Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1961-11-22 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1961:78, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
1
Kr 78
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 13 oktober 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 178, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges, på grundval av pensionsstiftelseutredningens
betänkande, förslag till ändrade bestämmelser i fråga om rätt till avdrag
vid taxeringen för avsättning till pensionsstiftelse in. m. De föreslagna bestämmelserna
är betingade av det förändrade läge, som inträtt på pensioneringsområdet
främst genom tillkomsten av ATP. Förslaget innebär, att möjligheterna
att skattefritt avsätta till pensionsstiftelse begränsas i förhållande
till vad nu gäller. För rätt till avdrag för avsättning kräves vidare att pensionsutfästelsen
skall ha lämnats av den skattskyldige själv och att utfästelsen,
om den lämnas efter den 31 december 1962, skall innefatta rätt till
fribrev vid avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder, d. v. s. fråga
skall vara om s. k. oantastbar pensionsrätt. De nya avsättningsreglerna är
avsedda att träda i kraft vid 1962 års taxering.
Bl. a. genom tillkomsten av ATP har överskott uppkommit i många pensionsstiftelser.
I propositionen föreslås, att skattskyldig, som har pensionsstiftelse
med överskott, inte skall medgivas avdrag för avgifter till ATP i
den mån han kunnat anlita pensionsstiftelsens medel härför men underlåtit
att göra detta. Sådan avtappning av överskott i stiftelsen behöver dock inte
göras med större belopp än att stiftelseförmögenheten därefter uppgår till
120 procent av pensionsreserven. Avtappningsregeln är avsedd att träda i
kraft först vid 1964 års taxering.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse. 1
1 llihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 78
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 28 § 1 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 22 §,
punkt 2 av anvisningarna till 29 § samt punkt 6 av anvisningarna till 53 §
samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
28 §. 28 §.
1 mom. Till intäkt------honom tillgodo.
Räntor samt------tillhört rörelsen.
Royalty och------annan fastighet.
Ersättning, som-------av rörelse. ...
Belopp, som läkare av rörelse uppburit
ur pensions- eller annan personalstiftelse
såsom gottgörelse för
utgift, räknas som intäkt av rörelse.
Vad nu sagts skall dock icke gälla i
den mån utgiften föranlett att avdrag
vid tidigare års taxering ej fått
göras för avgifter, som avses i 29 §
4 mom. sista ledet, eller gottgörelsen
skett av medel, för vilka avdrag ej
fått göras vid avsättningen till stiftelsen.
Gottgörelsen skall i första
hand anses hava skett av sådana medel.
29 §. 29 §.
4 mom. Avdrag får icke göras för:
hyra för------i rörelsen;
kostnad för------— grundförbättring därå;
avgifter från arbetsgivare enligt lagen
om försäkring för allmän tilläggspension
till den del kostnaden härför
motsvaras av under räkenskapsåret
erlagda dylika avgifter, för vilka den
skattskyldige ägt gottgöra sig enligt
5 § lagen med vissa bestämmelser om
pensionsstiftelse men för vilka han
icke uttagit gottgörelse, dock att vad
nu sagts skall gälla endast i den mån
gottgörelsen kunnat uttagas utan att
stiftelsens förmögenhet bringats att
underskrida ett belopp motsvarande
etthundratjugu procent av stiftelsens
pensionsreserv.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
1 Senaste lydelse av 28 § 1 mom. se 1938:368, av 29 § 4 mom. se 1930:190, av punkt 1 av anvisningarna
till 22 § se 1951:790, av punkt 2 av anvisningarna till 29 § se 1956:57 samt av punkt 6 av
anvisningarna till 53 § se 1955:255.
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 22 §. till 22 §.
1. Såsom driftkostnad------ny sådan.
Värdet av------som driftkostnad.
Därest inkomst------nedan sägs.
Kostnad för-------om jordbruksfastighet.
Bestämmelserna i punkt 2 av anvis- Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 29 § angående avdrag ningarna till 29 § angående avdrag
för överföring av medel till pensions- för överföring av medel till pensionsstiftelse
eller annan personalstiftelse, stiftelse eller annan personalstiftelse,
såvitt angår rörelse, skola äga mot- såvitt angår rörelse, ävensom bestämsvarande
tillämpning i fråga om jord- melserna i 28 § 1 mom. sista stycket
bruksfastighet. och 29 § b mom. sista ledet avseende
rörelseidkare, som äger gottgöra sig
för utgift ur sådan stiftelse, skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om
jordbruksfastighet.
Värdet av------som intäkt.
till 29 §.
2. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till pensionsstiftelse
varom förmäles i punkt 6
av anvisningarna till 53 § för pensionering
av personal, som är eller varit
anställd i rörelsen, eller efterlevande
till sådan personal.
Avdrag må icke medgivas med
mindre pensioneringen anordnats på
sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives
som villkor för att livförsäkring
skall hänföras till pensionsförsäkring.
Vidare kräves för rätt till
avdrag att medlen kontant eller i
form av aktier, obligationer eller därmed
jämförliga tillgångar till ett värde
motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen. År
fråga om aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag,
sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksförening,
svenska bostadskreditkassan
eller bostadskreditförening, må med
tillgångar som nyss sagts jämställas
av den skattskyldige utfärdat och till
stiftelsen överlämnat skuldebrev.
It llihang till riksdagens protokoll 1961. 7
till 29 §.
2. a. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till pensionsstiftelse
varom förmäles i punkt
6 av anvisningarna till 53 §.
Avdrag må icke medgivas med
mindre avsättningen avser pensionering,
som anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som
villkor för att livförsäkring skall hänföras
till pensionsförsäkring.
