virkesförrådet beräknat efter det pris per kubikmeter,
som den å skogen belöpande delen av vederlaget motsvarar i förhållande till
det vid avyttringen förefintliga virkesförrådet. Liksom vid metodens tilllämpning
under innehavet beräknas avdraget oavsett om förrådet vid avyltringen
är bättre eller sämre sammansatt än ingående förrådet. Vad som
blir föremål för beskattning är sålunda den under innehavet sparade till
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1961
växten, dvs. det virkesförråd, som vid avyttringen finnes utöver det gällande
ingående virkesförrådet.
Genom lagstiftning år 1959 infördes nya bestämmelser rörande värdeminskning
av skog, i sådana fall då marken tagits i anspråk genom nyttjanderättsupplåtelse
för obegränsad tid. Avdrag för värdeminskning av skog
i förevarande fall beräknas efter samma grunder som om växande skog avyttrats
i samband med avyttring av marken. Såsom förutsättning härför
gäller att nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet eller visst område avfastighet
upplåtits för obegränsad tid, samt att i samband med eller i anledning
av upplåtelsen på det upplåtna området antingen skog avverkats eller
växande skog avyttrats. Har markägaren avverkat skog i samband med eller
med anledning av upplåtelse för obegränsad tid, skall såsom köpeskilling
för skogen anses ett belopp som motsvarar skillnaden mellan intäkterna genom
avverkningen och omkostnaderna för densamma. Såsom omkostnad
skall därvid räknas bl. a. värdet av upplåtarens egen arbetsinsats vid avverkningen.
Dessa bestämmelser kan tillämpas även om skogsförsäljningen sker vid
annan tidpunkt än upplåtelsen eller om skogen avyttras till annan person
än servituts- eller nyttjanderättshavaren och även om skogsägaren själv låter
avverka skogen och därefter säljer virket. Eljest krävs för att en försäljning
av skog skall anses ha skett i samband med avyttring av marken att
försäljningarna skall ha omedelbart samband med varandra. Fråga skall vara
om växande skog och avyttringen av skogen skall ske samtidigt med överlåtelsen
av marken; därjämte krävs att köparen av marken och skogen skall
vara samme person.
Frågan om rätt beskattningsår vid beskattning av inkomst av skogsbruk
är att bedöma med hänsyn till de principer som gäller för beräkning av inkomst
i förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet. I detta hänseende tilllämpas
i regel den s. k. kontantprincipen. Detta innebär, att intäkter och
utgifter regelmässigt skall redovisas för det beskattningsår, under vilket de
uppburits resp. blivit bestridda. Om någon upplåtit avverkningsrätt till skog
mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, skall såsom intäkt
för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år
influtit. I sådant fall skall avdrag för minskning i ingående virkesförråd
m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas på de särskilda åren
i förhållande till den under varje år influtna likviden.
Då fråga är om intäkt av skogsbruk i samband med avyttring av fastighet
göres emellertid avsteg från kontantprincipen. Sådan intäkt tages i sin helhet
till beskattning på en gång så snart någon del av köpeskillingen för fastigheten
erlagts. (RÅ 1941 ref. 16.)
I de förevarande motionerna erinras om att enligt det nyss angivna rätts
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1961
5
fallet intäkt av skogsbruk i samband med avyttring av mark i sin helhet
tas till beskattning på en gång så snart någon del av köpeskillingen erlagts.
Denna praxis passar emellertid icke när det gäller nyttjanderättsupplåtelser,
eftersom någon i förväg bestämd köpeskilling eller ersättning icke förekommer.
Denna utgöres i regel av delersättningar, som bestämmes och utbetalas
i olika omgångar, oftast under loppet av 3 ä 4 år. Exempel på dylika ersättningar
är fördyrad avverkning, likvid för avverkat virke, sprängskador på
virke och ersättning för konjunkturförlust.
Vidare framhåller motionärerna att vid upplåtelse av äganderätt till mark
för flygfält, järnväg eller dylikt förutsättes att köpare av mark och skog
skall vara samme person för att markägaren skall komma i åtnjutande av
samma avdragsmöjligheter. Detta förhållande försvårar uppgörelserna med
markägarna, försenar många gånger igångsättningen av byggnadsarbetet
och erfordrar förhöjda anslag till det byggande verket, eftersom inkomsten
från den försålda skogen skall inlevereras till statsverket.
Utskottet
I de förevarande motionerna föreslås ändringar i två avseenden i kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattning av inkomst av försåld skog.
Båda ändringsförslagen äger viss anknytning till den år 1959 genomförda
lättnaden i skogsbeskattningen, då skog försäljes i samband med nyttjanderättsupplåtelse
å obegränsad tid. Det ena förslaget avser att i förtydligande
syfte komplettera lagstiftningen på viss punkt, medan den andra föreslagna
ändringen går ut på en utvidgning av bestämmelsernas giltighetsområde.
I förstnämnda hänseende föreslås, att lagstiftningen kompletteras med ett
uttryckligt stadgande att i sådana fall, då skog försäljes i samband med upplåtelse
av nyttjanderätt på obegränsad tid och likviden inflyter successivt
under flera år, inkomsterna skall tas upp till beskattning under de år de
inflyter och avdrag för värdeminskning få fördelas på dessa år. Motionärerna
har utgått från att i enlighet med ett regeringsrättsutslag av år 1941 (RÅ 1941
ref. 16), avseende beskattning av en på flera år uppdelad köpeskilling för
försålt skogsområde, all inkomst skulle upptas till beskattning redan under
det beskattningsår, varunder försäljningen ägde rum, och att avdrag för
värdeminskning å skog i sin helhet skulle åtnjutas samma år.
Från samma utgångspunkt har Riksförbundet Landsbygdens folk i en till
riksskattenämnden ingiven ansökan hemställt att nämnden måtte utfärda
anvisningar rörande beskattningen i dylika fall. över ansökningen har yttranden
avgivits av taxeringsintendenterna i fjorton län.
Det ankommer inte på utskottet att uttala sig om tolkningen av innebörden
av gällande rätt. Utskottet vill emellertid omnämna att enligt vad utskottet
erfarit i de nyss angivna remissyttrandena den uppfattningen allmänt fram
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 är 1961
kommit, att det resultat som motionärerna med sitt yrkande åsyftat skulle
kunna nås redan med gällande bestämmelser. Enligt utskottets mening bör
den fortsatta rättstillämpningen på området avvaktas innan lagstiftningsåtgärder
överväges. Det torde också kunna påräknas att riksskattenämnden
kommer att ta ställning till den tidigare omnämnda ansökningen inom en
nära framtid. Med det anförda avstyrker utskottet den föreslagna lagändringen.
Utskottet övergår härefter till den i motionerna upptagna frågan om
utvidgning av giltighetsområdet för 1959 års lagstiftning om beskattning av
skog, som försäljes i samband med nyttjanderättsupplåtelse på obegränsad
tid. Lagstiftningen innebär i praktiken att skogsinkomsten görs skattefri till
den del den belöper på det ingående virkesförrådet men beskattas till övrig
del, d.v.s. i vad den avser skogens tillväxt under innehavstiden. Principen
är med andra ord densamma som vid beskattning av skog i samband med
försäljning av marken. Då skog säljes utan att samtidigt skogsmarken avyttras
blir däremot den skattskyldige i praktiken beskattad icke blott för tillväxten
utan även för den eventuella värdestegring, som skogen undergått
efter förvärvet. Enligt gällande rätt krävs för att försäljning av skog skall
anses ha skett i samband med avyttring av marken att försäljningarna skall
ha omedelbart samband med varandra. Fråga skall vara om växande skog
och avyttringen av skogen skall ske samtidigt med överlåtelsen av marken;
i praxis krävs därjämte att köparen av marken och skogen skall vara samme
person. Det sistnämnda kravet anser motionärerna böra slopas för de fall,
då skogbevuxet område tas i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest överlåtes under sådana förhållanden att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara för handen. I sådana fall skulle således de för
den skattskyldige regelmässigt gynnsammare beskattningsreglerna vid försäljning
av skog i samband med försäljning av marken få tillämpas, även om
äganderätten till marken överlåtes till en person och skogen försäljes till
annan eller avverkas av säljaren.
Utskottet vill för sin del erinra om att 1959 års omläggning av skogsbeskattningen
skedde för att undanröja de hinder som då gällande skatteregler
visat sig innebära mot frivillig medverkan i åtgärder för jordbrukets och
skogsbrukets yttre rationalisering och för överlåtelse av dispositionsrätten
till mark som erfordras för vägar, elektriska ledningar, vattenuppdämningar
m.m. Lagstiftningen borde enligt vad som uttalades i samband med dess
genomförande i viss mån ses som ett provisorium i avvaktan på en mera
genomgripande reform av skogsbeskattningen över huvud taget. Den omständigheten
att 1959 års provisoriska lagstiftning på vissa punkter fått en
i förhållande till reglerna beträffande normala fall av skogsförsälining liberal
utformning bör enligt utskottets mening inte få tas till utgångspunkt för
Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1961
7
krav på att sistnämnda regler uppmjukas i speciella hänseenden. Enligt
utskottets mening bör frågor av i motionerna avsedd art övervägas vid
den allmänna översyn av skogsbeskattningen, varom 1959 års riksdag uttalat
önskemål. Utskottet kan för sin del således inte tillstyrka en lagändring med
det i motionerna angivna syftet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:468 av herrar Nils-Eric Gustafsson
och Jonasson samt 11:541 av herrar Gustavsson i
Alvesta och Eriksson i Bäckmora angående beskattningen av
inkomst av skog i vissa fall icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 november 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Jansson, Spetz, Gustaf
Elofsson, Söderquist, Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Hellebladh
och Gösta Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg*,
Kärrlander, Gustafson i Göteborg*, Eriksson i Bäckmora, fru Holmqvist,
herrar Stiernstedt, Kristenson i Göteborg och Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Eriksson i Bäckmora.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.