Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1961-11-30 · 106 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 106 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1961:79, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

1

Nr 79

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 27 oktober 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 188, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen

dels att antaga bl. a. följande, vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt;

4) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april

1961 (nr 372) om bensinskatt;

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272); samt

6) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

dels, vid antagande av förslaget under punkt 4, vidtaga därmed sammanhängande

ändringar i förordningen om brännoljeskatt;

dels ock godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits

i propositionen samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa

grunder upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller och förordna att

dessa från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller.

Förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja behandlas av utskottet

i betänkande nr 74.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås en långt gående reform på beskattningens område.

Betydande lättnader i inkomstskattehänseende genomföres i alla in
l

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

komstlägen med huvudvikten på de små och medelstora inkomsttagarna, särskilt

barnfamiljerna. I sammanhang därmed sker en omfördelning från direkt

till indirekt beskattning. Som helhet innebär förslaget en sammanlagd

skattelättnad på 300 miljoner kr.

Inkomstskatten m. m.

1. Dyrortsgrupperingen slopas.

2. Ortsavdragen höjes och fastställes enhetligt till 4 500 kr. för gifta (nu

3 680—4 000 kr.) och 2 250 kr. för ogifta (nu 1 840—2 000 kr.).

3. Statsskatten sänkes genom nya skatteskalor:

a) skatten blir proportionell för inkomster upp till 20 000 kr. för gifta

och 10 000 kr. för ogifta (nu 14 000 kr. och 7 000 kr.),

b) tudelningsgränsen vid sambeskattningen höjes till 24 500 kr. (nu

16 500 kr.),

c) marginalskatten minskas för inkomster mellan 14 000 och 30 000 kr.

för gifta samt 7 000 och 27 000 kr. för ogifta,

d) marginalskatten blir oförändrad för högre inkomster.

4. Barnbidragen höjes med 100 kr. till 550 kr. per år (se prop. nr 190).

5. Folkpensionsavgift och avgift för sjukvårdsförsäkring bortfaller för

taxerade inkomster upp till 2 400 kr. (nu 1 200 kr.).

6. Sjömansskatten sänkes i samma omfattning som den vanliga inkomstskatten.

7. Deklarationsskyldigheten borttages för inkomster upp till 2 400 kr. (nu

1 200 kr.).

Omsättningsskatten m. m.

1. Omsättningsskatten (allmänna varuskatten) höjes från 4 procent till

6 procent.

2. Bensinskatten höjes med 5 öre per liter och skatten på motorbrännolja

med 4 öre per liter.

Övriga åtgärder (förslag framlägges senare)

1. Kommunerna får full kompensation för det skattebortfall som uppkommer

genom dyrortsgrupperingens slopande och höjningen av ortsavdragen.

2. Bidraget till skattetyngda kommuner ökas med ca 30 miljoner kr.

Skattebortfall m. m.

1. Inkomstskatten sänkes med 1 125 miljoner kr.

2. Barnbidragen höjes med 175 miljoner kr.

3. Folkpensionärerna får ett indextillägg om 40 miljoner kr.

4. De indirekta skatterna höjes med 1 040 miljoner kr., varav omsättningsskatten

med 900 miljoner kr.

5. Total skattelättnad alltså (1 125 -f 175 +40 — 1 040 =) 300 miljoner

kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

3

Ikraftträdande

Reformerna avses i princip träda i kraft vid 1962 års ingång. Källskattetabeller

och sjömansskattetabeller med de lägre skatterna beräknas bli tilllämpliga

fr. o. m. mars månad 1962.

De ovannämnda författnings förslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla samt att 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom.

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§•

(Nuvarande lydelse)

48

1 mom. Samtliga orter i riket

indelas i ortsgrupper till ett

antal av fem (ortsgrupp I—ortsgrupp

V) eller det lägre antal, som fastställes

genom särskild författning. Indelningen

i ortsgrupper fastställes av

Konungen för en tid av fem år i sänder.

Fastställd indelning kan, då sådant

påkallas av särskilda omständigheter,

av Konungen jämkas.

2 mom. Skattskyldig fysisk--

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp 1 3 360

kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor,

i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp

IV 3 8b0 kronor och i ortsgrupp

V 4 000 kronor.

Gift skattskyldig,---—--stycke sägs.

(Föreslagen lydelse)

—--— nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med 4 500

kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med 2 250 kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp 1 1 680 kronor, i

ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920

kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

Har skattskyldig — —----tiotal kronor.

1 Senaste lydelse av 48 § 1 mom. se 1953: 405 (jfr 1961:101) samt av 48 § 2 mom. och 52 § 1

mom. se 1960:172.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

52 §.

1 mom. Äkta makar, -— — —--högsta beloppet.

Skola makarna taxeras i kommuner,

tillhörande olika ortsgrupper,

beräknas ortsavdrag för dem efter

den högre ortsgruppen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

Genom denna lag upphäves förordningen den 12 maj 1961 (nr 101) om

antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna lag intagna

bestämmelserna lända till efterrättelse från och med den tidpunkt

Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 §, 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

8

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger att å den taxerade

inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag,

vars storlek bestämmes med

hänsyn till de ortsgrupper, som angivas

i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §

kommunalskattelagen stadgas angående

kommunalt ortsavdrag skall äga

motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt-----angivna grundbelopp.

För skattskyldig, — -----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten

icke överstiger 8 000 kronor: 10 ten icke överstiger 12 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;

komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

1 Senaste lydelse av 8 §, 10 § 1 mom. och It § 1 mom. se 1960:173.

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under beskattningsåret,

äger att å den taxerade

inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt

49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

5

(Nuvarande lydelse)

8 000

men

icke

10 000 kr: 800

kr för

8 000 kr och 15 % av återstoden

10 000

»

>>

12 000

» : 1100

»

»

10 000 »

»

20 % »

»

12 000

»

»

16 000

»: 1 500

»

»

12 000 »

J>

27 % »

»

16 000

»

»

20 000

»: 2 580

»

»

16 000 »

»

32 % »>

»

20 000

»

»

30 000

»: 3 860

»

»

20 000 »

»

38 % »

»

30 000

»

»

40 000

»: 7 660

»

»

30 000 »

»

43% »

»

40 000

»

»

60 000

»: 11960

»

»

40 000 »

»

48 % »

»

60 000

»

»

100 000

» : 21 560

»

»

60 000 »

»

54% »

»

100 000

»

»

150 000

» : 43160

»

»

100 000 »

»

59 % »

»

150 000

kr

: 72 660

»

»

150 000 »

»

65 % »

»

(Föreslagen lydelse)

12 000

men

icke

16 000

kr: 1 200 kr för

12 000 kr och 20 % av återstoden

16 000

»

»

20 000

» : 2 000

»

»

16 000 »

»

30% »

»

20 000

»

»

30 000

» : 3 200

»

»

20 000 »

»

38% »

»

30 000

»

»

40 000

» : 7 000

»

»

30 000 »

»

43% •

»

40 000

»

»

60 000

» : 11 300

»

»

40 000 »

»

48% »

»

60 000

»

»

100 000

» : 20 900

>>

»

60 000 »

»

54% »>

»

100 000

»

»

150 000

» : 42 500

»

»

100 000 »

»

59% »>

150 000

kr

: 72 000

»

»

150 000 »

»

65% »

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För annan-----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten

icke överstiger 4 000 kronor: 10 ten icke överstiger 6 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;

komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

(Nuvarande lydelse)

4 000

men

icke

6 000

kr: 400 kr för

4 000 kr och

15 % av återstoden

6 000

»

»

8 000

» : 700

»

»

6 000 »

»

21% »

»

8 000

»

»

10 000

» : 1120

»

»

8 000 »

»

25% »

»

10 000

»

»

12 000

» : 1 620

»

»

10 000 »

»

29% »

»

12 000

»

»

16 000

» : 2200

»

»

12 000 »

»

33% »

»

16 000

»

»

20 000

» : 3 520

»

»

16 000 »

»

37% »

»

20 000

»

»

30 000

» : 5 000

»

»

20 000 »

»

41% »>

»

30 000

»

»

40 000

» : 9 100

»

»

30 000 »

»

45% »>

»

40 000

»

»

60 000

» : 13 600

»

»

40 000 »

»

49% »>

»

60 000

»

»

100 000

» : 23 400

»

»

60 000 »

»

54% »

»

100 000

»

»

150 000

» : 45 000

»

»

100 000 »

»

59% »

»

150 000

kr

: 74 500

»

»

150 000 »

»

65% »>

»

(Föreslagen lydelse)

6 000

men

icke

9 000

kr: 600

kr för

6 000 kr och 20 % av återstoden

9 000

»

»

12 000

» : 1 200

»

»

9 000 »

»

25% »

»

12 000

»

»

16 000

» : 1 950

»

»

12 000 »

»

30% »

»

16 000

»

»

20 000

» : 3 150

»

»

16 000 »

»

36 % »

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

(Föreslagen lydelse)

20 000

men

icke 30 000 kr :

4 590 kr för

20 000 kr och

41%

av

återstoden

30 000

»

»

40 000 » :

8 690

» »

30 000

»

»

45%

»

»

40 000

»

»

60 000 »> :

13 190

» »

40 000

»

49%

»

»

60 000

»

»

100 000 » :

22 990

» »

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000 » :

44 590

» »

100 000

»

»

59%

D

150 000

kr

:

74 090

» D

150 000

»

»

65%

»

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ändå att----— denna inkomstdel.

Med familjestiftelse-----ekonomiska intressen.

11 §•

1 mom. Äkta makar,-----tillika iakttagas.

Skola makarna taxeras i kommuner,

tillhörande olika ortsgrupper, beräknas

ortsavdrag för dem efter den

högre ortsgruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år. Vid beräkning av preliminär

A-skatt för år 1962 skola de i denna förordning intagna bestämmelserna lända

till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 §, 46 § 1 och 2 mom., 49, 50 och 53 §§, 60 §

1 mom. samt 69 § förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av

beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

46 §.

1 mom. Preliminär allmän--—--skatten avser.

Vid inbetalning av preliminär allmän

varuskatt må skattskyldig tillgodogöra

sig kostnadsersättning ge
1

Senaste lydelse av 46 § 1 och 2 mom. samt 49 § se 1960: 192 och av 69 § se 1961:165.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

7

(Nuvarande lydelse)

nom avdrag, beräknat enligt följande

grunder. För skattepliktig omsättning

överstigande 4 000 kronor utgör

ersättningen dels ett grundbelopp av

15 kronor, dels ock ett rörligt belopp

motsvarande 3 procent av skattebelopp

å omsättning överstigande 4 000

kronor men ej 30 000 kronor, 0,5 procent

av skattebelopp å omsättning

överstigande 30 000 kronor men ej

150 000 kronor och 0,25 procent av

skattebelopp å omsättning överstigande

150 000 kronor. Kostnadsersättningen

avrundas nedåt till helt

krontal.

2 mom. Senast den dag preliminär

allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma, efter avdrag

av kostnadsersättning som i 1 mom.

andra stycket sägs, inbetalas till

statsverket genom insättning å särskilt

postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod--

49

Vid debitering av slutlig allmän

varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt

som av den skattskyldige inbetalats,

sådan ersättning som i 46 §

1 mom. andra stycket sägs, ävensom

sådan preliminär allmän varuskatt

som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

25 000 men icke 170 000 kr.: 100 kr. jo

170 000 » » 900 000 » : 274 » »

900 000 kr. : 420 » »

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Senast den dag preliminär

allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma inbetalas till

statsverket genom insättning å särskilt

postgirokonto.

----- inbetalning underlåtas.

§•

Vid debitering av slutlig allmän

varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt

som av den skattskyldige inbetalats,

sådan preliminär allmän varuskatt

som jämlikt 41 § fastställts

till betalning ävensom kostnadsersättning

enligt vad nedan sägs.

Kostnadsersättning beräknas i förhållande

till den skattepliktiga omsättning

som den skattskyldige jämlikt

21 § redovisat för beskattningsåret,

i förekommande fall reducerad

på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives.

Kostnadsersättningen utgör

när den skattepliktiga omsättningen

icke överstiger 25 000 kronor: 4

promille av den skattepliktiga omsättningen,

dock minst 10 kronor;

när (ten skattepliktiga omsättningen

överstiger

r 25 000 kr. och 1,2 %o av återstoden;

170 000 » » tf,2°/„o » »

900 000 » » tf, i °/0o » »

Högsta ersättningsbelopp utgör

dock 3 000 kronor. Ersättningsbelopp

avrundas nedåt till helt krontal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

50

överstiger skattskyldigs slutliga

allmänna varuskatt den preliminära

skatt som enligt 49 § skall gottskrivas

honom, skall överskjutande belopp

såsom kvarstående allmän varuskatt

förfalla till betalning den 18

januari året näst efter taxeringsåret

och senast nämnda dag inbetalas till

statsverket genom insättning å särskilt

postgirokonto.

Kvarstående allmän----—

53

För skattskyldig, som skall erlägga

kvarstående eller tillkommande

allmän varuskatt, skall utfärdas debetsedel

enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående

allmän varuskatt, skall senast den

15 december under taxeringsåret

översändas till den skattskyldige.

Debetsedel å-----ske k;

§•

överstiger skattskyldigs slutliga

allmänna varuskatt det belopp som

enligt 49 § skall gottskrivas honom,

skall överskjutande belopp såsom

kvarstående allmän varuskatt förfalla

till betalning den 18 januari året

näst efter taxeringsåret och senast

nämnda dag inbetalas till statsverket

genom insättning å särskilt postgirokonto.

icke erläggas.

§•

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel

å slutlig allmän varuskatt

ävensom, när skattskyldig skall erlägga

tillkommande allmän varuskatt,

debetsedel å sådan skatt. Debetsedel

skall upprättas i enlighet med fastställt

formulär.

Debetsedel å slutlig allmän varuskatt

skall senast den 15 december

under taxeringsåret översändas till

den skattskyldige.

60

1 mom. överstiger erlagd preliminär

allmän varuskatt motsvarande

slutliga allmänna varuskatt, skall

länsstyrelsen skyndsamt återbetala

det överskjutande beloppet till den

skattskyldige. Restitution skall dock

icke ske av belopp understigande tio

kronor.

69

Skatten utgår med fyra procent av

beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är

Vid bestämmande —

§•

1 mom. Överstiger erlagd preliminär

allmän varuskatt motsvarande

slutliga allmänna varuskatt efter avdrag

för kostnadsersättning enligt å9

§, skall länsstyrelsen skyndsamt återbetala

det överskjutande beloppet till

den skattskyldige. Restitution skall

dock icke ske av belopp understigande

tio kronor.

§•

Skatten utgår med sex procent av

beskattningsvärdet.

— varuskatten inbegripen,

liknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende å

åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.

I fråga om ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.

1. Med den inskränkning som följer av vad nedan i andra stycket sägs, äger

förordningen, såvitt avser 14 och 69 §§, icke tillämpning i fråga om sådant

tillhandahållande inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 9

den 1 december 1961 eller varom före den 2 november 1961 slutits skriftligt

avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt. Vad nu sagts om verkan

av skriftliga avtal skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den,

förvars räkning införseln sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen

skriftligen anmält sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller

skall förordningen äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom

postverkets försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag influtit

till postverket före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter

kommer mottagaren till godo.

Därest ett före den 2 november 1961 slutet skriftligt avtal, däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt, avser tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation,

som i 11 § förordningen om allmän varuskatt sägs, äger nämnda

förordning tillämpning å sådan tjänsteprestation från och med den dag

_ dock ej före utgången av år 1961 — då avtalet skulle upphöra att gälla,

därest avtalet med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den

1 december 1961.

2. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär

allmän varuskatt som skall ske under januari månad 1962 och ej heller vid

taxering år 1962 eller eftertaxering för samma år till allmän varuskatt för

jordbruksprodukter.

Bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras hittills gällande lydelse skola vid

1962 års taxering till allmän varuskatt alltjämt tillämpas beträffande beräkning

av kostnadsersättnings storlek. Därvid skall vad i 49 § i författningsrummets

senast gällande lydelse stadgas om gottskrivning av sådan

ersättning i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt jämväl avse

kostnadsersättning som icke avdragits vid inbetalning av preliminär allmän

varuskatt.

3. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som

efter denna förordnings ikraftträdande, skola följande särskilda bestämmelser

gälla.

a) Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas

dels för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av år

1961 och dels för återstoden av redovisningsperioden.

b) Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med

tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, angivas

särskilt för tid före utgången av år 1961 och särskilt för tid därefter.

c) Vid 1963 och senare års taxeringar till allmän varuskatt skall, vid beräknande

av kostnadsersättning för hela beskattningsåret enligt stadgandena

i 49 § andra stycket, denna ersättning icke bestämmas lägre än till belopp

motsvarande summan av de avdrag vilka den skattskyldige ägt tillgodoföra

sig jämlikt bestämmelserna i 46 § i mom. i deras senast gällande lydelse vid

inbetalning av preliminär allmän varuskatt för sådan del av beskattningsåret

som omfattar tid före denna förordnings ikraftträdande.

4. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande äger Kungl. Maj:t meddela sådana bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Skatten utgår med trettiotre öre för Skatten utgår med trettioåtta öre

liter. för liter.

Skatten beräknas —----av volymen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den

myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar

vid denna förordnings ikraftträdande med fem öre för liter, dock icke om

myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962 till

kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörande sitt innehav av skattepliktiga

varor som nu nämnts, varvid tillika skall angivas den plats, där varorna

förvarades. Samtidigt med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt

deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.

I övrigt skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga

delar gälla vad som i förordningen om bensinskatt stadgas rörande deklaration

i allmänhet.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att punkt 6 av anvisningarna till 39 § samma förordning skall

upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

1 mom. Har lokal------— sådana tabeller.

Skattetabellerna skola----angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre- Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsva- liminär skatt för belopp, som motsva
1

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959: 558, av 4 § 3 mom. se 1954: 340 samt av 15 5 se

loan-17* 5

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rar en till statlig eller kommunal inkomstskatt

taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor,

eller till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande etthundra

kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt ental kronor.

3 m o in. För envar för ortsavdragens

beräkning vid inkomsttaxeringen

använd ortsgrupp skola upprättas

särskilda tabeller, angivande den preliminära

skatten under förutsättning

att statlig inkomstskatt beräknas

med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret,

att sjukförsäkringsavgift

beräknas i enlighet med vad den i

91 § lagen om allmän sjukförsäkring

omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer

för inkomståret samt att

det sammanlagda beloppet av kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel beräknas för skattekrona

och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av

riksskattenämnden fastställas för

varje inkomstår.

Oaktat vad —

rar en till statlig eller kommunal inkomstskatt

taxerad inkomst, understigande

tvåtnsenfyrahundra kronor,

eller till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande etthundra

kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt ental kronor.

3 m o m. Skattetabellerna skola

angiva den preliminära skatten under

förutsättning att statlig inkomstskatt

beräknas med tillämpning

av det procenttal av grundbeloppet,

som bestämts för inkomståret,

att sjukförsäkringsavgift beräknas

i enlighet med vad den i 91 § lagen

om allmän sjukförsäkring omförmälda

tillsynsmyndigheten bestämmer

för inkomståret samt att det sammanlagda

beloppet av kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och

tingshusmedel beräknas för skattekrona

och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av

riksskattenämnden fastställas för

varje inkomstår.

vederbörande stad.

5 §•

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig, beträffande vilken

icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.

andra stycket fastställd särskild tabell,

tillämpas den tabell, som dels

avser den ortsgrupp till vilken den

kommun eller kommundel hör där

den skattskyldige mantalsskrives för

inkomståret och dels avser en sammanlagd

utdebitering till kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med det belopp,

som för nämnda kommun

eller kommundel bestämts till uldcbitering

för inkomståret. Ingår i sistnämnda

utdebitering öretal, uppgående

till högst femtio, användes den tabell,

som avser närmast lägre utdebitering.

Därest i utdebiteringen ingår

öretal, överstigande femtio, tillämpas

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig, beträffande vilken

icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.

andra stycket fastställd särskild tabell,

tillämpas den tabell, som avser

eu sammanlagd utdebitering till kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med det

belopp, som för nämnda kommun eller

kommundel bestämts till utdebitering

för inkomståret. Ingår i sistnämnda

utdebitering öretal, uppgående

till högst femtio, användes den tabell,

som avser närmast lägre utdebitering.

Därest i utdebiteringen ingår

öretal, överstigande femtio, tilllämpas

den tabell som avser närmast

högre utdebitering. Att å inkomst av

arbetsanställning, som är avsedd alt

vara kortare tid än en vecka, preli
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den tabell som avser närmast högre

utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,

som är avsedd att vara

kortare tid än en vecka, preliminär

A-skatt dock kan beräknas enligt vilken

som helst för inkomståret upprättad

skattetabell, framgår av bestämmelserna

i 4 § 4 mom.

Förhållandena den---

Skall under —----—

minär A-skatt dock kan beräknas enligt

vilken som helst för inkomståret

upprättad skattetabell, framgår av

bestämmelserna i 4 § 4 mom.

--femton år.

under inkomståret.

8 §•

Åtnjuter skattskyldig-----sammanlagda värde.

Riksskattenämnden fastställer de Riksskattenämnden fastställer de

värden, som i första stycket angivna värden, som i första stycket angivna

naturaförmåner skola anses äga inom naturaförmåner skola anses äga geolika

delar av riket vid tillämpning av nomsnittligt inom riket vid tillämpdenna

förordning. Nämnda värden ning av denna förordning. Nämnda

skola angivas i skattetabellerna. värden skola angivas i skattetabel
lerna.

15

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt föi''ordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Dock skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst

ortsavdrag beräknas med hänsyn

dels till den ortsgrupp, vartill kommun

eller kommundel hör där den

skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,

dels ock, där icke i

andra stycket annorlunda stadgas,

till den skattskyldiges civilstånd den

1 november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den

skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid nyssnämnda

tidpunkt. Härvid skall iakttagas

att med barn icke avses barn,

som före nyssnämnda tidpunkt fyllt

femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter in
-

§•

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Dock

skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst ortsavdrag

beräknas med hänsyn, där icke

i andra stycket annorlunda stadgas,

till den skattskyldiges civilstånd den

1 november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den

skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid nyssnämnda

tidpunkt. Härvid skall iakttagas

att med barn icke avses barn,

som vid nyssnämnda tidpunkt fyllt

femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall liänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

(Nuvarande lydelse)

komståret, samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid

den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Härvid skall iakttagas, att med

barn icke avses barn, som före den 1

november året näst före inkomståret

fyllt femton år eller som fötts efter

den 1 november under inkomståret.

(Föreslagen lydelse)

komståret, samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid den

tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Härvid skall iakttagas, att med barn

icke avses barn, som den 1 november

året näst före inkomståret fyllt femton

år eller som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxermgsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen den

23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga------- uppgått till sam
manlagt

minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttoin
täkter

av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om

han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och under denna tid beskattningsåret och under denna tid

icke erlagt sjömansskatt, till samman- icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest till lagt minst 2 tOO kronor och eljest till

sammanlagt minst 100 kronor, sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens-----skattepliktig in
komst.

Vid bedömandet----— statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,------stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig —-----deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning--—--riket bosatta.

I fråga----—---den avlidne.

68 §.

För taxeringsnämnd---—--skattskyldiges namn.

I inkomstlängden -— —- — —--avgiften skall beräknas.

'' Senaste lydelse av 22 § 1 mom. so 1960: 174.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

(Nuvarande lydelse)

Uppgår den enligt förordningen om

statlig inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 1 200 kronor

för ensamstående och till sammanlagt

minst 1 200 kronor för makar,

som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas,

även om beskattningsbar inkomst

icke uppkommer.

I förmögenhetslängden —----

Närmare föreskrifter------

Taxeringslängd underskrives--

(Föreslagen lydelse)

Uppgår den enligt förordningen om

statlig inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 2 400 kronor

för ensamstående och till sammanlagt

minst 2 400 kronor för makar,

som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas,

även om beskattningsbar inkomst

icke uppkommer.

—- beskattningsbara förmögenheten.

- Kungl. Maj :t.

----av denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen nr 188

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848

av herr Carlsson i Stockholm in. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i

samband med behandlingen av propositionen nr 188 måtte avslå det däri

framlagda förslaget om höjning av bensinskatten;

2) de likalydande motionerna I: 711 av herr Nils-Eric Gustafsson samt

II. 855 av herrar Nilsson i Tvärålund och Larsson i Norderön, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande

differentiering av bensinskatten antingen vid det direkta skatteuttaget

vid försäljningen eller genom restitutionsförfarande, så att priset på

bensin kan hållas enhetligt i hela landet, i enlighet med vad som anförts i

motionerna»;

3) de likalydande motionerna I: 712 av herr Spetz och II: 856 av herr Johansson

i öckerö m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta att i 10 §

varuskatteförordningen införes ett tillägg av innehåll att fiskeredskap skall

undantagas från allmän varuskatt»;

4) de likalydande motionerna I: 716 av herrar Öhman och Helmer Persson

samt 11:861 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen,

med bifall i övrigt till vad som föreslås i Kungl. Maj :ts proposition nr 188,

avslår den föreslagna höjningen av den allmänna omsättningsskatten»;

5) de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson och 11:867 av

herr Ståhl, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts

proposition nr 188 måtte besluta sådan ändring i förordningen angående

allmän varuskatt att den ammunition, som inköpes av till Frivilliga skytteväsendet

anslutna organisationer, måtte undantagas från varuskatt»;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

6) de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av

herr Heckscher m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

I) besluta att stimulera till ökat personligt sparande genom att medge

skattelättnader vid följande sparformer, nämligen

bostadssparande,

utbildningssparande,

aktiesparande samt

sparande i form av extra amorteringar å egnahemslån eller lån avseende

lägenhet som innehaves med bostadsrätt,

ävensom att komplettera rätten till s. k. kapitalavdrag med motsvarande

rätt till avdrag från avkastning av jordbruksfastighet, annan fastighet och

rörelse,

samt på grund härav antaga följande

a) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1962—1967 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

12 000 kronor.

3 §•

Å bosladskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra

hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden

är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret använts

för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1972,

skola upptagas till beskattning vid 1973 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

b) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter

medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig

rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en

ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall

dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §•

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §•

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §.

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §•

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §•

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

c) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande paragrafer

i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse, nämligen

till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4, till

29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom

att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad

9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. av2

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

sedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må doek skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej

heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs

må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.

och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke

kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.

och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.

I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp

än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i

1 mom. avsedda kostnaderna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

19

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor

för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån

den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos

banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelesrna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den inskränkning

varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle ha

varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962

och tidigare år.

II) avslå Kungl. Maj:ts förslag att höja skatten å bensin med 5 öre per

liter;

III) besluta, att ortsavdragen skall höjas, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,

med 200 kronor för äkta makar och 100 kronor för ensamstående,

samt på grund härav antaga Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 188 till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

med den ändring att 48 § 2 mom. får följande lydelse:

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.

Gift skattskyldig, — — — stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.

Har skattskyldig — — — tiotal kronor.

IV) besluta, att för ålders- och invalidpensionärer skall utgå förhöjda ortsavdrag,

nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med 6 000 kronor

för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för makar som

båda är pensionärer,

samt på grund härav antaga följande

a) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna

i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller

invalidpensionär eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den

i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på

sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär

som i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.

Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,

likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

21

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga---följande beskattningsåret.

De för---make avlidit.

Har eljest---för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

b) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 19b? (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

Skattskyldig fysisk---1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt--— angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och

som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

när den —---beskattningsbara inkomsten;

när den----- 65 % av återstoden.

För annan--— 65 % av återstoden.

Ändå att ---denna inkomsldel.

Med familjestiftelse----ekonomiska intressen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

V) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte företaga

en skyndsam utredning för att utröna vilka åtgärder som, sedan skattegrupperingen

avskaffats, må vara erforderliga för lösande av de problem

som sammanhänger med de för övre Norrland speciella fördyrande omständigheterna

samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen kan föranleda;
VI)

besluta att för äkta makar fastställa en skatteskala med en mjukare

övergång från det proportionella bottenskiktet och med en väsentligt högre

tudelningsgräns än enligt proposition nr 188

samt på grund härav antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående

ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

med den ändring, att 10 § 1 mom. andra stycket får följande lydelse.

För skattskyldig,---utgör grundbeloppet;

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000

men

icke

18 000 kr.:

1 200 kr. för

12 000

kr. och 20 %

av

återstoden

18 000

»

»

24 000

»:

2 400

»

»

18 000

»

> 25%

»

»

24 000

»

»

30 000

»:

3 900

»

»

24 000

»

> 30%

»

»

30 000

»

»

40 000

»:

5 700

»

»

30 000

»

> 38%

»

»

40 000

»

»

60 000

»:

9 500

»

»

40 000

»

> 46%

»

»

60 000

»

»

100 000

»:

18 700

»

»

60 000

»

> 54%

»

»

100 000

»

»

150 000

»:

40 300

»

»

100 000

»

> 59 %

»

»

150 000

kr.

69 800

»

»

150 000

W

'' 65%

»

»

VII)

dels besluta, att förvärvsavdragets

maximum skall höj

as

från 2 000

till 3 000 kronor med rätt för hustru som kan styrka högre kostnader för

barnens omhänderhavande än 3 000 kronor att inom ramen för 20 % av inkomsten

få avdrag härför samt att förvärvsavdraget för gift kvinna som haft

inkomst av jordbruksfastighet liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering

skall, där hustrun haft hemmavarande barn under 16 år och styrkta kostnader

för barnens omhänderhavande som överstiger 300 kronor, medges för

de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 procent av det värde vartill

hustruns arbete uppskattas, dels ock hemställa om utredning avseende möjligheterna

att ge motsvarande förbättringar åt ensamma barnförsörjare,

samt på grund härav

a) antaga följande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 23

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskaitelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i

ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag

med 300 kronor. Har hon haft hemmavarande barn under 16 år, må

hon därjämte utan särskild prövning åtnjuta avdrag med 20 procent av

nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Kan hustrun

styrka, att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderhavande överstigit

3 000 kronor, må hon åtnjuta avdrag härför intill ett belopp motsvarande

20 procent av inkomsten. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet

och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors

värde, må hon åtnjuta avdrag enligt vad som sägs i nästa stycke beträffande

mannen.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och kan det styrkas, att de verkliga kostnaderna

för barnens omhänderhavande överstigit 300 kronor, må mannen åtnjuta

avdrag för dessa kostnader, dock högst med ett belopp motsvarande 20 procent

av det värde vartill hustruns arbete uppskattas.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade maken under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt. Avdraget må, där hustrun ej haft

hemmavarande barn under 16 år, icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor. Har hustrun haft hemmavarande barn, må avdraget icke utan

prövning överstiga 3 000 kronor. Där avdraget beräknas med hänsyn till de

verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande, må de för makarna

tillsammans icke överstiga dessa kostnader.