För rätt till avdrag kräves vidare
att medlen kontant eller i form av
aktier, obligationer eller därmed jämförliga
tillgångar till ett värde motsvarande
den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen. Är fråga
om aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksförening,
svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening,
må med tillgångar
som nyss sagts jämställas av den
skattskyldige utfärdat och till stiftelsen
överlämnat skuldebrev. Såsom
förutsättning härför skall gälla, att
skuldebrevet innefattar utfästelse om
att ränta skall utgå med lägst tre och
högst sex procent om året och om att
samt. Nr 78
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
(Nuvarande lydelse)
Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
må icke medgivas med högre
belopp än som — bedömt på grundval
av förhållandena vid beskattningsårets
utgång — erfordras för att
jämte framtida avgifter säkerställa
de pensioner jämte dgrtidstillägg eller
andra därmed jämförliga tillägg,
vilka högst skola utgå enligt gjorda
bindande utfästelser till personer som
omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning.
Vid beräkning av det belopp,
vartill stiftelsens förmögenhet
sålunda högst må uppgå, skall hänsyn
tagas endast till den, som vid ingången
av beskattningsåret uppnått tjugufem
års ålder, och må de framtida
avgifterna icke antagas lägre än de
från tjugufem år till pensionsåldern
oföränderliga avgifter, som skolat erfordras
för att säkerställa nu ifrågavarande
pensionsförmåner. Oaktat
vad nyss sagts må den framtida avgiftsbetalningen
anses grundad på
från dagen för anställningen och till
pensionsåldern med oförändrade belopp
utgående avgifter och må all
personal för vilken bindande utfästelse
gäller oavsett åldern medräknas.
Härvid skall dock, om löneförhöjning
erhållits under anställningstiden, avgiften
för den del av utfästelsen, som
belöper på eller kan anses belöpa på
löneförhöjningen, beräknas utgå från
dagen för löneförhöjningen. Ävenså
skall, i fall av tilläggsutfästelse av
annan anledning än nyss nämnts, avgiften
för tilläggsutfästelsen anses utgå
från den dag då denna gavs.
Om aktierna-----— ------är
Skattskyldig må jämväl åtnjuta
avdrag för medel, som avsatts till annan
personalstiftelse än pensionsstiftelse,
därest medlen kontant eller i
(Föreslagen lydelse)
räntan årligen skall tillföras huvudstolen.
Avdrag må dock medgivas
även om skuldebrevet innehåller förbehåll
att skyldighet att utgiva ränta
ej föreligger, när stiftelsens förmögenhet
uppgår till ett belopp motsvarande
etthundratjugu procent av stiftelsens
pensionsreserv.
För rätt till avdrag kräves jämväl
att avsättningen tjänar till tryggande
av den skattskyldiges utfästelser
om pension. Utfästelse skall vara
gjord av den skattskyldige till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande.
Utfästelse till arbetstagare om
pension, som ännu ej börjat utgå,
skall innefatta att denne vid avgång
ur tjänsten utan samband med inträffat
pensionsfall har rätt till den
del av pensionen som intjänats vid
avgången (fribrev). Avdraget för avsättningen
må uppgå till högst det
belopp som fordras för att uppbringa
stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets
utgång till vad som motsvarar
en enligt 10 § lagen med vissa
bestämmelser om pensionsstiftelse
beräknad pensionsreserv för sådana
utfästelser som ovan sagts.
fråga.
b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till annan
personalstiftelse än pensionsstiftelse,
därest medlen kontant eller i form av
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
form av aktier, obligationer eller därmed
jämförliga tillgångar till ett värde
motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen och
under förutsättning tillika att stiftefsens
ändamål är sådant, att den
skattskyldige vid direkt omkostnad
för dylikt ändamål är berättigad till
avdrag, samt att stiftelsen i övrigt
uppfyller villkor motsvarande dem
som i punkt 6 av anvisningarna till
53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.
till 53 §.
6. Med pensionsstiftelse avses, förutom
bankaktiebolags och sparbanks
pensionsstiftelse samt pensionsstiftelse
bildad enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser,
jämväl inrättning, självständig
fond eller annan stiftelse under förutsättning
att denna står under tillsyn
enligt lagen om tillsyn över stiftelser,
att stiftelsens stadgar fastställts av
tillsynsmyndigheten, att stiftelsens
kapital och avkastning må användas
endast till pensioner på grund av
tjänst, att genom föreskrifter i reglementet
eller eljest trygghet skapats
för att stiftelsen så länge den består
skall hava sådant ändamål samt att
vid dess upplösning eller då det icke
längre finnes eller kan antagas komma
att finnas någon, vars rätt till
pension på grund av tjänst skall tillgodoses
av stiftelsen, återstående medel
antingen skola användas för dylik
pensionering eller ock skola anslås
till välgörande eller eljest allmännyttigt
ändamål.
aktier, obligationer eller därmed jämförliga
tillgångar till ett värde motsvarande
den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen och under
förutsättning tillika att stiftelsens ändamål
är sådant, att den skattskyldige
vid direkt omkostnad för dylikt
ändamål är berättigad till avdrag, att
stiftelsen, om den icke bildats enligt
lagen om aktiebolags pensions- och
andra personalstiftelser eller är knuten
till bankaktiebolag eller sparbank,
står under tillsyn enligt lagen om tillsyn
över stiftelser samt att stiftelsen
i övrigt uppfyller villkor motsvarande
dem som i punkt 6 av anvisningarna
till 53 § stadgats beträffande
pensionsstiftelse.
till 53 §.
6. Under 53 § 1 mom. d) hör, förutom
pensionsstiftelse bildad enligt
lagen om aktiebolags pensions- och
andra personalstiftelser, jämväl annan
pensionsstiftelse under följande
förutsättningar. Stiftelsens stadgar
skola hava fastställts av tillsynsmyndigheten
och innehålla föreskrift att
stiftelsens ändamål uteslutande är
pensionering på grund av tjänst och
att ändamålet skall vara oförändrat
så långe stiftelsen består samt att vid
dess upplösning eller då det icke längre
finnes eller kan antagas komma
att finnas någon, vars rätt till pension
på grund av tjänst skall tillgodoses
av stiftelsen, återstående medel
antingen skola användas för dylik
pensionering eller ock skola anslås
till välgörande eller eljest allmännyttigt
ändamål.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Vad som stadgas
i 29 § 4 mom. i dess nya lydelse skall äga tillämpning första gången med
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 196i
avseende å det beskattningsår, för vilket taxering verkställes i första instans
år 1964. Övriga bestämmelser skola tillämpas första gången vid 1962
års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1961 års
taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1961 och tidigare år.
I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Stadgandet i 29 § 4 mom. sista ledet skall icke föranleda att avdrag
vägras vid 1964 års taxering, om den skattskyldige under beskattningsåret
nedbringat stiftelsens förmögenhet med en tredjedel av skillnaden mellan
förmögenheten före gottgörelse och ett belopp motsvarande etthundratjugu
procent av stiftelsens pensionsreserv, eller vid 1965 års taxering, om den
skattskyldige under beskattningsåret nedbringat stiftelsens förmögenhet
med hälften av skillnaden mellan motsvarande belopp.
Riksskattenämnden äger, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva
att rätt till avdrag skall föreligga utan hinder av stadgandet i 29 § 4 mom.
sista ledet om stiftelsens förmögenhet, på sätt nämnden föreskriver, nedbringas
till ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av stiftelsens
pensionsreserv senast under det beskattningsår, för vilket taxering i första
instans verkställes år 1968. Över beslut, som riksskattenämnden meddelat i
sådant ärende, må klagan icke föras.
2. Har utfästelse om pension, vilken icke är förenad med fribrev, lämnats
före den 1 januari 1963, skall utfästelsen vid beräkning av det belopp, varmed
avdrag för avsättning till pensionsstiftelse högst får medgivas, anses
förenad med fribrev. Därvid skall hänsyn icke tagas till mer än det belopp
som var utfäst före nämnda dag jämte sådana utfästa tillägg som må hava
föranletts av levnadskostnadernas ökning fram till tidpunkten för avsättningen.
Vid beräkning av pensionsreserv skall utfästelsen jämte förekommande
tillägg anses innefatta ett fribrev beräknat jämlikt 10 § tredje stycket
lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Förenas pensionsutfästelse,
som enligt vad nu sagts må beaktas vid beräkning av avdragsgill avsättning,
till en del med fribrev, må vid pensionsreservens beräkning den
pensionsdel, som icke förenats med fribrev, anses tillfullo intjänad. Såsom
förutsättning härför skall dock gälla, att den skattskyldige åtagit sig att till
pensionsstiftelse avsätta medel till tryggande av utfästelsen om pension till
den del densamma förenats med fribrev och att åtagandet jämväl innefattar
avsättning för tillägg till denna pensionsdel, eller, om åtaganden som nu
sagts icke gjorts, att för de båda pensionsdelarna sammanlagt icke beräknas
en större pensionsreserv än som skulle hava beräknats, om den ursprungliga
utfästelsen icke förenats med fribrev.
3. Har pensions- eller annan personalstiftelse sådan ändamålsbestämning,
att avdrag för avsättning till stiftelsen på grund härav icke kan medgivas,
må sådant avdrag likväl åtnjutas, därest stiftelsen bildats före den 5 juni
1955 och den skattskyldige vid självdeklarationen fogar handling som utvisar
att stiftelsens styrelse beslutat mottaga de under beskattningsåret avsatta
medlen under uttryckligt förbehåll att medlen i fråga skola användas
uteslutande för sådant ändamål, som utgör förutsättning för avdragsrätt.
Handling som nyss sagts skall vidfogas deklarationen i två exemplar, varav
del ena skall av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd överlämnas till taxeringsintendenten
för att av denne tillställas myndighet som har att öva tillsyn
över stiftelsen.
Har pension börjat utgå före den 5 juni 1955 utan att pensionsutbetalningen
är grundad på utfästelse gentemot den som uppbär pensionen, må, oaktat
vad i denna lag stadgas, vid beräkning av det belopp, varmed avdrag för
avsättning till pensionsstiftelse högst får medgivas, så anses som om pensionen
i fråga utgår på grund av utfästelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
7
Sådan stiftelse, som utom i vad avser stiftelsens ändamålsbestämning
uppfyller förutsättningarna för frikallelse, helt eller delvis, från skattskyldighet
för inkomst och förmögenhet, är frikallad från dylik skattskyldighet
under förutsättning att stiftelsen bildats före den 5 juni 1955 och att stiftelsens
ändamålsbestämning står i överensstämmelse med vad därom stadgades
i lagen den 30 juni 1937, nr 662, eller lagen den 26 maj 1950, nr 308.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 706 av herrar Ragnar Bergh och Ebbe
Ohlsson samt II: 850 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen i samband med behandlingen av propositionen nr 178 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte med beaktande
av vad i motionerna anförts efter härom företagen skyndsam utredning för
riksdagen framlägga förslag, innebärande att arbetsgivare medgives rätt att
— utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta
medel till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna säkrare
samt begränsa kostnadsövervältringen på framtida generationer»; samt
2) de likalydande motionerna I: 707 av herr Gösta Jacobsson samt II: 851
av herrar Palm och Darlin, vari hemställts, att kommunalskattelagen ges en
sådan utformning, att dels i punkt 2 a. femte stycket av anvisningarna till
29 § orden »genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar» utbytes
mot »genom eget innehav av aktier eller andelar», dels ock i övrigt
full identitet skapas mellan den civilrättsliga pensionsreserven och skattetaket
samt att utskottet måtte utforma de ändringar i lagtexten, som följer
härav.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 707 och II: 850.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 7—8.
II. Historik och gällande rätt, s. 8—12.
III. Utredningens förslag, s. 12—70.
IV. Departementschefens hemställan, s. 70.
Av innehållet i de förevara nde motionerna må här återges
följande.
I de likalydande motionerna I: 706 och II: 850 frainhålles att i propositionen
icke berörts de konsekvenser med avseende på pensionsavsättningarnas
storlek som följer av att ATP-systemet bygger på fördelningsprincipen.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
Tillämpandet av denna princip leder till låga men efter hand stigande avgiftsinbetalningar
under en uppbyggnadsperiod. Under denna period växer
visserligen även pensionsförmånen enligt ATP, men för arbetsgivarens del
är emellertid pensionsförpliktelsen given i och med att systemet trätt i
kraft. Det förhållandet att pensionsavgifterna periodiseras på visst sätt har
därvid ingen betydelse. Genom pensionsförpliktelser uppkommer för arbetsgivaren
en faktisk skuld, som endast delvis likvideras under pensionssystemets
uppbyggnadsperiod. Företagsekonomiskt sett är det därför otillfredsställande
att arbetsgivaren icke äger möjlighet att utöver de direkta ATPavgifterna
göra avsättningar av nöjaktig storlek.
På grund därav förordas att arbetsgivare — såväl inom större som inom
mindre företag — bör få rätt att till egen pensionsfond göra avsättningar
upp till visst maximibelopp per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna
svarande genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt
försäkringsmatematiska beräkningar och avsättningen under året kunna
uppgå till skillnaden mellan detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren
under året har att inbetala för sina anställda. Härvid bör under visst
år icke utnyttjad rätt till avsättning få ackumuleras och tillgodogöras under
senare år. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och angående säkerställande
av dessa bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga
om pensionsavsättningar inom eget företag. Självfallet skall all avsättning
till egen pensionsfond upp till angivet tak vara avdragsgill. Å andra sidan
skall ianspråktagande av pensionsfond för inbetalning till den statliga pensionsfonden
betraktas såsom intäkt i rörelsen.
Ett system sådant som motionärerna förordat kan icke genomföras utan
att en utredning först företages. Det är bl. a. angeläget att en realistisk beräkning
med hänsynstagande till uppskattad dödlighet, produktionsutveckling,
ränteläge m. m. göres angående de verkliga genomsnittliga årskostnaderna
för de utfästa pensionsförpliktelserna. En sådan utredning bör enligt
motionärernas mening snarast igångsättas.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna I: 707 och 11: 851 anföres
i huvudsak följande. Motionärerna framhåller, att i propositionen föreslås
en högsta gräns för avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse, som
i flera avseenden avviker från den civilrättsliga pensionsreserven. Detta får
den praktiska konsekvensen i de fall, då pensionsstiftelsens kapital icke kan
hållas lika stort som pensionsreserven på grund av att avdragsrätt icke föreligger
för avsättningar, att säkerheten minskas icke blott för dem, vilkas
pensionsanspråk ej ger avsättningsrätt, utan även för alla andra pensionsberättigade.
Företag, som anslutit sig till PRI-systemet, har skyldighet hålla PRI-stiftelsens
tillgångar lika stora som pensionsreserven. PRI-stiftelsen kan tillföras
kapital antingen genom avsättning från företaget eller genom överföring
från annan pensionsstiftelse. Finns pensionsrätt, som bildar civilrättslig pensionsreserv
i annan pensionsstiftelse, men som ej får medräknas vid fast
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
9
ställande av skattetaket, kan avsättning till PRI-stiftelsen ej ske med avdragsrätt,
då därigenom det för stiftelserna gemensamma skattetaket överskrides.
överföring till PRI-stiftelsen från den äldre stiftelsen förhindras
av att denna därefter ej skulle ha fyllt pensionsreserven. Avsättningen till
PRI-stiftelsen, som är obligatorisk, måste göras med beskattade medel.
Skillnad mellan civilrättslig pensionsreserv enligt proposition nr 177 och
skattetaket enligt proposition nr 178 uppkommer i följande fall, nämligen
1) då pension utfästs av stiftelse, innan den nya lagen om pensionsstiftelse
trätt i kraft,
2) då utfästelse om pension utan fribrevsrätt (antastbar pension) lämnats
efter utgången av år 1962,
3) då en utgående pension icke motsvaras av en utfästelse samt
4) då den, som »genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar
har ett avgörande inflytande i bolaget eller föreningen», erhållit utfästelse
om pension.
Genom uppgörelserna på arbetsmarknaden har arbetsgivare övertagit ansvaret
för alla utfästelser om pension, som utgår i det nya pensionssystemet,
även i det fall att de tidigare lämnades av pensionsstiftelse. Återstående utfästelser
om pension, som lämnats av stiftelse, avser i huvudsak personal,
som av åldersskäl icke omfattas av pensionssystemet. Det kan icke vara
önskvärt, att lagstiftningen försämrar möjligheterna för dessa äldre personer
att få pension enligt de utfästelser, de erhållit.
Pensionsuppgörelserna ger vid förtidsavgång rätt till ett försäkringstekniskt
riktigt beräknat fribrev från den ålder, från vilken pensionen vid fortsatt
tjänst skulle ha utgått. Pensionsuppgörelserna ger ett gott skydd i detta
hänseende för dem som intjänar fulla pensionsförmåner enligt bestämmelserna
i dessa uppgörelser. Det kommer emellertid alltid att finnas pensionsbehov,
som icke tillgodoses inom normala pensionsregler. Kvinnor, som under
barnens uppväxttid varit borta från förvärvsarbetet, får t. ex. låg ålderspension.
Den generation, som icke hinner omfattas av det nya pensionssystemet
i 30 år, får ej fulla pensionsförmåner. Om en arbetsgivare önskar
förstärka pensionen i sådana fall genom villkorade utfästelser bör detta understödjas
av lagstiftningen.
Beträffande pensioner, som utbetalas utan utfästelse, finns icke anledning
att frångå det förslag som utredningen framlagt. De av flera remissinstanser
påtalade tolkningssvårigheterna försvinner icke genom att man
inför olika civilrättsliga och skatterättsliga pensionsreserver.
Vad slutligen gäller frågan om avdragsrätt för pension åt huvudaktieägaren,
utgår motionärerna ifrån att såsom i propositionen angives utredningen
i sitt fortsatta arbete undersöker, om avsättning för denne personligen kan
medgivas utan risk för att reglerna missbrukas. Motionärerna föreslår emellertid,
att avdragsrätt redan nu lämnas för avsättning, som avser utfästelser,
där den till vilken utfästelsen riktar sig icke äger mera än hälften av aktierna.
För att belysa bakgrunden till sistnämnda förslag anföres följande exempel.
Aktierna i ett familjebolag har vid stiftarens frånfälle skiftats i lika
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
poster mellan tre barn. Av barnen är ett aktivt verksamt som företagsledare
under det att de övriga ej tar del i verksamheten. En pensionsutfästelse gentemot
företagsledaren är för denne lika viktig, som för annan anställd. Det
finns ingen anledning att bedöma utfästelsen annat än som i första hand en
fråga om pensionering. Även för det fall att en person innehar majoriteten
av aktierna synes en uppmjukning av de nuvarande restriktionerna vara motiverad.
Inte minst gäller detta med tanke på möjligheterna att trygga efterlevandeskydd
genom utfästelse om familjepension och avsättning härtill.
Ett annat skäl för en uppmjukning av bestämmelserna är, att huvudaktieägaren
kan förlora sin majoritet av aktierna, om hans äktenskap upplöses
genom hustruns frånfälle eller vid skilsmässa.
Utskottet
Alltsedan slutet av 1930-talet har hos de svenska företagen bildats ett
stort antal pensionsstiftelser. Detta har skett i enlighet med 1937 års lag
om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, s. k. bundna pensionsstiftelser,
men framför allt har bildats pensionsstiftelser genom allmänna
stiftelserättsliga regler, s. k. fria pensionsstiftelser. Det beräknas att
det finns mellan 7 000 och 8 000 stiftelser, varav drygt 1 000 är bundna stiftelser.
Den sammanlagda nettoförmögenheten hos pensionsstiftelserna beräknas
vid 1959 års utgång ha uppgått till omkring 6,6 miljarder kronor,
varav i runt tal en halv miljard kronor belöper på bundna stiftelser och
återstoden hänför sig till de fria stiftelserna.
I och med införandet av den allmänna tilläggspensioneringen har för
pensionsstiftelsernas vidkommande uppstått vissa problem, bl. a. avseende
frågan om anpassning av stiftelsernas verksamhet till det ändrade läge som
uppstått på tjänstepensioneringens område i och med ATP:s tillkomst. Vidare
aktualiserades frågan om anpassning av stiftelserna till pensionsuppgörelserna
på arbetsmarknaden. Dessa spörsmål har övervägts av pensionsstiftelseutredningen,
som i ett i våras avgivet betänkande (SOU 1961: 14)
behandlade civilrättsliga och skatterättsliga frågor av särskilt brådskande
natur. I Kungl. Maj :ts proposition nr 177, som hänvisats till behandling av
lagutskott, har på grundval av utredningens betänkande framlagts vissa
förslag till civilrättslig reglering av pensionsstiftelsernas verksamhet. Avsikten
är att de föreslagna reglerna senare skall kunna sammanfogas med
de ytterligare bestämmelser som kan befinnas erforderliga. Den föreslagna
civillagens regler får i stor utsträckning direkt inverkan på den skatterättsliga
behandlingen av avsättning till pensionsstiftelse. De föreslagna bestämmelserna
i civillagen är avsedda att gälla för såväl bundna som fria pensionsstiftelser
och att i allmänhet vara tillämpliga vare sig stiftelsen bildats
före lagstiftningens ikraftträdande eller först senare. Enligt förslaget skall
i pensionsstiftelse kvarhållas så mycket av befintliga medel, som fordras
för att säkerställa utgående pensioner oeh utfästelser om framtida pension
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
(stiftelsens pensionsreserv). Regler har givits om användningen av pensionsstiftelsens
överskottsmedel utöver pensionsreserven. Sådant överskott
skall kunna anlitas till gottgörelse av arbetsgivare för dennes utgifter för
pensioner och premier till pensionsförsäkring inbegripet avgift för den allmänna
tilläggspensionen samt för pensionering närliggande ändamål. Överskott
skall också kunna överföras från en pensionsstiftelse till annan sådan
stiftelse hos samma arbetsgivare. Därjämte har stadgats förbud för
stiftelse att själv utfästa pensioner och, annat än i undantagsfall, själv
göra pensionsutbetalningar. Ansvaret för pensioner har ansetts i första hand
böra åvila arbetsgivare med rätt för denne att för sina utgifter bereda sig
ersättning ur stiftelsens överskott. Vidare förordas att alla pensionsstiftelser
skall stå under offentlig tillsyn. Lagstiftningen föreslås skola träda i
kraft omedelbart efter lagens utfärdande.
Enligt vad utskottet erfarit kommer första lagutskottet att föreslå riksdagen
att antaga Kungl. Maj:ts proposition nr 177 i oförändrat skick. Vid
sina överväganden har bevillningsutskottet utgått ifrån att den föreslagna
civillagstiftningen av riksdagen antas utan ändringar.
Pensionsstiftelseutredningen föreslog som nyss framhållits i sitt betänkande
också ändrade bestämmelser i fråga om rätt till avdrag vid taxeringen
för avsättning till pensionsstiftelse m. m. På grundval av utredningens
betänkande har Kungl. Maj:t genom den förevarande propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen. De föreslagna bestämmelserna
är betingade av det förändrade läge, som inträtt pa pensioneringsområdet
främst genom tillkomsten av ATP och innebär, att möjligheterna
att skattefritt avsätta till pensionsstiftelse begränsas i förhållande
till vad nu gäller. Beräkningen av högsta tillåtna avsättning med hänsyn
till pensionsskulden kommer således enligt förslaget att i regel leda till ett
lägre belopp än det nu vanligen använda beräkningssättet. Villkoren för
rätt till avdrag har också skärpts. Sålunda kräves att pensionsutfästelsen
skall ha lämnats av den skattskyldige själv och att utfästelsen, om den
lämnas efter den 31 december 1962, skall innefatta rätt till fribrev vid avgång
ur tjänsten före uppnådd pensionsålder, d. v. s. fråga skall vara om
s. k. oantastbar pensionsrätt. överlämnas skuldebrev till pensionsstiftelsen
skall det vara räntebärande. De nya avsättningsreglerna är avsedda att träda
i kraft vid 1962 års taxering.
Utskottet tar först upp till behandling vissa spörsmål rörande beräkningen
av högsta tillåtna avsättning (skattetaket). Den nuvarande schablonregeln
vid fastställandet av skattetaket bygger på principen, att fonderingens
storlek skall bestämmas försäkringsmässigt. De antaganden som ligger
till grund för beräkningen har emellertid vidsträckta marginaler och i
praktiken blir skattetaket avsevärt högre än vad som skulle motsvara andelen
i uppsamlade medel hos ett försäkringsbolag för samma pensionsutfästelser.
Man har beräknat att fonderingen enligt schablonregeln genomsnittligt
ligger ca 30 procent över det försäkringsmässigt bestämda belopp,
som arbetsgivaren skulle ha fått inbetala till försäkringsbolag, om han i
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
stället tryggat sina åtaganden genom försäkring. Enligt förslaget skall skattetaket
i princip utgöras av den s. k. pensionsreserven. Hur denna skall beiäknas
anges i civillagen. Den skall motsvara en efter försäkringstekniska
grunder beräknad pensionsreserv och avse kapitalvärdet av utgående pensioner,
samt i fråga om utfästa pensioner, som ännu ej börjat utgå, kapitalvärdet
av vid beräkningstillfället intjänad del av pensionen. Vissa skiljaktighetei
kan emellertid komma att föreligga mellan den civilrättsligt bestämda
pensionsreserven och skattetaket. Vid beräkning av skattetaket skall
sålunda hänsyn inte tas till pensioner, som har utfästs av pensionsstiftelse
innan den nya civillagen trätt i kraft — efter lagens ikraftträdande föreiigger
förbud för stiftelse att utfästa pension — och ej heller till utfästelse
om pension utan fribrevsrätt, som lämnats efter utgången av år 1962. Ej
heller skall utgående pension medräknas skatterättsligt då den icke motsvaras
av en av arbetsgivaren gjord utfästelse. Pension till huvudaktieägare
och liknande får icke heller medräknas vid beräkning av skattetaket. Däremot
beaktas pensioner som nu sagts vid bestämmandet av pensionsreservens
storlek i civilrättsligt hänseende.
I de föreliggande motionerna 1:707 och 11:851 har framhållits, att det
vore önskvärt att vid en samtidig civilrättslig och skatterättslig lagstiftning
söka ett gemensamt mål. Reglerna borde därför ges sådan utformning att
skattetaket icke avviker från den civilrättsligt bestämda pensionsreserven.
Genom att avdrag icke medges för pension, som utfästs av stiftelse innan
den nya civillagen trätt i kraft, blir följden att lagstiftningen försämrar
möjligheterna främst för äldre personer att få pension enligt sådana utfästelser.
Vidare anmärker motionärerna, att då utfästelse om antastbar
pension lämnas i framtiden avdragsrätt icke kommer att föreligga i skattehänseende.
Visserligen utgår de träffade pensionsuppgörelserna från att
fi ibrev skall utfärdas men det kommer alltid att finnas pensionsbehov, som
icke tillgodoses inom normala pensionsregler. Detta gäller bl. a. kvinnor
och sådana anställda, som icke hinner omfattas av det nya pensionssystemet
i trettio år. Om arbetsgivaren önskar förstärka pensionen genom villkorade
utfästelser bör detta understödjas av lagstiftningen och icke motarbetas.
Motionärerna anser också att det förslag som pensionsstiftelseutl
edningen framlagt, att vid bestämmandet av skattetaket även utgående
pensioner, som icke motsvaras av utfästelser, skall få beaktas, bör läggas
till grund för lagstiftning. Vidare anser motionärerna att avdragsrätt bör
föreligga för pensionsavsättning avseende sådan aktieägare i fåmansbolag,
som endast genom anhörigs innehav av aktier eller föreningsandelar erhåller
avgörande inflytande i företaget. I sistnämnda hänseende bör enligt
motionärernas mening ändring vidtas i sista stycket av punkt 2 a. av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen. Vidare yrkar motionärerna att de
föreslagna reglerna ersätts med bestämmelser, som medger att full identitet
skapas mellan den civilrättsliga pensionsreserven och skattetaket.
Vad först angår frågan om avdrag för avsättning för pension avseende
huvudaktieägare vill utskottet erinra om att denna fråga vid flerfaldiga
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961 13
tillfällen varit föremål för riksdagens behandling i anledning av väckta motionsyrkanden,
senast vid innevarande års vårriksdag. Med yrkandena har
då avsetts att bereda huvudaktieägaren full likställighet med andra arbetstagare.
Så skulle också bli fallet om — som motionärerna nu förordar —
full identitet skapas mellan den civilrättsliga pensionsreserven och skattetaket.
Emellertid synes motionärerna anse det tillräckligt för närvarande
med en mindre långtgående ändring rörande avsättningsrätten för huvudaktieägare.
Motionärerna anser nämligen att avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
för pension åt aktieägare alltjämt icke bör medgivas om aktieägaren
genom eget innehav av aktier erhållit ett avgörande inflytande i
företaget. Som motionärerna själva påpekat har det i propositionen nr 178
förutsatts, att pensionsutredningen vid sitt fortsatta arbete skall undersöka,
om sådana regler kan utformas att avsättning för huvudaktieägarens pensionering
kan medges utan risk för att reglerna missbrukas. Under sådana
förhållanden är det enligt utskottets mening icke lämpligt att vidtaga mer
eller mindre långtgående jämkningar i reglerna om avdrag för avsättning
för huvudaktieägarens pensionering. Frågan bör övervägas sedan pensionsstiftelseutredningen
behandlat densamma. Med det anförda avstyrker utskottet
de föreliggande motionerna i denna del.
Beträffande frågan om att skapa full identitet mellan den civilrättsliga
pensionsreserven och skattetaket följer av vad utskottet nyss sagt att sadan
identitet inte kommer att föreligga i de fall, då avsättning göres for att
trygga huvudaktieägares pensionering. För att skattetaket skulle överensstämma
med pensionsreserven enligt de civilrättsliga bestämmelserna fordras
ytterligare ändringar i Kungl. Maj :ts förslag. Sålunda förutsätter en sådan
överensstämmelse att avdrag medges för antastbara pensioner. Därvidlag
vill utskottet erinra om att Kungl. Maj:ts förslag sammanfaller med utredningens
ståndpunkt i denna fråga, vilken tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Enligt utskottets mening
finns det numera inte samma skäl som tidigare att genom avsättningsreglerna
stimulera till antastbara utfästelser. I framtiden torde också lämnande
av oantastbara pensionsutfästelser bli det normala. Den hittillsvarande oidningen
har från rent skatterättsliga synpunkter ingett betänkligheter, eftersom
en fondering avseende utfästelser utan fribrev lätt kan komma att omfatta
medel som aldrig behöver tas i anspråk för sitt ändamål. Det kan då bli
fråga om skattekredit till avsevärda belopp. Utskottet kan för sin del inte
förorda att det i Kungl. Maj:ts förslag intagna villkoret för avdragsrätt, att
pensionen är förenad med rätt till fribrev, slopas.
Det är likaså av vikt att arbetsgivaren övertar utfästelse som pensionsstiftelse
gjort tidigare. Ur pensionstagarnas synpunkt måste nämligen pensionslöften,
som enbart får göras gällande mot en pensionsstiftelse, anses
vara mindre värdefulla än motsvarande löften av arbetsgivaren som är förenade
med säkerhet i stiftelsemedel. Skattelagstiftningen bör därför enligt
utskottets mening utformas så att arbetsgivarna stimuleras att överta av pensionsstiftelser
gjorda utfästelser. Utskottet har därför ansett att skäl av an
-
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1061
given art väger tyngre än önskemålen om en pensionsreserv, som överensstämmer
med skattetaket. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionärernas
yrkande att även av stiftelse gjorda utfästelser skall få inräknas i
skattetaket.
I detta sammanhang vill utskottet understryka att för avdragsrätt för avsättning,
som avser dyrtidstillägg eller annat tillägg till utfäst pension, likaså
fordras utfästelse av arbetsgivaren. En sådan utfästelse kan emellertid
göras en gång för alla genom att anknytas till levnadskostnadsindex eller
liknande.
Beträffande sådana pensioner, som utgår till arbetstagare men inte motsvaras
av någon arbetsgivarens utfästelse, föreslog pensionsstiftelseutredningen
att de skulle kunna medföra avdragsrätt vid taxeringen. Utredningen
hade beträffande dylika s. k. sedvänjepensioner därmed återgått till de regler,
som gällde vid beskattningen före 1955 års ändringar. Detta förslag har
departementschefen inte ansett sig böra biträda utan föreslagit att för avdragsrätt
uppställes krav på utfästelse från arbetsgivaren. Utskottet vill
i denna fråga framhålla, att i sådana fall då ett företag utbetalar pension
i enlighet med tillämpad sedvänja ofta lärer föreligga en för företaget juridiskt
bindande förpliktelse att även i fortsättningen utbetala pensionen.
Avser arbetsgivaren verkligen att för framtiden utge pension till den anställde,
kan lian därför rimligen inte ha något att invända mot att lämna
en utfästelse. Gör han detta slipper han eventuella tvister om storleken av
skattetaket. Det torde också föreligga risk för att eu avdragsrätt för sedvänjepensioner
skulle medföra svårigheter, då det gäller att avgöra om fråga är
om engångsbelopp eller om pension. Utskottet avstyrker med det anförda
motionärernas yrkande att kravet på utfästelse från arbetsgivaren slopas.
Utskottet övergår härefter till de övriga ändrade villkoren för rätt till avdrag
vid taxeringen för avsättning till pensionsstiftelse. Liksom hittills får
enligt förslaget medel överföras till stiftelsen genom skuldebrev, om fråga
är om avsättning, som göres av aktiebolag eller vissa andra juridiska personer.
Hittills har emellertid i skuldebrevet icke behövt utfästas ränta. Härutinnan
föreslås den ändringen, att ränta skall utgå med lägst tre procent enligt
utfästelse i skuldebrevet. Vidare har också föreslagits att maximiränlan
skall vara sex procent om året. Räntan avses årligen skola tillföras huvudstolen.
Skuldebrevet må dock innehålla förbehåll om att ränta ej behöver
utges, om stiftelsens förmögenhet uppbringats till 120 procent av pensionsreserven.
I detta sammanhang må nämnas att enligt PRI-systemet avsättning
till den särskilda PRI-stiftelsen även omfattar ränta på pensionsreserven
— för närvarande 4,5 procent — vilken ränta ligger inom de föreslagna
gränserna. Räntekravet är således uppfyllt i fråga om skuldebrev till
dylika stiftelser. Räntefoten är så hög, att räntan i kronor räknat innesluter
förräntning efter den lägsta tillåtna räntefoten, tre procent, på en förmögenhet,
som utgör 120 procent av pensionsreserven. Det torde få ankomma
på pensionsstiltelseutredningen att närmare uppmärksamma denna
fråga.
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961 15
Beträffande beräkningen av pensionsreservens storlek ges som förut framhållits
bestämmelser i civillagen. Utskottet saknar därför anledning att närmare
gå in på dessa bestämmelser, men vill likväl framhålla att vid beräkningen
av avdragsgilla avsättningar i de fall då en skattskyldig har flera
pensionsstiftelser, som omfattar samma personkrets, skall i enlighet med
grunderna för lagstiftningen och i enlighet med vad för närvarande tilllämpas
den gemensamma pensionsreserven (det gemensamma skattetaket)
beräknas för stiftelserna gemensamt. I sådant fall blir således frågan om avsättningen
kan ske med avdragsrätt beroende av om den gemensamma pensionsreserv,
som får beaktas i skattehänseende, överstiger stiftelsernas gemensamma
förmögenhet.
I propositionen föreslås vidare att skattskyldig, som har pensionsstiftelse
med överskott, inte skall medgivas avdrag för avgifter till ATP i den män
han kunnat anlita pensionsstiftelsens medel härför men underlåtit att göra
detta. Sådan avtappning av överskott i stiftelsen behöver dock inte göras
med större belopp än att stiftelseförmögenheten därefter uppgår till 120 procent
av pensionsreserven, beräknad enligt civillagens bestämmelser. Avtappningsregeln
är avsedd att träda i kraft först vid 1964 års taxering. Avtappningen
behöver icke ske omedelbart utan överskottet får fördelas under en
övergångstid av tre år. Skulle avtappningen för något företag medföra avsevärda
likviditetssvårigheter, skall riksskattenämnden kunna meddela dispens
och förlänga tidsperioden till högst fem år. Gentemot vad sålunda föreslagits
om avtappning av medel från pensionsstiftelse, som har överskottsmedel,
har utskottet inte funnit anledning till erinran.
De föreslagna nya bestämmelserna avses skola träda i kraft redan vid
1962 års taxering, Enligt vad utskottet erfarit torde arbetet med uträknandet
av pensionsreserven för företag med PRI-stiftelser hinna sluttöras före
deklarationstiden. Utskottet vill i detta sammanhang understryka angelägenheten
av att taxeringsmyndigheterna visar förståelse för företagens svårigheter
att få fram erforderliga uträkningar. Vid taxeringen bör normalt en
uträkning av den skattemässiga pensionsreserven, som verkställts av person
med erfarenhet på området kunna godtagas. Under alla förhållanden bör
emellertid den skattskyldige vara beredd att framlägga de fakta, varpå hans
beräkningar av pensionsreserven är grundade.
Beträffande de ändringar i fråga om rätten till avdrag för pensionsstiftelseavsättning
som icke berörts ovan har utskottet icke funnit anledning till
erinran. Utskottet har likaså funnit sig böra tillstyrka den föreslagna utformningen
av författningsförslagen.
Utskottet övergår härefter till de spörsmål, som upptagits i motionerna
1: 706 och It: 850. Däri yrkas utredning om införande av rätt för arbetsgivare
till avdrag för — utöver avgifter till tilläggspensioneringen — avsättningar
till pensionsfond i syfte att göra utfästa pensioner säkrare och begränsa
kostnadsövervälIringen på framtida generationer. Ett motsvarande
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
motionsyrkande hade riksdagen att behandla under vårsessionen. På förslag
av bevillningsutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 55
avslog riksdagen det då framställda yrkandet. 1 nyssnämnda betänkande
hade bevillningsutskottet bl. a. anfört följande såsom skäl för sitt ställningstagande.
Utskottet erinrade inledningsvis om att finansieringen av den allmänna
tilläggspensioneringen liksom folkpensioneringen sker enligt den s. k. fördelningsprincipen,
vilket innebär att varje års utgifter skall täckas av de avgifter
och andra inkomster som belöper på året. Då kostnaderna för utgående
pensioner enligt den allmänna tilläggspensioneringen är jämförelsevis
ringa under de första åren är det en konsekvens av systemets uppbyggnad
på fördelningsprincipens grund att avgifterna till en början är låga. Enligt
utskottets mening uteslöt den valda finansieringsmetoden att företag,
som inte utfäst sig att utbetala pensioner vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen,
kan anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna för denna pensionering. Härtill kom att frågan,
i vilken utsträckning rätt till avdrag efter tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen
skall medges för avsättning till pensionsstiftelse, nyligen
varit föremål för överväganden av pensionsstiftelseutredningen, som i
avgivet betänkande framlagt förslag till civilrättslig och skatterättslig lagstiftning
på området. Med anledning av motionärernas uttalande att en utökad
rätt till skattefria pensionsavsättningar är motiverad med hänsyn till
angelägenheten av att stimulera företagssparandet erinrade utskottet om att
allmänna skatteberedningen vid sina överväganden hade att beakta att tillräckliga
möjligheter skapas för företagarna till konsolidering och självfinansiering.
Sedan riksdagen i våras tog ställning till den i de föreliggande motionerna
upptagna frågan har intet inträffat, som kan ge utskottet anledning att
frångå sin i våras redovisade uppfattning. Utskottet avstyrker därför den av
motionärerna begärda utredningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 178 och med avslag å de likalydande motionerna I: 707 av
herr Gösta Jacobsson samt II: 851 av herrar Palm och Darlin
måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt
2) att de likalydande motionerna I: 706 av herrar Ragnar
Bergh och Ebbe Ohlsson samt II: 850 av herr Magnusson i
Borås m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 november 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1961
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Sundin,
Gösta Jacobsson och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Vigelsbo, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås*, Asp, Christensson i Malmö*, Darlin, fru
Holmqvist, herrar Forsberg och Kristenson i Göteborg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
under punkten 1)
I. av herrar Gösta Jacobsson, Gustaf Henry Hansson, Magnusson i Borås
och Darlin.
under punkten 2)
ii. av herrar Gösta Jacobsson, Gustaf Henry Hansson, Magnusson i Borås
och Darlin, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 706 av herrar Ragnar Bergh och Ebbe Ohlsson samt II: 850 av herr
Magnusson i Borås m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna
anförts efter härom företagen skyndsam utredning för riksdagen
framlägga förslag, innebärande att arbetsgivare medgives rätt att •— utöver
de ärliga avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta medel
till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna säkrare samt
begränsa kostnadsövervältringen på framtida generationer.
III. av herrar Spetz, Söderquist, Gustafson i Göteborg och Christenson
i Malmö.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 61I2.VJ
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten