Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förlängning av preskriptionstiden för uttagande av premieobligationsvinster.

1961-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1961:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om förlängning av preskriptionstiden för uttagande av premieobligationsvinster.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoiitskottets utlåtande nr 14 år 1961

9

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion om förlängning av preskriptionstiden

för uttagande av premieobligationsvinster.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till bankoutskottet hänvisad

motion, nr 18 av herr Gustafsson i Borås, har hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att riksgäldskontoret går i författning

om att preskriptionstiden för vinsters uttagande å premieobligationslånen

förlängs till 10 år.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen.

över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,

som anfört följande.

Såsom framgår av motionen har alltsedan ikraftträdandet av skuldebrevslagen

den 1 januari 1937 tillämpats en preskriptionstid av tre år för uttagande

av vinster på av riksgäldskontoret efter nämnda dag utgivna premieobligationslån.

Begränsningen av preskriptionstiden från tio till tre år

skedde i anslutning till den i 25 § första stycket skuldebrevslagen införda

bestämmelsen om en giltighetstid av tre år för ränte- och utdelningskupong

till obligationer och aktier, och motiveringen härför har varit i stort sett

densamma, som föranledde sistnämnda bestämmelse. Det har sålunda ansetts

vara ett intresse, att avvecklingen av de talrika, mestadels relativt

små fordringsbelopp, som de utfallna premielånsvinsterna representerar,

icke av obligationsägarna fördröjes. Å andra sidan har man till följd av

den kortare preskriptionstiden — i analogi med bestämmelsen i 25 § andra

stycket skuldebrevslagen — fått möjlighet att tidigare än som eljest kunnat

ske bereda obligationsägare ersättning för utfallen vinst i fall då vinstobligationen

för honom förkommit.

Sedan mer än tjugu år har alltså gällt en preskriptionstid av tre år för

uttagande av premieobligationsvinster; samma preskriptionstid tillämpas

fpr övrigt jämväl beträffande i Danmark och Norge utgivna premieobligationslån.

Det får antagas att denna förkortade preskriptionstid, som finns

uttryckligen angiven i texten till de fr. o. in. år 1940 emitterade premieobligationslånen,

sedan länge ingått i allmänhetens medvetande och nu

uppfattas såsom eu fullt normal anordning. Detta framgår bl. a. av att det

är ganska sällan som klagomål framföres till riksgäldskontoret om att den

ifrågavarande preskriptionstiden skulle vara för kort. Det kan för övrigt

konstateras, att övergången på sin tid från tioårig till treårig preskriptionstid

icke ens i inledningsskedet medförde någon särskilt anmärknings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 1b år 1961

värd ökning av antalet preskriptionsfall. Denna omständighet synes tyda

på att för varje premieobligationslån ett visst antal obligationer av en eller

annan anledning kommer ur marknaden och aldrig företes vare sig för

inlösen eller för lyftande av vinst. I dessa fall spelar alltså preskriptionstidens

längd icke någon som helst roll.

Såsom ett särskilt motiv för en relativt kort preskriptionstid, när det

gäller uttagande av premieobligationsvinst, må vidare framhållas, att den

som köper en premieobligation självklart gör detta närmast med tanke på

de därmed förknippade vinstmöjligheterna. Han har därför ett naturligt

intresse av att med uppmärksamhet följa vinstdragningarna för att bevaka

sin vinstchans och därmed även att iaktta de bestämmelser om preskription

av utfallet vinstbelopp, som blivit fastställda. Att det ändock förekommer,

att vinster i viss utsträckning icke avhämtas inom föreskriven tid och alltså

blir preskriberade, kan bero på flera olika omständigheter. Den vanligaste

torde vara, att vinstobligationen förkommit. I sådana fall medger emellertid

riksgäldskontoret utbetalning av den preskriberade vinsten, oaktat vinstobligationen

ej kan företes, och över huvud taget sker detta i samtliga fall,

då uraktlåtenhet att i tid förete premieobligation för utfående av utfallen

vinst kan rubriceras såsom ursäktlig. Härigenom elimineras i väsentlig

mån den olägenhet, som ur obligationsägarnas synpunkt kan vara förknippad

med en relativt kort preskriptionstid. Såsom redan framhållits kan

å andra sidan den treåriga preskriptionstiden bli till direkt fördel för vissa

obligationsägare, nämligen för dem som förlorat sina obligationer. Såsom

exempel härpå kan nämnas, att en person, som i december 1958 genom

brand förlorade en premieobligation av år 1951, vilken i marsdragningen

1959 utföll med högsta vinsten, 200 000 kronor, genom särskilt beslut av

fullmäktige kommer att utfå vinstbeloppet efter avdrag av stadgad skatt

redan i mars 1962, då vinsten preskriberas. Med en tioårig preskriptionstid

skulle han alltså fått vänta ända till år 1969, innan vinsten kunnat utbetalas

till honom.

Antalet vinster, som preskriberas, kan icke anses vara anmärkningsvärt

stort i förhållande till hela antalet utlottade vinster. Att det preskriberade

vinstbeloppet ändock är i stigande, beror väsentligen på att premieobligationslånen

och vinstutlottningarna ökat i antal liksom även på att lånen

varit utelöpande under en längre tid. Under den senaste tioårsperioden

har det preskriberade vinstbeloppet hållit sig omkring 2,5—3,75 % av det

totala vinstbeloppet — i de flesta fall har det rört sig om relativt små vinster.

Genom den generösa praxis, som på sätt i det föregående angivits tilllämpas

av riksgäldskontoret i fråga om utbetalning av preskriberade vinster,

är

dessa har i allmänhet möjlighet att efter framställning till riksgäldskontoret

utfå sina vinster.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter bör det enligt fullmäktiges

mening icke komma i fråga att återgå till den tidigare tillämpade tioåriga

preskriptionstiden för uttagande av premieobligationsvinst, och fullmäktige

får därför hemställa, att den i ämnet väckta motionen icke måtte föranleda

någon åtgärd.

Utskottet finner de skäl, som anförts för fullmäktiges i riksgäldskontoret

bestämda avstyrkande av det i motionen framförda förslaget, bärande

och får därför hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ti år 1961

11

att motionen II: 18 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1961

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Aspling,

Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson och Torsten Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Boi ja och Regnéll,

fru Renström-Ingenäs, herrar Bengtsson i Landskrona, Lindahl, Larsson

i Umeå och Börjesson i Falköping.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.