Avdrag enligt----sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte företaga

en skyndsam utredning rörande möjligheterna att bereda ensam barnför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

sörjare samma rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad

för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt förelägga

riksdagen förslag i anledning härav;

VIII) besluta, att ensam barnförsörjare skall, även sedan yngsta barnet

fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess

barnet fyllt 19 år, såvitt barnet ej har egen inkomst, för vilket det får betala

skatt,

samt på grund härav antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt--- —- angivna grundbelopp.

Där skattskyldig varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret

utgör grundbeloppet

a) för skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen,

samt

b) för gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans

med andra maken, och för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild), såvitt han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 men

ej 19 år och icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering

till statlig eller kommunal inkomstskatt:

när den — ----65 % av återstoden.

För annan ----65 % av återstoden.

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

IX) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter

skyndsam utredning förelägga 1962 års vårriksdag förslag om att från skatteplikt

enligt förordningen om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres

till företagens tillverkningsomkostnader,

X) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att redan under löpande budgetår

sådana begränsningar göres i utnyttjandet av beviljade anslag, att

statens utgifter minskas i den utsträckning som svarar mot i motionerna

föreslagna skattelättnader;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

7) de likalydande motionerna 1:722 av fru Hamrin-Tborell m. fl. och

11:877 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta sådan ändring i

gällande skattelagstiftning, alt ensamstående skattskyldig skall erhalla ratt

till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för gift gällande skatteskalan,

så länge vederbörande bär hemmavarande barn under 19 år»;

8) de likalydande motionerna I: 723 av herr Isacson m. fl. samt 11:873

av herrar Hedin och östlund, vari hemställts,

a) att riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 188 måtte

besluta att begagnade traktorer, lantbruksmaskiner och lantbruksredskap,

i enlighet med i motionerna angivna principer, skall undantagas från

skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt, samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig ändring

i författningstexten;

9) de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt II. 872

av herrar Kollberg och Källenius, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i förordningen om allmän varuskatt, att skattebelastningen

blir likformig för fabriksmässigt tillverkade förbearbetade byggnadsvaror

och sådana varor som framställes på byggnadsplatserna samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext»;

10) de likalydande motionerna 1: 725 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 874 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 188 måtte

I) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

a) att vid upprättande av förslag till riksstat för budgetåret 1962/63 till

Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. måtte upptagas ett anslag av 65

milj. kronor att fördelas i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer,

b) att frågan om särskild kompensation till främst övre Norrland med

anledning av rådande avstånds- och kallortskostnader måtte utredas i enlighet

med vad i motionerna anförts, samt

11) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;

II) de likalydande motionerna 1:726 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 875 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla

a) om så skyndsam prövning av en omläggning av den allmänna varuskatten

till partihandels- eller fabrikationsledet, att förslag i ärendet kan

föreläggas om möjligt redan 1962 års riksdag; samt

b) om i samband härmed jämväl prövning av möjligheterna att från den

allmänna varubeskattningen undantaga betydelsefulla varor, som enbart

eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar, i enlighet med

vad i motionerna anförts;

12) de likalydande motionerna I: 727 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 876 av herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

I) med ändring av Kungl. Maj:ts förslag, antaga följande förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961 (nr

•372) om bensinskatt.

»Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Skatten utgår med trettiosex öre för liter.

Skatten beräknas----av volymen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som inte är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den

myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar vid

denna förordnings ikraftträdande med tre öre för liter, dock icke om myckenheten

sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som är skyldig---(lika med Kungl. Maj :ts förslag) -----

rörande deklaration i allmänhet.»

II) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till

1962 års riksdag om omedelbart ianspråktagande av de medel, som inflyter

genom den förordade höjningen av bensinskatten med 3 öre per liter, för

åtgärder för vägunderhållet, särskilt sådana som är angelägna ur trafiksäkerhetssynpunkt,

samt för ombyggnad av vägar, som är av särskild betydelse

för skogsbrukets och industriens transporter, i enlighet med vad i

motionerna anförts;

13) de likalydande motionerna 1:728 av herrar Jonasson och Thorsten

Larsson samt II: 869 av herr Wahrendorff m. fl., vari hemställts,

I) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

a) att förslag angående höjning, i den omfattning som föranledes av riksdagens

beslut rörande skatten på bensin, av restitutionsbeloppen avseende

skatt för sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer och skördetröskor, måtte föreläggas nästa års riksdag,

b) att vid upprättande av förslag till riksstat måtte vidtagas den höjning

av anslagen Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd

bensinskatt och Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd

bensinskatt, som föranledes av riksdagens beslut angående skatten på bensin,

samt

II) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;

14) de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson och Eric Carlsson

samt II: 868 av herr Fälldin in. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

I) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

a) att frågan om skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna

måtte hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning

i enlighet med vad i motionerna anförts,

b) att frågan om sådan ändring av skalorna vid den statliga inkomstbe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 27

skattningen att ytterligare skattesänkning erhålles i de lägre inkomstskikten

måtte utredas i enlighet med vad i motionerna anförts, samt

II) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;

15) de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och 11:879

av herr Björkman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

fr. o. m. den 1 januari 1962 genom tillägg till Kungl. Maj :ts förordning om

allmän varuskatt av den 1 december 1959 10 § 1 mom. 7 från skatteplikt

undantaga jämväl böcker och musikalier (noter)»;

16) de likalydande motionerna I: 731 av herr Källqvist m. fl. och II: 880

av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen i

samband med behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 188 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till åtgärder i syfte att stimulera

det enskilda sparandet dels genom skatteplanering för medel, som insättes

på särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig inrättning, dels

genom allmänt utjämningskonto enligt i motionerna angivna riktlinjer;

17) de likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188

måtte,

1. besluta höja ortsavdragen till 4 700 kronor för gift och för ensamstående

skattskyldig med minderårigt barn samt till 2 350 kronor för övriga

ensamstående skattskyldiga, att gälla med lika belopp i samtliga ortsgrupper;
2.

fastställa skatteskalan för statlig inkomstskatt för fysiska personer i

enlighet med i motionerna angivna förslag;

3. besluta att förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna med

hemmavarande barn under 16 år skall — utöver det fasta avdraget om

300 kronor — förstärkas så, att det nuvarande kvotavdraget, som är 20

procent av inkomsten, höjes till 25 procent av inkomsten, och att avdragets

maximibelopp, som nu är 2 000 kronor, höjes till 4 000 kronor, att

gälla fr. o. m. 1962 års inkomster;

4. besluta att ensamstående barnförsörjare med hemmavarande barn under

16 år skall ha rätt till samma förvärvsavdrag, som ovan angivits för

förvärvsarbetande gift kvinna, att likaledes gälla fr. o. m. 1962 års inkomster;
5.

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av och senare förslag till

riksdagen om en fortsatt reformering av förvärvsavdragsreglerna, innefattande

en höjning av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande

gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av förvärvsavdraget

även i de fall familjen inte har barn under 16 år och kvinnan har förvärvsarbete

utanför hemmet, samt att översyn sker av reglerna beträffande barnets

ålder för rätt till förhöjt förvärvsavdrag;

6. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning av och förslag

till riksdagen om sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt (omsättningsskatt)

att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket

och fisket;

7. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av skattesystemet skall

vid sin prövning av den indirekta beskattningen — utan att vara bunden

vid nuvarande omsättningsskatt — väga mot varandra olika former därav

samt

alt utredning göres om att genom uttagande av varuskatten i tidigare led

detaljhandeln befrias från uppbörden;

8. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att skatteberedningen måtte utarbeta

förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra

smärre arbetsinkomster vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning

skattefria;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar

som föranledes av yrkandena ovan under 1—4;

18) de likalydande motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II:

881 av herr Grebäck in. fl., vari hemställts,

A) 1) att riksdagen med uttalande av anslutning till vad departementschefen

i ifrågavarande avseende anför (s. 21—22) måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till 1958 års skatteutjämningskommitté

åsyftande förslag, som även i framtiden tryggar kommunernas

rätt till fullgod ersättning för bortfall av skatteunderlag genom ortsavdragens

höjning; ävensom

2) att riksdagen måtte vid eventuell förhöjning av den indirekta beskattningen

beakta kommunernas svårigheter med hänsyn till beslutade stater

för 19G2 och därvid fatta sådana beslut, varigenom kommunerna hålles skadeslösa

för därav vållade kostnadsökningar;

B) 1) att vid utskottsbehandlingen måtte omprövas möjligheter att genomföl

a avsedda skattelättnader m. m. genom anlitande av ev. budgetöverskott

och helt eller delvis utan i propositionen avsedda inkomstförstärkningar;

samt

2) att därvid beaktas möjligheten att något förskjuta statliga investeringar

av icke brådskande natur med undvikande av att budgeten överbalanseras

genom ökad konsumtionsbeskattning av nödvändighetsvaror;

C) att i mån som i propositionen avsedda inkomstförstärkningar framstår

som helt eller delvis ofrånkomliga de i motionerna för sådant fall anförda

synpunkterna måtte beaktas, varvid

dels de belopp som avsetts skola utgå genom skattehöjning å bensin och

brännoljor i stället uttages genom något förhöjd skatt på vin och sprit,

dels vid en förhöjning av allmänna varuskatten riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till 1962 års riksdag, avseende

en omläggning av denna beskattning från minuthandeln till tillverkningsoch

partihandelsledet, varigenom möjliggöres att genom vidgade undantag

minska sociala skadeverkningar och undanröja praktiska olägenheter,

dels att riksdagen likaledes måtte i skrivelsen hemställa att vid skattens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

omläggning nödvändighetsvaror såsom de billiga genom avtal prisreglerade

jordbruksprodukterna måtte undantagas från denna beskattning ävensom

att nuvarande dubbelbeskattning vid köp av begagnade, för produktionen

erforderliga maskiner eller motorfordon måtte undanröjas;

19) de likalydande motionerna I: 734 av herrar Uno Olofsson och Per Jacobsson

samt II: 866 av herr Löfroth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta, att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att frågan om på vad sätt de särskilda

levnadsvillkor, som gäller för övre Norrland, skall beaktas vid beskattningen,

måtte prövas i samband med den pågående prisgeografiska undersökningen»

;

20) de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson och Gösta Jacobsson

samt II: 883 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga

en skyndsam utredning rörande vilka punktskatter som lämpligen bör

avskaffas, därest förslaget om en höjning av omsättningsskatten vinner

riksdagens bifall, samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen må

föranleda»;

21) de likalydande motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl. och II: 870 av

herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff, vari hemställts, att riksdagen

vid sin behandling av proposition nr 188 måtte

I) besluta att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen erhåller följande lydelse:
3

mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete,

må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i arbetet

i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag jämväl

med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans inkomst

av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.

II) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i motionerna anförda riktlinjer

angående förvärvsavdrag för förvärvsarbetande gift kvinna med hemmavarande

barn under 16 år skyndsamt måtte prövas inom allmänna skatleberedningen;
22)

motionen II: 849 av herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, »alt

riksdagen vid behandlingen av proposition nr 188 måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t uttala att den av riksdagen tidigare begärda prisgeografiska

undersökningen måtte fullföljas och att, därest denna skulle

visa att det finns väsentliga skillnader i dyrhet mellan Norrland och övriga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

delar av landet, frågan om speciella tillägg till ortsavdragen upptages till

prövning med hänsyn till det framlagda materialet»;

23) motionen II: 865 av fru Gunne, vari hemställts,

a) »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188

måtte beakta i motionen angivna synpunkter,

b) att vederbörande utskott i den mån denna hemställan vinner bifall

måtte utarbeta erforderliga författningsändringar»;

24) motionen II: 871 av herr Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen,

därest riksdagen fattar beslut om höjning av den allmänna varuskatten i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts i propositionen

nr 188, måtte besluta att övergångsbestämmelserna ges följande innebörd:
1)

Förordningen äger icke tillämpning vid sådant tillhandahållande inom

riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 1 januari 1962.

2) Ej heller äger förordningen tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket efter den 31 december 1961 av vara eller tjänsteprestation

eller i fråga om införsel till riket av vara, varom skriftligt avtal, däri

vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före den dag denna förordning

utkommer av trycket»; ävensom

25) motionen II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam

prövning och förslag angående befrielse från allmän varubeskattning

i den yrkesmässiga handeln med bagagnade traktorer».

Till behandling i detta sammanhang upptar utskottet jämväl de i anledning

av propositionen nr 200 väckta, till utskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och II: 888 av herr Antonsson

m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det

personliga sparandet i vad avser

1) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,

2) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning,

samt

3) inrättande av allmänt utjämningskonto i bank eller annan penninginrättning,

allt i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:716, 1:722, 1:723, 1:733, 1:736, 11:848,

11:849, 11:855, 11:856, 11:865, 11:866, 11:867, 11:868, 11:869, 11:871,

11:872, 11:874, 11:875, 11:876, 11:878, 11:879, 11:880, 11:882, 11:883,

II: 884 och II: 888.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

31

Propositionen

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,,

nämligen

Inledning, s. 15—18

Ortsavdragen, s. 19—20

Dyrortsgrupperingen, s. 20—22

Skatteskalorna, s. 22—24

Socialförsäkringsavgifterna, s. 24—27.

Omsättningsskatten, folkpensionerna, barnbidragen, s. 27—28

Motorbränslen, s. 28—29

Skattelättnadernas storlek, s. 29—30

Speciella frågor, s. 30—38

Sammanfattning, s. 38

Departementschefens hemställan, s. 39

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits två skrivelser från

Svenska fabriksbetongföreningen samt skrivelser från Kooperativa förbundet,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Svenska vägföreningen och Cementvarufabrikernas

riksförbund.

Motionerna

Allmänt

I motionerna l: 721 och II: 882 framhålles bl. a. att vi nu förts in i ett

skatteläge där kraven på sänkning av bl. a. de höga marginalskatterna är så

starka att de invändningar som kan riktas mot en ökad varubeskattning i

form av omsättningsskatt får vika. Genom att förskjuta tyngdpunkten i

riktning mot indirekt beskattning kan nämligen en omedelbar sänkning av

de direkta skatterna åstadkommas. En sådan skatteomfördelning genomförd

i samband med en sänkning av det samlade skattetrycket ökar den enskilde

medborgarens ekonomiska handlingsfrihet. Härigenom uppmuntras även

enskilt sparande och inflationstendensen i samhället motverkas. Klart är

också, att omsättningsskatten vid vikande konjunkturer snabbt bör sänkas*

något som icke torde erbjuda tekniska svårigheter. Å andra sidan har den

allmänna omsättningsskatten betydande olägenheter. Den träffar i regel särskilt

kraftigt familjer med växande barn och små inkomster. Dessutom belastar

omsättningsskatten, sådan den i Sverige är utformad, både direkt och

indirekt företagens produktionsvcrksamhet. Det finns risk för att den förvandlas

till en kostnad i produktionen och att den inflationshämmande effekten

sålunda utplånas eller rentav övergår i sin motsats. Under sådana

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

omständigheter är det särskilt angeläget både att omsättningsskatten motväges

genom tillräcklig sänkning av den direkta skatten på små familjeinkomster,

och att belastning på företagens produktionskostnader i största möjliga

utsträckning undvikes.

Enligt motionärernas mening är regeringens skattesänkningsförslag, bl. a.

mot bakgrunden av den kraftiga och snabba uppgången av statsinkomsterna

under innevarande budgetår, helt otillräckligt. Att finansministern stannat

vid en så blygsam minskning av skatterna synes närmast bottna i önskemålet

att med skattemedel kunna täcka ej blott statens driftsutgifter utan även

dess kapitalutgifter. Finansministern använder totalbalanseringen som ett

konjunkturpolitiskt medel och skaffar sig därigenom ett motiv för att uttaga

högre skatter än som motiveras av de löpande kostnaderna för det allmännas

verksamhet.

En totalbalansering frestar till ständigt nya utgifter. Den innebär också

ett tvångssparande med utnyttjande av skattemedel, vilket försämrar för den

enskilde inkomsttagaren att öka sitt personliga sparande. Det frivilliga sparandet

är långt överlägset varje form av tvångssparande.

För innevarande år kan — om hänsyn icke tas till de nu framlagda skatteförslagen

— inkomsterna på driftbudgeten beräknas överstiga utgifterna

med mer än en miljard kronor, vilket bör jämföras med det i riksstaten

för 1961/62 upptagna bokföringsmässiga överskottet om 719 milj. kronor.

Rent budgetmässigt finnes sålunda utrymme för väsentligt större skattelättnader

än regeringen föreslagit. Omsorgen om penningvärdet manar emellertid

till viss försiktighet när det gäller att genomföra allmänna skattelättnader

som icke kan grundas på motsvarande minskning i det allmännas utgifter.

Redan nu bör dock vissa skattelättnader utöver dem regeringen föreslagit

kunna genomföras utan att man därför behöver riskera några samhällsekonomiska

olägenheter. Skattelättnaderna bör då i huvudsak inriktas på

områden som snarare förstärker den ekonomiska stabiliteten och bildar underlag

för kommande skattesänkningar. Det är härvid angeläget alt man

kopplar samman skattelättnader med omedelbart verkande sparstimulerande

åtgärder. Sådana åtgärder blir mest effektiva om den skattskyldige får göra

avdrag för sparat belopp.

Den skattesänkning motionärerna förordar motsvarar för helt budgetår

ett inkomstbortfall för staten på 610 milj. kronor, varav 140 milj. kronor avser

avslagsyrkandet på förslaget att höja skatten på bensin och brännolja,

170 milj. kronor förslag om höjning av ortsavdragen, 200 milj. kronor en

ytterligare sänkning av den statliga inkomstskatten samt 100 milj. kronor

slopandet av omsättningsskatten på industrins förbrukningsvaror. Relativt

snart kommer vidare motionärernas förslag till sparfrämjande åtgärder och

höjningen av gift kvinnas förvärvsavdrag att påverka budgeten. Inkomstbortfallet

för staten blir på längre sikt mindre än det beräknade i synnerhet

som de nu föreslagna skattesänkningarna endast bör utgöra ett led i en planering

för fortsatta skattelättnader vilket ger dem en speciell psykologisk

verkningskraft. För innevarande budgetår är genomslaget av skattesänkning
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

33

arna i den statliga budgeten betydligt mindre. Minskningen av statens inkomster

kan för denna tid beräknas till endast ca 105 milj. kronor.

Motionärerna i motionerna I: 726 och II: 875 erinrar om att förslaget i

propositionen som helhet innebär en sammanlagd skattelättnad på 300 milj.

kronor. Budgetläget har under den senaste tiden förbättrats väsentligt. För

det nu tilländalupna budgetåret har redovisats ett överskott på totalbudgeten

av cirka 380 milj. kronor. För det innevarande budgetåret torde också

en fortlöpande förbättring av budgetläget kunna emotses. Budgetmässigt kan

det sålunda sägas, att utrymme finns för en väsentligt större skattesänkning.

Avgörande för bedömningen härvidlag måste emellertid nu vara de konjunkturpolitiska

förhållandena. I vårt lands ekonomi råder fortfarande övertryck,

även om vissa tendenser till konjunkturavmattning framträtt. I ett

konjunkturläge som det nuvarande bör totalbalansering av budgeten eftersträvas.

En väsentligt större skattesänkning måste befaras få allvarliga konsekvenser

i form av ökat övertryck i ekonomin och inte minst så till vida,

att utrymmet på lånemarknaden minskas för näringslivet och framför allt

för de mindre företagen. Enligt motionärernas mening bör dock eu sammanlagd

skattesänkning på inemot 400 milj. kronor vara möjlig. Av motionärerna

framförda förslag ansluter till denna bedömning.

Även efter den nu framlagda propositionen återstår väsentliga reformönskemål

på beskattningens område. Hit hör kravet på införande av rätt till

resultatutjämning och på viss höjning av förvärvsavdragen. Vidare bör den

nu föreslagna höjningen av de skattefria ortsavdragen betraktas blott som en

etapp. Målet för de aktuella strävandena på området bör vara en höjning

upp till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående. En sådan

reform är av betydelse framför allt för låg- och mellaninkomstgrupperna.

Det är också nödvändigt, att snarast möjligt ett bestående system skapas

för en rättvis kostnadsavvägning mellan staten och kommunerna, främst genom

den s. k. grundbidragsprincipen. En närmare avvägning av önskemålen

i fråga om såväl ytterligare skattesänkningar som nya eller ökade uppgifter

för samhället måste anstå till nästkommande riksdag i anslutning til! den

nya finansplanen.

I motionerna I: 732 och II: 884 har bl. a. påpekats att förslagen i propositionen

innefattar skattesänkningar å ena sidan och skattehöjningar å andra

sidan om mer än 1 000 milj. kr i vardera riktningen. Med hänsyn härtill är

det i hög grad anmärkningsvärt att propositionen så gott som helt saknar

uppgifter som belyser det statliga budgetläget. Till följd av att grundläggande

material för förslagens bedömning inte finns redovisat i propositionen,

har riksdagens prövningsmöjligheter i realiteten beskurits. Mot bakgrunden

av riksdagens i grundlagen givna, centrala ställning i beskattningsfrågor

måste avsaknaden av uppgifter för budgetlägets belysning påtalas. Genom

att förslagen vidare inte har varit föremål för remissbehandling har synpunkter

och förslag inte minst vad gäller propositionens detaljer och praktiska

verkningar inte kunnat inhämtas på sedvanligt sätt. Den praktiska

3 Hihang till riksdagens protokoll 1061. 7 samt. År 79

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

slutsats, som riksdagen bör dra härav för förslagets behandling, är att besluten

måste bli av provisorisk karaktär. En fortsatt prövning av skattesystemets

utformning skall ju ske genom skatteberedningen.

Regeringsförslaget har för allmänheten presenterats som innebärande väsentliga

skattelättnader och från de för förslaget ansvarigas sida har man

sökt ge intrycket att skattelättnader skulle tillkomma alla. En granskning

ger emellertid vid handen att så inte är det faktiska förhållandet. För stora

grupper av skattebetalare skulle förslaget medföra en något höjd beskattning.

Detta gäller ett stort antal inkomsttagare utan barn i barnbidragsåldern

och med låga eller medelstora inkomster (under 16 000 kronors årsinkomst

för gift och under 8 000 kronors årsinkomst för ensamstående),

boende i nuvarande ortsgrupp V, d. v. s. Stockholm och Norrbotten samt

andra delar av Norrland. Den höjda drivmedelsbeskattningen skulle medföra

en höjd skattebelastning även för skattskyldiga boende i nuvarande

ortsgrupp IV i nämnda inkomstlägen.

Ortsavdragen

I fråga om ortsavdragsbeloppen yrkas i motionerna I: 721 och II: 882 samt

motionerna I: 732 och II: 884 en höjning till 4 700 kr. för gifta skattskyldiga

och 2 350 kr. för ensamstående. I förstnämnda motioner yrkas vidare

särskilt orlsavdrag för folkpensionärer. Beloppen föreslås för gifta folkpensionärer

till 7 200 kr., då båda är pensionärer, och 6 000 kr. då så är fallet

endast beträffande ena maken, samt 3 600 kr. för ensamstående folkpensionär.

I motionerna I: 732 och II: 884 yrkas beträffande folkpensionärer utredning

i syfte att genomföra särskilda ortsavdrag.

Till stöd för yrkandena erinras i motionerna 1: 721 och II: 882 bl. a. om

att den i propositionen förordade förhöjningen av ortsavdragen och omläggningen

av skatteskalorna inte innebär en sänkning av skattebördan för alla

inkomsttagare om man tar hänsyn även till omsättningskattens höjning.

Man bör därvid inte blott räkna på en omsbelagd konsumtion, motsvarande

70 procent av vad som återstår sedan årsinkomsten minskats med direkta

skatter och avgifter, utan givetvis även ta hänsyn till att även investeringar

är omsbelagda och till de kostnadsökningar som föranledes av de högre bensin-

och brännoljeskatterna. Efter hand slår naturligtvis dessa kostnadsökningar

igenom på varor och i hyrorna. I ortsgrupp V blir omshöjningen —

även räknad på blott 70 procent — större än inkomstskattelättnaden för gifta

utan barn i inkomstlägen strax under 10 000 kronor och upp till ca 18 000

kronor. Den metod varigenom man enklast når en relativt god effekt främst

för låga inkomster är en höjning av ortsavdragen. Denna ger en jämnare och

rättvisare fördelning av skattebördan mellan olika inkomstskikt. En sådan

höjning leder för helt budgetår till ett skattebortfall för staten om 65 milj.

kronor och för kommunerna på 70 milj. kronor.

Motionärernas yrkande om förbättring av folkpensionärernas ortsavdrag

har sin grund i att det nuvarande systemet med extra avdrag för folkpensio
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961

35

närerna enligt motionärernas mening har ogynnsamma verkningar i fråga

om dessas vilja att skaffa sig extra inkomster.

Även i motionerna I: 732 och II: 88b erinras om att regeringsförslaget i

föreliggande skick skulle leda till en något höjd beskattning för stora grupper

av skattskyldiga med låga och medelstora inkomster. Detta beror på att

höjningen av de skattefria bottenavdragen gjorts otillräcklig vid den aktuella

skatteomfördelningen. Med beaktande av det möjliga budgetutrymmet föreslår

motionärerna, att de skattefria bottenavdragen höjes med ytterligare

200 kronor för gift skattskyldig och med 100 kronor för ensamstående,

d. v. s. med 1 020 kronor i nuvarande ortsgrupp III, med 860 kronor i grupp

IV och med 700 kronor i grupp V i fråga om gift skattskyldig ävensom för

ensamstående med barn, samt med 510 kronor i grupp III, med 430 kronor i

grupp IV och med 350 kronor i grupp V för övriga, ogifta skattskyldiga. Härigenom

skulle den ökade belastningen av omsättningsskattens höjning kompenseras

och praktiskt taget alla skattskyldiga erhålla en lättnad i beskattningen.

Yrkandet i motionerna I: 722 och II: 877 att det högre ortsavdraget skall

gälla ensamstående barnförsörjare så länge vederbörande har hemmavarande

barn under 19 år motiveras bl. a. med att ifrågavarande skattskyldiga i

allmänhet lever under särskilt besvärliga ekonomiska förhållanden. Enligt

nuvarande bestämmelser upphör såväl det högre ortsavdraget och den gynnsammare

skatteskalan som det allmänna barnbidraget, då barnet fyllt 16 år.

Detta medför att familjeekonomin utsättes för en kännbar påfrestning då

åldersgränsen passeras. Med hänsyn härtill bör övervägas om inte mildare

övergångsregler bör skapas. Det bör ytterligare beaktas, att de grupper av

skattskyldiga det här gäller i allmänhet torde tillhöra dem som enligt propositionen

skulle erhålla antingen höjd eller obetydligt sänkt beskattning.

Den av motionärerna förordade ändringen bör gälla redan fr. o. m. 1963 års

taxering.

I motionen II: 865 uttalas att ett slopande av dyrortsgrupperingen medför

att ortsavdragens benämning inte längre blir helt adekvat. Avdraget har i

sig självt den innebörden, att det skall undanta från beskattningen den del

av inkomsten, som kan anses motsvara vad som åtgår för täckande av de

elementära levnadskostnaderna och som därför anses sakna skattekraft. En

riktigare benämning för detta avdrag synes vara kommunalt resp. statligt

grundavdrag.

Norrlandsfrågor

I fråga om skrivelseyrkandet i motionerna 1: 721 och II: 882 om skyndsam

utredning för lösandet av problem, sammanhängande med speciella dyrhetsförhållanden

i övre Norrland, anföres bl. a. att kommunerna där i stor

utsträckning tillhör ortsgrupp V, där verkningarna av ortsavdragets höjning

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

är minst. En mängd olika omständigheter kommer in i bilden, såsom frågan

om beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna, om kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna, om den allmänna skatteutjämningen

m. m.

Motsvarande yrkande i motionerna I: 725 och II: 874- motiveras med att

det är i hög grad berättigat att övre Norrland vid ett slopande av dyrortsgrupperingen

erhåller någon form av kompensation för de högre kostnader,

som föranledes av klimatförhållanden och stora avstånd m. m. När trots de

ofullständigheter i tidigare genomförda prisgeografiska undersökningar,

som närmare exemplifierats i motionen II: 874, övre Norrland i dyrhetsavseende

kommit upp i samma nivå som övriga delar av högsta dyrort, måste

detta innebära att man i övre Norrland nominellt får betala ett relativt sett

högre pris för en standard, som är lägre än i andra delar av landet.

Vid bedömandet av denna fråga bör också beaktas att dyrortssystemet innebär

en systematisk kompensation på löner o. s. v. för hög nominell levnadskostnad.

Dessa kompensationer medför i sin tur ökad dyrhet o. s. v.

Förutsättningar saknas dock inom vissa områden för att dylik kompensation

skall kunna utlösas. Detta gäller bl. a. i övre Norrland, vilket framgår

av inkomsttaxeringarna.

Även i motionerna 1: 732 och II: 88t har framhållits att de särskilda förhållanden,

som råder i övre Norrland i levnadskostnadshänseende, bör beaktas

då de skattefria bottenavdragen göres lika stora för hela landet. Frågan

på vad sätt dessa förhållanden bör influera på beskattningen bör prövas

i samband med den prisgeografiska undersökningen.

I motionerna I: 73i och II: 866 uttalas att de klimatologiska förhållandena

i Norrland verkar fördyrande på byggnads- och uppvärmningskostnaderna.

De långa avstånden fördyrar transporterna inom området, vilka i icke ringa

grad dessutom fördyras på grund av ett mycket stort slitage av transportmedlen

till följd av dåliga vägar. En icke oväsentlig varufördyring blir följden

av de långa avstånden till landets produktionscentra och importhamnar.

Givetvis får befolkningen i dessa delar av landet också vidkännas avsevärt

högre kostnader för semesterresor i den mån dessa förlägges till sydligare

och varmare trakter i Sverige eller det övriga Europa.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 8t9 rörande den prisgeografiska undersökningen

framhålles att departementschefens uttalande att rättviseskäl

talar för kraven på enhetliga ortsavdrag vid beskattningen är riktigt om

man utgår ifrån att det inte föreligger några mera betydande skillnader i

levnadskostnader mellan olika landsdelar. Bestämd ståndpunkt i den frågan

kan inte tas innan den prisgeografiska undersökningen framlagt sitt material.

Det förefaller emellertid ingalunda otroligt att undersökningen kommer

att visa att levnadskostnaderna i övre Norrland är så höga att de motiverar

ett högre ortsavdrag vid beskattningen. Frågan om tillägg till ortsavdragen

bör således prövas när undersökningen fullföljts.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 37

Kompensation till kommunerna

Beträffande det i motionerna I: 725 och II: 874 framställda yrkandet om

förhöjning under nästkommande budgetår av anslaget till skattetyngda

kommuner från det i propositionen förordade beloppet, 45 milj. kronor,

till 65 milj. kronor anföres bl. a. följande. Frågan om skattelindringsbidrag

till kommunerna kommer i ett annat läge, inte endast genom att det uppkommer

ett behov av kompensation för dyrortsgrupperingens slopande

utan också genom att en sådan åtgärd påverkar underlaget för det nu gällande

kompensationssystemet. Med hänsyn härtill framstår det i propositionen

förordade beloppet som otillräckligt för att utan menliga inverkningar

på andra håll kunna innefatta en berättigad kompensation till de

övre delarna av Norrland. Den av motionärerna förordade särskilda höjningen,

20 milj. kronor, bör användas huvudsakligen för en av kallorts- och

avståndskostnader motiverad kompensation. Utredning bör utan dröjsmål

vidtas i syfte att tillskapa en permanent och mera exakt avvägd kompensation.

Därvid bör beaktas bl. a. att enbart ett förhöjt ortsavdrag inte kan

godtas med hänsyn till följderna för det kommunala skatteunderlaget. Alternativt

bör övervägas att genom ett ekonomiskt tillskott från staten till

kommunerna ge medborgarna i övre Norrland den erforderliga kompensationen,

t. ex. genom ett särskilt tillägg inom ramen för skattelindringsbidraget

eller genom en särskild bidragsform.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 733 och II: 881 om tilläggsdirektiv

till 1958 års skatteutjämningskommitté uttalas bl. a. att ett förhöjt ortsavdrag

har konsekvenser i form av minskat skatteunderlag, som kan bli

kännbara nog särskilt för kommunerna. Enligt propositionens beräkningar

uppgår detta skattebortfall för kommunerna till 270 milj. kronor per år,

varav 85 miljoner kronor i samband med ortsgrupperingens avskaffande

och 190 miljoner kronor som konsekvens av en generell höjning av avdragen

därutöver. Av direktiven för skatteutjämningskommittén framgår att

det torde bero av dess ställningstagande åtminstone om den skulle finna att

en slutlig avveckling av de i samband med en tidigare ortsbidragsreform

givna statsbidragen skall föranleda en ökad bidragsgivning. Läget är nu inte

detsamma som beträffande den tidigare ortsavdragsreformen men del synes

även i detta fall saknas varje garanti för hur utvecklingen kan komma

att bli. Ur kommunernas trygghetssynpunkt framstår det därför som önskvärt

att kommittén erhåller erforderliga tilläggsdirektiv i överensstämmelse

med departementschefens i propositionen uttalade uppfattning att ersättning

skall lämnas dem.

Skatteskalorna

Förslag till ändrade skatteskalor framställes såväl i motionerna I: 721

och II: 882 som i motionerna I: 732 och II: 884. I förstnämnda motioner erinras

härutinnan om att motionärerna sedan många år lagt fram förslag

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

till skatteskalor avsedda att både minska progressionen och få fram en jämnare

och mellan olika inkomstskikt rättvisare skatteprogression samt uttalat

sig för en väsentlig vidgning av det proportionella skiktet. Propositionens

förslag till skatteskalor innebär ett visst tillmötesgående av dessa önskemål

men är i väsentliga avseenden dock otillfredsställande. Det innebär

att inkomster mellan 15 000 och 30 000 kronor belastas med lägre marginalskatt

än nu men att progressionen blir hårdare. Den s. k. puckeln i

skatteskalan är icke avhyvlad. Den har endast skjutits framåt något tusental

kronor och därifrån blivit brantare. Det förslag till ny skatteskala, som

motionärerna framlägger, har inriktats på att lindra skattebördan för gifta.

Sålunda höjs gränsen för tudelningsprincipens tillämpning väsentligt, så

att ingående av äktenskap inte i något fall skall föranleda en skärpning av

makarnas sammanlagda beskattning förrän vid familjeinkomster överstigande

40 000 kronor.

Till stöd för det i motionerna I: 732 och II: 884 framlagda förslaget vad

angår skatteskalorna uttalas att de i propositionen föreslagna skalorna företer

brister. Skalans utformning närmast ovanför den proportionella delen

är sådan att marginalskattens ökning (progressionen) kommer att ske synnerligen

snabbt. Inom ett relativt kort inkomstintervall — från inkomstläget

20 000 till 30 000 kronor för gift skattskyldig — stiger marginalskatten

från 10 till 30 procent. En utjämning av skalan bör bär ske, så att en

mindre brant stegring vinnes. Motionärerna förordar följande skalor (de i

propositionen föreslagna skattesatserna anges inom parentes):

Beskattningsbar inkomst

Skatteskala

(prop.)

1 000-tal kr.

Motionärernas förslag

Gifta

0—12

10

(10)

12—16

18

(20)

16—20

26

(30)

20—25

33

(38)

25—30

38

(38)

övrigt lika med propositionen.

Ogifta

0— 6

10

(10)

6— 9

18

(20)

9—12

24

(25)

12—16

30

(30)

I övrigt lika med propositionen.

Enligt motionärernas förslag rörande ortsavdrag och skatteskalor skulle

inkomstskatten bli ytterligare sänkt för skattskyldiga med låga och medelstora

inkomster, vilket är motiverat av den i reformen ingående omfördelningen

av direkt och indirekt skatt. I och för sig hade en ytterligare lättnad

i inkomstskatten varit önskvärd. Förutom budgetmässiga hänsyn talar

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

39

emellertid den viktiga omständigheten däremot, att skattesystemet i dess

helhet är föremål för en genomgripande översyn av allmänna skatteberedningen.

I motionerna I: 721 och II: 882 yrkas att ensam barnförsörjare skall, även

sedan yngsta barnet fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan

intill dess barnet fyllt 19 år. Liknande yrkande framställes i motionerna

I: 722 och II: 877 i kombination med motsvarande utsträckning av

rätten till det högre ortsavdraget. Rörande motiveringen för dessa yrkanden

i sistnämnda motioner hänvisas till redogörelsen ovan rörande motioner om

ortsavdragen.

Till stöd för nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 721 och II: 882

anföres att en plötslig och mycket kännbar försämring enligt nuvarande

bestämmelser inträder för ensam barnförsörjare när barnet fyller 16 år.

De tidigare skatteförmånerna liksom barnbidraget faller bort. För att få

övergången mjukare för dessa skattskyldiga förordas, att de skall beskattas

enligt den för gifta gällande skalan intill dess barnet fyllt 19 år såvitt barnet

inte påföres egen skatt för beskattningsåret. Härigenom bereder man

också ökade möjligheter för de ensamma barnförsörjarnas barn att efter

16 års ålder fortsätta påbörjade studier eller yrkesutbildning.

Yrkandet i motionerna I: 729 och II: 868 om utredning av frågan om

ändring av skatteskalorna motiveras bl. a. med att det relativt goda tillgodoseende

av medelinkomstgrupperna, som propositionen innebär, bör

medföra att man vid nästkommande skattesänkning särskilt beaktar behovet

av ytterligare skattesänkning i de lägre inkomstskikten. Enbart ortsavdragshöjning

är inte den lämpligaste metoden för en sådan skattesänkning.

Enligt motionärernas mening bör en sänkning av uttagsprocenten i

de lägre inkomstskikten kunna övervägas i fråga om den statliga inkomstskatten.

Uttaget bör sänkas t. ex. från nuvarande 10 procent till 7 eller 8

procent. Sänkningen bör gälla större delen av de nu föreslagna proportionella

bottenskikten i skatteskalorna.

Sparande

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna I: 721 och

II: 882 framhålles angelägenheten av att man sammankopplar skattelättnader

med omedelbart verkande sparstimulerande åtgärder. Följande åtgärder

förordas av motionärerna.

Den som under något av åren 1962—1967 sätter in pengar på ett särskilt

bostadskonto bör få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Som

högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och sammanlagt

12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda

för förvärv av eget hem eller för att betala insats i bostadsrättsförening.

Om pengarna tas ut från banken utan att användas för bostadsändamål,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

skall de tas upp till beskattning. Den som bär eget hem och på sina lån gör

större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp,

dock maximalt 700 kr. För skattskyldig, som bar hemmavarande barn under

16 år, föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal»

amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1 1/2 procent

av taxeringsvärdet.

Vidare bör den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på

ett utbildningskonto få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall

vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,

exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan

barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,

bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller efter

det barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt. Beiopp

som uttas från utbildningskonto bör inte tas upp som skattepliktig

inkomst. Sedan barnet fyllt 21 år bör det ha rätt att ta ut medel även om

dessa inte stått inne i 7 år.

För att främja en spridning av ägandet bl. a. i form av aktieförvärv,

förordas att kapitalavdraget skall kunna höjas med 200 resp. 400 kr., i den

mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör utdelning å aktier

eller andelar i ekonomisk förening.

Någon principiell skillnad föreligger icke mellan den avkastning som erhålles

av insatta medel och aktieinnehav och den avkastning som erhålles

av rörelse — exempelvis ett jordbruk — vari en person investerat sitt sparkapital.

Fn del av rörelsens avkastning kan hänföras till den personliga arbetsinsatsen,

medan en annan del härrör från det insatta kapitalet. Därför

föreslås att en person, som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet

eller rörelse, skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst

av kapital.

I de likalydande motionerna I: 731 och II: 880 framhålles att skattereformerna

bör kompletteras med åtgärder, som tar sikte på att främja kapitalbildningen

och det enskilda långsiktiga sparandet.

Sparpremiering bör ske genom skattelindring på så sätt att skatten minskas

med ett belopp, som motsvarar viss del av på sparkonto i bank eller därmed

jämförlig penninginrättning insatt belopp. Skattelindringen förutsättes

vidare endast gälla den statliga inkomstskatten med belopp motsvarande 10

procent av det sparade beloppet. Eftersom huvudsyftet med åtgärden är att

stimulera det regelbundna småsparandet föreslås ett högsta belopp på 1 000

kr. per år och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Vidare föreslås

att högsta sammanlagda belopp för ett konto skall utgöra 15 000 kr. Det

skall därjämte vara möjligt att öppna särskilt barnkonto, där föräldrar kan

spara pengar för t. ex. sina barns utbildning. Det synes rimligt att maximibeloppet

för insättning på barnkonto sättes något lägre än för det allmänna

sparkontot eller till 800 kr. per år och totalt högst 10 000 kr. För att stimu
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 41

lera ett mera långsiktigt sparande föreslås att belopp för definitiv premiering

skall stå inne under fem år. Sker uttag från kontot av medel, som inte

stått inne fem år, skall premien återgå till statsverket. För rätt till sparpremie

skall vidare krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden skall

ha ökat med minst det belopp för vilket skatteavdrag yrkas.

Vidare föreslås att utjämningskonto införes. Härigenom skulle möjlighet

öppnas för en öppen resultatutjämning vid beskattningen. Principen för

utjämningskontona skulle vara att skatteavdrag finge göras vid insättning

och att uttaget belopp beskattas såsom inkomst. Rätt till uppskov med taxering

skulle gälla tio år. Den årliga insättningen skulle begränsas till 10 000

kr. och kontots sammanlagda belopp till 20 000 kr. Systemet skulle i stort

sett utgöra en motsvarighet till de s. k. skogskontona utan att medföra någon

begränsning i rätten till avsättning å sistnämnda konton.

I de likalydande motionerna 1: 739 och II: 888 uttalas att speciella skäl

föreligger för en premiering med syfte att stimulera till ett mera långsiktigt

banksparande. Goda skäl kan emellertid anföras för att samhället bör

premiera varje slag av sparande, d. v. s. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten

under en viss tidsperiod i den utsträckning som kan anses

finansiellt möjlig och av rättviseskäl lämplig. Det måste därför anses

vara en primär uppgift att söka utforma ett system som möjliggör en sådan

allsidig stimulans av det personliga sparandet. Självfallet blir möjligheterna

till en positiv samhällsekonomisk effekt större om premieringen i princip

omfattar allt personligt sparande. Det kan nämnas att amorteringssparandet

utgör inte mindre än ca en tredjedel av hushållens samlade finansiella

sparande. Det är angeläget att även sådant sparande kan bli föremål

för stimulans. Den vägledande principen bör vara att den enskilde skall ha

full frihet att välja sparmål och former för sparandet samt därvid oavsett

mål och form åtnjuta premiering. De förslag, som framlägges i motionerna,

ansluter sig i huvudsak till vad som föreslagits i de ovannämnda motionerna

I: 731 och II: 880.

Förvärvsavdrag

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 721 och II: 882 framhåller*

att det icke ligger i samhällets intresse att kvinnor med speciell utbildning

på grund av en för hård beskattning avstår från förvärvsarbete och föreslår

därför, att förvärvsavdraget för gift kvinna med barn utan prövning

skall kunna utgå med maximalt 3 000 kr. Kan hustrun emellertid styrka*

att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderliavande varit högre

än 3 000 kr., bör bon få avdrag härför intill ett belopp motsvarande 20 procent

av inkomsten. En omprövning bör även ske av beskattningen i äktenskap,

där s. k. faktisk samtaxering förekommer, d. v. s. där hustrun icke

har inkomst av egen förvärvsverksamhet utan biträder mannen i dennes

yrkesverksamhet. Därför föreslås att gift man, som har inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse, där hustrun deltar i mannens förvärvsverk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

samhet och liar minderåriga barn, skall erhålla avdrag för verkliga, styrkta

kostnader för barnens omhänderhavande, dock högst med 20 procent av det

värde vartill hustruns arbete uppskattas och högst 3 000 kr. Samma bör gälla

hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet. I detta sammanhang bör

man även beakta mödrar som är ogifta, änkor eller frånskilda. Då emellertid

avdraget för dessa kategorier sker i form av förhöjt ortsavdrag, synes en

närmare utredning böra ske rörande sättet att åstadkomma förbättrade avdragsmöjligheter.

När barnet fyller 16 år inträder en plötslig och mycket

kännbar försämring. De tidigare skatteförmånerna liksom barnbidraget

faller bort. För att få övergången mjukare för dessa skattskyldiga föreslås,

att de skall beskattas enligt den för gifta gällande skalan intill dess barnet

fyllt 19 år, såvitt barnet icke påföres egen skatt för beskattningsåret.

I de likalydande motionerna 1: 732 och II: 884 anföres i huvudsak följande.

I propositionen har en viktig detalj i det nuvarande skattesystemet

förbigåtts, som är av särskild betydelse i fråga om skattereglernas inverkan

på arbetsvilja och produktionsinsatser, nämligen förvärvsavdragen. Motionärerna

anser det uppenbart, att storleken av de nuvarande förvärvsavdragen

vida understiger de faktiska merkostnaderna — under alla omständigheter

i de fall där hustrun arbetar utanför hemmet och familjen har barn. Arbetsmarknaden

undandras utan tvekan kvinnlig, kvalificerad arbetskraft,

därför att vederbörande anser, att nettobehållningen blir för liten efter skatt

och övriga avbränningar. En väsentlig höjning av förvärvsavdragets maximum

kan förväntas underlätta att dessa kvinnors arbetskraft och yrkeskunskaper

kommer arbetsmarknaden till godo. Det finns även anledning alt

ställa frågan om inte riksdagen borde ompröva sin ståndpunkt beträffande

förvärvsavdragens storlek i de fall, där familjen inte har minderåriga barn

och har förvärvsarbete utom hemmet. Även i dessa fall förekommer som

regel merutgifter i samband med förvärvsarbetet utanför hemmet, vilka i

allmänhet torde vara större än 300 kr. Härtill kommer att, då hustruns inkomst

vid sambeskattningen sammanlägges med makens inkomst, hennes

inkomst drabbas av betydande marginalskatt så snart maken har en medelstor

eller högre inkomst. En annan grupp skattskyldiga, vars beskattningsförhållanden

kräver uppmärksamhet, är de s. k. ofullständiga familjerna,

d. v. s. sådana barnfamiljer där fadern eller modern saknas. Härav utgör de

ensamstående mödrarna det största antalet. Ifrågavarande skattskyldiga

saknar rätt till förvärvsavdrag, trots att de av uppenbara skäl har särskilda

kostnader för barnens tillsyn på grund av förvärvsarbete utanför hemmet.

Starka skäl talar för att även ifrågavarande skattskyldiga tillerkännes rätt

till förvärvsavdrag. Det är vidare uppenbart att de nuvarande reglerna beträffande

barnens ålder för rätt till förvärvsavdrag får anses passerade av

utvecklingen. Den starkt stegrade, fortsatta skol- och yrkesutbildningen

har gjort att en höjning av åldersgränsen till 18 år skulle vara befogad.

Motionärerna föreslår därför, att förvärvsavdraget i de fall familjen har

hemmavarande barn under 16 år nu höjes till 4 000 kr. Vidare föreslås att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

43

det s. k. kvotavdraget höjes till 25 procent för att även nå en förbättring

för kvinnor med lägre inkomst. Det sålunda förstärkta förvärvsavdraget

bör även gälla för ensamstående bärnförsörj are med hemmavarande barn

under 16 år. Det högre förvärvsavdraget skall tillämpas fr. o. m. 1962 års

inkomster. Dessutom bör en utredning snarast ske om en ytterligare reformering

av reglerna för förvärvsavdraget.

Till stöd för utredningsyrkandet i de likalydande motionerna I: 736 och

II: 870 anföres bl. a. följande. För att sambeskattningen inte skall bli särskilt

tyngande för barnfamiljer bör ytterligare åtgärder för lättnader i beskattningen

övervägas. Det är uppenbart att man även framgent måste tilllämpa

schablonbetonade avdragsregler. Vidare är det angeläget att en ökad

avdragsrätt inte ges en sådan utformning att endast de förvärvsarbetande

kvinnor, som befinner sig i högre inkomstlägen, får ett väsentligt utbyte av

densamma. En höjning av avdragsrättens procentuella del bör komma i fråga

i första hand. Särskilt bör prövas möjligheten att vid låg förvärvsinkomst

tillämpa en hög procentuell avdragsrätt. I andra hand bör en höjning

av det maximala avdragsbeloppet komma i fråga. Ovannämnda synpunkter

bör enligt motionärernas mening prövas och beaktas vid kommande lättnader

i beskattningen.

Motionärerna anser sig inte kunna acceptera den kategoriklyvning som

görs mellan gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och annan förvärvsarbetande

gift kvinna. Förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas

jordbruk eller rörelse måste anses vara principiellt lika berättigat som för

annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn förekommer bör det

vara motiverat att medge ett förhöjt förvärvsavdrag. Värdet av hustruns arbetsinsats

bör kunna beräknas till 1/5 av mannens redovisade inkomst av

jordbruksfastighet med lämplig maximering, förslagsvis 3 500 kr. Samma

beräkningsgrunder synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse.

Detta bör, där skäl till avvikelse ej föreligger, kunna läggas till grund för

beräkning av kvotavdrag för jordbrukare och rörelseidkarfamiljer på samma

sätt som för yrkeskvinnor, d. v. s. med 20 procent av högst 3 500 kr.,

varvid erhålles ett kvotavdrag på högst 700 kr. och ett sammanlagt förvärvsavdrag

på högst 1 000 kr. Ett sådant kvotavdrag bör medges gift man med

inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, när hans hustru är verksam i

förvärvskällan och har hemmavarande barn under 16 års ålder.

Övriga frågor rörande den direkta beskattningen

I motionen II: 865 erinras om att det i 10 § uppbördsförordningen stadgas

att preliminär A-skatt icke skall beräknas å bl. a. sådan pension, livränta

eller annan skattepliktig ersättning som uppgår till högst 1 500 kr. för år.

Om deklarationspliktsgränsen höjes till 2 400 kr. bör det nämnda beloppet

höjas, förslagsvis till 2 500 kr. I motionen upptas även frågan om avrundning

av den beskattningsbara inkomsten. Därvid uttalas att mycket från

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

skatteteknisk synpunkt skulle vara att vinna, om avrundningen till jämnt

hundratal kronor kunde ske redan av den taxerade inkomsten. En svårighet

uppstår i så fall med hänsyn till att ortsavdraget för ensamstående inte föreslagits

till jämnt hundratal kronor, nämligen 2 250 kr. Svårigheten skulle

elimineras, om detta avdrag fastställdes till 2 300 kr. Då uppkommer emellertid

frågan huruvida avdraget för gifta kan höjas till 4 600 kr. De ekonomiska

konsekvenserna av en sådan justering av avdragsbeloppen får givetvisbehandlas

i sitt sammanhang.

Allmän varuskatt

I de likalydande motionerna 1:712 och II: 856, vari yrkas att fiskredskap

undantas från varuskatt, framhåller motionärerna, att den nu utgående varuskatten

på fiskredskap utgör en tung börda och att redskapsanskaffningem

blivit allt kostsammare på grund av övergången till dyrare material. Det är

inte ovanligt att redskapsutgifterna för en trålare uppgår till ca 30 000 kr.

per år. Nästa år kan vidare fiskexporten på den västtyska marknaden väntas

komma att försvåras genom beslutad tullavgift på fisk, innebärande ett

pålägg av 6 procent på försäljningsvärdet. Inför denna situation måste varuskatten

— och än mer en höjning av densamma — komma att väsentligt öka

redskapsutgifterna och därigenom påverka fiskets lönsamhet i ogynnsam

riktning.

Till stöd för yrkandet om avslag på förslaget om höjning av den allmänna

varuskatten anföres i de likalydande motionerna I: 716 och II: 861 bl. a.,

att den utformning av skattepolitiken som nu föreslås inte innebär någon

egentlig lättnad i skattetrycket för den stora majoriteten inkomsttagare.

Vad som sker är däremot en ytterligare förskjutning till indirekt beskattning,

en skatteform som hårdast drabbar de mindre inkomsttagarna och

gynnar dem, som endast behöver avvara en mindre del av sina inkomster

för det dagliga livets uppehälle.

I de likalydande motionerna I: 720 och II: 867 yrkas skattefrihet för ammunition

till Frivilliga skytteväsendets organisationer. Motionärerna framhåller,

att redan varuskattens införande innebar en höjning för ammunition

med 1 öre per skott och den nu föreslagna höjningen av densamma kommer

att innebära en ytterligare höjning med 0,5 öre per skott. Då skytteföreningarna

årligen inköper och förbrukar ca 30 milj. skott, kommer skytterörelsens

medlemmar genom omsättningsskatten att belastas med extra kostnader

på omkring 450 000 kr. Det anslag av statsmedel som utgår är ett

bidrag till skytteföreningarna, icke till skyttarna, väsentligen för underhåll

av skjutbanor och materiel.

Som motivering för yrkandet om utredning rörande undantag från skatt

på företagens förbrukningsartiklar anföres i de likalydande motionerna I:

721 och II: 882 bl. a., att angelägenheten av en sådan utredning ökar i sam
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

45

band med höjningen av varuskatten. Om företagens förbrukningsartiklar

undantas från varuskatteplikt, skulle detta medföra betydande lättnader för

alla typer av företag från de mindre hantverkarna och jordbrukarna upp

till storindustrin. Särskilt jordbrukare och andra mindre företagare har ofta

svårt att på den slutlige konsumenten övervältra den skatt som han tvingas

betala för sina förbrukningsverktyg, förbrukningsmaterial och tillsatsmaterial.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 723 och II: 873 framhåller,

att många skäl talar för att begagnade traktorer, lantbruksmaskiner och

lantbruksredskap i likhet med begagnade personbilar undantas från skatteplikt.

Någon varuskatt utgår emellertid icke vid försäljningstransaktioner

privatpersoner emellan. En fortsatt skattskyldighet för begagnade traktorer

m. m. kommer med säkerhet att medföra att antalet transaktioner privatpersoner

emellan — på auktioner o. dyl. — kommer att stiga med motsvarande

minskning av den reguljära handelns volym. En ändring av distributionsformerna

måste ses som en allvarlig olägenhet för jordbrukarna, inte minst

med tanke på att detta kan innebära minskad kontroll av och service på

begagnade enheter. Man torde kunna räkna med att ett slopande av allmän

varuskatt för här ifrågavarande begagnade objekt kommer att medföra en

relativt blygsam inkomstförlust för statsverket.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 72b och II:

872 om sådan ändring i varuskatteförordningen, att skattebelastningen blir

likformig för fabriksmässigt tillverkade förarbetade byggnadsvaror och sådana

varor, som framställes på byggnadsplatserna, anföres att skattens utformning

i fråga om förarbetade byggnadsvaror medför en ojämn beskattning.

Detta föranleder inte endast ett snedvridande av konkurrensförhållandena

utan även en fördyring, som — med hittills gällande skattesats om 4

procent -— beräknats uppgå till ca 1,5 procent av byggnadskostnaderna för

bostäder. En likformig belastning av varuskatt kan åstadkommas genom att

beskattningen skjutes ett led tillbaka vad angår den fabriksmässiga tillverkningen

av ifrågavarande produkter. Tillverkarna av sådana produkter hänföres

till konsumenter, vilka i följd härav har att erlägga skatt för sina inköp.

Någon skatt skall därefter ej uttas på de färdiga produkterna. Genom

en sådan ordning uppnås, att den fabriksmässigt framställda varan kommer

alt belastas med lika stor varuskatt som den på byggnadsplatsen tillverkade.

En annan lösning av det skattetekniska problemet erbjuder den typ av

schablon som gäller i fråga om trähus. En genomgång av några av produkterna

visar alt ell genomsnitt ger elt beskattningsvärde av 40 procent av den

eljest skattepliktiga omsättningen.

I de likalydande motionerna I: 726 och II: 875, vari hemställts om förslag

till 1902 års riksdag ang. omläggning av skatten till partihandels- eller fabrikationsledel

samt om undantag från skatt å investeringsvaror, anföres i huvudsak

följande. Omsättningsskattens utformning som en detaljhandelsskatt

medför betydande extra arbete och besvär för de stora företagargrup
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

per, som ålagts att ha hand om uppbörden av skatten. Vid en höjning av detaljhandelsskatten

måste man dessutom befara, att en viss del av varudistributionen

söker sig andra vägar än den lätt kontrollerbara butikshandeln. Av

den utredning, som utfördes av 1952 års kommitté för indirekta skatter,

framgår att en partihandelsskatt har vissa påtagliga fördelar framför en detaljhandelsskatt.

Till dessa hör billigare och enklare administration. En allmän

varuskatt torde dessutom rent redovisningstekniskt utgöra en mindre

belastning för partihandelsföretagen. Även kontrollen av skattens tillämpning

torde vara enklare att genomföra i partihandels- än i detaljhandelsledet.

Till följd av mindre antal uppbörds- och redovisningsställen torde vidare

vid en övergång till partihandelsledet skapas möjlighet att inom samma utgiftsram

ge företagen en relativt bättre ersättning för uppbörds- och redovisningsarbetet.

Om skatten uttas i partihandels- eller fabrikationsledet, torde vidare möjligheter

skapas för ytterligare undantag av varor, som enbart eller huvudsakligen

användes i näringslivets investeringar. Åtskilliga företag i berörda

led saluför därjämte enbart eller huvudsakligen investeringsvaror, och även

i andra fall är sortimenten mindre komplicerade och försäljningsposterna

enhetligare och större i dessa led. Jämfört med en detaljhandelsskatt måste

alltså möjligheterna till undantag av betydelsefulla investeringsvaror anses

goda, om skatten uttas i partihandels- eller fabrikationsledet.

Till stöd för yrkandet om att böcker och musikalier skall undantas från

skatteplikt framhålles i de likalydande motionerna I: 730 och II: 879, att

man uppskattar den del av bokköpen, som helt eller delvis subventioneras

av det allmänna, till omkring en tredjedel av hela bokförsäljningen i landet,

i kronor räknat. Värdet av den totala bokomsättningen uppgår knappast

till en halv procent av den totala försäljning, för vilken varuskatt uttages.

Statens intäkter av den allmänna varuskatten på böcker synes därför

bli relativt obetydliga. Eftersom böcker icke är att hänföra till behovsvaror

i egentlig mening, måste en successivt höjd varuskatt i längden få en prohibitiv

verkan till men för kulturutvecklingen landet. Tidigare framförda skäl

för undantagande av böcker och musikalier från den allmänna varuskatten

föreligger alltjämt och blir än mer bärande, om den föreslagna höjningen

av den allmänna varuskatten med två procent genomföres.

I de likalydande motionerna I: 732 och II: 884 yrkas utredning dels om

uttagande av skatten i tidigare led och dels om undantag från skatt för förbrukningsartiklar.

Som motivering härför anföres i huvudsak följande.

Frågan om en ändrad avvägning mellan direkt och indirekt beskattning

bör prövas, så att man inom ramen för ett sänkt totalt skattetryck kan nå

väsentliga lättnader i inkomstskatterna för alla i kombination med ett ökat

användande av lämpligt utformad, indirekt beskattning. När den föreslagna

höjningen av omsättningsskatten nu kombineras med lättnader i inkomstskatten

anser motionärerna, att omsättningsskattens höjning är acceptabel

som en provisorisk åtgärd. Skatteberedningen bör nämligen för att förut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

47

sättningslöst kunna pröva linjerna för en ur olika synpunkter rationell skattereform

vara obunden av nuvarande omsättningsskatt och ha fria händer

att överväga olika slag av indirekt beskattning. Eventuellt kan andra slag

av varu- eller bruttoskatter befinnas mer rationella än just den typ av varubeskattning,

som nuvarande omsättningsskatt i detaljhandelsledet utgör. En

indirekt beskattning lagd i tidigare led i produktionskedjan — t. ex. i partihandelsledet

— skulle starkt reducera antalet uppbördsskyldiga. Även andra

former av allmän, indirekt beskattning kan tänkas.

Den nuvarande omsättningsskatten innehåller tydliga moment, som närmast

synes böra karakteriseras som tekniska inadvertenser. Den åtgärd, som

närmast bör vidtas, år att de s. k. förbrukningsvarorna befrias från omsättningsskatt.

Eu möjlig teknisk lösning synes vara att företag erhåller

rätt att från sin skattepliktiga omsättning avdraga inköp av förbrukningsartiklar,

d. v. s. sådana förbrukningsartiklar som har en livslängd understigande

tre år. Med en treårsgräns skapas anknytning till koinmunalskatte1

agens regler för avgränsning av investeringsvaror. En utredning, som skall

begränsas till angivna tekniska uppgift, kan ske oberoende av slcatteberedningens

långsiktiga arbete och bedrivas med sådan skyndsamhet att förslag

kan föreläggas nästa års riksdag.

Till stöd för utredningsyrkandena i de likalydande motionerna I: 733 och

11:881 anföres bl. a. följande. Då omsättningsskatten beslöts, angavs att

skatten skulle utgå på de genom avtal prisreglerade jordbruksprodukterna

med ca 300 milj. kr. Nu lär det inte stanna därvid. I den mån jordbrukarna

kan utvinna kompensation med hjälp av förhöjt gränsskydd, blir det konsumenterna

som får betala. Då sådan kompensation icke låter sig marknadsmässigt

fullt utvinnas, blir det jordbrukarna, som berövas vad som avtalsmässigt

tillförsäkrats dem. Ur sociala synpunkter är det otillfredsställande,

att de prisbilliga livsmedlen belastas genom en 50-procentig skattehöjning. Tidigare

var just sådana livsmedel undantagna från omsättningsskatt. Det är

att märka, att förbrukningen av enkla prisbilliga livsmedel icke är större hos

de ekonomiskt välbeställda än hos mindre inkomsttagare.

I motioner tidigare år har framhållits, att en differentiering av varuskatten

skulle underlättas av att uppbörden förlädes från minuthandeln till produktions-

eller partihandelsledet. Därigenom skulle också för rättskänslan

stötande dubbelbeskattning genom omsättningsskattens uttagande vid andrahandsförsäljning

av för produktionen erforderliga maskiner och motorfordon

kunna undvikas. Genom förslaget om höjning av ultagningsprocenten

har en »ny händelse» inträffat, som väl motiverar att denna fråga upptages

till ny prövning redan vid innevarande års riksdag.

Till stöd för yrkandena i motionen 11:871 anföres bl. a. Innebörden av

övergångsbestämmelserna är, att den höjda varuskatten kommer att utgå

även på vissa varor och tjänsteprestationer, som redan tillhandahållits vid

tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna skattehöjningen. Den som

köper en vara i december 1961 (då den lägre skattesatsen fortfarande gäller)

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

och får varan till sig överlämnad men icke erlägger likvid före den 1 januari

1962 blir skattskyldig enligt den föreslagna högre skattesatsen. Allvarliga

principiella invändningar måste riktas mot det betraktelsesätt, som ligger

bakom dylika bestämmelser. Skyldighet att erlägga en konsumtionsskatt

bör inträda, då de skattepliktiga varorna övergår till de slutliga konsumenterna.

Praktiskt sett blir följden att det i de flesta fall blir handeln, som får

betala den förhöjda skatten för dessa varor. Enligt motionärernas mening

bör därför i övergångsbestämmelserna utsägas, att förordningen icke äger

tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation,

som skett före förordningens ikraftträdande.

Vidare föreslås i propositionen att de nya bestämmelserna ej skall tillämpas

i fråga om tillhandahållande av vara på grund av skriftligt avtal med

bestämt pris som slutits före den 2 november 1961. Dessutom föreslås vissa

regler beträffande import på grundval av avtal slutna före den 2 november

1961. På skattelagstiftningen måste ställas det minimikravet att medborgarna

skall kunna i det ögonblick de genomför en transaktion avgöra storleken

av skattskyldigheten. De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna

såvitt avser höjning av skatten vid sådana transaktioner som avtalats

före årsskiftet bör därför ändras så att sådant tillhandahållande av varor

eller tjänsteprestationer efter den 31 december 1961, varom skriftligt avtal,

däri vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före den dag förordningen

utkommer av trycket, lämnas oberörda av den höjda skatten. Ett motsvarande

stadgande bör meddelas i fråga om import av varor.

I motionen II: 878 framhålles att varuskatten i princip är så utformad, att

den skall utgå endast en gång på samma vara under varans väg från tillverkaren

till konsumenten. Undantag från den regeln gäller dock för begagnade

varor. Särskilt för de företagare, exempelvis jordbrukare, som på grund

av speciella produktionsbetingelser ofta behöver förnya och förändra maskinparken,

innan den i tekniskt avseende är nedsliten, ter sig denna dubbelbeskattning

orättvis. I likhet med vad som skett i fråga om begagnade bilar

bör även frågan om varuskattens slopande i den yrkesmässiga handeln med

begagnade traktorer skyndsamt prövas.

Motorbränslen

I motionerna I: 697 och II: 848 samt motionerna I: 721 och II: 882 yrkas

avslag på Kungl. Maj :ts förslag om höjning av skatten på bensin och motorbrännolja.

Avslag å förslaget beträffande brännoljeskatten yrkas också i

motionerna 1:727 och 11:876. Vad angår bensinskatten hemställes i sistnämnda

motioner att höjningen begränsas till 3 öre per liter. Till stöd för

berörda motionsyrkanden anföres bl. a. följande.

Motionärerna i motionerna I: 697 och II: 848 erinrar om att riksdagen i

samband med omsättningsskattens införande avslog regeringens då framställda

förslag i frågan med motiveringen att en höjd beskattning av driv
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

49

medlen skulle föranleda stegringar av transportkostnaderna. Vidare hänvisades

till de kraftiga skattehöjningar, som under de senaste åren gjorts i

fråga om beskattningen av bensin och motorsprit, samt till att de genom

skattehöjningen erhållna medlen inte skulle användas till vägändamål ulan

till allmänna budgetändamål. De skäl och omständigheter som riksdagen

åberopade då äger fortfarande giltighet. Med hänsyn till transportkostnadernas

speciella genomslagskraft på den allmänna kostnadsnivån med åtföljande

negativa följdverkningar måste en stegring av drivmedelskostnaderna

anses som synnerligen allvarlig. Det ligger i sakens natur att skattehöjningen

skulle hårdast drabba glesbygderna, framför allt Norrland. Det allmänna

budgetläget för statsverket har vidare undergått en markant förbättring

främst till följd av stegringen av skatteunderlaget.

Till stöd för avslagsyrkandet i motionerna 1: 721 och II: 882 framhålles att

det förhållandet att prisnivån allmänt höjes genom den ökade omsättningsskatten

inte kan åberopas som skäl för en höjning av skattenivån för motorbränslen.

Så länge beskattningen av bensin och motorbrännolja fortfarande

i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den allmänna varuskatten,

bör dess storlek bestämmas med hänsyn till vad det ordinarie vägbyggnadsprogrammet

fordrar. Någon diskussion om behov av ytterligare

medel för vägar eller för bilismens andra egna ändamål föres emellertid ej

i propositionen. Redan av denna anledning är del uteslutet att godta den förordade

skattehöjningen. Därutöver tillkommer att en ökad bensin- och

brännoljeskatt mycket snabbt slår igenom i ökade kostnader — och därigenom

i högre varupriser — för alla de företagare och enskilda som i sin rörelse

eller förvärvsverksamhet utnyttjar bil eller traktor. Särskilt hårt träffas

landsbygdens befolkning.

I motionerna I: 727 och II: 876 anföres bl. a. att beskattningen av drivmedlen

till stor del kan sägas vara en beskattning av avstånden, som drabbar

glesbygdernas näringsliv och befolkning särskilt hårt. De motiv, som ligger

till grund för den allmänna varuskatten, bör inte appliceras på bensin och

motorbrännolja. För närvarande utgår bensinskatten med 33 öre per liter

och brännoljeskatten med 30 öre per liter. Dessutom uttas en annan specialskatt,

nämligen energiskatten, med 9 öre per liter för bensinen och 2,5 öre

per liter för motorbrännoljan, vilka medel skall användas för investeringar

på energiområdet. Bensin och motorbrännolja är sålunda föremål för en specialbeskattning,

som är betydligt hårdare än vad som i allmänhet gäller för

varor inom den allmänna varuskattens område. Beskattningen av bensin och

motorbrännolja bör avvägas efter medelsbehovet på de områden, som specialskatterna

avser, därvid i nuvarande läge utvecklingen på vägväsendcts

område måste uppmärksammas. De ordinarie väganslagen har hittills väsentligt

underskridit de uppgjorda flerårsplanerna. Med de beredskapsarbeten,

som utförts på vägarna, har emellertid det totala vägbyggandet uppgått till

belopp som något överstiger de i vägplanen upptagna.

Om huvudparten av våra vägar måste man dock säga, att de inte har ka
4

llihang till riksdagens protokoll 19111. 7 samt. Nr 79

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

pacitet att bära den allt tyngre och intensivare trafiken. Enligt motionärernas

mening är ökade anslag till vägväsendet nödvändiga. Oljegrusverksamheten

bör fortsätta i minst samma omfattning som under 1960 och vägunderhållet

intensifieras. I vissa avseenden bör också ombyggnad av vägar ske tidigare

än vad som förutsatts i flerårsplanerna. Härvid avser motionärerna

främst de vägar, som är av särskild betydelse för skogsbrukets och industrins

transporter. Dessa vägar kommer med all sannolikhet att under de

närmaste åren bli utsatta för ytterligare starkt ökade påfrestningar, inte

minst genom stark ökning av biltransporterna av massaved. Enligt vägplanen

skall tyngdpunkten i vägbyggandet under den första perioden läggas på

riksvägarna, medan förhållandevis mera skulle satsas på länsvägarna i ett

senare skede. Den snabba ökningen av den tunga lastbilstrafiken gäller emellertid

mera länsvägarna än riksvägarna. Dessa måste därför i större utsträckning

än som förutsattes i vägplanen anses vara i behov av omedelbar ombyggnad.

Detsamma gäller i hög grad även skogsbilvägar och vissa enskilda

vägar.

Under de senaste budgetåren har de inflytande bilskattemedlen i stort sett

uppgått till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. De nuvarande

bilskatteinkomsterna måste bedömas som otillräckliga för den nödvändiga

intensifieringen av vägunderhåll och vägbyggande. I större utsträckning kan

behållningen på bilskattemedelsfonden, som den 30 juni 1961 beräknades

uppgå till 758 milj. kronor, inte anses vara disponibel för ökning av de ordinarie

väganslagen. Det bör också anses naturligt, att vissa medel finns reserverade

i fonden för att användas i sysselsättningsfrämjande syfte, när

behov av beredskapsarbeten uppkommer. De beredskapsarbeten på vägarna,

som utfördes under åren 1958—1960, uppgick till ca 600 milj. kr. Om en

nödvändig intensifiering av vägunderhåll och vägbyggande skall kunna komma

till stånd, måste därför i viss utsträckning nya medel ställas till förfogande.

Genom den av motionärerna föreslagna höjningen av bensinskatten

med 3 öre till 36 öre per liter skulle ytterligare 75 milj. kr. per år ställas till

förfogande för vägväsendet. En höjning av brännoljeskatten skulle medföra

en alltför hård kostnadsbelastning för den tyngre lastbilstrafiken och vissa

andra delar av näringslivet och bör därför inte ske.

Som motivering för utredningsyrkandet om differentiering av bensinskatten

i motionerna I: 711 och II: 855 uttalas bl. a. följande. Med de stora avstånden

i Norrland kommer en höjning av bensinskatten att medföra en hårdare

kostnadsbelastning för dess näringsliv och konsumtionen där i förhållande

till övriga delar av landet. Särskilda åtgärder bör därför vidtas i syfte

att möjliggöra lättnader i bilkostnaderna för Norrlands vidkommande, närmast

en sådan differentiering av bensinskatten, att ett enhetligt försäljningspris

på bensin kan hållas i hela landet. Skulle svårigheterna med en sådan

skattedifferentiering visa sig alltför stora, bör man kunna uppnå den avsedda

utjämningen genom ett restitutionsförfarande.

I motionerna I: 728 och II: 869 framhålles att reglerna för restitution av

bensinskattemedel bör anpassas även vid en mindre höjning av bensinskat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Öl

ten. Sådan restitution, som baserar sig på faktisk, individuell förbrukning,

bör även framgent gälla den faktiskt erlagda skatten. De schablonmässigt

beräknade restitutionsbelopp, som gäller för traktorer och skördetröskor,

bör också uppräknas vid en höjning av bensinskatten. Likaså den kollektiva

restitution som utgår för trädgårdsnäringens och fiskerinäringens vidkommande

över anslag i riksstaten.

Övriga frågor

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 721 och II: 8S2 om begränsning

i utnyttjandet av beviljade anslag anföres följande. Även om fullt utrymme

finnes i budgeten för de av motionärerna förordade skattesänkningarna,

är det av betydelse att det därav föranledda inkomstbortfallet motväges

av besparingar på utgiftssidan. Genom direktiv från Kungl. Maj :t till

de statliga myndigheterna om sträng återhållsamhet med både drift- och

kapitalutgifterna bör man kunna nå en viss besparingseffekt. Till den del

skattesänkningarna under innevarande budgetår inte kan täckas av besparingar

får det tillgängliga budgetöverskottet tas i anspråk, vilket med

hänsyn till överskottets förväntade storlek inte bör ingiva några samhällsekonomiska

betänkligheter.

Rörande yrkandet i motionerna 1: 729 och II: 868 om utredning av

frågan om skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna framhålles

bl. a. följande. Avvägningen mellan skatte- och avgiftsfinansiering av sådana

förmåner aktualiseras vid ett befriande av inkomster under ortsavdragets

nivå från skatter och avgifter. Tekniskt eller formellt sett kan

visserligen en viss avgiftsfinansiering upprätthållas vid en tillämpning av

ortsavdragen ifråga om socialförsäkringsavgifterna. Det är emellertid uppenbart

att en sådan avgiftsfinansiering skulle bli alltmer illusorisk och i

än mindre grad än nu kunna ge uttryck för den faktiska försäkringskostnaden.

Även det ofta anförda skälet att påförandet av en ej försäkringsmässig

avgift har psykologisk betydelse, emedan det bidrar till ökade insikter

i fråga om sambandet mellan kostnad och förmån, skulle förlora sin

nuvarande vikt. Ur administrativa synpunkter är en uppdelning på skatter

och olika slags avgifter ej önskvärd. Påförandet av t. ex. folkpensionsavgift

medför ett omfattande merarbete för skattemyndigheterna. Det tyngst

vägande skälet för en övergång till skattefinansiering ligger emellertid i

det socialpolitiska förmånssystemets grundtanke, som är att medborgarnai

genom samhällets solidaritet skall tillförsäkra varandra en god grundtrygghet.

Denna solidaritet måste inbegripa såväl förmåner som kostnader.

Förmånerna måste i princip vara lika för alla medborgare, och kostnaden

måste fördelas efter bärkraft och framför allt inte inkräkta på de inkomster,

som ligger inom grundtrygghetens ram. Beskattningen bör utformas

med hänsyn till en sådan bärkraftsprincip. Den bör således på ett ändamålsenligt

sätt kunna utnyttjas för en riktig fördelning av kostnaderna. Motionärerna

förordar att de grundläggande förmånerna inom socialförsäk
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

ringarna, t. ex. folkpensionerna samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning,

sjukvård, barntillägg o. dyl., helt skattefinansieras.

I motionerna 1: 733 och II: 881 föreslås att erforderliga inkomstförstärkningar

för kompensation av de föreslagna skattelättnaderna delvis anskaffas

genom en något ökad beskattning av alkoholhaltiga drycker samt

genom anlitande av budgetöverskott och eventuellt med viss förskjutning

av statliga investeringar. Svårighet torde inte föreligga att genom något höjd

beskattning av sprit och vin utvinna de med höjd skatt på bensin och

brännoljor avsedda beloppen. En genomsnittlig höjning med t. ex. 9 procent,

bör kunna tillföra statsverket den avsedda inkomstförstärkningen av

1 940 milj. kr. Därigenom ernås att vad som till alldeles övervägande del är

att betrakta som nödvändighetsvaror befrias från skattehöjning.

Beträffande yrkandet i motionerna I: 735 och II: 883 om avskaffande av

punktskatter vid höjning av varuskatten erinras bl. a. om att 1952 års kommitté

för indirekta skatter betonat att den indirekta beskattningen borde göras

likformig. Med undantag för vissa varor, som enligt utbildad praxis ansetts

böra beskattas i särskild ordning, t. ex. sprit- och maltdrycker, tobak

m. m., föreslog kommittén att särbeskattning skulle upphöra. Som exempel

nämndes skatten på glass, skatt på puder samt smink m. m. Gemensamt för

dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och är

förenade med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd

och för kontroll. För de skattskyldiga orsakas ett merarbete och en omgång

som inte står i rimlig proportion till de inflytande skattebeloppen.

I och med att omsättningsskatten nu höjes blir skälen för att slopa de

punktskatter som inte är betingade av särskilda omständigheter än starkare.

I första hand bör de punktskatter slopas som kommittén för den

indirekta beskattningen tagit med i sin uppräkning. Även en del av dem

som kommittén lämnade utanför på grund av deras fiskala betydelse bör

komma med i sammanhanget.

Utskottets yttrande

Allmänna synpunkter

Under de senaste åren har frågan om en reform av skattesystemet med ett

större inslag av indirekt beskattning fått ökad aktualitet. I syfte att verkställa

en samlad översyn av skattesystemet tillsattes i fjol den allmänna

skatteberedningen, som har att ompröva den nuvarande avvägningen mellan

olika skatteformer.

I slutet av 1961 års vårriksdag framhöll bevillningsutskottet i anslutning

till väckta motioner om en höjning av ortsavdragen att en sådan höjning

snarast borde vidtagas och omfatta såväl de statliga som de kommunala

ortsavdragen. En dylik reform framstod för utskottet som en av de mest

angelägna inom den direkta beskattningens område, inte minst med hänsyn

till att densamma är ägnad att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

53

mindre inkomsttagarna. Utskottet framhöll att, om budgetsituationen därigenom

skulle bli otillfredsställande, kompenserande åtgärder i skattesystemet

måste vidtagas. Det tillädes, att konsekvenserna för kommunerna av en

ortsavdragshöjning måste uppmärksammas. Med hänsyn till att en mer omfattande

sådan reform var synnerligen kostnadskrävande fick den genomföras

under beaktande av budgetperspektivet på lång sikt. Utskottet uttalade

vidare angelägenheten av att Kungl. Maj:t såvitt möjligt framlade förslag

i frågan redan vid 1962 års riksdag.

I samband med behandlingen av kompletteringspropositionen fastställdes

inkomstskattetiteln för innevarande budgetår till 7 900 milj. kronor eller

600 milj. kronor mer än i det ursprungliga riksstatsförslaget för budgetåret

1961/62. Höjningen föranleddes av en stegring av inkomstnivån för fysiska

personer. Som departementschefen framhållit har stegringen i den allmänna

inkomstnivån varit påfallande stor under åren 1960 och 1961. I fjol steg

sålunda inkomstnivån med inte mindre än 11 procent och för 1961 beräknas

numera en stegring av ungefär samma omfattning. Detta har fått till följd

att statsinkomsterna ökat mer än vad man hade anledning att räkna med i

våras, vilket bl. a. avspeglar sig i budgetutfallet för budgetåret 1960/61. Totalbudgeten

beräknades komma att lämna ett underskott av 230 milj. kronor,

men genom inkomstökningen och genom en icke förutsedd ökning av

reservationsmedelsbehållningarna redovisas nu i stället ett överskott på ca

380 milj. kronor. För innevarande budgetår beräknades i våras underskottet

på totalbudgeten till 470 milj. kronor. I propositionen nr 188 har gjorts den

bedömningen att en minskning av detta underskott framstår som sannolik.

Genom höjningen av nivån för statsinkomsterna har det statsfinansiella utgångsläget

för framförliggande budgetår således förstärkts.

Inför utskottet har redovisats vissa inom finansdepartementet gjorda beräkningar

över utfallet på totalbudgeten för innevarande och närmast följande

budgetår. Beräkningarna av statsinkomsterna har gjorts i enlighet

med två alternativ. I båda förulsättes att stegringen i den allmänna inkomstnivån

under år 1961 uppgår till 11 procent. I det ena alternativet (alternativ

1) beräknas stegringen därefter till 4 procent per år under åren 1962 och

1963, d. v. s. skatteunderlaget skulle stiga i en takt, som ligger något över

bruttonationalproduktens genomsnittliga, volymmässiga ökning under de

senaste sex åren. I enlighet med det andra alternativet (alternativ 2) förutsättes

att skatteunderlagets ökning under åren 1962 och 1963 motsvarar

den genomsnittliga nominella ökningen under samma sexårsperiod d. v. s.

ca 7 procent. Under nämnda förutsättningar skulle statens inkomster under

innevarande budgetår, som enligt riksstaten beräknas stiga från 16 641

milj. kronor budgetåret 1960/61 till 17 083 milj. kronor, öka ytterligare,

ökningen skulle enligt alternativ 1 bli ca 575 milj. kronor, varav inkomstskattetiteln

svarar för ca 400 milj. kronor och den allmänna varuskatten

för ca 150 milj. kronor. Enligt alternativ 2 skulle stegringen bli ca 675 milj.

kronor, varav på inkomstskattetiteln faller ca 500 milj. kronor och på den

allmänna varuskatten ca 150 milj. kronor. För budgetåret 1962/63 skulle

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

i enlighet med det första alternativet inkomstskattetiteln visa en minskning

på ca 200 milj. kronor, sammanhängande med återföring av kommunalskattemedel,

medan övriga inkomster skulle stiga med 640 milj. kronor.

Sammanlagt skulle inkomsterna för budgetåret 1962/63 således kunna beräknas

stiga med ca 440 milj. kronor i förhållande till den nu verkställda

beräkningen för budgetåret 1961/62. Enligt alternativ 2 skulle inkomstskattetiteln

stiga med 400 milj. kronor under budgetåret 1962/63 och övriga

inkomster med 740 milj. kronor. Sammanlagt skulle således inkomsterna

enligt beräkningarna stiga med ytterligare 1 140 milj. kronor. Nämnas bör

att hänsyn vid dessa beräkningar icke tagits till förslagen i propositionen

nr 188.

Emellertid har man även att räkna med ökade utgifter under budgetåret

1961/62 utöver de i riksstaten redovisade. De tillkommande utgifterna har

beräknats till ca 335 milj. kronor, vilket belopp emellertid måste ökas med

dels kostnaden för oförutsedda utgifter och dels för de ökade kostnader som

höjda statstjänarlöner kan föranleda. Nämnas bör att varje procents ökning

av statstjänarlönerna medför en årsutgift för staten på ca 55 milj. kronor.

Totalbudgetsaldot för innevarande budgetår skulle således, om skatteunderlaget

under 1962 ökar enligt alternativ 1, komma att utvisa ett underskott

på 229 milj. kronor, vilket belopp skall höjas med kostnaderna för oförutsedda

utgifter och höjda statst jänarlöner. Enligt alternativ 2 skulle totalbudgetens

underskott bli 100 milj. kronor mindre. Att göra någon motsvarande

beräkning för det därpå följande budgetåret är ännu inte möjligt. Utskottet

vill emellertid omnämna att av myndigheterna framförda äskanden och av

kommittéer framförda reformförslag för budgetåret 1962/63 skulle, om de

genomföres, medföra en höjning på utgiftssidan av inemot 1 600 milj. kronor,

vartill kommer kostnaderna för höjda statstjänarlöner det påföljande

budgetåret samt för nu oförutsedda utgifter. Som jämförelse kan nämnas att

i vårens kompletteringsproposition departementschefen uppskattade den

sannolika utgiftsökningen för budgetåret 1962/63 till storleksordningen 1 —

11/4 miljard kronor.

I förevarande proposition föreslår departementschefen att den av riksdagen

förordade höjningen av ortsavdragen genomföres från och med inkomståret

1962. Departementschefen har emellertid ansett sig inte böra stanna

därvid utan förordar en mer genomgripande reform av skattesystemet. Den

direkta beskattningen föreslås sålunda skola sänkas jämväl genom revidering

av skatteskalorna och slopande av skattegrupperingen. Det förutsättes

att höjningen av ortsavdragen förenas med full kompensation för kommunerna.

I sammanhanget föreslås också en höjning av inkomstigränsen för uttag

av vissa socialavgifter, främst folkpensionsavgift. De sålunda förordade

sänkningarna av inkomstskatten medför ett sammanlagt inkomstbortfall

-— vid fullt genomslag — av ca 1 125 milj. kronor. En minskning av inkomstskatten

av denna omfattning har departementschefen ansett nödvändiggöra

en kompenserande höjning av den indirekta beskattningen. I enlighet

härmed förordas i propositionen för det första alt den allmänna varuskat
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It) år 1961 55

ten höjes från fyra till sex procent, vilket innebär en inkomstförbällring på

ca 900 milj. kronor för helt år. En sådan höjning kominer att utlösa ett nytt

indextillägg till folkpensionerna. Varje sådant tillägg kostar för närvarande

staten 40 milj. kronor per år. För att kompensera barnfamiljerna för höjningen

av varuskatten samt därutöver ge dem en reell förbättring föreslås i

propositionen nr 190, att de allmänna barnbidragen höjs med 100 kronor,

vilket åsamkar staten en kostnad av 175 milj. kronor. Som ett andra element

i höjningen av den indirekta beskattningen föreslås en justering av bensinoch

brännoljebeskattningen, motsvarande vad som skulle ha utgått om motorbränslena

hade varit underkastade omsättningsskatt, eller med totalt 140

milj. kronor för helt år. Skatteomläggningen skulle härmed innebära en

total skattesänkning av ca 300 milj. kronor för helt år.

Frågan om vilket utrymme, som ur statsfinansiella synpunkter står till

förfogande för en skattesänkning, har berörts i några av de i anledning av

propositionen väckta motionerna. Det har därvid gjorts gällande alt detta

utrymme finge anses vara väsentligt större än vad departementschefen för

sin del ansett sig böra räkna med.

I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av

herr Heckscher m. fl. framhålles sålunda att den av Kungl. Maj:t föreslagna

skattesänkningen framstår såsom helt otillräcklig mot bakgrunden av den

kraftiga och snabba uppgången av statsinkomsterna under innevarande budgetår.

Även vid väsentligt större skattelättnader än de av Kungl. Maj:t föreslagna

skulle driftbudgeten vara balanserad. Emellertid manar enligt motionärerna

omsorgen om penningvärdet till viss försiktighet när det gäller

att genomföra allmänna skattelättnader, som icke kan grundas på motsvarande

minskningar i det allmännas utgifter. I motionerna framläggs förslag

som går väsentligt längre i fråga om skattesänkning än propositionen. För

helt budgetår skulle förslagen medföra ett ytterligare inkomstbortfall för

staten på drygt 600 milj. kronor. Även i de likalydande motionerna I: 732 av

herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. bedömes statsfinansiellt

utrymme föreligga för lättnader i beskattningen, men samtidigt betonas

att de konjunkturpolitiska aspekterna måste beaktas. Dessa senare finner

motionärerna motivera att en överbalansering av driftbudgeten tills vidare

bör eftersträvas och att finanspolitiken bör utformas så att den lämnar

väsentligt bidrag till täckning av de statliga investeringarna för löpande

inkomster. Frågan om graden av överbalansering av driftbudgeten för framförliggande

budgetår bör emellertid bedömas i samband med statsverkspropositionen

och riksstaten för budgetåret i fråga, varom beslut skall tattas vid

nästa års riksdags vårsession. I motionerna föreslås att reformen ges en sådan

utformning att skattelättnader åstadkommes, medförande för helt budgetår

ett inkomstbortfall för stalen av i runt tal 600 milj. kronor utöver vad

som skulle följa av Kungl. Maj:ts förslag. För innevarande budgetår skulle

beloppet endast bli 90 milj. kronor. Några statsfinansiella hinder borde inte

möta, då överskottet på driftbudgeten kan beräknas till ca 1 000 milj. kronor.

Även i de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson in. fl. och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

II: 875 av herr Hedlund m. fl. framhålles att driftbudgeten skulle bli balanserad

även vid en väsentligt större skattesänkning än den av Kungl. Maj :t

föreslagna. Emellertid anser motionärerna att de konjunkturpolitiska förhållandena

bör vara avgörande för bedömningen av utrymmet för eu skattesänkning.

Med det övertryck som fortfarande råder i vårt lands ekonomi bör

en totalbalansering av budgeten eftersträvas. En väsentligt större skattesänkning

måste befaras få allvarliga konsekvenser i form av ett ökat övertryck

i ekonomin. Utrymmet på lånemarknaden skulle komma att minska

för näringslivet, framför allt för de mindre företagen. En sammanlagd skattesänkning

på inemot 400 milj. kronor borde dock vara möjlig.

I samtliga de föreliggande motionerna förutsättes att en sänkning av den

direkta statliga beskattningen av fysiska personer vidtas av minst den omfattning

som Kungl. Maj :t föreslagit. I stort sett råder ock enighet om att

sänkningen av den direkta beskattningen för fysiska personer bör föranleda

en skärpning av den indirekta beskattningen, främst då den allmänna

varubeskattningen. I de likalydande motionerna I: 716 av herrar Öhman

och Helmer Persson samt II: 861 av herr Hagberg m. fl. uttalas emellertid

en annan uppfattning. I dessa motioner framhålles att sänkningen av den

direkta beskattningen bör kunna genomföras utan att någon höjning av

den allmänna varuskatten vidtas, varför motionärerna yrkar avslag på propositionen

i denna del. Detta skulle innebära att staten åsamkades ett inkomstbortfall,

som för helt budgetår skulle bli ca 900 milj. kronor större än

det som föranledes av den av Kungl. Maj:t förordade reformen. I den mån

ett sådant inkomstbortfall inte kunde bäras av staten, borde enligt motionärerna

de förslag genomföras, som från deras sida tidigare framlagts i syfte

att höja statens inkomster, vilka förslag emellertid avvisats av riksdagen.

Utskottet anser för sin del det vara en fördel med den ifrågasatta reformen

att tyngdpunkten i ökad omfattning kan läggas på den indirekta beskattningen.

De skäl som tidigare brukat åberopas mot en sådan beskattning —

att den drabbar barnfamiljer, mindre inkomsttagare och folkpensionärer i

första band — kan inte göras gällande i den mån dessa kategorier på annat

sätt beredes kompensation. Sådan kompensation ges de mindre inkomsttagarna

främst genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen och slopandet

av skattegrupperingen. För folkpensionärerna inträder en automatisk befrielse

från verkningarna av indirekta skatter genom nu gällande indexreglering

av pensionsförmånerna. För barnfamiljernas del föreslås som eif led i

den nu aktuella skattereformen, att barnbidragen höjes med 100 kronor,

vilket innebär att en stor del av lättnaden kommer barnfamiljerna till godo.

Utskottet vill redan nu uttala sig för en höjning av den allmänna varuskatten

i enlighet med vad som föreslagits i propositionen. De fortsatta övervägandena

bör således ske mot bakgrunden av att staten kommer att tillföras ett

inkomsttillskott genom omsättningsskattens höjning av för helt år räknat

ca 900 milj. kronor. Det sagda innebär att utskottet inte tillstyrker avslagsyrkandet

i motionerna I: 716 av herrar öhman och Helmer Persson samt

II: 861 av herr Hagberg m. fl.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Utskottet vilt för sin del framhålla att den förstärkning av statsinkomsten

och den därmed följande omsvängning i det statliga lånebehovet som

inträdde med budgetåret 1960/61 betingades — förutom av den allmänna

varuskattens införande — av en osedvanligt snabb ökning i skatteunderlaget.

En fortsatt ökning härav, d. v. s. av den allmänna inkomstnivån, i oförändrad

takt är inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Att döma av det

material som tidigare redovisats kommer statsinkomsterna budgetåret 1961/

62 att åter stiga långsammare än utgifterna och statsfinanserna att försvagas;

ett underskott kommer sannolikt åter att uppstå i totalbudgeten mot

ett överskott på 380 milj. kronor 1960/61.

Såsom tidigare nämnts skulle inkomsterna för nästa budgetår vid 7 procents

årlig stegring av den allmänna inkomstnivån stiga med 1 140 milj.

kronor. Enligt den i kompletteringspropositionen framlagda överslagsberäkningen

skulle utgifterna med hänsyn till i stort sett redan fattade beslut

och vissa angelägna reformer stiga på ungefär samma sätt redan vid en hälften

så stor stegring av lönenivån. Detta pekar närmast på en försvagning av

statsfinanserna under 1962/63 vid nu gällande skattesatser. Inte ens en ytterligare

— i så fall inflatorisk — ökning av de nominella inkomsterna skulle

på något avgörande sätt kunna vända denna tendens eftersom i så fall också

statsutgifterna skulle komma att ökas genom höjda löne- och andra kostnader.

Skulle slutligen, såsom i dagens läge möjligen kan befaras, en konjunkturförsvagning

inträda för den svenska exportindustrin, kunde detta

givetvis inte avhjälpas genom en ökning av allmänhetens efterfrågan inom

landet via en skattesänkning. Fastmera förstärktes i ett sådant läge behovet

av en antiinflatorisk budgetpolitik kombinerad med arbetsmarknadsåtgärder

för lösning av de speciella sysselsättningsproblem som då kunde förväntas.

Dessa åtgärder komme i så fall att innebära en i ovan redovisade överslagsberäkningar

icke upptagen utgiftsökning.

Såsom även departementschefen antyder kan alltså i själva verket skäl

åberopas mot att över huvud taget genomföra någon skattesänkning under

1962. Av uppbördstekniska skäl föreligger visserligen en viss begränsning av

den statsfinansiella belastningen av skatteförslagen under budgetåret 1962/

63. Detta förhållande betyder å andra sidan att påfrestningen blir desto större

under senare budgetår. Det långsiktiga budgetperspektivet kommer därför

in i bedömningen. De ökningar av statsutgifterna som betingas av redan

gjorda åtaganden inom folkpensioneringen, utbildnings- och sjukvårdsväsendet

innebär att utrymmet för skattesänkningar är ytterst begränsat om

reformverksamheten skall kunna fortgå och balansen i samhällsekonomin

skall kunna bevaras. Att i dag binda sig för skattesänkningar som nämnvärt

går utöver propositionens förslag innebär ofrånkomligen att man i motsvarande

grad ökar inflationsriskerna och minskar möjligheterna att tillgodose

de växande och starkt grundade kraven på samhällets insatser.

Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att nu söka rätta till

de orättvisor i beskattningen, som uppkommit till följd av skatteskalornas

konstruktion, varvid förändringar i penningvärdet spelat en stor roll, och ge
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

nom eftersläpning i fråga om ortsavdragens reella värde. Detta har medfört

att en höjning av den nominella inkomsten i flera fall kommit att innebära

en relativt sett än större höjning av den enskildes inkomstskatt. Det framstår

som önskvärt att de under senare år vidtagna åtgärderna för att förskjuta

beskattningen mot ökad indirekt beskattning fullföljes. Utskottet finner en

sådan reform så angelägen att den bör genomföras, trots att de konjunkturpolitiska

bedömningarna närmast talar emot en allmän skattesänkning i

dagens läge. Enligt utskottets mening är det — som förut framhållits — inte

tillrådligt att i nämnvärd omfattning vidga den ram för reformen, som departementschefen

angivit. Ett ytterligare skäl härtill är att residtatet av den

allmänna skatteberedningens arbete bör avvaktas innan ännu mera långtgående

reformer av skattesystemet vidtas.

Den direkta beskattningen

Utskottet övergår härefter till de olika förslagen i propositionen och väckta

motioner och börjar därvid med det i propositionen framlagda förslaget

att skattegrupperingen i återstående del skall slopas och enhetliga ortsavdrag

fastställas att gälla för hela riket. För närvarande är skillnaden mellan

ortsavdragen i den lägsta och den högsta av de nu tillämpade ortsgrupperna

320 kronor för gifta och 160 kronor för ogifta utan barn. Någon invändning

mot den föreslagna åtgärden har icke framförts i avgivna motioner. Utskottet

vill för sin del erinra om att, då utskottet i våras i anledning av väckta motioner

behandlade ett förslag om skattegrupperingens slopande, från utskottets

sida uttalades, att den planerade prisgeografiska undersökningen först

borde verkställas innan skattegrupperingens slopande övervägdes. Genom

den föreslagna höjningen av ortsavdragen har frågan nu kommit i ett annat

läge. Tillfället är lämpligt att i detta sammanhang tillgodose det av stora

medborgargrupper uppburna önskemålet om slopande av skattegrupperingen.

En sådan reform betraktar utskottet som ett led i strävandena att förenkla

beskattningen och den kan anses utgöra ett ytterligare steg på vägen

mot en definitiv källskatt. Som utskottet ser saken klargöres genom en sådan

åtgärd att hänsyn vid beskattningen inte skall tas till regionala differenser

i levnadskostnadernas storlek. Med det anförda tillstyrker utskottet

Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Vissa spörsmål sammanhängande med de speciella förhållandena för övre

Norrland har berörts i flera motioner. Sålunda har i motionerna I: 721 av

herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. påpekats att de

spörsmål, som sammanhänger med de speciella förhållandena i övre Norrland,

icke beaktats i propositionen. Motionärerna begär en utredning rörande

åtgärder för lösande av dessa problem. I motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson

m. fl. och II: 874 av herr Hedlund m. fl. uttalas att de speciella kallorts-

och avståndskostnaderna i Norrland berättigar att kommunerna i denna

landsdel erhåller någon form av kompensation vid ett slopande av dyrortsgrupperingen.

Denna kompensation anser motionärerna kunna utformas

på olika sätt; man kan ge den i form av en förhöjning av ortsavdragen eller

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7!) år 1961 59

man kan genom elt ekonomiskt tillskott från staten till kommunerna ge medborgarna

i övre Norrland den erforderliga kompensationen. Frågan om en

sådan särskild kompensation bör enligt motionärernas mening utredas. I

dessa motioner yrkas vidare att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära att

anslaget för skattelindring i de skattesvaga kommunerna höjes till ca 65

milj. kronor och den särskilda höjningen, 20 milj. kronor, användas huvudsakligen

för en av kallorts- och avståndskostnader motiverad kompensation.

I motionerna I: 734 av herrar Uno Olofsson och Per Jacobsson samt II: 866

av herr Löfroth m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

skall begära att frågan om särskild kompensation till övre Norrland prövas

vid den prisgeografiska undersökning som är avsedd att äga rum. Ett slopande

av dyrortsgrupperingen får nämligen inte, framhåller motionärerna,

innebära en försämring för den del av befolkningen som bor i dessa områden.

Slutligen har frågan uppmärksammats i motionen II: 849 av herr Gustafsson

i Skellefteå, vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

skall begära att den prisgeografiska undersökningen skall fullföljas och att

frågan om eventuella tillägg till ortsavdragen för invånarna i övre Norrland

måtte utredas.

Utskottet vill för sin del erinra om att dyrortsgruppering förekommer inte

bara i skattehänseende utan även på lönesidan. Efter beslut av 1957 års riksdag

tillsattes en utredning, som skulle närmare undersöka principerna för

en prisgeografisk undersökning. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse

kommer utredningen att avsluta sitt arbete under innevarande år. Avsikten

har varit att därefter den av riksdagen begärda prisgeografiska undersökningen

skulle komma att verkställas. I förevarande proposition har icke

gjorts något uttalande som skulle innebära att denna undersökning skulle

inställas av det skälet att skattcgrupperingen slopas. Någon anledning för

riksdagen att i skrivelse begära ett fullföljande av den prisgeografiska undersökningen

torde därför inte föreligga.

Vad beträffar de speciella förhållandena för övre Norrland vill utskottet

erinra om att genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen en förbättring

inträder för invånarna i dessa landsdelar. Eftersom kommunerna i övre

Norrland regelmässigt tillhör ortsgrupp V blir självfallet höjningen inte lika

stor för dem som för invånarna i ortsgrupperna III och IV. Detsamma gäller

även invånarna i de kommuner i stockholmstrakten, som tillhör ortsgrupp

V. I propositionen har departementschefen uttalat att den ändring av grunderna

för utgivande av skattelindringsbidrag till skattetvngda kommuner,

som föreslagits av 1958 års skatteutjämningskommitté, och som skulle föranleda

en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande

16,5 milj. kronor till omkring 45 milj. kronor per år, kunde beloppsmässigt

accepteras. En sådan åtgärd skulle främst komma kommunerna i Norrland

till del. Enligt utskottets uppfattning är frågan om övre Norrlands problem

inle i första hand en skattefråga. Alt lösa dessa problem inom ramen för

ortsavdragen torde inte vara möjligt. Det bör i sammanhanget påpekas all

invånarna i övre Norrland inte kommer i sämre läge genom att ortsavdragen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

höjs på sätt föreslagits i propositionen i samband med skattegrupperingens

avskaffande. De problem, som rör denna del av landet, är föremål för uppmärksamhet

inom flera utredningar. Utskottet anser därför anledning inte

föreligga att tillsätta en särskild utredning i syfte att ge invånarna i övre

Norrland en speciell, av skattegrupperingens slopande föranledd kompensation.

Frågan torde emellertid komma att uppmärksammas i samband med

Kungl. Maj :ts prövning av nyssnämnda förslag från 1958 års skatteutjämningskommitté.

Utskottet vill tillägga att en höjning av anslaget till skattetyngda

kommuner inte utan vidare får effekt, utan härför erfordras ändring

i de bestämmelser som reglerar efter vilka grunder sådana bidrag skall

utgå. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de här redovisade motionsyrkandena.

I fråga om ortsavdragen föreslås i propositionen en höjning till 4 500 kronor

för gifta (nu avdrag som varierar allt efter ortsgrupp mellan 3 680 och

4 000 kronor) och till 2 250 kronor för ogifta (nu 1 840—2 000 kronor). Avdragen

skall som förut nämnts vara enhetliga för hela riket. Skattebortfallet

för denna del av reformen har beräknats uppgå till 385 milj. kronor, varav

höjningen av de kommunala ortsavdragen skulle svara för 185 milj. kronor.

Tillsammans med skattebortfallet med anledning av förslaget om den slopade

dyrortsgrupperingen skulle sammanlagt 560 milj. kronor mindre skatt

tas ut, varav den kommunala inkomstskatten beräknas nedgå med 270 milj.

kronor. I propositionen har departementschefen i anslutning härtill uttalat

att ett sådant skattebortfall för kommunernas del skulle resultera i betydande

höjningar av utdebiteringen, om inte staten ger kommunerna ersättning.

Enligt departementschefens uppfattning borde kommunerna erhålla full ersättning

för det skattebortfall, som uppstår vid ett genomförande av de förordade

enhetliga högre ortsavdragen. Beslut rörande ersättningen behöver

dock inte fattas i detta sammanhang, utan departementschefen avser att

återkomma till denna fråga och senare framlägga förslag om provisorisk ersättning

till kommunerna för tiden fram till dess en mera definitiv reglering

av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning som verkställes

av 1958 års skatteutjämningskommitté.

I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av

herr Heckscher m. fl. ävensom i de likalydande motionerna I: 732 av herr

Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin in. fl. föreslås, att ortsavdraget

för gifta skall fastställas till 4 700 kronor och för ogifta till 2 350 kronor.

En sådan höjning skulle medföra ett ytterligare skattebortfall av 135 milj.

kronor, varav 70 milj. kronor skulle falla på de kommunala ortsavdragen.

Utskottet vill understryka att enighet råder om att en höjning av ortsavdragen

bör ske och att denna inte bör sättas lägre än till de i propositionen

föreslagna beloppen. En sådan reform är också — som utskottet uttalade redan

i våras — en av de mest angelägna inom den direkta beskattningens område

inte minst med hänsyn till möjligheterna att därigenom i särskilt hög

grad lätta skattetrycket för skattskyldiga med lägre inkomster. Utskottet har

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

61

därför anledning att med tillfredsställelse konstatera att läget nu är sådant

att en dylik åtgärd kan vidtas.

Skilda meningar råder emellertid i frågan om man i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag bör begränsa höjningen till 4 500 kronor resp. 2 250 kronor

eller göra en ytterligare höjning med 200 kronor för gifta och 100 kronor

för ogifta, som yrkats i de nyssnämnda motionerna. Som skäl för yrkandet

i motionerna anges bl. a. att man velat undvika att vissa skattskyldiga, främst

gifta utan barn i ortsgrupp V i inkomstläget 8 000—16 000 kronor, genom

reformen skulle få vidkännas en skattehöjning av i sämsta fall omkring 50

kronor.

Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen

indexmässigt sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1

januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. I och för sig vill utskottet

inte bestrida att skäl kan åberopas för en ytterligare höjning av ortsavdragen.

Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit det av samhällsekonomiska

skäl inte möjligt att i nuvarande konjunkturläge vidga ramen

för skattesänkningen allt för mycket. En ytterligare höjning av ortsavdragens

belopp skulle göra det erforderligt att i stället vidtaga inskränkningar

i andra avseenden. De åtgärder på den direkta beskattningens område som

— utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits i detta sammanhang bedömer

utskottet vara mer angelägna än en ytterligare höjning av ortsavdragens

belopp. Beträffande de förmenta skattehöjningarna för vissa skattskyldiga

vill utskottet framhålla att betydelsen härav inte bör överdrivas. En ansenlig

del av de skattskyldiga i de aktuella inkomstlägena, som skulle drabbas

därav, är bosatta i kommuner i övre Norrland, för vilka en ytterligare

utjämning av den kommunala beskattningen förutsatts skola ske. I likhet

med departementschefen anser utskottet att frågan om en ytterligare höjning

av ortsavdragen bör anstå i avbidan på resultatet av den allmänna

skatteberedningens arbete. Utskottet tillstyrker således bifall till förslaget

i propositionen och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.

I motionen II: 865 av fru Gunne föreslås, att beteckningen »ortsavdrag»

ersätts med termen »grundavdrag». Utskottet, som delar uppfattningen att

benämningen ortsavdrag inte längre är fullt adekvat, anser sig dock — med

hänsyn till att termen vunnit hävd och används i ett flertal olika skatteförfattningar

— inte böra förorda att den nu utbytes.

Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandena om särskilda ortsavdrag

för folkpensionärer. Härutinnan yrkas i motionerna I: 721 av herr

Hagberg m. fl. och 11:882 av herr Heckscher in. fl. att avdrag medges ensamstående

folkpensionär med 3 600 kronor, gifta med 6 000 kronor, om endast

den ene av makarna uppbär folkpension, och med 7 200 kronor, om

båda makarna är folkpensionärer. Ändringen avses skola träda i kraft

fr. o. in. inkomståret 1962. I motionerna 1:732 av herr Lundström in. fl.

och II: 884 av herr Ohlin in. fl. förordas skrivelse av innebörd att allmänna

skattebercdningen måtte erhålla i uppdrag att utarbeta förslag till särskilda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomster vid sidan

av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.

Möjligheter föreligger enligt gällande bestämmelser att medge skaltskyldig

utöver ortsavdrag avdrag för nedsatt skatteförmåga med ett belopp av

högst 3 000 kronor. Utgöres skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension

skall författningsenligt den skattskyldige i regel anses ha sådan nedsatt

skatteförmåga, som berättigar till särskilt avdrag. Avsikten med bestämmelserna

är alt en folkpensionär, som för sin försörjning varit helt beroende

av folkpensionen, bör, där särskilda förhållanden inte till annat föranleder,

medges så stort extra avdrag att någon skatt inte uppkommer. Har

den skattskyldige åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension, vilken

dock utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör det extra avdraget

jämkas med hänsyn härtill.

Nu gällande regler får enligt utskottets uppfattning anses erbjuda tillräckliga

möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i beskattningshänseende

föreligger beträffande folkpensionärerna. Att på sätt föreslagits

i motionerna I: 721 och II: 882 medge folkpensionärer med höga inkomster

en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga för andra skattskyldiga

i motsvarande inkomstläge, synes svårligen kunna motiveras från

skattemässiga utgångspunkter. Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande

motionerna i denna del.

Frågan om statens ersättning till kommunerna i anledning av ortsavdragshöjningen

har tagits upp i motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och

II: 881 av herr Grebäck m. fl. Däri yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om tilläggsdirektiv till 1958 års skatteutjämningskommitté

åtsyftande förslag, som även i framtiden tryggar kommunernas rätt till fullgod

ersättning för bortfall av skatteunderlag genom ortsavdragens höjning.

Vidare yrkas att riksdagen vid eventuell förhöjning av den indirekta beskattningen

beaktar kommunernas svårigheter med hänsyn till beslutade stater

för 1962 och därvid fattar sådana beslut, varigenom kommunerna hålles

skadeslösa för därav vållade kostnadsökningar.

I anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla att utskottet

vid sitt ställningstagande till förslaget om höjning av ortsavdragens belopp

utgått från att kommunerna skall erhålla full ersättning av staten för

det därav förorsakade bortfallet av skatteunderlag. Efter vilka grunder denna

skall utgå kan inte nu anges; frågan härom bör först utredas. Till denna

fråga får riksdagen tillfälle att i sinom tid ta ställning.

Beträffande frågan om att riksdagen i samband med höjning av omsättningsskatten

skall beakta kommunernas svårigheter anser utskottet att det

av principiella skäl inte gärna kan ifrågakomma att under det första året

undanta kommunerna från verkningarna av en höjd omsättningsskatt. Med

det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena.

Som ett komplement till förslagen om slopande av skattegrupperingen

och höjning av beloppen för ortsavdragen föreslås i propositionen ändringar

i de vid den statliga inkomstskatten gällande skatteskalorna. Den föreslag
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

63

na omläggningen har haft till riktpunkt att väsentligt bredda det proportionella

bottenskiktet och har utformats så att den progressiva beskattningen

inträder först vid en inkomst av ungefär 20 000 kronor för gifta och ca

10 000 kronor för ensamstående. Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen

höjts från nu gällande ca 16 500 kronors årsinkomst till 24 500 kronor.

Marginalskatten sänks för gifta i inkomstläget ca 15 000—30 000 kronor och

för ogifta med inkomster av ca 7 000—27 000 kronor. Skattebortfallet vid

ett genomförande av dessa skalor beräknas bli ca 520 milj. kronor.

I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av

herr Heckscher m. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 732 av herr

Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. föreslås en annan utformning

av skatteskalorna. I det förstnämnda motionsparet accepteras den av

Kungl. Maj :t föreslagna skatteskalan för ogifta, men beträffande skalan för

gifta inkomsttagare föreslås sådana ändringar av procentsatserna att marginalskatten

sänkes i inkomstläget 15 000—75 000 kronor. Tudelningsgränsen

för äkta makar höjs till ca 40 000 kronor. I gynnsammaste fall skulle tilllämpningen

av en sådan skala medföra en skattesänkning med 2 860 kronor,

nämligen från och med en årsinkomst av 75 000 kronor. Skattebortfallet

enligt detta alternativ skulle bli för helt år drygt 200 milj. kronor större

än enligt propositionen. I motionerna 1:732 och 11:884 föreslås en skala,

som innebär ytterligare sänkt marginalskatt för gifta i skiktet 15 000—

35 000 kronor och för ogifta i skiktet 10 000—27 000 kronor. Den maximala

skattesänkningen för gifta inträffar vid 35 000 kronors inkomst eller mer

och utgör 1 150 kronor, medan motsvarande tal för ogifta är 500 kronor inträdande

från och med 27 000 kronors inkomst. Som jämförelse kan nämnas

att den maximala skattesänkningen genom ändring av skatteskalorna enligt

propositionen utgör 660 kronor för gifta, som har minst 29 000 kronors inkomst,

och 410 kronor för ogifta, som har minst 27 000 kronors inkomst.

Kostnaderna för genomförandet av de i dessa motioner föreslagna skalorna

uppgår till ett belopp, som är 150 milj. kronor större än skattebortfallet enligt

Kungl. Maj:ts förslag.

De i motionerna I: 732 och II: 884 föreslagna skalorna får ur teknisk synpunkt

anses äga vissa företräden framför de i propositionen föreslagna. Genom

att motionärerna ansett sig kunna acceptera ett så stort årligt skattebortfall

som 665 milj. kronor har förstnämnda skalor kunnat uppbyggas så

att de ger en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande inkomster, och

underlättar en framtida breddning av de enhetliga skikten. Ett antagande av

dessa skalor skulle emellertid innebära, att de största relativa lättnaderna skulle

komma gifta skattskyldiga i mellanlägena till godo. Skillnaden i kronor räknat

mellan den skattelättnad, som de minsta inkomsttagarna skulle få, och

den, som skulle tillkomma de störsla inkomsttagarna, är avsevärt större i

motionärernas förslag än i det som förordas av departementschefen. I än

högre grad gäller delta den i motionerna I: 721 och II: 882 föreslagna skalan

för gifta. Dess antagande skulle ytterligare skärpa skillnaderna i skatteuttag

mellan gifta och ogifta och förorsaka ett skattebortfall, som är drygt 200

milj. kronor större än det som de i propositionen föreslagna skalorna skulle

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

medföra. Av vad utskottet förut anfört framgår att enligt utskottets åsikt

utrymme för ett så avsevärt totalt skattebortfall, som ett antagande av motionärernas

skalor skulle medföra, uppenbarligen ej är för handen. Utskottet

avstyrker därför motionerna i nu avsedda delar.

I förevarande sammanhang har utskottet även att behandla yrkandet i

motionerna I: 722 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 877 av fröken Elmén

m. fl. att ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 19 år, skall

erhålla ortsavdrag med samma belopp som gifta och vid den statliga taxeringen

utgöra skatt efter den skatteskala som gäller för gifta. I de likalydande

motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr Heckscher

in. fl. yrkas likaså att ensamstående med barn under 19 år skall hänföras

till skatteskalan för gifta, såvida barnet ej självt påföres skatt. Enligt gällande

bestämmelser, vilka infördes genom beslut av 1960 års riksdag, får

ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år dessa förmåner.

Motionärerna har pekat på flera omständigheter, som enligt deras mening

gör det angeläget att få övergången i ekonomiskt hänseende smidigare för

sådan ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn i åldern 16—18 år

utan egen inkomst. Genom att barnet uppnått 16 års ålder förlorar vårdnadshavaren

rätten till barnbidrag för barnet och han blir samtidigt beskattad

efter den hårdare skatteskala, som gäller för ogifta, och får ortsavdrag

med endast hälften så stort belopp som tidigare.

Utskottet ifrågasätter om inte även andra vägar än skattereformer bör sökas

för att finna former att underlätta försörjningsbördan för denna grupp

skattskyldiga. Utskottet vill vidare för sin del påpeka, att det höjda ortsavdraget

för ogift skattskyldig med barn under 16 år infördes med den motiveringen

att det skulle motsvara ett schablonmässigt beräknat förvärvsavdrag

för ensamstående, oavsett om de innehade förvärvsarbete eller icke.

Det ansågs av sociala skäl önskvärt att förbättra läget för den grupp av

ensamstående skattskyldiga, som har hemmavarande barn under 16 år. Liknande

motiv kan självfallet åberopas för en skattelindring åt den grupp,

som motionärerna avser. Det är emellertid tveksamt om man med utgångspunkt

härifrån bör utsträcka dessa förmåner till ogifta skattskyldiga med

barn under 19 år. Det rör sig i själva verket om förmåner, som eljest icke

kommer skattskyldiga till del; förvärvsarbetande hustrur med barn över

16 år får exempelvis inte förvärvsavdrag med det högre beloppet. En dylik

bestämmelse skulle vidare vålla svårigheter av teknisk art vid taxeringen.

Enligt utskottets mening bör detta spörsmål närmare övervägas i samband

med den omprövning av förvärvsavdragen, som torde ankomma på allmänna

skatteberedningen. Med det anförda hemställer utskottet att motionerna lämnas

utan åtgärd.

I de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson och Eric Carlsson

samt 11:868 av herr Fälldin m. fl. framlägges förslag till ändring i folkpensioneringslagen

avseende uttagande av folkpensionsavgift. Förslaget innebär

att sådan avgift skall i fråga om gifta inkomsttagare och ensamstå
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

65

ende med barn uttas först vid en inkomst av 3 600 kronor och då med 10

kronor. Därefter föreslås avgifterna skola uttas med ett stigande belopp

så att full pensionsavgift uttas vid en taxerad inkomst av 4 500 kronor. Detta

förslag, som behandlas av andra lagutskottet, avstyrkes av sistnämnda utskott.

I motionerna har vidare framhållits att på längre sikt bör eftersträvas

en sådan utformning av skatte- och avgiftssystemet att icke någon i inkomstläge

under beskattningsbar inkomst belastas med direkt skatt eller avgift.

Man bör således enligt motionärernas mening övergå till ett sådant system

att de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarnas område blir

helt skattefinansierade. Motionärerna föreslår att utredning i detta syfte

utan dröjsmål företas av allmänna skatteberedningen. Man bör också enligt

motionärernas mening ta upp frågan om sådan ändring av skatteskalorna

att en sänkning av uttagningsprocenten i de lägre inkomstskikten

kan ske.

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om övergång till

skattefinansiering av avgifterna för socialförsäkringarna övervägs. Utskottet

vill för sin del erinra om att det i direktiven för allmänna skatteberedningen

uttalats, att vid översynen av skattesystemet bör övervägas huruvida

ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med motsvarande

reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.

Frågan om en ökad skattefinansiering av socialförsäkringsavgifterna kan

således väntas bli föremål för överväganden inom allmänna skatteberedningen.

Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning, vilket motionärerna

önskar, bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma.

Vad därefter angår frågan om en sänkning av uttagningsprocenten i de

lägre inkomstskikten får utskottet framhålla att en sådan reform är förhållandevis

dyrbar. Varje sänkning med en procentenhet medför ett skattebortfall

av i runt tal 200 milj. kronor. Även denna fråga är emellertid — såsom

framgår av det nyss anförda — föremål för allmänna skatteberedningens

bedömanden. Det är givetvis i och för sig angeläget att sänka skatten för

inkomsttagare i de lägre inkomstskikten, men beträffande metoden för en

sådan skattesänkning bör utredning ske i ett större sammanhang. Det synes

knappast sannolikt att frågan om en dylik sänkning kan komma i ett sådant

läge att den kan aktualiseras till nästa års riksdag. Utskottet anser att

frågan inte bör utbrytas från den allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag.

I detta sammanhang vill utskottet peka på en möjlighet som svnes föreligga

att ge inkomsttagarna i de lägre inkomstskikten vissa lättnader. I propositionen

har förordats att gränsen för påföring av folkpensionsavgift bestämmes

till 2 400 kronor, taxerad inkomst, samt förutsatts att den i sjukförsäkringsavgiften

ingående avgiften för sjukvårdsförsäkringen skall börja

utgå först vid taxerade inkomster av 2 400 kronor. Härigenom har förutsättningar

skapats för fritagande av inkomster under 2 400 kronor från deklarationsplikt,

varom förslag likaså framlägges i propositionen och vilket utskottet

tillstyrker. Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att avgiftsbelägg5

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. AV 79

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

ningen av socialförsäkringsavgifter inte skall ske i de fall, då vederbörande

inte påföres beskattningsbar inkomst. Så blir enligt förslaget i propositionen

automatiskt fallet beträffande ogifta skattskyldiga, men för gifta skattskyldiga

gäller fortfarande att de vid taxerad inkomst mellan 2 400 kronor och

ortsavdragens belopp, 4 500 kronor, påföres socialförsäkringsavgifter. Dessa

spörsmål bör enligt utskottets mening uppmärksammas och i lämpligt sammanhang

bör prövas om inte deklarationsplikten för äkta makar kan begränsas

ytterligare så att gränsen för deklarationsplikt för äkta makar höjs

till ett belopp som motsvarar ortsavdragen för gifta.

Enligt gällande bestämmelser avrundas till kommunal och statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst nedåt till närmast lägre hundratal kronor. I

motionen II: 865 av fru Gunne föreslås att avjämningen i stället skall avse

taxerad inkomst och att de följdändringar, som blir erforderliga med anledning

därav, vidtas i skatteförfattningarna.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att det tidigare diskuterats

huruvida icke avjämning kunde ske av den taxerade inkomsten i stället för

av den beskattningsbara inkomsten. Skälen emot en avjämning i förstnämnda

led har främst varit att ortsavdragen i flertalet fall utgått med belopp,

som icke utgjort helt hundratal kronor, varför den beskattningsbara inkomsten

skulle komma att fastställas till helt hundratal kronor endast för

en del av de skattskyldiga. Bland annat med hänsyn till önskemålen att förenkla

tabellmaterialet, då det gäller beräkning av preliminär skatt och slutlig

skatt, är det lämpligt att beskattningsbar inkomst fastställes till jämna

hundratal kronor. Av vad utskottet förut anfört framgår att utskottet tillstyrkt

de i propositionen föreslagna ortsavdragen för ogifta å 2 250 kronor.

Utskottet anser inte att detta belopp av ifrågavarande anledning bör höjas

och än mindre sänkas, varför enligt utskottets mening förutsättningar saknas

för en reform i den riktning motionären ifrågasatt. Vid en framtida

höjning av ortsavdragen bör emellertid övervägas om icke de av motionären

framförda synpunkterna bör beaktas. Med det anförda anser utskottet förevarande

motionsyrkande besvarat.

Med hänsyn till det samband i fråga om skattenivån som bör råda mellan

skatten i land och den särskilda sjömansskatten har departementschefen

ansett att slopandet av dyrortsgrupperingen, höjningen av ortsavdragen, de

ändrade skalorna för den statliga inkomstskatten samt ändringarna i fråga

om påföring av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift bör beaktas

även i sjöcmansskattetabellerna. Departementschefen förordar därför, att

sjömansskatten i motsvarande mån sänkes. Då det av praktiska skäl icke

är möjligt att utarbeta förslag till nya tabeller å sådan tid att de kan underställas

1961 års riksdag, hemställes i propositionen att Kungl. Maj :t erhåller

bemyndigande att enligt å ena sidan de i propositionen 1961: 6 angivna

grunderna och å andra sidan de i nu förevarande sammanhang beslutade

ändringarna i skattelagstiftningen utarbeta och fastställa nya sjömansskattetabeller

samt att förordna att dessa från och med lämplig tidpunkt skall

ersätta äldre sjömansskattetabeller.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

67

Även enligt utskottets uppfattning bör sjömännen få del av den skattesänkning,

som den ifrågavarande reformen innebär för andra skattskyldiga.

Ändringarna av beskattningen i land får inverkan på skatten för inkomster

under år 1962. Givetvis bör för sjömansskatten, som är definitiv redan vid uttaget,

ändringarna träda i tillämpning så snart som möjligt efter årsskiftet.

Med hänsyn till tabellmaterialets omfattning och den tidsödande distributionen

av tabellerna till fartygsbefälhavarna, torde det emellertid ställa sig

svårt att genomföra lättnaderna i sjömansskatten förrän tidigast i mars

1962. För att undvika ytterligare dröjsmål, är det nödvändigt att riksdagen

beslutar i frågan redan i höst. De nu gällande sjömansskattetabellerna

är fogade vid sjömansskatteförordningen och har sålunda fastställts av

riksdagen. Som 1959 års bevillningsutskott hade anledning att uttala i betänkande

nr 66 bör sjömansskattetabellerna fastställas av riksdagen. Under

rådande omständigheter anser utskottet sig emellertid böra tillstyrka att

riksdagen för detta tillfälle ger Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet.

De nya beloppen i sjömansskattetabellerna bör fastställas i enlighet med å

ena sidan de i proposition 1961: 6 angivna grunderna och å andra sidan de

ändringar i fråga om ortsgruppering, ortsavdrag, statliga inkomstskatteskalor

och socialförsäkringsavgifter, som riksdagen i detta sammanhang beslutar.

Mot de i propositionen föreslagna ändringarna i uppbördsförordningen,

vilka i huvudsak är en följd av förslagen rörande inkomstbeskattningen, har

utskottet inte något att invända. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse

att det nuvarande omfattande tabellmaterialet för uttag av källskatt genom

slopandet av skattegrupperingen kan nedbringas avsevärt till båtnad såväl

för arbetsgivare som de myndigheter, vilka handhar uppbörden av preliminär

skatt.

För närvarande föreligger icke avdragsskyldighet beträffande sådan pension,

livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 500 kronor för år. Detta undantag från avdragsskyldigheten

har införts för att förenkla försäkringsföretagens arbete med skalteuppbörden.

Eftersom skatteavdrag skall verkställas endast å den huvudsakliga

inkomsten av tjänst samt pensioner och livräntor å högst 1 500 kronor

som regel icke utgör vederbörandes huvudsakliga inkomst, har det ansetts

motiverat att befria försäkringsföretagen från att undersöka om avdragsskyldighet

föreligger beträffande pensioner och livräntor å högst detta

belopp. Genom 1953 års uppbördsförordning fastställdes beloppet till 1 500

kronor, dessförinnan var det 1 200 kronor.

I motionen II: 805 av fru Gunne ifrågasätles, om icke beloppet bör höjas

till 2 400 kronor med hänsyn till den ändring av beloppsgränsen för inträde

av deklarationsplikt, som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till förenämnda yrkande får utskottet erinra om att den angivna

beloppsgränsen — 1 500 kronor — hittills icke har anknutits till beloppsgränsen

för inträde av deklarationsplikt. Någon anledning att göra så

torde icke heller föreligga, eftersom personer med inkomst av pension och

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

livränta å högst 1 500 kronor regelmässigt har annan skattepliktig inkomst,

vilket torde förorsaka att deklarationsplikt för dem likväl föreligger. Huruvida

beloppet bör höjas av andra skäl torde lämpligen prövas i samband

med de ändringar i uppbördsförordningen, som torde bli aktuella sedan

arbetet hos nu pågående utredningar på området avslutats. Med det anförda

anser utskottet det i motionen framställda yrkandet i förevarande

hänseende besvarat.

I anledning av propositionen har även framställts vissa motionsyrkanden

rörande förvärvsavdragen. För närvarande gäller att gift kvinna utan minderåriga

barn erhåller sådant avdrag med 300 kronor när hon har inkomst

av rörelse eller eget arbete. Om den gifta kvinnan har minderåriga barn förhöjes

avdraget med 20 procent av rörelse- respektive arbetsinkomsten, dock

högst med 1 700 kronor (kvotavdrag), så att högsta avdragsbelopp blir

2 000 kronor. Vidare äger gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastighet

och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, rätt till

förvärvsavdrag med 300 kronor. Avdrag med 300 kronor kan även medges

gift man, vars hustru utfört arbete i hans rörelse eller jordbruk. I sistnämnda

båda fall gäller inte någon höjning då den gifta kvinnan har barn.

Motionsyrkandena avser att åstadkomma en förhöjning av förvärvsavdraget

eller utvidgning av dess tillämpningsområde. Sålunda hemställes i motionerna

I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.

att maximibeloppet måtte höjas till 3 000 kronor samt att gifta kvinnor, som

kan styrka högre kostnader än 3 000 kronor för omhändertagande av minderåriga

barn, måtte medges avdrag för kostnaderna, dock högst med 20

procent av inkomsten. I motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och

II: 884 av herr Ohlin in. fl. yrkas att kvotavdraget måtte höjas från 20 till

25 procent av inkomsten och dess maximibelopp till 3 700 kronor, innebärande

att högsta sammanlagda förvärvsavdrag, 4 000 kronor, skulle uppnås

vid en inkomst av 14 800 kronor. I sistnämnda motioner föreslås vidare utredning

i syfte att genomföra dels en höjning av förvärvsavdraget så att det

bättre tillgodoser förvärvsarbetande gifta kvinnor med låga inkomster och

dels en utvidgning av dess tillämpningsområde bl. a. så att det måtte tillkomma

förvärvsarbetande hustrur även i de fall familjen inte har barn under

16 år. Utredningsyrkande rörande förvärvsavdraget framställes även i

motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl. samt II: 870 av herrar Johnsson i

Skoglösa och Wahrendorff. Enligt motionärernas mening bör utredningen

i första hand åsyfta att åstadkomma ett högre kvotavdrag för inkomsttagare

med små inkomster.

Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruksfastighet eller

biträder mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, yrkas i

motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.

att rätt till kvotavdrag måtte medges då hustrun har hemmavarande barn

under 16 år, och hon kan visa sig ha haft kostnader över 300 kronor för

barnens omhändertagande. Avdraget borde enligt motionärerna medges för

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

69

de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 procent av det värde, vartill

hustruns arbete uppskattas. Vidare yrkas i motionerna I: 736 av fru Svenson

m. fl. samt II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff att

gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet tillerkännes rätt till

kvotavdrag enligt samma grunder som nu gäller då kvinnan har inkomst

av rörelse eller eget arbete. I dessa motioner yrkas vidare att kvotavdrag

skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, när

hans hustru är verksam i förvärvskällan och har hemmavarande barn under

16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av det belopp som motsvarar

femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan, dock högst till

700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst 1 000 kronor.

Frågan om utsträckning av förvärvsavdraget till att gälla även för ensamstående

barnförsörjare har uppmärksammats i vissa motioner. Sålunda

hemställes i motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr

Ohlin in. fl. att ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn under

16 år måtte erhålla förvärvsavdrag enligt samma grunder som enligt motionärernas

mening bör tillerkännas gifta kvinnor med inkomst av rörelse eller

eget arbete. I motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr

Heckscher in. fl. yrkas utredning rörande förvärvsavdrag åt ensamstående

barnförsörjare.

Utskottet vill erinra om att reglerna rörande familjebeskattningen reformerades

genom beslut av 1960 års riksdag. Beslutet innebar i förhållande till

vad tidigare gällt bl. a. en väsentlig förhöjning av förvärvsavdraget för gift

kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete samt vidare en utsträckning

av avdragsreglerna, vilka tidigare i huvudsak endast varit tillämpliga vid

den statliga beskattningen, till att gälla även vid den kommunala beskattningen.

Genom att samtliga ensamstående skattskyldiga med hemmavarande

barn likställdes med gifta vad angår ortsavdrag och skatteskala innebar

beslutet även skattelättnader för flertalet skattskyldiga tillhörande denna

kategori.

Vidare vill utskottet erinra om att avsikten med den nu aktuella reformen

är att åstadkomma lättnader i ekonomiskt hänseende främst för barnfamiljerna.

Ett genomförande av förslaget medför därför att de barnfamiljer, där

hustrun har förvärvsarbete och där merkostnaderna på grund av arbetet är

störst, kort efter det att skattesänkningen på grund av 1960 års reform kommit

dem till del får ytterligare lättnader av inte obetydlig omfattning. Detsamma

blir följden för ensamstående barnförsörjare med hemmavarande

barn med hänsyn till att dessa såsom nyss nämnts jämställts med gifta i

fråga om ortsavdrag och skatteskala.

Enligt utskottets mening föreligger inte anledning att redan i förevarande

sammanhang ånyo särskilt beakta de förvärvsarbetande kvinnornas situation

genom speciella för dem avsedda lättnader vid beskattningen. Utskottet

anser att de praktiska verkningarna av 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna

bör avvaktas, innan så omfattande åtgärder i fråga om dessa regler

vidtas som de av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Vad

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

beträffar de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om att

allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att pröva frågan om

skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga. I

denna prövning torde — såsom bevillningsutskottet underströk i våras ■—

förvärvsavdragets storlek och konstruktion komma att ingå. Då frågan om

ytterligare reformer rörande detta avdrag således redan är föremål för utredning

kan utskottet inte heller tillstyrka de ifrågavarande utredningsyrkandena.

Utskottet övergår härefter till den motionsvis upptagna frågan om vidtagande

av åtgärder i syfte att skattevägen främja det frivilliga personliga

nysparandet. Yrkanden av sådan innebörd har framställts i de inbördes likalydande

motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher

m. fl. samt I: 731 av herr Källqvist in. fl. och II: 880 av herr Jönsson i

Ingemarsgården m. fl. ävensom I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och

11:888 av herr Antonsson m. fl. I förstnämnda motionspar framläggs förslag

till förordningar om bostadssparande och utbildningssparande samt

förslag till ändringar i kommunalskattelagen i syfte att möjliggöra ytterligare

avdrag vid beskattningen för sparande i olika former. Liknande förslag

framlades vid innevarande års vårsession. I motionerna 1:731 och 11:880

samt 1:739 och II: 888 återigen yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om förslag till premiering av sparande å särskilt sparkonto

i bank eller annan penninginrättning samt om inrättande av allmänt utjämningskonto.

Tillika yrkas i sistnämnda motionspar att utredningen även

skall omfatta premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär.

Även dessa förslag, som utformats i huvudsaklig överensstämmelse med en

vid det av utredningen om sparstimulerande åtgärder i början av detta år

framlagda betänkandet (SOU 1961:2) fogad reservation, hade motsvarighet

i motionsyrkanden som behandlades vid vårriksdagen.

Av skäl som närmare redovisats i utskottets betänkande nr 63 innevarande

år avvisade utskottet motsvarande yrkanden i de i våras framlagda motionerna.

Utskottet har för sin del funnit att de skäl som då framfördes från

utskottets sida alltjämt är bärande. Tillika bör nämnas att fr. o. m. 1962 års

taxering maximibeloppet för det s. k. sparavdraget kommer att höjas till

400 kronor för ogift och 800 kronor för makar gemensamt. Samtidigt höjes

maximum för det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp. Dessa

åtgärder innebär givetvis en stimulering av nysparande i olika former. Härtill

kommer att Kungl. Maj:t nyligen föreslagit riksdagen i proposition nr

200 att besluta om en kampanj för allmänt lönsparande, innebärande att

extra vinstutlottning skall företas bland de allmänna lönspararna under år

1962. Att vid sidan av de nu angivna sparformerna ha en direkt premiering

skattevägen av sparandet, utformad i enlighet med motionärernas intentioner,

finner utskottet inte böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker med hänvisning

till det anförda motionerna I: 721 och II: 882 samt I: 731 och II: 880

i berörda delar ävensom motionerna I: 739 och II: 888.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

71

Den allmänna varuskatten

Av vad utskottet inledningsvis anfört framgår, att utskottet tillstyrker

Kungl. Maj:ts förslag om höjning av den allmänna varuskatten från fyra

till sex procent fr. o. in. den 1 januari 1962 och avstyrker föreliggande

motionsyrkanden om avslag på propositionen i denna del.

I propositionen föreslås ändring i bestämmelserna om kostnadsersättning

till skattskyldiga, som har att inbetala preliminär varuskatt. Enligt förslaget

skall ersättningen beräknas i efterhand på grundval av deklarerad skattepliktig

årsomsättning och i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt,

i stället för att — såsom nu — avdras av den skattskyldige för varje

redovisningsperiod vid inbetalning av skatten. Ersättningsgrunderna justeras

så att ersättningsbeloppen ökar något för smärre rörelser och att ersättning

utgår även vid skattepliktig omsättning under nuvarande minimibelopp.

Vidare föreslås för att statens kostnader för ersättningarna skall bibehållas

vid oförändrad nivå att ett maximibelopp för ersättningarna införes å 3 000

kronor.

I anledning av förslaget har Kooperativa förbundet till utskottet inkommit

med en skrift, vari invändningar riktats mot den föreslagna maxirneringen.

För de större konsumtionsföreningarna är omsättningen fördelad på

ett stort antal underavdelningar, som var och en beträffande kostnaderna för

varuskatten med visst fog kan sägas vara lika krävande som om den varit

organiserad som ett fristående företag, framhålles bl. a. i skriften.

Den tekniska omläggningen så att omsättningsbeloppen kan beräknas i

efterhand och på omsättningens storlek finner utskottet rationell, varför

utskottet tillstyrker omläggningen.

För närvarande utgår i regel inte någon ersättning om årsomsättningen

understiger 24 000 kronor. I propositionen föreslås att ersättning skall utgå

till alla och med minst 10 kronor. I princip kan utskottet också ansluta sig

till tanken att även sådana smärre rörelser, som nu inte erhåller ersättning,

tillerkännes kostnadsersättning. I syfte att undvika administrativt merarbete

bör emellertid ersättning inte utgå, om ersättningsbeloppet är ringa. Det

bör således alltjämt krävas att omsättningen överstiger en lägsta gräns.

Utskottet anser gränsen lämpligen böra sättas vid 10 000 kronors omsättning,

vilket innebär att ersättningsbelopp under 40 kronor icke skall utgå.

Då det gäller ersättningsbeloppens storlek har denna i propositionen anknutits

till den skattepliktiga omsättningen. Givetvis finns även andra faktorer,

som ofta får större inverkan på den skatlskyldiges arbete med beskattningen

och som därför borde tillmätas betydelse vid ersättningens bestämmande.

Av praktiska skäl torde det emellertid vara uteslutet att göra ersättningen

beroende av andra faktorer än den skattepliktiga omsättningen.

Konsekvensen synes då fordra att denna linje fullföljes och enligt utskottets

åsikt bör någon maximcring av ersättningsbeloppen därför icke tillgripas.

Ersättningen bör emellertid i de översta skikten kunna utgå efter lägre

promilletal än det nu gällande, som är 0,1 promille, och vilket departementschefen

föreslår skola tillämpas vid omsättningar mellan 900 000 och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

26,7 milj. kronor. Utskottet föreslår att å den del av omsättningen som

överstiger 3 milj. kronor ersättningen skall bestämmas till allenast hälften

av nämnda promilletal eller 0,05 promille.

De föreslagna ändringarna i förordningen om allmän varuskatt är såsom

tidigare nämnts avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. Härifrån har

i ikraftträdandebestämmelserna gjorts det undantaget, att skattehöjningen

icke skall äga tillämpning på sådant tillhandahållande inom riket av vara

eller tjänsteprestation, som skett före den 1 december 1961 eller varom före

den 2 november 1961 slutits skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet

fastställt. Vad ovan sagts om verkan av skriftliga avtal skall även

gälla i fråga om införsel till riket.

I motionen II: 871 av herr Kollberg har framhållits att skyldighet att erlägga

förhöjd skatt bör inträda, då den skattepliktiga varan övergår till

konsumenten, vilket sker i och med avtalet eller vid överlämnandet av varan.

Motionären yrkar därför, att de nya bestämmelserna inte skall vara

tillämpliga på tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation, som skett

före den 1 januari 1962 eller i fråga om skriftliga avtal med fastställt pris,

som slutits före den dag, förordningen utkommer från trycket.

Ikraftträdandebestämmelserna har i princip utformats på samma sätt som

i den ursprungliga förordningen om allmän varuskatt. Utskottet kan därför

inte dela motionärens uppfattning utan anser att den ändrade skattesatsen

skall tillämpas på sådana likvider för skattepliktiga varor och tjänster,

som inflyter efter årsskiftet 1961/62 även om tillhandahållandet eller det

skriftliga avtalet skett dessförinnan. Leveranser före den 1 december 1961

och skriftliga avtal ingångna före den 2 november 1961 bör emellertid, såsom

föreslagits i propositionen, beskattas efter nu gällande skattesats. Med

det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 11:871.

Genom propositionen framlagda förslag till ändringar i förordningen om

allmän varuskatt, som inte ovan behandlats, har inte föranlett några erinringar

från utskottets sida.

I anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner med yrkanden

om ändringar i olika hänseenden i förordningen om allmän varuskatt.

Utskottet behandlar till en början framställda yrkanden om omläggning av

beskattningen. Sålunda hemställes i de inbördes likalydande motionerna

I: 726 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 875 av herr Hedlund m. fl. samt

I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II: 881 av herr Grebäck m. fl. om skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam prövning av en omläggning

av beskattningen till partihandels- eller fabrikationsledet. Även i de

likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr

Ohlin m. fl. begärs utredning om uttagande av skatten i tidigare led än detaljhandelsledet.

Detta spörsmål hade riksdagen att taga ställning till i anledning av väckta

motioner senast vid innevarande års vårsession. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 30 framhöll utskottet, att frågan om den allmänna

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 73

varuskatten skulle uttas i partihandels- eller detaljhandelsledet i hög grad

var beroende av det skattepliktiga varuområdets omfattning. Utskottet anförde

vidare att den allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande

varuskattens roll i beskattningssystemet kunde komma till sådana

resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandels- eller detaljhandelsledet

kan bli föremål för omprövning. Utskottet har vid sitt ställningstagande

till de nu förevarande motionerna inte funnit anledning att

frånträda denna ståndpunkt och avstyrker således bifall till motionerna I:

726 och II: 875, I: 732 och II: 884 samt I: 733 och II: 881 i berörda delar.

I de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson m. fl. och II:

875 av herr Hedlund m. fl. hemställes vidare att riksdagen hos Kungl. Maj :t

måtte begära utredning om undantagande från skatteplikt av sådana varor,

som enbart eller huvudsakligen används i näringslivets investeringar. I detta

sammanhang behandlar utskottet även yrkandet i de likalydande motionerna

I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt II: 872 av herrar Kollberg och

Källenius om sådan ändring i varuskatteförordningen att skattebelastningen

blir likformig för fabriksmässigt tillverkade förbearbetade byggnadsvaror

och sådana varor, som framställts på byggnadsplatsen.

Utskottet vill erinra om att investeringsvarorna totalt omfattar närmare

30 procent av hela det skattepliktiga varuområdet. Ett undantagande av

dessa varor från skatteplikt skulle därför innebära en mycket betydande

förändring av beskattningen och skulle helt rubba den avvägning av skattebelastningen,

som vid förordningens utformning gjorts mellan konsumtion

och investeringar. Ett undantag för investeringsvaror kan vidare antas komma

att öka efterfrågan inom investeringssektorn och därigenom medföra i

nuvarande konjunkturläge icke önskvärda biverkningar. Det kan vidare

förutsättas, att frågan om undantagande från skatteplikt av näringslivets

investeringar torde komma att uppmärksammas av den allmänna skatteberedningen.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna

I: 726 och II: 875.

Beträffande beskattningens utformning i fråga om byggnadsvaror kan i

och för sig inte bestridas att viss snedbelastning uppstår genom att skatten

på förbearbetade varor utgår på dessa varors värde, medan i andra fall skatten

endast träffar det skattepliktiga råmaterialet. Konsekvenserna härav torde

dock i regel vara av begränsad betydelse med hänsyn till den rationalisering

på byggnadsplatserna som möjliggöres genom användningen av förbearbetade

eller monteringsfärdiga detaljer. Utskottet anser emellertid att

utvecklingen bör följas med uppmärksamhet och erforderliga författningsändringar

övervägas, om väsentligt ändrade förhållanden inträder på förevarande

område. Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet bifall

till yrkandet i motionerna I: 724 och II: 872.

Frågan om undantag från skatteplikt för varor, som hänföres till företagens

tillverkningsomkostnader, har behandlats i några motioner. Sålunda

yrkas i de inbördes likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt 1: 732 av herr Lundström m. fl. och

11:884 av herr Ohlin m. fl. skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

skyndsam utredning och förslag om sådan ändring i varuskatteförordningen,

att företagens förbrukningsartiklar undantas från beskattning.

Under förarbetena till lagstiftningen uttalades, att ifrågavarande spörsmål

borde bedömas från fall till fall. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

var det inte lämpligt att i lagstiftningen göra en mer detaljerad

avgränsning av materialbegreppet. På grund härav ansågs vid förordningens

utformning den närmare avgränsningen böra ske i rättstillämpningen. Genom

de av riksskattenämnden meddelade anvisningarna på detta område

har vissa riktlinjer uppdragits rörande tolkningen av materialbegreppet. Hittills

har endast ett mål rörande gränsdragningen mellan skattefritt och skattepliktigt

förbrukningsmaterial avgjorts i högsta instans. Det torde kunna

förutsättas att den principiella frågan om skatteplikt över huvud taget bör

föreligga för varor som är hänförliga till företagens tillverkningsomkostnader

kommer att uppmärksammas av den till allmänna skatteberedningen

hörande företagsskatteutredningen. Med hänsyn härtill och under erinran

om att riksdagen i våras inte funnit anledning bifalla motionsyrkanden av

samma innebörd som de förevarande, finner utskottet icke anledning tillstyrka

bifall till ifrågavarande utredningsyrkanden i motionerna I: 721 och

II: 882 samt I: 732 och II: 884.

Utskottet har vidare att behandla ett flertal andra motionsyrkanden om

undantag från skatteplikt. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 723

av herr Isacson m. fl. samt II: 873 av herrar Hedin och östlund att begagnade

traktorer, lantbruksmaskiner och -redskap skall undantas från skatteplikt,

och i de likalydande motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och

II: 881 av herr Grebäck m. fl. ävensom i motionen II: 878 av herr Eriksson

i Bäckmora m. fl. begäres skyndsam utredning och förslag om skattefrihet

för begagnade traktorer, maskiner och motorfordon. I de nyssnämnda motionerna

I: 733 och II: 881 hemställes jämväl om utredning och förslag till

1962 års riksdag om undantag från skatteplikt för prisreglerade jordbruksprodukter.

Undantag för fiskeredskap yrkas i de likalydande motionerna

1:712 av herr Spetz och 11:856 av herr Johansson i öckerö m. fl. Vidare

begäres i de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och II: 879

av herr Björkman m. fl. att böcker och musikalier skall undantas från skatteplikt.

Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils

Elowsson och II: 867 av herr Ståhl skattefrihet för ammunition till frivilliga

skytteväsendets organisationer.

Flertalet av ovannämnda yrkanden om skattefrihet har tidigare varit föremål

för riksdagens bedömande. I sitt av innevarande års vårriksdag godkända

betänkande nr 27 erinrade bevillningsutskottet om att den allmänna

varuskatten fått den principiella utformningen, att den utgjorde en enhetlig

skatt med i möjligaste mån generell omfattning. Undantagen från skatteplikt

hade begränsats till vad som vore påkallat av skattetekniska skäl. Man

hade således icke ansett sig kunna ta hänsyn till inskränkningar i beskatt
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 75

ningen, som vid olika värdemässiga överväganden i och för sig skulle kunna

framstå som motiverade. Denna principiella inställning borde enligt utskottets

mening alltjämt vara vägledande vid ställningstagandet till olika yrkanden

om inskränkningar i skatteplikten.

Såvitt utskottet kunnat finna har så väsentligt ändrade förhållanden inte

inträtt genom den föreslagna höjningen av skattesatsen, att det finns anledning

till omprövning av det skattepliktiga varuområdet eller ett i övrigt ändrat

ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker således bifall till

samtliga förenämnda motioner med yrkanden om ytterligare undantag från

skatteplikt.

Bensinskatten

Utskottet, som behandlar frågan om brännoljebeskattningen i betänkande

nr 74, övergår härefter till frågan om höjning av bensinskatten. I propositionen

har föreslagits att skatten på bensin höjes med fem öre. Beloppet

motsvarar den höjning som bensinen skulle ha fatt vidkännas, om den varit

belagd med omsättningsskatt i samma utsträckning som föreslås skola gälla

för enligt varuskatteförordningen skattepliktiga varor. I de likalydande

motionerna U 697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i

Stockholm m. fl. liksom i de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg

m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. hemställes om avslag på propositionen

i denna del. Enligt motionärernas mening föreligger inte ur statsfinansiell

synpunkt behov av en sådan skattehöjning, vilken skulle få kostnadshöjande

verkningar för näringslivet och indirekt drabba alla konsumenter.

Den skulle också belasta skattskyldiga bosatta på sådana orter, där

avstånden har särskild betydelse, i högre grad än andra skattskyldiga. I motionerna

I: 727 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 876 av herr Hedlund

m. fl. hemställes att bensinskatten höjes med endast tre öre. I dessa motioner

framhålles att den allmänna varuskatten inte kan utgöra något motiv

för höjningen av skatten på bensin och motorbrännolja utan beskattningen

av bensin bör avvägas efter medelsbehovet på de områden som specialskatten

avser. Med hänsyn till utvecklingen på vägväsendets område, som enligt

motionärernas mening kännetecknas av en stark eftersläpning, finner motionärerna

nödvändigt att nya medel ställes till förfogande, varigenom en

intensifiering av vägunderhåll och vägbyggande kan ske. Genom en höjning

av bensinskatten med tre öre skulle ytterligare 75 milj. kronor per år ställas

till vägväsendets förfogande. I sistnämnda motioner yrkas samtidigt att de

medel, som sålunda inflyter genom höjningen av bensinskatten, omedelbart

tas i anspråk för vägväsendet, i första hand för oljegrusbehandling av vägar

och för underhållsåtgärder, som är angelägna särskilt ur trafiksäkerhetssynpunkt

samt för ombyggnad av vägar, som är av särskild betydelse för

skogsbrukets och industrins transporter.

I den av Svenska vägföreningen ingivna skrivelsen förordas att inflytande

medel genom höjningen av drivmedelsbeskattningen i första hand omedelbart

användes att förverkliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens program

för väginvesteringar 1963 1965.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

I motionerna I: 711 av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 855 av herrar

Nilsson i Tvärålund och Larsson i Norderön yrkas att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam prövning och förslag rörande differentiering

av bensinskatten antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen

eller genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin kan

hållas enhetligt i hela landet.

Vad först angår sistnämnda spörsmål får utskottet erinra om att i samband

med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 7 år 1961 utskottet

hade att behandla motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de

nu föreliggande. Utskottet framhöll då i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 9 att det enligt utskottets uppfattning inte var praktiskt genomförbart

att tillämpa olika skattesatser för skilda varupartier beroende på

inom vilket område av landet bensinen skulle användas. En lösning av de av

motionärerna behandlade problemen borde enligt utskottets mening upptagas

till bedömande såsom en från beskattningen fristående fråga. Utskottet

vidhåller sin i våras redovisade uppfattning. Tillika vill utskottet erinra

om att den s. k. lokaliseringsutredningen har att pröva möjligheterna av en

utjämning av levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och

övriga delar av landet. Tidigare i ämnet väckta motioner rörande utjämning

av bensinpriset i olika delar av landet har överlämnats till utredningen och

utskottet förutsätter att frågan kommer att på sedvanligt sätt belysas av utredningen.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat det föreliggande

motionsyrkandet om differentiering av bensinskatten.

Vad härefter angår frågan om höjning av bensinskattens belopp bör uppmärksammas

att motorbränslena icke blivit föremål för den skärpta indirekta

beskattning som införandet av den allmänna omsättningsskatten innebar.

Den i propositionen föreslagna höjningen är avvägd så, att priserna på

dessa varor kan beräknas komma upp till den nivå som skulle ha gällt om

allmän varuskatt utgått för dem. Departementschefen har för sin del ansett

att det inte bör ifrågakomma att motorbränslena vid den föreslagna varuskattehöjningen

förbilligas relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade

konsumtionen, allra minst som sedan omsättningsskatten infördes,

prisutvecklingen på bensin- och oljeområdet varit nedåtriktad.

Som av det först sagda framgår bör enligt utskottets mening det av samhällsekonomiska

skäl inte ifrågakomma att vidga ramen för omläggningen

så, att de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomin förstärkes. Den

ram för skattesänkning och andra lättnader — 300 milj. kronor — som departementschefen

angivit i propositionen, bör enligt utskottets mening inte

nämnvärt överskridas. Enligt de ställningstaganden utskottet tidigare gjort

skulle följa ett ärligt skattebortfall av 1 110 milj. kronor. Övriga i den föreslagna

reformen ingående åtgärder skulle dra en kostnad för staten av 230

milj. kronor. Den av utskottet tillstyrkta höjningen av omsättningsskatten

skulle reducera inkomstbortfallet med 900 milj. kronor. Mot de föreslagna

skattesänkningarna bör således ställas en inkomstförstärkning av storleksordningen

125—150 milj. kronor. Med hänsyn till att motorbränslen under

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 77

senare år icke drabbats av beskattning i samma utsträckning som flertalet

andra varor bör den erforderliga inkomstförstärkningen åstadkommas genom

en höjning av denna beskattning. För att ge erforderligt belopp bör höjningen

av bensinskatten inte sättas lägre än fem öre per liter. Utskottet

anser sig således böra tillstyrka propositionen i vad avser beskattningen av

bensin och avstyrka motionsyrkandena om avslag eller lägre skattesats.

Några delade meningar råder icke om behovet av fortsatt upprustning av

landets vägar och att detta sker i så snabb takt, som samhällets resurser tilllåter.

Utskottet vill med anledning av vad i motionerna anförts erinra om

att de medel, som inflyter genom höjning av bensinskatten, automatiskt

överförs till automobilskattemedlens specialbudget. Den föreslagna höjningen

av bensinskatten kommer således, om den genomföres, att föranleda ökad

medelstillgång för vägändamål och bedömningen av kommande anslagsbehov

kommer att ske mot bakgrunden härav. Ett bifall till yrkandet i motionerna

I: 727 och II: 876 om användningen av de medel, som genom höjning

av skatten kan komma att inflyta, skulle innebära att man inom ramen för

budgeten för automobilskattemedlen skapade en ytterligare specialbudget.

Enligt utskottets mening bör ställning i vanlig ordning tas till medlens användning.

Utskottet kan således icke tillstyrka den i motionerna begärda

skrivelsen.

I propositionen har departementschefen uttalat, att frågan hur den föreslagna

höjningen av bensinskatten bör inverka på gällande restitutionsbestämmelser

på området torde få avgöras i annat sammanhang.

I motionerna I: 728 av herrar Jonasson och Thorsten Larsson samt II: 869

av herr Wahrendorff m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer om förslag till åtgärder för höjning av utgående restitutionsbelopp.

I likhet med departementschefen anser utskottet att restitutionsfrågorna

bör avgöras i annat sammanhang. Utskottet finner sig således icke böra förorda

bifall till motionerna.

Övriga frågor

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa motioner, vari yrkats att

den föreslagna reformen helt eller delvis skall finansieras på annat sätt än

som föreslagits i propositionen. I de likalydande motionerna I: 721 av herr

Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Hecksclicr m. fl. hemställes om skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran att Kungl. Maj:t ville ge direktiv under det

löpande budgetåret till de statliga myndigheterna om ett begränsat utnyttjande

av beviljade anslag, så att statens utgifter minskas till belopp i stort

sett motsvarande de av motionärerna föreslagna skattelättnaderna. Liknande

yrkande framställes i motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och

11:881 av herr Grebäck in. fl. Motionärerna i sistnämnda motioner hemställer

om prövning av möjligheterna att genomföra de avsedda skattelättnaderna

genom anlitande av eventuellt budgetöverskott och genom någon förskjutning

av statliga investeringar av icke brådskande natur.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

Motionärernas förslag förutsätter —• om detsamma skall utgöra ett verkligt

alternativ till Kungl. Maj :ts förslag till inkomstförstärkningar — att

mycket stora besparingar skulle vara möjliga att uppnå i fråga om de statliga

utgifterna. Inte minst med hänsyn till att besparingarna till en början skall

ske under löpande budgetår och således från anslag, som beviljats efter omsorgsfull

prövning av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen, finner utskottet det

inte vara möjligt att på den av motionärerna anvisade vägen nå besparingar

av den storleksordning varom här är fråga. Förslaget att i högre grad än

som föreslagits i propositionen utnyttja tillgängligt budgetöverskott anser

sig utskottet inte kunna biträda främst av konjunkturpolitiska skäl. Utskottet

avstyrker med hänsyn härtill de ifrågavarande motionsyrkandena.

I motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II: 881 av herr Grebäck

m. fl. har även framförts tanken att de belopp som avsetts skola erhållas

genom höjning av skatten på bensin och motorbrännolja i stället anskaffas

genom höjning av skatten på vin och spritdrycker. Utskottet anser emellertid

att det bör beaktas, att vin- och spritkonsumtionen i motsats till bensinen

är underkastad varubeskattning. Fn viss höjning av priserna på alkoholhaltiga

drycker ägde således rum i samband med varuskattens införande

och kommer också automatiskt att bli följden om riksdagen bifaller den nu

ifrågavarande höjningen av denna skatt. I övrigt vill utskottet endast framhålla

att en höjning av den särskilda skatten på vin och spritdrycker är

till väsentlig del en nyklerhetspolitisk fråga, som får beaktas i annat sammanhang.

Utskottet anser sig således icke böra biträda motionsyrkandet.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 735 av herrar

Stefanson och Gösta Jacobsson samt II: 883 av herr Nordgren m. fl. om utredning

för klargörande av vilka punktskatter, som bör avskaffas vid förhöjning

av den allmänna varuskatten. I detta hänseende bör erinras om att den

allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att överse det nuvarande

systemet av indirekta skatter. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas

frågan huruvida alla nu utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan av

den generella indirekta beskattningen. Då således det i motionerna upptagna

spörsmålet redan är föremål för utredning anser utskottet skäl inte föreligga

för riksdagen att avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker

således jämväl förevarande motionsyrkande.

Beträffande de förslag i propositionen, som icke berörts särskilt i annat

sammanhang, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 188, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet och behandlas i detta betänkande,

icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas — måtte

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 79

I) antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt;

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5

juni 1953 (nr 272); samt

5) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 §

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);

II) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt med den ändringen, att

49 § erhåller följande lydelse:

49 §.

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige inbetalats,

sådan preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning

ävensom kostnadsersättning enligt vad nedan sägs.

Kostnadsersättning beräknas i förhållande till den skattepliktiga omsättning

som den skattskyldige jämlikt 21 § redovisat för beskattningsåret, i förekommande

fall reducerad på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives. Kostnadsersättning

utgår dock ej, därest den skattepliktiga omsättningen understiger

10 000 kronor. Kostnadsersättningen utgör

när den skattepliktiga omsättningen uppgår till

10 000 men icke 25 000 kr.: 40 kr. för 10 000 kr. och 4 «/M av återstoden;

25 000 »

» 170 000 »

: 100 »

» 25 000 »

»

1,2 »/.. »

»

170 000 »

» 900 000 »

: 274 »

» 170 000 »

»

0,2 »/o» »

»

900 000 »

» 3 000 000 »

: 420 »

» 900 000 »

»

0,1 °/„o »

»

3 000 000 kr.

: 630 »

»3 000 000 »

»

0,05 »/„„ »

»

Ersättningsbelopp avrundas nedåt till helt krontal.

III) med godkännande av de grunder för nya sjömansskattetabeller,

som angivits i propositionen, bemyndiga

Kungl. Maj:t att i enlighet med dessa grunder upprätta och

fastställa nya sjömansskattetabeller och förordna alt dessa

från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller;
B)

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:697 av herr Stefanson

m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i Stockholm in. fl., i vad

motionerna behandlas i detta betänkande,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

2) de likalydande motionerna I: 711 av herr Nils-Eric

Gustafsson samt 11:855 av herrar Nilsson i Tvärålund och

Larsson i Norderön,

3) de likalydande motionerna I: 712 av herr Spetz och

II: 856 av herr Johansson i öckerö m. fl.,

4) de likatydande motionerna I: 716 av herrar öhman och

Helmer Persson samt II: 861 av herr Hagberg m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson

och II: 867 av herr Ståhl,

6) de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m.

fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl., i vad motionerna behandlas

i detta betänkande,

7) de likalydande motionerna I: 722 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 877 av fröken Elmén m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 723 av herr Isacson m.

fl. samt II: 873 av herrar Hedin och östlund,

9) de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson

samt II: 872 av herrar Kollberg och Källenius,

10) de likalydande motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson

m. fl. och II: 874 av herr Hedlund m. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson

m. fl. och II: 875 av herr Hedlund in. fl.,

12) de likalydande motionerna I: 727 av herr Ivar Johansson

m. fl. och II: 876 av herr Hedlund m. fl., i vad motionerna

behandlas i detta betänkande,

13) de likalydande motionerna I: 728 av herrar Jonasson

och Thorsten Larsson samt II: 869 av herr Wahrendorff

m. fl.,

14) de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson

och Eric Carlsson samt II: 868 av herr Fälldin in. fl., i vad

motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

15) de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m.

fl. och II: 879 av herr Björkman m. fl.,

16) de likalydande motionerna I: 731 av herr Källqvist

m. fl. och II: 880 av herr Jönsson i Ingermarsgården m. fl.,

17) de likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström

m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.,

18) de likalydande motionerna 1:733 av herr Ferdinand

Nilsson och II: 881 av herr Grebäck m. fl.,

19) de likalydande motionerna 1:734 av herrar Uno

Olofsson och Per Jacobsson samt 11:866 av herr Löfroth

m. fl.,

20) de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson

och Gösta Jacobsson samt II: 883 av herr Nordgren m. fl.,

21) de likalydande motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

samt II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff,

22) de likalydande motionerna 1:739 av herr Torsten

Mattsson m. fl. och II: 888 av herr Antonsson m. fl.,

23) motionen 11:849 av herr Gustafsson i Skellefteå,

24) motionen II: 865 av fru Gunne,

25) motionen II: 871 av herr Kollberg ävensom

26) motionen II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 30 november 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson,

Wärnberg och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Kärrlander,

Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Asp, Andersson i

Essvik, fru Holmqvist och herr Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

Angående åtgärder i samband med slopandet av skattegrupperingen

I) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka ansett, att utskottet

med åberopande av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 721 av

herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt i anledning av

motionen II: 849 av herr Gustafsson i Skellefteå, motionerna I: 734 av herrar

Uno Olofsson och Per Jacobsson samt II: 866 av herr Löfroth m. fl.

ävensom motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 874 av herr

Hedlund m. fl. bort under punkterna B 6), 10), 19) och 23) föreslå,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam utredning för

att utröna vilka åtgärder som, sedan skattegrupperingen avskaffats,

må vara erforderliga för lösande av de problem som

6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

sammanhänger med de för övre Norrland speciella fördyrande

omständigheterna samt för riksdagen framlägga de förslag

utredningen kan föranleda.

II) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett

a) att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 58 rad 14 uppifrån

med orden »Utskottet övergår» och slutar på s. 60 rad 12 uppifrån med orden

»redovisade motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:

»Utskottet övergår härefter---(lika med utskottet)----fram
förts

i avgivna motioner. Utskottet anser det lämpligt att i samband med

en höjning av ortsavdragen tillgodose det av stora medborgargrupper uppburna

önskemålet om slopande av skattegrupperingen. En sådan reform

framstår som angelägen ur rättvisesynpunkt och måste dessutom betraktas

som ett led i strävandena att förenkla beskattningen. Den kan även anses

utgöra ett ytterligare steg på vägen mot en definitiv källskatt. Som utskottet

---(lika med utskottet)----Kungl. Majrts förslag i denna del.

Vissa spörsmål---(lika med utskottet)---inte föreligga.

Vad beträffar de speciella förhållandena för övre Norrland vill utskottet

erinra om att genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen en förbättring

inträder även för invånarna i dessa landsdelar. Eftersom kommunerna

i övre Norrland regelmässigt tillhör ortsgrupp V blir självfallet höjningen

inte lika stor för dem som för invånarna i ortsgrupperna III och IV. Detsamma

gäller givetvis invånarna i Stockholmstrakten, som också tillhör ortsgrupp

V. Då klimatförhållanden och stora avstånd m. m. emellertid föranleder

högre kostnader i övre Norrland, är det enligt utskottets mening nödvändigt,

att efter skattegrupperingens slopande en särskild kompensation

utgår härför.

I propositionen har departementschefen uttalat, att den ändring av grunderna

för utgivande av skattelindringsbidrag till skattetyngda kommuner,

som föreslagits av 1958 års skatteutjämningskommitté och som skulle föranleda

en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande

16,5 milj. kronor till omkring 45 milj. kronor, kunde beloppsmässigt accepteras.

En sådan åtgärd skulle främst komma kommunerna i Norrland till del.

Genom det i propositionen framlagda förslaget har emellertid frågan kommit

i ett annat läge, inte endast genom att det uppkommer behov av kompensation

vid skattegrupperingens slopande utan också genom att underlaget

för skatteutjämningskommitténs förslag ändras i följd av grupperingens

slopande. Med hänsyn härtill framstår det i propositionen förordade beloppet

som otillräckligt som berättigad kompensation till de övre delarna

av Norrland. I motionerna I: 725 och II: 874 har förordats höjning av anslaget

för skattelindring i de skattesvaga kommunerna till 65 milj. kronor. Den

sålunda förordade särskilda höjningen med 20 milj. kronor bör enligt motionärerna

användas huvudsakligen för en av kallorts- och avståndskostnader

motiverad kompensation. Det framhålles i motionerna, att härför erforderliga

ändringar i fråga om gränsunderlag och bidragsprocentens maxi
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

83

mering samt i fråga om det extra bidraget bör vidtagas vid överarbetning

och justering av kommittéförslaget. Utskottet tillstyrker vad som sålunda

förordats i de nämnda motionerna.

Härutöver måste emellertid tillskapas en permanent och mera exakt avvägd

kompensation för invånarna i övre Norrland. En förhöjning av ortsavdraget

kan härvid tänkas men måste med hänsyn till det extremt låga

skatteunderlaget i åtskilliga kommuner åtföljas av andra åtgärder. Ett ekonomiskt

tillskott från staten till kommunerna är under alla förhållanden

nödvändigt för att invånarna i övre Norrland skall få den erforderliga kompensationen.

En sådan kompensation kan lämnas t. ex. genom ett särskilt

tillägg inom ramen för skattelindringsbidraget eller genom en särskild bidragsform.

Såsom förordats i motionerna I: 725 och II: 874 bör frågan om

särskild kompensation till främst övre Norrland med anledning av rådande

avstånds- och kallortskostnader skyndsamt utredas. Härmed anser utskottet

även syftet i motionerna II: 849, I: 734 och II: 866 samt I: 721 och II:

882, de båda sistnämnda motionerna såvitt här är i fråga, tillgodosett.»

b) att utskottet under punkten B 10) bort hemställa,

att riksdagen måtte

dels med bifall till motionerna I: 725 och II: 874 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att vid upprättande av förslag till

riksstat för budgetåret 1962/63 till Bidrag till skattetyngda

kommuner måtte upptagas ett anslag av 65 milj. kronor att

fördelas i enlighet med vad utskottet ovan anfört; och

dels med bifall till motionerna I: 725 och II: 874 samt i anledning

av motionerna II: 849, I: 734 och II: 866 samt I: 721

och 11:882 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan

om särskild kompensation till främst övre Norrland med anledning

av rådande avstånds- och kallortskostnader måtte

utredas i enlighet med vad utskottet ovan anfört;

Angående höjning av ortsavdragen

III) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka ansett

a) att utskottet — med åberopande av vad som i denna fråga anförts i

motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher

m. fl. samt motionerna I: 732 av herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr

Ohlin in. fl. — bort föreslå, att ortsavdragen — i syfte att eliminera eljest

uppkommande skattehöjningar — höjes med ytterligare 200 kronor för

gifta liksom för ensamstående med hemmavarande barn och 100 kronor

för övriga ensamstående, samt

b) att utskottet därför bort under punkten All) föreslå,

att riksdagen måtte antaga Kungl. Majts förslag i proposition

nr 188 till lag om ändring i kommunalskattelagen den

C| Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

28 september 1928 (nr 370) med den ändring, att 48 § 2

mom. får följande lydelse:

2 mom. Skattskyldig fysisk —---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.

Gift skattskyldig,----stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.

Har skattskyldig —--tiotal kronor.

IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets

yttrande på s. 61, som börjar med orden »Genom den» och slutar med orden

»nämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:

»Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen

indexmässigt sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den

1 januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. Skäl kan givetvis åberopas

för en ytterligare höjning av ortsavdragen. Såsom framhållits i motionerna

I: 726 och II: 875 bör målet för de aktuella strävandena på området

vara en höjning upp till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående.

En sådan reform är av betydelse framför allt för låg- och mellaninkomstgrupperna.

Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit

det av samhällsekonomiska skäl inte möjligt att i nuvarande konjukturläge

vidga ramen för skattesänkningen alltför mycket. De åtgärder på den direkta

beskattningens område som — utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits

i detta sammanhang bedömer utskottet vara än mer angelägna än en

ytterligare höjning av ortsavdragens belopp. Beslut om ytterligare ortsavdragshöjning

bör därför inte fattas i nuvarande läge. Utskottet tillstyrker

sålunda förslaget i propositionen och avstyrker de nämnda yrkandena i motionerna

I: 721 och II: 882 samt I: 732 och och II: 884. För de lägre inkomsttagarna

är det enligt utskottets mening nödvändigt med ytterligare åtgärder

utöver höjning av ortsavdragen. Utskottet har redan framhållit angelägenheten

av att en särskild kompensation lämnas till invånarna i övre Norrland,

vilket är av betydelse i förevarande syfte. Såsom utskottet i det följande understryker

är det också nödvändigt att överväga en sänkning av uttagningsprocenten

i de lägre inkomstskikten ävensom övergång till skattefinansiering

av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna.»

Angående kompensation till kommunerna

V) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets

yttrande på s. 62, som börjar med orden »I anledning» och slutar med orden

»ta ställning», bort ha följande lydelse:

»I anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla, att utskottet

vid sitt ställningstagande till förslaget om höjning av ortsavdragens

belopp utgått från att kommunerna skall erhålla full ersättning av staten för

det därav orsakade bortfallet av skatteunderlag. Departementschefen har i

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

propositionen anmält sin avsikt att i nämnda syfte senare framlägga förslag

om provisorisk ersättning till kommunerna för tiden fram till dess en mera

definitiv reglering av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning

som verkställes av 1958 års skatteutjämningskommitté. En bestående

kompensation till kommunerna måste härvid givetvis förutsättas som nödvändig.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att den utredning, som

är erforderlig för det i propositionen förordade provisoriet, skyndsamt företages.

I sammanhanget vill utskottet vidare med instämmande i vad i motionerna

1:726 och 11:875 anförts framhålla nödvändigheten av att snarast

möjligt ett bestående system skapas för en rättvis kostnadsavvägning mellan

staten och kommunerna, främst genom den s. k. grundbidragspincipen.»

Angående beskattningen av folkpensionärer

VI) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 721

av herr Hagberg m. fl. och 11:882 av herr Heckscher m. fl. ansett, att

utskottet under punkterna A I 2) och B 6) bort föreslå att för ålders- och

invalidpensionärer skall utgå förhöjda ortsavdrag, nämligen med 3 600 kronor

för ensam pensionär, med 6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär

och med 7 200 kronor för makar som båda är pensionärer, samt att utskottet

på grund härav bort hemställa

att riksdagen måtte

a) antaga det i motionerna I: 721 och II: 882 under punkt

4) intagna förslaget till lag om ändring av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370); ävensom

b) med ändring av Kungl. Maj :ts förslag besluta, att 10 §

1 mom. andra stycket första ledet förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt skall erhålla följande

lydelse:

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som

varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör

grundbeloppet:

VII) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

ansett att utskottet — med åberopande av vad i denna fråga anförts i motionerna

I: 732 av herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. bort

under punkten B 17) föreslå,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 732 och II: 884,

såvitt avser förevarande fråga, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla att skatteberedningen måtte utarbeta förslag

till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan

göra smärre arbetsinkomster vid sidan av folkpensionen, i

ökad utsträckning skattefria.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961

Angående skatteskalorna för statlig inkomstskatt, m. m.

VIII) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

ansett, att utskottet — med åberopande av vad i denna fråga anförts i motionerna

I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. _

bort tillstyrka de i dessa motioner föreslagna skatteskalorna och således

under punkterna A I 2) och B 17) föreslå,

att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t i denna

del föreslagit i proposition nr 188 och med bifall till motionerna

I: 732 och II: 884 måtte

a) besluta, att 10 § 1 mom. andra stycket senare leden

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

(skatteskalan för gifta och ensamstående med barn,

m. fl.) skall ha följande lydelse:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000

men

icke

16 000 kr: 1 200 kr för

12 000 kr och

18%

av

återstoden

16 000

»

»

20 000

»>: 1 920

»

»

16 000

»

»

26 %

»

»

20 000

»

»

25 000

» : 2 960

»

»

20 000

»

»

33%

»

»

25 000

»

»

30 000

»: 4 610

»

»

25 000

»

»

38 %

»

»

30 000

»

»

40 000

» : 6 510

»

»

30 000

»

»

43 %

»

»

40 000

»

»

60 000

« : 10810

»

»

40 000

»

»

48 %

»

»

60 000

»

»

100 000

» :20 410

»

»

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000

» : 42 010

»

»

100 000

»

»

59 %

»

»

150 000

kr

: 71 510

»

»

150 000

»

»

65 %

»

»

b) besluta, att 10 § 1 mom. tredje stycket förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt (skatteskalan

för ensamstående skattskyldiga, m. fl.) skall ha följande

lydelse:

För annan----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

9 000 kr: 600 kr för

6 000 kr och

18 %

9 000

»

»

12 000

» : 1 140

»

»

9 000

»

»

24 %

12 000

»

»

16 000

» : 1 860

»

»

12 000

»

»

30 %

16 000

»

»

20 000

» : 3 060

»

»

16 000

»

»

36 %

20 000

»

»

30 000

»: 4 500

»

»

20 000

»

»

41 %

30 000

»

»

40 000

» : 8 600

»

»

30 000

»

»

45 %

40 000

»

»

60 000

»: 13 100

»

»

40 000

»

»

49 %

60 000

»

»

100 000

» : 22 900

»

»

60 000

»

»

54 %

100 000

»

»

150 000

» : 44 500

»

»

100 000

»

»

59 %

150 000 kr

: 74 000

»

»

150 000

»

»

65%

av återstoden

» »

» »

» »

» »

» »

IX) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 721

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 87

av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. — ansett, att

utskottet under punkterna A I 2) och B 6) bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att för äkta makar fastställa

en skatteskala med en mjukare övergång från det proportionella

bottenskiktet och med en väsentligt högre tudelningsgräns

än enligt propositionen nr 188

samt på grund härav besluta, att 10 § 1 mom. andra

stycket senare leden förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt (skatteskalan för gifta och ensamstående

med barn, m. fl.) skall ha följande lydelse:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men

icke

18 000 kr: 1 200 kr för

12 000 kr och 20 %

av

återstoden

18 000 »

»

24 000

»: 2 400

»

»

18 000 »

»

25%

»

»

24 000 »

»

30 000

» : 3 900

»

»

24 000 »

»

30%

»

»

30 000 »

»

40 000

» : 5 700

»

»

30 000 »

»

38%

»

»

40 000 »

»

60 000

»; 9 500

»

»

40 000 »

»

46%

»

»

60 000 »

»

100 000

»:18 700

»

»

60 000 »

»

54%

»

»

100 000 »

»

150 000

» : 40 300

»

»

100 000 »

»

59%

»

»

150 000 kr

: 69 800

»

»

150 000 »

)>

65%

»

»

X) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,

a) att den del av utskottets yttrande på s. 65, som börjar med orden »Enligt

utskottets» och slutar med orden »skatteberedningens utredningsuppdrag»,

bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening är det angeläget att överväga frågan om övergång

till skattefinansiering av de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna,

t. ex. folkpensionen samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning,

sjukvård, barntillägg och dylikt. Då allmänna skatteberedningen

överväger hela avgifts- och skattesystemets utformning, framstår det som

lämpligast, att frågan om övergång till skattefinansiering utredes i nämnda

sammanhang. Såsom framhållits i motionerna I: 729 och II: 868 bör emellertid

denna fråga utredas skyndsamt.

Utskottet delar även i övrigt den i de sistnämnda motionerna uttryckta

uppfattningen om behovet av ytterligare skattelättnad i de lägre inkomstskikten.

Såsom förordats i motionerna bör i detta syfte en sänkning av uttagningsprocenten

i de lägre inkomstskikten övervägas i fråga om den statliga

inkomstskatten. Även denna prövning bör lämpligen företagas av allmänna

skatteberedningen. övervägandena bör om möjligt ske så skyndsamt,

att förslag i ärendet kan föreläggas redan nästa års riksdag.»

b) att utskottet under punkten B 14) bort hemställa,

att riksdagen måtte

dels med bifall till motionerna 1:729 och 11:868, såvitt

här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skynd
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

sam utredning av frågan om skattefinansiering av de grundläggande

socialförsäkringsförmånerna i enlighet med vad

utskottet anfört; och

dels med bifall till motionerna 1:729 och 11:868, såvitt

här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning av frågan om sådan ändring av skalorna vid

den statliga inkomstbeskattningen, att ytterligare skattesänkning

erhålles i de lägre inkomstskikten, i enlighet med

vad utskottet anfört;

Angående ensamstående barnförsörjares beskattning

XI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt

följande:

De ofullständiga familjernas skatteproblem har icke berörts i propositionen.

Å andra sidan tillhör dessa skattskyldiga de grupper, som med hänsyn

till sin i allmänhet svagare ekonomiska situation, borde särskilt beaktas i

samband med de föreslagna skatteomläggningarna. Såsom framhållits i motionerna

1:722 av fru Hamrin-Thorell in. fl. och 11:877 av fröken Elmén

m. fl. innebär de nuvarande reglerna att dessa familjers ekonomi utsättes

för en kännbar påfrestning i och med att barnet uppnår 16 års ålder, då

samtidigt de för ortsavdragen och skatteskalorna gynnsammare reglerna

upphör att gälla och barnbidraget faller bort. För att uppnå mildare övergångsregler

föreslår motionärerna, att ifrågavarande skattskyldiga skulle erhålla

rätt till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för gifta gällande

skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn under

19 år. I motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher

m. fl. har i samma syfte föreslagits att ifrågavarande skattskyldiga

skulle beskattas enligt den för gifta gällande skalan, så länge barnet är under

19 år, är hemmavarande och saknar egen inkomst.

De i propositionen föreslagna skatteomläggningarna, innefattande bl. a.

en höjd indirekt beskattning, kan enligt vår mening inte undgå att aktualisera

de ensamstående barnförsörjarnas skatteproblem. Även om reformer

härutinnan nyligen genomförts, kan det inte bestridas, att nya omständigheter

tillkommit som berör ifrågavarande grupper av skattskyldiga. Vi syftar

här i första hand på dem som har barn i åldrarna 16—18 år, vilka ännu

inte inträtt i förvärvslivet, därför att de bedriver stadier. Dessa grupper

skulle icke erhålla del av barnbidragshöjningen.

Som ett första steg att nå en mildare övergång i beskattningshänseende

för här berörda grupp av skattskyldiga föreslår vi, att dessa i enlighet med

yrkandet i motionerna I: 721 och II: 882 beskattas enligt den för gifta gällande

skalan intill dess barnet fyllt 19 år. Vidare synes såsom motionärerna

föreslagit det villkoret böra föreskrivas, att barnet icke påförts egen skatt

för beskattningsåret, d. v. s. saknat inkomst av nämnvärd storlek. Det i

motionerna I: 722 och II: 877 väckta förslaget, att den nuvarande gränsen

för barnets ålder — 16 år — för bibehållande av det högre ortsavdraget flyt
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

tas två år för ifrågavarande skattskyldiga är också värt beaktande. Denna

fråga synes böra prövas vidare. Vi föreslår att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär utredning härom.

Vi anser därför, att utskottet under punkterna A I 2), B 6) och B 7) bort

hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:721 av herr

Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna

I: 722 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 877 av

fröken Elmén m. fl. måtte

a) besluta att — med ändring av Kungl. Maj :ts förslag —

i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juni 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt omedelbart efter andra stycket skall

infogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för ogift skattskyldig

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), under förutsättning att

han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men ej 19 år och vilket icke

för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering till statlig eller kommunal

inkomstskatt.

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om

höjning av gränsen för barnets ålder för bibehållande av

det högre ortsavdraget vad gäller ensamstående barnförsörjares

inkomstbeskattning.

Angående sparfrämjande åtgärder

XII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motionerna

I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. ansett,

att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,

att riksdagen måtte besluta att stimulera till ökat personligt

sparande genom att medge skattelättnader vid följande

sparformer, nämligen bostadssparande, utbildningssparande,

aktiesparande samt sparande i form av extra amorteringar

å egnahemslån eller lån avseende lägenhet, som innehaves

med bostadsrätt, ävensom att komplettera rätten till

s. k. kapitalavdrag med motsvarande rätt till avdrag från

avkastning av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse,

samt på grund härav antaga de i nyssnämnda motioner

under punkt 1) intagna förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande och

c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

XIII) av herrar Spetz, Söderquist, Sundin, Kollberg, Vigelsbo och Gustafson

i Göteborg, vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna

I: 731 av herr Källqvist in. fl. och II: 880 av herr Jönsson i Ingemarsgården

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

in. fl. samt motionerna I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och II: 888 av

herr Antonsson in. fl. — ansett att utskottet bort under punkterna B 16) och

22) föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om förslag till åtgärder i syfte att stimulera det enskilda

sparandet dels genom skatteplanering för medel som insattes

på särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig

penninginrättning, dels genom allmänt utjämningskonto, enligt

i motionerna angivna riktlinjer.

XIV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande på s. 70, som börjar med orden »Av

skäl» och slutar med orden »och II: 888», bort ha följande lydelse:

»Det är enligt utskottets mening angeläget, att effektiva åtgärder vidtages

till främjande av det personliga och frivilliga sparandet. I proposition nr 200

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att besluta om en kampanj för allmänt

lönsparande, innebärande att extra vinstutlottning skall företas bland

de allmänna lönspararna under år 1962. Goda skäl kan emellertid enligt utskottets

mening anföras för att samhället bör premiera varje form av sparande,

d. v. s. varje förbättring av nettoförmögenheten under en viss tidsperiod

i den utsträckning som det kan anses finansiellt möjligt och av rättviseskäl

lämpligt. Utskottet har förordat utredning i syfte att stimulera det

enskilda sparandet dels genom skattepremiering för medel som insättes på

särskilda sparkonton i bank eller annan penninginrättning, dels genom allmänt

utjämningskonto. I motionerna I: 739 och II: 888 förordas även utredning

rörande premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär i

anslutning till den av herr Antonsson avgivna reservationen till utredningen

om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2). Härigenom kan uppnås

en stimulerande effekt även på det sparande som sker i form av amortering

och investering av olika slag. Den i motionerna åberopade metoden för

en sådan premiering synes lämplig. Utskottet tillstyrker därför bifall till

yrkandet och förutsätter härvid att vad i motionerna anförts om samordning

med särskilda sparkonton och utjämningskonton uppmärksammas.

Med vad utskottet sålunda tillstyrkt torde även syftet i motionerna 1:721

och II: 882 i ifrågavarande avseende vara tillgodosett.»

b) att utskottet under punkten B 22) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 739 och

11:888 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till riksdagen rörande åtgärder i syfte att stimulera

det personliga nysparandet av reell karaktär enligt de

riktlinjer, som angivits i motionerna.

Angående förvärvsavdrag för gift kvinna m. m.

XV) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 91

nerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. —

ansett,

a) att utskottet bort föreslå, att förvärvsavdragets maximum höjes från

2 000 till 3 000 kronor med rätt för hustru, som kan styrka högre kostnader

för barnens omhänderhavande än 3 000 kronor, att inom ramen för 20 % av

inkomsten få avdrag härför samt att förvärvsavdraget för gift kvinna, som

haft inkomst av jordbruksfastighet, liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering

skall, där hustrun haft hemmavarande barn under 16 år och styrkta

kostnader för barnens omhänderhavande, som överstiger 300 kronor, medges

för de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 % av det värde vartill

hustruns arbete uppskattas,

samt att utskottet på grund härav bort under punkten B 6) hemställa,

att riksdagen måtte antaga det under punkten 7 i nyssnämnda

motioner intagna förslaget till lag om ändrad lydelse

av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

b) att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam utredning rörande

möjligheterna att bereda ensam barnförsörjare samma

rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad

för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt

förelägga riksdagen förslag i anledning härav.

XVI) av herrar Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka ansett,

a) att utskottet — under åberopande av vad som i denna fråga anförts i

motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.

— bort tillstyrka de däri föreslagna förbättringarna av förvärvsavdragen

och således under punkten B 17) hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 732 och II:

884, såvitt avser förevarande fråga — måtte besluta antaga

följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i

ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta av
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

drag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn under 16 år,

med 300 kronor jämte 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock

högst med 4 000 kronor. Avdrag med samma belopp må åtnjutas av ogift

skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), som haft

inkomst av rörelse i ovan angiven omfattning eller inkomst av eget arbete

och som haft hemmavarande barn under 16 år. Har gift kvinna haft inkomst

av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst

300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån

den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må för makarna

tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning av avdraget

med 25 procent av inkomsten ifrågakommer, 4 000 kronor.

Avdrag enligt---— sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola äga giltighet i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

b) att utskottet — under åberopande av vad som i denna fråga anförts i

motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.

ävensom med beaktande av vad som härom anförts i motionerna I: 721 av

herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna

I: 736 av fru Svenson in. fl. och II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och

Wahrendorff — bort under punkten B 17) hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära utredning

och senare förslag till riksdagen om en fortsatt reformering

av förvärvsavdragsreglerna, innefattande en höjning

av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande

gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av

förvärvsavdraget även i de fall familjen inte har barn under

16 år och kvinnan har förvärvsarbete utanför hemmet, samt

att översyn sker av reglerna beträffande barnets ålder för rätt

till förhöjt förvärvsavdrag, ävensom av förvärvsavdragsreglerna

i de fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder

maken i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom.

XVII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande, som börjar å s. 69 med orden

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 93

»Enligt utskottets» och slutar å s. 70 med orden »ifrågavarande utredningsyrkandena»,

bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser det dock vara anledning till ytterligare höjning av förvärvsavdragen.

Såsom framhållits i motionerna 1:736 och 11:870 är det

emellertid angeläget, att en ökad avdragsrätt inte får en sådan utformning,

att endast de förvärvsarbetande kvinnor, som befinner sig i de högre inkomstskikten,

får ett väsentligt utbyte av densamma. De kostnader för inkomsternas

förvärvande, som i ifrågavarande avseende bör vara avdragsberättigade,

torde i allmänhet procentuellt räknat vara större ju lägre inkomsten

är. Vid ytterligare lättnad på delta område hör därför eu höjning

av avdragsrättens procentuella del i första hand komma i fråga. Särskilt bör

prövas möjligheten att vid låg förvärvsinkomst tillämpa rätt till högt procentuellt

avdrag, varvid lämplig avtrappning bör ske för de högre inkomstlägena.

I andra hand bör en höjning av det maximala avdragsbeloppet komma

i fråga. Allmänna skatteberedningen har enligt sina direktiv att pröva

frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga.

I motionerna I: 736 och II: 870 förordas, att skatteberedningen härvid

skyndsamt skall överväga höjning av förvärvsavdragen för förvärvsarbetande

gift kvinna med hemmavarande barn under 16 år enligt de ovan anförda

riktlinjerna. Utskottet tillstyrker detta. Med det anförda anser sig utskottet

ha besvarat även motionerna I: 721 och II: 882 samt I: 732 och II:

884 i den del här är i fråga.

Då genom 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna förvärvsavdraget

för gift kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse höjdes till maximalt

2 000 kronor i fall, då hon har hemmavarande barn under 16 år, beslutades

att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skulle ha rätt endast till

det fasta avdraget å 300 kronor. En sådan kategoriklyvning kan enligt utskottets

mening inte accepteras. I motionerna I: 736 och II: 870 föreslås, att

gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall ha rätt till kvotavdrag

enligt samma villkor som gäller för gift kvinna med inkomst av eget arbete

eller rörelse, d. v. s. till avdrag med maximalt 2 000 kronor. Utskottet tillstyrker,

att beslut nu fattas i enlighet med vad som sålunda förordats i dessa

motioner, och anser sig härmed ha besvarat även motionerna I: 721 och II:

882 i förevarande avseende.

Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. i de fall då hustrun deltager i

mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna jordbruksfastighet eller

rörelse, gäller förvärvsavdrag med 300 kronor vid såväl den statliga som

den kommunala beskattningen, oberoende av om minderåriga barn finns i

hemmet eller inte. Såsom framhålles i motionerna 1:736 och 11:870 bör

emellertid förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas jordbruk eller rörelse

anses principiellt lika berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall

där minderåriga barn finns i hemmet bör det därför vara motiverat att medge

ett förhöjt förvärvsavdrag. I de nämnda motionerna föreslås, att gift man

med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall medges kvotavdrag

med 20 procent av högst 3 500 kronor, d. v. s. ett kvotavdrag med högst 700

7 liihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. \r 79

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

kronor och ett sammanlagt förvärvsavdrag med högst 1 000 kronor, när

hustrun är verksam i förvärvskällan och barn under 16 års ålder finns i

hemmet. Utskottet tillstyrker detta. Härmed anser sig utskottet även ha besvarat

motionerna I: 721 och II: 882 i den del här är i fråga.»

dels ock att utskottet bort under punkten B 21) hemställa,

a) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 46.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget

arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i

arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag

jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans

inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt — — — 2 000 kronor.

Avdrag enligt —--sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om ef! ertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

b) att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 736

och II: 870 samt i anledning av motionerna I: 721 och II: 882

samt motionerna 1:732 och 11:884 i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan om höjning

av förvärvsavdragen för förvärvsarbetande gift kvinna med

hemmavarande barn under 16 år enligt de riktlinjer utskottet

ovan anfört.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 95

Angående övergångsbestämmelserna till förslaget till förordning om ändring

i förordningen om allmän varuskatt

XVIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande

av motionen II: 871 av herr Kollberg —

dels anfört följande:

Angående skatt å vara som förvärvats i december 1961

De föreslagna ändringarna i förordningen om allmän varuskatt är såsom

tidigare nämnts avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. övergångsbestämmelserna

innebär emellertid att en vara, som av konsument förvärvats

i december 1961, då den lägre skatten fortfarande gällde, blir belagd med

den högre skatten om betalningen erlägges först efter årsskiftet. Detsamma

blir förhållandet med tjänsteprestationer.

innebörden av bestämmelserna är alltså att den som köper en vara i december

1961 — då den lägre skattesatsen fortfarande gäller— och får varan

till sig överlämnad men icke erlägger likvid före den 1 januari 1962, skulle

bli skyldig att utöver de 4 %, som varan regelmässigt påförts vid inköpet,

vid likviden i januari erlägga ytterligare 2 %.

Rent praktiskt sett blir följden av detta att det i de flesta fall blir handeln

som får betala den förhöjda skatten för dessa varor. Det måste ställa

sig utomordentligt svårt för en köpman att i januari kräva sina kunder på

ytterligare skatt för varor som dessa förvärvat och kanske konsumerat innan

den högre skattesatsen trädde i kraft.

Allvarliga principiella invändningar måste riktas mot det betraktelsesätt

som ligger bakom de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Den allmänna varuskatten är ju till sin konstruktionen indirekt konsumtionsskatt,

avsedd att övervältras på konsumenten. Konsumenten är alltså

skattebäraren, som reellt får bära skatten genom fördyring av sin konsumtion.

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då de skattepliktiga varorna

förvärvas av konsumenten. Vad nu sagts vinner stöd av departementschefens

i tidigare sammanhang uttalade rekommendation att den

allmänna varuskatten inkalkyleras i konsumentpriset.

Rent juridiskt sett är det ostridigt, att äganderätten vid köp övergått till

köparen redan i och med att köpeavtal har träffats och varan överlämnats

till köparen även om likvid erlägges vid en senare tidpunkt.

Skattesubjektet är i förevarande fall vederbörande handlande, som formellt

är förpliktigad att inleverera skatt för samtliga av honom försålda

skattepliktiga varor sedan likvid förvaran influtit. Formella regler har därför

uppställts angående handlandens skyldighet att inleverera skatten. Naturligt

är att statens fordringsrätt knytes till betalningsmomentet, eftersom

handlanden först vid denna tidpunkt har kassamässiga möjligheter att erlägga

skatten. Vad nu sagts får icke skymma konsumtionsskattens reella natur,

nämligen att varan är skattens föremål och att tidpunkten för uppkomsten

av konsumentens skyldighet att bära skatten är när de skattepliktiga

varorna förvärvas av honom. Denna princip, som tidigare utvecklats,

måste även komma till uttryck i övergångsbestämmelserna i samband

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

med en höjning av skattesatsen. Detta har emellertid icke skett. Innebörden

av de nu föreslagna övergångsbestämmelserna är nämligen, att man

belagt vissa varupartier med en retroaktiv skatt.

Med stöd av vad här anförts bör övergångsbestämmelserna utformas så,

att det klart utsäges, att de nu föreslagna ändringarna av förordningen om

allmän varuskatt icke äger tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation som skett före den 1 januari

1962, då förordningen träder i kraft.

Angående avtal som slutits före tidpunkten för förordningens antagande och

publicering

Övergångsbestämmelserna innebär vidare, att den högre varuskatten i

vissa fall skall tillämpas i fråga om tillhandahållande av vara på grund

av skriftligt avtal med bestämt pris, som slutits efter den 1 november 1961.

Dessutom föreslås vissa regler beträffande import på grundval av avtal

slutna efter nämnda dag.

På skattelagstiftningen måste ställas det minimikravet att medborgarna

skall kunna i det ögonblick de genomför en transaktion avgöra storleken av

skattskyldigheten. Genom de här ovan refererade övergångsbestämmelserna

åsidosättes detta minimikrav. Att en skattehöjning blivit föreslagen är ej

tillräckligt utan bestämmelser härom måste ha blivit antagna och publicerade.

De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna bör därför ändras

så att sådant tillhandahållande av varor eller tjänsteprestationer efter

den 31 december 1961, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet

fastställt, slutits före dagen efter den då förordningen utkommer av

trycket, lämnas oberörda av den höjda skatten. Ett motsvarande stadgande

bör meddelas i fråga om import av varor.

dels ock ansett att utskottet bort under punkten A II hemställa,

att riksdagen — under åberopande av innehållet i motionen

II: 871 av herr Kollberg — måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändring i

förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

med de ändringarna, att 49 § samt punkt 1 av

övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse:

49 §.

Vid debitering — — — (= utskottets förslag s. 79 råd 19 uppifrån —

rad 9 nedifrån)---helt krontal.

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation som skett före den 1 januari

1962. Ej heller äger förordningen tillämpning i fråga om sådant tillhanda
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

97

hållande inom riket efter den 31 december 1961 av vara eller tjänsteprestation

eller i fråga om införsel till riket av vara, varom skriftligt avtal, däri

vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före dagen efter den då förordningen

utkommit av trycket. Vad nu sagts om verkan av skriftliga avtal

skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den, för vars räkning införseln

sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen skriftligen anmält

sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller skall förordningen

äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom postverkets

försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag influtit till postverket

före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter kommer

mottagaren till godo.

Angående utredning om allmänna varuskattens uttagande i tidigare led samt

om en förutsättningslös prövning av den lämpliga utformningen av en indirekt

beskattning

XIX) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman vilka — under åberopande

av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 732 av herr Lundström

m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. — ansett att utskottet under

punkten B 17) bort föreslå,

alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,

att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av skattesystemet

skall vid sin prövning av den indirekta beskattningen

— utan att vara bunden vid nuvarande omsättningsskatt

— väga mot varandra olika former därav samt

att utredning göres om möjligheterna att genom uttagande

av varuskatten i tidigare led befria detaljhandeln från

uppbörden.

XX) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

dels ansett att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 72 börjar med

orden »Detta spörsmål» och på s. 73 slutar med orden »berörda delar», bort

ha följande lydelse:

»Den nuvarande utformningen av omsättningsskatten som en detaljhandelsskatt

medför betydande extra arbete och besvär för de stora företagargrupper,

som ålagts att ha hand om uppbörden av skatten. Såsom framhållits

i motionerna I: 726 och II: 875 måste man vid en höjning av detaljhandelsskatten

dessutom befara, att en viss del av varudistributionen söker sig

andra vägar än den ur varuskattens synpunkt lätt kontrollerbara butikshandeln.

Varuskatt i partihandels- eller fabrikationsledet har enligt utskottets

mening påtagliga fördelar framför detaljhandelsskatten. Detta spörsmål hade

riksdagen att taga ställning till i anledning av väckta motioner senast vid

innevarande års vårsession. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30

framhöll utskottet hl. a., att den allmänna skatteberedningen vid sina över
-

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

väganden rörande varuskattens roll i beskattningssystemet kunde komma

till sådana resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandelseller

detaljhandelsledet kan bli föremål för omprövning. Den i propositionen

föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten motiverar emellertid

att frågan upptages till skyndsam prövning. I molionerna I: 726 och II:

875 liksom i motionerna I: 733 och II: 881 förordas så skyndsam prövning

av en omläggning av den allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet,

att förslag i ärendet kan föreläggas om möjligt redan 1962 års

riksdag. Utskottet tillstyrker detta.»

dels ock ansett att utskottet under punkterna B 11), 17) och 18) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 726

och II: 875 samt motionerna I: 733 och II: 881 ävensom

i anledning av motionerna I: 732 och II: 884, samtliga motioner

såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om så skyndsam prövning av en omläggning av den

allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet,

att förslag i ärendet kan föreläggas om möjligt redan

1962 års riksdag.

Angående undantagande från allmän varuskatt av investeringsvaror

XXI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt

följande:

Såsom påpekats i flera av de föreliggande motionerna innehåller den nuvarande,

allmänna varuskatten ett inslag av investeringsskatt, därigenom

att varuskatt uttages även för investeringsvaror. Skatten får härigenom en

särskilt kostnadsstegrande effekt, vilket ur flera synpunkter måste anses

som olyckligt. Vad den konjunkturpolitiska aspekten angår, förfelar skatten

i denna konstruktion sitt eventuellt avsedda syfte, alldenstund en investeringsskatt

måste vara tidsbegränsad för att nå en investeringsåterhållande

och därmed konjunkturdämpande verkan. Det framstår därför som

synnerligen motiverat att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av

den indirekta beskattningen, varvid såväl konjunkturpolitiska som kostnads-

och konkurrensmässiga hänsyn måste noga beaktas, tar upp frågan

om investeringarnas behandling inom ramen för den indirekta beskattningen.

Naturligt synes då vara att pröva frågan om investeringarnas undantagande

från omsättningsskatteplikt. Denna angelägenhet, som har ett omedelbart

samband med de svenska företagens konkurrensförmåga gentemot utländska

företag, måste självfallet bli alltmer trängande ju längre den ekonomiska

integrationen i Europa fortsätter och skärpes i och med att skattesatsen

höjs. Vi anser därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t bör understryka

det angelägna i att här berörda problem skyndsamt och ingående tas

upp av den allmänna skatteberedningen. Utskottet hade således enligt vår

mening under punkterna B 6), 11) och 17) bort föreslå,

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

att riksdagen i anledning av motionerna I: 721 och II: 882,

I: 732 och II: 884 samt I: 726 och II: 875 måtte i skrivelse

till Ivungl. Maj :t uttala att det synes riksdagen angeläget att

allmänna skatteberedningen upptar till ingående prövning

frågan om investeringarnas behandling inom ramen för den

indirekta beskattningen, varvid utslagsgivande hänsyn bör

fästas vid de kostnadsmässiga verkningarna med avseende å

de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utländska

företag samt vid de konjunkturpolitiska aspekterna för utformningen

av en indirekt skatt avseende investeringskostnader.

XXII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

dels ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 73, som börjar med

orden »Utskottet vill» och slutar med orden »motionerna I: 726 och II: 875»,

bort ha följande lydelse:

»Vid en omläggning av den allmänna varuskatten till partihandels- eller

fabrikationsledet ökas möjligheterna att från beskattningen undanta för näringslivet

och produktionen särskilt betydelsefulla varor. Främst bör detta

gälla investeringsvaror i syfte att underlätta näringslivets utveckling och

rationalisering. I motionerna I: 726 och 11:875 förordas prövning av möjligheterna

att från den allmänna varuskatten undanta betydelsefulla varor,

som enbart eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar. Vid

en sådan utformning av beskattningen kan även tillgodoses motionsyrkandena

om undantagande av begagnade traktorer, lantbruksmaskiner m. m.

från beskattningen, vilka utskottet behandlar i det följande. Utskottet tillstyrker

yrkandet i motionerna I: 726 och II: 875 angående prövning av möjligheterna

att från beskattningen undanta betydelsefulla investeringsvaror.»

dels ock ansett, att utskottet under punkten Bil) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 726 och

II: 875, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om prövning av möjligheterna att från den allmänna

varubeskattningen undantaga betydelsefulla varor, som enbart

eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar,

i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

Angående undantagande från allmän varuskatt av förbearbetade

byggnadsvaror

XXIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande

av de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt

II: 872 av herrar Ivollberg och Källenius —

dels anfört följande:

Genom den nuvarande utformningen av den allmänna varuskatten åstadkommes

en icke avsedd snedvridning i konkurrenshänseende i fråga om

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

sådana varor som fabriksbetong och andra förbearbetade byggnadsvaror. Vid

tillverkning av dylika varor i fabrik belastas dessa med skatt för hela sitt

värde under det att vad som framställes på byggnadsplatserna belastas med

skatt blott för värdet av den i betongmassan ingående cementen.

Bristerna i varuskattens utformning på förevarande område har tidigare

uppmärksammats och 1960 års bevillningsutskott ansåg, att utvecklingen på

nu ifrågavarande område borde följas med vaksamhet. Vid en höjning av

den allmänna varuskatten kommer de icke önskvärda konsekvenserna att

ytterligare markeras. Vi anser därför, att en ändring bör komma till stånd

till undvikande av denna snedbelastning.

Inom utskottet har upplysts att tidigare gjorda undersökningar av den

högre skattebelastningen på de fabrikstillverkade varorna i fråga om ett

normalt bygge i Stockholm visat att kostnaden per kubikmeter betong stiger

med 1: 35 kronor. Detta belopp skulle öka vid en höjning av skattesatsen,

vilket tillsammans med andra kostnadsstegringar kan föranleda, att den

mindre rationella metoden att tillverka dessa varor på byggnadsplatsen skulle

ges företräde.

dels ock ansett, att utskottet bort under punkten B 17) hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 724 av herr Gösta Jacobsson och II: 872 av herrar

Kollberg och Källenius i skrivelse till Ivungl. Maj :t begära

förslag till 1962 års riksdag om ändring i förordningen om

allmän varuskatt innebärande att de fabrikstillverkade betongvarorna

och s. k. förbearbetade byggnadsvaror icke belastas

med högre varuskatt än sådana varor som framställs

på byggnadsplatsen.

Angående undantagande från allmän varuskatt av förbrukningsartiklar i

produktionen

XXIV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande

av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 721 av herr Hagberg

m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt I: 732 av herr Lundström

m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. — ansett, att utskottet under punkterna

B 6) och 17) bort föreslå,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 721 och II: 882

samt I: 732 och II: 884, såvitt avser här berörda fråga, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning och

förslag till 1962 års riksdag om sådan ändring av förordningen

om allmän varuskatt (omsättningsskatt) att sådan skatt ej

skall uttagas på förbrukningsartiklar, som användes för produktionen

inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket

och fisket.

XXV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets

yttrande på s. 75, som börjar med orden »Såvitt utskottet» och slutar

med orden »från skatteplikt», bort ha följande lydelse:

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

»Utskottet har tillstyrkt prövning av möjligheterna att från den allmänna

varuskatten undanta betydelsefulla investeringsvaror. Skäl kan finnas för

undantagande av ytterligare varugrupper. Utskottet är emellertid inte för

närvarande berett att tillstyrka prövning härav.»

Angående undantagande från allmän varuskatt av fiskeredskap samt begagnade

traktorer

XXVI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och

hemställt följande:

I motionerna I: 712 av herr Spetz och II: 856 av herr Johansson i öckerö

m. fl. hemställes, att fiskeredskap skall undantagas från skatteplikt enligt

förordningen om allmän varuskatt. I motionerna I: 723 av herr Isacson

m. fl. och II: 873 av herrar Hedin och östlund, I: 733 av herr Ferdinand Nilsson

och II: 881 av herr Grebäck m. fl. samt II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora

m. fl. framföres vidare yrkanden avseende undantag från skatteplikt

för begagnade traktorer. Även frågan om beskattningen av begagnade jordbruksmaskiner

i övrigt beröres i några av motionerna.

Enligt vår mening talar väsentliga skäl för den ståndpunkt motionärerna

intagit. Vi anser det angeläget att Kungl. Maj :t till skyndsam prövning

tar upp de spörsmål motionärerna rest och anser därför att utskottet under

punkterna B 3), 8), 18) och 26) bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte förelägga 1962 års riksdag förslag

om undantag från skatteplikt enligt varuskatteförordningen

av fiskeredskap samt begagnade traktorer och jordbruksmaskiner.

Angående undantagande från allmän varuskatt av böcker och musikalier

XXVII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och

hemställt följande:

I motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och II: 879 av herr Björkman

m. fl., vari yrkas att från skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt

skall undantagas böcker och musikalier (noter), framhålles att den del

av bokköpen som helt eller delvis subventioneras av det allmänna utgör omkring

1/3 av hela bokförsäljningen i landet, i kronor räknat. Eftersom böcker

inte är att hänföra till behovsvaror i egentlig mening, måste vidare en successivt

höjd varuskatt i längden få en prohibitiv verkan till men för kulturutvecklingen

i landet.

Vi delar motionärernas uppfattning och anser att utskottet under punkten

B 15) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:730 och 11:879 måtte besluta, alt 10 § 1 mom. 7) varuskatteförordningen

skall erhålla följande lydelse:

»7. Allmänna nyhetstidningar så ock periodiskt utgivna medlemsblad,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961

personaltidningar och liknande publikationer, i den mån de tillhandahållas

utan särskild avgilt, samt andra periodiskt utgivna publikationer, om

dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar med huvudsakligt

syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga

eller försvars främjande ändamål eller att företräda vanföra eller eljest

arbetshindrade medlemmar ävensom böcker och musikalier (noter).»

Angående undantagande från allmän varuskatt av ammunition till frivilliga

skytteväsendet

XXVIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,

Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt följande:

I motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson och II: 867 av herr Ståhl hemställes,

att ammunition som inköpes av till frivilliga skytteväsendet anslutna

organisationer måtte undantagas från allmän varuskatt. Med hänsyn till

den betydelse ur försvarssynpunkt som de frivilliga skytteorganisationerna

har och då medlemmarna i dessa organisationer själva får betala kostnaderna

för den ammunition som organisationerna tillhandahåller, finner vi

motionärernas yrkande berättigat och anser därför, att utskottet under

punkten B 5) bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta att till 10 § 1 mom. varuskatteförordningen

skall fogas en ny punkt, betecknad 9,

av följande lydelse:

»9. Ammunition, som försäljes till organisationer tillhörande det frivilliga

skytteväsendet.»

Angående bensinskatten

XXIX) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och

hemställt följande:

Under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 697 av

herr Stetanson m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. samt

I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. anser vi

att utskottet under punkten A I 3) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte

avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 188 i vad gäller höjningen

av bensinskatten.

XXX) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

dels ansett, att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 76 rad

24 uppifrån med orden »Vad härefter» och slutar på s. 77 rad 20 uppifrån

med orden »begärda skrivelsen», bort ha följande lydelse:

»Vad härefter angår frågan om höjning av bensinskattens belopp vill

utskottet först framhålla, att den allmänna varuskatten inte bör utgöra motiv

för höjning av bensinskatten. Den sistnämnda skatten är en specialskatt,

avsedd för vägändamål och skatteuttagets höjd bör därför avvägas efter

medelsbehovet på det område, som bensinskatten avser.

Såsom framhålles i motionerna I: 727 och II: 876 är det emellertid i nu
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 103

varande läge nödvändigt att uppmärksamma utvecklingen på vägväsendets

område. Under de senaste åren har en kraftig ökning skett av fordonsvikterna

och trafikintensiteten, varigenom följt en väsentlig stegring av slitaget

på vägarna. Om huvudparten av våra vägar måste man säga, att de

inte har tillfredsställande kapacitet att bära den allt tyngre och intensivare

trafiken. För den närmaste framtiden måste man räkna med en snabbare

trafikökning än vad som tidigare förutsetts. Detta torde särskilt gälla de vägar,

som är av betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.

Såsom redovisas i de sistnämnda motionerna har vägunderhållet eftersatts

på sätt som måste bedömas som allvarligt. Trafiksäkerhetsfrämjande

åtgärder exempelvis har inte kunnat utföras i tillnärmelsevis tillräcklig omfattning.

Den starka eftersläpning som uppkommit beträffande vissa slag av

underhållsåtgärder motiverar nu en kraftig insats, om inte en förstöring

skall ske av det kapital, som vårt befintliga vägnät representerar. I vissa avseenden

måste det också anses nödvändigt, att ombyggnad av vägar sker tidigare

än vad som förutsatts i flerårsplanerna, främst i fråga om vägar, som

är av särskild betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.

De nuvarande bilskatteinkomsterna måste, såsom framgår av motionerna

I: 727 och II: 876, bedömas som otillräckliga för den nödvändiga intensifieringen

av vägunderhåll och vägbyggande. Utskottet anser det därför angeläget,

att nya medel i viss utsträckning ställs till förfogande för vägväsendet.

I propositionen har föreslagits höjning av bensinskatten med 5 öre per

liter. En sådan höjning skulle emellertid enligt utskottets mening innebära

en alltför hård belastning för bilismen och näringslivet särskilt i glesbygderna.

I motionerna I: 727 och II: 876 förordas höjning av bensinskatten med

3 öre per liter, varigenom ytterligare cirka 75 milj. kronor per år skulle tillföras

vägväsendet. Även en sådan höjning medför givetvis en ökad belastning.

Den är dock enligt utskottets mening ekonomiskt riktig med hänsyn

till den förbättring av vägstandarden, som härvid möjliggöres. En förbättrad

vägstandard betyder minskad förslitning av bilmaterialet och möjliggör

även i övrigt väsentliga besparingar i driftskostnaderna. Utskottet tillstyrker

sålunda motionsyrkandet om höjning av bensinskatten med 3 öre. Härav

framgår, att utskottet avstyrker motionerna I: 697 och II: 848 samt motionerna

I: 721 och II: 882 i den del här är i fråga.

I motionerna I: 727 och II: 876 förordas, att de ökade medel, som inflyter

genom den föreslagna bensinskattehöjningen, omedelbart skall tas i anspråk

för vägväsendet för vägunderhåll och vägbyggande i enlighet med vad som

anförts i motionerna. Utskottet tillstyrker även detta och understryker angelägenheten

av att härvid tillgängliga medel anvisas på lilläggsstat redan

för innevarande budgetår.»

dels ock ansett, att utskottet under punkterna A I 3) och B 12) bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:727 och 11:876 ävensom

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år t961

med avslag å motionerna I: 697 och II: 848 samt I: 721 och

II: 882, samtliga motioner såvitt här är i fråga,

a) antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Skatten utgår med trettiosex öre för liter.

Skatten beräknas — -—■ — av volymen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den

myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar

vid denna förordnings ikraftträdande med tre öre för liter, dock icke om

myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som--— (= Kungl. Maj :ts förslag) ----- — i allmänhet.

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande

av förslag till 1962 års riksdag om omedelbart ianspråktagande

av medel, som inflyter genom den under a) ovan förordade

höjningen av bensinskatten med 3 öre per liter, för

åtgärder för vägunderhållet, särskilt sådana som är angelägna

ur trafiksäkerhetssynpunkt, samt för ombyggnad av vägar,

som är av särskild betydelse för skogsbrukets och industriens

transporter, i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

XXXI) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

dels ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 76, som börjar med

orden »Vad först» och slutar med orden »av bensinskatten», bort ha följande

lydelse:

»Vad först angår sistnämnda spörsmål vill utskottet erinra om att utredningen

rörande näringslivets lokalisering för närvarande har att pröva möjligheterna

av en utjämning av levnads- och produktionskostnaderna mellan

Norrland och övriga delar av landet. En sådan utjämning är givetvis av

största betydelse ur lokaliseringspolitisk synpunkt. Då förslag från nämnda

utredning emellertid inte ännu synes vara att förvänta, framstår det som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 103

nödvändigt, att särskilda åtgärder nu skyndsamt vidtas för en sådan kostnadsutjämning

och i varje fall till förhindrande av en ytterligare försämring

av kostnadsläget för Norrland vid en bensinskattehöjning. I motionerna

I: 711 och II: 855 förordas i detta syfte en sådan differentiering av bensinskatten,

att ett enhetligt försäljningspris på bensin kan hållas i hela landet.

En sådan differentiering av bensinskatten bör kunna uppnås antingen vid

det direkta skatteuttaget vid försäljningen eller genom restitutionsförfarande.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.»

dels ock ansett, att utskottet under punkten B 2) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 711 och

11:855 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

prövning och förslag rörande differentiering av bensinskatten

antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen

eller genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin

kan hållas enhetligt i hela landet, i enlighet med vad utskottet

ovan anfört.

XXXII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets

yttrande på s. 77, som börjar med orden »I likhet» och slutar med

orden »till motionerna», bort ha följande lydelse;

»I likhet med departementschefen anser utskottet att restitutionsfrågorna

bör avgöras i annat sammanhang. Utskottet förutsätter emellertid, att de i

motionerna ställda yrkandena härvid kommer att beaktas.»

Angående återhållsamhet med statsutgifterna

XXXIII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motionerna

I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.

ansett, att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att redan under löpande budgetår sådana begränsningar göres

i utnyttjandet av beviljade anslag, att statens utgifter

minskas i den utsträckning som svarar mot i nyssnämnda

motioner föreslagna skattelättnader.

Angående punktskatterna

XXXIV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderguist, Yngve Nilsson, Kollberg,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och

hemställt följande:

I de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson och Gösta Jacobsson

samt II: 883 av herr Nordgren in. fl. har hemställts att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning rörande vilka

punktskatter som lämpligen bör avskaffas i samband med höjningen av omsättningsskatten.

Motionärerna erinrar om alt 1952 års kommitté för indi
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961

rekta skatter i sitt betänkande rörande den statliga indirekta beskattningen

(SOU 1957:13) betonat det angelägna i att den indirekta beskattningen

gjordes likformig. Enligt kommitténs mening borde en vara inte beskattas

högre än en annan, om inte särskilda motiv för den högre beskattningen

förelåge. Kommittén förordade direkt ett slopande av ett flertal punktskatter

och ansåg beträffande andra som hade en relativt stor fiskal betydelse

att ett slopande av dessa borde övervägas i samband med att skattesatsen för

en eventuell allmän indirekt beskattning fastställdes. Motionärerna framhåller

att skälen för att slopa punktskatter, som inte är betingade av särskilda

omständigheter, är starkare i och med att omsättningsskatten höjes.

Med hänsyn särskilt till sistnämnda omständighet vill vi betona det angelägna

i att den allmänna skatteberedningen, som enligt sina direktiv har att

överse det nuvarande systemet av indirekta skatter, ägnar särskild uppmärksamhet

åt frågan i vad mån nu utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan

av en generell indirekt beskattning.

Vi anser därför att utskottet under punkten B 20) bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till

känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört följande:

»Vad gäller frågan om socialförsäkringarnas finansiering, vill vi erinra

om att den allmänna skatteberedningen enligt direktiven i samband med

översynen av skattesystemet även skall ingå på denna fråga. I detta sammanhang

vill vi framhålla, att ett fastare samband mellan ifrågavarande socialförsäkringars

förmåns- och avgiftssida synes önskvärt. Försäkringarnas sociala

karaktär motiverar å andra sidan en sådan utformning av finansieringen

att personer med mycket låga inkomster befrias från avgifter eller

erhåller nedsatt avgift. Det är emellertid naturligt att socialförsäkringarnas

finansiering awäges i samband med den samlade översynen av skattesystemet.

Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning bör enligt vår

mening inte ifrågakomma.»

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611294

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om brännoljeskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten